Kungl. Maj:ts proposition nr 206

1

Nr 206.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen den 14 juni 192S (nr 289) angående
handel med utsädesvaror; given Stockholms slott
den 24 mars 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om ändring i lagen den 14 juni 1928
(nr 289) angående handel med utsädesvaror.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Lagförslaget har till ändamål att fullständiga och skärpa kontrollen över
utsädeshandeln. Sålunda innebär förslaget att frölagens tillämpningsområde
skall utvidgas så, att lagens bestämmelser komma att gälla även beträffande
utsäde av stråsäd och trindsäd. Vidare föreslås införande av generellt
förbud att saluhålla frövara, som icke uppfyller av lantbruksstyrelsen
fastställda fordringar i fråga om renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet.
I övrigt må nämnas, att förslaget ålägger säljaren en mera omfattande uppgiftsskyldighet
än för närvarande, särskilt med avseende å fröblandningars
sammansättning och kvalitet. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 206.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel

med utsädesvaror.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 7—10 §§ lagen den 14 juni 1928 angående
handel med utsädesvaror1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp
av frö, som är avsett till utsäde, med
undantag av utsäde av stråsäd och
trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av
växter, som odlas blott till prydnad,
avses ej i lagen.

2 §•

1 mom. Säljaren är---kö paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om rotfruktsfrö
och köksväxtfrö ävensom,
där så kan ske, beträffande annat frö
fröets sort;

c) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;

d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda
antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;

1 Senaste lydelse av 7 § se SFS 1936: 54.

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp
av frö, som är avsett till utsäde, däri
inbegripet utsäde av stråsäd och
trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av
växter, som odlas blott till prydnad,
avses ej i lagen.

2 §•

1 m o m. Säljaren är---kö paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om frö
av stråsäd, trindsäd och rotfrukter
ävensom, där så kan ske, beträffande
annat frö fröets sort;

c) för frö av rödklöver: fröets typ
(sen, medelsen eller tidig);

d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;

e) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda
antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;

Kungl. Maj-.ts proposition nr 206.

3

(Gällande lydelse)

e) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grott frö av det rena fröet.

2 m o m. Vad angår frövara, som
enligt de för nämnda anstalt gällande
bestämmelser är att anse såsom
biandfrö, skall, där frö av visst slag
ingår i blandningen till mer än fem
procent av varans vikt, säljaren jämväl
vara skyldig att för det slag uppgiva
procenttalet och, om det är störe
än tio, även grobarheten.

3 mom. Har fröet---»ut ländskt

frö».

7 §■

Frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver
eller timotej må ej saluhållas
till utsäde, där varan innehåller mer
än tre gånger så många ogräsfrön
som enligt gällande bestämmelser angående
statsplombering av frövara
må kunna förekomma i statsplomberad
vara.

Ej heller må till utsäde saluhållas
biandfrö, där det innehåller flera
ogräsfrön än fyra gånger det antal
som enligt nyss angivna bestämmelser
angående statsplombering är medgivet
för timotejfrö.

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,
som ovan är för varje fall föreskriven,
straffes med böter från och
med tio till och med ettusen kronor;
dock må ej för underlåtenhet att meddela
uppgift angående renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet dömas till
ansvar, där på grund av särskilda
omständigheter hinder mött för säljaren
att meddela uppgiften senast
då varan avlämnades.

(Föreslagen lydelse)

f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grobart frö av det rena
fröet i enlighet med gällande bestämmelser
angående statsplombering av
frövara.

2 m o m. Vad angår frövara, som
uppgives bestå av olika fröslag, skall,
där frö av visst slag ingår i blandningen
till mer än fem procent av varans
vikt, säljaren jämväl vara skyldig
att för det slaget uppgiva procenttalet
och grobarheten.

3 m o m. Har fröet---»ut ländskt

frö».

7 §•

Frövara må ej saluhållas till utsäde,
om den i fråga om renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller
av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar.

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,
som ovan är för varje fall föreskriven,
straffes med dagsböter; dock
må ej för underlåtenhet att meddela
uppgift angående renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet dömas till
ansvar, där på grund av särskilda omständigheter
hinder mött för säljaren
att meddela uppgiften senast då varan
avlämnades.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

(Gällande lydelse)

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt
denna lag lämnat, vara oriktig,
straffes säljaren med böter från och
med tjugofem till och med tvåtusen
kronor; dock må ej dömas till ansvar
där säljaren ej insett eller bort
inse oriktigheten.

Uppgift om —---fastställt ana lysspelrum.

10 §.

Till böter från och med tjugofem
till och med tvåtusen kronor vare den
förfallen, som överträder det i 7 §
stadgade förbud.

(Föreslagen lydelse)

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt
denna lag lämnat, vara oriktig,
straffes säljaren med dagsböter; dock
må ej dömas till ansvar, där säljaren
ej insett eller bort inse oriktigheten.

Uppgift om ----fastställt ana lysspelrum.

10 §.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
överträder det i 7 § stadgade
förbudet, straffes med dagsböter.
Såsom oaktsamhet skall ej anses att
analysering av varan ej skett, om på
grund av särskilda omständigheter
rådrum därtill ej funnits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1950.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

5

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet fråga om ändrade
bestämmelser angående handeln med utsädesvaror samt anför därvid följande.

I skrivelse den 4 maj 1945 hemställde norrlandskommittén, att Kungl.
Maj:t måtte låta verkställa en översyn av lagen den 14 juni 1928 (nr 289)
angående handel med utsädesvaror, den s. k. frölagen.

Sedan framställningen för yttrande remitterats till, bland andra, centrala
frökontrollanstalten, framlade anstalten d skrivelse den 28 maj 1946 förslag
till vissa ändringar i gällande bestämmelser på förevarande område. Anstalten
upplyste därvid, att den i ärendet samrått med lantbruksstyrelsen samt
med representanter för utsädeshandeln, vilka i princip godkänt förslaget.

Genom ny skrivelse den 22 mars 1948 återkallade emellertid anstalten sitt
förslag, enär representanter för utsädeshandeln med hänsyn till ändrade förhållanden
framställt önskemål om jämkningar på vissa punkter.

Efter samråd med Sveriges fröintressentförening, Sveriges fröengrossistförening,
Sveriges fröhandlareförening, Svenska trädgårdsfröfirmornas förening
och Sveriges centrala fröråd utarbetade anstalten härefter ett nytt
förslag i ämnet, vilket delgavs lantbruksstyrelsen och, sedan lantbruksstyrelsen
förklarat sig ansluta sig till detsamma, överlämnades till Kungl. Maj :t
den 16 maj 1949.

över anstaltens sistnämnda förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits
av kommerskollegium samt styrelserna för Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges fröodlareförbund och Sveriges utsädesförening.
Kommerskollegium har jämväl överlämnat yttranden från
flertalet av handelskamrarna i riket. Tillfälle att avgiva yttrande har vidare
beretts styrelsen för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök som
emellertid ej inkommit med svar.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Gällande bestämmelser.

Frölagen har till syfte att förebygga försäljningar av mindervärdigt utsäde.
Den avser emellertid icke allt slags frö utan i stort sett endast frö
av vallväxter, rotfruktsväxter och köksväxter. Genom särskilda stadganden
i 1 § ha nämligen från lagens tillämpning undantagits dels skogsfrö samt
frö av växter, som odlas blott till prydnad, dels utsäde av stråsäd och trindsäd.
Till stråsäd hänföres enligt vedertagen terminologi havre, korn, råg
och vete. Med trindsäd avses hästböna, fodervicker, foderärt och kokärt.

Lagen bygger i första hand på den grundsatsen att köpare av frövara
skall erhålla tillgång till sådana upplysningar angående varans beskaffenhet,
att han kan bedöma dess värde som utsäde. I enlighet härmed stadgas
i 2 § att säljaren är pliktig att, vare sig köparen påfordrar det eller ej,
skriftligen lämna köparen vissa uppgifter. Dessa uppgifter skola meddelas
senast då varan avlämnas till köparen.

