Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

1

Nr 224.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i värnpliktslagen m. m.; given Stockholms slott
den 24 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i värnpliktslagen
den 30 december 1941 (nr 967);

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen
föredragande departementschefen hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF

Allan Vougt.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I samband med en definitiv övergång till inskrivning av värnpliktiga
under hösten och påbörjande av tjänstgöringen för flertalet värnpliktiga
det år de fylla 20 år föreslås, att svensk man skall vara värnpliktig från
och med det kalenderår under vilket han fyller 19 år.

De nu för olika kategorier värnpliktiga genom särskild förordning tills
vidare fastställda obligatoriska tjänstgöringstiderna föreslås skola inskrivas
i värnpliktslagen. En på frivilligt åtagande grundad förlängning av tjänstgöringstiden
med 3 månader föreslås för vissa flottan tilldelade värnpliktiga.
Utbildningstiden för gruppchefer föreslås t. v. skola bibehållas vid
9 månaders första tjänstgöring.

Arméns repetitionsövningar föreslås skola anordnas i krigsförband. I
samband härmed föreslås, att vissa i värnpliktslagen angivna tidsfrister
för övningarnas fullgörande skola slopas. Repetitionsövningar föreslås skola
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 224.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

kunna fullgöras av flygvapnet tilldelade befälsvärnpliktiga, som utbildas
i luftbevakningstjänst. Tidsspärren för fullgörande av beredskapsövning
föreslås skola slopas.

Uttagning för utbildning till värnpliktigt befäl (gruppchefer vid armén
och kustartilleriet, underofficerare vid armén, kustartilleriet och flygvapnet)
föreslås skola äga rum vid inskrivningsförrättningarna. I samband
härmed föreslås, att uttagning till officersutbildning skall ske på frivillighetens
grund.

Vid flottan föreslås en ny utbildningslinje för utbildning till värnpliktig
underofficer.

I fråga om vissa värnpliktiga, uttagna i special tjänst, förordas viss ändrad
utbildningsgång.

Vissa ändringar beträffande inskrivningsförfarandet föreslås i fråga om
vid sjömanshus inskrivna.

Vissa ändringar föreslås beträffande premier för genomgången befälsutbildning
vid marinen.

Härjämte anmälas vissa frågor om inpassningen under året av värnpliktstjänstgöringen,
om skördeuppehåll, om tillgodoseendet av behovet av
ekonomivärnpliktiga och om avräkningen av arreststraff.

I propositionen förordas vidtagande av de ändringar i värnpliktslagen
som betingas av i det föregående angivna förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 22i.

3

Förslag

till

Lag

om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967).

Härigenom förordnas, att 1, 6, 12, 13, 14, 15, 19, 27 samt 29 §§ värnpliktslagen
den 30 december 19411 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives samt att i lagen skall införas en ny paragraf, benämnd 12 a §,
av den lydelse som framgår av det följande.

(Nuvarande lydelse.)

1 §•

Svensk man är värnpliktig från
och med det kalenderår under vilket
han fyller tjugu år till och med det
under vilket han fyller fyrtiosju år.

Är svensk — — ■— i riket.

(Föreslagen lydelse.)

1 §•

Svensk man är värnpliktig från
och med det kalenderår under vilket
han fyller nitton år till och med det
under vilket han fyller fyrtiosju år.

Är svensk---i riket.

6 §•

De värnpliktiga — — — tilldelas
förband.

Värnpliktig tilldelad armén eller
kustartilleriet, vilken äger förutsättningar
för utbildning till officer eller
underofficer, samt värnpliktig tilldelad
flygvapnet, vilken äger förutsättningar
för utbildning till underofficer,
må uttagas för sådan utbildning.
Om uttagning av värnpliktiga
för särskild tjänstgöring eller utbildning
i andra avseenden förordnar
Konungen.

6 §•

De värnpliktiga —---— tilldelas

förband.

Värnpliktig tilldelad armén, kustartilleriet
eller flygvapnet, vilken
äger förutsättningar för utbildning
till officer, underofficer eller underbefäl,
må uttagas för sådan utbildning.

Uttagning för officersutbildning
sker under värnpliktstjänstgöringen.

Uttagning för underofficersutbildning
eller för underbefälsutbildning
sker i samband med den värnpliktiges
inskrivning eller sedermera under
värnpliktstjänstgöringen.

1 Senaste lydelse, se beträffande 15 § 1945:129 och beträffande 27 § 1 mom. D. 1943:158. Härjämte
må beaktas innehållet i förordningen den 30 juni 1948 (nr 514) med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga [ändrad genom förordning den 10 juni
1949 (nr 306)] ävensom förordningen den 10 juni 1949 (nr 307) med provisoriska bestämmelser
angående beredskapsövning.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

(Nuvarande lydelse.)

Vid tilldelning och uttagning skall
tillses, att envar värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring
och undergå den utbildning, för vilken
han befinnes lämpligast. Där så
kan ske, skall hänsyn tagas till den
värnpliktiges önskemål. Visar värnpliktig,
som befunnits äga förutsättningar
för utbildning till officer eller
underofficer, att undergående av sådan
utbildning skulle för honom eller
av hans arbete beroende nära anhöriga
medföra särskilt svåra olägenheter,
bör han ej uttagas för sådan
utbildning.

12 §.

Det åligger inskrivningsnämnd:

att pröva ---— i 6 §;

att efter förslag av vederbörande
förbandschef verkställa uttagning av
värnpliktiga för utbildning till officer
eller underofficer; samt

att i---eller tjänstgöring.

Uppkommer på---av in skrivningsnämnd.

De ärenden---benämnas in skrivningsärenden.

(Föreslagen lydelse.)

Uttagning av värnpliktig för officersutbildning
samt uttagning under
värnpliktstjänstgöringen av värnpliktig
för underofficersutbildning
eller för underbefälsutbildning må
ske endast efter frivilligt åtagande
av den värnpliktige.

Om uttagning av värnpliktiga för
särskild tjänstgöring eller utbildning
i andra avseenden förordnar Konungen.

Vid tilldelning och uttagning skall
tillses, att envar värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring
och undergå den utbildning, för vilken
han befinnes lämpligast. Där så
kan ske, skall hänsyn tagas till den
värnpliktiges önskemål. Visar värnpliktig,
som vid inskrivning befunnits
äga förutsättningar för utbildning
till underofficer, att undergående
av sådan utbildning skulle för
honom eller av hans arbete beroende
nära anhöriga medföra särskilt svåra
olägenheter, bör han ej uttagas för
sådan utbildning.

12 §.

Det åligger inskrivningsnämnd:
att pröva — -—- -— i 6 §;
att verkställa den uttagning av
värnpliktiga för underofficersutbildning
eller underbefälsutbildning som
enligt 6 § skall ske i samband med
inskrivning; samt

att i---eller tjänstgöring.

Uppkommer på---av in skrivningsnämnd.

De ärenden---benämnas in skrivningsärenden.

I

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

5

(Nuvarande lydelse.)

13 §.

Inskrivningsnämnd sammanträder
---länsstyrelsen därstädes.

Inskrivningsnämnd skall därjämte
på kallelse av inskrivningschefen
sammanträda för uttagning av värnpliktiga
till officers- eller underofficersutbildning
samt för handläggning
av ärenden, som inskrivningschefen
jämlikt 19 § hänskjuter till
nämndens prövning.

14 §.

1. Värnpliktig är skyldig att personligen
inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år han fyller
tjugu år. Den som förvärvar svensk
medborgarrätt först sedan han inträtt
i värnpliktsåldern är skyldig
inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år som infaller näst efter
det han förvärvat nämnda rätt.

Från skyldighet att iakttaga personlig
inställelse vid inskrivningsförrättning
undantagas:

a) värnpliktig, som är inskriven å
sjömanshus;

b) värnpliktig, som---för ordnar

Konungen.

2. De värnpliktiga----eller

kungörelse.

15 §.

Under förutsättningar, som bestämmas
av Konungen, må yngling

(Föreslagen lydelse.)

12 a §.

På förbandschef ankommer att under
vederbörandes värnpliktstjänstgöring
verkställa uttagning av värnpliktiga
för officers-, underofficerseller
underbefälsutbildning.

13 §.

Inskrivningsnämnd sammanträder
-— — — länsstyrelsen därstädes.

Inskrivningsnämnd skall därjämte
på kallelse av inskrivningschefen
sammanträda för uttagning av värnpliktiga
till underofficers- eller underbefälsutbildning
samt för handläggning
av ärenden, som inskrivningschefen
jämlikt 19 § hänskjuter
till nämndens prövning.

14 §.

1. Värnpliktig är skyldig att personligen
inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år han fyller
nitton år. Den som förvärvar svenskt
medborgarskap först sedan han inträtt
i värnpliktsåldern är skyldig
inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år som infaller näst efter
det han förvärvat medborgarskapet.

Från skyldighet att iakttaga personlig
inställelse vid inskrivningsförrättning
undantagas:

a) värnpliktig, som är inskriven å
sjömanshus, i de fall Konungen bestämmer; b)

värnpliktig, som--- — för ordnar

Konungen.

2. De värnpliktiga — —--eller

kungörelse.

15 §.

Under förutsättningar, som bestämmas
av Konungen, må yngling

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

(Nuvarande lydelse.)

på egen begäran inskrivas redan innan
det år då han fyller tjugu år,
dock ej före det år då han fyller
aderton år med mindre han varit anställd
över stat vid krigsmakten och
godkänts i undervisning och utbildning,
som meddelats under anställningstiden.

Den som —--omedelbart in skrivas.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning
ej hålles, må inskrivningschefen,
i den omfattning och i enlighet
med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, utöva inskrivningsnämnd
tillkommande åligganden;
dock att uttagning av värnpliktiga
till officers- eller underofficersutbildning
alltid skall verkställas av
inskrivningsnämnd.

Finner inskrivningschefen — -—
— nämndens prövning.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

A. I den mån ej nedan under
punkterna B, C och D annorlunda
föreskrives, skola följande bestämmelser
gälla i fråga om utbildningstiden
för värnpliktiga.

Värnpliktig är skyldig att, på sätt
Konungen närmare förordnar, för
sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt
fyrahundrafemtio dagar,
däri inberäknat tid för i vederbörlig
ordning anbefallda övningsuppehåll.

Där ej Konungen beträffande
värnpliktiga avsedda för handräck -

(Föreslagen lydelse.)

på egen begäran inskrivas redan innan
det år då han fyller nitton år,
dock ej före det år då han fyller
sjutton år med mindre han varit anställd
över stat vid krigsmakten och
godkänts i undervisning och utbildning,
som meddelats under anställningstiden.

Den som---omedelbart in skrivas.

19 §.

Under tid, då inskrivningsförrättning
ej hålles, må inskrivningschefen,
i den omfattning och i enlighet
med de närmare föreskrifter Konungen
meddelar, utöva inskrivningsnämnd
tillkommande åligganden;
dock att sådan uttagning avvärnpliktiga
till underofficers- eller
underbefälsutbildning, som ej sker
under vederbörandes värnpliktstjänstgöring,
alltid skall verkställas
av inskrivningsnämnd.

Finner inskrivningschefen — —
— nämndens prövning.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

A. I den mån ej nedan under
punkterna B, C, D och E annorlunda
föreskrives, skola följande bestämmelser
gälla i fråga om utbildningstiden
för värnpliktiga.

Värnpliktig är skyldig att, på sätt
Konungen närmare förordnar, för
sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt
trehundrasextio dagar, däri
inberäknat tid för i vederbörlig ordning
anbefallda övningsuppehåll.

Där ej Konungen beträffande
värnpliktiga avsedda för handräck -

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

(Nuvarande lydelse.)

ningstjänst annat bestämmer, skall
tjänstgöringen fullgöras i följande
ordning:

a) av armén eller kustartilleriet
tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring om trehundrasextio
dagar före utgången av
andra året efter inskrivningsåret,
vilken tjänstgöring fullgöres i en
följd eller i två omgångar,

med två repetitionsövningar om
vardera trettio dagar, den första före
utgången av tredje året och den andra
före utgången av åttonde året efter
inskrivningsåret, samt

med en efterutbildningsövning om
trettio dagar före utgången av adertonde
året efter inskrivningsåret;

b) av flottan tilldelad värnpliktig:
antingen i en följd med början
under inskrivningsåret eller nästföljande
år

eller ock

med en första tjänstgöring om fyrahundratjugu
dagar, som tager sin
början under inskrivningsåret eller
nåstföljande år, samt

med en efterutbildningsövning om
trettio dagar före utgången av adertonde
året efter inskrivningsåret;
ävensom

c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig
:

med en första tjänstgöring om trehundrasextio
dagar, som tager sin
början under inskrivningsåret eller
nåstföljande är,

med en repetitionsövning om sextio
dagar eller två repetitionsövning -

(Föreslagen lydelse.)

ningstjänst annat bestämmer, skall
tjänstgöringen fullgöras i följande
ordning:

a) av armén eller kustartilleriet
tilldelad värnpliktig:

med en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttio
dagar med börjaniöre
utgången av andra året efter inskrivningsåret,
vilken tjänstgöring fullgöres
i en följd eller i två omgångar,
samt

med tre repetitionsövningar, envar
om trettio dagar;

b) av flottan tilldelad värnpliktig
i en följd med början före utgången
av andra året efter inskrivningsåret;
ävensom

c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig
:

antingen i en följd med början
före utgången av andra året efter
inskrivningsåret
eller

med en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttio
dagar med början före

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

(Nuvarande lydelse.)

ar om vardera trettio dagar före utgången
av åttonde året efter inskrivningsåret
samt

med en efterutbildningsövning om
trettio dagar före utgången av adertonde
året efter inskrivningsåret.

B. Värnpliktig, som uttagits för
utbildning till officer eller underofficer
vid armén eller kustartilleriet
eller till underofficer vid flygvapnet,
är enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar skyldig att, utöver
den under A angivna tjänstgöringstiden,
efter första tjänstgöringens
avslutande fullgöra fortsatt
tjänstgöring, för utbildning till officer
under högst trehundrasextio dagar
och för utbildning till underofficer
under högst etthundraåttio dagar.

För värnpliktig, som ålagts fortsatt
tjänstgöring som nyss sagts, må
den tid, inom vilken under A föreskrivna
repetitionsövningar skola
fullgöras, undergå den förskjutning,
som av Konungen bestämmes.

C. Värnpliktig tilldelad marinen,
vilken vid navigationsskola avlagt
sjökaptens- eller styrmansexamen
eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen
av andra klass, är
skyldig att, utöver den under A angivna
tjänstgöringstiden, undergå
fortsatt utbildning under en tid av
eithundratjugu dagar, fördelad på
två repetitionsövningar om - vardera
sextio dagar, vilka skola fullgöras
före utgången av adertonde året efter
inskrivningsåret.

(Föreslagen lydelse.)

utgången av andra året efter inskrivningsåret,
samt

med tre repetitionsövningar, envar
om trettio dagar.

B. Värnpliktig, som uttagits för
utbildning till officer eller underofficer
vid armén, kustartilleriet eller
flygvapnet, är enligt de närmare bestämmelser
Konungen meddelar
skyldig att, utöver den under A angivna
tjänstgöringstiden, efter första
tjänstgöringens avslutande fullgöra
fortsatt tjänstgöring, för utbildning
till officer under högst trehundrasextio
dagar och för utbildning till
underofficer under högst etthundraåttio
dagar.

C. Värnpliktig tilldelad marinen,
vilken vid navigationsskola avlagt
sjökaptens- eller styrmansexamen
eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen
av andra klass, är
skyldig att, utöver den under A angivna
tjänstgöringstiden, i den ordning
Konungen bestämmer fullgöra
fortsatt tjänstgöring under en tid av
etthundratjugu dagar.

Värnpliktig, vilken vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- eller
styrmansexamen och med godkännande
vitsord genomgått underofficersutbildning
vid flottan, må efter
frivilligt åtagande genomgå officers -

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

9

(Nuvarande lydelse.)

D. För värnpliktig, —--- be stämmelser

gälla.

Beträffande värnpliktig som nu
sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna, att enligt de närmare
bestämmelser Konungen meddelar
den under A angivna tjänstgöringen
om fyr ahundrafemtio dagar
skall, med rätt i förekommande
fall till avbrott under viss tid för
studiernas eller yrkesutbildningens
fullföljande, fullgöras med dels soldat-
och befälsutbildning eller enbart
soldatutbildning, dels ock fackutbildning
och facktjänstgöring.
Värnpliktig, beträffande vilken på
grund av studier sålunda förordnats,
må, där så anses påkallat för bibringande
och vidmakthållande av
för avsedd mobiliseringsbefattning
erforderliga insikter, åläggas att därutöver
fullgöra fortsatt tjänstgöring
under högst etthundraåttio dagar.
Den fortsatta tjänstgöringen skall
kunna i omgångar fördelas på hela
värnpliktstiden.

Har ej — — — prövar skäligt.

(Föreslagen lydelse.)

utbildning. Sådan värnpliktig är
skyldig att, utöver den i föregående
stycke angivna fortsatta tjänstgöringstiden,
undergå utbildning till
officer under nittio dagar.

D. För värnpliktig, —--be stämmelser

gälla.

Beträffande värnpliktig som nu
sagts må Konungen, där så finnes
lämpligt, förordna, att enligt de närmare
bestämmelser Konungen meddelar
den under A angivna tjänstgöringen
om trehundrasextio dagar
skall, med rätt i förekommande fall
till avbrott under viss tid för studiernas
eller yrkesutbildningens fullföljande,
fullgöras med dels soldat-
och befälsutbildning eller enbart
soldatutbildning, dels ock fackutbildning
och facktjänstgöring.
Värnpliktig, beträffande vilken på
grund av studier sålunda förordnats,
må, där så anses påkallat för bibringande
och vidmakthållande av
för avsedd mobiliseringsbefattning
erforderliga insikter, åläggas att därutöver
fullgöra fortsatt tjänstgöring
under högst etthundraåttio dagar.
Den fortsatta tjänstgöringen skall
kunna i omgångar fördelas på hela
värnpliktstiden.

Har ej — — — prövar skäligt.

E. Värnpliktig tilldelad flottan,
vilken utbildas till radiotelegraf ist
och därvid erhåller civilt radiocertifikat
av första eller andra klass, är
skyldig att, utöver den under A angivna
tjänstgöringstiden och i omedelbar
anslutning till denna, fullgöra
fortsatt tjänstgöring under högst
nittio dagar.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

(Nuvarande lydelse.)

E. Repetitionsövning må----

31 augusti.

2. Beredskapsövning.

Därest Konungen med hänsyn till
krigsberedskapen så prövar nödigt,
må annan värnpliktig än som under
1 mom. D omförmäles kunna åläggas
att, utöver i 1 mom. avsedd tjänstgöring,
i den ordning Konungen bestämmer
fullgöra en eller flera beredskapsövningar
om sammanlagt
högst etthundraåttio dagar. Skyldigheten
att fullgöra beredskapsövning
upphör dock, sedan ett och ett halvt
år förflutit ef ter avslutandet av första
tjänstgöring (tjänstgöring i en följd)
eller i förekommande fall fortsatt
tjänstgöring enligt 1 mom. B.

Infaller beredskapsövning —--

genom beredskapsövningen.

3. Särskilda bestämmelser.

A. Därest, på — — — han inkallats.

B. Där sådant — — — smittas
spridande.

C. Varder fartyg, — — — äga
rum.

D. Har värnpliktig under i 1 mom.
föreskriven tjänstgöring blivit fälld
till straff för rymning eller för olovligt
undanhållande av minst ett dygns
varaktighet, eller har hans tjänstgöring
avbrutits för verkställighet av
straffarbete, omedelbart ådömt fängelsestraff,
ungdomsfängelse, tvångsuppfostran,
tvångsarbete, förvaring
eller internering, skall den tid, under
vilken han varit rymd eller olovligen
undanhållit sig eller hans tjänstgö -

(Föreslagen lydelse.)

F. Repetitionsövning må — — —
31 augusti.

2. Beredskapsövning.

Därest Konungen med hänsyn till
krigsberedskapen så prövar nödigt,
må värnpliktig kunna åläggas att,
utöver i 1 mom. avsedd tjänstgöring,
i den ordning Konungen bestämmer
fullgöra en eller flera beredskapsövningar
om sammanlagt högst etthundraåttio
dagar.

Infaller beredskapsövning ---—

genom beredskapsövningen.

3. Särskilda bestämmelser.

A. Därest, på — — — han inkallats.

B. Där sådant — — —- smittas
spridande.

C. Varder fartyg, — — — äga
rum.

D. Har värnpliktig under i 1 mom.
föreskriven tjänstgöring blivit fälld
till straff för rymning eller för undanhållande
av minst ett dygns varaktighet,
eller har hans tjänstgöring
avbrutits för verkställighet av straffarbete,
omedelbart ådömt fängelsestraff,
ungdomsfängelse, tvångsarbete,
förvaring eller internering, skall
den tid, under vilken han varit rymd
eller undanhållit sig eller hans tjänstgöring
sålunda varit avbruten, ej till -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

(Nuvarande lydelse.)

ring sålunda varit avbruten, ej tillgodoräknas
honom såsom tjänstgöringstid,
där ej Konungen för särskilda
fall annorledes förordnar. I
vad mån den värnpliktige må tillgodoräkna
sig fullgjord del av
tjänstgöringen samt i vilken ordning
han skall fullgöra återstående
tjänstgöringsskyldighet, bestämmer
Konungen.

E. Konungen förordnar — — -—
varit orsak.

F. Beträffande värnpliktiga--

— särskilt stadgat.

29 §.

1. Anstånd till---eller olä genheter.

Fortfar anledning till anstånd med
tjänstgöringen, må förlängt anstånd,
varje gång för ett år, beviljas den
värnpliktige; dock att tjänstgöringen
skall taga sin början senast det år
under vilket han fyller tjugufyra år.

2. Värnpliktig, för vilken, sedan
han påbörjat första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd), i anledning
av dödsfall eller annan av honom
oberoende händelse uppkommer så -

(Föreslagen lydelse.)

godoräknas honom såsom tjänstgöringstid,
där ej Konungen för särskilda
fall annorledes förordnar. Vad nu
sagts skall även gälla tid, under vilken
värnpliktig varit frånvarande
från tjänstgöringen för avtjänande
av arrest, i den mån tiden överstiger
tjugu dagar då fråga år om första
tjänstgöring eller annan tjänstgöring
i följd om mer än tvåhundra dagar
eller, beträffande kortare tjänstgöring,
en tiondel av det antal dagar
tjänstgöringen omfattar.

I vilken ordning den värnpliktige
skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet
samt i vad mån därvid
må tillgodoräknas honom föregående
tjänstgöringstid, bestämmer
Konungen.

E. Konungen förordnar — — —
varit orsak.

F. Beträffande värnpliktiga — —
— särskilt stadgat.

29 §.

1. Anstånd till--— eller olä genheter.

Fortfar anledning till anstånd med
tjänstgöringen, må förlängt anstånd,
varje gång för ett år, beviljas den
värnpliktige. Tjänstgöringen skall
dock taga sin början senast det år
under vilket den värnpliktige fyller
tjugufyra år, där ej Konungen finner
synnerliga skäl föranleda längre anstånd.

2. Värnpliktig, för vilken, sedan
han påbörjat första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd), i anledning
av dödsfall eller annan av honom
oberoende händelse uppkommer så -

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 224.

(Nuvarande lydelse.)

dant skäl för anstånd, som avses i
1 inom. c) eller d), må i den ordning
Konungen bestämmer medgivas anstånd
med återstoden av tjänstgöringen.
Sådant anstånd, som beviljas
för ett år i sänder, må ej medgivas
för längre tid än sammanlagt fyra år.

Huruvida och —--erforder liga

bestämmelser.

(Föreslagen lydelse.)

dant skäl för anstånd, som avses i
1 mom. c) eller d), må i den ordning
Konungen bestämmer medgivas anstånd
med återstoden av tjänstgöringen.
Sådant anstånd, som beviljas
för ett år i sänder, må ej medgivas
för längre tid än sammanlagt fyra
år, där ej Konungen finner synnerliga
skäl föranleda längre anstånd.

Huruvida och —- — — erforderliga
bestämmelser.

Där ej annat framgår av det följande träder denna lag i kraft den 1 juli
1950, då förordningen den 30 juni 1948 (nr 514) med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga ävensom förordningen
den 10 juni 1949 (nr 307) med provisoriska bestämmelser angående
beredskapsövning skola upphöra att gälla.

I fråga om utbildningstidens längd skola beträffande de värnpliktiga som
påbörjat första tjänstgöring (motsvarande) före den 1 april 1948 äldre bestämmelser
gälla. Nämnda värnpliktiga äro skyldiga fullgöra repetitionsövningar
i den ordning denna lag stadgar. Dylik skyldighet föreligger även
i fall då tidsfrist som enligt äldre bestämmelser är föreskriven för fullgörande
av repetitions- och efterutbildningsövning blivit överskriden.

Beträffande uttagning för underofficersutbildning av värnpliktiga vilka
inryckt eller komma att inrycka till första tjänstgöring (motsvarande)
under år 1950 så ock beträffande uttagning för officersutbildning av värnpliktiga
vilka undergått eller komma att undergå underofficersutbildning
under samma år skola de äldre bestämmelserna i värnpliktslagen äga tilllämpning.

I fråga om värnpliktstjänstgöring som tagit sin början före lagens ikraftträdande
skall den äldre lydelsen av 27 § 3 mom. D äga tillämpning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

13

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson,
Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, vissa frågor rörande de
värnpliktigas tjänstgöring m. in. och anför därvid följande.

Inledning.

1948 års värnpliktskommitté1 har med skrivelse den 15 augusti 1949 avgivit
betänkande med utredning i vissa värnpliktsfrågor (SOU 1949:46).
Kommittén har därvid framhållit att kommittén tidigare avgivit delbetänkanden
rörande bland annat övergång till inskrivning av värnpliktiga det
år vederbörande fyller 19 år och värnpliktstjänstgöringens påbörjande
under följande år, förlängd tjänstgöring för vissa flottan tilldelade värnpliktiga,
skördeuppehåll under värnpliktsutbildningen, provisoriska bestämmelser
angående beredskapsövning och provisorisk reglering av första
tjänstgöringen för armén tilldelade värnpliktiga av åldersklass 1948 (grupp
K av åldersklass 1949), vilka uttagits för utbildning till gruppchefer. Kommittén
har vidare framhållit, att kommittén, med hänsyn till under utredningens
gång i samband med tillsättandet av 1949 års försvarsutredning
erhållna direktiv, funnit angeläget att påskynda sitt arbete genom att underlåta
att fullfölja undersökningarna beträffande vissa delar av det ursprungligen
meddelade uppdraget. Kommittén har framhållit, att de områden, där
utredningen avbrutits, avse differentiering av första tjänstgöringen under
soldatutbildningen, tillgodoseende av civilförsvarets personalbehov, behovet
av centrala skolor och dessas lämpliga anordnande, omskolning i samband
med värnpliktigas överförande från flottan och flygvapnet till armén samt
avvägningen mellan övningstidens längd och värnpliktskontingentens storlek
vid flygvapnet. 1

1 Ledamoten av riksdagens första kammare, direktören K. G. Etverlöf, ordförande, ledamoten
av samma kammare, dåvarande chefredaktören ./. E. Andersson, översten N. A. II. Björk,
ledamoten av riksdagens andra kammare, hemmansägaren N. I. Johansson i Mysinge, ledamoten
av samma kammare, järnsvarvaren P. S. Lindholm och förbundsordföranden F. Nilsson.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Värnpliktskommittén har i sitt förenämnda slutbetänkande framlagt förslag
berörande värnpliktsutbildningen i följande hänseenden, nämligen
rörande utbildningstidens fördelning på första tjänstgöring och efterföljande
utbildning samt den senares utformning, första tjänstgöringens inpassning
under året, repetitions- och efterutbildningsövningarnas anordnande,
beredskapsövning, uttagning av värnpliktiga till befålsutbildning, utbildning
av värnpliktigt befäl samt uttagning och utbildning av värnpliktiga
i specialtjänst. Härjämte har kommittén framlagt förslag om ändrade grunder
för premier till värnpliktiga och om tillgodoseende av behovet av ekonomivärnpliktiga.

Över värnpliktskommitténs förslag, utom såvitt angår frågan om uttagning
och utbildning av gruppchefer, ha yttranden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för marinen, chefen för flygvapnet, försvarets
civilförvaltning, försvarets sjukvårdsstyrelse, försvarets forskningsanstalt,
inskrivningsrådet, försvarets personalbehandlingsutredning,
arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd,
statens organisationsnämnd, skolöverstyrelsen, överstyrelsen för
yrkesutbildning, universitetskanslern — efter hörande av det större
akademiska konsistoriet och medicinska fakulteten i Uppsala, det större
akademiska konsistoriet och institutionen för psykologi och pedagogik
i Lund, Karolinska institutets lärarkollegium och medicinska föreningen,
organisationskommittén för medicinska högskolan i Göteborg samt av
lärarkollegierna vid tandläkarhögskolorna i Stockholm och Malmö —
överstyrelsen för de tekniska högskolorna — efter hörande av lärarkollegiet
vid tekniska högskolan i Stockholm och vid Chalmers tekniska
högskola — styrelsen för veterinärhögskolan — efter hörande av högskolans
lärarkollegium och veterinärmedicinska föreningen — direktionen för
handelshögskolan i Stockholm, värnpliktiga officerares riksförbund, Sveriges
lantbruksförbund, svenska lantarbetsgivareföreningen, riksförbundet
landsbygdens folk, 1948 års läkarutbildningskommitté, de sakkunniga för
utredning av de juridiska och statsvetenskapliga examina in. m., styrelsen
för Sveriges förenade studentkårer, Sveriges akademikers centralorganisation,
seminariernas elevförbund, tekniska läroverkens ingenjörsförbund och
tekniska läroverkens elevförbund.

Värnpliktskommitténs slutbetänkande är i vissa delar icke enhälligt.
Under det att majoriteten (herrar Ewerlöf, Andersson, Björk och Johansson)
ansett att utbildningstiden för värnpliktiga, som uttagits till gruppchefer
vid armén och kustartilleriet, bör vara 2 månader längre än för
huvuddelen av de värnpliktiga, ha två ledamöter (herrar Lindholm och
Nilsson) framhållit, att vissa olägenheter vore förbundna med majoritetens
förslag och förordat att utbildningstiden för gruppcheferna tills vidare bibehölles
oförändrad. Sistnämnda kommittéledamöter ha ansett önskvärt,
att en fortsatt försöksverksamhet bedrives rörande möjligheterna att inom

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

ramen för 9 månaders första tjänstgöring erhålla en godtagbar gruppchefsutbildning,
och att resultatet av en dylik försöksverksamhet bör avvaktas,
innan det definitivt slås fast, att nu gällande utbildningstid är otillräcklig.

På grund av den splittring som präglade värnpliktskommitténs förslag
och med hänsyn till den behandling, frågan om gruppchefsutbildningens
längd rönte vid 1949 års riksdag, ansåg jag det nödvändigt att företaga
en ytterligare undersökning av frågan om gruppchefsutbildningen. Jag uppdrog
därför i oktober 1949 åt en av de ledamöter i värnpliktskommittén,
som anmält från majoriteten avvikande mening i fråga om gruppchefsutbildningens
längd, herr Lindholm, att inom departementet verkställa
dessa undersökningar. Härjämte anmodade jag, efter inhämtande av förslag
av chefen för armén, majoren K. G. Brandberg att biträda vid undersökningarna.

