Kungl. Maj-.ts proposition nr 201.

1

Nr 201.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående
stenkolsfyndigheter m. m.; given Stockholms
slott den 24 mars 1950.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändring i 9 kap. lagen den 28 maj
1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I bestämmelserna om koncession för rättighet att för utvinnande av uran
eller någon av dess föreningar eftersöka och bearbeta fyndighet av uranhaltigt
mineral föreslås vissa ändringar. Koncessionen skall sålunda enligt förslaget
ej erfordras för att verkställa borrning eller sprängning eller upptaga
provgropar eller vidtaga andra liknande åtgärder i syfte enbart att erhålla
prov för analys. Koncession skall vidare kunna beviljas efter ett förenklat
förfarande, då koncessionen avser endast rätt till fyndighetens undersökning.
Slutligen föreslås den ändringen i föreskrifterna om utförselförbud å
uran, uranförening, uranhaltigt mineral eller ämne, som framställts av uran,
att Konungen må meddela tillstånd till utförsel under förutsättning att annat
med hänsyn till användningen jämförbart material införes till riket i
stället för vad som utförcs. 1

1 Hihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 201.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Förslag

till

Lag

om ändring i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols fyndigheter

m. m.

Härigenom förordnas, att 63, 64, 67, 68 och 69 §§ lagen den 28 maj 1886
angående stenkolsfyndigheter m. m.1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

63 §. 63 §.

Rättighet att för utvinnande av Rättighet att för utvinnande av
uran eller någon av dess föreningar uran eller någon av dess föreningar
eftersöka och bearbeta fyndighet av eftersöka och bearbeta fyndighet av
uranhaltigt mineral är beroende på uranhaltigt mineral är beroende på
koncession, som meddelas av Ko- koncession, som meddelas av Konungen.
nungen. Koncession må begränsas

att avse endast rätt till fyndighetens
undersökning.

Vad i första stycket stadgats utgöre
icke hinder mot att endast för erhållande
av prov ur fyndighet av
uranhaltigt mineral för analys verkställa
borrning eller sprängning eller
upptaga provgropar eller vidtaga
andra liknande åtgärder.

Koncession må-------därtill äro.

64 §. . 64 §.

Vad i-------uranhaltigt mineral.

Innehar sökanden förut beträffan- Avser koncession endast rätt till
de området i fråga koncession, som fyndighetens undersökning eller
avses i 1—5, 6, 7 eller 8 kap., eller innehar sökanden förut beträffanhar
området anvisats sökanden så- de området i fråga koncession, som 1

1 Senaste lydelse av lagens överskrift se SFS 1933: 180; lydelse av 63, 67, 68 och 69 §§ se SFS
1945: 811; senaste lydelse av 64 § se SFS 1947: 160.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

3

(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)

som utmål för gruva, må koncession, avses i 1—5, 6, 7 eller 8 kap., eller

som avses i detta kap., meddelas har området anvisats sökanden så utan

iakttagande av vad i 2—4 §§ som utmål för gruva, må koncession,

sägs. som avses i detta kap., meddelas

utan iakttagande av vad i 2—4 §§
sägs.

Konungen äge, —-----äga tillämpning.

I fall,------60 § sägs.

Bestämmelserna i------uranhaltigt mineral.

67 §. 67 §.

Uran, uranförening eller ämne,
som framställts av uran, må ej föras
ur riket.

Uranhaltigt mineral må ej heller
föras ur riket, med mindre Konungen
meddelat tillstånd därtill; och må
sådant tillstånd meddelas allenast
såframt uran eller uranförening förekommer
i så ringa mängd att tillgodogörande
därav ej kan äga rum.

68 §.

Den som utan koncession för ändamål,
som i 63 § sägs, eftersöker eller
bearbetar fyndighet av uranhaltigt
mineral eller utan tillstånd bearbetar
uran eller uranförening så som i 66 §
sägs, straffes högst med straffarbete
i två år.

Samma lag vare, där någon olovligen
ur riket utför eller söker utföra
ämne, som i 67 § första eller andra
stycket sägs.

69 §.

Uran eller uranförening, som utvunnits
utan koncession, tillfaller kronan.

