Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Nr 213.

Kungl. Muj.ts proposition till riksdagen angående reglering av
sockernäringen i riket m. m.; given Stockholms slott
den 24 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng.

Sockernäringen i Sverige har under en följd av år åtnjutit statsmakternas
stöd genom särskilda åtgärder vid sidan av tullskyddet. Från och med
år 1932 ha dessa åtgärder inneburit, att den inhemska sockerindustrien
tillförsäkrats ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldighet att
tillämpa vissa angivna priser och bestämmelser vid inköp av sockerbetor
och försäljning av socker. Sedan år 1940 garanterar staten därjämte industrien
täckning av vissa med sockertillverkningen förbundna kostnader, mot
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 213.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

det att sockerindustrien är redovisningsskyldig för sina inkomster av sockertillverkningen.
Sockerindustrien i landet har tidigare varit representerad
av två bolag, Svenska sockerfabriksaktiebolaget och Mellersta Sveriges
sockerfabriksaktiebolag. År 1936 uppgick Mellersta Sveriges sockerfabriksaktiebolag
i Svenska sockerfabriksaktiebolaget. De nuvarande bestämmelserna,
grundade å ett kontrakt mellan sistnämnda bolag och staten, ha tillkommit
i överensstämmelse med beslut av 1949 års riksdag (prop. nr 195;
r. skr. nr 213) och gälla för tiden till och med den 30 april 1950.

De allmänna grunderna beträffande nu tillämpade åtgärder till
sockerbetsodlingens stödjande m. m.

Genom förordning den 20 maj 1949 (nr 228) har förordningen den 22
februari 1932 (nr 30) angående reglering av införseln av socker, vilken förordning
trädde i kraft den 23 februari 1932 och enligt särskilda förordningar
skulle gälla till och med den 31 juli 1949, givits förlängd giltighet för
tiden till och med den 30 april 1950. Enligt förordningen nr 30/1932 får socker
(tulltaxenummer 119 och 120) icke till riket införas av annan än staten
eller den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt. Detta stadgande har
dock ej avseende å transitering, uppläggning å tullager och under visst villkor
provianteringsfrilager, egentlig gränstrafik samt viss tullfri införsel.
Jämlikt 1 § förordningen den 16 maj 1924 (nr 119) angående transitering
av införselförbjudna varor, sådan denna paragraf lyder enligt förordningen
nr 252/1935, har stadgandet ej heller avseende å uppläggning i frihamn.
Den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter införselrätt av vara, som avses i förordningen
nr 30/1932, äger att lämna annan tillstånd till införsel därav.
Vara, som på grund av bestämmelserna i denna förordning icke får införas,
må, därest densamma icke är enligt lagen om straff för olovlig varuinförsel
att anse såsom olovligen införd, åter utföras under de villkor och
i den ordning, som tullstadgan föreskriver.

Gällande kontrakt med Svenska sockerfabriksaktiebolaget har återgivits
i Kungl. Maj :ts brev till generaltullstyrelsen den 20 maj 1949 angående
åtgärder till sockerbetsodlingens uppehållande, vilket brev intagits i SFS
nr 229. Beträffande innehållet i kontraktet torde jag få hänvisa till berörda
författning. Jag torde vidare här få erinra, att Kungl. Maj :t i nyssnämnda
brev tillkännagivit, att Kungl. Maj :t å Svenska sockerfabriksaktiebolaget
för tiden från och med den 1 augusti 1949 till och med den 30 april 1950
överlåtit rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer 119 och 120).

Sockerbetsodlingen och sockertillverkningen 1932—1949.

Såsom förut nämnts ha statsmakterna för odlingsåren 1932—1949 lämnat
sockerbetsodlingen särskilt stöd i den form, att den inhemska sockerindustrien
tillerkänts ensamrätt i fråga om införsel av socker mot skyldig -

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

het att vid inköp av sockerbetor och försäljning av socker tillämpa vissa
angivna priser och bestämmelser. Beträffande de grunder, efter vilka betpriset
bestämts under åren 1932—1947, torde få hänvisas till propositionen
nr 262/1948. För odlingen under ettvart av åren 1948 och 1949 har grundpriset
för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt satts till 5
kronor 30 öre, varjämte odlarna inom vissa områden erhållit ett arealtillägg.
Vidare har tillägg utgått för odling å särskilt stenbunden mark.

Rörande betareal, betskörd och betpris m. in. från och med kampanjåret
1936/37 torde följande uppgifter få meddelas.

Kampanjår

Betareal
för hela
riket

Skörderesultat

Betpris, öre

per deciton

Betskörd, inköpt
vikt

Socker-

halt

%

Grund-pris för
16 %
betor

Tillägg

för

socker-

halt

Extra

tillägg

Tillhopa

Hela

riket

ton

Deciton

per

hektar

1936/37 ....

51 368

1 799 565

350

18-19

225-00

30-80

12-00

267-80 !

1937/38 ....

55 241

2 076 740

376

18-11

255-00

33-63

—

288-63 !

1938/39 ....

50 760

1834 081

361

17-58

270-00

26-66

—

296-66

1939/40 ....

50 750

1 902 212

375

17-69

270-00

28-52

—

298-52

1940/41 ....

54 439

1859 635

341

17-82

310-00

35-26

—

345-26

1941/42 ....

53 403

1 843 680

345

18-07

410-00

53-04

—

46304

1942/43 ....

53 255

1 733 660

325

16-89

450-00

25-03

—

475-03

1943/44 ....

50 335

1 868 260

371

1710

450-00

30-80

—

480-80

1944/45 ....

54 979

1 803 350

328

17-04

450-00

29-12

—

479-12

1945/46 ....

54 586

1 814 414

332

17-51

465-00

43-88

—

1 508-88 |

1946/47 ....

54 664

1 777 062

325

17-60

465-00

43-72

—

1 508-72

1947/48 ....

48 203

1493 143

310

17-80

500-00

56-25

—

1 556''25

1948/49 ....

47 544

1 808 162

380

17-47

530-00

48-69

—

1 578-69

1949/50 ....

49 287

1 770 050

359

17-69

530-00

55" 9 8

—

1 585-98

Tillverkningen i riket av råsocker och raffinad har under de senaste åren
uppgått till de myckenheter, som redovisas i följande tablå.

.. Tillverkat Tillverkad

Kampanjar råsocker, ton raffinad, ton

1936/37 ............... 298 278 258 093

1937/38 ............... 345 428 292 127

1938/39 ............... 292 359 272 764

1939/40 ............... 308 411 343 727

1940/41 300 263 263 782

1941/42 ............... 308 162 262 650

1942/43 ................ 263 983 237 237

1943/44 ............... 290 907 239 641

1944/45 ............... 278 668 273 575

1945/46 ............... 294 405 233 778

1946/47 ............... 289 130 248 244

1947/48 ............... 242 706 219 084

1948/49 ............... 291 136 254 265

1949/50 ............... 290 754 (beräknat) 232 625

1 Därjämte har till betodlare som åren 1945—1949 tecknat kontrakt med Mörbylånga, Roma,
Linköpings eller Lidköpings råsockerfabrik utgått arealtdlägg, som — utslaget på dessa odlares
betskörd — utgjorde 8,33 öre per deciton för år 1945, 7,96 öre per deciton för år 1946, 8,85 öre
per deciton för år 1947, 7,43 öre per deciton för år 1948 och 7 08 öre per deciton för år 1949.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Försäljningen av socker inom riket m. m.

Under tiden 1932—1939 gällde i avseende å sockerindustriens prissättning
å socker i huvudsak följande bestämmelser. Sockerbolagets priskurantpris
å krossmelis (K 5) skulle vara normerande för priskurantpriserna
å övriga sockersorter på så sätt, att en ökning eller minskning av priset å
K 5 åtföljdes av samma ökning eller minskning av priserna å övriga sockersorter.
Priset å K 5 bestämdes enligt samma grunder som dittills efter
världsmarknaden, varvid dock skulle gälla, att lägre pris för sagda sockersort
ej behövde tillämpas än ett visst bestämt pris, vilket på sätt framgår
av följande tablå varierade under åren omedelbart före och efter krigsutbrottet.

Monopolåret Fastställda minimipriset å K 5

l/s icm_28/, icrn |31 öre Per k8 för tiden Va—20/n 1936

(30 öre per kg därefter

V3 1937—28/* 1938 .................. 32 öre per kg

Vs 1938—29/s 1940 .................. 32 öre per kg

Med hänsyn till läget utomlands kunde detta system ej tillämpas på sockerproduktionen
under monopolåret 1940/41. På sätt framgår av vad förut
anförts har under denna tid och därefter ett sådant system tillämpats, att
staten med viss inskränkning garanterat bolaget täckning för de med sockertillverkningen
förbundna kostnaderna mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt
för sina på grund av sockertillverkningen erhållna inkomster.
Det har förutsatts, att priserna skola av Kungl. Maj :t så avvägas, att
den staten åvilande garantien principiellt och i stort sett infrias genom bolagets
sockerförsäljningar, en princip som emellertid under vissa av krigsoch
efterkrigsåren, i syfte att förebygga höjd prisnivå, icke ansetts böra
följas.

Rörande de under senare år faktiskt tillämpade priserna å socker av de
viktigaste märkena må anföras följande uppgifter.

Priskurantpriserna i öre per kg enligt

Tidsperiod

sockerbolagets noteringar

Krossmelis

Bitsocker

Toppsocker

S8/i

1937—21/4

1939 .............

............... 32

38

39

22/4

1939— 3/6

1939 .............

............... 33

39

40

4/5

1939_23/7

1939 .............

............... 34

40

41

24/?

1939-30/j

1939 .............

............... 33

39

40

31/j

1939— o/x 2

1939 .............

............... 32

38

39

7/l2

1939—31/a

1940 .............

............... 34

40

41

V*

1940—28/a

1941.............

............... 38

44

45

73

1941— V u

1941.............

............... 41

47

48

7u

1941—12/7

1942 .............

............... 45

51

52

13/7

1942— Vi

1947 .............

............... 49

55

56

*/l

1947— «/6

1947 .............

............... 60

66

_

7*

1947—17/5

1948 .............

............... 63

69

_

18/6

1948-

............... 65-25

71-25

—

Kungi. Maj.ts proposition nr 213.

5

Sockerbolagets försäljningar av raffinerat socker ha under de senaste
åren uppgått till följande myckenheter.

1937/38

1938/39

1939/40

1940/41

1941/42

1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

1946/47

1947/48

1948/49

271812 ton
293 221 »
326 387 »

252 023 »
245 954 »
264 752 »
228 423 *
276 275 »

245 977 »

246 391 »

237 319 »
228 401 »

Den höga siffran för året 1938/39 är till stor del förorsakad av vissa av
kristidsomständigheter föranledda lagringsköp. Dylika förekommo i än
större omfattning under hösten 1939, i det sockerbolagets försäljning av
socker under femmånadersperioden augusti—december 1939 med icke mindre
än cirka 40 000 ton översteg den för samma månader normala försäljningen.
Lagringsköpen fortforo in på året 1940, till dess ransonering infördes
den 10 april sistnämnda år. Den låga försäljningssiffran för 1943/44
beror på att under den våren och försommaren 1944 rådande strejken i sockerfabrikerna
intet socker kunde expedieras från fabrikerna, ett förhållande
som utjämnades genom ökade expeditioner det följande året. Sockerransoneringen
har upphävts med utgången av augusti 1949.

Statens sockernämnds verksamhet m, m.

Sedan Kungl. Maj:t den 19 april 1940 i enlighet med riksdagens beslut
godkänt det i propositionen nr 189/1940 L intagna kontraktet mellan staten
och Svenska sockerfabriksaktiebolaget, utfärdade Kungl. Maj :t den 10
maj 1940 (SFS nr 377) ny instruktion för statens sockernämnd att lända
till efterrättelse från och med den 1 juni 1940. I samband därmed erhöll statens
sockernämnd från sistnämnda dag ändrad sammansättning. Enligt
den nya ordningen är sockernämndens viktigaste uppgift att granska sockerbolagets
verksamhet, vartill komma vissa andra uppdrag såsom att utöva
upplysningsverksamhet beträffande arbetslöner in. m. ävensom, enligt
särskild författning, att fördela statsanslag och statslån till enskilda järnvägar
för utförande av lastningsanordningar för sockerbetor. Nämnden har
slutligen på särskilt uppdrag ägt att utöva tillsynen över den av bolaget på
statens uppdrag bedrivna sockerimporten.

6

Kungl. Maj.ts proposition in 213.

I skrivelse den 20 mars 1950 har statens sockernämnd lämnat en redogörelse
för sin verksamhet under det senaste året.

Skrivelsen innehåller till eu början en redogörelse för granskningen
av socker bolagets verksamhet. Härutinnan anföres
följande.

Sockerbolagets verksamhet, i vad den avser sockerrörelsen och dess biprodukter
samt statens förhållande därtill, har alltsedan den nuvarande
sockernämndens tillkomst, alltså för åren 1939/40—1949/50, reglerats genom
av riksdagen årligen godkända kontrakt mellan staten och bolaget.
Kontrakten innebära bland annat, att staten för de båda första kontraktsåren
helt och därefter i den begränsade utsträckning som angives i det
följande svarat för täckning av bolagets kostnader för sockrets och dess
biprodukters tillverkning och försäljning ävensom för åren 1939/40—
1942/43 visst vinstbelopp (kapitalränta), mot det att bolaget varit redovisningsskyldigt
för sina inkomster av samma rörelse, allt enligt vissa i
kontrakten närmare angivna bestämmelser. Frånsett de två första åren
ävensom verksamhetsåret 1949/50 ha avtalens giltighet begränsats till ett
år. Avtalen ha efter förhandlingar årligen förnyats, varje gång med vissa
ändringar, förestavade av det senast gångna kontraktsårets erfarenheter.
De ursprungliga bestämmelserna ändrades sålunda i 1941 års kontrakt
bland annat därutinnan, att vissa fasta kostnadsposter utbrötos ur statsgarantien
och fastlåstes vid ett visst fixerat belopp — 4,45 öre — per kilogram
tillverkat råsocker oavsett tillverkningens storlek. I 1942 års kontrakt
medgavs vid i stort sett oförändrade bestämmelser i övrigt en höjning
av den på angivet sätt låsta kostnadsposten från 4,45 till 5,2: öre, beroende
på den genom krisen förorsakade kostnadsstegringen å löner och material.
I 1943 års kontrakt utsträcktes den låsta kostnadsposten att omfatta förutom
de tidigare däri ingående kostnadsposterna flertalet av bolagets övriga
kostnader för sockrets tillverkning och försäljning ävensom förräntning
av bolagets eget kapital (vinst). Utanför den låsta posten kommo
huvudsakligen att ligga sådana på förhand mera svårfixerbara kostnader,
såsom betkostnader, bränsleutgifter, emballage, räntor och frakter. I samband
härmed höjdes den låsta kostnadsposten från 5,22 till 17,22 öre per
tillverkat kilogram råsocker, siffran baserad dels på en råsockertillverkning
av 272 000 ton eller samma som tidigare år, dels på den före prisstoppet
den 1 november 1942 rådande löne- och kostnadsnivån. Från och med
1943 års kontrakt är bolaget sålunda hänvisat till att inom den låsta posten
finna förräntning av bolagets i sockerrörelsen investerade kapital. För
bolaget innebär detta utsikter till såväl vinster som förluster, växlande
allt efter skördeutfallet och bolagets möjligheter att sänka de inom den
låsta posten liggande kostnaderna. I 1944 års kontrakt bibehölls den låsta
posten oförändrad och även i övriga avseenden gällde i stort sett samma
bestämmelser som föregående år, med den avvikelsen likväl, att staten garanterade
bolaget att till visst pris få avyttra det lager av melass, som
vid kontraktsårets utgång överstege ett till 2 500 ton beräknat normallager.
Därjämte gjordes vissa uttalanden rörande ifrågasatt avveckling av rekonstruktionsfonderna,
i vad bestämmelserna hänförde sig till mindre betydande
förnödenheter. 1945 års kontrakt innefattade i huvudsak samma
bestämmelser som det närmast föregående, dock med avvikelser i två avseenden.
Sålunda höjdes den låsta posten från 17,22 till 17,33 öre per kilogram
tillverkat råsocker, därigenom att i denna post för enkelhetens skull
inräknades ett belopp av cirka 300 000 kronor (= cirka 0,n öre per kilo -

Kungl. Mcij.ts proposition nr 213.