Det nu omnämnda uppdraget avsåg att ytterligare utreda frågan om
gruppchefsutbildningens längd, närmast med tanke på möjligheten att
åstadkomma större effektivitet vid utbildningen genom att bedriva denna
avskild från övriga värnpliktiga för längre eller kortare tid. Därvid borde
närmare upplysningar lämpligen inhämtas rörande de senaste erfarenheterna
beträffande pågående gruppchefsutbildning. Något visst antal månader
för gruppchefsutbildningens längd uppställdes icke som ram för uppdraget.

I en den 10 februari 1950 dagtecknad skrivelse har Lindholm lämnat en
redogörelse för resultatet av dittills verkställda undersökningar ävensom en
översikt över behovet av ytterligare undersökningar och fortsatt försöksverksamhet
på ifrågavarande område.

Över värnpliktskommitténs betänkande, i vad rör frågan om uttagning
och utbildning av gruppchefer, ävensom över Lindholms skrivelse har
arméchefen avgivit särskilt utlåtande.

I sitt betänkande den 15 augusti 1949 har värnpliktskommittén icke upptagit
en del av de värnpliktsutbildningen berörande spörsmål, som på grundval
av kommitténs tidigare delbetänkanden underställts riksdagens prövning.
Innan jag anmäler värnpliktskommitténs i slutbetänkandet framlagda
förslag upptager jag dessa spörsmål till behandling.

Inskrivning av värnpliktiga det år de fylla 19 år och värnpliktsutbildningens
påbörjande nästa kalenderår.

Gällande bestämmelser.

Enligt 19M års värnpliktslag skall värnpliktig som regel inskrivas det år
han fyller 20 år. Inskrivningsförrättningarna ha — t. o. in. 1948 — anordnats
på våren och huvuddelen av de värnpliktiga ha påbörjat sin första tjänstgöring
nästföljande år. Vissa värnpliktiga, tilldelade flottan och flygvapnet,

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 i.

ha emellertid påbörjat första tjänstgöringen redan under inskrivningsåret.

Efter förslag av värnpliktskommittén förelädes 19W års riksdag (proposition
nr 194) förslag om inskrivning av de värnpliktiga det år de fylla
19 år och om värnpliktsutbildningens påbörjande för huvuddelen av de
värnpliktiga nästfoljande år. Ett successivt genomförande av det nya systemet
från och med år 1950 förordades, därvid det borde få ankomma på
Kungl. Maj:t att närmare bestämma om den takt, i vilken övergången till
tidigare tjänstgöring borde äga rum. Riksdagen (skrivelse nr 371) biföll
förslaget. 1 enlighet härmed meddelades bestämmelser om särskilda inskrivningsförrättningar
under hösten 1949 med dem, som enligt värnpliktslagen
skolat inskrivas såsom värnpliktiga under våren 1950 (SFS 1949:308
och 309).

Departementschefen.

Principbeslutet om en ändring från och med år 1950 till inryckning för
huvuddelen av de värnpliktiga det år de fylla 20 år innebär, att under en
övergångsperiod värnpliktiga ur två åldersklasser samtidigt fullgöra tjänstgöring.
I samband med övergången till det nya systemet erfordrades under
år 1949 inskrivningsförrättningar i två omgångar, nämligen en på våren
med dem som under 1949 fyllde 20 år och en på hösten med dem som
under året fyllde 19 år och som enligt tidigare ordning skolat inskrivas
först våren 1950. Principbeslutet förutsatte, att inskrivningsförrättningarna
i framtiden skulle förläggas till hösten.

I förordningen om särskilda inskrivningsförrättningar under hösten 1949
utsädes, att vad i värnpliktslagen stadgades om värnpliktig skulle äga motsvarande
tillämpning beträffande den, som, utan att hava uppnått värnpliktsåldern,
skulle inskrivas vid förrättningarna i fråga. Denna konstruktion
erfordrades, enär värnpliktslagen utformats med utgångspunkt från
att tidpunkten för inträdet i värnpliktsåldern — det kalenderår, varunder
vederbörande fyllde 20 år -— och inskrivningsåret sammanfalla.

Jag förordar nu, att i värnpliktslagen vidtagas de ändringar som betingas
av 1949 års principbeslut. I enlighet härmed bör i 1 § utsägas, att svensk
man är värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket han fyller

19 år (nu 20 år), och i 14 § 1 inom., att värnpliktig är skyldig att personligen
inställa sig vid inskrivningsförrättning det år han fyller 19 år (nu

20 år). I samband härmed bör även 15 § 1 stycket ändras så att yngling
må inskrivas det år han fyller 17 år (nu 18 år). I lagen finnes icke utsagt
när under året inskrivningsförrättning skall ske. Någon ändring härutinnan
ifrågasätter jag icke.

Efter övergång till inskrivning under hösten erfordras viss ändring av
bestämmelserna i 27 § 1 mom. om de tidsfrister som gälla i fråga om fullgörande
av där avsedd värnpliktstjänstgöring. Jag återkommer härtill i det
följande under specialmotiveringen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

17

Skördeuppehåll.

I propositionen nr 207 till 1948 års riksdag förordades, att i avbidan på
ytterligare överväganden skulle under år 1948 inläggas ett uppehåll i utbildningen
om 14 dagar under sommaren på för jordbruket lämplig tidpunkt.
Uppehållet, som skulle gälla för arméns värnpliktiga, utom de till
grupp K hänförda, skulle icke inräknas i utbildningstiden, men de värnpliktiga
skulle under uppehållet äga åtnjuta ekonomiska förmåner enligt
samma bestämmelser som under tjänstgöring. Motionsvis (1:360 och
II: 533) hemställdes, att i enlighet med 1945 års försvarslcommittés förslag
skulle från och med år 1949 ett övningsuppehåll på två månader göras.
Riksdagen beslöt i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (skrivelse nr 376).

Frågan om skördeuppehåll underställdes även 1949 års riksdag (proposition
nr 194). Kungl. Maj:t förordade därvid på förslag av värnpliktskomrnittén,
att skördeuppehållet skulle bestämmas till 14 dagar. Riksdagen
(skrivelse nr 371) anslöt sig, med avslag å motioner om skördeuppehåll av
3 veckors varaktighet, till Kungl. Maj :ts förslag.

Värnpliktskommittén.

Värnpliktskommittén har i sitt slutbetänkande icke upptagit till behandling
frågan om skördeuppehållet i vidare mån än att kommittén förutsatt,
att för den händelse första tjänstgöringen för huvuddelen av arméns värnpliktiga
inpassas under året på sätt kommittén förordat, d. v. s. med inryckning
omkring den 1 juni, ett skördeuppehåll om 2 veckor skall inläggas
under sommarhalvåret.

Departementschefen.

Jag avser i det följande att tillstyrka värnpliktskommitténs förslag i
fråga om inpassningen av första tjänstgöringen för huvuddelen av arméns
värnpliktiga. Jag räknar därvid med, att skördeuppehåll skall liksom hittills
inläggas under sommarhalvåret. Till frågan om skördeuppehållets
längd återkommer jag senare. Jag ifrågasätter icke någon ändring i de
principer i övrigt, som lågo till grund för 1949 års riksdags beslut i ämnet.

Jag övergår härefter till behandlingen av de förslag värnpliktskommittén
framlagt i sitt slutbetänkande.

Utbildningstidens längd (utom för gruppchefer).

Gällande bestämmelser.

I 1941 års värnpliktslag (SFS 1941:967) är utbildningstiden för huvuddelen
av de värnpliktiga fastställd till 15 månader. För vissa kategorier
gäller en längre utbildningstid. Sålunda äro de som uttagits för utbildning
2 — Bilmng till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 224.

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

till officer eller underofficer vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer
vid flygvapnet skyldiga att utöver nyss angivna tid fullgöra tjänstgöring,
för utbildning till officer under högst 12 månader och för utbildning
till underofficer under högst 6 månader. Vissa av marinens värnpliktiga
äro skyldiga undergå fortsatt utbildning under 4 månader utöver
den för huvuddelen värnpliktiga fastställda tiden. Slutligen kunna vissa
värnpliktiga, nämligen de som idka studier för utbildning till läkare, tandläkare,
apotekare, veterinär eller ingenjör in. fl., jämväl åläggas fortsatt
tjänstgöring under högst 6 månader.

Vid 1.947 års riksdag (proposition nr 227, skrivelse nr 259) beslöts en
provisorisk förkortning av utbildningstiden med en månad för samtliga
kategorier värnpliktiga, som påbörjade sin tjänstgöring efter den 31 mars
1947.

1945 års för svar skommitté förordade under vissa förutsättningar en begränsning
av övningstiden för huvuddelen av de värnpliktiga till 11 månader.

I 1948 års försvars proposition (nr 206) togs i avbidan å ytterligare utredning
icke ställning till försvarskommitténs förslag rörande värnpliktsfrågorna.
I anslutning till försvarspropositionen förelädes emellertid 1948
års riksdag (proposition nr 207) förslag om provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden. Dessa inneburo för värnpliktiga, som påbörjade
sin tjänstgöring efter den 31 mars 1948, en avkortning i utbildningstiden
med 3 månader i förhållande till den i 1941 års värnpliktslag stadgade
tiden. Huvuddelen av de värnpliktiga skulle således fullgöra tjänstgöring
under 12 månader. Riksdagen biföll förslaget (skrivelse 376).

På grundval av förslag av värnpliktskommittén beslöt 1949 års riksdag
(proposition nr 194, skrivelse nr 371) att flottan tilldelade värnpliktiga,
vilka under sin första tjänstgöring erhålla utbildning till radiotelegrafister
med civilt certifikat, skola tjänstgöra 3 månader längre än vad som enligt
de provisoriska bestämmelserna gäller för huvuddelen av de värnpliktiga.
Vidare beslöts, att för värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer
vid flygvapnet, skulle gälla samma tjänstgöringstid som för motsvarande
värnpliktiga vid armén och kustartilleriet. I övrigt vidtogos icke några
ändringar i de av 1948 års riksdag beslutade provisoriska bestämmelserna
rörande utbildningstidens längd. Dessa bestämmelser äga giltighet tills vidare
(SFS 1949: 306).

Värnpliktskommittén.

Värnpliktskommittén har framhållit, att kommittén jämlikt utredningsdirektiven
varit bunden av en sammanlagd tidsram av 12 månader för
huvuddelen av de värnpliktiga och att kommittén sålunda icke haft att
taga ställning till frågan om lämpligheten av denna tid för fredsutbildningen
i vad avser flertalet värnpliktiga.

Vad beträffar målsättningen för utbildningen och dennas otvivelaktiga

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 22b.

inflytande på lösningen av föreliggande uppgifter har kommittén ansett
direktiven giva vid handen, att kommittén skolat rätta sig efter den målsättning,
som de militära myndigheterna uppställt för en sammanlagd utbildning
av 12 månader för värnpliktiga i allmänhet. Det vore denna målsättning
med därav avhängigt utbildningsomfång, som kommittén lagt till
grund för prövningen rörande en lämplig avvägning mellan första tjänstgöring
och efterföljande utbildning samt, såvitt den senare angår, mellan
dennas olika underavsnitt -— repetitions- och efterutbildningsövningar.

Med dessa utgångspunkter har kommittén alltså icke förutsatt någon
ändring i 1949 års riksdags beslut beträffande utbildningstidens längd för
huvuddelen av de värnpliktiga. Den sammanlagda utbildningstiden för dessa
värnpliktiga har följaktligen förutsatts skola bliva 12 månader. Såsom
framgår av det följande har kommittén, med samma utgångspunkter, icke
heller ifrågasatt ändring av sammanlagda utbildningstiden för dem, som
uttagas för utbildning till underofficer (högst 18 månader) eller officer
(högst 24 månader) eller för värnpliktiga i specialtjänst (högst 18 månader).

Yttranden.

Chefen för armén har understrukit, att värnpliktskommittén varit bunden
av en sammanlagd tidsram av 12 månader för huvuddelen av de värnpliktiga,
och att utredningen sålunda icke varit förutsättningslös i vad avser
de värnpliktigas sammanlagda tjänstgöringstid för första tjänstgöring
och repetitionsövningar. Arméchefen har vidare framhållit att den väsentliga
frågan om utbildningstidens erforderliga längd för värnpliktiga i allmänhet
icke kunde betraktas såsom klarlagd. Med de förutsättningar som
kommittén haft att tillämpa kunde emellertid kommitténs förslag beträffande
utbildningstidens fördelning biträdas.

Chefen för armén har emellertid förordat en förlängning av det värnpliktiga
befälets tjänstgöringsskyldighet med 10 dagar.

Chefen för flygvapnet har framhållit olägenheterna av en begränsning
av tjänstgöringsskyldigheten till 12 månader och erinrat om ett tidigare
framlagt förslag om en första tjänstgöring i en följd under 12 månader
samt en repetitionsövning under en månad.

I detta sammanhang torde få erinras om att chefen för flygvapnet i samband
med utredning under år 1947 beträffande värnpliktsutbildningens
närmare utformning såsom alternativ till 1945 års försvarskommittés förslag
om 9 månaders första tjänstgöring vid flygvapnet med inryckning i
tre omgångar förordat en första tjänstgöring om 7% månader med inryckning
i två omgångar. Förslagets genomförande skulle dock kräva en ökning
av flygvapnets värnpliktskontingent.

En del organisationer ha i sina yttranden berört frågan om tjänstgöringstidens
längd för vissa specialister. Jag återkommer härtill i det följande.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 22i.

Departementschefen.

1945 års försvarskommitté förordade beträffande huvuddelen av de värnpliktiga
en utbildningstid av tillhopa 11 månader.

Vid försvarsfrågans behandling vid 1948 års riksdag träffades icke något
slutligt avgörande beträffande utbildningstidens längd. Vid anmälan
av frågan (propositionen 207) framhöll jag, att av olika skäl något definitivt
förslag i ämnet icke kunde föreläggas riksdagen. Jag ansåg mig emellertid
böra förorda en provisorisk begränsning av utbildningstidens längd
till 12 månader för huvuddelen av de värnpliktiga. Samtidigt framhöll jag,
att vissa närliggande frågor av betydelse —- exempelvis frågorna om utbildningen
av befäl och specialister och om anordnandet av repetitionsövningar
— icke för det dåvarande kunde slutligt bedömas. Med hänsyn därtill ansåg
jag mig icke böra föreslå, att värnpliktslagen ändrades utan ansåg
erforderliga bestämmelser böra utfärdas i en särskild förordning. Riksdagen
biföll förslaget (skrivelse 376).

1949 års riksdagsbeslut innebar icke någon principiell ändring av 1948
års beslut.

Flertalet av de spörsmål, som vid anmälan av propositionen 1948: 207
ansågos tarva ytterligare utredning, ha upptagits till behandling i värnpliktskommitténs
slutbetänkande. De förslag kommittén därvid framlagt
äro emellertid uppgjorda med utgångspunkt i en oförändrad utbildningstid
för huvuddelen av de värnpliktiga av 12 månader. Beträffande värnpliktiga,
uttagna för utbildning till underofficer eller officer eller beträffande
värnpliktiga i specialtjänst föreslås med denna utgångspunkt icke någon
ändring i nu tillämpade obligatoriska utbildningstider. Beträffande gruppcheferna
har kommittén föreslagit en förlängning av utbildningstiden med
2 månader.

För egen del ifrågasätter jag i avvaktan på ytterligare erfarenheter beträffande
utbildningsresultatet inom ramen för nuvarande utbildningstid
icke någon ändring av denna för huvuddelen av de värnpliktiga. I det följande
kommer jag att förorda, att även gruppchefsutbildningen tills vidare
bibeliålles vid 9 månader. Icke heller i övrigt kommer jag att förorda någon
ändring beträffande den obligatoriska utbildningstidens sammanlagda längd
för olika värnpliktiga.

Nu gällande bestämmelser beträffande utbildningstidens längd ha såsom
varande av provisorisk natur meddelats i särskild förordning vid sidan av
värnpliktslagen. Denna förordning gäller emellertid tills vidare.

Då jag nu i flera andra avseenden föreslår ändringar i värnpliktslagen
får jag, för att bringa önskvärd överskådlighet åt bestämmelserna, samtidigt
förorda att de nu tillämpade utbildningstiderna överföras från den
provisoriska förordningen och inskrivas i själva lagen. Jag vill emellertid
understryka, att jag härmed icke avser att definitiv ställning nu skall tagas

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

till frågorna om utbildningstidens längd. Jag räknar nämligen med att
dessa frågor komma att ånyo underställas riksdagen, sedan 1949 års försvarsutredning
avgivit sitt betänkande.

Utbildningstiden för gruppchefer.

Gällande bestämmelser.

1941 års värnpliktslag ålägger icke dem som uttagas för utbildning till
gruppchefer en i förhållande till värnpliktiga i allmänhet förlängd tjänstgöringsskyldighet.
Första tjänstgöringen för blivande gruppchefer omfattar
således 12 månader.

1945 års försvarskommitté ifrågasatte icke någon förlängd tjänstgöring
för gruppcheferna. Kommittén räknade med en första tjänstgöring för
gruppchefer liksom för huvuddelen av de värnpliktiga av 9 månader inom
ramen av en sammanlagd utbildningstid av 11 månader.

I propositionen 207 till 1948 års riksdag anmäldes ett av arméchefen
framlagt förslag om förlängd tjänstgöring för gruppcheferna. Då frågan om
utbildning av befäl och specialister ansågs kräva ytterligare utredning
kunde förslaget icke tillstyrkas. Riksdagen beslöt (skrivelse 376) — med
avslag jämväl å en inom andra kammaren väckt motion om förlängning
av utbildningstiden för gruppchefer — att utbildningen för dessa tills
vidare skulle omfatta samma tid som för huvuddelen av de värnpliktiga.

Till 1949 års riksdag anmäldes (proposition nr 194) ett av värnpliktskommittén
(majoriteten) framställt förslag att —- i avbidan på frågans
slutliga lösning —- utbildningstiden för gruppchefer vid armén, som hade
att fullgöra första tjänstgöring under utbildningsåret 1949/50, skulle provisoriskt
förlängas med 2 månader. Förslaget avstyrktes på i propositionen
närmare angivna skäl. Riksdagen (skrivelse 371) beslöt, med avslag å
motion om förlängd utbildningstid, i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag.

Vämpliktskommittén.

Värnpliktskommittén har i sitt slutbetänkande erinrat om att kommittén
redan tidigare ägnat frågan en ingående prövning och att kommitténs
majoritet i början av år 1949 framlagt förslag till provisorisk reglering av
första tjänstgöringen för gruppcheferna. Kommitténs majoritet har, efter
förnyade överväganden beträffande frågan om gruppchefsutbildningens
längd, på anförda skäl funnit det vara nödvändigt att för gruppchefsutbildningen
vid armén och kustartilleriet anslås en utbildningstid, som med
minst 2 månader överstiger den för värnpliktiga i allmänhet fastställda.
Majoriteten har föreslagit, att gruppcheferna skola uttagas vid inskrivningsförrättning
och inrycka till tjänstgöring 2 månader före åldersklassens
huvuddel. Såsom förut omnämnts ha två ledamöter förordat oföränd -

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

råd utbildningstid för gruppcheferna i avbidan på resultatet av fortsatt
försöksverksamhet på området.

Den av kommitténs majoritet föreslagna förlängningen av utbildningstiden
för gruppcheferna har — bortsett från förslag om införande av särskilda
premier för den som genomgår förlängd utbildning — beräknats
medföra en kostnadsökning av 4,7 miljoner kronor per år.

Ytterligare utredning rörande utbildningstiden för gruppchefer.

I den i det föregående (se s. 15) omnämnda skrivelsen rörande uttagning
och utbildning av gruppchefer har till en början ifrågasatts, huruvida
för gruppchefernas del första tjänstgöringen skulle kunna
förlängas med en månad på bekostnad av den 3:dje
repetitionsövningen. Alternativet har emellertid icke rekommenderats,
enär de fördelar som på kort sikt skulle ernås icke ansetts kunna
uppväga olägenheterna av en alltmer decimerad gruppchefskader vid lokalförsvarets
krigsförband.

I skrivelsen har vidare till behandling upptagits frågan om militärområdesvis
centraliserad gruppchefsutbildning.

Emellertid hade, framhålles i skrivelsen, betydande nackdelar såväl för
de värnpliktiga som för befälet befunnits vara förenade med en dylik utbildning
av gruppcheferna. Då dessutom olägenheter ur utbildningssynpunkt
kunde påvisas och de fördelar i fråga om övningsförhållandena, som
följde med en centralisering, vore relativt begränsade, hade anledning icke
synts föreligga att förorda en ändring av det nu tillämpade systemet med
utbildning vid de regementen, de värnpliktiga tillhörde.

Beträffande den tidpunkt då en eventuellt förlängd
gruppchefsutbildning skulle kunna påbörjas har
framhållits följande.

Majoriteten av värnpliktskommittén har förordat två månaders förlängning
av gruppchefsutbildningen med inryckning före de värnpliktiga i allmänhet
ävensom att uttagningen skall ske redan vid inskrivningen och icke
såsom nu är fallet under tjänstgöringen. Det har från vissa håll gjorts
gällande, att riksdagen redan nu borde fatta beslut i anledning av detta
förslag. Därvidlag må erinras, att centrala värnpliktsbyrån strax före inskrivningarna
hösten 1949 utfärdat en skrivelse, vari det beträffande tjänstgöringen
framhölls, att uttagning till förlängd tjänstgöringstid skulle grundas
på under tjänstgöringen ådagalagd lämplighet. Värnpliktsbyrån underströk
i anslutning härtill, att därest värnpliktiga, som inskrivits 1949 —
av vilka ett fåtal inrycka 1950 och flertalet 1951 — och vid inskrivningen
antecknats som underbefälslämpliga komme att inkallas till första tjänstgöring
två månader före de övriga och därigenom erhölle förlängd tjänstgöringstid,
detta skulle innebära ett såsom byrån betecknat »klart löftesbrott».
Beträffande den åldersklass, som inskrives hösten 1950 må framhållas,
att huvuddelen av densamma inrycker till tjänstgöring först 1952.
Till frågan om en eventuell övergång till den av värnpliktskommitténs
majoritet förordade förlängda utbildningstiden behöver ställning alltså icke

23

Kungl. Maj:is proposition nr 224.

fattas vid innevarande års riksdag utan härmed kan utan olägenhet anstå
till 1951. Detta förutsätter dock, att inskrivningen av de värnpliktiga redan
1950 sker så, att en uttagning av gruppchefer kan göras i samband därmed.

I anslutning härtill framhålles i skrivelsen, att frågan hur gruppchefsutbildningen
bör anordnas är av den vikt, att frågan bör bli så allsidigt
belyst som möjligt. Under den tid som hittills stått till buds hade det emellertid
icke varit möjligt att göra alla de undersökningar som erfordrades
för att grunda en klar uppfattning i fråga om tjänstgöringens erforderliga
längd eller beträffande gruppchefsorganisationen i övrigt. Den tid som stode
till buds innan riksdagen behövde taga ställning till frågan borde därför
utnyttjas för fortsatta undersökningar. Därvid borde den synnerligen viktiga
delen av utredningskomplexet, som avsåge frågan om målsättningen
för utbildningen under första tjänstgöringen, göras till föremål för en ingående
prövning. Härom har i skrivelsen anförts följande.

Utan tvivel förelåge behov av att de värnpliktiga gruppcheferna erhölle
mera praktisk utbildning i truppföring inom plutonens ram samt i patrulltjänst
o. dyl. än vad som nu vore fallet. Å andra sidan hade det vid några
tillfällen framkommit, att omfattningen av viss formell utbildning samt
inre tjänst sannolikt skulle kunna något begränsas. I vad mån det vore
möjligt att inom ramen av den nuvarande tjänstgöringstiden genom omdisponering
av kursplaner in. fl. åtgärder åstadkomma den önskvärda taktiska
utbildningen borde undersökas. I syfte att göra en dylik undersökning så
allsidig och grundlig som möjligt syntes studiegrupper, bestående av förslagsvis
en civil pedagog och en erfaren truppofficer, följa utbildningen vid
vissa förband under så stor del som möjligt av utbildningsåret 1950—51.

Vid verkställda undersökningar hade även den tanken framkommit, att
en kompletterande gruppchefsutbildning, främst avseende truppföring,
skulle kunna anordnas i form av en befälskurs (»befälsrepetitionskurs»)
viss tid omedelbart före l:a repetitionsövningen. En dylik anordning skulle
måhända bliva än värdefullare, då, såsom avsett vore, repetitionsövningarna
hädanefter skulle ske krigsförbandsvis.

De gruppchefer, som i första hand synas vara i behov av taktisk skolning,
vore skyttegruppcheferna vid infanteriet. På gruppchefer vid tunga
förband eller vid vissa specialtruppslag ställdes ofta mindre fordringar i
detta avseende. Mot bakgrunden härav syntes en undersökning böra göras
för att utröna, huruvida en differentierad utbildningstid för olika gruppchefskategorier
skulle vara lämplig och möjlig.

Frågan om ekonomiskt vederlag i form av premie eller (ock) ökat penningbidrag
i syfte att göra gruppchefstjänsten mera eftersträvansvärd
borde ytterligare undersökas.

Utbildningen skulle onekligen kunna avsevärt effektiviseras, därest tillgången
på utbildningsbefäl vore större än vad som nu vore fallet. I valet
mellan å ena sidan förlängd tjänstgöring för de värnpliktiga gruppcheferna
och å andra sidan ökning av befälskadern funnes måhända skäl antaga att
inom en och samma kostnadsram sistnämnda alternativ vore att föredraga.
Denna fråga borde emellertid närmare övervägas.

Även ett flertal andra med gruppchefsutbildningen sammanhängande
spörsmål, exempelvis tillgång till övningsammunition, ökad användning av
film, »gallupundcrsökningar» avseende gruppchefernas erfarenheter om

24 Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

utbildningen, borde vid de fortsatta undersökningarna bliva föremål för
ytterligare prövning.

Varken 1949 års försvarsutredning eller befälsutredningen hade ännu
slutfört sina uppdrag. Det vore givetvis av vikt att samråd toges med dessa
båda kommittéer i syfte att erhålla del av resultatet av pågående och verkställda
undersökningar, som sammanhängde med och inverkade på frågan
om gruppchefsutbildningen.

Yttrande.

Chefen för armén har i detta sammanhang framhållit bland annat följande.

Målsättningen för nuvarande utbildning av gruppchefer vore helt betingad
av 9-månadersramen och vore således i hög grad beskuren i förhållande
till de krav som ställdes på gruppchefer i fält. Utbildningsresultatet
under första tjänstgöringen 1948—49 hade utvisat, att gruppcheferna icke
vore vuxna sina uppgifter i krig; de kunde vid krigsorganiserade förband
tjäna endast som föregångsmän. En otvetydig erfarenhet från värnpliktsutbildningen
1948—49 vore omöjligheten att på 9 månader utbilda ens
något så när godtagbara gruppchefer för fältförbanden. 1948 års värnpliktskommitté
hade med stor noggrannhet utrett frågan om målsättningen för
gruppchefsutbildningen. Chefen för armén delade kommitténs åsikt, att förlängningen
tills vidare borde begränsas till 2 månader, ehuru härigenom
endast de mest påtagliga av nuvarande brister i utbildningen i fråga avhjälptes.
11 månaders gruppchefsutbildning syntes vara ett minimum för att
kunna bibringa gruppchefseleverna de kunskaper och färdigheter, som vore
oundgängligen nödvändiga för deras tjänstgöring som gruppchefer i fält.

Med hänsyn till det grundliga studium av målsättningen för gruppchefsutbildningen,
som gjorts av värnpliktskommittén, anser arméchefen ytterligare
utredning i ärendet icke kunna leda till något annat resultat än vad
därvid framkommit. Då emellertid frågan vore av stor betydelse och tid
syntes komma att stå till förfogande för ytterligare överväganden, har arméchefen
icke något att erinra mot att hithörande spörsmål studeras av särskilda
studiegrupper. Det vore emellertid nödvändigt att frågan om gruppchefernas
utbildningstid bringades till lösning vid 1951 års riksdag.

Arméchefen har tillstyrkt särskilda befälsrepetitionskurser under förutsättning
att dessa icke inkräktade på tiden för första tjänstgöringen. En
differentiering av gruppchefsutbildningen åter har avstyrkts. Arméchefen
har slutligen framhållit, att redan nu det bättre befälet användes för utbildning
av gruppcheferna. Innan de nuvarande vakanserna i kadrerna
fyllts, kunde man icke räkna med en utökning av utbildningsbefälet.

Departementschefen.

Jag har tidigare i olika sammanhang givit uttryck åt den uppfattningen,
att en godtagbar gruppchefsutbildning bör kunna utan eftersättande av utbildningsmålen
bibringas de värnpliktiga vid armén och kustartilleriet

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 22i.

inom ramen för en första tjänstgöring av samma längd som för huvuddelen
av de värnpliktiga, eller för närvarande 9 månader.

Värnpliktskommittén har nu i sitt slutbetänkande ånyo upptagit sitt
tidigare framförda förslag om förlängning med 2 månader av tiden för
gruppchefsutbildningen, därvid de blivande gruppcheferna avsåges skola
inrycka 2 månader före huvuddelen av de värnpliktiga. Detta förutsätter att
gruppchefer uttagas redan vid inskrivningsförrättningarna.

Jag är emellertid alltjämt icke beredd att nu förorda en dylik förlängning
av tjänstgöringstiden. Jag finner sålunda angeläget att den i det föregående
omnämnda utredningen inom försvarsdepartementet avslutas innan slutlig
ställning tages till detta spörsmål. Med hänsyn såväl till de betydande merkostnaderna
som till olägenheterna för arbetsmarknaden och den enskilde
synes mig nämligen ett beslut om förlängning av gruppchefsutbildningen
icke böra fattas med mindre en förlängning anses ofrånkomlig. Då, såsom
förut framhållits, en förlängning av gruppchefsutbildningen kan ifrågakomma
tidigast för de värnpliktiga som inskrivas hösten 1950 — flertalet
av dessa inrycka först 1952 — medför ett uppskov med avgörandet av denna
fråga till 1951 års riksdag icke någon tidsutdräkt i sak, om nämligen
beslut nu fattas om övergång till uttagning av gruppchefer redan
vid inskrivningsförrättningarna. I det följande avser jag att förorda dylik
uttagning.

Jag förordar således, att första tjänstgöringen för gruppcheferna tills
vidare i avbidan på ytterligare utredning i ämnet bibehålies vid nuvarande
9 månader och att den sammanlagda utbildningstiden för dem således
fastställes till 12 månader.

Utbildningstidens fördelning på första tjänstgöring och efterföljande

utbildning.

Gällandej bestämmelser.

Enligt nu gällande provisoriska bestämmelser fullgöres värnpliktstjänstgöringen
av huvuddelen av de värnpliktiga vid armén och kustartilleriet
med en första tjänstgöring om 9 månader samt med två repetitionsövningar
och en efterutbildningsövning om vardera en månad. Flottans och flygvapnets
värnpliktiga fullgöra värnpliktstjänstgöringen i en följd under 12
månader. V

V ä mplikt sk omm it ten.