I paragrafens första moment, som är uppdelat i fem med a)—e) betecknade
punkter, föreskrives sålunda till en början under a) att uppgift skall
lämnas om säljarens namn och adress. Enligt punkt b) skall vidare uppgivas
fröets slag samt, för rotfruktsfrö och köksväxtfrö samt annat frö beträffande
vilket det låter sig göra, tillika fröets sort. Under punkterna c)
och d), vilka gälla allenast för annat frö än köksväxtfrö, stadgas att uppgift
skall lämnas om fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent rent frö,
samt om dess ogräshalt, uttryckt i antal ogräsfrön på varje kilogram frö
med särskilt angivande av sammanlagda antalet frön av sådana ogräs, som
enligt gällande bestämmelser för statens centrala frökontrollanstalt äro att
anse såsom svårare. Föreskrifter i sistnämnda hänseende äro för närvarande
meddelade i en av lantbruksstyrelsen den 19 november 1948 utfärdad
kungörelse angående bestämmelser för undersökning av utsäde vid statens
centrala frökontrollanstalt och med statsmedel understödd lokal frökontrollanstalt.
Slutligen är säljaren, enligt punkt e), alltid skyldig att uppgiva
fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent grott frö av det rena fröet.

Det förekommer ej sällan att en frövara innehåller frö av flera olika slags
gagnväxter. Som exempel kunna nämnas blandningar av klöver- och timotejfrö.
För dylika fall innebära nyssnämnda bestämmelser, att i uppgiften
om fröets slag måste medtagas alla de fröslag som ingå i varan. Underlåtes
detta, betraktas oredovisat gagnväxtfrö såsom förorening. Däremot föreligger
i allmänhet icke någon skyldighet att angiva vare sig proportionen mellan
de olika blandningsdelarna eller grobarheten hos varje särskilt fröslag
för sig. I dessa avseenden meddelas dock särskilda strängare föreskrifter
beträffande frövara som enligt gällande bestämmelser för centrala frökontrollanstalten
är att anse såsom biandfrö. Denna beteckning skall enligt
lantbruksstyrelsens förut omförmälda kungörelse användas, om varan innehåller
två eller flera slags gagnväxtfrö och intet av dem förekommer i en
myckenhet av minst 85 procent. I fråga om sådan vara stadgas i 2 § 2 mom.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

7

frölagen, att därest frö av visst slag ingår i blandningen till mer än 5 procent
av varans vikt, säljaren jämväl är skyldig att för det fröslaget uppgiva
procenttalet och, om detta är större än 10, även grobarheten.

Härutöver föreskrives i 3 mom. av samma paragraf, att om fröet helt eller
delvis skördats å utländsk ort, detta skall tydligt utmärkas med orden
»utländskt frö». Sistnämnda bestämmelse gäller dock icke för köksväxtfrö.

I vissa fall kan uppgiftsplikten helt bortfalla eller, om fröet är utländskt,
begränsas till att avse upplysning därom. Enligt 3 § i lagen är sålunda säljaren
befriad från att meddela uppgift jämlikt 2 § 1 och 2 mom. dels då lian
själv odlat fröet och försäljningen sker utan offentligt utbjudande eller till
någon, som icke själv skall använda fröet till utsäde, dels då köp av frö
sker mellan köpmän i och för deras rörelse, och dels då fråga är om försäljning
av statsplomberad vara som levereras till köparen under obruten
plomb innan tiden för plomberingsbevisets giltighet utgått.

Om säljaren ej fullgör den uppgiftsplikt som föreskrivits i 2 §, skall han
enligt 8 §, jämförd med den s. k. särskilda böteslagen den 24 september
1931, straffas med dagsböter. Underlåtenhet att meddela uppgift angående
renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet skall dock ej medföra straff, därest
på grund av särskilda omständigheter hinder mött för säljaren att meddela
uppgiften senast då varan avlämnades. Befinnes lämnad uppgift vara
oriktig skall, enligt 9 §, säljaren likaledes dömas till dagsböter, dock ej om
han varken insett eller bort inse oriktigheten.

Såsom redan nämnts, behöver uppgift som avses i 2 § ej meddelas förrän
varan avlämnas. Den omständigheten, att ett köpeavtal slutes utan att säljaren
samtidigt lämnar upplysning om frövarans beskaffenhet, kan således
i och för sig ej föranleda straff. Emellertid stadgas i 5 § att om säljaren ej
redan vid köpet muntligen eller skriftligen lämnat köparen så bestämda uppgifter
om fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet som enligt 2 § skola
meddelas vid leveransen, säljaren skall anses ha garanterat att fröet, i de
avseenden där dess beskaffenhet sålunda icke angivits, skall vid avlämnandet
motsvara då gällande normaltal för frö av ifrågavarande slag
eller, om normaltal saknas, skäliga anspråk på gott sådant frö. Uppfyller
fröet ej dessa fordringar kan köparen alltså rikta civilt anspråk mot säljaren
på grund av fel i varan. Normaltal skola i den utsträckning som finnes
erforderlig fastställas av lantbruksstyrelsen för varje års skörd.

I 6 § meddelas en föreskrift, varigenom säljarens civilrättsliga ansvarighet
mot köparen ytterligare skärpes. Där stadgas nämligen, att om vid köpet
gjorts förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet i anledning
av fel i varan, detta förbehåll ej får åberopas av säljaren, med mindre det
upptagits i skriftligt avtal rörande köpet och skett i annan form än blott
genom hänvisning till priskurant eller liknande meddelande. Nämnda stadgande
— som har till syfte alt hindra att köparen blir bunden av förbehåll,
vilka han icke uppmärksammat — äger emellertid ej tillämpning i fråga
om sådana handelsköp och andra köp som omförmälas i 3 §.

Vid sidan av de bestämmelser angående uppgiftsplikt m. m., för vilka

8

Kungi. Maj:ts proposition nr 206.

nu redogjorts, innehåller lagen tillika ett förbud mot att över huvud taget
saluföra vissa slags frövaror, om de i mera avsevärd grad äro bemängda
med ogräs. Enligt 7 § får sålunda frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver
eller timotej icke saluhiållas till utsäde, om varan innehåller mer än tre
gånger så många ogräsfrön som enligt gällande bestämmelser angående
statsplombering av frövara må kunna förekomma i statsplomberad vara.
Ej heller får biandfrö saluhållas till utsäde, om det innehåller flera ogräsfrön
än fyra gånger det antal som enligt bestämmelserna angående statsplombering
är medgivet för timotej frö. Villkoren för statsplombering finnas
för närvarande angivna i en av lantbruksstyrelsen den 30 januari 1948
utfärdad kungörelse med ändringar den 28 december 1948 och den 29 oktober
1949.

Överträdelse av det i 7 § meddelade förbudet straffas enligt 10 § med dagsböter.
Det är emellertid att märka, att förbudet ej gäller i fråga om sådana
försäljningar som avses i 3 §.

Slutligen må nämnas att enligt 13 § i lagen Kungl. Maj:t äger meddela
föreskrifter angående tillsynen å efterlevnaden av densamma.

Dylika tillsynsföreskrifter ha givits genom kungörelse den 15 november
1928 (nr 444). De innebära i huvudsak följande.

Om frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver eller timotej eller biandfrö
saluhålles till utsäde och fråga ej är blott om sådan försäljning som avses i
3 § frölagen, må allmän åklagare taga prov av den saluhållna varan för att
kontrollera, att varan icke har högre ogräshalt än som är tillåten enligt
7 § samma lag. Samma befogenhet tillkommer tjänsteman eller provtagare,
som är anställd hos centrala frökontrollanstalten eller med statsmedel understödd
lokal frökontrollanstalt, jordbrukskonsulent eller vandringsrättare
hos hushållningssällskap ävensom en var annan som centrala frökontrollanstalten
därtill förordnar. Vidare äger varje köpare av frövara rätt
att, om frölagen är tillämplig å köpet, hos person som nyss nämnts påkalla
att prov tages av den inköpta varan för kontroll av att denna till sin beskaffenhet
överensstämmer med lämnade uppgifter.

Tagna prov skola undersökas vid statens centrala frökontrollanstalt. Om
undersökningen giver vid handen, att förseelse mot frölagen blivit begången,
åligger det frökontrollanstalten att anmäla detta till åklagaren.

Sammanfattning av statens centrala frökontrollanstalts förslag.

Centrala frökontrollanstaltens ändringsförslag innebär skärpningar i flera
avseenden.

