Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
1
Nr 215.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning
till T. E. Hedlund in. m.; given Stockholms
slott den 17 mars 1950.
Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Under Hans Maj ds
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF
Allan Vougt.
Sammanfattning.
I propositionen underställas riksdagens prövning dels ett ärende om
ersättning till en person i anledning av sjukdom efter militärtjänstgöring,
dels ock ett ärende angående livränta åt efterlevande till en person, som
avlidit av skada som tillfogats honom vid trafik med en kronan tillhörig bil.
855 50
Bihang till riksdagens protokoll 1950. I saml. Nr 215.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten å Stockholms
slott den 17 mars 1950.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson,
Linghan.
Efter gemensam beredning med t. f. chefen för socialdepartementet, statsrådet
Danielson, samt med statsrådet Lingman anför chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Yougt, följande.
1.
Värnpliktige 117-48-25 Thorvald Emanuel Hedlund, som tidigare
under skilda perioder fullgjort beredskapstjänstgöring, inryckte den 11 januari
1944 ånyo till dylik tjänstgöring. Hedlund sjukskrevs den 17 januari 1944
enligt av vederbörande militärmyndigheter förda handlingar för haemorrhoider.
Enligt egeD uppgift, bestyrkt av vid förbandet tjänstgörande sjukvårdspersonal,
skulle han dock blivit sjukskriven på grund av »förkylning». Hedlund
överfördes till Karolinska sjukhuset och intogs den 24 januari 1944 på
sjukhusets kirurgiska garnisonsavdelning där han påföljande dag underkastades
operation för haemorrhoider. Under vårdtiden tillstötte blodpropp i
vänstra vaden och röntgenologiskt påvisad infarkt i vänstra lungan ävensom
hjärtmuskelinflammation. Hedlund överfördes den 23 februari 1944 till
sjukhusets medicinska garnisonsavdelning, där han vårdades till och med
den 22 april samma år. Under vistelsen på sjukhusets medicinska avdelning
var Hedlund till en början subfebril men blev småningom feberfri.
Sänkningsreaktionen var hela tiden normal och förändringarna å vänstra
lungan kunde vid röntgenundersökning den 24 februari ej längre återfinnas.
Hedlund klagade dock vid utskrivningen fortfarande över trötthet och smärtor
i ryggen tidvis. Hedlund hemförlovades från militärtjänstgöring den 17
april 1944 efter att ha åtnjutit vård på kronans bekostnad under föreskriven
tid, tre månader. Vid kontrollundersökning å Värmlands läns centrallasarett
i Karlstad den 23 maj samma år företedde Hedlund fortfarande tecken på
organisk hjärtskada och ansågs vara i stånd att utföra endast lättare arbete.
I ett den 5 april 1944 avgivet utlåtande uttalade regementsläkaren vid
Vaxholms kustartilleriregemente, att skäl talade för att sjukdomen ej framkallats
av militärtjänsten men försämrats genom densamma.
Kiksförsäkringsanstalten fann i beslut den 12 juli 1944 ersättning icke
kunna tillerkännas Hedlund jämlikt bestämmelserna i 1927 års militärersätt
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
3
ningsförordning för åderbråck, blodpropp och hjärtmuskelinflammation, enär
skälig anledning funnes att antaga, att sjukdomarnas framträdande föranletts
av annan orsak än militärtjänstgöringen och att denna icke väsentligen
bidragit därtill.
Hedlund anförde besvär över riksförsäkringsanstaltens beslut hos försäkringsrådet,
som genom utslag den 28 november 1944 ej fann skäl göra ändring
i överklagade beslutet.
Sedan Hedlund i skrivelse till försäkringsrådet den 4 april 1945 anhållit,
att ärendet måtte upptagas till förnyad prövning, förklarade rådet den 14
juni 1945, att berörda skrivelse icke föranledde någon rådets åtgärd.
I en den 19 juli 1949 dagtecknad skrivelse har Hedlund hemställt, att
den ersättning som han ansåge sig ha rätt till enligt gällande författning
måtte tillerkännas honom. Hedlund anför härvid, bland annat, att han före
militärtjänstgöringen varit fullt frisk och arbetsför, vilket han ansåge bestyrkt
genom tvenne ansökningen bilagda intyg dels från hans dåvarande
arbetsgivare dels från t. f. provinsialläkaren i Hedlunds hemort. Hedlund
gör gällande att sjukdomen varit tillfällig och förorsakad av den svåra förkylning
han ådragit sig i militärtjänstgöringen vid inkallelsen i januari månad
1944. För att styrka detta har han bifogat intyg av värnpliktiga, som
samtidigt med Hedlund tjänstgjort vid samma förband, intyg från sin nuvarande
arbetsgivare samt intyg över läkarundersökning som han genomgått
vid tidpunkten för ingivandet av framställningen. Hedlund uppger, att han
efter hemförlovningen den 17 apiil 1944 varit helt oförmögen till arbete under
tiden till den 5 maj 1945 och att han därefter intill den 26 april 1946 utfört
lättare arbete mot betydligt reducerad avlöning.
JUksförsäkringsanstalten har i utlåtande i ärendet den 19 augusti 1949
avstyrkt framställningen.
Försvarets sjukvårdsstyrelse, som i ärendet inhämtat yttrande från medlemmen
av dess vetenskapliga råd, lasarettsläkare H. Malmros, har med bifogande
av sagda yttrande avgivit utlåtande i ärendet den 10 oktober 1949.