Uran, uranförening, uranhaltigt mineral
eller ämne, som framställts av
uran, må ej föras ur riket med mindre
Konungen meddelat tillstånd därtill;
och må sådant tillstånd meddelas
allenast under förutsättning att
annat med hänsyn till användningen
jämförbart material införes till riket
i stället för vad som utföres eller, då
fråga är om uranhaltigt mineral, att
uran eller uranförening förekommer
i så ringa mängd att tillgodogörande
därav ej kan äga rum.

68 §.

Den som, i annat fall än i 63 § andra
stycket sägs, utan koncession för
ändamål, som avses i 63 § första stycket,
eftersöker eller bearbetar fyndighet
av uranhaltigt mineral eller
utan tillstånd bearbetar uran eller
uranförening så som i 66 § sägs, straffes
högst med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon i strid
mot 67 § ur riket utför eller söker
utföra uran eller annat ämne, som
där sägs.

69 §.

Uran eller uranförening som, i annat
fall än i 63 § andra stycket sägs,
utvunnits utan koncession, tillfaller
kronan.

4

Kungi. Maj:ts proposition nr 201.

(Gällande lydelse.)

(Föreslagen lydelse.)

Har någon----— —

---till kronan.

Ämne, sam någon i strid mot 67 § Uran eller annat ämne, som någon
första eller andra stycket utfört eller i strid mot 67 § utfört eller sökt utsökt
utföra ur riket, vare ock förver- föra ur riket, vare ock förverkat till

kat till kronan.

kronan.

Denna lag träder i kraft dagen ef-ter den, då lagen enligt därå medde-lad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1950.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,

Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändring i 9
kap. lagen den 28 maj 1886 (nr k6) angående stenkolsfgndigheter m. m.
samt anför därvid följande.

Enligt nämnda lag fordras koncession av Kungl. Maj :t för rättighet att
eftersöka och bearbeta vissa fyndigheter. Lagen avsåg ursprungligen endast
stenkolsfyndigheter (1—5 kap.) men genom senare vid skilda tillfällen införda
tillägg till lagen har den erhållit tillämplighet jämväl å saltfyndigheter
(6 kap.), olje- och gasfyndigheter (7 kap.), alunskifferfyndigheter
(8 kap.) samt fyndigheter av uranhaltigt mineral (9 kap.). Koncession innebär
i princip, att koncessionsinnehavaren erhåller uteslutande rätt att
inom det område koncessionen omfattar eftersöka, bearbeta och tillgodogöra
sig fyndigheten i fråga. I stort sett gälla likartade regler för de olika
slagen av fyndigheter.

Lagens 9 kap., som omfattar 63—69 §§, tillkom genom lag den 21 december
1945. 63 § första stycket innehåller det grundläggande stadgandet, att
rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar eftersöka
och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende av koncession,
som meddelas av Kungl. Maj :t. I andra stycket föreskrives därjämte,
att koncession må återkallas av Kungl. Maj :t, när skäl därtill äro.

I 64 § har skett hänvisning till åtskilliga för andra slag av fyndigheter än
sådana av uranhaltigt mineral gällande stadganden i lagen. Bland dessa
stadganden märkas 2—4 §§, vilka avhandla koncessionsansökningen, dess
kungörande och invändningar däremot samt grunderna för beviljande av
koncession. Enligt dessa lagrum gäller, att ansökning om koncession skall
göras skriftligen och ingivas till länsstyrelsen. Ansökningen skall innehålla
uppgift — förutom å sökandens namn, hemvist och yrke — å det jordområde
varå koncession sökes med angivande av hemman eller lägenhet samt
socken där området är beläget, å den ytvidd i dagen inom området som sökanden
anser sig behöva för arbetet samt å den mark för väg till området

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

som kan vara erforderlig. Ansökningen skall åtföljas av karta över området
i skala av 1: 4 000, upprättad av behörig lantmätare samt upptagande å området
befintliga bostadshus och andra byggnader ävensom tomtplatser, trädgärdar
m. m. Då koncessionsansökning inkommit, skall länsstyrelsen ofördröjligen
införa kungörelse därom i allmänna tidningarna och tidning inom
orten samt föranstalta att kungörelsen anslås på lämpligt ställe i orten och
delgives industriella företag som beröras av ansökningen. Inom tre månader
från det kungörelsen införts i allmänna tidningarna äger den som anser sin
rätt vara av frågan beroende att hos länsstyrelsen skriftligen anföra vad han
till bevarande av sin rätt aktar nödigt. Efter utgången av denna tid och sedan
bergmästaren meddelat yttrande över ansökningen skall länsstyrelsen
insända samtliga handlingar jämte eget utlåtande till Kungl. Maj :t. Därefter
prövar Kungl. Maj :t huruvida, med avseende å företagets gagn för orten
och det allmänna, koncession må beviljas.