Kommittén har, med utgångspunkt från den målsättning som de militära
myndigheterna uppställt för en sammanlagd utbildningstid av 12 månader
för huvuddelen av de värnpliktiga, ansett att den nuvarande uppdelningen
för arméns och kustartilleriets värnpliktiga på en första tjänstgöring om

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

9 månader och efterföljande utbildning under 3 månader bör bibehållas
oförändrad, enär det totala utbytet av hela värnpliktsutbildningen enligt
detta alternativ synes bli det bästa möjliga. Några vinster i utbildningshänseende
synas enligt kommittén icke stå att vinna genom att inom 12-månadersramen
förlänga första tjänstgöringen på bekostnad av den efterföljande
utbildningen. En förkortning av första tjänstgöringen åter anser sig kommittén
med hänsyn till erfarenheterna under utbildningsåret 1948/49 icke
kunna förorda.

Beträffande flottan har kommittén icke föreslagit någon förändring i
fråga om tjänstgöringstiden för huvuddelen av de värnpliktiga. I fråga om
flygvapnet räknar kommittén med att vissa värnpliktiga i luftbevakningstjänst
skola fullgöra tre repetitionsövningar.

Yttranden.

Överbefälhavaren har framhållit, att med nuvarande utbildningstid den
för krigsanvändbarheten nödvändiga förbandsutbildningen måste uppskjutas
till första repetitionsövningen. Detta innebär, att de yngsta åldersklasserna
icke utan kompletterande utbildning äro fullt användbara i fält vid
mobilisering. Överbefälhavaren anser dock, att med de i direktiven givna
förutsättningarna den av kommittén föreslagna fördelningen bör väljas.

Cheferna för armén och marinen ha biträtt kommitténs förslag.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att nu rådande provisorium tillämpats
under så lång tid, att olägenheterna av att repetitionsövningar saknas
för flygvapnets vidkommande börjat göra sig gällande. Chefen för flyg\apnet

naders första tjänstgöring i en följd och en repetitionsövning om en månad.

Arbetsmarknadsstyrelsen har icke haft något att erinra mot den föreslagna
fördelningen av utbildningstiden därest arbetsmarknadssynpunkterna
vinna nödigt beaktande vid övningstidernas förläggning och övningarnas
anordnande i övrigt.

Departementschefen.

Jag delar värnpliktskommitténs av myndigheterna biträdda uppfattning,
att den totala utbildningstiden om 12 månader för de värnpliktiga i allmänhet
bör i fråga om arméns och kustartilleriets värnpliktiga fördelas på en
första tjänstgöring om 9 månader och efterföljande utbildning under 3
månader. I det följande kommer jag att förorda, att repetitionsövningar
skola kunna fullgöras av flygvapnets befälsvärnpliktiga luftbevakningspersonal.

Beträffande flottan och flygvapnet i övrigt ifrågasätter jag icke nu någon
ändring. Jag är således icke beredd att i detta sammanhang taga ställning
till chefens för flygvapnet förslag om en förlängning av värnpliktsutbildningen
för flygvapnets värnpliktiga. Denna fråga liksom även frågan om
omskolning i samband med överförande av värnpliktiga från flottan och

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

flygvapnet till armén torde få upptagas i samband med de fortsatta överväganden
beträffande värnpliktsutbildningen, som enligt vad jag i det föregående
förutsatt bör komma till stånd.

Första tjänstgöringens inpassning under året.

V ämpliktskommittén.

Armén.

Värnpliktskommittén har till behandling upptagit olika alternativ för inpassning
under året av en första tjänstgöring om 9 månader för huvuddelen
av armén tilldelade värnpliktiga. Kommittén har därvid redovisat de olika
synpunkter på förevarande spörsmål som gälla för flertalet truppslag inom
armén. Kommittén har förutsatt, att arméns värnpliktiga tillhörande grupp
K kunna inrycka till tjänstgöring tidigast i början av juni.

Kommittén har framhållit, att en sammanhängande första tjänstgöring
teoretiskt kan tänkas påbörjas vid vilken tidpunkt på året som helst. Kommittén
har emellertid begränsat sig till att jämföra fyra olika inryckningsalternativ,
nämligen vinterinryckning (omkring den 15 januari), vårinryckning
(omkring den 27 mars), sommarinryckning (omkring den 1 juni) och
höstinryckning (omkring den 1 september). Kommittén har bedömt de olika
alternativen från följande utgångspunkter, nämligen utbildningens ändamålsenliga
bedrivande, kraven på kuppberedskap, näringslivets, fiämst jordbrukets,
behov av arbetskraft samt den studerande ungdomens befogade
önskemål. Kommittén har ansett utbildningssynpunkterna i första hand
utslagsgivande och har ur denna synpunkt funnit alternativen med vinteroch
höstinryckning olämpliga. Av alternativen vårinryckning eller sommarinryckning
har kommittén ansett sommarinryckning ur utbildningssynpunkt
överlägset. Detta alternativ har jämväl befunnits bäst tillgodose den
studerande ungdomens önskemål. För näringslivets del har alternativet
med höstinryckning befunnits jämställt eller möjligen något överlägset
alternativet med sommarinryckning; övriga alternativ ha ansetts icke tillgodose
näringslivets behov. Kommittén har icke ansett att nagon Iämplighetsgradering
mellan de olika alternativen kunnat ske ur synpunkten att
tillgodose behovet av kuppberedskap.

Värnpliktskommittén har förordat alternativet med sommarinryckning.

Värnpliktskommittén har jämväl diskuterat möjligheterna alt uppdela
värnpliktskontingenten i flera inryckningsomgångar. Kommittén har emellertid
icke ansett sig kunna förorda en dylik uppdelning annat än möjligen
beträffande förband med ur beredskapssynpunkt utsatt läge (exempelvis
Gotland).

Kommittén har i detta sammanhang jämväl berört frågan om s. k. delad
första tjänstgöring, därvid närmast undersökts ett alternativ med 8 måna -

28

Kungi. Maj:ts proposition nr 22i.

ders tjänstgöring under första året och den återstående månaden av första
tjänstgöringen jämte en repetitionsövning under tredje året. Kommittén
har emellertid icke kunnat förorda, att utbildningen ordnas enligt detta
alternativ. Kommittén har vidare framhållit, att olägenheter i större eller
mindre grad komma att vidlåda varje form av delad tjänstgöring. På grund
härav har kommittén för arméns huvuddel icke kunnat föreslå, att första
tjänstgöringen för värnpliktiga i allmänhet uppdelas på omgångar. I undantagsfall,
t. ex. för övningstrupp vid skolor m. in., har en dylik uppdelning
dock ansetts kunna ifrågakomma.

Värnpliktskommittén har framhållit, att särskilda synpunkter göra sig
gällande beträffande vissa truppslag. Sålunda har kommittén för vissa luftvärnsförband
förordat inryckning i januari.

Kustartilleriet.

Kommittén har funnit, att de synpunkter, som i det föregående anförts
rörande första tjänstgöringens fullgörande i en följd och i en omgång för
huvuddelen av de värnpliktiga vid armén i tillämpliga delar gälla även
kustartilleriet. Beträffande tidpunkten för inryckning till första tjänstgöring
har kommittén funnit nuvarande ordning med inryckning i januari
ur olika synpunkter lämpligast.

Flottan och flygvapnet.

Värnpliktskommittén har icke till behandling upptagit frågan om tjänstgöringens
inpassning under året beträffande värnpliktiga, tilldelade flottan
eller flygvapnet.

Särskilt yttrande.

En kommittéledamot (herr Johansson i Mysinge) har ansett att ur jordbrukets
synpunkt alternativet med höstinryckning är det utan tvekan fördelaktigaste.
Än bättre skulle emellertid jordbrukets önskemål tillgodoses,
om inryckningen till första tjänstgöring kunde ske i slutet av september.
Ett dylikt alternativ borde därför allvarligt övervägas. Skulle därvid de
militära nackdelarna bedömas vara så stora, att alternativet icke kunde
anses antagbart, borde frågan om ett skördeuppehåll av 3 å 4 veckor upptas
till förnyat övervägande.

Yttranden.

Chefen för armén har ansett alternativet med sommarinryckning för hela
värnpliktskontingenten bäst tillgodose utbildningskraven. En uppdelning i
omgångar har arméchefen ansett endast skenbart bidraga till en lösning av
kuppberedskapsproblemet men däremot medföra betydande nackdelar för
utbildningen.

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 221.

Arbetsmarknadsstyrelsen har, efter en ingående diskussion av de olika
alternativens lämplighet ur arbetsmarknadssynpunkt, förordat alternativet
med sommarinryckning. Styrelsen har därvid framhållit angelägenheten
av att inryckningsdagen för huvuddelen av de värnpliktiga icke förlägges
till vårmånaderna, särskilt april och maj, d. v. s. till den tid då svårigheterna
för näringslivet att erhålla arbetskraft är störst, och att jämväl utryckningsdagen
förlägges till en tidpunkt, då tillgången på arbete är den
gynnsammast möjliga, d. v. s. på våren. Styrelsen, som funnit sommarinryckning
eller höstinryckning vara att avgjort föredraga framför vinterinryckning
eller vårinryckning, har funnit sommarinryckning fördelaktigare
för industrien men höstinryckning gynnsammare för jordbruket. Därest ett
övningsuppehåll inlägges på lämplig tid under sommaren i syfte att tillgodose
jordbrukets ökade behov av arbetskraft under skördetiden, har styrelsen
emellertid funnit alternativet med sommarinryckning godtagbart
även för jordbrukets del. Styrelsen har emellertid framhållit, att ett skördeuppehåll
om 14 dagar kan komma att visa sig otillräckligt.

Mot kommitténs förslag i fråga om inryckningstiden för värnpliktiga
vid vissa luftvärnsförband och för kustartilleriets värnpliktiga har arbetsmarknadsstyrelsen
icke haft något att erinra. Styrelsen har emellertid därvid
förutsatt, att jordbrukare i regel icke skall behöva inkallas till här
avsedd utbildning.

Svenska lantarbetsgivareföreningen har framhållit bland annat följande.
Behovet av arbetskraft under skördemånaderna vore på grund av produktionsinriktning
och jordbrukstekniska förhållanden numera större än tidigare,
i varje fall på de större egendomarna. Med hänsyn härtill vore ur jordbrukets
synpunkt alternativet med höstinryckning mest tillfredsställande.
Då det för föreningen emellertid stått klart att vid bedömandet av denna
fråga tillgodoseendet av jordbrukets behov av arbetskraft icke finge skjutas
i förgrunden i sådan grad, att man därigenom eftersatte vad som måste
anses vara nödvändigt ur utbildningssynpunkt, har föreningen icke velat
förorda en dylik förläggning av värnpliktstiden.

Föreningen har ansett en uppdelning av värnpliktskontingenten i två inryckningsomgångar
med jordbrukets värnpliktiga i den ena omgången, med
inryckning den 1 oktober, vara ett alternativ, som skulle vålla jordbruket
minst avbräck. Föreningen har ansett ett dylikt alternativ böra övervägas.
Skulle det därvid visa sig, att alternativet icke läte sig genomföras, har föreningen
ansett det av kommittén framförda förslaget vara att förorda. Föreningen
har dock framhållit, att därest inom jordbruket verksamma värnpliktiga
skola inrycka i juni ett skördeuppehåll om fyra veckor bör anordnas.
Det nuvarande skördeuppehållet om fjorton dagar kunde nämligen
vid en sådan förläggning av värnpliktstiden icke anses tillfyllest.

Sveriges lantbruks förbund och riksförbundet landsbygdens folk ha i
huvudsak givit uttryck åt samma synpunkter som svenska lantarbetsgivareföreningen.

30

Kungi. Maj.ts proposition nr 22i.

Departementschefen.

Frågan om första tjänstgöringens inpassning under året för huvuddelen
av arméns värnpliktiga har tidigare varit föremål för statsmakternas överväganden,
senast vid 1948 års riksdag i samband med beslutet om den provisoriska
avkortningen av värnpliktstjänstgöringen. Efter ingående undersökningar
av olika alternativ har värnpliktskommittén stannat för att förorda
nuvarande ordning med inryckning omkring den 1 juni. Jag delar kommitténs
uppfattning, att detta alternativ bäst tillgodoser de militära kraven.
Då, såsom arbetsmarknadsstyrelsen framhållit, alternativet med sommarinryckning
jämväl synes bäst tillgodose det totala näringslivets önskemål,
anser jag mig böra förorda detsamma. Jag förutsätter därvid i likhet med
värnpliktskommittén, att ett skördeuppehåll med en varaktighet liksom för
närvarande av 2 veckor inlägges under sommarhalvåret.

Kommitténs förslag i fråga om första tjänstgöringens inpassande vid vissa
specialtruppslag m. m. inom armén och vid kustartilleriet kan jag jämväl
biträda.

Repetitions- och efterutbildningsövningar.

Gällande bestämmelser.

Enligt nu gällande provisoriska bestämmelser fullgöra arméns och kustartilleriets
värnpliktiga utöver första tjänstgöring dels två repetitionsövningar
om vardera en månad, den första före utgången av tredje året och
den andra före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret, dels ock
en efterutbildningsövning om likaledes en månad före utgången av adertonde
året efter inskrivningsåret. För flottans och flygvapnets värnpliktiga
förekomma enligt nu tillämpade bestämmelser icke repetitions- eller efterutbildningsövningar.

Värnpliktskommittén.

Armén.

Värnpliktskommittén har såsom i det föregående framhållits funnit, att
med 12 månaders sammanlagd tjänstgöringstid för huvuddelen av de värnpliktiga
största effekten kan ernås därest av densamma 9 månader anslås
till första tjänstgöring och 3 till efterföljande utbildning.

För den efterföljande utbildningen har kommittén utgått från en av de
militära myndigheterna uppställd målsättning, som åsyftar vidmakthållande
och komplettering av de värnpliktigas färdigheter, inlärande av nya
stridssätt och vapen samt omskolning och förbandsutbildning med särskild
vikt lagd på tillämpad förbandsutbildning i bataljon eller motsvarande
förband.

Kommittén har framhållit som uppenbart, att den efterföljande utbild -

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 22i.

ningen växer i betydelse i samma mån som den första tjänstgöringen avkortas
och en överskjutning av väsentliga utbildningsmoment äger rum
från första tjänstgöringen till den efterföljande. Om det samtidigt icke är
möjligt att tillmäta längre tid för sistnämnda tjänstgöring framträder enligt
kommitténs mening med skärpa kravet på att denna uppdelas i övningsperioder
och i övrigt upplägges på sådant sätt, att den lämnar ett maximalt
militärt utbyte.

Kommittén har framhållit, att det nuvarande repetitionsövningssystemet
principiellt kännetecknas av att inkallelserna till repetitionsövning sker
åldersklassvis. I anslutning härtill har kommittén anfört följande.

Det är den värnpliktiges hänförlighet till viss åldersklass som blir bestämmande
för när han, tillsammans med övriga värnpliktiga av samma
åldersklass, inkallas för att fullgöra första repetitionsövning, andra repetitionsövning
och efterutbildningsövning. Förändringar i fråga om den värnpliktiges
bostadsort in. fl. personliga förhållanden inverka icke på inkallelserna
liksom icke heller ändringar beträffande hans avsedda användning
vid krig (krigsplacering). Värnpliktiga, som äro krigsplacerade vid ett och
samma krigsförband, komma sålunda att fullgöra sina repetitionsövningar
tillsammans endast i den mån de också tillhöra samma åldersklass. Då
krigsförbanden av praktiska skäl icke uteslutande eller ens huvudsakligen
kunna sammansättas av värnpliktiga med samma födelseår, utan normalt
måste inrymma värnpliktiga ur flera åldersklasser, blir följden av det
åldersklassvisa repetitionsövningssystemet, att krigsförbanden aldrig komma
att i fred övas såsom förband. I stället komma de olika värnpliktiga,
som tillhöra förbandet, att repetitionsövas envar med sin åldersklass i tillfälligt
sammansatta utbildningsförband.

Kommittén har funnit den nuvarande längden av varje repetitionsövning,
en månad, vara väl avvägd med hänsyn till ändamålet med övningarna.
Kommittén har emellertid framhållit, att för närvarande två perioder om
vardera 9—10 år infalla under värnpliktstiden, under vilka icke någon
militärtjänstgöring förekommer, och att det vore givet att den värnpliktiges
tjänstbarhet mot slutet av dessa perioder i regel måste ha nedgått tämligen
starkt.

Värnpliktskommittén har sammanfattningsvis angivit såsom sin uppfattning,
att det åldersklassvisa repetitionsövningssystemet, sådant det gestaltats
enligt 1941 års värnpliktslag, är värnpliktstekniskt enkelt och besitter
vissa fördelar ur pedagogisk och organisatorisk synpunkt samtidigt som
det på ett i huvudsak tillfredsställande sätt medger genomförande av den
enskilda utbildning, förbandsutbildning och omskolning, som åsyftats. Å
andra sidan synes det kommittén vara obestridligt, alt systemet är behäftat
med allvarliga svagheter, då det icke i tillräcklig grad tar sikte på att förbereda
och trimma krigsorganisationen för kriget. I anslutning härtill har
kommittén anfört följande.

Beredskaps- och krigsorganisatoriska synpunkter ha i alltför hög grad
fått stå tillbaka för utbildnings- och värnpliktstekniska. Delta må ha haft

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

32

sill förklaring, ja måhända varit ofrånkomligt, så länge värnpliktsredovisningen
alltjämt arbetade med underdimensionerad organisation och
otillräckliga tekniska resurser. I och med att hela värnpliktsredovisningen
i enlighet med 1942 års försvarsbeslut omlagts efter moderna och rationella
linjer ha emellertid möjligheter skapats att gestalta den värnpliktiges fortsatta
utbildning med utgångspunkt från hans aktuella krigsplacering i
stället för hans hänförlighet till viss åldersklass. Därmed öppnas även
möjligheter att ordna inkallelserna till repetitionsövningar krigsförbandsvis
i stället för åldersklassvis. Varje inkallelse av ett krigsförband till
repetitionsövning kommer därvid normalt att beröra värnpliktiga ur flera
olika åldersklasser men vilka värnpliktiga alla ha det gemensamt, att de
äro krigsplacerade vid det ifrågavarande förbandet. Ett och samma inkallelsetillfälle
för ett visst krigsförband kan sålunda för en del av förbandets
värnpliktiga utgöra deras första repetitionsövning, medan andra
samtidigt fullgöra sin andra repetitionsövning och andra åter sin tredje.

De fördelar, var för sig av största betydelse, som stå att vinna genom
att anordna repetitionsövningarna krigsförbandsvis, äro i korthet följande.

Genom att krigsförbanden inkallas till repetitionsövningar med den för
vederbörligt förband enligt krigsplanläggningen gällande sammansättningen,
bli förbanden bättre sammansvetsade till stridsdugliga enheter än
vid något annat system. De enskilda individerna inom förbanden lära
känna varandra. Envar blir övad just i den befattning och tillsammans
med just de kamrater, som han skall ha i händelse av krig. Samhörighetskänslan
utvecklas, förbandet finner sin individuella arbetsform. Intresset
för utbildningen stegras hos såväl befäl som trupp, vilket skapar förutsättningar
för ett bättre utbildningsresultat. Övningarna kunna helt eller
delvis förläggas till terräng, som för förbandet är aktuell enligt krigsplanläggningen.
Ett tillfredsställande mått av stridsduglighet kan påräknas
omedelbart vid mobilisering. Beträffande betydelsen av här anförda förhållanden
föreligga omfattande och otvetydiga erfarenheter från beredskapsåren
1939—1945.

Därest repetitionsövningarna anordnas krigsförbandsvis, kunna vidare
inkallelsen och inryckningen utföras såsom en verklighetsbetonad mobiliseringsövning,
varigenom mobiliseringsapparaten tid efter annan blir prövad
och intrimmad till fördel för en eventuell mobiliserings snabba och
säkra genomförande.

Slutligen är det ur beredskapssynpunkt avsevärt värdefullare att under
repetitionsövning inom olika delar av landet ha samlade ett antal ordinarie
krigsförband med ordinarie krigssaminansättning än improviserade utbildningsförband
av värnpliktiga ur en viss åldersklass.

I fråga om utformningen av ett system med repetitionsövningar i krigsförband
har värnpliktskommittén framhållit följande.

För att ett system med repetitionsövningar krigsförbandsvis på ett tillfredsställande
sätt skall fylla sin uppgift måste systemet vara så beskaffat,
att varje i krigsorganisationen ingående förband blir inkallat till repetitionsövning
med icke alltför långa mellanrum. Vad som i främsta rummet
måste bli bestämmande för det tidsmellanrum som ur militär synpunkt
högst kan tillåtas mellan två på varandra följande krigsförbandsövningar,
är enligt kommitténs mening frekvensen av förändringar — omkrigsplace -

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

ringar — inom förbandets personalbestånd. Principiellt anser kommittén
övningarna böra följa på varandra så tätt, att personalförändringarna inom
ett förband icke hinna taga för stor omfattning under mellantiden, vilket
pekar på en tidsintervall av 6 år. Vid bestämmandet av inkallelsefrekvensen
bör emellertid enligt kommitténs mening jämväl beaktas, att arméorganisationen
kontinuerligt måste anpassas efter utvecklingen på bl. a.
de vapentekniska, stridstekniska och taktiska områdena. Detta medför med
nödvändighet tid efter annan mer eller mindre genomgripande förändringar
av krigsorganisationen, vilka bryta sönder eller grundligt omgestalta vissa
förband och nyskapa ändra. Erfarenhetsmässigt bör enligt kommittén intervallen
mellan krigsförbandsövningarna även ur dessa synpunkter icke överstiga
6 år. Jämväl beredskapssynpunkter tala enligt kommitténs mening
för att intervallen blir så kort som möjligt. En tidsintervall av 6 år har
synts godtagbart tillgodose kuppberedskapssynpunkterna.

Under åberopande av det anförda har värnpliktskommittén kommit till
den uppfattningen att ett system med repetitionsövningar i krigsförband
lämpligast bör baseras på en 6-årsperiodicitet.

Beträffande den grundläggande mekanismen i ett sådant system föreslår
kommittén, att krigsförbanden indelas i 6 grupper, förslagsvis benämnda
a-, b-, c-, d-, e- och f-förband. Gruppindelningen har ansetts böra omfatta
hela krigsorganisationen — alltså både fält- och lokalförsvarsförband —
och principiellt göras så, att av alla slags förband omkring en sjättedel hänföras
till a-förband, en sjättedel till b-förband o. s. v. Varje grupp kommer
då att vart sjätte år fullgöra krigsförbandsövning, nämligen ett år samtliga
a-förband, nästa år samtliga b-förband o. s. v.

Beträffande utformningen av de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden
vid repetitionsövningar i krigsförband har värnpliktskommittén anfört bl. a.
i huvudsak följande.

Upprätthåller man kravet på att såväl samtliga krigsförband som samtliga
värnpliktiga skola inkallas till repetitionsövning vart sjätte år, måste
envar värnpliktig fullgöra minst 4 repetitionsövningar gentemot nuvarande
3. Emellertid stå endast 3 månader till förfogande inom ramen för en sammanlagd
tjänstgöringstid av 12 månader. Under sådana förhållanden måste
man antingen avkorta längden på de olika repetitionsövningarna eller också
uppge fordran på att de enskilda värnpliktiga inkallas till repetitionsövning
lika ofta som krigsförbanden. Kommittén har efter ingående överväganden
stannat vid att förorda den sistnämnda lösningen med fasthållande vid det
grundläggande kravet på att varje krigsförband skall inkallas till en övning
av tillräcklig längd vart sjätte år. Genom att omplacera de värnpliktiga
från krigsförband till personalreserv och omvänt är det emellertid
möjligt att ordna så, att varje krigsförband kan inkallas med full eller i
del närmaste full krigsstyrka till eu månadsövning vart sjätte år ehuru
av varje värnpliktig likväl icke uttages mera än sammanlagt 3 repetitionsövningar
å en månad.

3 — Bihnng till riksdagens protokoll WöO. 1 samt. AV 224.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Kommittén har emellertid förutsatt, att det skall vara de militära myndigheterna
obetaget att, då så finnes påkallat av utbildningsskäl, anordna
repetitionsövningarna för enstaka personalkategorier i annan ordning än
som övningar i krigsförband.

Kommittén har härefter till behandling upptagit frågan hur repetitionsövningar
i krigsförband böra anordnas för att tillgodose kravet på kuppberedskap
och därvid anfört följande.

Värnpliktiga kunna först efter 6 månaders rekrytutbildning anses användbara
för enklare beredskapsuppgifter. Vid en första tjänstgöring om
9 månader kan således den yngsta åldersklassen nödtorftigt tillgodose
kuppberedskapen endast under 3 av årets månader. För att fullständigt
täcka beredskapen under de nio månader av året, då den yngsta åldersklassen
sålunda icke kan utnyttjas, skulle krigsförbandsövningarna årligen
behöva uppdelas på icke mindre än nio omgångar. Detta är uteslutet
redan av den anledningen, att beredskapsstyrkan under envar av dessa omgångar
skulle bli helt otillräcklig. Man får därför inskränka sig till att tillgodose
beredskapen under kortare perioder och enkannerligen de som erfarenhetsmässigt
kunna bedömas vara mest utsatta, därvid hänsyn även
bör tagas till önskvärdheten av att övningarna på ett naturligt sätt bli
inpassade under utbildningsåret liksom även till behovet av samövningar
mellan olika truppslag och försvarsgrenar. — Kommittén har i detta sammanhang
jämväl beaktat arbetsmarknadssynpunkterna och därvid samrått
med arbetsmarknadsstyrelsen.

Rörande tidpunkten för anordnandet av repetitionsövningar i krigsförband
har kommittén vidare anfört följande.

Under beaktande av samtliga de omständigheter, som enligt vad ovan
framhållits böra utöva inflytande på frågan, har kommittén för sin del
kommit till den uppfattningen, att fältförbanden jämte de rörliga lokalförsvarsförbanden
normalt lämpligen böra fullgöra krigsförbandsövning
under september—oktober. Härvid kan en uppdelning i två omgångar
ifrågakomma. I syfte att tillgodose kravet på vinterutbildning torde tidpunkten
september—oktober vissa år böra utbytas mot februari—mars.

I fråga om de fasta lokalförsvarsförbanden synes lämpligen som allmän
hållpunkt böra gälla, att övningarna fullgöras i två omgångar under april—
maj, dock att den närmare tids- och omgångsindelningen årligen bör bli
föremål för samråd mellan de militära myndigheterna och arbetsmarknadsstyrelsen
under hänsynstagande till bl. a. de skilda och stundom från
år till år växlande klimatiska och arbetskraftstekniska förhållandena inom
olika delar av landet.

Värnpliktskommittén har emellertid även framhållit, att vad kommittén
anfört beträffande övningarnas inpassande under året icke vore att uppfatta
så, att övningarna ur beredskapsskäl nödvändigtvis måste äga rum under
vissa bestämda månader, utan att kommittén närmast åsyftat att påvisa
föreliggande möjligheter till inpassning. Kommittén har utgått från att de
ansvariga myndigheterna i praktiken komma att tillvarataga de möjligheter
till en smidig anpassning av inkallelserna som krigsförbandsövningssystemet
erbjuder och som utgör en styrka hos detsamma.

35

Kungl. Mctj.ts proposition nr 224.

Värnpliktskommittén har låtit utföra beräkningar rörande kostnaderna
för ett system med repetitionsövningar i krigsförband i jämförelse med repetitionsövningar
åldersklassvis. Därvid har framkommit, att repetitionsövningar
i krigsförband icke nödvändigtvis behöva medföra krav på ökade
anslag för arméns utbildning. Kommittén har dock kommit till den uppfattningen,
att, därest man genomför förslaget om krigsförbandsövningar,
ytterligare fördelar av stor betydelse skulle stå att vinna för en förhållandevis
måttlig kostnadsökning. Kommittén syftar därvid närmast på önskvärdheten
av att öva lokalförsvarsförbanden på de aktuella krigsgrupperingsplatserna
och att i ökad utsträckning taga i anspråk inlejda hästar och förhyrda
motorfordon för att så långt som möjligt under krigsförbandsövningarna
bringa upp förbanden till krigsstyrka. Merkostnadexma för nämnda åtgärder
ha bedömts vara svåra att exakt beräkna, men ha uppskattats till
omkring 2 miljoner kronor per år.

Marinen och flygvapnet.

Värnpliktskommittén har även undersökt möjligheterna att —• därest
beträffande flottan och flygvapnet tid därför anslås -— tillämpa systemet
med repetitionsövningar i krigsförband vid marinen och flygvapnet.

Vid flottan och flygvapnet har utbildningen ansetts vara så särpräglad
att systemet saknar aktualitet.

Beträffande kustartilleriet har framhållits, att systemet skulle kunna
genomföras vid de rörliga förbanden. Vid övriga förband, som utgöra huvuddelen,
bedömes systemet icke medföra några fördelar. Då systemet således
icke bör tillämpas för kustartilleriet i dess helhet, har kommittén
ansett att detsamma icke heller bör införas i fråga om de rörliga förbanden.

Ändringar i värnpliktslagen.

Värnpliktskommittén har i förevarande sammanhang framhållit, att för
tillämpningen av ett system med krigsförbandsvisa repetitionsövningar erfordras
vissa ändringar i värnpliktslagen beträffande de bestämmelser,
som ha avseende på repetitionsövningar. Sålunda böra ur värnpliktslagen
avlägsnas de tidsspärrar, som bestämma, att första repetitionsövningen skall
avhållas före utgången av tredje året, andra repetitionsövningen före utgången
av åttonde året och tredje repetitionsövningen (efterutbildningsövningen)
före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. I stället hör
värnpliktslagen medge frihet att på lämpligt sätt fördela de tre repetitionsövningarna
på hela värnpliktstiden. I lagen torde sålunda allenast böra utsägas,
att värnpliktig skall vara skyldig att fullgöra tre repetitionsövningar
om vardera 1 månad, vilka övningar skola kunna fördelas på hela värnpliktstiden.

36

Kungi. Maj. ts proposition nr 224.

Yttranden.

Samtliga myndigheter och organisationer ha i princip tillstyrkt värnpliktskommitténs
förslag om övergång till ett system med repetitionsövningar
i krigsförband.

Härutinnan må följande framhållas.

Överbefälhavaren har anfört, att även om det till en början skulle visa
sig svårt att genomföra värnpliktskommitténs förslag i full utsträckning
detsamma erbjöde så stora fördelar att det snarast borde tillämpas vid armén.
överbefälhavaren har delat kommitténs uppfattning att repetitionsövningar
vid kustartilleriet och flygvapnet tills vidare av praktiska skäl
icke böra ske i krigsförband.

Chefen för armén bär förordat, att kommitténs förslag snarast realiseras.
I anslutning härtill har arméchefen anfört bl. a. följande.

Vissa värnpliktiga ha tidigare än vad värnpliktslagen normalt avsett fullgjort
all dem åliggande tjänstgöring eller genom särskilda beslut fått tillgodoräkna
sig under kriget fullgjord beredskapsövning (beredskapstjänstgöring)
såsom fullgjord repetitions- (efterutbildnings-) övning. Härav följer
vissa svårigheter att under de första åren bringa upp förbanden till full
fältstyrka under repetitionsövningarna. Det är under sådana omständigheter
av särskild vikt, att anstånd med fullgörande av repetitionsövning under
denna övergångsperiod beviljas i mycket begränsad utsträckning, så att
icke dessa svårigheter ytterligare ökas. Därjämte bör beaktas, att — enär
den värnpliktige inkallas tillsammans med sitt krigsförband — anstånd
medför antingen att han omkrigsplaceras till annat förband med därav
följande olägenheter, eller att han måste vänta till dess förbandet nästa
gång inkallas (efter 6 år).