Först och främst föreslår anstalten att frölagens bestämmelser nu skola
göras tillämpliga även såvitt angår utsäde av stråsäd och trindsäd. Vidare
anser anstalten, att generellt förbud bör införas mot att i annan ordning
än som sägs i 3 § frölagen saluhålla frövara, som icke i fråga om renhetsgrad,
ogräshalt och grobarhet uppfyller vissa fordringar, vilka närmare an -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

givits i förslaget och förutsatts skola upptagas i lagen. Dessutom föreslås,
att torg- och kringföringshandel med utsädesvaror skall förbjudas samt att
förbud skall stadgas för frörenserier och liknande företag att annat än i
vissa undantagsfall avhända sig avrensningar med hög ogräshalt. Utöver
de ändringar för vilka sålunda redogjorts ifrågasättas även mindre jämkningar
på flera punkter.

Anstalten förordar också en omarbetning av tillsynsföreskrifterna i syfte
att effektivisera kontrollen av frölagens efterlevnad. I samband därmed
hemställer anstalten, att medel måtte anvisas till ersättning åt provtagare
och till anställande av inspektörer med uppgift bl. a. att leda och övervaka
provtagarnas arbete.

I den skrivelse varmed förslaget överlämnats anför anstalten, att det kunde
ifrågasättas att i stället för att vidtaga skärpningar i frölagen föreskriva
obligatorisk statsplombering av frövaror. Detta hade anstalten emellertid
av flera skäl icke velat tillråda. Redan med hänsyn till de begränsade
resurser som för närvarande stode till frökontrollanstalternas förfogande
syntes det mindre välbetänkt att slå in på en sådan väg. Vidare måste införandet
av statsplombering som villkor för försäljning av utsädesvara förutsätta
att det tillskapades nya plomberingsformer med lägre fordringar än
de som nu gällde för vanlig statsplombering och kvalitetsplombering. Enligt
anstaltens mening kunde det då befaras att en prisutjämning mellan lägre
och högre kvaliteter komme att ske. Köparna uppfattade nämligen lätt statsplombering
som en garanti för god kvalitet utan att närmare undersöka
plomberingens innebörd i det särskilda fallet. Från Danmark funnes färska
erfarenheter i denna riktning. I vårt land, där en ordning med obligatorisk
plombering tillämpats under kristiden, hade detta system visserligen fungerat
någorlunda tillfredsställande, men detta hade berott på att priskontroll
rått och att utsädesvarorna uppdelats i prisgrupper efter kvalitet.

Frågan om utvidgning av frölagens tillämpningsområde.

Vid frölagens tillkomst rådde delade meningar i frågan, huruvida lagen
borde äga tillämpning beträffande stråsäd och trindsäd.

Till grund för lagstiftningsarbetet lågo två särskilda förslag av lantbruksstyrelsen,
avgivna den 17 februari 1922 och den 18 november 1926. Enligt
båda dessa förslag skulle lagbestämmelserna gälla jämväl för handeln med
utsäde av spannmål, varmed åsyftades såväl trindsäd som stråsäd. Lantbruksstyrelsen
anförde i sin motivering till förslagen, att de missförhållanden,
som förelåge med avseende å handeln med spannmålsutsäder visserligen
icke vore lika starkt framträdande som de, vilka rådde inom den egentliga
fröhandeln, men att de likväl enligt styrelsens mening vore så pass allvarliga,
att fullt fog syntes föreligga för att göra lagstiftningen tillämplig
även beträffande sådant utsäde. Ehuru vissa utsäden, som vore lämpliga
för odling i landets sydliga delar, på grund av bristande härdighet kunde

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

giva en mycket ringa skörd i de mellersta och norra delarna av landet,
försåldes, enligt vad styrelsen hade sig bekant, i öppna handeln en stor
mängd utsäde, som icke undergått någon som helst undersökning i berörda
avseende och ofta även utbjödes under oriktig ursprungs- eller sortbeteckning.

Även det lagförslag, som (genom proposition nr 77) förelädes 1928 års
riksdag, innebar att utsäde av stråsäd och trindsäd skulle inbegripas under
lagen. Till motivering härav hänvisade föredragande departementschefen till
lantbruksstyrelsens nyssnämnda uttalanden.

Det sammansätta andra lag- och jordbruksutskott som behandlade propositionen
anförde emellertid i sitt utlåtande (nr 1) att missförhållandena
på utsädesmarknaden obestridligen vore störst i fråga om det egentliga
tröet. Beträffande utsäde av spannmål vore de enligt utskottets mening
icke så framträdande, att för det dåvarande ett ingripande på lagstiftningens
väg kunde anses nödvändigt. Med avseende å sådant utsäde förelåge också
större möjligheter för köparen att själv bedöma varan än då fråga vore
om egentligt frö, vars värde icke kunde utrönas genom en besiktning av
fröet utan först efter analys. Handel med utsäde av stråsäd och trindsäd
syntes ock i betydlig omfattning äga rum mellan odlarna själva, och enligt
utskottets mening borde dessa därvid beredas skälig rörelsefrihet. På grund
av vad sålunda anförts hemställde utskottet att sådant utsäde måtte undantagas
från lagens tillämpning. Denna utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid 1941 års riksdag väcktes motioner om en översyn av bestämmelserna
rörande utsädeshandeln. I dessa motioner framställdes bl. a. önskemål om
kontroll även över handeln med utsäde av strå- och trindsäd. Motionärerna
anförde att missförhållanden funnes på detta område vilka icke syntes
kunna bemästras utan lagstiftning. Det hade förekommit att utsädesvaror
av strå- och trindsäd, varav prov inkommit till frökontrollanstalter, visat
sig vara oanvändbara på grund av frostskador, angrepp av sjukdomar m. m.
Vidare hade det inträffat att vid brist t. ex. på utsäde av en viss för Norrland
lämplig tidig havresort utsäde av sen sort försålts under den tidigare
sortens namn. Beträffande sortäktheten hade köparen ingen möjlighet till
bedömande. Enligt motionärernas mening vore därför obligatorisk statsplombering
mera effektiv än en utsträckning av frölagen till att omfatta
även strå- och trindsäd. Båda alternativen borde emellertid bli föremål för
utredning.

Med anledning av nämnda motioner hemställde riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t den 30 maj 1941 (nr 265) om utredning rörande ordnandet av
kontrollen över handeln med utsäde. Sådan utredning påbörjades också men
avbröts efter någon tid med anledning av att utsädesvaror lagts under beslag
och bestämmelser om handelsreglering för sådana varor meddelats av
livsmedelskommissionen.

1 norrlandskommitténs förut omnämnda framställning angående revision
av frölagen beröres icke uttryckligen frågan om kontroll över han -

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

11

deln med spanninålsutsäde. Östergötlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott
har emellertid i yttrande över framställningen anfört, att
det vore av stort värde, om vid ändring av frölagen utsäde av strå- och
trindsäd inbegrepes under densamma.

Centrala frökont rollanstalten yttrar i denna del, att de
skäl för införande av kontroll över handeln med spanninålsutsäde, som tidigare
anförts av lantbruksstyrelsen och motionärerna vid 1941 års riksdag,
enligt anstaltens mening alltjämt ägde giltighet. Såsom förut nämnts
förordar anstalten därför, att frölagens bestämmelser nu skola göras tilllämpliga
även å utsäde av stråsäd och trindsäd. Samtidigt uttalar anstalten
emellertid att i fråga om dylikt utsäde den i 2 § föreskrivna uppgiftsskyldigheten
måste väsentligt inskränkas i vissa fall, då särskilda förhållanden
nödvändiggjorde snabb leverans och analys av varan icke medhunnits. Härom
anför anstalten följande.

Vid sådden, särskilt på hösten men även på våren, är brådskan att anskaffa
utsäde och i tid få detta sått ofta så stor, att en undersökning av
varans kvalitet ej medhinnes. På hösten sammanfaller tiden för tröskning
av årets skörd av höstsädesslagen ofta med tiden för höstsådden, varför en
avvaktan av analysresultaten ej är möjlig. På våren visa sig ofta de uppgjorda
beräkningarna över erforderlig utsädesmängd ej hålla streck med
resultat, att partier, som ursprungligen ej varit avsedda för utsädesändamål
och därför ej blivit analyserade, måste i sista stund tillgripas. Även
under dylika förhållanden måste det anses vara viktigare, att utsäde över
huvud taget kan anskaffas och bli sått i rätt tid än att utsädet först skall
hinna analyseras och sedan komma i jorden för sent. Med anledning härav
måste för dylika fall undantag från lagens bestämmelser tolereras, i det
att man stipulerar, att under själva brådskan vid sådden (för höstsädesslagen
på hösten och för vårsädesslagen på våren) utsäde må kunna försäljas
med endast partiell eller i nödfall utan medföljande analys.