gram råsocker), vilket belopp genom Kungl. Maj :ts sommaren 1944 meddelade
beslut garanterats bolaget för täckande av dettas merkostnader till
följd av den då träffade avtalsuppgörelsen i lönekonflikten. Härjämte intogs
på hemställan av bolaget en ny bestämmelse i kontraktet, enligt vilken
bolaget på i kontraktet närmare angivna villkor medgavs rätt att nedskriva
ersättnings- och surrogatvaror för bränsle och emballage till en
prisnivå, som motsvarade bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen
ingående varor. I 1946 års kontrakt lämnades oförändrade bestämmelserna
i föregående års kontrakt med undantag för den låsta posten, vilken
sänktes från 17,3.? till 17,15 öre per kilogram tillverkat råsocker. I 1947
års kontrakt gällde fortfarande samma bestämmelser som i 1946 års kontrakt
med den avvikelsen enbart, alt den låsta posten på grund av den
betydande ökningen av kostnaderna, särskilt lönerna, höjdes från 17,is till
18,43 öre per kilogram tillverkat råsocker. Beloppet 18,43 öre hänförde sig
till s. k. skärpt krisraf finad. 1948 års kontrakt skilj de sig i följande avseenden
från tidigare års kontrakt. Dels innefattades under den låsta posten
jämväl betfrakter och vågstationer och dels gjordes den låsta posten
rörlig i förhållande till den tillverkade råsockerkvantiteten. Vid beräkningen
av denna — multipeln -- skulle den under räkenskapsåret tillverkade
råsockerkvantiteten avrundas uppåt till närmast hela miljontal kilogram.
Om råsockerkvantiteten uppginge till 260 miljoner kilogram, skulle
ifrågavarande belopp utgöra 22,20 öre. Om råsockertillverkningen bleve
mindre eller större än 260 miljoner kilogram, skulle av nyssnämnda belopp
hälften bliva bestående, under det att återstående beloppet gjordes
rörligt och beräknades som hälften av kvoten mellan de låsta kostnaderna
och den tillverkade råsockerkvantiteten. Därvid skulle sagda kostnader,
som vid 260 miljoner kilogram råsocker beräknades utgöra 57 716 000 kronor,
minskas respektive ökas med 66 300 kronor för varje miljon kilogram,
som den avrundade råsockerkvantiteten understege resp. överstege 260
miljoner kilogram. Det sammanlagda beloppet skulle dock icke överstiga
23,2i öre och ej heller understiga 21,39 öre per kilogram råsocker. Den underliggande
kalkylen hade sålunda baserats på en råsockerkvantitet av
260 000 ton mot 285 000 ton tidigare år, för vilken förstnämnda kvantitet
den låsta posten utgjorde 22,20 öre, medan multipeln i övrigt gjordes rörlig
i förhållande till storleken av den tillverkade råsockerkvantiteten. Detta
innebar, att med avtalet förenade risker och chanser i jämförelse med vad
tidigare varit fallet begränsades till hälften. Den låsta kostnadspostens belopp
hänförde sig alltjämt till skärpt raffinad utom såvitt gäller adantsocker,
som enligt särskilt Kungl. Maj :ts beslut fick tillverkas. Vad slutligen
angår innevarande verksamhetsår, alltså 1949 års kontrakt, skiljer
sig detta från närmast föregående års i följande avseenden. På grund av
den år 1948 beslutade ändringen av bokslutsdagen från den 31 juli till den
30 april har i det nya avtalet avtalstiden ändrats att avse endast nio månader,
alltså tiden den 31 augusti 1949—den 30 april 1950. Detta har föranlett
eu mot den minskade avtalstiden svarande nedskärning av de i den
låsta kostnadsposten ingående belopp, vilka bolaget äger tillgodoräkna sig
för skattebetalning och såsom bidrag till förräntning av eget kapital. Härvid
bar likväl förutsatts, alt 1948 och 1949 års avtal icke skola utgöra hinder
för utdelningens bibehållande vid tidigare år utgående belopp. Vidare
har i 1949 års avtal de ändringarna vidtagits, att bland de låsta kostnadsposterna
ytterligare innefattats posten råsockerfrakter och i posten avlöningar
inräknats meravlöningar för tillverkning av adantsocker. Slutligen
har i avtalet den ersättning, som bolaget för de låsta kostnadsposterna
äger tillgodoräkna sig per kg tillverkat råsocker, sänkts från 22,20 till 20,01

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 213.

(20,30) öre vid en råsockertillverkning av 260 000 ton. Därjämte har ersättningen
i fråga liksom i 1948 års avtal gjorts rörlig i förhållande till storleken
av den tillverkade kvantiteten. Då det emellertid ansetts, att multipel11
borde visa ungefär lika stark nedgång vid stigande sockermängd som
i 1948 års avtal, har den fixerade delen beräknats till 4/10 av de förut angivna
öretalen 20,oi och 20,30 vid 260 000 ton råsocker, medan den rörliga delen
beräknats såsom °/10 av kvoten mellan de icke statsgaranterade kostnaderna
(exklusive resp. inklusive merkostnaderna för fredsraffinering)
och kvantiteten råsocker. Det sammanlagda beloppet skall dock icke överstiga
21,36 ( 21,65) öre och ej heller understiga 19,02 (19,31) öre per kg råsocker.
Av de angivna beloppen hänföra sig de inom parentes angivna till
iredsraffinering och de övriga till s. k. skärpt krisraffinering. De angivna
ersättningsbeloppen 22,20 och 20,01 öre äro givetvis knappast jämförbara,
enär i 1949 års avtal de låsta kostnadsposterna i allmänhet inräknats
med för endast nio månader kalkylerade belopp och därjämte bland de
låsta kostnadsposterna tillkommit två nya. Slutligen ha i årets liksom i
tidigare avtal bestämmelser träffats rörande avveckling av rekonstruktionsfonderna
för förnödenheter å låsta konti ävensom rörande reglering av
eftersläpning respektive förelöpning i raffinerad råsockerkvantitet. Det nu
gällande kontraktet utgår den 30 april 1950, dock med vissa övergångsstadganden^
rörande lagerdispositioner och lagervärderingar samt rörande
salupriset å utgående socker- och melasslager.

Genom beslut den 9 september 1949 har Kungl. Maj :t medgivit, att tillverkning
av helraffinerat socker finge återupptagas. Under 1949 års avtalsförhandlingar
beräknade bolaget med utgångspunkt från en råsockertillverkning
av 255 000 ton och en raf finad tillverkning av 221 800 ton, att merkostnaderna
vid återgång till helraffinering skulle komma att uppgå till
sammanlagt 1 642 000 kronor. Av beloppet avsågos 858 000 kronor för avlöningar,
förbrukningsartiklar och omställningskostnader samt 784 000 kronor
för bränsle. Merkostnaden inom den låsta posten skulle i raffinad räknat
motsvara 0,39 öre per kg. Utvecklingen på bränslemarknaden har emellertid
medfört, att de för helraffineringen kalkylerade bränslemerkostnaderna
komma att bliva väsentligt högre än de beräknade.

Rörande den av bolaget på statens uppdrag bedrivna importverksamheten
finnas i kontrakten alltsedan 1942 intagna vissa grundläggande bestämmelser,
enligt vilka bland annat importverksamheten skall bedrivas såsom eu
från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning in. in., skola därför icke ingå under
statens garanti enligt kontrakten. För dylika utgifter liksom för redovisning
av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna gäller i
stället vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och bolaget.
I det i anslutning härtill mellan Kungl. Maj :t och bolaget ingångna
särskilda avtalet om sockerköp från utlandet stadgas bland annat, att importsockret
skall användas för ändamål och enligt anvisningar och bestämmelser
om pris m. in., som må vara meddelade av Kungl. Maj :t eller den
myndighet, åt vilken Kungl. Maj :t därtill lämnar behörighet. Staten åtager
sig å sin sida att svara för täckning av bolagets nödiga kostnader för
uppdragets utförande, mot det att bolaget gent emot staten redovisar sina
samtliga inkomster å samma rörelse.

Nämnden har jämlikt sin instruktion utövat en fortlöpande tillsyn över
sockerbolagets verksamhet, i vad denna beröres av gällande kontrakt och
avtal. Nämnden har härvid ägnat särskild uppmärksamhet åt frågor ro -

Kungl. Maj ds proposition nr 213.

9

rande tillämpningen av bestämmelserna i 4 § i kontraktet, avseende bolagets
redovisningsskyldighet för sina inkomster samt statens åtaganden att
svara för täckning av bolagets kostnader. I sådant syfte har nämnden i
likhet med vad fallet varit tidigare år och efter enahanda grunder, som
omnämnts i tidigare verksamhetsberättelser, granskat bolagets verksamhet,
tagit del av styrelsens protokoll samt genom auktoriserad revisor och en
biträdande revisor fortlöpande och ingående genomgått och granskat såväl
huvudkontorets som brukens räkenskaper. Resultaten av granskningsarbetet
ha framlagts för nämnden i form av rapporter och ingående hela sockerrörelsen
berörande analyser av bolagets balans- samt vinst- och förlusträkningar.
Härigenom ävensom ur handlingar i övrigt berörande sockerrörelsen
och dess biprodukter, genom fortlöpande överläggningar med bolagets
ledning, genom förhandsinformationer samt genom inspektion av bruk
och andra anläggningar har nämnden följt och bildat sig en uppfattning om
de viktigare affärshändelserna. Slutligen har nämnden för fullgörande av
sina åligganden jämlikt § 5 e i instruktionen genom periodvis upprättade
räkenskapssammandrag för huvudkontor och bruk ävensom genom kalkyler
och kostnadsberäkningar för den ej tilländalupna tiden av kontraktsåret
följt tillverkningskostnaderna och deras förändringar i fråga om socker och
dess biprodukter, vilket föranlett anmälan till Kungl. Maj :t rörande differensen
mellan sockrets tillverkningskostnader och dess försäljningspris.

Rörande granskningen av sockerbolagets verksamhet under tiden den 1
augusti 1948—den 30 april 1949 har nämnden anfört.

De allmänna betingelserna för betodling och sockerproduktion under här
förevarande verksamhetsår förete gent emot närmast föregående år en mycket
betydande förbättring. Arealen var emellertid den lägsta hittills under
statsregleringsperioden och minskade huvudsakligen på grund av bristen
på arbetskraft från 48 203 till 47 544 hektar eller med cirka 1,4 procent.
Trots den sålunda minskade basen för sockerrörelsen utvecklade sig kampanjen
ytterst gynnsamt för såväl jordbruket som sockerindustrien. För betodlarna
blev arealskörden tack vare gynnsam väderlek den högsta sedan
1932 (samma skörd 1947 den lägsta sedan 1931), den ökade från 30 976
till 38 031 kilogram betor eller med cirka 22,8 procent, medan råsockerskörden
per hektar ökade från 5,035 till 6 124 kilogram eller med cirka 21,6 procent.
Inköpta betmängden ökade från 1 493 000 till 1 808 000 ton eller med
21,6 procent. Smutsprocenten ökade visserligen från 7,52 till 11,59 och sockerhalten
nedgick på grund av den regniga väderleken från 17,80 till 17,47 procent,
men samtidigt ökade betpriset jämlikt statsavtalet från 500,oo till 530,oo
öre per deciton. Härtill kom sedan tillägget för sockerhalt över 16 procent
48,69, arealtillägget vid vissa bruk 0,se samt den under året från 20 till 40
öre per deciton betor höjda ersättningen för täckningskostnader 10,38, varigenom
totala genomsnittliga betpriset ökade från 562,79 till 589,93, allt öre
per deciton. Betinkomsten i kronor per hektar ökade genom här berörda
faktorer från 1 745 till 2 244 eller med cirka 28,6 procent. För sockerbolagel
innebar kampanjsiffrorna eu kraftigt ökad råsocker- och raffinadtillverkning
och därmed givetvis minskade tillverkningskostnader och högre kapitalränta,
ehuru den ökade vinsten å sockerrörelsen till eu del även kom
statsregleringen tillgodo. Råsockertillverkningen ökade från 242 700 till
cirka 291 100 ton och i fabrikationshänseende besvärades tillverkningen icke
av de fabrikationstekniska svårigheter, som närmast föregående år förefunnos.
Råsockertillverkningen i procent av avverkad hetvikt var sålunda
ungefär densamma som närmast föregående år, trots eu för året icke oväsentligt
minskad sockerhalt. Den tillverkade råsockerkvanlitcten motsvara -

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 213.

de efter avdrag av den för sirapstillverkningen erforderliga råsockerkvantitelen
en raffinadtillverkning å cirka 250 000 ton.

Beträffande själva sockertillverkningen har av årets råsockerproduktion
1 961 ton tillhandahållits bryggerier, sidorörelser och kunder, 246 497 ton
förarbetats till raffinad och sirap och utgående råsockerlagret ökats med
39 587 ton. Då den i kontraktet låsta posten beräknats på en mot råsockerproduktionen
svarande raffinadtillverkning, har bolagets för verksamhetsaret
redovisade driftsresultat därför i viss mån i förbättrande riktning påverkats
av den i förhållande till råsockerproduktionen minskade raffinadtillverkningen.
Den under året låsta posten har omfattat kostnadsposterna
underhåll, avskrivningar, skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens
fria förfogande stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar,
omkostnader, körsel, vagnshyra, betfrö, försäkringar, betfrakter, vågstationer
samt förräntning av bolagets eget kapital (vinst). Bolaget har haft
att själv täcka dessa kostnader mot det att bolaget för avtalsår räknat fått
tillgodoräkna sig 21,39 öre för varje under året i fråga tillverkat kilogram
råsocker, beloppet vad raffinadtillverkningen beträffar hänförande sig till
s. k. skärpt krisraffinad. Nämnden har ingående granskat såväl de "låsta
som de garanterade kostnadernas utveckling och har nämndens granskningsarbete
härvid fortgått efter enahanda linjer, som angivits i tidigare års
berättelser. När så ansetts önskvärt eller erforderligt har nämnden härjämte
föranstaltat om utredningar och undersökningar rörande olika sidor
i bolagets ekonomiska och industriella verksamhet. Dylika undersökningar
och utredningar ha verkställts rörande över- och undervikter vid bruken
och den därav betingade råsockervolymen och dennas omräkning i förkrigstillverkning,
rörande bolagets torv- och vedomkostnader och merkostnader
för hantering av svenska kol, oljeomkostnader, rörande reglering av raffinadkostnaderna
jämlikt kontraktets 4 § 1 mom. 5 stycket, rörande övergång
från skärpt krisraffinering till kris- respektive fredsraffinering, rörande
betlossningsanordningar vid järnvägarna, rörande betor, levererade
efter kampanjens slut, rörande rationaliseringsvinster vid nedläggandet av
driften vid bruket i Lidköping, rörande fraktbidrag vid sockerleveranser
m. in. Genom utredningen rörande råsockervolymen har med tillämpande
av i tidigare verksamhetsberättelser angivna grunder för fastställande av
över- och undervikter vid bruken och för de nuvarande kvaliteternas omräknande
i råsocker i avtalets mening den råsockerkvantitet, som skall ligga
till grund för beräkningen av det belopp, bolaget enligt kontraktets 4 § 1
inom. 1 stycket äger tillgodoräkna sig för täckandet av de låsta kostnaderna,
fastställts utgöra 2 911 358 deciton mot i bokslutet angivna 2 913 463
deciton. Bokslutssiffran är sålunda beräknad 2 105 deciton för högt, vilket
likväl i motsats till tidigare år på grund av bestämmelserna i 1948 års statsavtal
icke föranleder någon kreditering av statsregleringens konto för differensen
enär båda kvantitetssiffrorna ligga inom ett och samma milliontal
kilogram råsocker.

Beträffande kostnaderna har sockernämnden ytterligare anfört, att nämnden
ingående granskat inköps-, förbruknings- och lagervärden ävensom
kostnaderna för de viktigaste förnödenheterna, särskilt i vad avsåge de statsgaranterade
kostnaderna såsom för bränsle och emballage. Härvid har nämnden
framhållit följande.

