Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

1

Nr 204.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående livränta till
Bertil Söltoft; given Stockholms slott den 17 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredraganden hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. Danielson.

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 17 mars 1950.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne,
Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådet Lingman anmäler t. f. chefen
för inrikesdepartementet, statsrådet Danielson, fråga om livränta till Bertil
Söltoft samt anför.

Under vistelse på S:t Lars sjukhus i Lund ådrog sig Bertil Söltoft, född
1918, partiell förlamning i vänstra armen till följd av en felaktigt utförd
injektion, som han i januari 1946 erhöll av en sköterska på sjukhuset. 1
syfte att häva eller lindra förlamningen genomgick Söltoft i januari 1947
en operation, dock utan att gynnsamt resultat uppnåddes.

Genom beslut den 12 november 1948 tillerkände Kungl. Maj:t den skadades
fader, tandläkaren Christian Söltoft, ersättning med 592 kronor för

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 204.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 20b.

de kostnader för läkar- och sjukhusvård samt massagebehandling åt sonen,
vilka åsamkats honom på grund av det inträffade.

Christian Söltoft har sedermera hos medicinalstyrelsen gjort framställning
om ersättning med 272 kronor, avseende av händelsen föranledda
ytterligare kostnader för läkarvård m. m. åt Bertil Söltoft. Därjämte har
Bertil Söltoft i en till medicinalstyrelsen den 20 april 1949 inkommen skrift
hemställt, att styrelsen måtte med anledning av de honom vållade skadorna
utverka dels invaliditetslivränta enligt samma grunder, som tillämpas
vid olycksfall i arbete, dels ock ersättning för sveda och värk (psykiskt
lidande) med 5 000 kronor i ett för allt.

I ett vid Bertil Söltofts framställning fogat utlåtande har t. f. överläkaren
vid neurologiska kliniken vid Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i
Lund docenten Tore Broman uttalat, att Bertil Söltofts vänstra hand f. n.
är helt oanvändbar för varje praktiskt ändamål samt att den viktigaste orsaken
härtill uppenbarligen är en genom injektionen ådragen nervskada.
Det vore sannolikt icke något att vinna med operativ ortopedisk terapi.

Medicinalstyrelsen har i ärendet inhämtat yttranden från direktionen
för S:t Lars sjukhus — efter hörande av överläkaren vid sjukhuset G.
Wliite — samt från riksförsäkringsanstalten.

Direktionen för S:t Lars sjukhus har ansett sig böra till medicinalstyrelsen
hänskjuta frågan, huruvida Bertil Söltoft bör tillerkännas skälig
ersättning för de skador, han åsamkats på sjukhuset.

Överläkaren G. White anser det uppenbart, att den kvarstående förlamningen
av vänster hand vållar Bertil Söltoft ett allvarligt psykiskt lidande.
Det förhållandet, att han redan vid skadans uppkomst varit svårt psykiskt
sjuk i många år, har snarast medverkat till att det psykiska trycket av
denna ytterligare invaliditet känts svårare att bära. Vid en sådan förbättring
i Söltofts psykiska tillstånd, att en anställning i egentligt förvärvsarbete
kan ifrågakomma, kommer förlamningen att innebära en väsentlig
inskränkning i hans anställningsmöjligheter.

Riksförsäkringsanstalten har uttalat sig angående den livränta som,
därest lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete varit
tillämplig, skulle ha utgått till Bertil Söltoft för de till följd av injektionen
ådragna skadorna. Anstalten har efter samråd med sin överläkare professor
A. Troell meddelat, att enligt de grunder för beräknande av invaliditet,
som av anstalten tillämpas vid fastställande av livränta enligt
nämnda lag, de av injektionen föranledda skadorna böra anses ha medfört
nedsättning av Söltofts arbetsförmåga med 33''la procent. Därest det
ålegat anstalten att till Söltoft utgiva ersättning enligt sagda lag, skulle
livräntan ha fastställts att utgå definitivt. Den årliga arbetsförtjänsten skulle
enligt de bestämmelser, som gällde vid tiden för skadans ådragande, ha
beräknats till 3 900 kronor. Då vid bestämmandet av livräntans storlek
jämlikt lagens föreskrift två tredjedelar av arbetsförtjänsten skall tagas i
betraktande, skulle den årliga livräntan ha uppgått till 866 kronor 67 öre.

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 204.

Medicinalstyrelsen har med överlämnande av till ärendet hörande handlingar
anfört, att till Christian Söltoft torde böra utgå ersättning med 272
kronor. Ersättningen bör bestridas från den i omkostnadsstaten för statens
sinnessjukhus upptagna delposten till diverse utgifter. Styrelsen har
vidare funnit den av Bertil Söltoft yrkade engångsersättningen för sveda
och värk med 5 000 kronor skälig. Styrelsen erinrar härvid om ett i viss
män likartat fall (punkt 2 av det till propositionen 1949: 161 fogade utdraget
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden den 11 mars 1949), där en
värnpliktig, som genom olyckshändelse under militärövning skadats så
svårt att hans vänstra hand måst amputeras, av Kungl. Maj :t beretts bl. a.
engångsersättning för sveda och värk, lyte och framtida men samt för ombudsarvode
med tillhopa 5 200 kronor. Bertil Söltoft har icke begärt ersättning
för ombudsarvode, ehuru han anlitat ombud. Jämväl engångsersättningen
för sveda och värk torde böra bestridas från den i omkostnadsstaten
för statens sinnessjukhus upptagna delposten till diverse utgifter. Även
yrkandet om livränta fimlfer styrelsen skäligt och ansluter sig till vad riksförsäkringsanstalten
anfört beträffande beräkningen av livräntans storlek.
Densamma torde böra utgå från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. Medicinalstyrelsen hemställer sålunda, att Christian och Bertil
Söltoft måtte tillerkännas de angivna beloppen.