Arméchefen har vidare framhållit, att det före detta fast anställda
underbefälet helt eller delvis vore befriat från skyldigheten att fullgöra
repetitionsövningar. Härigenom komme kvalificerad befälspersonal till
stort antal att undandragas övningarna i krigsförband. Det vore av vikt
att bestämmelserna i inskrivningsförordningen rörande den före detta fast
anställda personalens utnyttjande så utformades, att krigsorganisatoriska
och utbildningsmässiga krav bleve tillgodosedda utan eftersättande av personalkategoriens
berättigade intressen. Arméchefen har uppgivit sin avsikt
vara att framdeles inkomma med förslag i dessa avseenden.

Arméchefen — liksom även överbefälhavaren -— har slutligen förordat,
att det värnpliktiga befälet inkallas till repetitionsövning i krigsförband
några dagar före huvuddelen av de värnpliktiga. Härigenom skulle möjlighet
skapas att på ett rationellt sätt ordna inryckningen och att låta det värnpliktiga
befälet genomgå en snabbrepetition av sina väsentligaste uppgifter
och snabbutbildning med nytillkomna vapen och annan stridsmateriel.
Arméchefen har i anslutning härtill föreslagit, att det värnpliktiga befälet
ålägges längre repetitionsövningar än huvuddelen av de värnpliktiga, nämligen
tillhopa 33 dagar under första respektive andra samt 34 dagar under

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 22b.

tredje repetitionsövningen. Dessa dagar — tillhopa 10 — borde emellertid
icke tagas från första tjänstgöringen, utan det värnpliktiga befälets sammanlagda
tjänstgöringstid borde utökas med nämnda dagantal.

Arbetsmarknadsstyrelsen har framhållit, att vid varje krigsförband de
värnpliktiga komrne att tillhöra flera åldersklasser och att, i den mån förbanden
voro regionalt rekryterade, repetitionsövningar i krigsförband kunde
komma att medföra allvarliga rubbningar inom näringslivet. Styrelsen har
med hänsyn härtill ansett systemet böra prövas under något år innan slutligt
beslut i ämnet fattas.

Beträffande tidpunkten för repetitionsövningarna har arbetsmarknadsstyrelsen
anfört följande.

Enligt värnpliktskommittén skulle repetitionsövningarna för fältförbanden
och de rörliga lokalförsvarsförbanden förläggas normalt till september
—oktober, eventuellt i två omgångar. Vissa år skulle denna tid kunna utbytas
mot februari—mars. Häremot synes ur arbetsmarknadssynpunkt icke
vara något att erinra om, såsom föreslagits, tids- och omgångsindelningen
årligen blir föremål för samråd mellan de militära myndigheterna och arbetsmarknadsstyrelsen
särskilt med hänsyn till förhållandena inom jordbruket
och skogsbruket.

För de fasta lokalförsvarsförbanden föreslår värnpliktskommittén repetitionsövningarnas
förläggande i två omgångar till tiden april—maj. Som
förut framhållits i samband med frågan om förläggningen av första tjänstgöringen
är det just under dessa två vårmånader som särskilt industrin är
mest trängd under året beträffande tillgången på arbetskraft. Anordnandet
av repetitionsövningar under tiden april—maj synes därför ur arbetsmarknadssynpunkt
vara olämpligt.

Svenska lantarbetsgivareföreningen, Sveriges lantbruksförbund och riksförbundet
landsbygdens folk ha framhållit angelägenheten av att övningar
i krigsförband icke förläggas till tider, då jordbrukets behov av arbetskraft
är särskilt stor.

Departementschefen.

Det förslag om övergång vid armén till anordnande av repetitionsövningar
i krigsförband, som värnpliktskommittén framlagt, anser jag ur
militär synpunkt innebära avsevärda fördelar i förhållande till nuvarande
system med inkallelser till repetitionsövningar åldersklassvis. Mot utformningen
av systemet har i remissyttrandena icke framförts någon principiell
erinran. Jag tillstyrker, att det av kommittén förordade systemet
för repetitionsövningarnas anordnande tillämpas från och med hösten 1950.
Vederbörliga för budgetåret 1950/51 äskade anslag äro, såsom framgår av
vad jag anfört vid anmälan i årets statsverk sproposition av medelsäskandena
under fjärde huvudtiteln, beräknade med utgångspunkt från att en
övergång till det nya systemet skall ske under hösten 1950.

Beträffande tidpunkten för anordnandet av repetitionsövningar i krigsförband
vid armén delar jag värnpliktskommitténs uppfattning att dessa

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

övningar normalt böra i vad avser fältförbanden och de rörliga lokalförsvarsförbanden
förläggas till månaderna september—oktober, eventuellt
med uppdelning i omgångar, men att, i syfte att tillgodose kravet på vinterutbildning,
övningarna vissa år böra förläggas till månaderna februarimars.
Det torde ankomma pa Kungl. Maj:t att för varje år närmare bestämma
tids- och omgångsindelningen för övningarna; jag förutsätter att
"vederbörlig hänsyn därvid tages till förhållandena å arbetsmarknaden, särskilt
inom jordbruket och skogsbruket.

Vad värnpliktskommittén förordat i fråga om repetitionsövningarna för
de fasta lokalförsvarsförbanden ha med de av kommittén angivna förutsättningarna
i princip icke föranlett till erinran från min sida.

Chefen för armén har föreslagit, att det värnpliktiga befälet skall inkallas
till repetitionsövning 3—4 dagar före huvuddelen av de värnpliktiga och
att den totala tjänstgöringstiden för dessa befälsvärnpliktiga skall utsträckas
med 10 dagar. Jag är för närvarande icke beredd tillstyrka detta förslag.

Enligt nuvarande bestämmelser i värnpliktslagen gälla vissa tidsspärrar,
inom vilka repetitions- och efterutbildningsövningar skola fullgöras. Det
torde i enlighet med kommitténs förslag vara nödvändigt att avlägsna dessa
tidsspärrar i samband med övergången till systemet med repetitionsövningar
i krigsförband. Terminologien repetitionsövningar — efterutbildningsövningar
torde i samband härmed sasom icke längre adekvat böra övergivas;
samtliga övningar böra betecknas såsom repetitionsövningar.

I olika sammanhang (jfr proposition 1949: 194) har för riksdagen anmälts,
alt repetitions- och efterutbildningsövningar under senare år bedrivits
i allenast begränsad omfattning och att de värnpliktiga i samband
därmed meddelats generellt anstånd med repetitions- eller efterutbildningsövning
för så lång tid, att de i värnpliktslagen fastställda tidsfristerna överskridits.
Vid anståndens meddelande förutsattes, att hinder icke skulle möta
att i sinom tid inkalla vederbörande till föreskrivna övningar. Riksdagens
vederbörande utskott (sammansatta stats- och andra lagutskott vid 1949
års riksdag) har ansett, att, därest ifrågavarande kategorier värnpliktiga
skulle fullgöra övningar, oaktat i värnpliktslagen fastställda tidsfrister utgått,
tjänstgöringsskyldigheten borde regleras i värnpliktslagen eller i särskild
förordning. Jag föreslår att nu gällande tidsspärrar uteslutas ur värnpliktslagen
och att de värnpliktiga som erhållit generellt anstånd liksom
ock värnpliktiga ur åldersklass 1946, vilka haft att före utgången av år 1949
fullgöra första repetitionsövning, men icke inkallats till dylik övning, skola
i sinom tid inkallas till repetitionsövning i krigsförband.

Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att värnpliktsutbildningen
vid flottan och flygvapnet är så speciell, att repetitionsövningar i krigsförband
saknar aktualitet. Jag ifrågasätter icke heller att övningar i krigsförband
skola anordnas vid kustartilleriet. Jag förordar emellertid, att, i
enlighet med värnpliktskommitténs förslag, de tidsspärrar, som för när -

39

Kungl. Mnj.ts proposition nr 22b.

varande gälla för fullgörandet av repetitionsövningar vid övriga försvarsgrenar,
av praktiska skäl borttagas samtidigt med motsvarande tidsspärrar
för arméns värnpliktiga.

Beredskapsövning.

Gällande bestämmelser.

Enligt 19bl års värnpliktslag må värnpliktig, därest Konungen med hansyn
till krigsberedskapen så prövar nödigt, kunna åläggas att utöver vanlig
fredstjänstgöring fullgöra en eller flera beredskapsövningar om sammanlagt
6 månader. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning upphör
dock sedan ett och ett halvt år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöring
(motsvarande).

Enligt beslut av 19b9 års riksdag (proposition 194, skrivelse 371) har
i samband med beslutet om avkortningen av de värnpliktigas fredstjanstgöring
skyldigheten att fullgöra beredskapsövning provisoriskt utsträckts
till 9 månader, vilken tjänstgöring må åläggas värnpliktig inom ett år nio
månader efter avslutandet av första tjänstgöringen (motsvarande). Gällande
bestämmelser äro meddelade i förordning den 10 juni 1949 (SFS
307) med provisoriska bestämmelser angående beredskapsövning. Förordningen
gäller så länge de provisoriska bestämmelserna rörande utbildningstiden
äga tillämpning. V

V ärn pliktskommittén.

Värnpliktskommittén har framhållit, att möjlighet att inkalla värnpliktiga
till beredskapsövning fortfarande bör föreligga såsom ett medel att
stärka försvarsberedskapen utan att vidtaga de uppseendeväckande åtgärder,
som inkallelser jämlikt 28 § värnpliktslagen innebära. Förband som
inkallas till dylik övning (beredskapsförband) böra emellertid vara så organiserade,
utrustade och utbildade, att de äro att betrakta som fullt
stridsdugliga. Förbanden böra därför utgöra en del av krigsorganisationen
eller, med andra ord, beredskapsförbanden böra vara krigsförband.

Då arméns krigsförband regelmässigt äro sammansatta av värnpliktiga
tillhörande ett flertal åldersklasser bör enligt kommitténs åsikt skyldigheten
att fullgöra beredskapsövning icke såsom nu begränsas till värnpliktiga
ur den yngsta eller de yngsta åldersklasserna.

Värnpliktskommittén har övervägt olika förslag att begränsa befogenheten
att inkalla äldre åldersklasser till beredskapsövning men har funnit
det svårt att draga en gräns, som icke skulle menligt inverka på beredskapens
effektivitet. Kommittén har ansett fältförbanden bäst lämpa sig för
kuppberedskap, då de äro sammansatta av värnpliktiga ur yngre åldersklasser.
Kommittén förutsätter att vid ifrågavarande inkallelser främst
dessa förband komma att tagas i anspråk. Kommittén har emellertid an -

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 22i.

sett, att Konungen bör medges rätt att inkalla alla värnpliktiga — och sålunda
icke blott den eller de yngsta åldersklasserna — till beredskapsövning.

Enligt kommitténs mening böra även inom marinen och flygvapnet beredskapsförbanden
i princip vara desamma som krigsförbanden. Kommittén
har därför förordat, att för de tre försvarsgrenarna ensartade bestämmelser
meddelas.

Kommittén har föreslagit att, därest kommitténs förslag i övrigt bifalles,
den sammanlagda tiden för fullgörande av beredskapsövning fastställes
till högst 6 månader.

Yttranden.

Värnpliktskommitténs förslag har tillstyrkts av eller lämnats utan erinran
av hörda myndigheter och organisationer.

Departementschefen.

Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att de förband som inkallas
till beredskapsövning (beredskapsförband) i princip böra vara i möjligaste
mån så organiserade, utrustade och utbildade, att de kunna betraktas
såsom fullt fältdugliga. Jag tillstyrker därför kommitténs förslag att
beredskapsförbanden skola vara krigsförband, vilken anordning bör gälla
för samtliga försvarsgrenar. Härav följer emellertid, att möjlighet måste
föreligga att till beredskapsövning inkalla värnpliktiga ur samtliga åldersklasser
och kategorier. Jag förordar därför, att värnpliktslagen ändras i
enlighet härmed. Jag förutsätter emellertid i likhet med värnpliktskommittén,
att i första hand värnpliktiga ur fältförbanden skola ifrågakomma för
inkallelser.

I samband med att tidsspärren häves kan en återgång ske till värnpliktslagens
ursprungliga bestämmelse att den sammanlagda tid, under vilken
värnpliktig skall vara skyldig fullgöra beredskapsövning, skall utgöra 6
månader.

Uttagning av värnpliktiga till befälsutbildning.

Armén.

Vid inskrivningsförrättning genomgå samtliga värnpliktiga ett s. k. inskrivningsprov,
vilket avser att dels ge upplysningar om de värnpliktigas
personliga förhållanden och önskemål, dels möjliggöra en klassificering
av de värnpliktiga med avseende på allmänintelligens och allmän bildbarhet.
På grundval av detta inskrivningsprov, läkarundersökning och inskrivningsnämndens
personliga bedömande tilldelas de värnpliktiga försvarsgren,
truppslag etc. Provhäftena från inskrivningsprovet översändas

Kungl. Maj:ts proposition nr 221. 41

samtidigt med registreringshandlingarna till det förband, som den värnpliktige
tilldelats.

Före inryckningen göres vid förbanden med ledning av tillgängliga handlingar
en preliminär uppdelning av de värnpliktiga på olika utbildningslinjer
och utbildningsförband. I samband därmed verkställes en klassificering
av de värnpliktiga i fem olika grupper med hänsyn till allmän intellektuell
nivå. Värnpliktiga ur grupperna A (mycket hög), B (ganska hög)
samt de bästa ur gruppen C (genomsnittlig nivå) utväljas — därest de
besitta erforderliga fysiska kvalifikationer och i övrigt vid inskrivningen
bedömts lämpliga — till befälsutbildning.

Vid inryckningen eller så snart ske kan efter denna utföras vissa kompletterande
prov. Ändamålet med dessa är att lämna ytterligare underlag
för bedömningen av de värnpliktigas psykiska och fysiska förutsättningar.
Med ledning av resultaten av dessa prov samt vederbörande befäls uppfattning
angående de värnpliktigas lämplighet utföras erforderliga omflyttningar.

Underbefäl (gruppchefer).

Värnpliktiga i allmänhet utväljas till underbefälsutbildning med ledning
av de urvalsprov, som verkställts vid inskrivningsförrättningarna och efter
inryckningen. Det slutliga urvalet sker snarast efter inryckningen. Utvalda
placeras i särskilda avdelningar inom utbildningskompanierna för att under
4 månader bibringas grundläggande utbildning. Under denna tid sker överflyttning
av värnpliktiga, som icke visat sig lämpliga för befälsutbildning;
å andra sidan sker motsvarande överflyttning av värnpliktiga, vilka tidigare
icke utvalts, men som under utbildningens gång visat befälsanlag.

Av de till grupp K hänförda värnpliktiga utväljes huvuddelen till underbefälsutbildning
oavsett resultatet av inskrivningsproven. Återstående värnpliktiga
tillhörande denna kategori äro antingen avsedda för utbildning till
specialister eller i fysiskt avseende olämpliga till befälsutbildning. Inskrivningsproven
ha här icke till syfte att konstatera den intellektuella standarden.
Proven äro i stället vägledande för tilldelning till truppslag.

Grupp K tillhörande värnpliktiga, vilka uttagits till underbefälsutbildning,
sammanföras redan vid inryckningen till ett särskilt utbildningskompani.

Omkring den 1 oktober organiseras befälsskolorna. Såsom elever i befälsskola
K utväljas de värnpliktiga grupp K och de värnpliktiga i allmänhet,
som bedömas lämpliga för fortsatt befälsutbildning (underofficers- och
officersutbildning) efter första tjänstgöringens slut. För utbildning i befälsskola
A uttagas de värnpliktiga grupp K och de värnpliktiga i allmänhet,
som icke anses lämpliga för fortsatt befälsutbildning, men som efter utbildningen
bedömas bli användbara i underbefälsbefattningar. De värnplik -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

tiga i allmänhet vid befälsplutonerna och de värnpliktiga grupp K, vilka
icke beordrats till vare sig befälsskola A eller K, överföras till utbildningsförband
för »vanliga» värnpliktiga, överflyttningar mellan de båda skolorna
och från skolorna till utbildningsenheter för övriga värnpliktiga i
allmänhet kan ske intill juluppehållet.

Underofficerare.

För utbildning till värnpliktig underofficer uttagas bland eleverna i befälsskola
Iv huvuddelen och bland eleverna i befälsskola A det antal värnpliktiga,
som erfordras för att fylla krigsorganisationens behov av värnpliktigt
befäl av denna kategori, för närvarande begränsat till omkring 8
procent av hela åldersklassen. Uttagningen sker i princip på följande sätt.

Förbandschef insänder före viss tidpunkt till chefen för armén uppgift
på det antal värnpliktiga i befälsskolor A och K, vilka böra föreslås till uttagning
för fortsatt befälsutbildning. På förslag av chefen för armén bestämmer
Kungl. Maj :t i kommandoväg omfattningen av ifrågavarande uttagning.
Uttagningen verkställes av inskrivningsnämnd på förslag av förbandschef
och kan ske mot den värnpliktiges egen önskan.

Värnpliktig, som under utbildningens gång visat sig icke kunna följa
utbildningen eller visat opålitlighet eller olämplighet i övrigt, kan av vederbörande
regementschef skiljas från utbildningen. Detta medför emellertid
icke att uttagningen häves.

Officerare.

För utbildning till värnpliktig officer uttagas bland de till underofficersutbildning
uttagna värnpliktiga så stort antal, omkring 4 procent av hela
åldersklassen, som med hänsyn till mobiliseringskravet bedömes erforderligt.
Uttagning till officersutbildning sker i princip på samma sätt, som
förut angivits beträffande uttagning till underofficersutbildning. Därest elev
skiljes från utbildningen anses uttagningen därmed icke hävd.

Erfarenheter av gällande uttagningssystem.

Värnpliktskommittén har framhållit, att möjligheterna att med ledning
av inskrivningsproven utvälja värnpliktiga till underbefälsutbildning i stort
sett kunna bedömas vara goda. De värnpliktiga hade hittills genomfört inskrivningsproven
på ett lojalt sätt. Några tendenser att genom maskning
göra proven missvisande hade i allmänhet icke kunnat iakttagas. Det syntes
dock böra påpekas, att anledning till maskning icke förelegat, enär proven
icke legat till grund för uttagning till fortsatt befälsutbildning, en omständighet
som de värnpliktiga syntes ha varit väl medvetna om. Däremot hade
en utbredd maskning kunnat konstateras, då det gällt uttagning till fortsatt
utbildning efter den lagstadgade första tjänstgöringen. Det syntes icke
ligga någon överdrift i påståendet att utbildningsresultatet vid befälssko -

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

lorna och i synnerhet vid befälsskola K i många fall menligt påverkats av
den förekommande maskningen. Vissa maskningstendenser hade även kunnat
iakttagas vid plutonchefsskolorna före uttagningen till officersutbildning.
Sedan uttagningen väl blivit gjord, hade enligt vad förbands- och
skolchefer omvittnat maskningen försvunnit; alla hade då funnit sig i det
rådande läget och försökt göra sitt bästa.

Värnpliktskommittén.

Värnpliktskommittén har ägnat förevar ande fråga en ingående granskning.
Särskild uppmärksamhet har ägnats åt möjligheterna att uttaga de
värnpliktiga före inryckningen i syfte att därigenom förebygga maskning.

Värnpliktskommittén har härvid till behandling upptagit följande
olika alternativ för utta g ning av befäl.

Uttagning under första tjänstgöringen sedan längre tid förflutit efter inryckningen.

Vid inskrivningen utföras inskrivningsprov, vid inryckningen äga kompletterande
prov rum och under utbildningen genomföras särskilda prov,
allt i huvudsak enligt nu gällande system.

Ett sådant uttagningssystem skulle enligt kommittén besitta följande fördelar:
de värnpliktiga skulle få möjlighet att visa sin lämplighet, befälet
skulle erhålla tid att bilda sig en uppfattning om vederbörandes möjligheter
att tillgodogöra sig utbildningen, metoden vore grundlig och systematisk
till skillnad från engångsuttagning.

Kommittén har dock påpekat, att erfarenheterna visat att bestämda
nackdelar vore förenade med ifrågavarande metod. Systemet gåve sålunda
upphov till en utbredd maskning i avsikt att undandraga sig uttagning till
fortsatt befälsutbildning. Maskningen hämmade utbildningen och försvårade
en rättvis uttagning. Kommittén framhåller vidare, att det för många
värnpliktiga vore olägligt att först vid en långt framskriden tidpunkt erhålla
besked om den kommande militärtjänstgöringen. Systemet medförde
slutligen att utbildning utöver den första tjänstgöringen måste förläggas
till tiden efter denna, vilket beträffande gruppchefsutbildningen kunde vara
en nackdel.

Med hänsyn till de olägenheter som äro förenade med uttagning sent
under första tjänstgöringen anser värnpliktskommittén alternativet icke
böra komma till användning.

Uttagning under första tjänstgöringen kort tid efter inryckningen.

Inskrivningsprov äga rum vid inskrivningen; efter inryckningen utföras
prov under en period om en—fyra veckors längd; därefter sker slutlig uttagning.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Enligt värnpliktskommittén äro med detta alternativ följande fördelar
förenade. De värnpliktiga skulle ganska tidigt få reda på längden av sin
utbildning. Maskningsfaktorn förlorade i betydelse. Maskning kunde givetvis
förekomma under provperioden, men lades uttagningen så nära inryckningen
som här avsåges, syntes det stora flertalet värnpliktiga ännu icke
ha blivit tillräckligt »varma i kläderna» för att kunna sätta maskningen i
system.

Väsentliga nackdelar vidlåda enligt kommitténs mening även detta alternativ.
Den korta tiden begränsade befälets möjligheter att åstadkomma ett
riktigt uttagningsresultat. Svårigheterna att riktigt bedöma många värnpliktiga
vore mycket stora i början av utbildningen. Vidare måste även enligt
detta alternativ den förlängda utbildningstiden uttagas efter första
tjänstgöringens slut.

Värnpliktskommittén har ansett, att fördelarna icke uppväga nackdelarna,
varför alternativet icke kunnat förordas.

Frivillig uttagning före inryckningen till första tjänstgöring.

Enligt detta alternativ skulle samtliga, vilka önska genomgå befälsutbildning,
anmäla detta vid inskrivningarna. Inskrivningsproven skulle avgöra,
huruvida vederbörande vore lämplig för befälsutbildning eller icke.
Systemet skulle icke hindra en frivillig uttagning även under utbildningens
gång.

Kommittén har uttalat farhågor för att det skulle bliva svårt att helt på
frivillighetens väg uttaga tillräckligt antal befälsvärnpliktiga. Det nuvarande
premiesystemet hade icke påverkat rekryteringen i önskad utsträckning.
Att dessutom premiera de uttagna med vissa fördelar vid inträde i
statstjänst syntes icke heller vara tillfyllest.

Med hänsyn till att ett system med frivillig uttagning med största sannolikhet
icke komme att täcka erforderligt utbildningsbehov har värnpliktskommittén
icke ansett sig kunna generellt anbefalla alternativet. Däremot
borde vid tillämpningen av ett tvångsvis uttagningssystem samtliga, som frivilligt
önskade genomgå befälsutbildning och kunde anses lämpliga, få
möjlighet härtill. Alla åtgärder borde därvid vidtagas för att stimulera till
en frivillig uttagning av därtill lämpliga befälsämnen.

Uttagning med hänsyn till avlagda examina, ådagalagda kunskaper eller
visad duglighet i övrigt.

Uttagning skulle, enligt kommitténs förslag, ske med hänsyn till duglighet,
visad genom avlagda examina, allmän duglighet, dokumenterad genom
självskolning samt arbete inom politiska, fackliga och idrottsliga organisationer
m. m. Kännedom om hithörande förhållanden skulle erhållas dels

45

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

genom folkbokföringsmyndigheternas uppgifter till inskrivningsmyndigheterna,
dels genom samarbete med olika organisationer. Kontroll skulle
ske genom inskrivningsprov i fråga om sådan värnpliktig, som icke avlagt
minst realexamen.

Med ett dylikt system skulle enligt kommittén följande fördelar vara
förenade. Maskningsanledning borde icke föreligga under förutsättning att
förnyad uttagning icke gjordes under utbildningen. Ett säkert underlag för
uttagning borde kunna föreligga vid inskrivningen och inskrivningsproven
skulle främst komma att utgöra en kontroll av föregående uppgifter, varigenom
en eventuell maskning vid proven skulle kunna undvikas.

Systemet vore emellertid även förenat med vissa nackdelar. Det kunde
vara svårt att rätt bedöma den värnpliktiges lämplighet för befälsutbildning
på grundval av betyg och tidigare verksamhet. I princip syntes det
kommittén olämpligt att de, som genom självstudier eller genom annat
arbete skaffat sig en bättre ställning i samhället eller medverkat till att
ideell verksamhet möjliggöres, som »belöning» härför skulle åläggas längre
tjänstgöringstid. För berörda myndigheter komme systemet att medföra
ökat arbete, vilket måhända icke kunde bemästras utan personalförstärkning.
Ett antal värnpliktiga ur den stora gruppen värnpliktiga i allmänhet
syntes icke — ehuru de vore lämpliga — komma att uttagas till befälsutbildning.

Värnpliktskommittén har ansett, att ifrågavarande alternativ möjligen
skulle kunna vara användbart.

Uttagning vid inskrivningsförrättning med hänsyn till vid inskrivningen
utförda prov m. m.

Samtliga värnpliktiga genomgå inskrivningsprov av utökad omfattning
och bli föremål för exploration — ett under otvungna former fört personligt
samtal mellan exploratören och exploranden i syfte att lämna exploratören
en ingående inblick i den värnpliktiges personliga och sociala förhållanden.
Med ledning härav verkställes vid inskrivningen uttagning.

Värnpliktskommittén har anfört, att alternativet medförde den stora fördelen,
att den värnpliktige i mycket god tid finge veta längden av den utbildning
som han hade att genomgå. Vidare skulle man slippa maskning
under utbildningen, vilket skulle främja samarbetet mellan befäl och trupp.
Härtill komme att befälsutbildningen skulle kunna förläggas oberoende av
inryckningstiden för de värnpliktiga i allmänhet.

Som en nackdel har kommittén framhållit de omständigheterna att inskrivningsproven
kunde råka i vanrykte och måhända behöva genomföras
med en betydande maskningsfrekvens. Vidare avstode man från den fördelen
att kunna studera den värnpliktige under utbildningstiden. Inskrivningsförrättningarna
komme sannolikt att taga längre tid än nu, vilket

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 b.

ökade kostnaderna. Vissa svårigheter torde dessutom uppstå att disponera
lämplig personal för exploration in. m.

Värnpliktskommittén har ansett systemet vara i stort sett användbart.

Värnpliktskommittén har härefter till behandling upptagit de olika
uttagningsalternativens användbarhet på de olika
befälskategorierna. I det följande redovisas kommitténs förslag
härutinnan. Dessa äro uppgjorda med den utgångspunkten att första tjänstgöringen
för samtliga befälsvärnpliktiga skall vara längre än för övriga
värnpliktiga.

Underbefäl (gruppchefer).

Uttagning av värnpliktigt underbefäl bör enligt kommitténs mening ske
tvångsvis vid inskrivningsförrättningarna ur den samlade värnpliktskontingenten
med ledning av särskilda inskrivningsprov och exploration. Vid
inskrivningen uttages det antal, som erfordras för att vid vederbörligt förband
och truppslag täcka mobiliseringsbehovet av värnpliktiga gruppchefer.
Härutöver uttages en viss reserv för att säkerställa att erforderligt antal
erhålles, även om befrielse av olika anledningar medges. Besvär över
skedd uttagning skall kunna anföras hos inskrivningsrådet.

Kommittén har framhållit, att det med säkerhet kunde förutsägas, att
föreliggande behov av värnpliktigt underbefäl icke skulle kunna uttagas på
frivillighetens väg. Tvångsvis uttagning måste därför tillgripas. Uttagningen
kunde därvid ske antingen vid inskrivningen eller under första tjänstgöringen.
Sistnämnda system vore enligt kommitténs uppfattning på grund
av maskningsfaktorn olämpligt. Kommittén ville därför förorda tvångsvis
uttagning vid inskrivningen.

Inskrivningsnämndens uttagningsbeslut bör enligt kommittén fattas endast
på grundval av den värnpliktiges sannolika lämplighet ur militär synpunkt.
Rätten att medge befrielse från ifrågavarande utbildning på grund
av sociala skäl syntes ur rättvisesynpunkt böra förbehållas högre instans,
antingen inskrivningsrådet eller en nyskapad mellaninstans, inskrivningsrevision,
en för varje län. Kommittén har funnit övervägande skäl tala
för att låta inskrivningsrådet alltjämt handlägga besvär över av inskrivningsnämnd
beslutad uttagning. Inskrivningsrådets arbetsbörda komme
emellertid möjligen att öka i sådan utsträckning att en utökning av rådets
medlemsantal kunde bli nödvändig.

Underofficerare.

Enligt värnpliktskommitténs förslag böra till värnpliktiga underofficerare
vid inskrivningen uttagas dels samtliga de studenter och likställda, vilka
äro lämpliga för utbildning i vapentjänst och icke på grund av särskild studieriktning
utväljas för utbildning i specialtjänst, dels ock bland värnpliktiga
i allmänhet det ytterligare antal, som erfordras för att tillgodose beho -

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

47

vet av värnpliktiga underofficerare i krigsorganisationen. Uttagning av
värnpliktiga i allmänhet till här ifrågavarande utbildning bör enligt kommitténs
förslag ske med ledning av särskilda inskrivningsprov och exploration
in. m. i likhet med vad som föreslagits beträffande uttagning till underbefälsutbildning.
Besvär över verkställd uttagning bör prövas av inskrivningsrådet.
Uttagning under tjänstgöringen till underofficersutbildning bör
enligt kommitténs mening icke ifrågakomma.

Till stöd för sitt förslag i fråga om uttagning vid inskrivningen av värnpliktiga
för underofficersutbildning har kommittén anfört i huvudsak följande.

Antalet värnpliktiga, som årligen måste ges en högre befälsutbildning
än till underbefäl, uppgår vid armén till omkring 2 670 och vid samtliga
försvarsgrenar till 3 930. Uttagningen av detta antal kan liksom i fråga
om underbefälet tänkas ske antingen vid inskrivningen eller under utbildningens
gång. Av skäl, som ovan anförts vid behandlingen av motsvarande
problem beträffande den sistnämnda kategorien, bör uttagning
under utbildningens gång till underofficersutbildning icke lämpligen ifrågakomma.
En uttagning vid inskrivningen bör därför vara att föredraga även
beträffande de värnpliktiga, som utväljas för utbildning till värnpliktiga
underofficerare.