Vid remissbehandlingen har förslaget att även strå- och trindsäd
skall inbegripas under frölagen icke mött gensaga i vidare mån än att
Stockholms handelskammare samt Östergötlands och Södermanlands handelskammare
uttalat viss tvekan, huruvida några skärpningar av frölagen
över huvud vore påkallade. Styrelsen för Sveriges lantbruksförbund har anfört,
att en sådan utvidgning av lagens tillämpningsområde länge varit ett
önskemål från jordbrukarnas sida, och styrelsen för Sveriges fröodlareförbund
har uttalat, att därigenom skulle erhållas en viss fortsättning på de
under krisåren gällande bestämmelserna, vilka syntes ha bidragit till att
förbättra kvaliteten på utsäde av spannmål.

Departementschefen. Såsom framgått av det anförda intog Kungl. Maj:t redan
år 1928 den ståndpunkten, att frölagen borde gälla även för utsäde av
stråsäd och trindsäd. Vikten av att mindervärdiga varor så långt som möjligt
hållas borta från marknaden är tydligen också lika stor med avseende
ä sådant utsäde som då fråga är om vallväxt-, rotfrukts- eller köksväxtfrö.
Ej minst är det av betydelse att köparen kan lita på att han erhåller utsäde
av en med hänsyn till klimat och övriga odlingsförhållanden lämplig sort.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

Under förarbetena till frölagen bestreds icke från något håll att också handeln
med spannmålsutsäde lämnade rum för vissa anmärkningar. Praktiska
exempel på ganska allvarliga missförhållanden ha sedermera lämnats i motioner
vid 1941 års riksdag. Sedan dess torde behovet av kontroll snarast
ha blivit större. Under senare år har nämligen skördetröskning blivit allt
vanligare, och vid detta tröskningssätt lär faran för skador å kornet vara
större än vid annan tröskning. Starka skäl tala sålunda enligt min uppfattning
för att frölagens tillämpningsområde nu utvidgas till att omfatta jämväl
utsäde av stråsäd och trindsäd.

Några avgörande betänkligheter häremot synas ej heller möta. Jag vill
erinra att flertalet av frölagens bestämmelser icke gälla beträffande försäljning
direkt från odlare, som sker utan offentligt utbjudande. Även om
spannmålsutsäde inbegripes under lagen, behöva således inga olägenheter
uppkomma för den icke yrkesmässiga handeln odlare emellan. Ej heller torde
det med fog kunna göras gällande att oöverkomliga svårigheter i så fall
måste uppstå att i brådskande såningstider över huvud erhålla erforderligt
utsäde. Hinder föreligger tydligen icke mot att i nödfall tillåta försäljning,
oaktat analys av varan ej medhunnits. Såsom förut nämnts stadgas redan nu
i 8 § i lagen, att underlåtenhet att lämna uppgift angående renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet skall vara straffri, där på grund av särskilda omständigheter
möjlighet ej funnits att meddela uppgiften senast då varan avlämnades.
Av förarbetena framgår, att detta stadgande ursprungligen avsågs
skola vinna tillämpning främst vid försäljning av spannmålsutsäde i
samband med höstsådden och i undantagsfall även vid vårsådden. För övrigt
må framhållas, att det till följd av skördetröskningens införande numera
lär inträffa mindre ofta än förr, att tiderna för tröskning och höstsådd
sammanfalla. Skäligt rådrum för analys av utsädet torde sålunda i allmänhet
stå till buds.

I detta sammanhang vill jag också framhålla, att handeln med utsäde
av spannmål under kristiden varit underkastad reglerande bestämmelser
som i stort sett varit jämförliga med stadgandena i frölagen. Enligt nämnda
regleringsbestämmelser, som avsågo försäljning från handlande till förbrukare,
indelades utsädesspannmålen i olika prisgrupper efter kvalitet. Även
för den lägsta prisgruppen uppställdes vissa minimifordringar i fråga om renhetsgrad
och grobarhet m. m. Försäljning var tillåten endast på villkor att
varan var plomberad och åtföljd av analysbevis, anbragt under plomben.
Vissa auktoriserade utsädeshandlare ägde använda egen plomb men eljest
skulle plomberingen verkställas av frökontrollanstalt. Tillämpningen av
dessa bestämmelser synes i allmänhet icke ha medfört några svårigheter.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker jag i denna del centrala frökontrollanstaltens
förslag.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

13

Frågan om införande av generellt förbud mot saluhållande av

mindervärdig frövara.

Även frågan, i vad mån förbud borde stadgas mot saluhållande av frövaror
som icke uppfyllde vissa kvalitetsfordringar, har varit föremål för övervägande
vid flera tillfällen.

I motiven till lantbruksstyrelsens förut omnämnda förslag av den 17 februari
1922 anförde styrelsen att något sådant förbud icke syntes erforderligt,
om säljare av utsädesvara förpliktades att lämna köparen sådana uppgifter
angående varans beskaffenhet, att köparen kunde bedöma dess värde som
utsäde. Styrelsen tilläde att ett dylikt förbud på vissa orter, särskilt i Norrland,
kunde medföra svårigheter att anskaffa erforderligt frö. Det skulle
också vara till hinder för vissa fullt befogade försäljningar, t. ex. sådana som
avsåge en råvara med låg renhet, ämnad att ytterligare behandlas innan den
vore att anse såsom färdigt utsäde.

Styrelsens förslag av den 18 november 1926 upptog emellertid ett stadgande
om förbud i vissa fall mot försäljning till utsäde av frövara med alltför
stark ogräshalt. Till motivering härav anförde styrelsen att, enligt vad
erfarenheten lärt, en av de största svårigheterna vid kampen mot ogräsen
vore, att nya mängder ogräsfrön tillfördes jorden genom orent utsäde. Särskilt
stor fara för odlingen innebure detta förhållande i fråga om de växter,
som användes för vallkultur, i första hand timotejen och klöverarterna. I
oren utsädesvara av dessa växter kunde antalet ogräsfrön uppgå till flera
hundra tusen per kilogram.

Det av lantbruksstyrelsen sålunda föreslagna stadgandet blev, efter en
mindre jämkning, upptaget i lagen såsom 7 §.

Centrala frökontrollanstalten anför i förevarande fråga
att de förhoppningar, som vid lagens tillkomst hystes om att mindervärdigt
frö ej längre skulle vinna avsättning, endast i begränsad omfattning infriats.
Detta berodde framför allt på vissa lantbrukares okunnighet och kortsynthet,
som föranledde dem att söka anskaffa nödigt utsäde till lägsta möjliga pris.
Anstalten föreslår därför, såsom redan nämnts, att generellt förbud nu skall
meddelas mot att, i annan ordning än som avses i 3 § frölagen, saluhålla
utsädesvara som ej fyller vissa krav i fråga om renhet, grobarhet och ogräshalt.
Därigenom skulle enligt vad anstalten yttrar landets jordbrukare vinna
den fördelen, att inom utsädeshandeln blott utbjödes frövaror som verkligen
hade förmåga att giva upphov till livsdugliga plantbestånd.

Till utveckling av sin ståndpunkt anför anstalten följande.

Utsädesvarornas viktigaste egenskap är otvivelaktigt deras förmåga att
gro och utbilda livsdugliga fröplantor. Om denna egenskap saknas eller grobarheten
är låg, är utsädesvaran värdelös. Det har nämligen visat sig, att i
det fall, att grobarheten är låg — olika värden för olika fröslag — visserligen
ett antal normala groddar kunna utbildas på groningsbäddarna i laboratoriet
men att dessa besitta så svag livskraft, att under naturliga förhållanden
ute på fältet så gott som inga fullbildade plantor uppstå. Det torde där -

u

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

iör vara ännu viktigare att förbjuda försäljning av i fråga om grobarhet undermåliga
utsädesvaror än att för vissa vallfröslag utfärda förbud för försäljning
på grund av för hög ogräshalt.

Beträffande renheten böra samma synpunkter anläggas. En frövara, som
innehåller avfall av olika slag, måste med nödvändighet innehålla ett mindre
antal grobara och till utsäde dugliga frön per kg. än en sådan från vilken
avfallet bortrensats. Om avfallet utgör en mera avsevärd andel av utsädesvaran,
nedsättes därför dennas värde såsom sådan, varför den ej bör få försäljas
till utsädespris. En begränsning även av den tillåtna halten av avfall
för frövaror, som saluhållas till utsäde, synes därför vara väl motiverad.