Bränslekostnaderna ha påverkats av att rekonstruktionen av stenkolslagren
väsentligt ökat (från 59 309,52 år 1947/48 till 109 828,m ton 1948/49),
varvid rekonstruktionen skett till ett i genomsnitt från kr. 67: 05 år 1947/48

11

Kangl. Maj.ts proposition nr 213.

till kr. 69:35 per ton höjt rekonstruktionspris. Förbrukningspriset å stenkolen
har härigenom ävensom på grund av i någon mån förbättrad kvalitet
ökat från kr. 69: 41 till kr. 69: 92 per ton, medan samma pris per 1 600 ve
förblivit oförändrat eller kr. 11: 22 per 1 000 ve. Orsakerna till stegringen i
förbrukningspriset äro förutom ökningen av rekonstruktionen i huvudsak att
hänföra till det under året från kr. 64: 12 till kr. 69: 15 per ton höjda inköpspriset.
Den tendens till ökad bränslekostnad, som genom anförda omständigheter
förelegat, har likväl beträffande råsockerbruken mer än utjämnats
av föreliggande utgiftsminskningar, beroende dels på till en obetydlighet minskad
användning av ersättningsbränslen och därmed bortfallande merkostnader
för hantering av dylika bränslen, dels på betydligt minskad oljeeldning
och väsentligt minskade oljeomkostnader (nedgång cirka kr. 493 000),
dels slutligen på råsockerbrukens väsentligt förbättrade bränsleekonomi.
Förbrukningen i 1 000 ve har sålunda 1948/49 utgjort 20: 56 per 100 kg tillverkat
råsocker, medan förbrukningen närmast föregående år utgjorde 21: 93
alltså en besparing med 6,7 procent. Trots att genomsnittspriset lör förbrukat
bränsle stigit från 11: 55 till 12: 25 kronor per 1 000 ve, beroende huvudsakligen
på ökat pris på eldningsolja (21,8 procent), hava bränslekostnaderna
vid råsockerbruken på grund av ovan anförda omständigheter minskat med
7 procent eller med cirka 1 045 000 kronor. Bränslekostnaderna vid_ raffinaderierna
hava däremot ökat med cirka 6,4 procent eller med kr. 0: 05 per 100
kg tillverkad raffinad. Kostnadsökningen kan helt tillskrivas den under hela
räkenskapsåret vid Landskronabruket bedrivna adantsockertillverkningen,
vilken erfordrar mera bränsle än övrigt bitsocker. Merkostnaden av denna
anledning — utslagen på hela raffinadtillverkningen — har utgjort kr. 0: 09
per 100 kg raffinad. Samtliga raffinaderier och fem råsockerbruk hava för
närvarande anläggningar för oljeeldning. På grund av bristen på olja måste
1948/49 flertalet av dessa bruk demontera sina oljeanläggningar och återgå
till koleldning. Under innevarande år har med rikligare oljetillförsel och
sedan bruken vidtagit anstalter för eldning med eldningsolja IV ånyo allmän
återgång till oljeeldning ägt rum. Kostnaderna härför ha påförts oljeomkostnader.
Den den 1 augusti 1945 införda arbets- och bränslebesparande
s. k. skärpta krisraffineringen har fortsatts jämväl det senast gångna året,
dock med den avvikelsen, att adantsockertillverkningen, som med Kungl.
Maj :ts medgivande återupptogs i maj 1948, hela året bedrivits vid Landskronabruket.
Adantsockertillverkningen under året har utgjort 16 872 ton
och har överpriset, 5 öre per kg, med avdrag för den sockerbolaget tillkommande
ersättning för merkostnader, tillförts sockerrörelsen.

Av övriga statsgaranterade kostnader, räknade per 100 kg raffinad, förete
emballagekostnaderna betydande uppgång med cirka 23 procent, beroende
beträffande paketemballage (cirka 32 procent) och säckar huvudsakligen på
den från och med den 1 juli 1948 utgående pappersaccisen å 15 öre per kilogram
samt på i övrigt stegrade papperskostnader. Betydande stegring (cirka
14 procent) företer även emballagekontots största kostnadspost — sockerlådorna
— beroende på starkt stigande lådpris samt ökad tillverkning av
bitsocker i lådor. Slutligen har E-sockrets återkomst i marknaden i någon
mån påverkat kostnadsutvecklingen. Sjöfrakterna för såväl råsocker som
raffinad ha nedgått, beroende på beträffande råsockret, att mindre kvantitet
befraktats än som insmälts, beträffande åter raffinaden, att den ciflevererade
raffinadkvantiteten avsevärt minskats, i det denna under 1948/49 delvis
ersatts med importerad raffinad. Kostnadsminskningen har därjämte påverkats
av den kortare seglationsperioden. Järnvägsfrakterna för råsocker ökades
under året med 45 procent, beroende på ökning i den transporterade
kvantiteten ävensom på att höjningen av fraktsatserna den 1 januari 1948

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

med 5 öre per 100 kg verkat hela året. Beträffande raffinadfrakterna blevo
dessa kostnader, räknade per 100 kg, på grund av fraktstegringen oförändrade,
oaktat den järnvägstransporterade kvantiteten nedgick till hälften mot
1947/48. I den mån sjötransporterna ägt rum med egna eller dotterföretags
båtar ha de debiterade fraktsatserna konstaterats icke överstiga de i marknaden
gällande.

Vidare har nämnden rörande verksamhetsåret 1948/49 anfört följande.

Bolagets investeringsverksamhet, som under de första efterkrigsåren företedde
en av tidsförhållandena föreskriven begränsning, har de senaste åren
utvisat en fortgående ökning och utgjorde det senast gångna året cirka 9,9
miljoner kronor. I första hand hänförde sig ökningen till försämringen av
penningvärdet men även i viss mån till ökad rationalisering. De av bolagets
styrelse beviljade anslagen för investeringsändamål äro icke oväsentligt
större men ha liksom tidigare år ej i full utsträckning kunnat tagas i anspråk,
enär rådande svårigheter i fråga om arbetskraft och material samt
långa leveranstider föranlett, att beslutade rationaliseringsåtgärder icke kunnat
färdigställas inom tidsperioder, som tidigare år varit vanliga.

Bolagets likviditetsställning har under det senast gångna året formellt
sett försämrats, beroende på den stora råsockertillverkningen, den omfattande
sockerimporten och framför allt på den tidigare bokslutsdagen — den
30 april i stället för under tidigare år den 31 juli. En försämring i likviditeten
är likväl en normalt återkommande företeelse under kampanjen och
de närmast påföljande månaderna, då finansieringen av de vid denna årstid
betydande sockerlagren kräver stora medel. De främmande skulderna
ha i bokslutet ökat med 30,5 miljoner kronor, under det samtidigt de lätt
realiserbara tillgångarna minskat med 10,4 miljoner kronor. Lagertillgångarna
ha emellertid samtidigt ökat med 45,9 miljoner kronor. Likvida tillgångar
ha sålunda sammanlagt ökat med 35,5 miljoner kronor. Ställningen
har sålunda i själva verket förbättrats med 5,o miljoner kronor, ehuru förändringarna
i balansens sammansättning innebära en omvandling av bankoch
liknande rörelsemedel i under nuvarande förhållanden och under förutsättning
av fortsatt drift mindre likvida och mindre lätt realiserbara varutillgångar.

Beträffande uträknandet av rekonstruktionsfonderna kan nämnas att till
grund för värdesiffrorna ligger en fullständig inventering av förnödenheterna
med värdesättning enligt bestämmelserna i statsavtalet. Beträffande
alla förnödenheter å icke låsta konti har rekonstruktionen ägt rum i enlighet
med bestämmelserna i statsavtalet d. v. s. till gällande dagsvärden. Beträffande
åter förnödenheterna å låsta konti ha hithörande rekonstruktionsfonder
i enlighet med punkt 5 i allmänna uttalanden till 1948 års statsavtal
avvecklats, varvid bolaget med ledning av en av bolaget verkställd utredning
rörande rekonstruktionsfonderna å låsta konti debiterat statsregleringen
123 118 kronor, utgörande skillnaden mellan de balanserade rekonstruktionsfonderna,
för vilka statsregleringen burit kostnaderna, och
det på basis av de i december 1947 gällande priserna uträknade erforderliga
rekonstruktionsbeloppet.

Den av bolaget på Kungl. Maj :ts uppdrag omhänderhavda sockerimporten
har i fråga om importen från Danmark bedrivits efter enahanda linjer
som tidigare år. Under verksamhetsåret 1948/49 har av bolaget från Danmark
importerats 30 915,5 ton, varjämte från tidigare års danska import
inbalanserats 14 269,7 ton. Härav har under året till industriella förbrukare
inom landet försålts 24 603,8 ton, varjämte 8 716,9 ton tillhandahållits industrier
för möjliggörande av viss ur landets synpunkt angelägen export av

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

13

produkter, för vilkas framställning socker erfordras. Utgående lagret
danskt socker redovisas per den 30 april 1949 med 11831,4 ton, vilket i
bokslutet värdesatts till inköpspriset + havda inköpskostnader, varvid
framkommit ett överskott för året å 1 710 823 kronor 10 öre. Detta belopp
har jämlikt Kungl. Maj :ts beslut den 19 mars 1948 och den 4 mars 1949
krediterats livsmedelskommissionens clearingkassa för kolonialvaror. Innan
överskottet framkommit, har bolags jämlikt särskilt Kungl. Maj :ts
beslut för täckande av sina interna kostnader för distributionen av danskt
socker tillgodoräknat sig 1 öre per kilogram på den svenska marknaden
försålt socker. I enlighet härmed har bolaget i senaste bokslutet påfört
kontot »Danskt socker» ett belopp av 333 205 kronor och 90 öre.

Förutom här nämnda sockerimport från Danmark har import av raffinad
ägt rum under året från England, Tjeckoslovakien och Polen. Jämlikt
särskilt Kungl. beslut inköptes sålunda 1947/48 från England 29 991,8
ton, av vilken kvantitet slutleverans ägt rum 1948/49 med 16 256,5 ton. Av
de från England importerade raffinadkvantiteterna ha under det senaste
året till konsumenter i Sverige försålts 7 496,5 ton, varå uppstått ett underskott
å 740 949 kronor 81 öre. Förlusten har debiterats livsmedelskommissionens
clearingkassa. Utgående lagret engelskt socker utgjorde per den
30 april 1949 18 628,8 ton, varav i heredskapslager 10 367,7 ton, allt i bokslutet
upptaget till anskaffningskostnaden. Bolaget har såsom ersättning
för kostnader i samband med distributionen tillgodoräknat sig 149 930
kronor. Från Tjeckoslovakien har bolaget jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 8 april 1949 inköpt 10 000 ton raffinerat socker. Från Polen har
vidare inköpts 2 000 ton socker, vilket köp godkänts av Kungl. Maj :t genom
beslut den 19 augusti 1949. Båda de senare sockerpartierna voro vid
bokslutsdagen den 30 april 1949 endast delvis inkomna i landet. Någon försäljning
av detta socker har 1948/49 icke ägt rum och då sockret i bokslutet
värdesatts till anskaffningskostnaden, har sockerimporten i fråga icke
påverkat det gångna årets vinstresultat. Slutligen har av den under 1947/
48 av importerat Cuba-råsocker tillverkade raffinadkvantiteten, 18 309,6
ton, under det senast gångna verksamhetsåret till konsumenter i Sverige
försålts 7 779,8 ton, medan i heredskapslager upplagts 3 110,6 ton, varefter
som vanligt lager i senaste bokslut utbalanseras 18 ton, samtliga lager värdesatta
till anskaffningsvärdet. Det 1948/49 å Cuba-raffinaden redovisade
överskottet, 1 319 296 kronor 66 öre, har i bokslutet, jämlikt kungl. beslutet
den 19 mars 1948, krediterats livsmedelskommissionens clearingkassa för
kolonialvaror. Ersättningen till bolaget för distributionen av här ifrågavarande
socker har utgått med 208 051 kronor 66 öre enligt särskilt mellan staten
och bolaget träffat avtal.

Under 1948/19 har på anmodan av livsmedelskommissionen en viss spridning
av sockerlagren, s. k. beredskapslagring, ånyo företagits. Vid räkenskapsårets
slut innelågo sålunda i heredskapslager 1 343,8 ton svenskt socker
samt 3 110,6 ton Cuba- och 10 367,7 ton engelsk raffinad eller sammanlagt
14 822,i ton. Kostnader för denna lagring, vilka beräknats icke kunna
återvinnas vid en kommande försäljning, 78 296 kronor 34 öre, ha jämlikt
avtalets 4 ij 1 inom. påförts icke låsta konti inom sockerrörelsen och sålunda
innefattats under statens garanti, medan övriga kostnader utbalanserats
såsom tillgång i bokslutet.

Beträffande dispositionen av den svenska råsockerproduktionen kan nämnas
att av den bryggeriindustrien året 1947/48 tilldelade råsockerkvantiteten,
6 000 ton, varav nämnda år disponerades 4 273,j ton, det senast gångna
året ytterligare 1 531,2 ton tagits i anspråk. Sammanlagt ha sålunda de två
senaste åren till bryggerierna levererats 5 804,4 ton, varå framkommit

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

överskott å respektive 1 071 763 kronor 16 öre och 359 085 kronor 6 öre.
Dessa belopp ha jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 12 december 1947 krediterats
livsmedelskommissionens clearingkassa.

Vid sin granskning av sockerbolagets verksamhet året 1948/49 har nämnden
slutligen ingått på bolagets bokslut för sagda tidsperiod. I delta hänseende
har nämnden anfört.

Enär räkenskapsåret 1948/49 omlagts till att endast omfatta nio månader
sammanfaller detsamma icke med avtalsåret, som avser tolv månader.
Därigenom ha svårigheter mött att exakt fastställa sockerrörelsens
överskott för den förstnämnda perioden. Sockerbolagets bokslut för räkenskapsåret
1 augusti 1948—den 30 april 1949 företer, sedan de under det
låsta beloppet innefattade kostnaderna — inkluderande jämväl kapitalränta
— ävensom de garanterade kostnaderna blivit täckta, en statsregleringens
fordran å sockerbolaget å 5 016 656 kronor 62 öre. Å statsregleringens
konto inbalanserades vid verksamhetsårets ingång den 1 augusti 1948 en
statsregleringens fordran å bolaget å 5 524 973 kronor 65 öre, vilket belopp
i likhet med vad tidigare år varit fallet, fick innestå hos bolaget. Kontot
har i 1948/49 års räkenskaper debiterats med 11 176 kronor 53 öre och
krediterats med 119 643 kronor 14 öre, representerande diverse mindre kostnads-
eller intäktsposter. Den största av posterna, 69 416 kronor 43 öre,
har föranletts av att all intern ränteberäkning slopats i 1948/49 års bokslut,
varför statsregleringen debiterats eller krediterats direkt dylika tidigare
år å intressekontot redovisade räntebelopp. Slutligen har statsregleringen
debiterats för det under räkenskapsåret 1948/49 å sockerrörelsen
uppkomna underskottet 616 783 kronor 64 öre. För avtalsåret 1 augusti
1948—31 juli 1949 utgör enligt upprättad kalkyl underskottet 7 123 944
kronor 15 öre. Stegringen av underskottet hänför sig till kostnadsförskjutningar,
lagerförändringar samt svårigheter alt fullt tillförlitligt fördela
kostnaderna mellan de båda tidsperioderna. I sin den 20 mars 1949 avlämnade
verksamhetsberättelse framhöll nämnden, att 1947/48 års överskott
icke torde kunna bibehållas. Betpriset och läckningskostnaderna hade
under året ökat med respektive 30 och 20 öre per 100 kilogram. Den låsta
posten hade med inräknande av kostnaderna för betfrakter och vågstationer
ökat med 2,96 öre per 100 kilogram råsocker. Vidare hade emballagekostnaderna
väsentligt fördyrats genom pappersaccisen, varjämte
bränslekostnaderna ökat genom stegrade priser å stenkol och eldningsolja.
Även om genom adantsockertillverkningens återupptagande samt genom
prisökningen på melass icke obetydliga inkomster komme att tillföras
bolaget, ansåg sig nämnden likväl kunna uttala att vid oförändrade socker-
och sirapspriser och under förutsättning av i övrigt lika förhållanden
statsregleringens konto vid utgången av avtalsåret 1948/49, dvs. den 31
juli 1949, komme att redovisa en statens skuld till bolaget å cirka 2 300 000
kronor. Det i bokslutet för avtalsåret 1948/49 redovisade resultatet blev
något gynnsammare för statsregleringen än det av nämnden beräknade, i
det statsregleringens fordran vid avtalsårets ingång å cirka 5 500 000 kronor
förbyttes i en statsregleringens skuld till bolaget den 31 juli 1949 å cirka
1 500 000 kronor. Underskottet var huvudsakligen en följd av den nämnda
ökningen av betpriset 1948. Härigenom ökades belkostnaden i förhållande
till 1947/48 med cirka 5 500 000 kronor, varjämte bränsle- och emballagekostnaderna
stegrades med cirka 1 500 000 kronor. Liksom tidigare år
ger statsregleringens konto i dess i bokslutet föreliggande skick icke ett definitivt
uttryck för mellanhavandet mellan staten och bolaget utan kommer i

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

15

viss mån att korrigeras genom tillkommande eller avgående poster, som
kunnat gotiskrivas eller belastas statsregleringen först i innevarande års räkenskaper.
Under avtalsåret 1948/49 har sålunda en förelöpning i raffinerad
råsockerkvantitet ägt rum med 6 276 ton råsocker, varför ersättning beräknas
komma att utgå med 96 228 kronor. Kontot kommer vidare att påföras
ersättning till betodlarna för merkostnader på grund av betarealens stenbundenhet
med cirka 15 000 kronor ävensom bränsleomkostnader med netto
82 647 kronor, vilka senare kostnader hänföra sig till tidigare år och varom
överenskommelse det gångna året träffats mellan nämnden och bolaget.
Kontot kommer härjämte sannolikt att krediteras för vissa vid räkenskapsgranskningen
vid bruken påtalade kostnader, varom överenskommelse ännu
ej träffats med bolaget. Kostnaderna under 1948/49 för eldning med olja
och kristidsbränslen äro ej slutgranskade och slutligen kunna liksom tidigare
år vid nämndens fortgående granskning av bolagets verksamhet
framkomma poster, vilka kunna påverka bolagets i bokslutet redovisade
fordran å statsregleringen.