Rent teoretiskt skulle därvid de, som vid inskrivningsproven uppnått
de bästa resultaten, äga förutsättningar för kvalificerad befälsutbildning.
Skulle emellertid en uttagning endast grundas på dessa resultat, konnne
förmodligen ett icke obetydligt antal att maska vid proven. Detta förhållande
torde i särskilt hög grad gälla studenterna. Enligt erfarenheterna
från tidigare härordningar ha dessa i stort sett visat sig väl kunna tillgodogöra
sig en kvalificerad befälsutbildning. Starka skäl synas därför tala för
att koppla ihop bildningsgraden med en mera kvalificerande befälsutbildning.
Vid en uttagning till underofficersutbildning, baserad på avlagda examina,
torde i huvudsak två kategorier kunna komma i fråga, nämligen
a) värnpliktiga, som avlagt studentexamen eller motsvarande examen (nuvarande
grupp K), eller b) värnpliktiga, som avlagt lägst realexamen (utvidgad
grupp K).

Viktiga synpunkter vid en bedömning av denna fråga syntes vara, dels
om tillgången på värnpliktiga med ovan angivna kvalifikationer är så stor,
att behovet kan fyllas, dels om icke utanför dessa kategorier finnes en
relativt god tillgång av lämpliga befälsämnen.

Kommittén har emellertid ansett utvägen att vidga rekryteringsbasen till
att omfatta jämväl värnpliktiga med realexamen icke utgöra en fullt tillförlitlig
grund för den befälsuttagning, varom här är fråga. Även om flertalet
värnpliktiga med realexamen kunde anses vara lämpade för dylik
utbildning, syntes den kunskapsnivå, som denna examen innebär, vara alltför
begränsad för att examen i fråga i och för sig skulle kunna godtagas
som obligatorisk uttagningsgrund. Beträffande den nuvarande kategorien
studenter och likställda syntes däremot det omdömet kunna fällas, att uppnådd
kunskapsnivå utgjorde garanti för lämplighet till kvalificerad befäls -

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 22b.

utbildning. En obligatorisk uttagning av dessa värnpliktiga syntes därför
böra äga rum.

Officerare.

Värnpliktskommittén har föreslagit, att värnpliktiga officerare skola uttagas
helt på frivillighetens väg bland värnpliktiga, vilka efter genomgången
underofficersutbildning förklarats lämpliga för fortsatt utbildning.

Kommittén erinrar om att tvångsvis uttagning till underbefäls- respektive
underofficersutbildnihg enligt kommitténs förslag icke må ske under tjänstgöringen.
En värnpliktig, som underginge utbildning till underbefäl, finge
alltså icke mot sin vilja överföras till den längre underofficersutbildningen.
Den som uttagits till sistnämnda utbildning skulle, även om han icke kunde
tillgodogöra sig denna, icke heller kunna överföras till underbefälskategorien
med kortare utbildningstid. Motivet härför vore, att maskningen
skulle neutraliseras.

I konsekvens härmed anser kommittén en tvångsvis uttagning under
utbildningens gång av värnpliktiga till officersutbildning, vilken skulle
fullgöras efter utbildningen till värnpliktig underofficer, icke vara att förorda.
Skulle nämligen ett tvångsvis uttagningssystem tillgripas, skulle följden
endast bli att maskningen — i varje fall bland de till underofficersutbildning
uttagna värnpliktiga — alltjämt skulle fortleva. Med hänsyn
härtill och då uttagning till officersutbildning icke gärna kunde äga rum
redan vid inskrivningen har kommittén funnit nödvändigt, att uttagning
till officersutbildning baseras på frivillighetens grund. För att stimulera
till frivillig befälsutbildning har kommittén funnit vissa särskilda åtgärder
nödvändiga. Kommittén har därvid förordat höjda premier (från 3 000
till 4 000 kronor) och uppdelning av kadettskolans sommarlinje på två
sommarperioder.

Kommittén har framhållit, att därest det vid tillämpning av det föreslagna
uttagningssystemet skulle visa sig att erforderligt antal värnpliktiga
icke komme att tillföras krigsorganisationen, det kunde bli nödvändigt
att ändra bestämmelserna för uttagning av denna befälskategori och
att införa någon form av tvångsvis uttagning. Huruvida uttagningen i så
fall borde ske vid inskrivningen eller efter viss tids utbildning kunde icke
nu bedömas.

Beträffande inskrivningsprovets och explorationens
användning för uttagning vid inskrivningsförrättning har värnpliktskommittén
anfört bland annat följande.

Det nuvarande inskrivningsprovet i förening med läkarundersökning
torde icke utgöra tillräcklig grundval för en uttagning till befälsutbildning.
Inskrivningsprovet sådant det för närvarande är utformat syftar
sålunda dels till att uppspåra de mentalt lägst stående värnpliktiga, vilka
icke kunna tillgodogöra sig utbildningen in. in., dels till att underlätta de
värnpliktigas fördelning på truppslag och utbildningslinjer. Utväljandet

Kungl. Mnj:ls proposition nr 224.

49

till befälsutbildning har sålunda icke skett med ledning av inskrivningsprovet
utan på grundval av den uppfattning, som under utbildningen erhållits
om den värnpliktiges lämplighet för befälsutbildning. Erfarenheten
har dock samtidigt visat, all resultaten av de värnpliktigas prestationer
under utbildningstiden i mycket hög grad överensstämma med inskrivningsprovets
utslag. Därest inskrivningsprovet skärpes och kombineras
med exploration samt dessutom läkarundersökningen göres mer ingående
än för närvarande, torde dessa faktorer, sedda i ljuset av införskaffade
uppgifter rörande avlagda examina samt ådagalagda kunskaper och färdigheter
i övrigt, utgöra eu hållbar grund för uttagning till befälsutbildning.

Det är självfallet, all en uttagning redan vid inskrivningen av värnpliktiga
till befälsutbildning kommer att öka kraven på noggrannhet beträffande
bedömningen av såväl de psykiska som fysiska egenskaperna
hos de inskrivningsskyldiga. Härtill kommer, att medvetandet hos den
enskilde om att uttagning till befälsutbildning äger rum redan då, sannolikt
hos vissa inskrivningsskyldiga kommer att leda till att dessa vid såväl
den psykologiska som medicinska prövningen komma att »aggravera» —
d. v. s. överdriva sina defekter — eller rent av simulera. Det ställer sig
svårt att nu ange, i vilken omfattning dessa företeelser kunna komma att
uppträda, innan vissa försök utförts. Det synes därför nödvändigt, att det
skisserade ultagningssystemet tillämpas försöksvis beträffande en åldersklass,
innan slutlig ställning till frågan om systemets utformning i detalj
fattas.

Även om det icke är möjligt att med någon grad av säkerhet ange, vilken
omfattning eventuell »maskning» eller »aggravation» kan komma att tå,
synes det angeläget att överväga, vilka åtgärder som böra vidtagas för
att begränsa omfattningen av dessa företeelser.

Kommittén har framhållit, att för de inskrivningsskyldiga borde klargöras,
efter vilka grunder uttagningen komme att ske. Resultaten av såväl
inskrivningsprovet som läkarundersökningen borde kontrolleras med tillhjälp
av bl. a. skolbetyg. Den viktigaste kontrollen av resultatet av inskrivningsprovet
skulle emellertid ske genom exploration. Denna skulle
ock syfta till att bedöma sådana för befälsutbildning betydelsefulla egenskaper,
vilka icke kunnat prövas med ledning av inskrivningsprov och läkarundersökning.

Kommittén har vidare framhållit, att vid sidan av ovannämnda hjälpmedel
man kunde genom att på vissa punkter ändra på svårighetsordningen
i inskrivningsprovet skapa eu simulationsdetektor.

1 fråga om explorationsförfarandet hade gjorda undersökningar visat att
eu exploration med det ändamål kommittén uppställt genomsnittligt borde
pågå under 12—15 minuter. Explorationen borde utföras av en person, som
icke tillhörde inskrivningsnämnden. Övervägande skäl talade för att explorationen
borde utföras av fackpsykologer. Tillgången på lämpliga fackpsykologer
vore emellertid för närvarande så begränsad, att man icke kunde
täcka hela behovet. Tills vidare vore det nödvändigt utfylla bristerna i tillgången
på fackpsykologer med lämpliga — och härför särskilt utbildade — -

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 22k.

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

truppofficerare. Jämväl för de civila fackpsykologerna krävdes särskild
utbildning.

Frågan om vilka inskrivningsskyldiga, som borde exploreras, sammanhängde
bl. a. med syftet med explorationerna, tillgången på personal för
utförandet av explorationerna, antalet inskrivningsskyldiga per dag etc.

Kommittén har i anslutning härtill anfört bland annat följande.

Med utgångspunkt från att omkring 60 man per dag böra inskrivas och
att för exploration disponeras ca 4—4% timma per dag — de två första
timmarna varje dag beräknas åtgå för inskrivningsprov in. in. — skulle
en exploratör kunna medhinna maximalt 20 inskrivningsskyldiga per dag,
d. v. s. tredjedelen av ovannämnda 60. Idealet vore givetvis, att samtliga
inskrivningsskyldiga bleve explorerade. Detta skulle emellertid enligt anförda
beräkningsgrunder kräva medverkan av icke mindre än tre exploratörer
per nämnd. Både av organisatoriska och kostnadsskäl kan en sådan
anordning icke förordas. Närmast tänkbart synes vara att begränsa explorationen
till att omfatta inskrivningsskyldiga, vilka i inskrivningsprovet
inrangerats i psykprovgrupperna A och B och vilka vid läkarundersökningen
hänförts till besiktningsgrupperna 1 och 2. Detta skulle medföra
explorationer med ca 25 procent av samtliga inskrivningsskyldiga eller
15 man per inskrivningsdag och nämnd. Då emellertid explorationen bl. a.
skall utgöra en kontroll av inskrivningsprovet och erfarenheterna visa, att
åtskilliga lämpliga gruppchefsämnen finnas inom psykprovgruppen C, bör
kretsen av dem, som skola undergå exploration, vidgas till att omfatta
samtliga inom psykprovgrupperna A—C, vilka vid läkarundersökning hänförts
till besiktningsgrupperna 1 och 2. Eftersom psykprovgrupperna A—C
innehålla omkring 70 procent av de inskrivningsskyldiga, och man kan
räkna med att ca SO procent hänförts till besiktningsgrupperna 1 och 2,
torde antalet per dag och nämnd, vilka skola exploreras, kunna beräknas
till 34 man. Med en kapacitet per exploratör under en dag av 20 man måste
för utförandet av explorationer enligt detta alternativ två exploratörer disponeras,
tills vidare lämpligen en officer och en fackpsykolog.

Med hänsyn till den korta tid, som står till buds för exploration, bör
denna i flera hänseenden standardiseras, så att vissa frågor ställas i samma
form till alla explorander. Ett särskilt formulär bör för detta ändamål
uppgöras av centrala värnpliktsbyrån. Resultaten av explorationen böra
av exploratören snarast ställas till inskrivningsnämndens förfogande. Såvitt
nu kan bedömas böra dessa resultat meddelas på särskild blankett,
vilken bör innehålla dels en bedömning (»skattning») av vederbörandes
lämplighet såsom befälsämne dels en bedömning av hans allmänbegåvning
och förmåga att uttrycka sig, dels ock övriga anteckningar rörande de
intryck, vederbörande erhållit under explorationen.

Det av kommittén avgivna förslaget beträffande inskrivningsförrättningarnas
ordnande kommer att medföra vissa kostnadsökningar,
vilka av kommittén beräknats till 42 000 kronor för utbildning av exploratörer
och provledare (engångskostnad) samt 143 000 kronor för rese- och
traktamentsersättningar, ökade kostnader, orsakade av förlängd tid för
besiktningssammanträden, ökad lokalhyra och successiv utbildning av psykologer
(årliga kostnader).

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

51

Beträffande tidpunkten för övergången till det nya systemet
har kommittén ansett det möjligt tillämpa systemet redan år 1950.

Yttranden.

överbefälhavaren har i likhet med kommittén funnit det nödvändigt och
naturligt att studenter och med dem likställda samt de bäst lämpade bland
övriga värnpliktiga redan vid inskrivningen i princip uttagas till befälsutbildning
av längre varaktighet än tjänstgöringstiden för värnpliktiga i allmänhet.
överbefälhavaren har därvid framhållit, att behov av värnpliktiga
med god teoretisk underbyggnad för tjänstgöring i befälsställning förefunnes
icke blott inom den ordinarie trupptjänsten utan även inom staber
in. fl. förband och att även för dessa befälsbefattningar i regel krävdes
längre utbildningstid.

Överbefälhavaren har vidare framhållit, att man enligt nuvarande uttagningssystem
sannolikt i de flesta fall kunnat bilda sig ett riktigt omdöme
om den enskildes förutsättningar som befäl, överbefälhavaren har ifrågasatt,
huruvida uttagningen av befäl enbart bör grunda sig på prövning vid
inskrivningsförrättning, och har givit uttryck åt den allmänna uppfattningen
att det ordinarie befälet, sedan den värnpliktige tjänstgjort någon
tid, borde kunna göra ett riktigare urval än som vore möjligt enbart på
prövning vid inskrivning. Med denna utgångspunkt har överbefälhavaren
föreslagit ett modifierat system för uttagning till befälsutbildningen av
följande innebörd.

Till underofficersutbildning uttagas vid inskrivningen dels värnpliktiga
tillhörande grupp K (studenter och likställda), dels därutöver erforderligt
antal bland övriga värnpliktiga på grundval av inskrivningsprov och i
övrigt tillgängliga uppgifter om examina, duglighet, yrke, m. m. Under
den första tidens tjänstgöring prövas dessa värnpliktigas förutsättningar
som befäl, varjämte exploration utföres med samtliga. Med ledning av
de kvalifikationer de värnpliktiga under denna tid ådagalägga överföras
efter 1—2 månaders tjänstgöring till befälsutbildning vid tekniska förband,
i stabstjänst, inom personalvårdsorganisationen in. in. de värnpliktiga som
visat sig mindre lämpade för underofficersutbildning i ordinarie trupptjänst,
men väl lämpade för dessa andra befälsbefattningar. Då militära
skäl icke kunde åberopas för att eu värnpliktig, som icke vore lämpad att
bestrida någon av förenämnda befälsbefattningar eller som eljest icke
borde underkastas specialutbildning, skulle åläggas längre tjänstgöringstid
än värnpliktiga i allmänhet, borde sådan värnpliktig i motsats till vad
värnpliktskommittén förordat senast 1—2 månader efter inryckningen avskiljas
från befälsutbildning och i stället fullgöra första utbildning av
samma art och längd som värnpliktiga i allmänhet.

Beträffande frågan om uttagning av värnpliktiga officerare har överbefälhavaren
ansett det ovisst, om det ginge att på frivillig väg fylla mobili -

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

seringsbehovet. Visade sig detta icke möjligt bleve det nödvändigt återgå
till tvångsvis uttagning. Därvid borde liksom nu grunderna för uttagning i
möjligaste mån bli likartade för samtliga värnpliktiga.

Chefen för armén bär framhållit, att ehuru systemet med uttagning under
tjänstgöringen teoretiskt vore det mest lämpliga, systemet i praktiken visat
sig vara förenat med vissa olägenheter, sammanhängande med att de
värnpliktiga i många fall genom maskning sökt undandraga sig den längre
tjänstgöringstiden. En genomgripande och allmän förändring av de värnpliktigas
inställning till värnpliktstjänstgöringen syntes icke möjlig åstadkomma
på kort tid. Det syntes icke f. n. vara möjligt att komma ifrån
maskning för att undgå uttagning på annat sätt än det som värnpliktskommittén
föreslagit, nämligen att i princip verkställa uttagning före inryckning
till första tjänstgöring.

Arméchefen har vidare framhållit, att av gruppen studenter och likställda
en viss del — uppskattningsvis omkring 10 procent — icke vore lämpad
för underofficersutbildning. En uttagning till befälsutbildning av sådana
som icke vore lämpliga medförde nackdelar både för utbildningen och för
den enskilde. Det kunde bli svårt att för dessa värpliktiga ordna den förlängda
tjänstgöringen så att denna bleve använd på ett lämpligt sätt och
vore motiverad med hänsyn till den värnpliktiges avsedda krigsanvändning.
Chefen för armén har med denna utgångspunkt föreslagit, att hela gruppen
studenter och likställda icke skulle uttagas till underofficersutbildning och
att vid inskrivningen skulle eftersträvas att icke uttaga dem som kunna
beräknas vara mindre lämpade för utbildning till underofficer. Arméchefen
har därför förordat ett i förhållande till värnpliktskommitténs förslag
något modifierat system för uttagning vid inskrivningsförrättning.

1 anslutning härtill har arméchefen anfört följande.

Det modifierade systemet bör kunna

a) eliminera maskning under första tjänstgöringen, varför uttagningen
bör ske i samband med inryckningen;

b) möjliggöra uttagning av de för underofficersutbildning mest lämpade
värnpliktiga;

c) i möjligaste mån eliminera olika felkällor vid uttagningen;

d) vara praktiskt genomförbart;

e) vara godtagbart ur ekonomisk synpunkt.

Kraven under b) ovan utesluta användningen av ett system med uttagning
enbart med hänsyn till avlagda examina, ty bland värnpliktiga med
studentexamen finnas, som tidigare anförts, ofta vissa, som ej äro lämpade
för befälsutbildning. Samtliga värnpliktiga, som kunna förmodas äga fysiska
och psykiska förutsättningar för att kunna tillgodogöra sig underofficersutbildningen
— alltså även studenter och likställda —- böra därför
vid inskrivningsförrättningen genomgå såväl I-prov som exploration. På
grundval härav och de upplysningar i övrigt, som inskrivningsmyndigheterna
kunnat inhämta om den inskrivningsskyldige, uttas erforderligt antal
värnpliktiga, oavsett tidigare avlagda examina, till underofficersutbildning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224. 53

För studenterna blir härvid explorationen (som av värnpliktskommittén
icke avsetts komina till användning beträffande dem) av avgörande betydelse.
Erfarenhetsmässigt uppnå nämligen studenterna i I-proven ett sådant
resultat, att de med hänsyn enbart till dem skulle kvalificera sig för uttagning
till befälsutbildning. Genom explorationen bör det däremot vara möjligt
att särskilja det ringa antal studenter (sannolikt omkring 10 procent),
som av skilda skäl icke lämpa sig för sådan utbildning.

Den utvidgning av explorationsförfarandet, som anfört förslag innebär
i jämförelse med vad värnpliktskommittén förordat, medför ett något ökat
behov av exploratörer och möjligen också någon förlängning av tiden för
förrättningarna. De härmed förenade merkostnaderna synas emellertid mer
än väl uppvägas av de fördelar, som skulle vinnas.

För att maskning skall undvikas under utbildningen är det ofrånkomligt,
att samtliga, som uttagits till förlängd tjänstgöring, fullgöra denna utan
avkortning, oavsett om vederbörande omplaceras till annan utbildning. Med
det system som ovan föreslagits för uttagningen, torde sådan omplacering
behöva ske endast i undantagsfall.

Kommittén har med rätta bedömt, att det icke är möjligt att på frivillighetens
väg utta tillräckligt antal värnpliktiga för befälstjänst. Emellertid
torde det finnas ett icke obetydligt antal, som frivilligt vill genomgå underofficersutbildning.
För den, som frivilligt anmäler sig, bör explorationen
vid inskrivningsförrättningen kunna slopas, vilket ur såväl praktisk som
ekonomisk synpunkt är en fördel. Möjligheten bör jämväl stå öppen för
den, som under första tjänstgöringen frivilligt önskar genomgå sådan utbildning
och som befinnes vara lämplig härför, att uttagas till underofficersutbildning.

Värnpliktskommitténs förslag i fråga om uttagning till värnpliktig officer
har arméchefen tillstyrkt. Arméchefen har därvid ansett att den sammanlagda
premien för underofficers- och officersutbildningen tills vidare borde
bibehållas vid 3 000 kronor.

Försvarets sjukvårdsstyrelse har anfört, att även om många skäl talade
för att uttagning borde ske så tidigt som möjligt, d. v. s. vid inskrivningarna,
det vore ur militärmedicinsk synpunkt önskvärt att en slutlig uttagning
icke grundades på den relativt korta tid som stode inskrivningsläkare
och psykologer till förfogande. Med hänsyn härtill ansåge ämbetsverket,
att till underofficersutbildning vid inskrivningen uttagna värnpliktiga borde
prövas under den första tiden av värnplikstjänstgöringen och att den definitiva
uttagningen verkställes först därefter. Under denna tid, förslagsvis
3—4 veckor, borde utom utbildning och militär prövning även kunna medhinnas
exploration och erforderliga medicinska specialundersökningar, däri
innefattande, om så erfordrades, psykiatrisk undersökning.

Sjukvårdsstyrelsen har i detta sammanhang ävenledes framhållit, att
en förlängning av inskrivningsperioden till närmare tre månader troligen
komme att medföra, att de under de senaste åren verkställda skärinbildsundersökningarna
av värnpliktiga vid inskrivningsförrättningarna måste
inställas. Medicinalstyrelsens röntgenpatruller syntes icke kunna disponeras
för »ifrågavarande uppgifter under en så lång tidrymd.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Sjukvårdsstyrelsen har slutligen ifrågasatt, huruvida det kunde anses
lämpligt eller ens rättvist, att en värnpliktig, som uttagits till underofficersutbildning
men icke kunde tillgodogöra sig denna, skulle vara berövad
varje möjlighet att bliva överförd till annan kategori med kortare utbildningstid.
Oförmåga att tillgodogöra sig utbildningen behövde ej alltid bero
på maskning utan kunde mycket väl bero på fysisk eller psykisk otillräcklighet
eller felbedömning från myndighets sida.

Sjukvårdsstyrelsen har slutligen framhållit, att enligt styrelsens mening
fackpsykolog icke lämpligen kunde ersättas av officer eller personalvårdsassistent
för utförande av exploration och har ifrågasatt, om värnpliktskommitténs
förslag f. n. vore genomförbart på grund av rådande brist på
fackpsykologer.

Försvarets personalbehandlingsutredning har framhållit, att värnpliktskommittén
enligt utredningens mening icke tillräckligt beaktat de försök
till maskning, med vilka man måste räkna, om inskrivningsproven skulle
utnyttjas jämväl för uttagning till befälsutbildning, och har ansett av kommittén
föreslagna åtgärder för att reducera maskningseffekten knappast
vara tillfyllest. Utredningen har vidare framhållit, att explorationen avgjort
minskade i värde om den förlädes till själva inskrivningsförrättningen
utan möjligheter till korrelation med den praktiska tjänstgöringserfarenheten
av vederbörande värnpliktige. Utredningen har vidare framhållit, att
en exploration av föreslagen omfattning, d. v. s. 12—15 minuter, vore alldeles
otillräcklig för det avsedda syftet redan under förutsättning att tränade
fackpsykologer med militär erfarenhet koinme att stå till buds. Utredningen
har ansett, att allvarliga betänkligheter kunde riktas mot kommitténs förslag
beträffande utbildningen av de officerare, som skulle användas som
exploratörer, då utbildningstiden, 3—4 veckor, vore alldeles otillräcklig och
man bortsett från nödvändigheten av att bibringa eleverna allmän psykologisk
utbildning.

Inskrivningsrådet har ansett sig böra framhålla den förlust av goda befälsämnen,
som enligt inskrivningsrådets intryck från besvärsmålen kan
följa av den metod kommittén föreslagit.

Inskrivningsrådet har icke ansett någon ändring i instansordningen för
besvärsmålen böra ske. Erfarenheterna från inskrivningsrevisionerna före
inskrivningsrådets tillkomst syntes bland annat ha visat, att dåvarande inskrivningsrevisioner
hade svårt att åstadkomma en enhetlig och jämn rättstillämpning.

Arbetsmarknadsstyrelsen har funnit övervägande skäl tala för genomförande
av värnpliktskommitténs förslag beträffande uttagning av värnpliktiga
underofficerare, varför styrelsen ansett sig böra biträda detsamma.
Lösningen av spörsmålet om utbildning av värnpliktiga officerare har synts
styrelsen värd att pröva.

Kanslern för rikets universitet har anfört bl. a. följande.

55

Kungi. Maj:ts proposition nr 22b.

I de yttranden, däri till behandling upptas frågorna, huruvida uttagningen
till underofficersutbildning skall äga rum på frivillighetens väg eller
tvångsvis, och om den skall ske vid inskrivningen eller under utbildningens
gång, ha olika meningar gjort sig gällande.

Majoriteten inom det större akademiska konsistoriet i Uppsala håller
före, att uttagning till underofficersutbildning redan vid första tjänstgöringens
början vore enda utvägen att på ett tillfredsställande sätt tillgodose
behovet av underofficerare. En betydande minoritet inom konsistoriet anser
emellertid, att man bör försöka ett system, såvitt möjligt grundat på frivillig
rekrytering, och låta denna rekrytering äga rum under den första tjänstgöringen.
Först om det mot slutet av den för alla obligatoriska tjänstgöringen
skulle visa sig, att behovet av värnpliktiga underofficerare icke bleve
fyllt, borde tvångsuttagning ske.

Sveriges förenade studentkårer har med stöd av en utförlig motivering
uttalat den meningen, att uttagningen till underofficersutbildning i största
möjliga utsträckning borde ske på frivillighetens väg. Den del av utbildningsbehovet,
som ej kunde fyllas på detta sätt, finge täckas genom tvångsvis
uttagning ur hela värnpliktskategorien antingen vid inskrivningen med
ledning av inskrivningsprov, exploration och civil utbildning eller under
militärutbildningens gång med stöd av därunder vunnen erfarenhet rörande
den värnpliktiges lämplighet för underofficersutbildning.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att vägande skäl
kunna anföras såväl för som mot den av kommittén föreslagna uttagningsmetoden.
Detta har för övrigt även framhållits av kommittén. Det skäl,
som synes ha kraftigast bidragit till kommitténs förordande av uttagningens
förläggande till inskrivningen av de värnpliktiga, är dess önskan
att undanröja frestelsen till »maskning» under utbildningen. Vilken roll
maskningen hittills spelat och kan befaras komma att i framtiden spela
under olika förhållanden torde endast kunna bedömas av den militära sakkunskapen,
och denna tillmäter uppenbarligen maskningsrisken en stor
betydelse. Under sådana förhållanden anser jag mig ej böra göra någon
erinran mot att uttagningen äger rum före utbildningens början.

Vad beträffar spörsmålet, om uttagningen skall ske på frivillighetens väg
eller tvångsvis, är frivillig uttagning givetvis principiellt att föredra. Härom
torde alla vara ense. Men det finnes säkerligen ingen utsikt till att man
enbart på frivillighetens väg skall kunna anskaffa det stora antal värnpliktiga
underofficerare, som är erforderligt vid en mobilisering. En tvångsvis
verkställd uttagning blir därför under alla förhållanden nödvändig.
Möjlighet till frivillig anmälan bör emellertid finnas.

Frågan, huruvida gruppen »studenter och likställda» bör i sin helhet
utan särskilda prov uttas till underofficersutbildning, är, såsom redan
framgår av betänkandet, mycket svår att besvara. .lag hänvisar till den
behandling detta spörsmål erhållit i det av Sveriges förenade studentkårer
avgivna yttrandet. Då jag emellertid håller före, att inskrivningsprov och
exploration i här förevarande situation med hänsyn till ändamålet med
undersökningen och den knappa tid, som står till förfogande, endast kunna
tillmätas ett ganska begränsat värde, vill jag ej heller på denna punkt göra
någon erinran mot kommitténs förslag. Skulle emellertid de militära myndigheter,
som yttra sig över kommitténs förslag, hysa den uppfattningen,
att de särskilda proven kunna erhålla eu sådan utformning, alt risken lör
maskning är lill största delen eliminerad, tillstyrker jag, att även gruppen
studenter och likställda försöksvis underkastas prov före uttagningen.

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

I fråga om det av kommittén föreslagna sättet för uttagningen till
officersutbildning har några erinringar ej framställts i de avgivna yttrandena.
Jag tillstyrker förslaget i denna del.

Kanslern för rikets universitet har vidare åberopat ett yttrande av institutionen
för psykologi och pedagogik vid Lunds universitet (professorn H. Siegvald),
vari riktats en allvarlig varning mot att tillämpa psykologiska urvalsmetoder
på i värnpliktskommitténs betänkande föreslaget sätt och för däri
angivna syften. För att en psykologisk metod skulle kunna lämna tillförlitliga
och värdefulla resultat måste den psykologiska situationen vara adekvat
med densamma och tillvägagångssättet betryggande gentemot såväl slumpmässiga
som systematiska felkällor. Sålunda kunde undersökningsmetoder
med det föreslagna inskrivningsprovets karaktär aldrig användas mot försökspersonen
utan för att hjälpa honom, ty i annat fall bleve det fråga om
intressebetonade förvanskningar av resultaten, som därigenom lätt bleve mycket
felaktiga och ofta helt missvisande. Därför måste inskrivningsprovet
uppenbarligen bli tämligen värdelöst såsom uttagningsinstrument. Detsamma
gällde även den föreslagna explorationen. Explorationsmetoden utgjorde
nämligen en mycket subjektiv undersökningsmetod, som ställde synnerligen
stora krav på intervjuarens skicklighet, framförallt om explorationen
skulle räcka endast 12—15 minuter för varje individ. Explorationsförfarandet,
använt på av kommittén föreslaget sätt, vore helt omöjligt
och därför olämpligt.

överstyrelsen för de tekniska högskolorna har ansett, att ingen tvekan
behövde råda därom, att ett icke oväsentligt antal vapenföra studenter och
likställda icke vore lämpade för militär befälstjänst. Ett genomförande av
kommitténs förslag i denna del skulle därför kunna innebära, att för den
intellektuella eliten synnerligen värdefull tid för dess civila verksamhet
förspilldes utan att därmed något vunnes ur militär synpunkt.

överstyrelsen har ej blivit övertygad om att tendensen till maskning
skulle vara särskilt framträdande bland studenter och likställda. Styrelsen
har förordat, att uttagning av studenter och likställda till värnpliktiga
underofficerare sker på grundval av inskrivningsprov och exploration.

Sveriges förenade studentkårer och Sveriges akademiska centralorganisation
ha avstyrkt kommitténs förslag beträffande uttagning till underofficersutbildning.
Organisationerna förorda, att uttagningen i största möjliga
utsträckning skall ske på frivillighetens väg. Återstående behov borde
täckas genom tvångsvis uttagning ur hela värnpliktskontingenten antingen
vid inskrivningen eller under utbildningens gång. Valdes det första av dessa
alternativ borde möjlighet till upp- resp. nedflyttning under utbildningen
finnas. De som icke kunde tillgodogöra sig underofficersutbildningen borde
icke åläggas fullgöra någon extra tjänstgöring.

Organisationerna ha delat kommitténs uppfattning beträffande uttagning
till officersutbildning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

57

Flottan.

Vämpliktskommittén.

Underbefäl.

Vid flottan utbildas vissa värnpliktiga i stabstjänst (kryptotekniker, expeditionsbiträden,
väderlekstekniker) till underbefäl. Under värnpliktstjänstgöringen
utbildas dessutom till underbefäl vissa värnpliktiga, som
äro användbara såsom radiotelegrafister samt värnpliktiga som vid navigationsskola
undergått viss utbildning.

Vämpliktskommittén har föreslagit, att värnpliktiga krypto- och väderlekstekniker
skola överföras till gruppen värnpliktiga, uttagna i specialtjänst.
Därutöver har vämpliktskommittén icke föreslagit någon ändring i nu
gällande system.

Underofficerare vid däcksavdelningen.