Om sökanden förut beträffande området i fråga innehar koncession för
tillgodogörande av annan i lagen avsedd fyndighet än uranfyndighet må
emellertid koncession beträffande fyndighet av uranhaltigt mineral meddelas
utan iakttagande av bestämmelserna i 2—4 §§. Detsamma gäller, i
fall området anvisats sökanden såsom utmål för gruva.

I 64 § hänvisas vidare till 11, 12 och 14 §§. Enligt 11 § åligger det koncessionsinnehavaren
att, innan något arbete får börjas, såsom pant för skada
och intrång som genom arbetet kan tillskyndas jordägare eller annan nedsätta
ett belopp av 2 000 kronor samt därutöver, innan annat arbete än fyndighetens
undersökning medelst borrning får äga rum, ett belopp av 50
kronor för varje hektar av koncessionsområdet. Det område i dagen som
erfordras för arbetet skall jämlikt 12 § anvisas av bergmästaren, antingen
på en gång vid arbetets början eller i mån som ltoncessionsinnehavaren
är i behov därav. Område som anvisas för arbete i dagen skall enligt 14 §
i regel lösas av koncessionsinnehavaren. Detta erfordras dock ej, om området
endast är avsett för fyndighetens undersökning medelst borrning och
innehavaren av koncessionen icke vill förfoga däröver under längre tid
än tre år. I detta fall skall i stället på visst sätt bestämd ersättning för områdets
nyttjande utgå till jordägaren.

Hänvisning har i 64 § därjämte skett till 58 §, vilken innehåller bestämmelser
beträffande innebörden av koncession för att utvinna olja ur alunskifferfyndigheter.
Till följd av denna hänvisning innebär koncession å
uranfyndighet, att koncessionsinnehavaren äger uteslutande rätt att inom
koncessionsområdet för utvinnande av uran eller dess föreningar eftersöka
samt bearbeta och tillgodogöra sig därstädes befintlig uranfyndighet.

Enligt 9 kap. i 1886 års lag är — förutom rätten att bearbeta och tillgodogöra
sig uranfyndigheter —- även förfoganderätten över den utvunna produkten
i det allmännas intresse underkastad vissa inskränkningar. I sådant
hänseende gäller bl. a. enligt 67 §, att uran, uranförening eller ämne som
framställts av uran ej må föras ur riket. Ej heller må uranhaltigt mineral
föras ur riket med mindre Kungl. Maj :t meddelat tillstånd därtill. Sådant

Kungl. Maj:ts proposition nr 201. ‘

tillstånd må meddelas allenast såframt uran eller uranförening förekommer
i så ringa mängd att tillgodogörande därav ej kan äga rum.

I 68 § stadgas straff för den som utan koncession eftersöker eller bearbetat
uranfyndighet eller olovligen ur riket utför eller söker utföra ämne som i
67 § sägs.

Under förarbetena till lagen om införande i 1886 års lag av bestämmelserna
om uranfyndigheter var frågan om innebörden av det i 63 § begagnade
uttrycket »eftersöka och bearbeta» uranfyndighet föremål för överväganden.
Härom uttalade första lagutskottet vid behandlingen av det av
Kungl. Maj :t framlagda, med lagen i ämnet på denna punkt överensstämmande
förslaget följande.