Halten av ogräsfrön inverkar dels på fröpartiets renhetsgrad och därigenom,
som ovan utretts, på dess utsädesvärde, dels utgöra ogräsfröna en fara
för den utsådda odlingen och efterföljande grödor på samma fält. Med anledning
härav ha i den nuvarande lagen bestämmelser införts om maxiinalhalt
av ogräsfrön hos rödklöver, alsikeklöver, vitklöver, timotej och biandfrö, i
vilka särskilt höga ogräshalter ofta bruka förekomma. Från flera olika håll
har en skärpning av dessa bestämmelser förordats. — Enligt centrala frökontrollanstaltens
mening bör också en skärpning företagas och framförallt
biandfröet härvid ungefär jämställas med övrigt frö. — Statens centrala frökontrollanstalt
vill emellertid taga steget fullt ut och föreslå, att liknande
bestämmelser införas för samtliga utsädesvaror, som falla under frölagen.

Anstalten framhåller vidare att de invändningar lantbruksstyrelsen tidigare
framställt mot införandet av ett förbud av nu ifrågavarande slag icke
syntes befogade. Några svårigheter att anskaffa utsäde som fyllde uppställda
kvalitetskrav borde enligt anstaltens mening ingenstädes behöva uppkomma,
sedan man numera fått utsädesfirmornas och centralföreningarnas distributionsapparater
till förfogande. Vad åter anginge försäljningar av icke färdigrensad
frövara skedde dessa i allmänhet från producent till utsädesfirma
eller utsädesfirmor emellan och komme således regelmässigt att vara undantagna
från förbudet.

Däremot finge man enligt anstalten måhända räkna med en annan nackdel
av förbudet, nämligen en viss prisstegring. Anstalten har dock ansett att
denna olägenhet komme att mer än väl uppvägas av fördelarna. Härom har
anstalten yttrat följande.

Det är mycket troligt, att handelns företrädare efter genomförandet av
en bestämmelse om minimikrav på kvalitetsegenskaperna hos utsädesvaror
av sådana fröslag, som ej kunna vinna avsättning såsom foder- eller kvarnvara
eller för annat industriellt ändamål, komma att vilja taga detta till förevändning
för en prisförhöjning på de för saluhållande tillåtna utsädesvarorna.
De skulle kunna peka på, att de nu ej kunna finna avsättning till utsädespriser
för de dåliga kvaliteter, som alla fröfirmor ha att dragas med,
och att de tidigare i sina kalkyler räknat med dylik försäljning. Häremot
kan anföras, att firmor, som äro måna om sitt renommé, själva ej bruka offentligt
utbjuda de sämre kvaliteterna utan till lågt pris försälja dem till
mindre nogräknade handlande, vilka efter rensningar och blandningar framställa
och salubjuda de mindre önskvärda frökvaliteter det här är fråga om.
Även om en mindre, allmän prisförhöjning å utsäden av de ifrågavarande
fröslagen skulle bli resultatet av den föreslagna åtgärden, får man nog anse,
att omkostnaderna för jordbrukarna dock härigenom komma att bli rättvisare
fördelade. Under nuvarande förhållanden få nämligen de, som köpa

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

15

de sämre kvaliteterna, därför att de äro billigare, och vilka i allmänhet ha
sämst ekonomisk ställning, delvis betala de ekonomiskt mera välsituerades
utsäden, då dessa köpa prima kvaliteter. Efter förslagets genomförande skulle
denna orättvisa kostnadsfördelning försvinna liksom kanske även de allra
billigaste frökvaliteterna, vilka dock aldrig varit värda ens sitt låga pris.

Med avseende å frågan om den närmare utformningen av förbudet har
anstalten anfört, att på vissa håll i utlandet kvalitetsfordringarna fastställdes
för ett år i sänder. Därmed följde den fördelen att kraven kunde sättas
olika högt allteftersom skördens kvalitet växlade. En enklare och för såväl
handeln som jordbruket lätthanterligare metod vore emellertid enligt anstaltens
uppfattning att en gång för alla i lagen fastställa vissa jämförelsevis
låga minimivärden som sedan ej behövde ändras. Allmänheten komme
då snart att lära sig dessa gränstal och vore ej nödsakad att för varje särskilt
tillfälle efterforska vad som då gällde.

Anstalten har också utarbetat förslag till detaljerade kvalitetsbestämmelser
för olika slags frövaror, avsedda att intagas i lagen. Som exempel på
innebörden av dessa föreskrifter må nämnas att lägsta tillåtna renhetsgraden,
uttryckt i viktprocent rent frö, föreslagits skola bestämmas för rotfruktsväxter
med undantag av morot till 95 %, för strå- och trindsäd till
90 %, för vallbaljväxter med undantag av getväppling samt för timotej och
handelsväxter till 90 %, för morot, getväppling och köksväxtfrö till 85 %,
för hundäxing, kamäxing, knylhavre, kryp ven, losta- och raj gräsarter samt
ängssvingel till 80 %, för gryne- och gröearter, får-, hård-, röd- och rörsvingel
samt rörflen till 75 %, för gullhavre och luddtåtel med agnar till
70 % samt för ängskavle till 50 %. I fråga om grobarheten skall enligt förslaget
krävas att denna — beräknad i antalsprocent grobart frö av det rena
fröet — uppgår till minst 75 % hos utsäde av strå och trindsäd. För övriga
utsäden variera grobarhetstalen mellan 45 och 60 %. Beträffande ogräshalten
innebär förslaget att utsäde av strå- eller trindsäd med undantag av
råg ej skall få innehålla mer än 100 ogräsfrön per kilogram, därav högst
50 av svårare ogräs. För råg ha dessa värden fördubblats, och för andra
frövaror har maximigränsen i allmänhet satts till 2V2 gånger den som gäller
vid vanlig statsplombering av varan i fråga. Vad särskilt angår fröblandningar
föreslås, att kvalitetsfordringarna skola bestämmas med utgångspunkt
från vad som angivits för de skilda blandningsdelarna. Som skäl härför
åberopar anstalten, att enligt vad företagna prov visat frö som inginge
i en blandning för närvarande ofta hade betydligt sämre egenskaper än sådant
frö av samma slag som salufördes för sig.

I anslutning till de bestämmelser för vilka sålunda redogjorts har slutligen
i anstaltens förslag upptagits ett stadgande av innehåll att dispens
från bestämmelserna finge meddelas av lantbruksstyrelsen, om särskilda
skäl föranledde därtill.

Även nu ifrågavarande ändringsförslag har i allmänhet tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i remissyttranden a.

Styrelsen för Sveriges fröodlareförbund har uttalat att det visserligen fun -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 206

nes fog för att tala om en fortgående standardhöjning hos vår utsädeshandel
men att det dock alltjämt funnes ett flertal fröfirmor och fröhandlare
som utnyttjade olika möjligheter att saluföra utsäde med ringa odlingsvärde.
Tyvärr vore det oftast innehavare av småjordbruk och andra mindre
erfarna jordbrukare som köpte dessa svagare utsädeskvaliteter. Den upplysningsverksamhet
som bedrivits av olika organisationer hade säkerligen
bidragit till att minska försäljningen av mindervärdigt utsäde, men denna
hade dock fortfarande sådan omfattning, att även andra vägar måste anlitas
för att stävja den.

Beträffande den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelserna
har samma remissinstans anfört att det torde vara ofrånkomligt med ganska
detaljerade föreskrifter. Det syntes dock kunna ifrågasättas, om det vore
nödvändigt att beträffande ogräshalten göra skillnad mellan råg- och annat
spannmålsutsäde.

Departementschefen. Frölagen utgår för närvarande i huvudsak från den
förutsättningen att avsättning i allmänhet ej skall kunna vinnas för en frövara,
såframt det icke av uppgifterna om dess beskaffenhet framgår att den
är av tillfredsställande kvalitet. Utredningen i ärendet giver emellertid vid
handen att mindervärdigt utsäde alltjämt i icke obetydlig omfattning förekommer
i marknaden och finner köpare bland jordbrukarna. Särskilt vad
beträffar biandfrö visar erfarenheten att föreskrifterna om uppgiftsskyldighet
icke fått den verkan som åsyftats. Analyser vid centrala frökontrollanstalten
ha givit till resultat att medan klöverfrö, som saluförts för sig,
genomsnittligt haft en grobarhet på närmare 75 %, grobarhetstalet för klöverfrö,
som sålts i blandning med timotej, i medeltal uppgått till knappa
60 % och ej sällan legat avsevärt lägre.