Beträffande utbildningen av värnpliktiga underofficerare vid däcksavdelningen
tillämpas i princip två olika utbildningslinjer, dels sjökaptens- och
styrmanslinjen, dels sjövärnskårslinjen.

Enligt det nuvarande systemet utbildas på den förstnämnda linjen värnpliktiga,
vilka före inryckning till värnpliktstjänstgöring avlagt sjökaptenseller
styrmansexamen, till värnpliktiga underofficerare.

Vämpliktskommittén har föreslagit att det nuvarande systemet skall
bibehållas. Kommittén har vidare föreslagit, att värnpliktiga tilldelade
flottan, vilka avlägga sjökaptens- eller styrmansexamen efter fullgjord värnpliktstjänstgöring
om 12 månader, skola uttagas och utbildas till värnpliktiga
underofficerare. Ifrågavarande utbildning föreslås skola äga rum
under den i värnpliktslagen föreskrivna fortsatta utbildningstiden om 4
månader. I anslutning härtill har kommittén framhållit, att det endast vore
ett ringa antal elever vid navigationsskolorna som fullgjorde sin första
tjänstgöring efter avlagd examen. Det vore emellertid ytterst viktigt, att
samtliga värnpliktiga sjökaptener och styrmän erhölle sjömilitär befälsutbildning.

Vämpliktskommittén har icke ifrågasatt någon ändring i de grunder
efter vilka uttagning och utbildning av värnpliktiga underofficerare på sjövärnskårslinjen
f. n. äger rum.

Underofficerare vid maskinavdelningen.

Värnpliktiga som vid navigationsskola avlagt övermaskinistexamen eller
maskinistexamen av 2. klass utbildas till värnpliktiga underofficerare.

Vämpliktskommittén har icke föreslagit någon ändring beträffande
denna utbildning. Kommittén har emellertid föreslagit att flottan tilldelade
värnpliktiga som avlägga övermaskinistexamen eller maskinistexamen av
2. klass vid navigationsskola efter fullgjord värnpliktstjänstgöring om 12
månader skola kunna uttagas och utbildas till värnpliktiga underofficerare.

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

Denna utbildning föreslås skola äga rum under den i värnpliktslagen fastställda
fortsatta utbildningstiden om 4 månader.

Officerare.

Det är huvudsakligen två kategorier värnpliktiga som kunna ifrågakomma
för utbildning till värnpliktiga officerare vid flottan, nämligen dels värnpliktiga,
som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen,
dels värnpliktiga, som genom aspirantutbildning vid sjövärnskåren erhållit
sjömilitär utbildning före inryckningen till tjänstgöring.

Genom 1942 års försvarsbeslut bestämdes, att värnpliktig, som avlagt
sjökaptensexamen vid navigationsskola och icke antagits som reservofficersaspirant
vid flottan, skulle uttagas för utbildning till värnpliktig officer.
Sedan tjänstgöringen för värnpliktiga i allmänhet avkortats till 12
månader blev det nödvändigt att specialisera utbildningen till värnpliktig
officer. Numera kunna icke blott sjökaptener utan jämväl styrmän uttagas
till officersutbildning. Erforderlig tid för officerskursen har erhållits genom
att minska den praktiska delen av första tjänstgöringen med en månad
samt låta dem, som frivilligt ansökt om officersutbildning, fullgöra
första repetitionsövningens två månader i direkt anslutning till nyssnämnda
tjänstgöring.

1948 års värnpliktskommitté har föreslagit, att det för närvarande gällande
systemet med frivillig uttagning av värnpliktiga sjökaptener och
styrmän, vilka genomgått underofficersutbildning vid flottan, fortfarande
skall tillämpas. Därutöver har kommittén föreslagit, att värnpliktig, som
efter fullgjord värnpliktstjänstgöring avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen
och utbildats till värnpliktig underofficer vid flottan, må kunna
frivilligt uttagas till officersutbildning.

Beträffande utbildning av värnpliktiga officerare enligt de föreskrifter,
som gälla för sjövärnskåren, har kommittén icke föreslagit någon ändring.

Yttrande.

Chefen för marinen har icke funnit anledning till principiella erinringar
mot kommitténs förslag, som även tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Kustartilleriet.

Vämpliktskommittén.

Värnpliktiga avsedda för underbefälsutbildning uttagas dels bland de
värnpliktiga i allmänhet, dels bland studenter och likställda. Uttagning
bland den förstnämnda kategorien sker omkring eu månad efter inryckningen
till första tjänstgöring. Samtliga studenter och likställda uttagas
principiellt till underbefälsutbildning.

För officers- och underofficersutbildning uttagas därtill lämpade ur såväl
kategorien värnpliktiga i allmänhet som kategorien studenter och likställda
uttagna till underbefälsutbildning.

55)

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

Värnpliktskommittén har framhållit, att det råder principiell överensstämmelse
mellan de värnpliktiga befälskategorierna vid armén och kustartilleriet.
Det uttagningssystem, som föreslagits för arméns del, bör därför,
enligt kommitténs mening, även komma till användning vid kustartilleriet.

Yttrande.

Chefen för marinen har biträtt kommitténs förslag.

Flygvapnet.

Y är nplik tskommittén.

Värnpliktskommittén har till en början framhållit, att enligt 1948 års
försvarsbeslut värnpliktiga, vilka skulle utbildas till värnpliktiga underofficerare
och officerare vid flygvapnet, kunde uttagas bland de värnpliktskategorier,
som normalt tilldelades vapnet, d. v. s. i huvudsak den i grupp
K ingående kategorien värnpliktiga. Ännu förelåge icke några praktiska
erfarenheter, huruvida nyssnämnda kategori värnpliktiga kunde tillgodogöra
sig den utbildning, varom här vore fråga. På grund av vad som framkommit
i samband med flygvapenövningen i april 1949 ville det emellertid
synas, som om vissa svårigheter därutinnan förelåge.

Det har hittills ansetts som ett önskemål, framhåller kommittén, att urvalet
till befälsutbildning för luftbevakningstjänst — det enda område
inom flygvapnet som beröres av förevarande fråga — skulle kunna göras
efter första tjänstgöringens slut och med ledning av därunder vunna erfarenheter.

Värnpliktskommittén har ansett det nu tillämpade systemet på längre
sikt vara förenat med avsevärda nackdelar och har föreslagit, att i princip
samma förfaringssätt med uttagning vid inskrivningarna tillämpas som
föreslagits för arméns vidkommande.

För utbildning till underofficerare skulle alltså uttagas dels ett visst antal
studenter och likställda, dels — på grundval av inskrivningsprov och
exploration m. m. — bland gruppen värnpliktiga i allmänhet det ytterligare
antal, som erfordras för att fylla utbildningsbehovet av såväl värnpliktiga
underofficerare som värnpliktiga officerare samt härutöver viss reserv.

Kommittén har framhållit, att det vore svårt att finna reträttplatser för
uttagna värnpliktiga, som måste skiljas från utbildningen. Utbildningen i
luftbevakningstjänst skilde sig helt från den övriga utbildningen vid flygvapnet.
För att i möjligaste mån undvika gallring under utbildningen hade
från flygvapnets sida ifrågasatts, om icke inskrivningsnänindernas uttagning
kunde kompletteras med en ytterligare omprövning före inryckningen,
förslagsvis företagen av en inom flygvapnet tillsatt särskild uttagningskommission
i anslutning till vad som tillämpades vid uttagning av flygskol -

60

Kungi. Maj. ts proposition nr 22i.

elever. Värnpliktskommittén har emellertid i avvaktan på närmare erfarenheter
av det föreslagna uttagningssystemet i samband med inskrivningarna
icke ansett sig böra framlägga förslag i detta hänseende.

Uttagning till officersutbildning har kommittén föreslagit skola äga rum
under utbildningen bland därför lämpade värnpliktiga, som genomgått underofficersutbildning,
och ske på frivillighetens väg.

Yttrande.

Chefen för flygvapnet har föreslagit, att uttagning av värnpliktiga underofficerare
bör ske endast bland studenter och likställda. Härför talade svårigheten
att finna reträttplatser för sådana som måste avbryta utbildningen,
lättheten att genomföra underofficersutbildningen därest alla elever
hade samma skolutbildning samt fördelen att de, vilka frivilligt önskade
genomgå officersutbildning, ägde erforderliga kvalifikationer. Chefen för
flygvapnet har vidare föreslagit, att vid inskrivningen även uttagas värnpliktiga
ofticerare, därest tillräckligt antal frivilliga icke anmäla sig, ävensom
att uttagningen vid inskrivningsförrättningen icke skall vara definitiv
utan att en omprövning genom en särskild uttagningskommission skall ske.

Departementschefen.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att värnpliktskommittén funnit
allvarliga olägenheter vara förenade med den nuvarande tvångsvisa uttagningen
till befälsutbildning först sedan relativt lång tid förflutit efter inryckning
till värnpliktstjänstgöring. Speciellt den i samband med dylik
uttagning förekommande »maskningen» i syfte att undgå förlängd tjänstgöring
anses ha menligt inverkat på utbildningsresultaten och försvårat
en rättvis uttagning. Än större betydelse måste enligt kommitténs mening
maskningsproblemet tillmätas därest, såsom kommittén föreslagit, de värnpliktiga
gruppchef seleverna erhålla en i förhållande till flertalet värnpliktiga
förlängd utbildningstid.

Kommittén har därför undersökt andra tänkbara alternativ för uttagning
till befälsutbildning. Kommittén har därvid förordat, att uttagning
%erkställes redan i samband med inskrivningen av de värnpliktiga. Jag
delar i princip kommitténs uppfattning, att endast genom en uttagning i
samband med inskrivningsförrättningarna olägenheterna av maskningen
kunna helt undvikas. Det kan förväntas, att utbildningsresultatet blir bättre
och att större förutsättningar för ett friktionsfritt samarbete mellan befäl
och trupp komma att förefinnas. Alternativet medför även den fördelen
att den värnpliktige så tidigt som möjligt får veta längden av den tjänstgöring
han har att genomgå. En fördel är ock att inryckningen för gruppcheferna,
därest förlängd utbildningstid för dessa skulle komma att beslutas,
kan i tiden förläggas före inryckningen av värnpliktiga i allmänhet,
varigenom »kvarsittarmentalitet» kan undvikas för denna kategori.

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

Mot systemet med uttagning vid inskrivningen ha riktats erinringar i
huvudsakligen två hänseenden. Således ha framhållits svårigheterna att
hinna med uttagning till befäl utan att inskrivningsförrättningarna skola
behöva draga ut alltför lång tid ävensom bristen på för ändamålet lämpad
personal. Vidare har framhållits, att de urvalsmetoder — inskrivningsprov
av utökad omfattning och exploration — som utredningen föreslagit för
uttagningen, i och för sig icke kunna anses giva tillförlitliga resultat, särskilt
som det kunde förväntas att de värnpliktiga även vid proven komme
att »maska».

Med dessa utgångspunkter har överbefälhavaren föreslagit, att vid inskrivningsförrättningarna
endast skall verkställas en preliminär, på inskrivningsprov
och uppgifter om examina etc. grundad uttagning, under
det att den definitiva uttagningen skulle verkställas först efter 1—2 månaders
tjänstgöring och grundas jämväl på befälets omdöme rörande vederbörandes
lämplighet och på resultatet av under tjänstgöringen företagen
exploration.

Det av överbefälhavaren förordade systemet skulle erbjuda den fördelen,
att genom det ordinarie utbildningsbefälets medverkan vid uttagningen
säkrare hållpunkter skulle kunna vinnas rörande vederbörandes förutsättningar
att utöva befäl. Å andra sidan kommer man vid detta alternativ
icke ifrån maskningen under tjänstgöringen. Värnpliktskommittén, som
diskuterat ett alternativ med uttagning kort efter inryckningen, har såsom
en nackdel framhållit, att befälet på den till förfogande stående korta tiden
icke skulle få samma möjligheter att åstadkomma ett riktigt uttagningsresultat
som vid en uttagning senare under tjänstgöringen, och att svårigheterna
att bedöma de värnpliktiga vore mycket stora i början av tjänstgöringen.
Härtill kan ytterligare framhållas, att systemet icke är tillämpligt,
därest gruppcheferna skola inkallas före övriga värnpliktiga, att fördelningen
av de värnpliktiga befälseleverna mellan olika förband kan ske
jämnare om uttagningen verkställes vid inskrivningarna, att synpunkten
att den värnpliktige så tidigt som möjligt bör få kännedom om sina tjänstgöringsförhållanden
icke tillgodoses enligt överbefälhavarens alternativ och
att behovet av exploratörer sannolikt blir större enligt detta alternativ.

Invändningarna mot att använda inskrivningsproven och explorationsförfarandet
i urvalssyfte gälla uppenbarligen även det av överbefälhavaren
förordade systemet. Jag finner icke detsamma vara förenat med sådana
fördelar, att det bör givas företräde framför kommitténs förslag.

Arméchefens förslag skiljer sig från kommitténs i princip endast därigenom
att arméchefen förordar exploration med samtliga till grupp K
hänförliga i syfte att avskilja de för befälsutbildning icke lämpliga. I remissyttrandena
har något ytterligare alternativ icke skisserats.

Enligt min mening synes det vara svårt att fälla något bestämt omdöme
om tillförlitligheten av de urvalsmetoder, som kommittén förordat, innan

62

Knngl. Maj:ts proposition nr 224.

praktiska erfarenheter av desamma vunnits. .lag vill här endast erinra om
att erfarenheterna från nuvarande inskrivningsprov givit vid handen att
de på grundval av desamma gjorda omdömena om de värnpliktigas lämplighet
för befälsutbildning slagit rätt till omkring 90 procent.

Ehuru väl medveten om att vissa svårigheter komma att uppstå, i varje
fall till en början, vid realiserandet av värnpliktskommitténs förslag, finner
jag mig böra förorda att detsamma nu prövas.

Emellertid anser jag mig i likhet med en del av de hörda myndigheterna
böra förorda vissa jämkningar i kommitténs förslag. Såsom arméchefen
framhållit har erfarenheten givit vid handen att en del av de värnpliktiga
ur gruppen studenter och likställda — uppskattningsvis 10 procent — icke
lämpa sig för underofficersutbildning. En uttagning av dessa skulle medföra
nackdelar såväl för utbildningen som för den enskilde. Jag kan således
icke dela kommitténs uppfattning att gruppen studenter och likställda
skall i sin helhet åläggas obligatorisk underofficersutbildning. Jag förordar
i stället att jämväl dessa värnpliktiga vid inskrivningen undergå inskrivningsprov
och exploration.

Möjlighet bör givetvis beredas de värnpliktiga att vid inskrivningsförrättning
frivilligt anmäla sig till befälsutbildning. Explorationsförfarandet bör
i regel icke behöva tillämpas beträffande dessa.

Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att explorationen bör utföras
av personal, som icke tillhör inskrivningsnämnd, och att för ändamålet
om möjligt bör anlitas fackpsykologer. Då emellertid för närvarande
tillgången på dylika psykologer är begränsad torde det bli nödvändigt att
åtminstone övergångsvis som exploratörer anlita för uppgiften lämpade
officerare. Jag vill understryka kommitténs uttalande, att endast sådana
officerare böra utväljas, som äga personliga kvalifikationer för uppgiften.
Det torde vara nödvändigt att vid särskilda kurser bibringa dessa officerare
nödig utbildning och jag vill framhålla betydelsen av att denna utbildning
göres så grundlig som möjligt med avseende på de psykologiska
problemen.

Vad värnpliktskommittén föreslagit rörande den närmare utformningen
i övrigt av inskrivningsförrättningarna har för närvarande icke givit mig
anledning till erinran. Jag förutsätter emellertid att, därest under förberedelserna
till årets inskrivningsförrättningar eller på grundval av vid desamma
vunna erfarenheter det skulle visa sig ändamålsenligt att i ett eller
annat avseende modifiera förslagen, dylika ändringar vidtagas.

Jag delar icke värnpliktskommitténs uppfattning att inskrivningsnämnds
beslut om uttagning till befälsutbildning böra fattas endast på grundval av
den värnpliktiges sannolika lämplighet ur militär synpunkt. Enligt min
mening bör inskrivningsnämnd liksom hittills beakta sociala skäl, som
tala för att uttagning ej bör ske. Med hänsyn till önskvärdheten att erhålla

63

Kiingl. Maj:ts proposition nr 224.

enhetlighet vid bedömandet av besvär förordar jag, att inskrivningsrådet
alltjämt blir besvärsinstans.

Värnpliktskommitténs förslag om uttagning vid inskrivningsförrättningarna
avser endast uttagning av underbefäl och underofficerare. Beträffande
uttagning till officersutbildning kan denna, såsom kommittén framhållit,
icke gärna ske redan vid inskrivningsförrättningarna. Vid en tvångsvis
uttagning av värnpliktiga till officersutbildning åter skulle maskningen
komma att fortleva. Jag tillstyrker på av kommittén anförda skäl, att uttagning
till officersutbildning tills vidare skall ske endast av värnpliktig,
som därtill frivilligt anmält sig. I det följande avser jag att förorda kommitténs
förslag att anordna jämväl en delad sommarlinje för arméns till
officersutbildning uttagna värnpliktiga i syfte att underlätta för studerande
att genomgå denna utbildning. I detta sammanhang vill jag även framhålla
önskvärdheten av att söka åstadkomma en samordning av tiden för
värnpliktstjänstgöringen och högskoleterminerna och av att en översyn kommer
till stånd av bestämmelserna om rätt för värnpliktiga att tillgodoräkna
värnpliktstjänstgöring vid tjänsteårs- och meritberäkning samt för inträde
vid högskolor och universitet in. in. Av det följande framgår, att jag för
närvarande icke kan tillstyrka en höjning av den nu för 6 månaders officersutbildning
utgående premien.

Skulle det framdeles visa sig att det för officerare förordade uttagningssystemet
icke kommer att tillföra krigsorganisationen erforderligt antal
värnpliktiga officerare, torde spörsmålet om officersuttagningen ånyo få
upptagas till prövning.

Systemet med tvångsvis uttagning vid inskrivningsförrättning bör givetvis
icke hindra att under tjänstgöringens gång uttagning till underbefälsoch
underofficersutbildning, grundad på frivilligt åtagande, skall kunna
ske av därför lämpade värnpliktiga. Dylik uttagning bör kunna verkställas
av förbandschef inom ramen för det totala behovet av befäl inom de olika
kategorierna.

Det föreslagna systemet för uttagning av underbefäl och underofficerare
bör tillämpas från och med inskrivningsförrättningarna hösten 1950. En
del av de vid dessa förrättningar inskrivna inrycka till tjänstgöring under
år 1951. Detta år inrycka även flertalet värnpliktiga, som inskrevos hösten
1949. Dessa ha icke varit föremål för uttagning vid inskrivningsförrättningar.
Det torde icke vara lämpligt att samtidigt tillämpa två olika uttagningssystem.
Det torde således bli nödvändigt att beträffande de värnpliktiga
som inskrivits före år 1950 och som inrycka till första tjänstgöring (motsvarande)
först år 1951 eller senare avstå från tvångsvis uttagning till
befälsutbildning. I fråga om de övergångsbestämmelser som erfordras i
samband med övergången till det nya uttagningssystemet återkommer jag
i det följande.

Såsom värnpliktskommittén framhållit kommer övergången till det nya

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

uttagningssystemet att medföra vissa merkostnader, nämligen under budgetåret
1949/50 omkring 40 000 kronor för vissa utbildningskostnader för
exploratörer och provledare samt under följande budgetår omkring 140 000
kronor per budgetår för inskrivningsförrättningarna. Det är min avsikt
föreslå, att, därest riksdagen icke har något att däremot erinra, å innevarande
budgetår belöpande kostnader skola få bestridas från det för budgetåret
å riksstaten uppförda förslagsanslaget till inskrivningskostnader.
I avbidan å erfarenheter rörande den verkliga belastningen å förenämnda
anslag efter övergången till det nya systemet torde det icke vara erforderligt
att för nästa budgetår omräkna detsamma.

Utbildning av värnpliktigt befäl.

Armén.

Värnplik t skonimi t ten.

Värnpliktskommitténs förslag i fråga om utbildning av värnpliktigt underbefäl
har anmälts i det föregående.

Underofficerare.

Målet för underofficersutbildningen har under mars 1949 angivits vara
att den värnpliktige underofficeren skall kunna tjänstgöra dels som plutonchefs
ställföreträdare (motsvarande) vid fältförband, dels såsom biträdande
instruktör vid enskild utbildning och utbildning av grupp. Därjämte
måste utbildningen läggas så att en fast grund erhålles för fortsatt utbildning
till officer av därtill lämpade elever.

Värnpliktskommittén har icke ansett det möjligt att sätta målet för
underofficersutbildningen lägre än vad som skedde år 1949. Kommittén
har funnit, att för att nå detta utbildningsmål egentligen skulle krävas en
utbildningstid av 15*/?—17 månader, därvid kommittén räknat med att
för gruppchefsutbildning skulle erfordras 11 månader. Å andra sidan har
kommittén ansett, att såväl av statsfinansiella skäl som med hänsyn till
individernas berättigade intressen utbildningstiden icke bör göras längre
än som får anses oundgängligen nödvändigt för uppnående av ett någotsånär
godtagbart resultat. Med denna utgångspunkt har kommittén kommit
till en utbildningstid av 15Vs månader. Emellertid kunde med hänsyn till
tidpunkten för studentexamens avläggande inryckning till tjänstgöring ske
först i början av juni. Då utbildningen till underofficer borde vara avslutad
i god tid före påbörjandet av undervisningen under hösten vid universitet
och högskolor, d. v. s. i mitten av september, har kommittén funnit hänsynen
till kategorien studenter och likställda motivera en utbildningstid
för underofficerarna om allenast 15 månader med inryckning i början av
juni och utryckning i början av september påföljande år. Utbildningstiden

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

65

har alltså föreslagits bliva oförändrad i förhållande till nu gällande 9
månaders första tjänstgöring och 6 månaders fortsatt tjänstgöring.

Officerare.

Värnpliktig som ultagits för utbildning till värnpliktig officer är enligt
nu gällande bestämmelser skyldig att efter första tjänstgöring om 9 månader
fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 12 månader, däri inräknat
tid för underofficersutbildning. För officersutbildningen stå högst 6 månader
till buds. Officersutbildningen sker vid kadettskola antingen å vinterlinje
om 6 månaders längd och med inryckning omedelbart efter underofficersutbildningens
avslutande eller å en sommarlinje om 5 månaders
längd med inryckning våren året efter det underofficersutbildningen avslutats.

Värnpliktskommittén har erinrat om att enligt de bestämmelser som
utfärdats för utbildningen vid infanteriets kadettskola från och med hösten
1949 uppställts som mål att bibringa eleverna färdighet, kunskap och förmåga
att tjänstgöra vid fältförband, såsom plutonchefer samt som instruktörer
vid utbildning av pluton. Kommittén har ansett, att målsättningen
icke kan sättas lägre. Därest eleverna vid kadettskolas början besutte de
kunskaper och färdigheter som uppställts som mål för underofficersutbildningen
kräves enligt kommitténs mening för officersutbildningen lika lång
tid som för närvarande, d. v. s. 6 månader för vinterlinjen och 5 månader
för sommarlinjen.

Kommittén har under erinran om sitt förslag om uttagning till officersutbildning
helt på frivillighetens väg i detta sammanhang framhållit angelägenheten
av att möjligheter skapas till att genomgå kadettskola å tid
då undervisning icke pågår vid universitet och högskolor. Kommittén har
härom anfört bland annat följande.

Den nuvarande vinterlinjen är förlagd till tiden mitten av september till
mitten av mars och sommarlinjen till tiden april—augusti. Vinterlinjen
genomföres i sin helhet medan undervisning pågår vid de civila högskolorna.
Vid sommarlinjen däremot gäller detta endast april—maj. Sommarlinjen
är sålunda ur denna synpunkt fördelaktigare än vinterlinjen men torde
ändå icke vara inpassad på ett fullt tillfredsställande sätt. Det synes därför
bli nödvändigt att anordna en utbildningslinje, som i sin helhet är förlagd
till annan lid än den, varunder undervisning pågår vid de civila lärdomsanstalterna,
d. v. s. tiden juni—augusti. Detta innebär, att endast 3 månader
i en följd stå till förfogande för utbildning vid kadettskolan. Skolan kan
alltså icke genomföras under en sommar, utan två somrar måste disponeras.
Härvid kan man icke räkna med, att samma utbildningsmål kan uppnås
under 5 månader, vilka äro uppdelade på två somrar, som under en
sammanhängande 5-månaders kurs. Utbildningstiden måste därför ökas
något vid den »delade sommarlinjen», förslagsvis med 1 månad, för att
erforderlig repetition skall kunna genomföras.

En »delad sommarlinje» kommer emellertid alt medföra vissa konsekvenser.
Elevantalet vid någon av de tre olika linjerna, vinterlinjen, odef>
- Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 224.

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

lade sommarlinjen och delade sommarlinjen kan, särskilt vid truppslagen
utom infanteriet och artilleriet, d. v. s. vid de mindre truppslagen, bli för
litet för att utbildning skall kunna äga rum med hänsyn till ett ändamålsenligt
utnyttjande av befälet. Det kan då bli nödvändigt att under visst
år inställa en av de ovan angivna tre linjerna och bedriva utbildningen
endast på två av dem. Det synes vidare kunna bli erforderligt att ordna
utbildningen vid den delade sommarlinjen så, att de båda omgångarna icke
behöva fullgöras under två på varandra följande sommarhalvår. Genom
att utbildningen vid olika truppslag under årens lopp växelvis bedrives i
den ena eller andra formen under smidig anpassning till vid truppslaget
rådande tillgång på värnpliktiga, som önska genomgå officersutbildning,
synes olägenheterna icke behöva bli sådana, att de skulle utgöra ett hinder
för systemets genomförande ens vid de mindre truppslagen. En vid
pansartrupperna — som får anses utgöra en medeltyp bland dessa truppslag
— företagen undersökning utvisar, att vid ett dylikt växelsystem en
mindre, tillfällig förstärkning av befälet vid kadettskolan med 2—3 officerare
i regel torde bli erforderlig under tiden 1 juni—31 augusti. Ett
dylikt temporärt personalbehov torde, utan krav på kaderökningar, kunna
tillgodoses inom nuvarande personalram. Arméchefen bör bemyndigas avgöra,
hur utbildningen vid de tre linjerna lämpligen bör ordnas med hänsyn
till dels de värnpliktigas egna önskemål, dels tillgången på utbildningsbefäl.

Värnpliktskommittén har föreslagit, att utbildningen till värnpliktig officer
organiseras på dels en vinterlinje av omkring 6 månaders längd, dels en
odelad sommarlinje av omkring 5 månaders längd, dels ock en på två
somrar uppdelad sommarlinje av omkring 6 månaders sammanlagd längd.

Yttranden.

Överbefälhavaren har mot bakgrunden av bristerna i den grundläggande
utbildningen ansett det ovisst, om en 6-månaders underofficersutbildning
kan tillföra krigsorganisationen en befälskader av erforderlig kvalitet.

Chefen för armén har framhållit nödvändigheten av en samordning beträffande
tiderna för de olika högskolornas terminer. Kommitténs förslag
om en uppdelning av kadettskolans sommarlinje har tillstyrkts.

Arbetsmarknadsstyrelsen har tillstyrkt kommitténs förslag.

Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm har ifrågasatt om icke
närmare undersökningar borde göras angående möjligheterna att uttaga
dugliga och skötsamma studenter till en särskild och mera effektiv utbildning.
Med hänsyn till den stora bristen på intellektuell arbetskraft är
det, enligt kollegiets mening, önskvärt att ägna frågan om begränsning av
värnpliktstiden för studenter och likställda oavlåtlig uppmärksamhet.

Sveriges förenade studentkårer och Sveriges akademikers centralorganisation
ha bland annat framhållit, att de intet hade att erinra mot kommitténs
förslag till utbildningstider och utbildningslinjer för värnpliktiga
underofficerare och officerare, dock att utbildningstiden för den delade
sommarlinjen för officersutbildningen syntes kunna sättas till 5 månader.

67

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

Förslagen syntes dock beträffande utbildningstidernas inpassning icke tillräckligt
beakta tidpunkterna för påbörjande och avslutande av undervisningen
vid universitet och högskolor.

Flottan.

Värnpliktskommittén.

Beträffande utbildningen av värnpliktigt underbefäl — undantagandes
värnpliktiga krypto- och väderlekstekniker, vilka av värnpliktskommittén
har föreslagits skola överföras till gruppen värnpliktiga uttagna i specialtjänst
och därför behandlats i annat sammanhang — har värnpliktskommittén
icke ifrågasatt någon ändring i nu gällande föreskrifter.

Underofficerare.

Värnpliktskommittén har erinrat om att underofficersutbildning för närvarande
anordnas för värnpliktiga sjökaptener och styrmän, som vid navigationsskola
avlagt sjökaptens- respektive styrmansexamen före inryckning
till värnpliktstjänstgöring. Utbildningen sker under första tjänstgöringen
(12 månader) och under den ytterligare tjänstgöring (4 månader i 2
perioder) som åligger dessa kategorier värnpliktiga. Motsvarande utbildning
anordnas för värnpliktiga, som vid navigationsskola avlagt övermaskinistexamen
eller maskinistexamen av 2. klass. Härutinnan ifrågasätter kommittén
icke någon ändring.

Kommittén har emellertid framhållit, att endast ett ringa antal elever
vid navigationsskolorna fullgöra sin första tjänstgöring efter avlagd examen.
För att öka tillgången på värnpliktigt befäl vid flottan bör enligt kommitténs
mening underofficersutbildning kunna anordnas för de värnpliktiga
som fullgjort värnpliktstjänstgöring vid flottan före examen vid navigationsskola.
Kommittén har föreslagit att denna utbildning anordnas med
utnyttjande av tiden för den fortsatta tjänstgöringen om 4 månader, som
bör uttagas i en följd.

Kommittén har icke föreslagit någon ändring i de grunder, efter vilka
uttagning av och utbildning till underofficerare sker av värnpliktiga, tillhörande
sjövärnskåren.

Officerare.

Värnpliktiga, som vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen
före inryckning till värnpliktstjänstgöring, kunna efter frivilligt
åtagande undergå officersutbildning vid en särskild officerskurs, som anordnas
med utnyttjande av 1 månad av första tjänstgöringen och, i direkt
följd, 2 månader av den fortsatta tjänstgöringen. Värnpliktskommittén förordar
att denna utbildningslinje bibehålies, men har ansett nödvändigt att
den erforderliga utbildningstiden, 3 månader, uttages utöver tiden för första
tjänstgöring och fortsatt tjänstgöring.

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Kommittén föreslår vidare, att möjlighet att genomgå en särskild officerskurs
bör, efter frivilligt åtagande, beredas även sådana sjökaptener och
styrmän, som avlagt examen efter fullgjord ordinarie värnpliktstjänstgöring
och som därefter enligt kommitténs förslag genomgått underofficersutbildning
under den fortsatta tjänstgöringen om 4 månader.

Yttrande.

Chefen för marinen har tillstyrkt kommitténs förslag.

Kustartilleriet.

V ärnpliktskommittén.

Beträffande frågan om utbildning av värnpliktigt underbefäl vid kustartilleriet
torde få hänvisas till det föregående.

Underofficerare.