Statskontoret har i utlåtande i ärendet icke funnit anledning motsätta
sig vad medicinalstyrelsen hemställt. På sätt tidigare skett i liknande fall
torde föreskrift böra meddelas därom, att å det föreslagna livräntebeloppet
icke må åtnjutas sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
eljest tillkommer pensionstagare.

Riksförsäkringsanstalten har i remissyttrande i fråga om den tid från
vilken livräntan bör utgå uttalat, att anstalten vid tillämpning av olycksfallsförsäkringslagen
skulle ha medgivit livränta fr. o. m. den 21 oktober
1947. Det torde dock enligt anstalten vara vanligt, att då ersättning tillerkännes
av statsmedel denna fastställes att utgå från den tidpunkt, då
ansökan därom ingavs eller eventuellt fr. o. m. den 1 januari samma år.

Föredraganden.

Av utredningen i ärendet framgår, att Bertil Söltoft vid vård å S:t Lars
sjukhus i Lund, för vilket sjukhus staten är huvudman, på grund av en
injektion av isofen-oxedrin i vänster överarm åsamkats förlamning i vänster
underarm och hand. 1 anledning av skadan har Kungl. Maj :t tidigare
tillerkänt Bertil Söltofts fader Christian Söltoft ersättning för kostnader,
som denne haft för åt sonen meddelad sjukhus- och läkarvård samt massagebehandling.
Handlingarna i sistnämnda ärende utvisa, att injektionen,
vilken verkställdes av en sköterska, utförts på sådant sätt, att radialisnerven
skadats. Vidare framgår, att enligt tillämpad praxis på sjukhuset intramuskulära
injektioner icke bruka givas i överarmen utan i sätes- eller
lårregionerna. Det inträffade har ur disciplinär synpunkt tidigare behand -

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 20 b.

lats av medicinalstyrelsens disciplinnämnd, som dock förklarat vad i ärendet
förekommit icke föranleda någon nämndens åtgärd. Det vid injektionen
förelupna felet är emellertid enligt min mening av sådan beskaffenhet,
att statsverket såsom utövare av verksamheten vid sjukhuset bör lämna
gottgörelse för de skador, som uppstått till följd av händelsen.

I nu föreliggande ärende har ersättning begärts dels av Christian Söltoft
för ytterligare kostnader med 272 kronor och dels av Bertil Söltoft för
sveda och värk med ett engångsbelopp av 5 000 kronor. Bertil Söltoft har
därjämte hemställt om invaliditetslivränta enligt samma grunder, som
tillämpas vid olycksfall i arbete. Riksförsäkringsanstalten har i fråga om
sistnämnda yrkande uttalat, att, därest det ålegat anstalten att enligt lagen
om försäkring för olycksfall i arbete utgiva ersättning till Söltoft, livräntan
skulle ha beräknats efter 33V3 procents invaliditet samt definitivt fastställts
till ett årligt belopp av 866 kronor 67 öre.

Kungl. Maj :t synes utan riksdagens hörande äga att med anlitande av
omkostnadsanslaget för statens sinnessjukhus lesluta om ersättning till
Christian Söltoft för ytterligare utgifter och till Bertil Söltoft för sveda och
värk. Beslut härom har ännu icke meddelats. Frågan om invaliditetslivränta
bör däremot underställas riksdagen. I likhet med medicinalstyrelsen
och statskontoret anser jag skäligt, att invaliditetslivränta tillerkännes Bertil
Söltoft. Livräntan synes böra bestämmas till det av riksförsäkringsanstalten
angivna beloppet 866 kronor 67 öre per år att utgå definitivt fr. o. m.
den 1 januari 1949, med iakttagande av att därå icke bör utgå sådan
tilläggsförmån, som eljest tillkommer pensionstagare. Kostnaden för livräntan
torde böra bestridas från förslagsanslaget till diverse pensioner
och understöd m. m.

Jag hemställer alltså, ätt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från anslaget till diverse pensioner och understöd
m. m. må räknat fr. o. m. den 1 januari 1949 till Bertil Söltoft
utgå årlig livränta med 866 kronor 67 öre, med iakttagande
av att å den sålunda bestämda livräntan icke må åtnjutas
någon sådan tilläggsförmån, som enligt gällande bestämmelser
eljest tillkommer pensionstagare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten, att proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar skall
aVlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Lennart öhrström.

Iduns tryckeri. Esselte AB. Stockholm 1950
016320