Av lasarettsläkare Malmros’ yttrande framgår att denne anser, att Hedlunds
sjukdom kan ha varit en följd av s. k. förkylning som lian skulle ha
ådragit sig under militärtjänstgöringen, eller att, om hjärtsjukdomen, ehuru
tidigare ej konstaterad, funnits före inryckningen, den försämrats under tjänstgöringstiden
på grund av denna infektion.
Sjukvårdsstyrelsen har i sitt utlåtande anfört att, under förutsättning att
nämnda förkylning kan anses styrkt, ämbetsverket ansluter sig till lasarettsläkare
Malmros’ uppfattning.
Departementschefen.
På grund av riksförsäkringsanstaltens beslut, vari försäkringsrådet ej gjort
ändring, är Hedlund icke berättigad till ersättning jämlikt militärersättningsförordningen
i anledning av den sjukdom, varav han lidit efter militärtjänstgöringens
slut. Det synes icke osannolikt att Hedlund efter inryckningen
till militärtjänst ådragit sig eu infektion. Enligt vad i sjukvårdsstyrelsens
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 215.
yttrande framkommit kan samband föreligga mellan denna infektion och den
hjärtsjukdom som Hedlund lidit av. Jag anser billighetsskäl tala för att
Hedlund erhåller ersättning i anledning av sjukdomen. Denna ersättning
torde böra bestämmas enligt militärersättningsförordningens grunder.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från anslaget till bidrag till ersättning i anledning av
kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, må till Thorvald
Emanuel Hedlund utbetalas ersättning i anledning av
ifrågavarande sjukdom enligt grunderna för militärersättningsförordningen.
2.
Den 23 juni 1947 inträffade på den s. k. Stockholmsvägen i Norrköping
en trafikolycka, i det att översten A. J. E. Qvarnström vid framförande i
tjänsten av en kronan tillhörig personbil påkörde en cykel varå förre tågmästaren
K. T. Johansson, Norrköping, från en biväg färdades in på Stockholmsvägen.
Johansson skadades därvid så svårt att han samma dag avled.
Olyckshändelsen blev föremål för behandling vid Svea trängkårs krigsrätt,
varvid emellertid vederbörande krigsfiskal icke framställde något yrkande
mot Qvarnström.
I anledning av det inträffade har den avlidnes änka Jenny Maria Karolina
Johansson genom ombud framställt ersättningsanspråk mot kronan och
därvid, såvitt nu är fråga, yrkat en livsvarig livränta beräknad med utgångspunkt
från ett belopp av 600 kronor för år samt, i anseende till medvållande
till olyckan från Johanssons sida, jämkad till två tredjedelar.
Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningen, ty g avdelning en, ha i gemensam
skrivelse den 23 december 1949 gjort framställning om livränta åt
Jenny Maria Karolina Johansson, som är född den 3 april 1888. Ämbetsverken
ha anfört, att det till äventyrs kunde av verkställd utredning anses styrkt, att
Qvarnström vid tillfället gjort sig skyldig till vårdslöshet vid framförandet av
bilen och därigenom vållat sammanstötningen. Under alla förhållanden syntes
från kronans sida icke kunna visas att Qvarnström icke varit vållande till
sammanstötningen.
Försvarets skaderegleringsnämnd hade i infordrat yttrande i ärendet
förklarat bl. a., att nämnden med hänsyn till omständigheterna i samband
med olyckshändelsen tillstyrkte, att kronan utbetalade ett till två
tredjedelar jämkat skadestånd. Det av Jenny Johansson yrkade livräntebeloppet
hade nämnden funnit i och för sig skäligt. Enligt nämndens mening
borde livräntan utgå till Jenny Johansson så länge hon levde ogift, dock
icke längre än till den tidpunkt då hon bleve berättigad till ålderspension
enligt lagen om folkpensionering.
Civilförvaltningen och arméförvaltningen dela skaderegleringsnämndens
uppfattning beträffande såväl beräkningen av livräntan som tiden för dess
utgående. Ämbetsverken ha därför hemställt, att Kungl. Maj:t måtte
Kungl. Maj:ts proposition nr 215. 5
dels tillerkänua Jenny Johansson livränta för tiden den 23 juni 1947—den
30 juni 1950, beräknad efter 400 kronor för år, att utgå månadsvis i efterskott,
dels ock avlåta förslag till riksdagen om utgivande till Jenny Johansson
av en årlig livränta med motsvarande belopp för tiden från och med
den 1 juli 1950 så länge hon lever ogift, dock högst till den 3 april 1955.
Genom beslut den 27 januari 1950 har Kungl. Maj:t på sätt myndigheterna
föreslagit medgivit, att Jenny Johansson må beredas livränta för tiden
den 23 juni 1947—den 30 juni 1950 efter 400 kronor för år.
Departementschefen.
Beträffande livränta till Jenny Johansson för tiden intill den 1 juli 1950
föreligger beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter synes på sätt civilförvaltningen
och arméförvaltningen föreslagit livränta böra utgå till änkefru
Johansson med 400 kronor för år, med iakttagande av att å livräntan icke
bör utgå någon sådan tilläggsförmån som eljest tillkommer pensionstagare.
Livräntan synes böra bestridas från anslaget till diverse pensioner och
understöd m. m.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,
att från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.
må från och med den 1 juli 1950 till Jenny Johansson utgå
årlig livränta efter 400 kronor för år så länge hon lever ogift
och till dess hon fyller 67 år, med iakttagande att å den sålunda
bestämda livräntan icke må åtnjutas någon sådan tilläggsförmån
som eljest tillkommer pensionstagare.
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna 1 och 2 hemställt förordnar
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
C. F. von Horn.