Den särskilda utbildningen av värnpliktiga underofficerare vid kustartilleriet
omfattar för närvarande 6 månader och är förlagd till sommarhalvåret.
De värnpliktiga underofficerseleverna ha undergått underbefälsutbildning
under de 9 månadernas första tjänstgöring.

Underofficersutbildningen av värnpliktiga har till mål att bibringa eleverna
förmåga att kunna tjänstgöra i vanligare underofficersbefattningar
inom kustartilleriets olika delar.

Värnpliktskommittén har förutsatt, att 9 månaders underbefälsutbildning
för de bättre eleverna kan ge den grund som erfordras för vidareutbildning
till underofficer. Utbildningen till underofficer kan enligt kommittén
icke göras kortare än 6 månader.

Kommittén har föreslagit, att första tjänstgöringen för värnpliktiga, uttagna
till underofficer sutbildning vid kustartilleriet, tills vidare fastställes
till (9 + 6 =) 15 månader samt att inryckning till tjänstgöring sker i början
av juli året efter inskrivningsåret och utryckning i början av oktober påföljande
år.

Officerare.

Värnpliktskommittén har icke förordat någon ändring av den nuvarande
utbildningstiden för värnpliktiga officerare, omfattande omkring 6 månader.
Utbildningen bör enligt kommitténs mening liksom hittills förläggas i
direkt anslutning till underofficersutbildningen och alltså fullgöras under
vinterhalvåret.

Yttrande.

Chefen för marinen har tillstyrkt kommitténs förslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

69

Flygvapnet.

Värnpliktskommittén.

Värnpliktskommittén har framhållit att frågan om utbildning av värnpliktigt
befäl vid flygvapnet endast omspänner luftbevakningsorganisationen.
Kommittén har vidare framhållit, att kommitténs utredning icke
avsett utbildningen av värnpliktigt underbefäl.

Underofficerare och officerare.

De värnpliktiga erhålla enligt nuvarande system, som börjat tillämpas
först år 1949, utbildning i luftbevakningstjänst samtidigt med övrig utbildning.
Utbildningstidens längd är enligt gällande föreskrifter 18 månader
för underofficerseleverna och 24 månader för officerseleverna.

Värnpliktskommittén har ingående granskat behovet av utbildningstid
för ifrågavarande underofficers- och officersutbildning. Av kommittén därvid
framräknade tider grundade sig på praktiska erfarenheter från hittillsvarande
utbildning enligt nuvarande system. Någon utbildning innefattande
samtliga utbildningsmoment hade dock hittills icke ägt rum. Ehuru vilande
på praktisk erfarenhetsgrund vore beräkningarna därför som helhet betraktade
övervägande teoretiska.

Enligt värnpliktskommitténs beräkningar skulle för utbildning av värnpliktiga
underofficerare och officerare erfordras en sammanlagd utbildningstid
— oberäknat repetitionsövningar under sammanlagt 3 månader —
av 10 månader respektive I6V2 månader.

Värnpliktskommittén har emellertid föreslagit, att, då erfarenheterna
efter ett antal utbildningsår kunde ge vid handen att längre utbildningstider
erfordrades, utbildningstiderna för flygvapnets del icke bindas vid de
angivna värdena. I stället borde vissa maximitider fastställas, vilka av praktiska
skäl borde vara desamma som gällde för utbildning till värnpliktig
underofficer respektive officer vid armén och kustartilleriet, eller 15 månader
respektive 21 månader.

Yttrande.

Chefen för flygvapnet har funnit kommitténs förslag i princip lämpligt.

Kostnader.

Värnpliktskommittén har beräknat, alt ett bifall till kommitténs förslag
beträffande utbildning av värnpliktiga underofficerare och officerare skulle
medföra kostnadsökningar på tillhopa 67 000 kronor, därav 27 000 kronor
belöpa å den frivilliga officersutbildningen vid marinen och 40 000 kronor
avse kostnader, föranledda av en något ökad värnpliktskontingent vid flygvapnet
efter övergången till det nya utbildningssystemet.

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 22t.

Departementschefen.

Till värnpliktskommitténs förslag i fråga om förlängning av utbildningstiden
för värnpliktiga gruppchefer vid armén och kustartilleriet har jag i
det föregående tagit ställning.

Jag tillstyrker kommitténs förslag att utbildningstiden för arméns värnpliktiga,
som uttagas till underofficersutbildning eller till officersutbildning
—- bortsett från repetitionsövningarna -— bibehålies vid (9 + 6 =) 15 månader
respektive (9 + 12 =) 21 månader.

Kommitténs förslag beträffande underofficersutbildningens inpassning
under året synes mig vara ägnat att i möjligaste mån tillgodose den studerande
ungdomens krav.

Jag har i det föregående förordat, att uttagning av värnpliktiga till
officersutbildning skall ske helt på frivillighetens väg. I syfte att göra det
lättare för studerande att genomgå frivillig officersutbildning vid armén
utan att denna utbildning skall behöva inkräkta på studierna har kommittén
föreslagit en ny utbildningslinje, s. k. delad sommarlinje. Jag tillstyrker
detta förslag. Den sammanlagda utbildningstiden för denna linje
torde i avbidan å erfarenheter böra beräknas till 6 månader.

De skäl värnpliktskommittén anfört för att vid flottan anordna nya utbildningslinjer
för underofficerare finner jag bärande. Jag förordar alltså,
att underofficersutbildning enligt kommitténs förslag anordnas med värnpliktiga,
som fullgjort värnpliktstjänstgöring vid flottan före examen vid
navigationsskola. Jag tillstyrker jämväl, att officersutbildning, efter frivilligt
åtagande, anordnas för sjökaptener och styrmän, som vid flottan
genomgått underofficersutbildning. Officerskursen torde i enlighet med värnpliktskommitténs
förslag böra omfatta en tid av 3 månader och den sammanlagda
tiden för värnpliktiga sjökaptener och styrmän, som genomgå
officersutbildning, fastställas till (16 + 3 =) 19 månader.

I det följande avser jag förorda särskild premie om 1 000 kronor till
värnpliktig, som genomgår här avsedd kurs.

Värnpliktskommitténs förslag i fråga om utbildningen vid kustartilleriet
av underofficerare och officerare har icke föranlett erinran från min sida.

Vad slutligen angår flygvapnets utbildning av underofficerare och officerare
i luftbevakningstjänst finner jag ändamålsenligt att utbildningstiden,
ehuru av kommittén föreslagen till kortare tid än för arméns och kustartilleriets
motsvarande värnpliktiga, i avbidan å erfarenheter rörande det nya
utbildningssystemet fastställes till — bortsett från repetitionsövningar —
högst samma månadsantal, som för sistnämnda kategorier värnpliktiga,
d. v. s. (9 + 6 =) 15 respektive (9 + 12 =) 21 månader. Det torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att inom angivna tidsramar besluta om utbildningens
utformning.

Vid utformandet av förslaget till ändring av 27 § 1 mom. A c) värnplikts -

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

lagen har jag beaktat att enligt det nya utbildningssystemet repetitionsövningar
skola förekomma för befälsvärnpliktig luftbevakningspersonal.

En övergång till de föreslagna utbildningssystemen torde icke komma
att medföra merkostnader av sådan storleksordning att omräkning av vederbörande
anslag är erforderlig.

Uttagning och utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.
Gällande bestämmelser.

För värnpliktig, som fullbordat, idkar eller, enligt vad som göres sannolikt,
kommer att idka studier antingen för utbildning till ingenjör eller ock,
vid högskola eller annan därmed jämförlig högre läroanstalt, för utbildning
till läkare, tandläkare, apotekare eller veterinär eller eljest i sådana ämnen,
att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för
värnpliktig, som fullbordat eller påbörjat teknisk yrkesutbildning av den
art, att hans insikter kunna vara till sådant gagn, gälla följande särskilda
bestämmelser.

Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så befinnes
lämpligt, förordna, att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar
den för värnpliktiga i allmänhet angivna tjänstgöringen (för närvarande 12
månader) skall, med rätt i förekommande fall till avbrott under viss tid för
studiernas eller yrkesutbildningens fullföljande, fullgöras med dels soldatoch
befälsutbildning eller enbart soldatutbildning, dels ock fackutbildning
och facktjänstgöring. Värnpliktig, beträffande vilken på grund av studier
sålunda förordnats, må, där så anses påkallat för bibringande och vidmakthållande
av för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikter, åläggas
att därutöver fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst 6 månader.
Den fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.

Har ej värnpliktig före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen
fått avbrytas, avlagt de studieprov eller förvärvat den yrkesutbildning,
Konungen bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver
fullgöra den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna i 27 §
1 mom. A—C i värnpliktslagen eljest åligger honom; och räknas därvid
genomgången soldat- eller befälsutbildning honom till godo på sätt Konungen
prövar skäligt.

Uttagning av värnpliktiga i special tjänst sker vid inskrivningsförrättning.

Beträffande för närvarande tillämpad uppdelning av värnpliktstiden för
olika kategorier i specialtjänst uttagna torde få hänvisas till värnpliktskommitténs
betänkande (s. 180 o. f.).

72

Kungl. Maj. ts proposition nr 22k.

V ärn pliktskommittén.

Värnpliktskommittén har inledningsvis erinrat om att den grundläggande
principen i tjänstgöringsordningen är, att värnpliktstjänstgöringen
uppdelas i omgångar, vilkas fullgörande anpassas efter dels vederbörandes
civila utbildningsgång och tjänstgöringsförhållanden i övrigt, dels behovet
av att genom fortsatt tjänstgöring bibringa berörda värnpliktiga kontinuerlig
utbildning, varigenom deras tjänstbarhet kan vidmakthållas och förbättras.
En sådan utbildningsform medför stora fördelar för såväl staten
(försvaret) som den enskilde individen. Samtidigt som den tillgodoser
kravet på en grundlig efter de civila studierna anpassad utbildning av de
värnpliktiga tillgodoses behovet av utbildade specialister vid förbanden
genom att fack tjänstgöringen kan fullgöras vid dessa.

Kommittén har vidare erinrat om att redan 1941 års försvarsutredning
förebragt en ingående motivering för den längre tjänstgöring, som ålagts
här berörda kategorier i jämförelse med övriga studenter och likställda,
vilka icke uttagas till fortsatt befälsutbildning efter första tjänstgöringens
slut. Utredningen fann, att de för utbildning i specialtjänst uttagna värnpliktiga
med den dittills gällande korta utbildningstiden (= den för övriga
studenter och likställda) icke under de första beredskapsåren hade nöjaktigt
kunnat fullgöra de åligganden, som voro förenade med deras befattningar.
I anslutning härtill föreslog försvarsutredningen, att dessa värnpliktiga
skulle åläggas 6 månaders längre tjänstgöring än övriga värnpliktiga.

Värnpliktskommittén har icke föreslagit någon ändring beträffande den
sammanlagda tjänstgöringstid som må åläggas de till specialtjänst uttagna.
Emellertid har kommittén föreslagit att en ändrad utbildningsgång skall
tillämpas beträffande vissa specialister inom ramen för den totala tjänstgöringstiden,
ävensom att vissa specialistkategorier skola tillkomma.

Med hänsyn till en inom flygvapnet pågående utredning har värnpliktskommittén
inskränkt sig till att föreslå, att nu för flygvapnet gällande bestämmelser
tills vidare tillämpas. Sedan utredningen slutförts, torde frågan
få upptagas till ny behandling.

Armén.

Värnpliktskommittén har föreslagit, att de nuvarande specialistkategorierna
— läkare, tandläkare, apotekare, veterinärer, tygtekniker, skyddstekniker,
radartekniker, fotografitekniker, signaltekniker och krigskassörer
— fortfarande skola finnas samt utökas med kategorierna psykotekniker
och forskningstekniker.

För psykotekniker och forskningstekniker förordar kommittén en tjänstgöringstid
av 18 månader. Samma tjänstgöringstid förordas för fotografiteknikerna
(nu 12 månader). Tjänstgöringstiden för krigskassörerna anses
kunna bibehållas vid nu gällande längd, 12 månader.

73

Kungl. Maj.ts proposition nr 22i.

Beträffande de förslag kommittén framlagt i fråga om ändringar i utbildningsgången
för nuvarande specialister och beträffande utbildningen
av de nytillkommande specialisterna, torde få hänvisas till betänkandet.

Flottan.

Enligt nu gällande ordning hänföras till gruppen värnpliktiga i specialtjänst
ingenjörer, kemister, skyddstekniker, intendenter, läkare, tandläkare
och tygtekniker. Huvuddelen av specialisterna inom detta vapenslag utgöres
sålunda av teknisk personal.

Värnpliktskommittén har föreslagit att tygteknikernä överföras från
specialistgruppen till gruppen värnpliktiga i allmänhet.

Övriga till specialister nu hänförda värnpliktskategorier har värnpliktskommittén
ansett böra alltjämt bibehållas. Kommittén har icke ifrågasatt
någon ändring i nu gällande regler för deras uttagning och utbildning.
Kommittén har emellertid föreslagit, att utöver de angivna kategorierna fyra
nya inrättas, nämligen elektrotekniker, teletekniker, kryptotekniker och
väderlekstekniker. Tjänstgöringstiden för dessa har föreslagits skola bli
densamma som för övriga specialister, d. v. s. 18 månader.

Kustartilleriet.

Vid kustartilleriet utbildas för närvarande följande värnpliktiga i specialtjänst,
nämligen skyddstekniker, tygtekniker, teletekniker och krigskassörer.

Värnpliktskommittén har förordat att dessa kategorier bibehållas och att
de värnpliktigas tjänstgöringstid skall omfatta 18 månader utom för krigskassörer,
som tills vidare böra tjänstgöra endast 12 månader.

Yttranden.

Värnpliktskonnnitténs förslag har i huvudsak biträtts av överbefälhavaren
och försvarsgrenscheferna. Vissa ändringsförslag framföras dock beträffande
psykoteknikernas utbildning och i fråga om sättet för tillgodoseende
av försvarsväsendets behov av forskningstekniker.

Försvarets forskningsanstalt har tillstyrkt, att kategorien forskningstekniker
införes. Anstalten har emellertid föreslagit, att uttagning av forskningstekniker
icke skall ske vid inskrivningen, utan att i stället närliggande
specialistkategorier tillföras ett större antal än som i och för sig skulle
vara erforderligt och att forskningstekniker sedermera utväljas bland dessa,
antingen på förslag av forskningsanstalten eller efter ansökan av den värnpliktige.

I fråga om tjänstgöringstidens längd in. m. inhämtas av yttrandena bland
annat i huvudsak följande.

Medicinalstyrelsen bär påpekat, att den civila läkarutbildningen inrymmer
ett icke oväsentligt inslag, som måste betecknas som direkt beredskaps -

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

utbildning för försvaret. Styrelsen har ansett det icke vara uteslutet att
en minskning av den totala värnpliktstiden för läkare skulle kunna ernås
genom att avkorta den del av tjänstgöringstiden — 300 dagar — som för
närvarande och enligt kommitténs förslag är anslagen till fackutbildning,
fack tjänstgöring och fortsatt tjänstgöring.

Medicinska fakulteten i Uppsala har understrukit vikten av att den extra
tjänstgöring, som åligger de värnpliktiga läkarna i likhet med övriga
specialister, strängt utnyttjas för bibringande och vidmakthållande av de
för avsedd mobiliseringsbefattning erforderliga insikterna.

Karolinska institutets lärarkollegium har ifrågasatt om icke tiden för
soldat- och befälsutbildningen för läkarna skulle kunna förkortas.

1948 års läkarutbildning skommitté har föreslagit, att tjänstgöringstiden
för värnpliktiga läkare vid armén och flottan minskas till 420 dagar.

Läkarutbildningskommittén har i anslutning därtill framhållit, att dubbelundervisning
syntes böra undvikas, att kommittén planerade att föreslå
en förlängning av den civila utbildningen i kirurgi och att den militära
utbildningen i kirurgi syntes kunna i motsvarande mån avkortas, att målsättningen
för de värnpliktiga läkarnas militärutbildning mer än vad nu
vore fallet borde taga direkt sikte på den avsedda krigsplaceringen samt att
efter rationaliseringar av olika slag den minskning och omfördelning av
tjänstgöringstiden som kommittén föreslagit syntes genomförbar.

Sveriges förenade studentkårer har ansett en allmän tendens förefinnas
att övervärdera betydelsen och överdimensionera omfattningen av soldatoch
befälsutbildningen för specialistkategorierna. Organisationen har vidare
framhållit, att alla specialister icke nödvändigtvis behövde lika utbildningstid.
Utbildningstiden för var och en av kategorierna borde nämligen icke
omfatta längre tid än som ett riktigt avvägt utbildningsmål krävde. De
värnpliktiga läkarnas utbildningstid har av organisationen föreslagits skola
avkortas till 16 månader och utbildningstiden för psykoteknikerna till 430
dagar- v *•

Sveriges akademikers centralorganisation har ansett utbildningen för
värnpliktiga läkare och apotekare kunna utan menlig inverkan på krigsanvändbarheten
minskas med 45 dagar.

Departementschefen.

Värnpliktskommitténs förslag i fråga om uttagning och utbildning av
värnpliktiga i specialtjänst äro icke av den innebörd att därav föranledas
ändring i gällande värnpliktslag med däri provisoriskt beslutade ändringar.
Jag har därför icke ansett erforderligt att i det föregående lämna en uttömmande
redogörelse för kommitténs ifrågavarande förslag. Det torde
ankomma på Kungl. Maj :t eller, efter befogenhet, underlydande myndigheter,
att taga slutlig ställning till förslagen, därvid de i remissyttrandena
framförda synpunkterna beträffande utbildningsgången för de värnpliktiga

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 22b.

böra korama under omprövning. Jag vill emellertid i detta sammanhang
framhålla, att jag i allt väsentligt delar värnpliktskommitténs uppfattning
i dessa avseenden.

Några av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna ha
föreslagit, att den totala tjänstgöringstiden för vissa kategorier specialister
måtte avkortas. Jag är icke beredd nu taga slutlig ställning till frågan
om en begränsning av den förlängda tjänstgöring som för närvarande må
avkrävas specialisterna men vill å andra sidan vitsorda angelägenheten av
att de värnpliktiga icke åläggas längre tjänstgöring än som betingas av
militära skäl. Jag avser att ägna denna fråga fortsatt uppmärksamhet.

Premier till vissa värnpliktiga.

Gällande bestämmelser.

Gällande bestämmelser om premier åt vissa värnpliktiga, vilka åläggas
fortsatt tjänstgöring, återfinnas i 28 och 29 §§ kungörelsen den 21 december
1945 (nr 881) om värnpliktsavlöning, sådant författningsrummet lyder
enligt kungörelserna den 17 januari 1947 (nr 12) och den 30 juni 1948
(nr 600). Genom Kungl. Maj:ts brev den 26 september 1947 ha föreskrifter
meddelats om premier till förutvarande stamflygförare för fullgjorda repetitionsövningar.
V

V ärnpliktskommittén.

Värnpliktskommittén har ansett, att premie i princip skall utgå för
tjänstgöring av längre varaktighet än som gäller för huvuddelen av de
värnpliktiga. I anslutning härtill föreslår kommittén en utvidgning av premiesystemet
till nya kategorier värnpliktiga. I vissa fall föreslås också förhöjning
av nu utgående premiebelopp.

Kommitténs förslag beträffande premier innebära i huvudsak följande.

För gruppchefsutbildning föreslås premie av 250 kronor.

För en tjänstgöring, som med 6 månader överstiger den som gäller för
flertalet värnpliktiga, skulle premie utgå med 1 000 kronor. Detta innebär
oförändrad premie i förhållande till vad som nu utgår för underofficersutbildning.
Även specialisterna skulle emellertid erhålla samma premie,
vilken skulle utgå med visst belopp för varje avslutad utbildningsomgång.

Med hänsyn till att uttagningen till officersutbildning föreslås skola äga
rum efter frivillig anmälan anser kommittén, att den nuvarande premien
för dylik utbildning, 2 000 kronor, måste väsentligt höjas. Kommittén föreslår
en premie av 3 000 kronor.

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 22b.

För att bibehålla jämställdheten mellan premiebeloppen föreslår kommittén
samma förhöjning av premie med 1 000 kronor till 3 000 kronor
för alla de kategorier (aspiranter och kadetter) som nu uppbära premie
om 2 000 kronor för officersutbildning. Ett undantag göres dock härvidlag
för värnpliktiga officerare vid flygvapnet (i luftbevakningstjänst). Med hänsyn
till den kortare utbildningstid, som kommittén förutsatt för denna
kategori — 7Vs månader utöver tjänstgöringstid för värnpliktiga i allmänhet
— har kommittén i detta fall föreslagit en premie av 1 750 kronor. Av
denna premie belöper 125 kronor på underofficersutbildningen, som förutsättes
skola fullgöras under tjänstgöringstid som med 1 månad överstiger
tiden för den tjänstgöring som uttages av värnpliktiga i allmänhet.

För den frivilliga utbildning om 3 månaders längd till värnpliktig officer
som kommittén förordat för värnpliktiga sjökaptener och styrmän föreslår
kommittén premie om 1 500 kronor. Till samma belopp föreslås den
nu utgående premien om 600 kronor till värnpliktig sjökapten, som efter
frivillig ansökan genomgår reservofficerslinje A vid flottan, skola höjas.

Den premie om sammanlagt 300 kronor som nu utgår till värnpliktig
vid marinen för fortsatt tjänstgöring om tillhopa 120 dagar jämlikt 27 §
1 mom. C värnpliktslagen föreslår kommittén skola höjas och differentieras
så att premie skulle utgå med 125 kronor för månad eller sammanlagt
500 kronor till den som fullgör denna tjänstgöring såsom underbefäl (menig)
och med 170 kronor för månad eller sammanlagt 680 kronor till den
som fullgör tjänstgöringen såsom underofficer eller officer.

Officersutbildning skulle enligt kommitténs förslag icke förekomma under
denna fortsatta tjänstgöring om 120 dagar. Den nuvarande bestämmelsen
om särskild premie av 300 kronor för officersutbildning under denna
tjänstgöring borde därför upphävas. I stället föreslår kommittén samma
premie för underofficersutbildning under denna tjänstgöring.

Nu utgående premie om 400 kronor till sjövärnsman för utbildning till
underofficer föreslås skola bibehållas. Däremot föreslås en förhöjning till
900 kronor av den premie om 600 kronor som nu utgår till sjövärnsman
för officersutbildning.

Yttranden.

överbefälhavaren har ansett, att kommitténs förslag beträffande premier
böra ytterligare övervägas.

Chefen för armén har föreslagit — under hänvisning till stabiliseringspolitiken
och av honom föreslagna åtgärder för att stimulera rekryteringen
— att den sammanlagda premien för officers- och underofficersutbildningen
t. v. bibehålies vid 3 000 kronor.

Arméchefen har avstyrkt, att värnpliktiga specialister erhålla premie och

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

har därvid framhållit, att dessa värnpliktigas militära fackutbildning i
många fall har ett betydande värde som merit i det civila livet.

Chefen för marinen har biträtt kommitténs förslag utom i vad avser
premier till sjövärnsmän, vilka frivilligt utbildas till officerare. Under hänvisning
till överensstämmelsen mellan utbildningen av denna kategori och
av sjökaptener och styrmän har marinchefen ansett det skäligt och rättvist
att premierna fastställas till samma belopp (1 500 kronor) för båda
kategorierna.

Chefen för flygvapnet har i princip intet haft att erinra mot förslagen.

Civilförvaltningen har ansett sig icke böra framställa någon erinran mot
förslagen.

Statskontoret har icke motsatt sig premier till värnpliktigt underbefäl
men har avstyrkt höjningen av premierna till officerare och icke funnit
tillräckliga skäl föreligga för att tillerkänna specialisterna premie.

Lönenämnden har numera icke velat motsätta sig att rätten till premier
utsträckes till specialisterna. Ej heller har lönenämnden funnit anledning
till erinran mot storleken av de av kommittén föreslagna premierna. Lönenämnden
har emellertid funnit själva premiesystemet icke vara fullt tillfredsställande.
Enligt nämnden innefattade värnpliktskommitténs förslag
tre olika grunder för att erhålla premie, nämligen genomgången utbildning
med godkännande betyg, genomgången utbildning oberoende av resultatet
samt en kombination av nämnda två grunder. Lönenämnden har
ifrågasatt, om icke ett system med dels tjästgöringspremier, vilka skulle
utgå i förhållande till fullgjord tjänstgöring, dels utbildningspremier, vilka
skulle utgå därest vederbörande genomgått föreskriven utbildning med
godkännande betyg, vore att föredraga.

Lönenämnden har dock icke velat motsätta sig att förslaget i föreliggande
skick genomföres, om en omarbetning icke borde komma till stånd av militära
skäl.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anslutit sig till kommitténs förslag.

Universitetskanslern har föreslagit -— under förutsättning att den statsfina^siella
situationen icke hindrar — att premien för underofficersutbildning
höjes till 1 500 kronor.

Medicinska fakulteten i Uppsala har hälsat förslaget om premier till
specialisterna med tillfredsställelse.

Lärarkollegiet vid veterinärhögskolan har ifrågasatt om icke premien för
underofficersutbildning kunde höjas till lägst 1 500 kronor.

Sveriges förenade studentkårer har hyst starka tvivelsinål om huruvida
den av kommittén föreslagna höjningen av premien för officersutbildning
tillsammans med av kommittén i annat sammanhang föreslagen uppdelning
av tjänstgöringen vore tillräckliga åtgärder för att stimulera rekryteringen.
Organisationen har ansett det önskvärt, att premien för underofficersutbildning
fastställes till 2 500 kronor.

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 2 2 i.

Sveriges akademiska centralorganisation har med tillfredsställelse konstaterat,
att kommittén föreslagit en höjning av premien för officersutbildning
men har föreslagit, att premien för underofficersutbildning höjes till
2 000 kronor.

Departementschefen.

Med hänsyn till att det statsfinansiella läget alltjämt kräver återhållsamhet
med statsutgifter finner jag det icke möjligt att nu taga upp premiefrågan
till omprövning i hela dess vidd. Vissa av värnpliktskommittén föreslagna
och av mig i det föregående tillstyrkta förändringar beträffande
tjänstgöringsförhållandena för vissa värnpliktiga påkalla emellertid uppmärksamhet
även i förevarande sammanhang.

Jag räknar icke med förlängd tjänstgöring för gruppchefer och saknar
därför anledning att föreslå premier för denna kategori värnpliktiga.

För specialisterna förutsättes ingen förlängning av tjänstgöringstiden i
förhållande till vad som nu gäller. Jag kan alltjämt icke tillstyrka, att
premiesystemet utvidgas till att omfatta dessa värnpliktskategorier.

övergången helt till uttagning till officersutbildning på frivillighetens
grund har närmast karaktären av ett försök. Erfarenheterna få visa, om
det blir möjligt att med detta system erhålla en rekrytering i tillräcklig
omfattning till värnpliktiga officerare. Det är sannolikt, att en högre premie
för denna utbildning skulle stimulera rekryteringen. Om en dylik åtgärd
skulle vara tillfyllest, kan dock icke med säkerhet avgöras nu. Det är
heller icke säkert, att den är nödvändig. Det är många faktorer som härvid
spela in — försvarsintresset, förhållandena på arbetsmarknaden m. in. Det
är mig i varje fall icke möjligt att i nuvarande läge föreslå någon förhöjning
av premien för officersutbildningen.

Frågan om tjänstgöringstidens längd för värnpliktiga som uttagas till
utbildning till värnpliktiga underofficerare och officerare vid flygvapnet
har jag förutsatt skola få avgöras av Kungl. Maj:t. Definitiv ställning till
frågan om huru stora premierna skola vara för dylik utbildning kan därför
heller icke tagas. Även i detta fall bör avgörandet få ankomma på
Kungl. Maj :t. Premierna för dylik utbildning böra få regleras inom ramen
för de nu för ändamålet bestämda beloppen, 1 000 respektive 2 000 kronor.

I det föregående har jag tillstyrkt förslaget att för värnpliktiga sjökaptener
och styrmän anordnas officersutbildning under 3 månader. Även för
denna tjänstgöring förutsättes frivillig anmälan av den värnpliktige. Det
torde vara nödvändigt att premier få utgå för denna tjänstgöring. Jag kan
dock tills vidare icke tillstyrka högre premie än 1 000 kronor för denna
tjänstgöring, d. v. s. hälften av vad som utgår för utbildning till värnpliktig
officer i övrigt för dubbelt så lång tjänstgöringstid. Det torde såsom kommittén
anfört vara nödvändigt att härvid också höja premien för värn -

79

Kungl. Mnj.ts proposition nr 224.

pliktig sjökapten eller likställd som genomgår reservofficerslinje A vid
flottan, då eljest risk förefinnes att denna utbildningslinje övergives såsom
mindre ekonomiskt lockande. Jag föreslår en pemie av 1 000 kronor även
för denna utbildning. I samma omfattning som gäller beträffande nu utgående
premier bör som villkor för denna nya premie gälla, att utbildningen
genomgåtts med godkännande vitsord.

Tillräckliga skäl synas mig icke föreligga att differentiera premien för
de olika kategorier värnpliktiga som fullgöra fortsatt tjänstgöring jämlikt
27 § 1 mom. C värnpliktslagen. Någon höjning av dessa premier kan jag
heller icke tillstyrka. Då tjänstgöringen i fråga numera förutsättes även
kunna fullgöras i en följd, bör premiebeloppet bestämmas till 300 kronor
med möjlighet dock att liksom nu fördela beloppet på tjänstgöringsomgångar,
då sådana ifrågakomma.

Jag kan för närvarande icke tillstyrka, att den premie om 300 kronor
som nu må utgå för officersutbildning under nämnda tjänstgöring jämlikt
27 § 1 mom. C värnpliktslagen i stället anknytes till den underofficersutbildning
som kan ifrågakomma under ifrågavarande tjänstgöring.
Nämnda premie bör således icke längre utgå.

Jag kan icke tillstyrka, att premien för värnpliktig sjövärnsman för
officersutbildning höjes.

De nya premier jag här föreslagit komma icke att påverka i statsverkspropositionen
äskade anslag till avlöningar m. m. till de värnpliktiga i sådan
grad att en omräkning av desamma är erforderlig.

Ekonomivärnpliktiga.

Värnpliktskommittén har också tagit upp frågan om möjligheterna att
tillgodose behovet av ekonomivärnpliktiga, d. v. s. värnpliktiga som tagas
i anspråk för handräckningstjänst, och tjänstgöringens utformning för
dessa värnpliktiga.

Behovet av personal för handräckningstjänst tillgodoses för närvarande
med dels kollektivavtalsanställd civil arbetarpersonal och dels ekonomivärnpliktiga.
De båda kategorierna avses för skilda arbetsuppgifter enligt en fördelning,
som grundar sig på organisationsundersökningar och fastställts för
rationaliserade förband inom armén. Minimibehovet av ekonomivärnpliktiga
har hittills på grundval av statens organisationsnämnds beräkningar uppskattats
till 2 800 för armén. För kustartilleriet räknar man med ett minimibehov
av omkring 300. För flottan och flygvapnet sakna dessa frågor i
stort sett betydelse. Ekonomivärnpliktiga utgöras av dem som vid inskrivningsförrättning
hänförts till besiktningsgrupp 4 eller senare efter inryckning
till tjänstgöring nedklassats till denna besiktningsgrupp ur besiktningsgrupper
med lägre nummer. Tillgången på dylika redan vid inskriv -

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

ningsförrättning till besiktningsgrupp 4 hänförda värnpliktiga har icke
kunnat tillgodose hela behovet av ekonomivärnpliktiga. Såsom ersättare för
dessa ha enligt medgivanden årligen fått anställas civil arbetarpersonal till
ett antal som motsvarar bristen på ekonomivärnpliktiga, omräknat i arbetsveckor.
För budgetåret 1950/51 har arméchefen beräknat behovet av dylika
ersättare till omkring 730 man.