Beträffande verksamhetsåret 19^9/50 har nämnden yttrat följande.

Årets kampanj har utfallit tillfredsställande för såväl jordbruket som sockerindustrien.
Beträffande betarealen synes den nedåtgående kurvan ha avstannat
och förbvtts i uppgång. Arealen ökade sålunda från 47 544 till 49 287
hektar eller med 3,7 procent men utbytet blev icke oväsentligt lägre än närmast
föregående år. Betskörden per hektar företer sålunda nedgång från
38 031 till 35 913 kilogram eller med 5,5 procent, medan råsockerskörden per
hektar lack vare från 17,47 till 17,6° procent ökad sockerhalt endast minskade
från 6 124 till 5 899 kilogram eller med 3,7 procent. Inköpta betmängden
blev 1 770 000 mot 1 808 000 ton närmast föregående år. Betskörden blev sålunda
för betodlarna gynnsam och genom den högre sockerhalten ökade betpriset
från 578,69 till 585,ss öre per 100 kilogram, vartill sedan kom arealtilllägget
vid vissa bruk, 0,9i öre, samt den från och med året 1948/49 från 20
till 40 öre per deciton betor höjda ersättningen för täckningskostnaden 9,83
öre, varigenom totala genomsnittliga betpriset ökade från 589,93 till 596,72
öre, allt per deciton. Betinkomsten i kronor per hektar nedgick härigenom
endast från 2 244 till 2 143 eller med 4,4 procent. För sockerbolaget innebära
de anförda kampanj siffrorna en under nu förevarande förhållanden tillfredsställande
råsockerproduktion, säkrandet av kalkylerade tillverkningskostnader
och beräknad kapitalränta. Råsoekertillverkningen blev tack vare den
ökade arealen och den högre sockerhalten i det närmaste oförändrad, den
minskade från cirka 291 100 till cirka 290 800 ton eller med endast 0,2 procent.
Råsoekertillverkningen i procent av avverkad hetvikt ökade från 16,io
till 16,24 men påverkades i viss mån av samma fabrikationstekniska svårigheter,
som ehuru mera utpräglade förefunnos kampanjen 1947/48. Den tillverkade
råsockerkvantitcten motsvarar efter avdrag av den för sirapstillverkningen
beräknade kvantiteten råsocker — cirka 19 000 ton — eu raffinadtillverkning
å cirka 249 000 ton. I det förutnämnda betpriset inkluderas
icke någon kompensation till betodlarna jämlikt 1949 års avtal för merkostnad
på grund av betarealens stenbundenhet. Merkostnaden av denna
anledning, vilken kommer att påföras sockerrörelsen innevarande år, är förhållandevis
obetydlig och utgör endast cirka 15 000 kronor. Det belopp, som
jämlikt 1949 års avtal skulle för angivna ändamål ställas till centralföreningens
disposition såsom provisorisk anordning, utgjorde högst 250 000
kronor.

Om årets betodling sålunda utfallit tillfredsställande, är det givetvis svårare
att redan nu göra ett förhandsuttalande rörande årets råsockerlillverk -

16

Kungl. Mcij.ts proposition nr 213.

ning och dess ekonomiska slutresultat, beroende bland annat på att även för
1949/50 räkenskapsår och avtalsår icke sammanfalla. Preliminärt bokslut
avseende räkenskapsåret 1949/50 föreligger likväl, varjämte kalkyler avseende
såväl räkenskaps- som avtalsår upprättats, vilka ligga till grund för
uttalandena nedan rörande det sannolika utfallet av respektive års ekonomiska
slutresultat. Beträffande tillverkningskostnaderna räkenskapsåret
1949/50 komma de i den låsta posten innefattade kostnaderna att öka från
18,oi till 19,27 öre per tillverkat kilogram råsocker. Siffrorna äro dock ej fullt
jämförbara dels på grund av svårigheterna att fastställa huru mycket av
ersättningen för täckande av utgifterna under den låsta kostnadsposten avtalsåret
1948/49, som bör hänföras till detta års nio första månader, dels
på grund av ändringarna, som vidtogos i 1949 års avtal. Av de garanterade
kostnaderna är liksom tidigare år betkostnaden den för den totala kostnadsutvecklingen
ojämförligt största och mest betydelsefulla. Den har de senaste
två åren ökat från 76,6 till 81,5 procent av råsockerkostnaden och från 58,6
till 61,2 procent av det färdiga sockrets totalkostnader. Grundpriset för 16-procentiga betor är innevarande år oförändrat eller 530 öre per deciton men
tilläggspriset för högre sockerhalt beräknas komma att öka från 48,69 till
55,98 öre per deciton. Härtill kommer sedan ersättningen för täckningskostnader,
40 öre per deciton betor, ävensom arealtillägget av 20 kronor per
hektar till odlare, som tecknat kontrakt med Mörbylånga, Roma, Linköpings
och Lidköpings sockerbruk. Totalt beräknas betpriset härigenom komma att
öka från 589,93 till 596,72 öre per deciton. Totala egentliga betkostnaden beräknas
däremot trots prisökningen på grund av den väsentligt minskade
arealskörden komma att nedgå från 105,3 till 103,9 miljoner kronor, medan
betkostnaden per kilogram råsocker beräknas minska från 36,16 till 35,74 öre.
Ersättning för stenbundenhet jämlikt 1949 års avtal innefattas icke i här
angivna siffror. Av övriga garanterade kostnader torde bränslekostnaderna,
räknade i kronor per deciton tillverkat råsocker respektive r af finad, komma att
öka vid råsockerbruken trots lägre bränsleförbrukning från 2 kronor 89 öre
till 3 kronor 10 öre. Kostnadsökningen hänför sig huvudsakligen till ökade
bränsleomkostnader i form av cisterner för eldningsolja, förvärmare och omställningskostnader
in. m. Vid raffinaderierna åter torde bränslekostnaderna
öka från 83 öre till 1 krona 7 öre, huvudsakligen en följd av den under året
återupptagna fredsraffineringen, vilken beräknas komma att utgöra cirka 61
procent av årets tillverkning. Emballagekostnaderna vid raffinaderierna beräknas
öka med cirka 16 procent, huvudsakligen beroende på den med cirka
37 000 ton ökade tillverkningen av paketsocker ävensom på att formatet på
trälådorna genom övergången till tillverkning av orangerat bitsocker ökats,
varjämte ytterkartongerna för det paketförpackade sockret delvis ersatts
med trälådor, som betinga högre pris än pappkartongerna. Raffinadfrakterna
beräknas öka med cirka 57 procent, vilken ökning likväl till stor del är
skenbar, beroende på att verksamhetsåret 1948/49 omfattat endast nio månader
och i detsamma innefattats hela vinterperioden, under vilken sjötransporterna
försiggå i starkt minskad omfattning. Den faktiskt föreliggande
kostnadsökningen har föranletts av den i förhållande till raffinadtillverkningen
väsentligt ökade försäljningen med därav föranledda ökade transporter.
Av övriga garanterade kostnader torde melassfrakterna öka på grund av
en med cirka 7 procent ökad expedition av melass till foderhandlare, medan
räntorna icke torde komma att förete några större förändringar. Å inkomstsidan
beräknas totala raffinadförsäljningen komma att utgöra cirka 273 000
ton och medelpriset 67,94 öre per kilogram, därmed överstigande K5-priset
med 2,69 öre. Motsvarande överpris närmast föregående år utgjorde 2,98 öre
per kilogram. Sirapsförsäljningen, som 1948/49 redovisade en förlust å cir -

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

17

ka 99 000 kronor, beräknas innevarande år, huvudsakligen på grund av ökat
pris å råvaran, lämna en förlust å cirka 242 000 kronor. Slutligen torde den
för året med cirka 4 600 ton ökade melassförsäljningen lämna en gent emot
närmast föregående år med cirka 507 000 kronor ökad intäkt. Genom den här
berörda kostnads- och intäktsutvecklingen beräknas för räkenskapsåret 1
maj 1949—30 april 1950 å sockerrörelsen framkomma ett underskott å cirka
9 800 000 kronor, varigenom saldot å statsregleringens konto förvandlas från
en fordran å cirka 5 017 000 kronor till en skuld per den 30 april 1950 å cirka
4 900 000 kronor. Enligt kalkylen för avtalsåret 1 augusti 1949—30 april
1950 beräknas underskottet per den 30 april 1950 komma att utgöra cirka
3 297 000 kronor och bolagets fordran å statsregleringen cirka 4 900 000 kronor
eller samma som den för räkenskapsåret per nyssnämnda dag redovisade.

Gestaltningen av sockerindustriens tillverkningskostnader under statsregleringsperioden
framgår av en av nämnden uppgjord sammanställning
över kostnadsutvecklingen per deciton tillverkad raffinad. Denna sammanställning
torde här få återgivas med utelämnande av åren 1939/40 och 1940/
41. Såsom basår har nämnden valt förkrigsåret 1938/39, då kostnaderna
ännu icke påverkats av kristidens prisförhöjningar och svårigheter med
material och förnödenhetsanskaffningen. Raffinadtillverkningen förkrigsåret
var emellertid 272 764 ton, medan samma tillverkning med några undantag
de senare åren varit väsentligt lägre. De fasta kostnadernas inverkan
på kostnadsutvecklingen böra därför ihågkommas vid bedömandet av kostnaderna
de olika krisåren med deras kvantitativt starkt varierande tillverkningssiffror.
1938/39 års kostnader hava i sammanställningen angivits =
10(h

1938/39

1941/42 1942/43

1943/44

1944/45

1945/46

1946/47

1947/48

1948/49

Betor ..............

100

148-5

167-3

166-2

166-6

168-7

166-9

183-5

193-7

Avlöningar.........

100

121-3

144-8

131-5

137-6

137-5

146-3

170-8

144-4

Materialier:

förbrukningsartiklar

100

146-3

161-1

150-0

16T1

159-3

170-4

177-8

175-9

emballage.........

100

191-2

223-5

217-6

194-1

204-4

225-0

267-6

298-5

Bränsle ............

100

207-9

260-9

259-6

315-9

294-7

260-3

274-2

260-9

Underhåll..........

100

109-8

128-8

148-4

128-1

161-4

162-7

179-1

185-6

Råsockerfrakter.....

100

157 3

173-3

158-7

150-7

158-7

158-7

185-3

177-3

Raffinadfrakter.....

100

130-8

171-8

139-7

138 5

128-2

126-9

147-4

101-3

Skatter.............

100

174-2

200-0

221-0

182-3

262-9

185-5

100-0

206-5

Räntor............

100

77-3

136-4

100-0

72-7

45-9

31-8

22-7

22-7

Avskrivningar......

100

134-8

144-3

165-8

139-9

141-1

146-2

167-7

167-1

Kapitalränta (vinst) .

100

86-0

98-8

97-1

94-2

101-7

79T

36-6

fi8''6

Övriga.............

100

140-2

197-2

213-1

174-8

186-0

152-3

162-6

133-6

Summa kostnader

100

1418

164-0

1623

161-3

1649

1612

1752

178-1

Härav:

Betkostnad........

100

148-5

167-3

166-2

166-G

168-7

166-9

183-5

193-7

Övriga kostnader ..

100

133-2

159-7

157-4

154-4

160-0

153-8

164-4

158-0

Tillverkning

Råsocker ton......

292 359

308 162

263 983

290 907

278 668

294 405

289 130

242 706

291 136

Raffinad ton.......

272 764

262 650

237 237

239 641

273 575

233 778

248 244

219 084

214 577

2 Ilihang till riksdagens protokoll 19!>0. 1 samt. Nr 213.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

I anslutning till sammanställningen har nämnden anfört.

Kostnaderna, som de närmaste efterkrigsåren företett nedgående tendens,
ha de två senaste åren åter starkt ökat. De för det senaste året i sammanställningen
angivna kostnaderna giva likväl icke något fullgiltigt uttryck
för kostnadsutvecklingen, enär verksamhetsåret avser endast nio månader
och dessutom de genom det förkortade verksamhetsåret minskade
kostnaderna till största delen okorrigerade utslagits på en för året starkt
ökad råsockertillverkning. Särskilt råsockerbrukens fasta kostnader äro därför
i sammanställningen för lågt angivna. Av siffrorna framgår emellertid,
att jämförda med utgångsåret flertalet kostnader utvisa starka stegringar.
Endast kapitalkostnaderna visa nedgång. Den för sockrets tillverkningskostnader
mest avgörande kostnadsposten, betkostnaden, har i det närmaste
fördubblats, den utgjorde 1948/49 193,7 procent av förkrigskostnaden
och 61,2 procent av årets totalkostnad. Av övriga kostnader förete emballage
och bränsle de största stegringarna. Kostnadsökningen i fråga om
löner är trots de senaste årens fortgående lönestegringar mindre framträdande,
enär de i betydande utsträckning kunnat motverkas av rationalisering
och förenklade tillverkningsmetoder. Underhållskostnaderna utvisa det
senaste året stegring, beroende på under tidigare år eftersatt underhåll
samt för året ökade nedskrivningar å nyanskaffat material. Stegringen i råsocker-
och raffinadfrakter är en följd av ökade sjö- och järnvägsfrakter.
Avskrivningarna redovisas i tabellen senaste året på grund av ökningen i
råsockertillverkningen i stort sett oförändrade, ehuru de under året ökat
genom företagen extra avskrivning å cirka 980 000 kronor. Skatteökningen
1948/49 är en följd av den för året ökade kapitalräntan. Oaktat räntan å
det av riksbanken vid förefallande behov tillhandhållna finansieringskapitalet
under det senast gångna året ökat från 0,5 till 1,5 procent, är räntekostnaden
oförändrat låg — endast 22,7 procent av förkrigsräntorna — en
följd av bolagets starkt förbättrade likviditet och därav föranlett minskat
behov av finansieringskapital. Nedgång gent emot förkrigsåret företer slutligen
även kapitalräntan (vinsten å sockerrörelsen), liggande inom den
låsta posten. Den har under alla de statsreglerade åren, frånsett 1945/46,
legat under förkrigsnivån och utgjorde 1948/49 68,6 procent av denna. Resultatförbättringen
detta senare år är huvudsakligen en följd av den för
året väsentligt ökade råsockertillverkningen men även i icke obetydlig mån
av bolagets fortgående rationaliseringsarbete. Totalt ha enligt sammanställningen
tillverkningskostnaderna senaste verksamhetsåret ökat från
175,2 till 178,i, varav betkostnaden ökat från 183,5 till 193,7, medan övriga
kostnader nedgått från 164,4 till 158,o, allt i procent av 1938/39 års kostnader.

Differensen mellan tillverkningskostnader och bolagets medelförsäljningspris
belyses av den å nästa sida intagna sammanställningen, däri siffrorna
för förkrigsåret angivits med 100.

Under hänvisning till sammanställningen har nämnden framhållit, att
förlusten å sockerrörelsen varit i ett fortgående kraftigt stigande intill året
1946/47, då spänningen mellan tillverkningskostnader och försäljningspris
kraftigt minskades huvudsakligen på grund av sockerprisets ökning detta
år från 49 till 63 öre per kilogram. De två senast gångna åren har inedelförsäljningspriset
ökat i högre grad än tillverkningskostnaderna. Särskilt har
detta varit fallet 1948/49, då överskottet trots betprisets och den låsta pos -

Kunyl. Maj.ts proposition nr 213. 19

1938/

39

1941/
4 2

1942/

43

1943/

44

1944/

45

1945/

46

1946/

47

1947/

48

1948/

49

Betkostnad .....................