Från jordbruksproduktionens synpunkt är det angeläget att underhaltigt
eller bristfälligt frö överhuvud ej kommer till användning som utsäde. Med
hänsyn till nyss berörda erfarenheter torde det finnas föga utsikt att uppnå
detta mål, så länge mer eller mindre värdelösa utsädesvaror opåtalt kunna
saluföras i allmänna handeln. Jag tillstyrker därför förslaget om införande
av generellt förbud mot att saluhålla frövara som icke uppfyller skäliga anspråk
med avseende å renhet, grobarhet och ogräshalt. En sådan ordning
har under kristiden tillämpats för stora delar av utsädeshandeln utan att
detta föranlett någon olägenhet. Vid fri prisbildning kommer saken visserligen
såtillvida i ett annat läge, att en viss fara för prisstegring icke kan
anses utesluten. Vinsten av att det sämre fröet hålles borta från utsädesmarknaden
är dock enligt min mening så betydande att risken för något
högre priser icke bör hindra reformens genomförande.

I motsats till centrala frökontrollanstalten anser jag emellertid icke lämpligt
att kvalitetskraven fastställas i själva lagen. Det torde vara ofrånkomligt
att bestämmelserna i fråga göras tämligen detaljerade, och detta kan i
sin tur föranleda att ändringar tid efter annan måste vidtagas på skilda
punkter. Det kan måhända också visa sig nödvändigt att till en början sätta
fordringarna jämförelsevis lågt och först efter någon övergångstid införa

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

17

strängare regler. På grund av vad sålunda anförts förordar jag att de närmare
föreskrifterna angående renhetsgrad, grobarhet och ogräshalt meddelas
i administrativ ordning. Uppgiften synes lämpligen böra anförtros åt
lantbruksstyrelsen, som redan nu har att fastställa normaltal.

I lagen torde följaktligen endast böra angivas, att frövara ej må saluhållas
till utsäde, om den i något av nyssnämnda hänseenden ej uppfyller
av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar. Förbudet bör tydligen icke gälla
i fråga om försäljningar som avses i 3 §.

Övriga mera väsentliga frågor.

Såsom framgått av den sammanfattande redogörelse jag förut lämnat
för centrala frökontrollanstaltens förslag, har anstalten ytterligare förordat
införande av förbud mot torg- och lcringföringshandel med utsädesvaror.
Till stöd för detta förslag anför anstalten, att man därigenom skulle
bli befriad från den kategori av fröhandlare som i allmänhet varit minst
kvalificerad för uppgiften och tillhandahållit de sämsta varorna. Därtill
komme att det alltid varit svårast att övervaka denna del av utsädesmarknaden.
Torghandlarna försvunne ofta från torgen så snart en provtagare
visade sig, och kringföringshandlarna vore svåra att anträffa samt kunde,
om deras verksamhet stävjades på en viss ort, inom kort dyka upp på en
annan plats.

Förslaget i fråga har avstyrkts av kommerskollegium och Stockholms
handelskammare.

Enligt den ursprungliga lydelsen av 1864 års näringsfrihetsförordning
stod det öppet för en var att utan vare sig anmälan eller tillstånd idka kringföringshandel
med frövaror. Efter en den 17 juni 1938 vidtagen ändring i
förordningen är emellertid dylik handel numera underkastad samma föreskrifter
som ambulerande handel i allmänhet. Under förarbetena till nämnda
författningsändring övervägdes att införa totalförbud för kringföringshandel
med frö, men ett så långtgående ingrepp ansågs icke vara befogat.
Enligt min uppfattning föreligga icke tillräckliga skäl att nu intaga en annan
ståndpunkt. Ej heller är jag beredd att tillstyrka förslaget om förbud beträffande
torghandeln.

Anstalten har vidare föreslagit att i lagen skulle införas ett nytt stadgande,
av innehåll att frörenserier eller andra med utsädesrensnings- och sorteringsmaskiner
försedda företag ej finge avhända sig avrensningar av utsädespartier
hos vilka ogräshalten vore mer än dubbelt så hög som den
vid försäljning till utsäde tillåtna, med mindre ogräsfröets grobarhet dessförinnan
förstörts. Utan hinder av denna föreskrift skulle dock enligt förslaget
avrensningar alltid få återställas till den, på vars uppdrag rensningen
skett, ävensom säljas för export eller till avnämare, vilken förbunde sig att
använda varan för förmalning till fodermjöl eller hönsfoder eller för industriändamål.
Syftet med förbudsbcstämmelsen i fråga — vilken icke skulle
gälla beträffande stråsäd och trindsäd — har av anstalten angivits vara att

2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 206.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

förhindra att dylika avrensningar uppköptes av fröhandlare för att sedan
användas vid framställning av fröblandningar.

Som jag redan nämnt äro för närvarande missförhållandena inom utsädeshandeln
störst beträffande biandfröet. Vid bifall till förslaget om förbud
mot försäljning till utsäde av frövara som ej uppfyller vissa kvalitetsfordringar
torde emellertid önskemålet att hålla mindervärdigt biandfrö borta
från marknaden kunna tillräckligt tillgodoses i denna ordning. Att därutöver
meddela inskränkande bestämmelser om frörenseriernas rätt att förfoga
över avrensningar synes mig följaktligen icke vara påkallat.

I detta sammanhang torde jag också få nämna att anstalten på två punkter
ifrågasatt jämkningar som icke gå i skärpande utan i uppmjukande riktning.
Medan i 5 § för närvarande stadgas att i där avsedda fall köparen
regelmässigt äger kräva att varan i de avseenden, varom uppgift ej lämnats,
motsvarar gällande normaltal för frö av det slag som avses med försäljningen,
innebär sålunda anstaltens förslag att säljaren ej skall anses ha
tillförsäkrat mera än att varan uppfyller villkoren för att försäljning till utsäde
över huvud skall vara tillåten. Därjämte föreslås en ändring i 6 § av
den innebörden, att förbehåll, som säljaren uppställt beträffande sin ersättningsskyldighet
med anledning av fel i varan, skall få åberopas jämväl om
det givits formen av en hänvisning till priskurant eller därmed jämförligt
meddelande, detta vare sig hänvisningen gjorts i skriftligt avtal eller muntligen.
Som skäl för sistnämnda förslag bär anstalten anfört, att utsädeshandeln
till största delen skedde genom agenter eller per telefon och att det
icke syntes vara möjligt att upprätthålla nu gällande bestämmelser på denna
punkt. De firmor som utgåve egna kataloger kunde också, enligt anstalten,
förutsättas vara så måna om sin kundkrets att de ej komme att i katalogerna
införa några oskäliga förbehåll.

De båda ändringar som sålunda föreslagits skulle medföra, att rättsskyddet
för köparna i viss mån försvagades. Jag kan därför icke tillstyrka att
de genomföras.

Upprättat lagförslag.

I överensstämmelse med det anförda har inom jordbruksdepartementet
upprättats förslag till lag om ändring i lagen den juni 1928 (nr 289) angående
handel med utsädesvaror. Jag torde nu få övergå till att närmare
redogöra för innehållet i detta förslag.

1 §•

I denna paragraf har vidtagits den ändringen att lagens bestämmelser
angivits skola gälla även för utsäde av stråsäd och trindsäd. Beträffande
skälen härför torde jag få hänvisa till det förut anförda.

2 §•

Enligt punkt b) i 1 mom. av denna paragraf föreligger för närvarande
alltid skyldighet att beträffande rotfruktsfrö och köksväxtfrö angiva fröets
sort. För annat frö skall sådan uppgift lämnas där det kan ske.

Kunql. Maj:ts proposition nr 206.

19

Centrala frökontrollanstalten har föreslagit, att ovillkorlig uppgiftsplikt
angående sort nu skall föreskrivas jämväl med avseende å stråsäd och trindsäd
men att å andra sidan sortuppgift för köksväxtfrö ej längre skall vara
obligatorisk.