Uttrycket torde hava använts för att vinna överensstämmelse med den
terminologi som i lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. brukats beträffande
övriga fyndigheter. I fråga om uranfyndigheter är dock läget något
annorlunda på grund av det i 68 § föreslagna stadgandet om straff för
den som utan koncession eftersöker uranfyndighet, ett stadgande vartill
motsvarighet saknas i övriga kapitel i lagen. Det må emellertid erinras,
att under förarbetena till lagen angående stenkolsfyndigheter ett förslag
framfördes att rättigheten till eftersökande av fyndigheter skulle i lagstiftningen
skiljas från rättigheten till bearbetande. Detta förslag avvisades
emellertid under hänvisning främst till att liknande förslag icke vunnit
gillande vid antagandet av 1884 års gruvestadga och att lagstiftningen angående
stenkol icke borde i andra fall, än då sådant av sakens natur oundgängligen
betingades, skilja sig från den övriga bergverkslagstiftningen.
Den i lagen angående stenkolsfyndigheter använda terminologien »eftersöka
och bearbeta» har sedan använts även då lagen utsträcktes att omfatta
andra fyndigheter, oaktat i 1938 års gruvlag införts beteckningen »undersöka
och bearbeta». Någon saklig skillnad mellan de båda uttryckssätten
synes emellertid icke ha varit avsedd och med hänsyn härtill anser sig utskottet
kunna utgå från att åt »eftersöka och bearbeta» i lagen angående
stenkolsfyndigheter skall givas samma innebörd som gruvlagens »undersöka
och bearbeta». En sådan tolkning vinner ock stöd av det förhållandet
att lagen angående stenkolsfyndigheter synes förutsätta, att en fyndighet
skall vara konstaterad redan vid ansökan om koncession. Med hänsyn till
det nu anförda bör enligt utskottets mening icke krävas koncession för
användande av elektriska eller andra malmletningsapparater, även om syftet
vid malmletningen tillika skulle vara upptäckande av uranfyndigheter.
Likaså bör ett sådant arbete som icke utgör ett undersökningsarbete i gruvlagens
mening, såsom analys av äldre borrkärnor eller av restprodukter
från exempelvis förut brutna alunskifferlager, kunna ske utan koncession. I

I skrivelse den 16 februari 1948 har aktiebolaget atomenergi hemställt om
vissa ändringar i lagstiftningen om fyndigheter av uranhaltigt mineral m. m.
Bolaget har därvid bl. a. framhållit, att lagreglerna borde ändras så att
koncession icke erfordras för endast en preliminär undersökning av eu
uranfyndighet. Vidare syntes möjlighet höra öppnas att meddela dispens
från utförselförbudet rörande uran, uranförening och ämne som framställts
av uran.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 201.

Beträffande den förra frågan har bolaget — i anslutning till första lagutskottets
uttalanden rörande innebörden av uttrycket »eftersöka och bearbeta»
— framhållit, att koncession tydligen icke erfordrades för att efterleta
en fyndighet utan först när undersökning av fyndigheten skulle ske.
Det vill emellertid synas, fortsätter bolaget, som om man, sedan förekomsten
av en fyndighet av uranhaltigt mineral konstaterats, icke skulle kunna
utan koncession få taga några prov och låta analysera dem för att fastställa,
om uranhalten vore av någon betydelse. Dylik provtagning och analys måste
nämligen rubriceras som undersökning. Det bleve mycket betungande,
om man för varje sådan preliminär undersökning måste söka koncession.
Under hänvisning till den ingående reglering som gällde rörande förfarandet
vid ansökning om koncession m. m. ifrågasatte bolaget, om hela denna
apparat behövde sättas i gång blott för en dylik mindre ingående undersökning
av en konstaterad men outforskad uranfyndighet. Enligt bolagets
mening borde det i dylika fall räcka med ett enkelt anmälningsförfarande.

Vad angår utförselförbudet beträffande uran, uranförening eller ämne
som framställts av uran, har bolaget framhållit, att förbudet vore ovillkorligt.
Icke ens med Kungl. Maj :ts tillstånd finge export ske. Bestämmelsen
utgjorde sålunda ett hinder för bolaget att träffa överenskommelse om
import till Sverige av uranhaltigt mineral mot viss export av här i riket ur
detta mineral utvunnen uran eller uranförening. Enligt bolagets mening
borde utförsel få ske med Kungl. Maj :ts tillstånd.

Departementschefen. Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har
genom en särskild lagstiftning utnyttjandet av våra urantillgångar ställts
under statlig kontroll. Även förfoganderätten över den utvunna produkten
har underkastats vissa inskränkningar. Denna reglering har genomförts
med hänsyn till den stora betydelse ur försvarspolitisk och utrikespolitisk
synpunkt som uran och uranföreningar redan äga eller framdeles kunna få.