100

148-5

167-3

166-2

166-6

168-7

166 9

183-5

193-7

Övriga tillverkningskostnader____

100

1332

159-7

157-4

154-4

160-0

153-8

164-4

158-0

Summa tillverkningskostnader

100

1418

164-0

162-3

161-3

164-9

161-2

175-2

178-1

Biprodukter, sirap och fraktdiffe-

renser........................

100

174-7

137-7

135-5

115-1

931

92-5

127-7

128-3

Summa tillverkningskostnader

•/. biprodukter.........

100

141-0

169-2

167-5

168-4

1745

1704

182-G

185-8

Medelförsäljningspris i Sverige____

100

132-7

147-2

1481

147-4

146-2

164-5

186-2

169-1

Medelförsäljningspris inkl. export.

100

—

—

—

148-7

146-3

—

—

—

tens ökning med respektive 30 öre per deciton betor och 2,37 öre per kilogram
råsocker ytterligare ökat, beroende dels på den stora råsockerproduktionens
inverkan på de fasta kostnadernas storlek, dels på att 1948 års prisökning
—- 2,25 öre per kilogram — verkat hela året, vilken verkan ytterligare
förstärkts genom överprisets betydande stegring detta år. Trots att försäljningsintäkten
sålunda icke oväsentligt överstiger tillverkningskostnaden,
utvisar verksamhetsåret 1948/49 underskott å sockerrörelsen, beroende
på att i självkostnadspriset å råsocker och raffinad icke innefattas kapitalränta,
ersättning för adantsockertillverkningen samt fraktdifferenser.
Då vidare det pris, vartill sockret enligt statsavtalet skall upptagas, understiger
tillverkningskostnaden, korrigerad med här angivna kostnader, uppkomma
förluster i form av nedskrivningskostnader, för råsocker med cirka
540 000 kronor och för raf finad med cirka 873 000 kronor. Lägges till
här nämnda intäkter och kostnader förlusten å sirapstillverkningen, raffinad
för omarbetning m. in. erhålles det av bolaget för verksamhetsåret
1948/49 redovisade underskottet 616 783 kronor 64 öre. För innevarande
år, alltså verksamhetsåret 1949/50, kan såsom redan anförts förutses, att
underskottet kommer att ytterligare öka på grund av den låsta postens stegring
med 1,26 öre per kilogram råsocker ävensom på grund av ökade kostnader
särskilt för bränsle, emballage och frakter, vidare på grund av ökad
förlust å sirapstillverkningen, överprisets nedgång samt slutligen på grund
av lagerförändringar. Under förutsättning av oförändrade socker- och sirapspriser
och under eljest lika förhållanden beräknas av anförda orsaker
å sockerrörelsen för räkenskapsåret 1949/50 framkomma ett underskott å
cirka 9 800 000 kronor, varigenom statsregleringens vid verksamhetsårets
ingång förefintliga fordran å cirka 5 017 000 kronor kommer att förvandlas
i en statsregleringens skuld till bolaget å cirka 4 900 000 kronor. För
åren 1948/49 och 1949/50 sammanfalla såsom tidigare nämnts icke räkenskapsår
och avtalsår. Räkenskapsåren omfatta sålunda tidsperioderna 1
augusti 1948—30 april 1949 och 1 maj 1949—30 april 1950, medan avtalsåren
avse perioderna 1 augusti 1948—31 juli 1949 och den 1 augusti 1949—
30 april 1950. För de båda räkenskapsåren redovisar bolaget underskott å

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

sockerrörelsen med respektive cirka 617 000 kronor och cirka 9 800 000
kronor, medan samma underskott för avtalsåren enligt upprättade kalkyler
utgöra cirka 7 120 000 kronor och 3 297 000 kronor. Differenserna i resultaten
mellan räkenskaps- och avtalsår förklaras såsom redan nämnts av
kostnadsförskjutningar mellan de båda åren, av lagerförändringar ävensom
av svårigheterna att åstadkomma en fullt tillförlitlig fördelning av
kostnaderna mellan tidsperioderna i fråga. Sammanlagda ersättningen för
de låsta kostnadsposterna och sammanlagda underskotten för hela tvåårsperioden
bliva emellertid desamma och såväl räkenskaps- som avtalsår
komma att per den 30 april 1950 redovisa samma saldo å statsregleringens
konto, d. v. s. en statsregleringens skuld till bolaget å — så långt nu kan
bedömas — cirka 4 900 000 kronor.

I sin skrivelse har sockernämnden slutligen rörande bidrag till lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor vid
enskilda järnvägar meddelat, att av de medel, som anvisats för
ifrågavarande ändamål, resterade 9 085 kronor 67 öre, samt att detta belopp
icke torde komma att tagas i anspråk.

Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor.

I syfte att underlätta järnvägstransporter av sockerbetor ha sedan år
1940 särskilda åtgärder vidtagits genom byggande vid olika järnvägsstationer
inom betdistrikten av arbetsbesparande anordningar för lastning och
lossning av betor. För ändamålet ha anvisats dels Bidrag till lastningsoch
lossningsanordningar för sockerbetor tillhopa 1 250 000 kronor, dels till
Anordningar för lastning och lossning av sockerbetor vid statens järnvägar
sammanlagt 4 515 000 kronor, dels ock till Lån till lastnings- och lossningsanordningar
för sockerbetor 400 000 kronor. Från statens järnvägars dispositionsanslag
ha dessutom ställts till förfogande 2 195 400 kronor för dylika
anordningar vid statens järnvägar. Kungl. Maj :t har den 21 juni 1940 utfärdat
kungörelse (nr 547) angående bidrag och lån av statsmedel till lastnings-
och lossningsanordningar för sockerbetor, vilken kungörelse ändrats
genom kungörelsen nr 199/1943.

I skrivelse den 30 augusti 1949 har Sveriges betodlares centralförening —
under framhållande av den avgörande betydelse, som tillfredsställande lastningsanordningar
numera hade för en rationellt bedriven sockerbetsodling
— hemställt, att före 1950 års betkampanj lastningsanordningar för sockerbetor
måtte komma till stånd vid följande stationer vid statens järnvägar.

I Skåne

Utbgten av österslövselevatorer mot skopkranar vid

Svenstorp ........................................ 54 000

Smedstorp ...................................... 53 000

V. Klagstorp...................................... 53 000

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

21

Skartofta ........................................ 61 000

Avgår enl. 1948 års planl. bev. medel för skopkran

i Sjöbo ...................................... 61 000

Tillkommer för uppsättning av österslövselevator

i Sjöbo ...................................... 32 000

Klingelstad ............................................

Nyanläggningar

Kärreberga ............................................

Vejbyslätt ..............................................

Heagård ..............................................

Förslövsholm ..........................................

Ny lastningsplats mellan Vittskövle och Degeberga..........

Tollarp ................................................

32 000
55 000

29 000
31 000
39 000
22 000
100 000
75 000

Kompletteringsarbeten
Betmassalossningsplaner i

Spannarp ...........

Löddeköpinge ........

Dösjöbro ............

10 st. nockspel........

10 st. lyftspel ........

6 000
2 500

6 500 15 000

77777 48 000
..... 40 000

Å Öland

Nyanläggningar

Löttorp ................................................ 35 000

Persnäs .............................................. 35 000

Kronor 716 000.

Över föreningens skrivelse ha yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
statens industrikommission och statens sockernämnd.

Järnvägsstyrelsen anför att de föreslagna anläggningarna knappast kunna
anses vara av någon högre angelägenhetsgrad. Centralföreningens framställning
bör icke föranleda någon åtgärd, förrän styrelsen varit i tillfälle
att på grundval av en inom styrelsen pågående undersökning närmare uttala
sig angående de föreslagna anordningarnas berättigande ur ekonomisk
synpunkt. Styrelsen framhåller, att den i de flesta yttranden över de årligen
återkommande framställningarna i saken ifrågasatt lämpligheten av
att de betydande kostnaderna för lastningsanordningar skola bestridas av
medel, vilka belasta statens järnvägars driftsräkning och kapitalkonto, åtminstone
då anordningarna gällt platser, där betlastningen icke varit av
mera betydande storleksordning. Sina synpunkter i frågan har styrelsen
vidare utvecklat i en promemoria, som överlämnats till kommunikationsdepartementet.
Däri har styrelsen uttalat, bland annat, att en mera tillförlitlig
beräkning beträffande räntabiliteten av utförda respektive föreslagna
anläggningar näppeligen kan åstadkommas utan en ingående undersökning
av förhållandena på de olika platserna. Den utredning, som i anslutning härtill
igångsatts inom styrelsen, åsyftar dels att vinna en i möjligaste mån

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

adekvat uppfattning om lönsamheten av bettrafiken i dess helhet, dels ock
att få klarlagt, huruvida lastningskostnaderna skulle kunna nedbringas
exempelvis genom införande av lastningsanordningar, vilkas utnyttjande
icke är begränsat till den förhållandevis korta tidsperiod, då betskörden pågår.
Utredningen grundar sig på förhållandena under 1949 års betkampanj,
som i detta syfte gjorts till föremål för särskild undersökning. Resultatet av
undersökningen kan knappast föreligga tidigare än under våren 1950.

Styrelsen anser sig i detta sammanhang böra meddela, att de anslag, som
under åren 1946—1949 anvisats till utförande av belastningsanordningar,
uppenbarligen icke komma att till fullo täcka kostnaderna för de anläggningar,
som därmed avsetts. Orsaken härtill är främst att finna i det förhållandet,
att kostnaderna för anläggningarna vid Svedala och Hammenhög
komma att uppgå till ej oväsentligt högre belopp än dem som angivits i
propositionen nr 195 till 1949 års riksdag och vilka torde grunda sig på
approximativ uppskattning. Vidare har den allmänna prisstegringen inom
olika områden förorsakat kostnadsökningar i en omfattning, som icke förutsetts
vid beräkningarnas upprättande. Styrelsen förbehåller sig därför att,
sedan kostnaderna kunnat mera slutgiltigt överblickas, få inkomma med
framställning om ytterligare medelsanvisning för redan beslutade anläggningar.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner sig ur de synpunkter, som styrelsen har
att beakta, böra tillstyrka framställningen. De mekaniska lastningsanordningarna
ha nämligen visat sig vara arbetsbesparande och sålunda bidraga
till att minska arbetskraftsbehovet vid betlastningen.

Statens industrikommission har icke något att erinra mot att erforderliga
medel ställas till förfogande för utförande av de föreslagna anläggningarna.
Kommissionen framhåller emellertid samtidigt, att anläggningarna knappast
kunna väntas bliva färdiga till betkampanj en år 1950. För närvarande
råder nämligen alltjämt stor orderanhopning hos de verkstäder, som kunna
komma i fråga för leverans av denna utrustning.

Statens sockernämnd förordar, att ett belopp av 526 000 kronor skall
ställas till förfogande för utförande av betlastningsanordningar. Sockernämnden
föreslår vidare, att — utöver det yrkade anslagsbeloppet -— tillläggsanslag
skola ställas till järnvägsstyrelsens förfogande för att täcka underskott
å tidigare för ändamålet beviljade anslag, som uppstått genom kostnadsstegringar
å äldre anläggningar. Förstnämnda belopp fördelar sig å
olika anordningar i enlighet med en å nästa sida intagen, vid skrivelsen
fogad sammanställning.

Till stöd för sin framställning anför sockernämnden i huvudsak följande.

Sockernämnden har ansett lämpligt att med sockerbolaget och statens
järnvägar ävensom med betodlarna diskutera behovet och angelägenhetsgraden
av de ifrågasatta anordningarna. Med anledning av de därvid framkomna
synpunkterna har sockernämnden funnit anslag böra beviljas för
följande av de järnvägsstationer, som upptagits i framställningen, nämligen
Skartofta, Vittskövle—Degeberga, Löttorp och Persnäs, varjämte anslag
jämväl bör upptagas för begärda 10 noclcspel och 10 lyftspel och för kom -

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

23

Järnvägsstation

1. Skartofta
Sjöbo

Avgår 1948 års anslag
till Sjöbo

2. 10 nockspel och
10 lyftspel

3. Vittskövle—Degeberga

4. Löttorp (Öland)

5. Persnäs (Öland)

6. Komplettering av

betmasseplaner

7. Håkanstorp (Västergöt land) Valtorp

(Västergötland)

Betor i

Kostnad enligt SJ

Maskin

ton

Kronor

3 700

57 000

Utbyte mot Lands-

verks skopkran

3 100

34 000

Österslövselevatorn

91 000

från Skartofta

54 000 37 000

88 000

_ _ _

4 400

116 000

Ny skopkran

2 300

35 000

Kalmarelevator

2 300

35 000

»

15 000

—

12 000

100 000

Mekanoelevator

5 000

100 000

Summa kronor 526 000

plettering av betmasseplanerna vid Spannarp, Löddeköpinge och Dösjöbro.
För övriga järnvägsstationer, som omfattas av framställningen, anser sockernämnden
att något anslag för närvarande icke bör beräknas. Frågan om
anslag för sistnämnda stationer bör anstå till kommande år.

Vad angår anslagsbehovet ha från statens järnvägar företetts kostnadskalkyler
å anordningarna ifråga, vilka något avvika från de i framställningarna
verkställda kostnadsberäkningarna. Sockernämnden har ansett sig
böra lägga de förra till grund för sina beräkningar av anslagsbehovet. Anmärkas
må emellertid, att 1948 års planläggning bland annat avsåg anskaffande
av en skopkran för Sjöbo, för vilket ändamål anvisades ett belopp av
54 000 kronor. Enligt statens järnvägars i anledning av framställningen nu
uppgjorda planläggning skall Skartofta, som f. n. har en österlövselevator,
få denna utbytt med den för Sjöbo avsedda landsverkselevatorn, medan Sjöbo
i stället kommer att utrustas med den nuvarande österlövselevatorn i
Skartofta. Vid anslagsberäkningen må avdrag göras för nämnda år 1948
för Sjöbo anvisade belopp 54 000 kronor.

Sedan Sveriges betodlares centralförening gjorde sin framställning, har
sockerbolaget träffat beslut om nedläggande av sockerbruket i Lidköping,
varvid under förutsättning att tillräcklig betodling uppehälles i Skaraborgs
län betproduktionen inom sagda län avses skola levereras till sockerbruket
i Linköping. För att underlätta sagda leveranser har sockerbolaget föreslagit
att lastnings- och lossningsanordningar skola uppföras på järnvägsstationerna
i Håkanstorp och Valtorp. Kostnaderna för mekanoelevatorn å vardera
av de båda angivna järnvägsstationerna med eventuellt förlängda tippningstråg
ha beräknats till 100 000 kronor. Sockernämnden finner det betydelsefullt
att de sålunda ifrågasatta anläggningarna, vilka synas kunna färdigställas
till 1950 års betkampanj, komma till utförande. Under förutsättning
att överenskommelse om betodlingens upprätthållande i länet kan komina
att träffas mellan sockerbolaget och den lokala betodlarföreningen vill
sockernämnden förorda att anslag beviljas för ändamålet med erforderligt
belopp.

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Förslag till avtal med Svenska sockerfabriksaktiebolaget m. m.

Genom beslut den 4 november 1949 uppdrog Kungl. Maj :t åt en förhandlingsdelegation,
bestående av landshövdingen Bo Hammarskjöld, ordförande,
jämte ordförandena i statens sockernämnd, statens livsmedelskommission
och statens priskontrollnämnd, att vidtaga de förberedande åtgärder
med avseende å sockerbetsodling och sockertillverkning samt därmed sammanhängande
frågor, som ansågos påkallade för att möjliggöra att avtal
i god tid skulle kunna träffas rörande 1950 års sockerproduktion m. in. Med
anledning därav har förenämnda delegation verkställt erforderliga utredningar
samt förhandlat med styrelsen för Sveriges betodlares centralförening
och representanter för Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande villkoren
för 1950 års betodling och sockerproduktion. Ordförandena i Sveriges
lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk ha närvarit vid några
av dessa förhandlingar.

I skrivelse den 20 mars 1950 har delegationen framlagt en redogörelse
för förhandlingarna jämte vissa förslag rörande sockerbetsodlingen och sockerfabrikationen
under år 1950.

Beträffande delegationens förhandlingar med Sveriges betodlares
centralförening har i skrivelsen inledningsvis redogjorts
för två av betodlareföreningen och av statens livsmedelskommission var
för sig uppgjorda men till slutresultatet i huvudsak överensstämmande kalkyler
angående den kostnadsförändring för sockerbetsodlingen, som nu kunde
beräknas för ar 1950 i jämförelse med ar 1949. Vidare ha i skrivelsen redovisats
vissa synpunkter och förslag som framförts under överläggningarna.