I anslutning till ett uttalande i norrlandskommitténs förut omnämnda
framställning har anstalten vidare anfört, att det vid vallkultur ej sällan
vore av avgörande betydelse för odlingsresultatet att frö av lämplig stam
valdes till utsäde. Så kunde t. ex. vissa tidiga och medelsena rödklöverstammar,
som lämpade sig väl för odling i landets södra delar, icke med fördel
användas i Norrland. Anstalten har därför ansett det kunna ifrågasättas,
om icke säljare av vallväxtfrö borde åläggas att lämna uppgift om fröets
stam. Emellertid har anstalten funnit övervägande skäl tala mot en sådan
föreskrift samt därvid i främsta rummet åberopat, att riktigheten av en
uppgiven stambeteckning ej skulle kunna kontrolleras. Däremot borde det
enligt anstalten kunna påfordras att beträffande rödklöver uppgift lämnades,
huruvida fråga vore om klöver av sen, medelsen eller tidig typ.

Vad anstalten sålunda föreslagit har föranlett erinran endast från Stockholms
handelskammare. Denna har anfört, att överskott av kornblandsäd,
som odlats i de bördiga trakterna av landet, ej sällan utan sortbeteckning
såldes som utsäde till odlare i skogs- och mellanbygder. Då detta utsäde
vore billigt och i kvalitet överlägset ortens egen produktion, borde dylika
försäljningar icke förhindras. Stråsäd och trindsäd borde därför ej inbegripas
under föreskriften om ovillkorlig skyldighet att lämna uppgift beträffande
sorten. Ej heller borde fröhandlarna åläggas att för frö av rödklöver
uppgiva dess typ. Mången gång saknade producenten själv kännedom
därom. Detta vore vanligen fallet, om fröet härrörde från en odling som ej
anlagts särskilt för fröproduktion, och enligt kammarens mening vore det
med hänsyn till fröförsörjningen av vikt att även frö från dylika odlingar
kunde tillvaratagas för utsädesändamål.

För egen del har jag ansett mig böra biträda anstaltens förslag. Det lär
i praktiken ha visat sig omöjligt att beträffande vissa köksväxter genomföra
en uppdelning i sorter med tydligt skilda egenskaper. Föreskriften att
sortuppgift alltid skall lämnas för köksväxtfrö bör därför ej lämpligen bibehållas.
I fråga om sädesväxterna föreligga däremot sedan länge väl utbildade
och kännetecknade sorter. Från denna synpunkt behöver det följaktligen
icke möta några betänkligheter mot att sortangivning göres obligatorisk
för stråsäd och trindsäd. Ej heller torde i allmänhet några svårigheter
föreligga att med avseende å rödklöver uppgiva, huruvida den är av
sen, medelsen eller tidig typ. Med anledning av vad som anförts av Stockholms
handelskammare vill jag framhålla, att även utsäde av god kvalitet
kan vara så gott som värdelöst i det enskilda fallet, om det är fråga om
en sort eller en typ som ej är lämplig för klimatet och odlingsförhållandena
i övrigt. Från jordbruksproduktionens synpunkt är det alltså önskvärt att
köp av utsäde utan kännedom om sort eller typ så långt möjligt förhindras.

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

I enlighet med vad nu anförts har i departementsförslaget punkten b) i
2 § 1 mom. erhållit det innehållet, att säljaren skall uppgiva fröets slag
samt i fråga om frö av stråsäd, trindsäd och rotfrukter ävensom, där så
kan ske, beträffande annat frö, fröets sort. Närmast efter detta stadgande
har, såsom punkt c), upptagits en föreskrift att för frö av rödklöver jämväl
skall uppgivas fröets typ (sen, medelsen eller tidig). Detta har föranlett
att de nuvarande punkterna c), d) och e), vilka avse renhetsgrad, ogräshalt
och grobarhet, erhållit ändrad bokstavsbeteckning. Föreskriften om
grobarhetsuppgift har dessutom, på förslag av centrala frökontrollanstalten,
underkastats en mindre jämkning. Enligt den nuvarande lydelsen skall grobarheten
uttryckas i antalsprocent grott frö av det rena fröet. Vid statsplombering
av frövara få däremot även s. k. hårda frön, d. v. s. frön som ej
svällt enär skalet varit svårgenomträngligt för vatten, samt andra friska
men ej grodda frön i viss utsträckning räknas såsom grobara. För åstadkommande
av enhetlighet har därför i förslaget stadgats, att grobarheten
skall uttryckas i antalsprocent grobart frö av det rena fröet i enlighet med
gällande bestämmelser angående statsplombering av frövara.

I 2 mom. av paragrafen stadgas för närvarande skärpt uppgiftsskyldighet
i vissa fall för säljare av frövara, som enligt gällande bestämmelser för
centrala frökontrollanstalten är att anse såsom biandfrö. I den mån frö av
visst slag ingår i blandningen till mer än fem procent av varans vikt skall
sålunda uppgift lämnas om viktsprocenten sådant frö samt, om denna är
större än tio, jämväl om grobarheten hos detsamma.

.lag erinrar att beteckningen biandfrö skall användas, om frövara innehåller
två eller flera slags gagnväxtfrö och intet av dem förekommer i en
myckenhet av minst 85 procent.

Norrlandskommittén har i sin framställning om revision av frölagen anfört,
att nu ifrågavarande bestämmelser syntes böra skärpas. Det vore enligt
kommitténs mening icke tillfredsställande att en säljare kunde erbjuda
exempelvis ett biandfrö, bestående av 84 % timotej, 9 % rödklöver och 7 %
alsikeklöver utan att vara skyldig att lämna särskild uppgift om grobarheten
hos klöverfröet. Även centrala frökontrollanstalten har ansett en
skärpning av frölagen på denna punkt påkallad samt förordat, att skyldighet
att lämna särskild uppgift angående grobarheten för en blandningsdel
skall inträda redan då blandningsdelen utgör mer än fem procent av varans
vikt. Dessutom har anstalten föreslagit att stadgandena i förevarande moment
skola erhålla tillämpning ej blott å biandfrö i teknisk mening utan å
alla slags fröblandningar.

Jämväl dessa anstaltens förslag ha lämnats utan erinran utom av Stockholms
handelskammare, som anfört att tillräckliga skäl till ändring av de
nuvarande bestämmelserna icke syntes föreligga. Även jag har ansett förslagen
böra genomföras.

I detta sammanhang torde jag slutligen få nämna, att centrala frökontrollanstalten
även föreslagit en jämkning i 3 mom. av den innebörden, att
uppgift om utländsk härkomst ej skulle behöva lämnas för utsäde av strå -

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

21

eller trindsäd. Enligt vad jag under hand inhämtat har skälet härtill varit,
att import av sådant utsäde förekommer endast i ringa omfattning. Någon
anledning att på grund därav eftergiva nu ifrågavarande uppgiftsskyldighet
har emellertid icke synts mig föreligga.

7 §•

Beträffande denna paragraf torde jag få hänvisa till vad jag tidigare anfört.

8—10 §§.

Såsom förut anförts lär det stundom i samband med höst- eller vårsådden
kunna bli nödvändigt, att utsäde av strå- eller trindsäd säljes för omedelbar
leverans, oaktat analys av varan icke medhunnits. Säljaren bör då tydligen
icke kunna straffas för underlåtenhet att lämna föreskrivna uppgifter
angående renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet. Denna synpunkt kommer
utan lagändring att tillgodoses genom föreskriften i 8 §, att ansvar för
sådan underlåtenhet ej må ådömas, där på grund av särskilda omständigheter
hinder mött att meddela uppgiften senast då varan avlämnades. Emellertid
bör uppenbarligen i nu åsyftade fall straff ej heller kunna inträda på
den grund att varan ej uppfyller av lantbruksstyrelsen fastställda kvalitetsfordringar.
Ett särskilt stadgande av denna innebörd föreslås därför skola
upptagas i 10 §.

Beträffande sistnämnda paragraf är därjämte att beakta, att grobarheten
hos en frövara icke är konstant utan vid lagring förändras till det sämre.
I fråga om vissa fröslag kan detta ske på helt kort tid. Det synes därför
icke uteslutet att en fröhandlare någon gång kan komma att i god tro saluhålla
en frövara, som vid kontroll befinnes ha för låg grobarhet. Därest han
i dylikt fall kan visa, att grobarhetsbestämning med tillfredsställande resultat
företagits så sent att den enligt vanlig erfarenhet bort vara betryggande,
synes han böra gå fri från straff. I enlighet härmed föreskrives i förslaget
att straff för överträdelse av det i 7 § stadgade förbudet skall bortfalla
jämväl där säljaren haft skälig anledning antaga att varan uppfyllt
fordringarna för saluhållande.