De ekonomivärnpliktiga utbildas under en kortare tid av sin tjänstgöring,
omkring 1 månad, i allmänmilitära ämnen och tagas därefter helt i anspråk
för ekonomitjänst under återstående del av tjänstgöringen, vilken fullgöres
i en följd.

Vämpliktskommittén.

Kommittén har ansett, att det nuvarande systemet för ianspråktagande
av ekonomivärnpliktiga icke är rationellt, enär möjlighet saknas att på förhand
skapa sig en säker överblick över tillgången på värnpliktig handräckningspersonal.
För att nå detta syfte föreslår kommittén en omläggning av
tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga, tillhörande grupp 4.

Enligt värnpliktskommitténs förslag skulle de värnpliktiga, som efter inryckningen
till tjänstgöring nedklassas till besiktningsgrupp 4, omedelbart
hemförlovas för att inkallas på nytt påföljande år och fullgöra sin tjänstgöring
eller vad av denna som kan återstå. Det skulle med detta system bli
möjligt att överblicka tillgången på ekonomivärnpliktiga redan på förhand,
då till de värnpliktiga av grupp 4, som efter inskrivningsförrättningarna
tilldelas ett förband, kan läggas det antal, som är disponibelt från ett tidigare
år. Systemet medför olägenheter för de värnpliktiga, som måste fullgöra
sin tjänstgöring i omgångar, men dessa olägenheter anser kommittén
icke vara större än att de böra tagas med hänsyn till de betydande fördelar
som systemet innebär.

Övergången till det nya systemet kräver speciella anordningar. En större
brist på ekonomivärnpliktiga kommer att föreligga under övergångsåret.
Denna brist kan täckas med tillfälligt anställd civil personal. Nettokostnaderna
för en dylik anordning ha uppskattats till omkring 4,5 miljoner kronor.
Dessa kostnader skulle emellertid kunna begränsas eller helt utgå, om
inskrivna 19-åringar, hänförda till besiktningsgrupp 4, toges i anspråk i
större omfattning än som för övergången till värnpliktstjänstgöring redan
vid 20 års ålder förutsatts, eller äldre värnpliktiga av besiktningsgrupp 4
inkallades för ändamålet med utnyttjande av för dem kvarstående tjänstgöringsskyldighet,
motsvarande repetitions- och efterutbildningsövningar.

Merkostnaderna med det nya systemet fullt genomfört hänföra sig till
ökade kostnader för de värnpliktigas resor och ha uppskattats till omkring
9 000 kronor.

Kungi. Maj:ts proposition nr 22b.

81

Yttranden.

överbefälhavaren och chefen för armén ha tillstyrkt förslaget.

Civilförvaltningen har anfört, att det föreslagna systemet för ianspråktagande
av ekonomivärnpliktiga syntes medföra vissa fördelar för staten.
För den enskilde åter syntes anordningen kunna medföra stora olägenheter.
Civilförvaltningen ifrågasätter, huruvida det icke vore möjligt att redan
vid inskrivningarna uttaga ett så stort antal värnpliktiga till kategorien
ekonomivärnpliktiga att minimibehovet av dylika värnpliktiga därigenom
bleve täckt utan anlitande av kollektivavtalsanställda arbetare.

Statens organisationsnämnd har icke haft något att erinra emot kommitténs
förslag. Sedan den behovsberäkning verkställts, vilken legat till grund
för värnpliktskommitténs beräkningar bland annat av kostnaderna för det
nya systemet, hade rationaliseringen av ekonomitjänsten fortskridit, varjämte
organisationsundersökningarna avslutats vid ytterligare ett antal typregementen.
En inom nämnden verkställd förnyad behovsberäkning hade
givit vid handen att minimibehovet av ekonomivärnpliktiga vid armén
numera kunde uppskattas till 2 150 man i stället för av kommittén angivna
2 800.

I likhet med kommittén anser organisationsnämnden, att det för en del
av de värnpliktiga, vilka under pågående utbildning nedklassas, otvivelaktigt
kan innebära vissa olägenheter att bliva hemförlovade. Nämnden har med
anledning därav ifrågasatt, om icke ett annat system skulle vara att föredraga.
Enligt ett dylikt system skulle redan vid inskrivningsförrättningarna
så stort antal värnpliktiga hänföras till besiktningsgrupp 4 att det väl
tillgodosåge minimibehovet av ekonomivärnpliktiga. Det återstående behovet,
som utgör skillnaden mellan maximi- och minimibehovet — av
nämnden angivet till 900 man — kunde tillgodoses med de värnpliktiga
som efter påbörjad tjänstgöring nedklassades till besiktningsgrupp 4.
Att redan vid inskrivningsförrättningarna till besiktningsgrupp 4 uttaga
ett större antal värnpliktiga än som nu regelmässigt vore fallet syntes enligt
nämndens mening kunna ske genom att till denna grupp hänfördes alla de
värnpliktiga, som nu med tveksamhet hänföras till grupp 3. Fördelen med
detta system skulle vara, att man undveke hemförlovning av de under
tjänstgöring nedklassade. Systemet hade emellertid, anför nämnden, även
olägenheter, i det att förbanden komme att under en kortare tid disponera
endast över minimibehovet av ekonomivärnpliktiga. Denna olägenhet mildrades
ju tidigare nedklassning komme till stånd. Under den tidsperiod, då
endast minimibehovet av ekonomivärnpliktiga disponerades, finge man
dessutom räkna med, att utbildningsvärnpliktiga måste tagas i anspråk
såsom dagkorpraler, enär detta behov icke tillgodosåges genom minimibehovet.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i stort sett icke haft något att erinra mot
kommitténs förslag.

6 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 sand. Nr 22b.

82

Kungl. Maj.ts proposition nr 224.

Försvarets personalbehandlingsutredning har icke kunnat tillstyrka kommittéförslaget.
Utredningen har anfört, att det kunde befaras att hemförlovning
i anledning av nedklassning skulle vålla sociala olägenheter för åtskilliga
därav berörda värnpliktiga och därigenom ge ytterligare näring åt
det missnöje med militärtjänsten, som lätt kunde få insteg bland de värnpliktiga
av grupp 4 med deras speciella förhållanden.

Sveriges förenade studentkårer ha anfört, att den av kommittén föreslagna
anordningen syntes komma att medföra stora olägenheter såväl ur
arbetsmarknadens som den enskildes synpunkt.

Departementschefen.

Det nu tillämpade systemet för ianspråktagande av de ekonomivärnpliktiga
är icke tillfredsställande. Förutom svårigheten att överblicka tillgången
på handräckningspersonal och att kunna planera arbetet inom ekonomitjänsten
kunna framhållas de olägenheter som äro förenade med att civil
personal anställes för många gånger mycket korta anställningstider. Kritik
har också av denna anledning riktats mot systemet från arbetstagarhåll.
Frågan uppmärksammades i statsverkspropositionen till innevarande års
riksdag (bil. 6, p. 34), där jag förutsatt särskilda åtgärder för att begränsa
behovet av att anställa civil personal såsom ersättare för ekonomivärnpliktiga.

De olägenheter för de enskilda värnpliktiga och de kostnader som ett
genomförande av värnpliktskommitténs förslag skulle innebära synas mig
vara alltför stora för att jag skall kunna förorda, att detsamma genomföres.

Det av organisationsnämnden skisserade systemet synes mig böra övervägas.
Med detta system kan vinnas den överblick över tillgången på
ekonomivärnpliktiga som kommittén eftersträvat med sitt förslag. Det
bör också med ett dylikt system vara möjligt att se till att behovet av
ekonomivärnpliktiga blir fyllt genom värnpliktiga, som redan vid inskrivningsförrättningarna
avses för handräckningstjänst. Med det väsentligt
lägre minimibehov av dylika värnpliktiga som enligt nämndens beräkningar
nu föreligger torde en ökad uttagning av ekonomivärnpliktiga icke
behöva medföra någon begränsning av betydelse av den del av värnpliktsstyrkan
som uttages till vapenutbildning.

Vilka åtgärder som kunna vara nödvändiga för att genomföra det av
nämnden förordade systemet torde få närmare övervägas. Någon ändring
i värnpliktslagen är icke erforderlig.

Kungl. Maj. ts proposition nr 224.

83

Specialmotivering.

1 §•

Genom 1949 års beslut om höstinskrivningar, varom provisorisk författning
utfärdats, har inskrivningsskyldigheten framflyttats till det år vederbörande
fyller 19 år (förut 20 år). Den ändring av 14 § i lagen som föranledes
därav har nu införts i förslaget. Då lagen är utformad med utgångspunkt
från att inträdet i värnpliktsåldern och inskrivningsskyldigheten
sammanfalla, har även värnpliktsåldern ansetts böra sänkas med ett år.

6 §.

Värnpliktskategorien officerare vid flygvapnet har numera tillkommit och
har därför inrymts i andra stycket under förevarande paragraf.

Uttagningen av värnpliktiga för utbildning till befäl avses enligt vad jag
tidigare anfört skola anordnas efter två skilda linjer. Uttagningen för officersutbildning
skall sålunda kunna ske allenast på frivillighetens väg,
med ledning av de erfarenheter rörande den värnpliktige som vunnits under
dennes tjänstgöring. Uttagning för underbefäls- och underofficersutbildning
skall enligt förslaget äga rum redan vid inskrivningsförrättningen;
och sådan uttagning skall kunna ske även mot den värnpliktiges vilja.
För den händelse det under utbildningens gång skulle visa sig att värnpliktig,
vilken icke vid inskrivningsförrättningen blivit uttagen för befälsutbildning,
likväl äger förutsättningar därför, bör kompletterande uttagning
för ändamålet kunna äga rum under den värnpliktiges tjänstgöring. Uttagning
i ett sådant fall bör av lättförklarliga skäl endast kunna ske efter
eget åtagande. Bestämmelser i enlighet med det nu anförda ha införts under
tredje, fjärde och femte styckena i detta lagrum.

I slutet av det gällande lagrummet finnes en föreskrift om hänsynstagande
till särskilt svåra olägenheter som uttagning kan medföra. Denna
föreskrift är knappast tillämplig å en uttagning som endast må ske efter
eget åtagande av den värnpliktige och har därför begränsats till att avse
endast sådan uttagning som enligt förslaget skall kunna ske tvångsvis
(uttagning för underofficers- och underbefälsutbildning i samband med
inskrivning).

En annan sak är att värnpliktig, sedan han efter eget åtagande under
tjänstgöringen uttagits för befälsutbildning, kan drabbas av sådana olägenheter
som nyss nämnts. I sådant fall torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t -— i vars befogenhet lärer ingå att avstå från utkrävandet av den
fortsatta tjänstgöringen — att alltefter omständigheterna i det särskilda
fallet på ansökan av den värnpliktige medgiva befrielse från eller avkortning
av ifrågavarande tjänstgöring.

84

Kungi. Maj:ts proposition nr 224.

12, 12 a, 13 och 19 §§.

Såsom nämnts under 6 § innebär förslaget att uttagning för officersutbildning
endast skall kunna ske under den värnpliktiges tjänstgöring. Kompletterande
uttagning för underofficers- och underbefälsutbildning avses
även kunna äga rum under tjänstgöringen.

Uttagningen är i båda fallen frivillig och kan därför endast grundas på
vederbörandes militära lämplighet; någon prövning av sådana sociala skäl
som omnämnas i sista stycket av 6 § ifrågakommer icke. Anledning torde
därför ej finnas att låta sådan frivillig uttagning verkställas av inskrivningsnämnd.
I enlighet härmed har 12 § ändrats i så måtto att inskrivningsnäinnds
befogenhet att verkställa uttagning begränsats till att avse endast
uttagning i samband med inskrivning.

I ett nytt lagrum, 12 a §, har befogenheten att under tjänstgöringen verkställa
uttagning för befälsutbildning tilldelats förbandschef.

Av det anförda framgår att den befälsuttagning som enligt förslaget ankommer
på inskrivningsnämnd sker vid den en gång årligen återkommande
inskrivningsförrättningen. Även under perioderna mellan inskrivningsförrättningarna
kan emellertid inskrivning ske. Om därvid uttagning till befälsutbildning
ifrågakommer, bör densamma verkställas av inskrivningsnämnd.
I enlighet härmed ha 13 och 19 §§ ändrats.

14 §.

Om framflyttandet av den värnpliktiges inskrivningsskyldighet till 19
års ålder, se ovan under 1 §.

Enligt lagrummets nuvarande lydelse är värnpliktig, som är inskriven
å sjömanshus, undantagen från skyldighet att iakttaga personlig inställelse
vid inskrivningsförrättning.

Chefen för marinen har i detta sammanhang anfört följande i framställning
den 23 februari 1950.

Antalet sjömanshusinskrivna värnpliktiga har under de senare åren varit
i ständigt stigande. Detta har medfört, att i flottans värnpliktskontingent de
sjömanshusinskrivna kommit att utgöra en allt för stor del varjämte värnpliktiga,
som icke i alla avseenden äro lämpliga för flottan, ha tillförts
denna. Det nuvarande systemet möjliggör icke en samtidig bemanning vid
beredskap eller krig av både örlogs- och handelsflottan. Härför erfordras,
att flottans årliga tilldelning av sjömanshusinskrivna värnpliktiga minskas,
vilket bäst kan ske genom att nämnda värnpliktiga åläggas personlig inställelse
vid inskrivningsförrättning och där i vederbörlig ordning klassificeras.

Med hänsyn till det anförda föreslår marinchefen — efter samråd med
arméchefen och kommerskollegium — att ändrade bestämmelser meddelas
av följande innehåll. Värnpliktig inskriven å sjömanshus skulle vara skyldig
att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning därest han icke
vid tidpunkten för förrättningen vore inmönstrad till sjöfart eller — efter

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

påmönstring å fartyg i utrikes sjöfart — kvarblivit utomlands. Sjömanshusinskriven
värnpliktig, som enligt vad nyss nämnts icke vore skyldig
att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning skulle ändock inskrivas
(och tilldelas flottan) därest han den 1 juli inskrivningsåret kunde
tillgodoräkna sig en tjänstetid å handelsfartyg om minst 6 månader. Därest
icke sistnämnda krav vore uppfyllt skulle sådan frånvarande värnpliktig
kallas till inskrivningsförrättning nästföljande år. Därest den värnpliktige
icke heller då kunde personligen inställa sig vid inskrivningsförrättningen
av skäl som ovan nämnts (inmönstring eller utlandsvistelse) skulle han likväl
inskrivas och tilldelas flottan.

Jag förordar att sjömanshusinskriven värnpliktig icke utan vidare bör
vara befriad från personlig inställelseskyldighet. Jag är emellertid ej nu
beredd att i detalj angiva under vilka omständigheter sådan befrielse skall
äga rum. Jag förordar att i lagen införes bestämmelse av innehåll att sjömanshusinskriven
värnpliktig skall undantagas från personlig inställelseskyldighet
i de fall Konungen bestämmer.

15 §.

Beträffande detta lagrum hänvisas till motiveringen under 1 § ovan.

Tiden för inskrivning i förtid har ändrats till 17 år.

19 §•

Även den i förevarande § vidtagna ändringen har förut motiverats.

27 §.

1. De värnpliktigas utbildningstid.

De nu gällande provisoriska bestämmelserna om utbildningstiden (SFS
1949: 306) innehålla följande avvikelser från förevarande lagrum: 1. Den
under A. föreskrivna tjänstgöringen skall, utom såvitt avser vissa flottan
tilldelade radiotelegrafister, förkortas med 90 dagar på det sätt att, där ej
Konungen beträffande värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst annat
bestämmer, arméns och kustartilleriets värnpliktiga skola fullgöra första
tjänstgöring under 9 månader samt repetitions- och efterutbildningsövningar
enligt lagen samt flottans och flygvapnets värnpliktiga skola fullgöra
tjänstgöring i en följd i 12 månader. — 2. De under D. omförmälda
specialisterna skola fullgöra tjänstgöring under sammanlagt 18 månader.
— 3. Fortsatt tjänstgöring enligt B. skall åligga jämväl den som uttagits
till officer vid flygvapnet.

De provisoriska bestämmelserna ha nu av skäl som jag tidigare anfört
ansetts böra införas i lagen, dock att med hänsyn till luftbevakningspersonalens
utbildningsförhållanden tjänstgöringen vid flygvapnet skall kunna
fullgöras antingen i en följd eller med en första tjänstgöring och repeti -

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

tionsövningar. Den särskilda bestämmelsen om radiotelegrafister har ansetts
böra ha sin plats i ett särskilt avsnitt, E., i samband varmed den nuvarande
bestämmelsen under E. framflyttats.

Såsom anförts under den allmäna motiveringen ha ur förevarande lagrum
avlägsnats de bestämmelser enligt vilka repetitions- respektive efterutbildningsövningar
skolat äga rum senast före utgången av viss tid. Samtidigt
har i enlighet med värnpliktskommitténs terminologi begreppet efterutbildningsövning
slopats och de nyss nämnda övningarna erhållit den enhetliga
benämningen repetitionsövning.

Till följd av inskrivningsförrättningarnas förläggning till hösten minskas
utrymmet för påbörjandet av första tjänstgöring under inskrivningsåret.
Den tid inom vilken tjänstgöring i en följd för flottan och flygvapnets
värnpliktiga skall påbörjas har därför enligt förslaget uppskjutits till utgången
av andra året efter inskrivningsåret. I samband härmed har ett
förtydligande i motsvarande avseende vidtagits i fråga om arméns och
kustartilleriets värnpliktiga.

De nuvarande bestämmelserna under C. ha närmast tillämpats på det
fall då vederbörande värnpliktige redan avlagt sin navigationsskoleexamen
vid tiden för inryckningen till tjänstgöringen om 12 månader. Denna tjänstgöring
är därvid inriktad på den värnpliktiges utbildning till befäl och den
fortsatta utbildningen om 4 månader avser, såsom ock anges i lagtexten,
repetition fördelad på två övningar.

Bestämmelserna under C. ha även tillämpats på sådana flottan tilldelade
värnpliktiga vilka avlägga examen vid navigationsskola först ef t er tjänstgöringen
om 12 månader. Dessa värnpliktiga — härvid bortsett från dem
vilka utbildas på sjövärnskårens befälsutbildningslinje — skola enligt förslaget
vara skyldiga att inom viss kortare tid efter avlagd examen genomgå
underofficersutbildning. För denna utbildning avses den i nuvarande lagtext
avsedda tiden av 4 månader skola tagas i anspråk, ehuru utbildningen i
detta fall bör anordnas som tjänstgöring i en följd.

Jag förordar att under bestämmelserna under C. inrymmas även sådana
värnpliktiga vilka efter tjänstgöringen om 12 månader dels undergått frivillig
underofficersutbildning på sjövärnskårens befälsutbildningslinje dels
ock avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen. Även ifrågavarande värnpliktiga
avses således skola fullgöra den fortsatta tjänstgöringen om 4
månader.

Begreppet »fortsatt tjänstgöring» i den föreslagna texten avses skola
omfatta såväl tjänstgöring fördelad på repetitionsövningar som ock tjänstgöring
i en följd. Det torde få ankomma på Konungen att närmare reglera
den ordning i vilken den fortsatta tjänstgöringen skall fullgöras för respektive
kategorier så ock att bestämma den tidrymd inom vilken tjänstgöringen
skall fullgöras.

I ett nytt stycke under C. ha intagits bestämmelser om tjänstgöringstiden

87

Kurigl. Maj:ts proposition nr 224.

för den i den allmänna motiveringen förordade frivilliga officersutbildningen
för värnpliktiga sjökaptener och styrmän.

2. Beredskapsövning.

Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning är för närvarande tidsbegränsad
på grund av stadgandet i slutet av första stycket av förevarande
moment. Härav följer att endast de yngsta åldersklasserna nu kunna inkallas
till sådan övning. Enligt vad tidigare anförts anser jag i likhet med
värnpliktskommittén att möjlighet bör finnas att inkalla även äldre åldersklasser
och värnpliktiga ur alla kategorier till beredskapsövning. På grund
härav förordar jag att stadgandet om tidsbegränsningen ävensom hänvisningen
till 27 § 1 mom. D. få utgå.

3. Särskilda bestämmelser.

Under D. i 27 § 3 mom. meddelas bestämmelser angående vissa fall då
avbrott i värnpliktstjänstgöringen icke må tillgodoräknas den värnpliktige
såsom tjänstgöringstid.

Dessa bestämmelser kompletteras av regler i inskrivningsförordningen.

I skrivelse till Konungen den 24 september 1946 upptog riksdagens militieombudsman
fråga om ändrade bestämmelser rörande avräkning av disciplinstraff
å värnpliktstjänstgöring. Beträffande innehållet i skrivelsen må
hänvisas till MO:s ämbetsberättelse 1947 ss. 299—305.

Det av militieombudsmannen väckta spörsmålet upptogs av de sakkunniga,
1 vilka år 1946 framlade betänkande med förslag till strafflagstiftning
för krigsmakten.

Betänkandet innefattade ett förslag till ändrad lydelse av 27 § 3 mom.
D. värnpliktslagen. Då nu i anledning av värnpliktskommitténs betänkande
ändringar ansetts böra ske i lagen, har jag funnit mig böra samtidigt upptaga
de sakkunnigas förslag. Detta har därvid lämnats oförändrat i sak.

I fråga om avräkning av arreststraff å värnpliktstjänstgöring anförde
de sakkunniga bland annat följande.

Om arreststraffs inverkan i förevarande hänseende finnes intet stadgande
i värnpliktslagen. Jämlikt stadgande i 131 § 1 mom. inskrivningsförordningen
skall emellertid värnpliktig, som för undergående av arreststraff
varit frånvarande från tjänstgöring, såsom fullgjord tjänstgöring
tillgodoräknas den tid han varit frånvarande, därest den sammanlagt icke
överstiger en tiondel av det antal dagar tjänstgöringen omfattar. Det stadgas
därjämte i nämnda moment, att vid beräkning av den tid värnpliktig
jämlikt 27 § 3 mom. D. värnpliktslagen icke äger tillgodoräkna sig såsom
tjänstgöringstid iakttages att, därest värnpliktig för rymning eller olovligt
undanhållande ådömts arrest utan tjänstgöring, tiden för rymningen eller
det olovliga undanhållandet sammanslås med tiden för straffet. Redan
i 1914 års värnpliktslag funnos bestämmelser av liknande innehåll som de
vilka intagits i 27 § 3 mom. D. gällande värnpliktslag. 1922 års krigslag -

1 Dåvarande militieombudsmannen Nils Regner och hovrättsrådet Hugo Henkow.

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 22i.

stiftningssakkunniga (SOU 1923: 78) ansågo att vad som sålunda gällde
beträffande fängelse och straffarbete borde tillämpas även då arreststraff
avtjänades utan tjänstgöring, åtminstone om strafftiden varit av något
längre varaktighet. Ehuru eu sådan anordning betingades av hänsyn till
utbildningen och statens anspråk på arbetskraft, låge det i sakens natur att
den jämväl vore ägnad att avhålla från begåendet av brott. De sakkunniga
föreslogo sådan ändring i värnpliktslagen, att tillgodoräknande icke skulle
ifrågakomma då sammanlagda tiden för frihetsstraffs undergående överstege
fyra dagar av en utbildningsperiod om högst trettio dagar eller åtta
dagar av en utbildningsperiod av längre varaktighet; dock skulle Konungen
äga att för särskilda fall annorlunda förordna. Detta förslag föranledde
visserligen icke någon lagstiftningsåtgärd men, såsom ovan anmärkts, innehåller
gällande inskrivningsförordning regler rörande avbrott i tjänstgöringen
på grund av arrest. Det måste emellertid anses olämpligt att, medan
avbrott i tjänstgöringen vid straffverkställighet i övrigt är reglerad i lag,
frågan huruvida tiden för disciplinstraffs avtjänande skall tillgodoräknas
såsom tjänstgöringstid behandlas i en administrativ författning. De i inskrivningsförordningen
meddelade bestämmelserna kunna ej heller anses
fullt ändamålsenliga. Det synes icke vara rättvist att den som varit frånvarande
från tjänstgöring på grund av arreststraffs avtjänande under tid
som något överstiger den angivna gränsen icke tillgodoräknas någon del
av bortovaron, medan den som icke överskridit gränsen tillgodoräknas hela
tiden. Vidare torde vid tjänstgöring av längre varaktighet tillgodoräknandet
böra inskränkas till en något mindre del av tjänstgöringstiden än en tiondel.
Enligt förslagets bestämmelser rörande arrest skulle på grund av nuvarande
föreskrifter en värnpliktig under en tjänstgöringsperiod om trehundra
dagar kunna avtjäna tre särskilda arreststraff vart och ett å tjugu
dagar utan att eftertjänst skulle fullgöras, vilket knappast synes vara tillfredsställande.
På grund härav har genom förevarande lagförslag i 27 §
3 mom. D. värnpliktslagen intagits ett stadgande, som innebär att tid, varunder
värnpliktig varit frånvarande från tjänstgöringen för avtjänande av
arrest, icke tillgodoräknas honom i den mån tiden överstiger tjugu dagar
då fråga är om första tjänstgöring eller annan tjänstgöring om mer än
tvåhundra dagar eller, beträffande kortare tjänstgöring, en tiondel av det
antal dagar tjänstgöringen omfattar, där ej Konungen för särskilda fall
annorlunda förordnar. Arresttid skall alltså tillgodoräknas såsom tjänstgöringstid
därest och till den del den högst uppgår till tjugu dagar resp.
en tiondel av tjänstgöringsperioden. Bedömandet i detta hänseende skall
givetvis ske med hänsyn till samtliga de arreststraff som en värnpliktig
avtjänat under tjänstgöringsperioden. Härjämte har i paragrafen föreslagits
vissa redaktionella jämkningar. I en särskild övergångsbestämmelse har
föreskrivits att lagen icke skall äga tillämpning i fråga om tjänstgöring
som tagit sin början före lagens ikraftträdande.

Såsom ovan nämnts ansluter jag mig helt till de sakkunnigas förslag.
Den av de sakkunniga uppdragna gränsen i fråga om avräknande av arrest
å tjänstgöringen synes lämpligt avvägd.

De sakkunnigas förslag upptog -—■ i likhet med gällande lagtext —-tvångsuppfostran bland de fall i vilka tillgodoräknande ej finge äga rum.
Institutet tvångsuppfostran har sedermera upphört och har därför nu uteslutits.

89

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

För tydlighetens skull ha i förevarande förslag orden »i följd» tillagts
efter »annan tjänstgöring».

29 §.

Detta lagrum, som avser anstånd med första tjänstgöring (motsvarande),
innehåller i sin nuvarande lydelse bestämmelser om absoluta tidsfrister,
vilka icke må överskridas. Emellertid visar erfarenheten, att situationerna
ej sällan äro sådana att ett längre anstånd än lagen medger skulle ha varit
befogat. Jag förordar därför att i lagrummet införes bemyndigande för
Konungen att medgiva längre anstånd, därest synnerliga skäl föranleda
därtill.

övergångsbestämmelser.

Genom den nya lagen torde såväl 1948 års provisoriska förordning om
utbildningstiden som 1949 års provisoriska förordning om beredskapsövning
böra upphävas. Lagen synes böra träda i kraft den 1 juli 1950.

Emellertid bliva särskilda övergångsbestämmelser erforderliga i flera
hänseenden.

I första hand uppkommer härvid frågan om skgldigheten för äldre värnpliktiga
att fullgöra repetitionsövningar. Flertalet värnpliktiga ur t. ex.
armén hade år 1946 och åren dessförinnan att fullgöra en första tjänstgöring
om 12 månader samt, inom vissa tidsfrister, repetitionsövningar
(efterutbildningsövning) om tillhopa 3 månader. Bortsett från den minskning
av tjänstgöringstiden med 1 månad som beslöts år 1947 har den sammanlagda
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga ur nämnda försvarsgren,
som inryckt till första tjänstgöring efter den 31 mars 1948, utgjort
(9 -j— 3 =) 12 månader, vilken tid bibehållits i lagförslaget. Äldre värnpliktiga
ha således redan i och med första tjänstgöringens avslutande uppfyllt
ramen för den sammanlagda tjänstgöringstiden enligt de nya bestämmelserna
och skyldighet att fullgöra repetitionsövningar skulle om annat icke
utsäges icke åligga dem. Med hänsyn härtill erfordras en övergångsbestämmelse,
enligt vilken de äldre värnpliktiga i fråga om utbildningstidens
längd skola vara att hänföra under äldre bestämmelser. I övergångsbestämmelsen
bör utsägas, att de äldre värnpliktiga hava att fullgöra repetitionsövningar
i den ordning de nya bestämmelserna stadga; övningarna skola
således kunna fördelas på hela värnpliktstiden, oberoende av hittills stadgade
tidsfrister, övergångsbestämmelsen bör vidare utformas så att den
inrymmer jämväl de äldre värnpliktiga, för vilka den tidsfrist blivit överskriden
som i gällande lag är föreskriven för repetitions- och efterutbildningsövningar.

En annan av behovet påkallad övergångsbestämmelse sammanhänger
med det föreslagna systemet för uttagning av värnpliktiga för befälsut -

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 224.

bildning. Ett ikraftträdande redan den 1 juli 1950 av förslaget i denna del
skulle innebära, att de värnpliktiga vilka under år 1950 genomgått eller
komma att genomgå underofficersutbildning skulle kunna uttagas för
officersutbildning endast efter frivilligt åtagande. Dessa värnpliktiga böra
emellertid kunna uttagas tvångsvis för officersutbildning. Eftersom inskrivningsförrättningar
enligt det nya systemet äga rum första gången instundande
höst, bör underofficersuttagning bland de värnpliktiga, vilka
under år 1950 inryckt eller komma att inrycka till första tjänstgöring,
ske under dessa värnpliktigas tjänstgöring och således enligt äldre bestämmelser.
I båda nu nämnda avseenden erfordras övergångsbestämmelser.

Slutligen synes övergångsbestämmelse erforderlig i fråga om ikraftträdandet
av 27 § 3 mom. D. angående avräknande av diciplinstraff. Härom
må hänvisas till i det föregående i specialmotiveringen omnämnda sakkunnigförslag,
på vilket det föreslagna stadgandet vilar.

Hemställan.

Inom försvarsdepartementet har utarbetats förslag till de ändringar i
värnpliktslagen som föranledas av de i det föregående förordade förslagen
beträffande värnpliktsutbildningen m. m. Förslaget torde få underställas
riksdagen för antagande. Riksdagen torde emellertid böra beredas tillfälle att
avgiva yttrande beträffande de i det föregående anmälda förslag, som icke
föranleda ändring i värnpliktslagen.

Jag får hemställa, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) antaga inom försvarsdepartementet upprättat förslag
till lag om ändring i värnpliktslagen den 30 december 1941
(nr 967);

b) avgiva yttrande i anledning av vad jag i det föregående
i övrigt anfört och förordat.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen
skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Magnus T. Möller.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950
016355