I anslutning till vad som förekommit vid förhandlingarna har delegationen
framlagt följande förslag till villkor för 1950 års betodling.

1. Grundpriset för 100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt skall,
därest odlingen understiger 50 200 hektar, utgöra 5 kronor 35 öre. Med hänsyn
till önskvärdheten av att årets odling av sockerbetor får större omfattning
än under närmast föregående år skall till detta pris göras stimulanstillägg
beroende av den odlade arealen i enlighet med följande bestämmelser:
För varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstiger 50 000 hektar,
ökas grundpriset med 1 öre, dock att grundpriset icke skail överstiga 5 kronor
55 öre, vilket pris uppnås vid en odling omfattande minst 54 000 hektar.
Till grund för prisberäkningen skall ligga den av Svenska sockerfabriksaktiebolaget
med utgångspunkt från en representativ uppmätning på sedvanligt
sätt beräknade totala sockerbetsarealen.

I anslutning till dessa bestämmelser antecknas, att en föl-utsättning från
statsdelegerades sida för tillstyrkan av förenämnda stimulanstillägg är att
centralföreningen enligt under förhandlingarna gjord försäkran skall medverka
till att en utökning av sockerbetsodlingen kommer till stånd, där sådan
är möjlig.

Därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex skulle stiga i sådan omfattning
att det mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisatio -

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

nen träffade kompensationsavtalet aktualiseras, skall till priset för 100 kilogram
betor göras tillägg med 9, 5 resp. 2,5 öre, om den ifrågasatta indexhöjningen
bekantgöres i april, juli resp. oktober 1950. Å nu nämnda tillägg
skall sockerhaltstillägg icke utgå.

Prisbestämmelserna å sockerbetor behållas i Övriga oförändrade från
år 1949.

2. Beträffande frågan om rätt för odlare att i särskilda fall plöja upp besått
betfält antecknas, att centralföreningen och sockerbolaget överenskommit
om samråd för påskyndande av avgörandet av sådana frågor.

3. Här ej särskilt nämnda bestämmelser i gällande betodlingskontrakt
behållas jämväl för år 1950 under iakttagande tillika av vad som överenskommits
vid direkta förhandlingar mellan centralföreningen och sockerbolaget.

4. Beträffande melasstilldelningen år 1950 erhåller betodlare ett fat om
cirka 250 kilogram för varje påbörjat hektar till ett pris av 3 öre per kilogram
beträffande före den 1 december uttagen kvantitet och 4 öre per kilogram
beträffande därefter uttagen kvantitet. Därjämte äger odlare erhålla
ett halvt fat för varje påbörjat hektar till ett pris av 14 öre per kilogram.

5. I avseende å traktortågen antecknas, att den intill den 31 december
1949 gällande dispensförordningen förlänats förlängd giltighet till och med
den 31 december 1950.

6. Beträffande statsbidrag till kockahushåll antecknas, att arbetsmarknadsstyrelsen,
under förutsättning att överenskommelse träffas angående
villkoren i övrigt för 1950 års betodling, ämnar göra framställning till socialdepartementet
om att arvode till husmödrar vid kollektiva hushåll för
betarbetare skall kunna utgå med 5 kronor per husmor och dag, därest
arbetarantalet uppgår till lägst 5 men högst 9 personer, och med 10 kronor
per husmor och dag, därest arbetarantalet överstiger 9 personer. Betodlarnas
önskemål om bibehållande för år 1950 av vad hittills gällt om reseersättning
för betarbetare torde, enligt vad som inhämtats från arbetsmarknadsstyrelsen,
bliva tillgodosett.

7. Det förutsättes, att arbetsmarknadsmyndigheterna och arbetsförmedlingen
effektivt medverka vid rekrytering av erforderlig arbetskraft för
betornas skötsel och upptagning.

8. Statsdelegerade förorda, att höjning av frakter för betor, där transporten
genom sockerbolagets försorg skedde per bil eller båt, ej vidtages
för nästa kampanj.

9. Beträffande betlastningsanläggningarna in. in. antecknas, att statsdelegerade
ville medverka till färdigställandet av såväl tidigare beslutade som
av statens sockernämnd nu tillstyrkta nyanläggningar.

10. Beträffande villkoren för odling och leverans av i Västergötland odlade
betor skola gälla följande särskilda bestämmelser.

Teckningen sker för ett år i taget.

Betorna emottagas endast vid Håkanstorps och Valtorps vågstationer,
där också biprodukterna avhämtas av odlarna.

Under förutsättning att statsbidrag erhålles i samma utsträckning
som vid tidigare anläggningar och att ärendet kan handläggas så snabbt,
att uppsättning hinner ske till kampanjen 1950, emottagas betorna på
båda stationerna genom tippning i betlastningsmaskiner.

Odlarna skola teckna kontrakt med SJ om rätten att använda betlastningsmaskinerna
åren 1950—54, men avgiften inbetalas genom sockerbolagets
försorg.

All betmassa skall uttagas i form av bctfor. Den tillhandahålles vid
nämnda vågstationer till samma pris som legotorkad betfor betingar

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

vid bolagets bruk i Linköping. År 1950 rabatteras dock priset med 5
öre. År 1951 lämnas 21/. öres rabatt.

Melassen tillhandahålles fraktfritt vid de två förenämnda vågstationerna.

Vid biltransport av betor på mer än 5 km avstånd till någon av angivna
båda stationer skall odlarnas fraktandel icke överstiga 24 öre
per dt, dock med de undantag som betingas av bestämmelserna i betodlingskontraktet
§ 5, första stycket.

I övrigt gälla leveransbestämmelserna i betodlingskontraktet till Linköping
med de ändringar och tillägg, varom centralföreningen kan
träffa överenskommelse med sockerbolaget.

Betpris och odlingsvillkor i övrigt fastställas för varje år liksom tidigare
genom förhandlingar mellan representanter för staten, betodlarna
och sockerbolaget.

I anslutning härtill förklara statsdelegerade att de ämna verka för att
erforderliga anslag och byggnadstillstånd lämnas för utförande av nödvändiga
förbättringsarbeten å de allmänna vägarna till Håkanstorps- och Valtorps
j ärnvägsstationer.

Enligt vad som anföres i delegationens skrivelse har förslaget antagits
vid Sveriges betodlares centralförenings stämma den 15 mars 1950.

Delegationen har härefter övergått till en redogörelse för förhandlingarna
med sockerbolaget. Till förhandlingarna hade på sedvanligt
sätt från bolaget införskaffats erforderligt siffermaterial m. m., vilket
siffermaterial legat till grund för dessa. Rörande innebörden av bolagets
kalkyler för verksamhetsåret 1950/51, i vad dessa avse den låsta posten,
har delegationen hänvisat till den å nästa sida intagna sammanställningen.
I denna ha till jämförelse även intagits vissa uppgifter, avseende
motsvarande kostnadsposter under innevarande och närmast föregående år.
I kalkylerna för 1950/51 har beaktats den sänkning av kostnaderna, som
åtföljer nedläggningen av sockerbruket i Lidköping. För den låsta kostnadspostens
del beräknar bolaget denna kostnadssänkning till omkring 1 500 000
kronor för nästa bokslutsår.

I anslutning till sammanställningen har delegationen framhållit, att bolaget
i denna förutom s. k. tabellenliga normala avskrivningar upptagit ett
belopp av 3 894 000 kronor för meravskrivningar på maskiner och inventarier.
Dessa meravskrivningar ha beräknats så, att de tillsammans med de
tabellenliga avskrivningarna av hithörande kapitalföremål motsvara normal
avskrivning å ett maskin- och inventarievärde, uppgående till 75 procent av
de av bolaget uppskattade återanskaffningsvärdena för maskiner och inventarier.
Delegationen erinrar i detta sammanhang även om att sockerbolaget
vid de senaste årens förhandlingar gjort gällande, att bolagets ordinarie
avskrivningar vore i lägsta laget, varför till ett kommande år borde upptagas
till behandling en plan, som i princip utginge från avskrivning på basis av
bolagets återanskaffningskostnader. Med anledning härav uttalade delegerade
vid 1948 års förhandlingar -— utan att därvid taga ställning till återanskaffningsprincipen
— att i god tid före nästa års förhandlingar borde,

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Sammanställning av låsta kostnader (1000 kronor).

27

Enligt soc!
bokslut fc

(Va 1948-80å 1949)
291 331 ton
råsocker

{erbolagets

r 1948/49

(Va 1948—
3lA 1949)
291331 ton
råsocker

Enligt soc

För

1949/50
(>/. 1949—
31/t 1949)
290 754 ton
råsocker

{erbolagets

För V» b
råso

230 000 ton

{alkyler feb

50—3% 19:
ckerkvantit

272 000 ton

ruari 1950

>1 vid en
et av

290 000 ton

Underhåll..............

7 378

9 738

9 964

6 000

6 000

6 000

Avskrivningar..........

6 718

6 774

8 697

4 870

4 870

4 870

Meravskr. ber. på återansk.

värdet................

—

—

—

3 894

3894

3 894

Skatter.................

3181

4128

4 010

3 700

3 700

3 700

Omkostnader (fri disposi-

tion)..................

300

300

300

300

300

300

Personalkostnader (avlö-

ningar m. m.).........

19 101

23 743

24 105

22 992

24 485

25125

Vågpersonalavlöningar...

797

797

768

618

731

780

Pensioner...............

894

1188

1283

1335

1335

1335

Försäkringar............

449

589

532

465

501

512

Betfrö..................

2100

2100

2 324

2 068

2 445

2 608

Kalksten................

1249

1249

1311

1059

1251

1335

Kalkstenstrakter.........

224

224

210

172

203

217

Förbrukningsmaterial för

drift .................

1068

1146

1068

925

1096

1169

Betfrakter..............

3 632

3 632

3 578

2 944

3 483

,3 717

Råsockerfrakter.........

—

—

2 236

2188

2 620

2 736

Omkostnader ...........

1772

2116

2135

2 060

2 060

2 060

Nedskrivning av förnöden-

heter.................

400

400

—

—

—

—

Regleringskonto.........

124

130

60

—

—

—

Kapitalränta............

2 954

4 084

3 500

4100

4100

4100

Nedskrivning av aktier

och reverser..........

121

121

—

—

—

—

Summa

52462

62459

66081

59 690

63074

64458

Belopp i öre per kilogram

råsocker ..............

1801

21-44

22-73

25-95

23-19

22-23

närmast av bolaget självt under granskande medverkan av sockernämnden,
verkställas en översyn av bolagets avskrivningspolitik. Vid 1949 års förhandlingar
framlade bolaget en avskrivningsplan baserad på återanskaffningsvärdena.
Denna förelåg dock icke å sådan tid, att den före förhandlingarna
kunde underkastas önskvärd granskning. Bland annat med hänsyn härtill
ställde sig delegerade vid dessa förhandlingar alltjämt avvaktande i principfrågan.
Sedan bolaget nu företagit en ny utredning i frågan, vilja statsdelegerade
framhålla att de, även om det i princip kunde betraktas som befogat
att avskrivning skedde på basis av återanskaffningsvärdena, i det rådande
ekonomiska läget icke kunnat förorda denna princip.

Angående förhandlingarna med sockerbolaget om den låsta kostnadsposten
har delegationen anfört i huvudsak följande.

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

Årets förhandlingar med bolaget om den låsta kostnadsposten ha koncentrerats
till frågorna om nyssnämnda meravskrivningsbelopp samt om den
råsockerkvantitet, som bör läggas till grund för multipelberäkningen. I fråga
om råsockerproduktionen hade bolaget i sina kalkyler beträffande »multipeltröskeln»
utgått från en areal av 49 000 hektar samt en råsockerproduktion
per hektar av 5 548 kilogram, som svarade mot det senaste faktiska
femårsmedeltalet. Råsockerproduktionen skulle härvid utgöra 272 000 ton
eller 12 000 ton mer än den kvantitet, som har lagts till grund för multipelberäkningarna
under de två närmast föregående åren. Med tillämpning därjämte
av återanskaffningsprincipen för avskrivningarna kunde beloppet per
kilogram råsocker beräknas till 23,19 öre.

Statsdelegerade genmälde häremot bland annat att man i årets jordbrukskalkyl
utgått från en areal av 50 000 hektar och en betskörd av 35 000 kilogram
per hektar. En höjning av betskörden per hektar till nämnda kvantitet
hade gjorts i kalkylen med hänsyn bl. a. till att förbrukningen av konstgödsel
numera vore helt fri. Den i kalkylen upptagna skörden per hektar,
som närmast svarade mot medelskörden under de sista tre åren, låge något
högre än det sista femårsmedeltalet. Vid normal sockerhalt (17,5 procent)
skulle råsockerproduktionen enligt dessa förutsättningar uppgå till ca
285 000 ton. Med hänsyn till det stimulanstillägg till betpriset som delegerade
hade för avsikt att föreslå borde det vara rimligt att höja denna kvantitet
till 290 000 ton vid multipelberäkningen. Vad angår avskrivningsbeloppet,
ville delegerade gå med på att ett visst fixerat belopp för meravskrivningen
toges i beaktande på liknande sätt som skett tidigare år. De av bolaget
kalkylerade meravskrivningarna borde därvid räknas ned från 3 894 000
till 2 000 000 kronor. Multipeln per kilogram råsocker skulle enligt dessa
förutsättningar utgöra 21,57 öre.

På detta stadium av förhandlingarna förutsatte såväl delegerade som bolaget,
att multipeln skulle göras delvis beroende av den faktiska råsockerproduktionen
enligt liknande metod som tillämpats under de två senaste
åren.

Vid de fortsatta förhandlingarna förklarade sig bolagets representanter
vara villiga att vid multipelberäkningen räkna med en råsockerkvantitet
av 277 000 ton (motsvarande 50 000 hektar och samma råsockerproduktion
per hektar som bolaget tidigare räknat med) under förutsättning att multipeln
bleve bestående oavsett produktionens storlek. Statsdelegerade vidhöllo
sitt tidigare framlagda förslag, dock att multipeln, beräknad vid en
råsockerkvantitet av 290 000 ton, kunde tänkas bestå oberoende av den faktiska
råsockerproduktionens storlek. Såsom ett alternativ till detta förslag
kunde dock delegerade tänka sig en modifiering av den rörliga multipeln på
så sätt, att den icke som hittills skulle göras beroende av totalskördens
(d. v. s. råsockerproduktionens) storlek utan av odlingens omfattning, räknad
i hektar, detta i viss analogi med vad som överenskommits med betodlarnas
representanter. Vid en areal av 50 000 hektar skulle sålunda multipeln,
sedan de av bolaget kalkylerade meravskrivningarna reducerats i enlighet
med delegerades förslag, utgöra 22,23 öre; för varje helt 200-tal hektar,
varmed odlingen överstege 50 000 hektar, skulle multipeln sedan sjunka
med 0,034 öre.

Efter enskild överläggning meddelade bolagets representanter, att de icke
kunde acceptera den av delegerade föreslagna fixerade multipeln vid 290 000
ton råsocker och icke heller den alternativt föreslagna rörliga multipeln. De
voro däremot beredda att godtaga ett belopp av 21,82 öre oberoende av produktionens
storlek (detta belopp framkommer vid en råsockerproduktion
av 285 000 ton, sedan meravskrivningarna i den låsta kostnadsposten reducerats
i enlighet med delegerades förslag).

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

29

I förhandlingarnas slutskede nåddes enighet om att beloppet per kilogram
råsocker skulle utgöra 21,80 öre och att detta belopp skulle bli bestående
oavsett produktionens storlek.

1 anslutning till de förda förhandlingarna med sockerbolaget har delegationen
utarbetat följande förslag till överenskommelse rörande
villkoren för sockertillverkningen in. m. under regleringsåret
1 maj 1950 — 30 april 195 1. Förslaget, vilket i
princip godtagits av sockerbolaget, innebär följande.

a) Det för tiden 1 augusti 1949—30 april 1950 gällande kontraktet mellan
svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget angående sockertillverkningen
in. in. förnyas att gälla för tiden 1 maj 1950—30 april 1951,
därvid i det nya kontraktet skola gälla följande under b)—f) angivna ändrade
bestämmelser.

b) Vad i det äldre kontraktet säges om tiden 1 augusti 1949—30 april
1950 skall i stället gälla tiden 1 maj 1950—30 april 1951, liksom vad i det
äldre kontraktet säges rörande förhållandena den 30 april 1950 i stället
skall avse den 30 april 1951.

c) 2 § erhåller följande ändrade lydelse. »Bolaget förbinder sig att inbjuda
till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling under år 1950
i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares centralförening överenskomna
grunder samt under iakttagande tillika, att grundpriset för 100
kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt skall, därest odlingen understiger
50 200 hektar, utgöra 5 kronor 35 öre. Uppgår odlingen till 50 200
hektar eller däröver ökas grundpriset med 1 öre för varje helt 200-tal
hektar, varmed odlingen överstiger 50 000 hektar, dock att grundpriset ej
skall överstiga 5 kronor 55 öre. Därest socialstyrelsens levnadskostnadsindex
skulle stiga i sådan omfattning att det mellan Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen träffade kompensationsavtalet aktualiseras,
skall till priset för 100 kilogram betor göras tillägg med 9, 5 respektive
2,5 öre, om den ifrågasatta indexhöjningen bekantgöres i april, juli respektive
oktober 1950. Å de sist nämnda tilläggen skall sockerhaltstillägg icke
utgå. Dessutom skall till odlare, som år 1950 tecknar kontrakt för leverans
till Mörbylånga, Roma eller Linköpings råsockerfabrik, utgå ett arealtillägg
av 10 kronor för varje påbörjat halvt hektar odlade betor, dock att
för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar, arealtillägget skall utgå med
allenast 5 kronor.