1 övrigt har beträffande nu ifrågavarande paragrafer vidtagits allenast
den formella ändringen att de nuvarande bötesbestämmelserna ersatts med
föreskrifter om straff av dagsböter.

Den föreslagna lagen torde lämpligen böra träda i kraft under uppehållet
mellan fröhandelns vår- och höstsäsonger. Som dag för ikraftträdandet har
därför föreslagits den l juli 1050.

Därest de ifrågasatta lagändringarna genomföras, erfordras vissa jämkningar
även i föreskrifterna rörande tillsynen å efterlevnaden av frölagen.
Det torde emellertid icke vara behövligt att redan nu upptaga detta spörsmål.
Ej heller torde anledning föreligga att i detta sammanhang ingå på frå -

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

gan om ökad medelsanvisning till centrala frökontrollanstalten för anställande
av ytterligare tillsynspersonal. Såvitt angår budgetåret 1950/51 har
Kungl. Maj :t redan fattat ståndpunkt i detta avseende. Jag hänvisar härom
till årets statsverksproposition (IX. H. T. s. 153).

Härefter hemställer föredraganden att lagrådets utlåtande över nyssnämnda
förslag till lag om ändring i lagen den H juni 1928 (nr 289) angående
handel med utsädesvaror, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Nils Grass.

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

23

Bilaga.

Förslag

till

Lag

om ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel

med utsädesvaror.

Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 och 2 mom. samt 7—10 §§ lagen den
14 juni 1928 angående handel med utsädesvaror1 skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp
av frö, som är avsett till utsäde, med
undantag av utsäde av stråsäd och
trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av
växter, som odlas blott till prydnad,
avses ej i lagen.

2 §.

1 m o m. Säljaren är —---kö paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om rotfruktsfrö
och köksväxtfrö ävensom,
där så kan ske, beträffande annat frö
fröets sort;

c) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;

d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp
av frö, som är avsett till utsäde, däri
inbegripet utsäde av stråsäd och
trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av
växter, som odlas blott till prydnad,
avses ej i lagen.

2 §•

1 mom. Säljaren är---kö paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om frö
av stråsäd, trindsäd och rotfrukter
ävensom, där så kan ske, beträffande
annat frö fröets sort;

c) för frö av rödklöver: fröets typ
(sen, medelsen eller tidig);

d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;

e) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda

1 Senaste lydelse av 7 § se SFS 1986: 54.

24

Kungi. Maj:ts proposition ni 206.

(Gällande lydelse)

antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;

e) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grott frö av det rena fröet.

2 m o m. Vad angår frövara, som
enligt de för nämnda anstalt gällande
bestämmelser är att anse såsom
biandfrö, skall, där frö av visst slag
ingår i blandningen till mer än fem
procent av varans vikt, säljaren jämväl
vara skyldig att för det slag uppgiva
procenttalet och, om det är större
än tio, även grobarheten.

7 §.

Frö av rödklöver, alsikeldöver, vitklöver
eller timotej må ej saluhållas
till utsäde, där varan innehåller mer
än tre gånger så många ogräsfrön
som enligt gällande bestämmelser angående
stats plombering av frövara
må kunna förekomma i statsplomberad
vara.

Ej heller må till utsäde saluhållas
biandfrö, där det innehåller flera
ogräsfrön än fyra gånger det antal
som enligt nyss angivna bestämmelser
angående statsplombering är medgivet
för timotejfrö.

8 §.

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,
som ovan är för varje fall föreskriven,
straffes med böter från och
med tio till och med ettusen kronor;
dock må ej för underlåtenhet att meddela
uppgift angående renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet dömas till
ansvar, där på grund av särskilda

(Föreslagen lydelse)

antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;

f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grobart frö av det rena
fröet i enlighet med gällande bestämmelser
angående statsplombering av
frövara.

2 m o m. Vad angår frövara, som
uppgives bestå av olika fröslag, skall,
där frö av visst slag ingår i blandningen
till mer än fem procent av varans
vikt, säljaren jämväl vara skyldig
att för det slaget uppgiva procenttalet
och grobarheten.

7 §•

Frövara må ej saluhållas till utsäde,
om den i fråga om renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller
av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar.

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,
som ovan är för varje fall föreskriven,
straffes med dagsböter;
dock må ej för underlåtenhet att meddela
uppgift angående renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet dömas till
ansvar, där på grund av särskilda omständigheter
hinder mött för säljaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

25

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

omständigheter hinder mött för säl- att meddela uppgiften senast då va
jaren att meddela uppgiften senast rån avlämnades,
då varan avlämnades.

9 §.

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt
denna lag lämnat, vara oriktig,
straffes säljaren med böter från och
med tjugofem till och med tvåtusen
kronor; dock må ej dömas till ansvar,
där säljaren ej insett eller bort inse
oriktigheten.

Uppgift om---- fastställt ana lysspelrum.

10 §.

Till böter från och med tjugofem
till och med tvåtusen kronor vare den
förfallen, som överträder det i 7 §
stadgade förbud.

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt
denna lag lämnat, vara oriktig,
straffes säljaren med dagsböter; dock
må ej dömas till ansvar, där säljaren
ej insett eller bort inse oriktigheten.

Uppgift om---fastställt ana lysspelrum.

10 §.

Överträdelse av det i 7 § stadgade
förbudet straffes med dagsböter. Ej
må dock till straff dömas, där säljaren
haft skälig anledning antaga, att
varan uppfyllt i nämnda paragraf avsedda
fordringar, eller på grund av
särskilda omständigheter rådrum ej
funnits för analysering av varan.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 206.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 206.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 22 mars
1950.

Närvarande:

justitieråden Gei jer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,
justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 18 mars 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll
över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 3 mars 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i lagen den 14 juni 1928
(nr 289) angående handel med utsädesvaror.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
e. o. hovrättsassessorn Ulf Norén.

Lagrådet yttrade:

I förslagets 7 § stadgas förbud mot att till utsäde saluhålla frövara, som
ej uppfyller vissa fastställda fordringar. Enligt 10 § i förslaget skall överträdelse
av förbudet straffas med dagsböter. Härifrån stadgas i andra punkten
av 10 § undantag för två fall, nämligen dels om säljaren haft skälig anledning
antaga att varan uppfyllt i 7 § avsedda fordringar, dels ock om på
grund av särskilda omständigheter rådrum ej funnits för analysering av
varan.

Lagrådet — som anser sig böra erinra om att bevisbördan i ett brottmål
icke lärer kunna övervältras på den tilltalade genom att straffbestämmelsen
avfattas såsom i förslaget skett — hemställer, att straffbudet i enlighet med
allmänna straffrättsliga grundsatser begränsas till att avse den som uppsåtligen
eller av oaktsamhet överträder förbudet. Avfattas första punkten i 10 §
på sistnämnda sätt, behöves intet särskilt stadgande om straffrihet för det
fall att säljaren haft skälig anledning antaga att varan uppfyllt fordringarna.
Andra punkten i 10 § kan under denna förutsättning inskränkas till ett
stadgande, att såsom oaktsamhet ej skall anses att analysering av varan ej
skett, om på grund av särskilda omständigheter rådrum därtill ej funnits.

Genom den nu förordade avfattningen av 10 § skulle också förebyggas att
säljaren, ändå att han vore i ond tro, undginge ansvar på den grund att
rådrum för analysering saknats.

I övrigt lämnas förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Bengt Larson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 206.

27

Utdrag av protokollet över jordbruksärendcn, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 24 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 22
mars 1950 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 3 mars 1950 remitterade
förslaget till lag om ändring i lagen den 74 juni 1928 (nr 289) angående
handel med utsädesvaror.

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har vid sin granskning av förslaget icke funnit anledning till
annan erinran än att lagrådet förordat en jämkning i avfattningen av de i
10 § upptagna bestämmelserna om straff för saluhållande av utsädesvara
som icke uppfyller av lantbruksstyrelsen fastställda kvalitetsfordringar.
Då den ifrågasatta omformuleringen medför vissa fördelar och då det även
med den av lagrådet föreslagna lydelsen kommer att framgå, att bristande
kännedom om varans beskaffenhet regelmässigt icke må åberopas till
ursäkt för säljaren, har jag ansett mig böra beakta vad lagrådet hemställt.
Dessutom ha ett par smärre redaktionella jämkningar vidtagits.

Härefter hemställer föredraganden, att det sålunda jämkade lagförslaget
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet :
Greta Luzell.