I betodlingskontrakten----- förändrats.

Bolaget---betpriset.

Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Linköpings
eller Mörbylånga råsockerfabriker,-----tillämpats.

Beträffande odling och leverans av i Västergötland odlade betor skola
gälla härom särskilt bestämda villkor.»

d) 4 § 1 mom. första stycket erhåller följande ändrade lydelse. »Statens

garanti — ---utan skall bolaget självt täcka dessa kostnader mot det

att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp av 21,so öre för varje under

30

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 213.

räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker. Sagda öretal blir bestående
oavsett produktionens storlek.»

e) Till 4 § 3 inom. andra stycket göres följande tillägg. »Därest efter särskilt
medgivande bolaget upptager tillverkning av socker ur melass samt
importerar melass, skall rörande dylik sidorörelse och härav berörda produkter
i stället gälla vad härom särskilt bestämmes.»

f) I »Allmänna uttalanden från förhandlingarna» utgå punkterna 4, 5
och 6.

Departementschefen.

Under en följd av år ha statsmakterna genom avtal med såväl sockerindustrien
som betodlarna reglerat sockernäringen i landet. Huvudprincipen för
regleringen har varit, att staten enligt vissa bestämmelser tillförsäkrat
Svenska sockerfabriksaktiebolaget ensamrätt till import av socker mot det
att bolaget åtagit sig att inbjuda till teckning av kontrakt om sockerbetsodling
i enlighet med av staten godkända grunder. Sedan ett antal år tillbaka
garanterar staten därjämte bolaget täckning av vissa med sockertillverkningen
förbundna kostnader, mot det att bolaget är redovisningsskyldigt för
sina inkomster av sockertillverkningen.

I huvudsak synas samma principer böra gälla även för nästa tillverkningsår.
Ett avtal mellan staten och sockerbolaget rörande sockerproduktionen
bör alltså även i år genomföras.

Vid förhandlingar mellan å ena sidan en delegation, bestående av landshövdingen
B. Hammarskjöld, ordförande, jämte ordförandena i statens sockernämnd,
statens livsmedelskommission och statens priskontrollnämnd,
samt å andra sidan styrelsen för Sveriges betodlares centralförening har
delegationen framlagt förslag rörande villkoren för sockerbetsodlingen under
år 1950. Dessa ha sedermera godkänts av föreningen vid föreningsstämma
den 15 mars 1950.

De sålunda utarbetade villkoren för 1950 års odling avvika i några avseenden
från dem, som gällde för 1949 års odling. Till en början skall
grundpriset bestämmas i viss mån annorlunda än hittills. Grundpriset för
100 kilogram betor med 16 procent sockerhalt skall utgöra 5 kronor 35 öre,
därest odlingen understiger 50 200 hektar. Till detta pris skall emellertid
göras ett stimulanstillägg, vilket skall utgå med 1 öre för varje helt 200-tal
hektar, varmed odlingen överstiger 50 000 hektar. Grundpriset skall dock
icke överstiga 5 kronor 55 öre, vilket pris uppnås vid en odling omfattande
minst 54 000 hektar. Vidare skola med hänsyn till nedläggandet av sockerfabriken
i Lidköping särskilda villkor gälla beträffande odling och leverans
av i Västergötland odlade betor. I övrigt överensstämma villkoren för årets
odling i huvudsak med de hittillsvarande. Sålunda skall även i år till odlare,
som tecknar kontrakt avseende leverans till Mörbylånga, Roma eller
Linköpings råsockerfabrik, utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat
halvt hektar odlade betor. För odling, som ej överstiger ett kvarts

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

31

hektar, skall arealtillägget dock utgå med allenast 5 kronor. I den mån intet
särskilt omnämnts i delegationens förslag skall gälla vad som tillämpades
förra året.

De sålunda angivna villkoren rörande sockerbetsodlingen under år 1950
synas böra godtagas.

Härefter torde jag till behandling få upptaga frågan om nytt avtal mellan
staten och sockerbolaget. Förslag till ett dylikt avtal har upprättats
av delegationen efter överläggningar med bolaget och överensstämmer med
vissa jämkningar och avvikelser med det nu löpande avtalet, vilkets giltighetstid
utgår den 30 april 1950.

Enligt gällande avtal omfattar statens kostnadsgaranti ej posterna underhåll,
avskrivningar, skatter, visst mindre belopp till bolagsstyrelsens fria
disposition, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
vagnshyra, betfrö, betfrakter, råsockerfrakter, försäkringar samt förräntning
av bolagets eget kapital (vinst). Bolaget får i stället för täckande av
dessa poster tillgodoräkna sig ett belopp av 20,30 öre per kilogram tillverkat
råsocker (den s. k. låsta kostnadsposten). Nyssnämnda belopp har beräknats
med utgångspunkt från en råsockermängd av 260 miljoner kilogram.
Fyra tiondelar av den sålunda låsta kostnadsposten äro fasta medan återstoden
är rörlig på så sätt att den inom vissa gränser är proportionell mot
det belopp, som kan beräknas per kilogram råsocker, när råsockermängden
tillåtes variera.

Beträffande sistnämnda bestämmelser har delegationen förordat den ändringen,
att den låsta kostnadsposten skall utgöra 21,so öre och att detta
belopp skall bli bestående oavsett produktionens storlek. Mot denna ändring
har jag intet att erinra. Även i övrigt synes delegationens förslag kunna
godtagas.

I anslutning till det anförda har utarbetats ett förslag till kontrakt mellan
staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. under tiden den 1 maj 1950—30 april 1951 med därtill fogade
allmänna uttalanden från förhandlingarna (bilaga 1). Förslaget, som
godtagits av sockerbolaget, ansluter sig med i det föregående angivna undantag
i det väsentliga till nu gällande kontrakt. I övrigt tillåter jag mig
hänvisa till kontraktsförslagets lydelse, som ej synes tarva ytterligare motivering.

Nedläggandet av Lidköpings sockerbruk medför, såsom framgått av det
föregående, att de allmänna vägarna till Håkanstorps och Valtorps järnvägsstationer,
varifrån västgötabetorna skola transporteras till Linköping,
behöva förbättras. Kostnaderna härför torde få belasta sockerregleringen.

Det nu ifrågasatta avtalet synes lämpligen i huvudsak böra gälla under
liden den 1 maj 1950—den 30 april 1951. Såsom framgår av avtalets innehåll
komma emellertid vissa av bestämmelserna att få giltighet även efter
sistnämnda tidpunkt.

32

Kungt. Maj.ts proposition nr 213.

Grunderna för avtalet böra underställas riksdagen. Med hänsyn till rådande
ovissa förhållanden kan den situationen möjligen inträffa, att under
avtalstiden vissa ändringar i de avtalade bestämmelserna kunna bliva nöd
vändiga. Jag förutsätter, att den omständigheten att avtalsgrunderna prövats
av riksdagen ej skall utgöra hinder för Kungl. Maj :t att, därest så av
väsentligt ändrade förhållanden påkallas, med berörda parter överenskomma
om av dylika omständigheter motiverade jämkningar i kontraktet ävensom
eljest företaga de mindre jämkningar, som kunna finnas påkallade.

Vidare förutsättes, alt riksdagen fattar beslut, att för tiden från den 31
januari 1951, då nu gällande importmonopol utgår, till och med viss framtida
tidpunkt rätt att till riket införa socker icke skall tillkomma annan än
staten eller den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt. Erforderliga
närmare föreskrifter torde få utfärdas av Kungl. Maj :t. Det bör givetvis
iakttagas, att importrätten lämnas fri beträffande de i 1 § andra och tredje
styckena av kontraktet avsedda fallen. Beträffande den tidpunkt då införselmonopolet
skall utlöpa är att märka, att, ehuru avtalet med bolaget är
avsett att utgå den 30 april 1951, det med hänsyn till statens garanti rörande
bolagets vid sagda dag förefintliga sockerlager synes nödvändigt, att
riksdagens beslut om införselmonopolet får den innebörden, att Kungl.
Maj:t har möjlighet att utsträcka giltighetstiden för detsamma intill dess
garantien infriats genom lagrets försäljning. Detta kan antagas ha skett
vid ingången av februari månad 1952.

Av statens sockernämnds i det föregående återgivna redogörelse framgår
att å sockerrörelsen vid utgången av avtalsåret 1948/49 fanns ett överskott
staten tillgodo. Enligt nämndens beräkningar kommer detta överskott emellertid
att behöva tagas i anspråk under avtalsåret 1949/50 och dessutom
ändock vid sagda års slut finnas ett underskott å närmare 5 000 000 kronor,
vilket enligt avtalet skall täckas av staten. I främsta rummet beror
denna försämring av driftsresultatet på den höjning av betpriset, som vidtogs
år 1948, samt på ökning av bränsle- och emballagekostnaderna. Även
för det kommande verksamhetsåret kan man, enligt vad sockernämnden
vidare upplyst, räkna med att underskott kommer att uppstå, om ej sockerpriset
höjes. Storleken av denna brist har nämnden under vissa angivna
förutsättningar beräknat till omkring 8 000 000 kronor.

Det underskott, som kan föreligga vid utgången av nu löpande avtalsår,
synes böra regleras. Då detsamma uppkommit genom att sockerpriset hållits
lägre än vad som motsvarat tillverkningskostnaderna, torde hinder ej
böra möta att för ändamålet erforderligt belopp disponeras ur det anslag,
som riksdagen hösten 1949 anvisade till subventionering av priserna å vissa
livsmedel. På sätt framgår av propositionen nr 180 till innevarande års
riksdag återstår ännu en avsevärd del av detta anslag odisponerad.

Resultatet av driften under avtalsåret 1950/51 blir självfallet beroende av
faktorer, som ännu ej kunna överblickas, bland andra omfattningen och resultatet
av sockerbetsodlingen under innevarande år. Med hänsyn härtill

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

synes det ej erforderligt, att man nu tager ställning till frågan hur ett eventuellt
underskott under sagda avtalsår skall täckas. Jag vill emellertid framhålla,
att man enligt min mening bör söka undvika ett dylikt underskott
och sålunda vara beredd att justera sockerpriset uppåt, därest så skulle behövas
för att täcka tillverkningskostnaden.

Till slut torde jag få erinra om att Kungl. Maj:t tidigare denna dag bemyndigat
järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars dispositionsanslag taga
i anspråk högst 526 000 kronor för vidtagande av ytterligare betlastningsanordningar
vid statens järnvägar. Beträffande de anordningar, som
föreslagits vid andra stationer än Håkanstorp och Yaltorp, har därvid förutsatts,
att frågan kan komma att omprövas, därest den av järnvägsstyrelsen
omförmälda utredningen skulle bliva slutförd i så god tid, att möjlighet till
en sådan omprövning gives. Frågan om avskrivning av investeringsbeloppet
torde framdeles få anmälas av chefen för finansdepartementet.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen att

1) besluta, att för tiden från och med den 1 februari 1951
till och med dag, som Kungl. Maj :t bestämmer, dock senast
den 31 januari 1952, rätt att till riket införa socker
(tulltaxenummer 119 och 120) med av Kungl. Maj :t stadgade
undantag icke skall tillkomma annan än staten eller
den, åt vilken Kungl. Maj :t överlåter sådan rätt;

2) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda de närmare föreskrifter,
som må erfordras för upprätthållande av nu angivna
ensamrätt; samt

3) medgiva, att avtal må träffas mellan staten och Svenska
sockerfabriksaktiebolaget rörande sockertillverkningen
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förut
anfört.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Iironprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Greta Luzell.

8 intrång till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 213.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

Bilaga 1.

Förslag

till

Kontrakt

mellan svenska staten och Svenska sockerfabriksaktiebolaget
angående sockertillverkningen m. m. under tiden 1 maj
1950—30 april 1951.

Mellan svenska staten å ena sidan samt å andra sidan Svenska sockerfabriksaktiebolaget,
i det följande benämnt bolaget, är följande överenskommelse
träffad.

1 §•

Staten tillförsäkrar bolaget för nedan i 9 § omförmälda tid att annan än
bolaget ej skall äga laglig rätt att till riket införa socker (tulltaxenummer
119 och 120).

Vad ovan sägs skall icke utgöra hinder för annan att företaga transitering,
returförtullning eller uppläggning i frihamn eller å tullager eller provianteringsfrilager
av nyss omförmälda vara; dock får å provianteringsfrilager
upplagd sådan vara endast efter av Kungl. Maj :t för varje särskilt fall meddelat
tillstånd disponeras annorledes än till fartygs proviantering i föreskriven
ordning.

Vad i första stycket sägs gäller ej heller i avseende å vara, som införes i
egentlig gränstrafik eller under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan
åtnjutes enligt annan bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under
s) upptagna eller enligt 6 eller 8 § samma förordning.

Utan hinder av vad ovan sägs äger staten rätt att till riket införa de myckenheter
socker, som staten anser erforderligt anskaffa, varvid emellertid
förutsättes, att försäljningen av sålunda importerat socker sker med anlitande
av bolaget. Bolagets verksamhet med importsocker skall bedrivas såsom
en från verksamheten enligt förevarande kontrakt fristående rörelse, reglerad
genom särskilt avtal mellan staten och bolaget. De utgifter, som äro förenade
med importvarans anskaffande (däri inräknat ränta å i denna rörelse
investerat kapital), lagring, försäljning m. m., skola alltså icke ingå under
statens garanti enligt 4 § här nedan, utan gäller angående dylika utgifter
liksom rörande redovisning av de å importverksamheten uppkommande inkomsterna
vad därom i särskild ordning överenskommes mellan staten och
bolaget.

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 213.

2 §.

Bolaget förbinder sig att inbjuda till teckning av kontrakt angående sockerbetsodling
under år 1950 i enlighet med mellan bolaget och Sveriges betodlares
centralförening överenskomna grunder samt under iakttagande tilllika,
att grundpriset för 100 kilogram sockerbetor med 16 procent sockerhalt
skall, därest odlingen understiger 50 200 hektar, utgöra 5 kronor 35
öre. Uppgår odlingen till 50 200 hektar eller däröver ökas grundpriset med
1 öre för varje helt 200-tal hektar, varmed odlingen överstiger 50 000 hektar,
dock att grundpriset ej skall överstiga 5 kronor 55 öre. Därest socialstyrelsens
levnadskostnadsindex skulle stiga i sådan omfattning att det mellan
Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen träffade kompensationsavtalet
aktualiseras, skall till priset för 100 kilogram betor göras
tillägg med 9, 5 respektive 2,s öre, om den ifrågasatta indexhöjningen bekantgöres
i april, juli respektive oktober 1950. Å de sist nämnda tilläggen
skall sockerhaltstillägg icke utgå. Dessutom skall till odlare, som år 1950
tecknar kontrakt för leverans till Mörbylånga, Roma eller Linköpings råsockerfabrik,
utgå ett arealtillägg av 10 kronor för varje påbörjat halvt
hektar odlade betor, dock att för odling, som ej överstiger ett kvarts hektar,
arealtillägget skall utgå med allenast 5 kronor.

I betodlingskontrakten skall intagas erinran om den mellan Kungl. Maj :t
och Sveriges betodlares centralförening träffade överenskommelsen, att på
hemställan av sagda förening må genom visst skilj emannaförf arande omprövning
ske, huruvida höjning av betpriset kan anses motiverad med hänsyn
till sådan stegring av kostnaderna för produktionen av betor, som innebär
att förutsättningarna för det avtalade priset i någon mera betydande
mån förändrats.

Bolaget åtager sig att iakttaga vad enligt nyssberörda skilj emannaförfarande
må bliva bestämt beträffande eventuell höjning av betpriset.

Vid teckning av betodlingskontrakt, avseende leverans till Linköpings
dier Mörbylånga råsockerfabrik, skola dock i fråga om täckningsersättning
och bidrag till järnvägsfrakter gälla i huvudsak samma grunder, som härom
tidigare tillämpats.

Beträffande odling och leverans av i Västergötland odlade betor skola
gälla härom särskilt bestämda villkor.

3 §.

Bolaget är skyldigt att vid försäljning av socker och sirap samt vid sockertillverkningen
erhållna biprodukter tillämpa de priser och försäljningsvillkor,
som av Kungl. Maj :t fastställas.

Finner bolaget att på grund av ändrade förhållanden eller eljest ändring
bör ske i fråga om priser eller försäljningsvillkor, som nyss nämnts, har
bolaget att med förebringande av erforderlig utredning göra anmälan därom
hos Kungl. Maj :t.

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

4 §•

För avtalstiden 1 maj 1950—30 april 1951 är bolaget gentemot staten
redovisningsskyldigt för sina samtliga inkomster på grund av tillverkningen
och försäljningen av socker och sirap samt vid sockerframställningen
erhållna biprodukter, och åtager sig staten att — med den inskränkning,
som följer av bestämmelserna i 1 mom. här nedan — svara för täckning av
bolagets för samma tillverkning och försäljning havda kostnader. Därvid
skola särskilt följande grunder iakttagas.

1 mom. Statens garanti för täckning av bolagets kostnader omfattar icke
kostnadsposterna underhåll, avskrivningar å fastigheter, maskiner och inventarier,
skatter till stat och kommun, till bolagsstyrelsens fria disposition
stående medel, avlöningar, pensioner, förbrukningsartiklar, omkostnader,
vagnshyra, betfrö, betfrakter, råsockerfrakter och försäkringar samt ej heller
förräntning av bolagets eget kapital (vinst), utan skall bolaget självt
täcka dessa kostnader mot det att bolaget äger tillgodoräkna sig ett belopp
av 21,80 öre för varje under räkenskapsåret i fråga tillverkat kilogram råsocker.
Sagda öretal blir bestående oavsett produktionens storlek.

Samtliga i närmast föregående stycke omförmälda poster skola omfatta
enahanda utgifter, som tidigare regelmässigt plägat hänföras till respektive
kostnadspost, och äger bolaget alltså icke å konton, som falla under statsgarantien,
överflytta vad som av bolaget tidigare plägat bokföras å i detta
moments första stycke avsedda konton eller i övrigt till statsregleringens
nackdel verkställa förskjutningar av kostnader av nu nämnt slag. Under
avskrivningar skola innefattas samtliga anläggningsavskrivningar, som beröra
sockerrörelsen, samt alltså jämväl sådana, som avse sirapstillverkning,
kolkranen, cisternvagnarna m. m. och vilka tidigare avförts före bokslutet
å respektive konton.

Skulle före kontraktstidens utgång den 30 april 1951 sådana förändringar
beträffande en eller flera av i detta moment avsedda kostnadsposter inträda
i pris- eller lönehänseende, som i fråga om höjning ej kunnat av bolaget
rimligen undvikas och vilka sammanlagt medföra väsentlig stegring eller
nedgång i summan av sagda kostnadsposter, skall efter påfordran av någondera
parten förhandlingar mellan dem upptagas i syfte att åstadkomma härav
föranledd skälig jämkning av förenämnda belopp per kilogram råsocker.

I den mån sockertillverkningen så bedrives, att råsocker av sedvanlig typ
ej erhålles såsom mellanprodukt, utan framställningen inriktas på annan
vara av ena eller andra slaget, skall liksom hittills erforderlig omräkning
verkställas för fastställandet av den mängd råsocker, som skulle ha framkommit
vid tillverkning enligt tidigare sedvanlig framställningsmetod.

Har den för bolagets raffinadtillverkning under avtalstiden använda myckenheten
svenskt råsocker överstigit respektive understigit bolagets tillverkning
av råsocker under samma tid, skall bolaget för överskottet, respektive
underskottet gottskrivas, respektive påföras den del av den enligt första
stycket bestämda multipeln för låsta posten, som enligt av statens sockernämnd
granskad och godkänd redovisning belöper å raffineringskostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

37

1 den mån under avtalstiden särskilda kostnader uppkomma på grund
av beredskapslagring av socker och eventuell kvalitetsförsämring därvid, få
dessa kostnader läggas utanför de i förevarande moment avsedda posterna
och alltså omfattas av statsgarantien.

Det förutsättes, att den under år 1940 tillämpade utdelningen till bolagets
aktieägare ej får höjas.

2 mom. Beträffande de värden, vartill lager av bränsle och andra förnödenheter
må upptagas i bokslutet den 30 april 1951, skall gälla, att räkenskapsårets
drift ej får påföras högre kostnader för respektive vara, än att
bolaget kan —- med antagande av att den utgående lagerbehållningen av
varan till storleken sammanfaller med den ingående — åsätta ett dylikt
normallager samma å-pris, som gällt för det ingående. Med ingående lager
och lagervärden förstås här de, som förelågo den 1 augusti 1939. Vid sockerfabrikationen
använd torv från av bolaget ägd mosse får debiteras sockerrörelsen
med högst gällande normalpris för varan eller, därest normalpris
ej fastställts, med högst ett pris, som efter vederbörliga värme- och värdeberäkningar
kan anses motsvara billigaste inköpspris för maskintorv.

Därest lagret av någon i detta moment avsedd vara den 30 april 1951 till
kvantiteten överstiger det ingående lagret den 1 augusti 1939, skall den
överskjutande delen bokföras till den under räkenskapsåret genomsnittliga
inköpskostnaden.

Där lagret av någon i detta moment avsedd vara den 30 april 1951 understiger
det den 1 augusti 1939 förefintliga normallagrets storlek, skall beträffande
underskottet den s. k. rekonstruktionsprincipen tillämpas. Detta
innebär i huvudsak, att för återanskaffning av den bristande lagerkvantiteten
skall, i mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt,
genom belastning av årets drift avsättas så stort belopp, att det — med utgångspunkt
från å ena sidan det vid bokslutstillfället gällande dagsvärdet å
varan och å andra sidan det ingående bokförda å-priset å normallagret —
förslår för lagrets återuppbyggande till normalkvantiteten. Av vad sålunda
avsatts, här benämnt förnödenhetens rekonstruktionsfond, får bolaget varken
under eller efter kontraktstiden tillgodogöra sig mer än högst vad som
motsvarar det belopp, som bolaget den 1 augusti 1939 — med utgångspunkt
från å ena sidan det sist sagda gällande dagsvärdet å varan och å andra
sidan det ingående bokförda å-priset —• ägde såsom lagerreserv sagda dag i
normallagret för varan. Vad rekonstruktionsfonden härutöver innehåller får,
under iakttagande av vad nedan sägs, användas — förutom till statsregleringens
gottskrivande under avtalstiden för det fall, att rekonstruktionsfonden
vid prisfall å varan nedgår under året — allenast för återställning av
lagret. I syfte att återanskaffningen ej sker till högre värden än nödigt är,
skall bolaget rörande återanskaffningen samråda med statens sockernämnd
eller annat av Kungl. Maj :t utsett organ. Det åligger bolaget att, vid anfordran,
till staten överlämna vad av rekonstruktionsfond ej åtgått för vederbörlig
återställning av lagret. Därest bolaget på något av kontona brännmaterialier
och emballage har brist i normallagret men utanför normallagret har

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

förråd av eller kontrakt på ersättnings- eller surrogatvaror, som bolaget
måst anskaffa för att trygga försörjningen av på dessa konton förda varuslag,
är bolaget berättigat att nedskriva dessa varor till en prisnivå, som
motsvarar bolagets bokföringspris å i normallagret ursprungligen ingående
varor, därvid hänsyn skall tagas till ersättningsvarornas användningseffekt
i bolagets drift respektive försäljning, men skola dessa därefter anses ingå
i normallagret och hänsyn till dem alltså tagas vid fastställande av rekonstruktionsfondens
belopp. Nedskrivning må dock ej ske å större kvantitet
än som efter nyss angiven omräkning erfordras för utfyllnad av normallagret.
— Därest enighet ej ernås mellan statens sockernämnd och bolaget
rörande de i detta stycke omförmälda dagsnoteringarna å förnödenheter
eller mellan det statliga organet och bolaget rörande villkoren i övrigt för
ett verkställande efter kontraktstidens utgång av lageråterställningen, skall
dylik tvistefråga avgöras av skiljemän enligt lag.

Vad i detta moment sägs avser ej förnödenheter, som ingå i någon av de
i 1 mom. första stycket omförmälda kostnadsposterna.

3 mom. Beträffande värdesättningen å lager av råsocker och raffinad
skall — oberoende av vad därom må tillämpas i bolagets i dess förvaltningsberättelse
intagna bokslut — följande lända till efterrättelse i mellanhavandet
mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt. Å ena sidan skall
under avtalstiden 1950/51 såsom inkomst, för vilken bolaget gentemot staten
är redovisningsskyldigt, räknas ett belopp, som motsvarar vid räkenskapsårets
utgång kvarvarande lager av råsocker och raffinad, värderat till
vid sagda tillfälle gällande försäljningspris å socker, efter avdrag av dels
eventuellt förekommande sockerskatt och dels försäljningskostnader och
beträffande kvarvarande råsocker jämväl raffineringskostnader. Å andra
sidan skall under nyss sagda räkenskapsår såsom kostnader, för vilka staten
gentemot bolaget lämnar garanti, räknas dels det belopp, vartill sockerlagret
vid räkenskapsårets ingång varit bokfört, dels ock ett belopp, avsett
för åternedskrivning av det på ovan angivet sätt beräknade värdet å utgående
sockerlager, vilket belopp i krontal angivet skall motsvara den reserv,
som bolaget den 31 juli 1939 ägde i sitt då förefintliga lager av råsocker
och raffinad. Först sedan hänsyn på nu angivet sätt tagits till lagervärdesättningen
å sockerlagret, skall den bolaget enligt 1 mom. här ovan
tillkommande vinsten få framkomma. Staten garanterar vidare bolaget att
beträffande utförsäljning av det vid avtalets utgång kvarvarande sockerlagret
få tillämpa samma pris som det vid sagda tidpunkt gällande försäljningspriset
å socker.

Vid kontraktstidens utgång förefintligt lager av melass upptages i mellanhavandet
mellan staten och bolaget till det för kontraktstiden av Kungl.
Maj :t fastställda försäljningspriset å melass. Staten garanterar bolaget att
till sagda pris få avyttra det lager av melass, som vid kontraktstidens utgång
överstiger ett till 2 500 ton beräknat normallager, därvid förutsättes,
att avsättningen av sagda överskottslager genom statens försorg så ordnas,
att den ej intränger på bolagets regelmässiga avsättning å den svenska

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

39

marknaden. Därest efter särskilt medgivande bolaget upptager tillverkning
av socker ur melass samt importerar melass, skall rörande dylik sidorörelse
och härav berörda produkter i stället gälla vad härom särskilt bestämmes.

4 mom. I mellanhavandet mellan staten och bolaget enligt detta kontrakt
skall det överskott av betmassa och annan torrsubstans, som uppkommer
genom återtagning av press- och diffusionsvatten och som betodlarna sålunda
icke äro kontraktsenligt berättigade att köpa, icke räknas bland de
sockerrörelsens biprodukter, som redovisas i sockerrörelsen.

5 mom. Under statens garanti må inräknas dels det verkligt förekommande
nettoräntebeloppet, dock icke beträffande ränteutgifter för sockerimporten,
dels ock å räkenskapsåret belöpande ränta efter 4 procent å kapitalbeloppet
den 1 augusti 1939 av bolagets självriskfonder, vilket räntebelopp
ej ingår bland de i 1 mom. ovan avsedda kostnaderna.

Internräntor inom bolaget beräknas efter en räntesats av 4 procent såväl
då fråga är om ränteinkomst till sockerrörelsens förmån som till dess belastning.

6 mom. Den omständigheten att staten svarar för täckning av bolagets
kostnader för sockertillverkningen får ej föranleda bolaget till mindre omtänksamhet
än eljest i avseende å utgifters vidkännande och företagets ekonomiska
bedrivande i övrigt, och åligger det alltså bolaget att, utan eftersättande
av driftens planmässighet och företagets rationella bedrivande,
iakttaga all nödig sparsamhet i avseende å utgifter av skilda slag och beträffande
bedrivandet av dess verksamhet över huvud taget.

7 mom. Skulle vid avtalstidens utgång kvarstå något under statens garanti
ingående kostnadsbelopp, varför täckning ej under avtalstiden av bolaget
erhållits, och träffas ej mellan staten och bolaget särskild uppgörelse
om beloppets täckning, har staten att till bolaget omedelbart vid avtalets
utgång utgiva vad sålunda återstår. Om å andra sidan det belopp, som bolaget
erhållit i redovisningspliktiga inkomster, skulle vid avtalstidens utgång
överstiga vad som omfattas av statens garanti, är bolaget skyldigt att,
därest annan uppgörelse ej träffas, till staten likaledes omedelbart utgiva
det sålunda överskjutande beloppet.

8 mom. Utöver de i detta kontrakt angivna grunderna äger Kungl. Maj :t
att med bolaget träffa överenskommelse i avseende å närmare bestämmelser
om täckning av bolagets kostnader och redovisning av dess inkomster.

5 §•

Vid försäljning av socker är bolaget skyldigt att följa samma grundsatser
som hittills i detta hänseende av bolaget tillämpats för försäljning till leveransdagens
pris.

Bolaget skall driva sin verksamhet på ett lojalt sätt och så att icke annans
intresse obehörigen skadas.

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

6 §.

Bolagets verksamhet i vad den beröres av detta kontrakt står under tillsyn
av en utav Kungl. Maj :t tillsatt nämnd (statens sockernämnd).

Nämnden äger att av bolaget erhålla de uppgifter och taga del av det material,
som den anser erforderliga för tillsynens utövande.

Vad i detta kontrakt sägs om nämnden skall, därest Kungl. Maj :t uppdrager
åt annan statlig myndighet att ombesörja här avsedda uppgifter,
gälla sagda myndighet.

7 §•

I frågor rörande tillämpningen av bestämmelserna i 4 § detta kontrakt
rörande bolagets redovisningsskyldighet för sina inkomster ävensom statens
åtagande att svara för täckning av bolagets kostnader äger nämnden företräda
staten. Uppstår i sådan fråga meningsskiljaktighet mellan nämnden
och bolaget skall nämnden, därest bolaget det begär, underställa frågan
Kungl. Maj :t. Innan Kungl. Maj :t fattar ståndpunkt i sålunda uppkommen
tvistefråga, åligger det Kungl. Maj :t att inhämta utlåtande i frågan hos en
särskild delegation, bestående av tekniskt och ekonomiskt erfarna, opartiska
och sakkunniga personer, utsedda på sätt i lagen om skiljemän sägs. Att
vissa tvistefrågor kunna hänskjutas till avgörande genom skiljemän, därom
är bestämt i 4 § 2 mom. tredje stycket.

Rörande nämndens verksamhet i övrigt meddelar Kungl. Maj :t närmare
föreskrifter.

8 §.

Vad i detta kontrakt stadgas innebär ej inskränkning i de befogenheter,
som enligt lag och författning må tillkomma Kungl. Maj :t i avseende å bolaget
och dess verksamhet.

9 §.

Detta kontrakt gäller för tiden från och med den 1 maj 1950 till och
med den 30 april 1951 eller, i den mån det av avfattningen av vissa bestämmelser
uttryckligen framgår, jämväl tills vidare för tid efter sist sagda dag.

Allmänna uttalanden från förhandlingarna.

1. Det har förutsatts, att uttalandet överst å s. 28 i prop. nr 212/1941
skall gälla även beträffande nya avtalstiden (se ock sista stycket å s. 40
i prop. nr 243/1946).

2. Rörande de närmare villkoren för sådan sockerimport, som avses under
1 § fjärde stycket, förutsättes, att mellan Kungl. Maj :t och bolaget härom
ingånget avtal och därvid gjort förhandlingsuttalande fortfarande skola
gälla.

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 213.

3. Det har vid bestämmandet av det i 4 § 1 inom. avsedda beloppet per
kilogram råsocker förutsatts, att bolaget självt, utan vidare anspråk på staten,
svarar för de ökade löneutgifter, som kunna uppstå under den tid, som
återstår tills kontraktet 1950/51 utlöper.

4. Det förutsättes, att import enligt 1 § första stycket ej sker annat än
efter medgivande av statens livsmedelskommission.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 213.