I anslutning till det nu sagda föreskrives i 63 § lagen om stenkolsfyndigheter
m. m., att rättighet att eftersöka och bearbeta fyndighet av uranhaltigt
mineral för utvinnande av uran eller uranförening är beroende på koncession
av Kungl. Maj :t. Såsom första lagutskottet närmare utvecklat vid behandlingen
år 1945 av förslaget till lagstiftning i ämnet torde detta stadgande
icke innebära, att koncession kräves för vidtagande av varje åtgärd
i syfte att upptäcka en uranfyndighet. Uttrycket »eftersöka och bearbeta»
torde närmast böra tolkas på samma sätt som det i gruvlagen använda uttrycket
»undersöka och bearbeta». Aktiebolaget atomenergi har emellertid
såsom förut nämnts ifrågasatt, om icke av praktiska skäl kravet på koncession
kunde eftergivas även när fråga vore om att preliminärt undersöka
en konstaterad fyndighet.

Behovet av statlig kontroll på förevarande område synes framför allt föreligga
då det är fråga om att bearbeta en uranfyndighet. Detta kom till uttryck
i propositionen nr 372 till 1945 års riksdag, som låg till grund för den nu gällande
uranlagstiftningen. Det torde ha berott på anknytningen till gällande

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

koncessionslagstiftning, att koncession korn att krävas även för varje förberedande
undersökning av en fyndighet.

I fråga om uranfyndigheter torde emellertid föreligga ett praktiskt behov
att kunna skilja på den förberedande undersökningen å ena sidan samt fyndighetens
bearbetning och tillgodogörande å andra sidan. Det ligger nämligen
i sakens natur att när fråga är om en sådan naturtillgång som uran det
kan vara av intresse att företaga en undersökning av fyndigheten, ehuru
dess eventuella tillgodogörande icke är aktuellt.

I sistnämnda fall synes det vara tillräckligt att jordägarens eller annan
rättsägares intresse tillgodoses. I vart fall synes för viss begränsad undersökning
av fyndighet, där uran finnes, koncession ej vara erforderlig för den
som äger rätt till området eller annan som därtill erhållit rättsinnehavarens
medgivande. Jag får därför föreslå att i 63 § införes ett undantagsstadgande
av innehåll, att koncession ej är erforderlig för att den som har rätt att förfoga
över visst område må verkställa provborrning eller provsprängning
eller upptaga provgropar eller vidtaga andra liknande åtgärder för erhållande
av prov ur fyndighet av uranhaltigt mineral för analys.

Möjlighet torde dock böra stå öppen att även för undersökningsarbete förvärva
koncession. Detta kan vara erforderligt exempelvis om rätt att företaga
undersökning ej kan erhållas genom frivillig överenskommelse eller om
någon vill skaffa sig ensamrätt till fyndighetens undersökning eller rätt till
undersökningsarbete av större omfattning än nyss sagts.

Koncession avseende endast undersökning synes emellertid kunna meddelas
efter ett enklare förfarande än det som nu gäller, eftersom undersökningsarbetet
regelmässigt icke berör något större antal sakägare. Ansökan torde i
nu avsedda fall icke behöva göras hos länsstyrelsen utan kunna ingivas direkt
till Kungl. Maj :t, som på lämpligt sätt införskaffar erforderlig utredning
i ärendet. Därvid bör tillfälle beredas för innehavare av mark, varå arbete
skall bedrivas, att avgiva yttrande. Jag vill alltså föreslå, att koncession avseende
endast undersökningsarbete anå meddelas utan iakttagande av vad i
2—4 §§ stadgas angående koncessionsansökning och dess kungörande m. m.
Tillräcklig anledning torde däremot icke föreligga att stadga avvikelser från
bestämmelserna om anvisande av område för arbete i dagen samt om skyldighet
att lösa sådant område och att före arbetets början ställa säkerhet för
skada och intrång, vilka bestämmelser äro givna i avsikt att säkerställa jordägarens
rätt. Jag vill erinra, att skyldighet att lösa område för arbete i dagen
icke föreligger, därest området är avsett endast för fyndighetens undersökning
medelst borrning och innehavaren av koncessionen icke vill förfoga däröver
under längre tid än tre år. Skyldigheten att före arbetets början ställa
säkerhet är även mindre omfattande, när arbetet endast avser fyndighetens
undersökning medelst borrning.

Jag övergår nu till frågan om utförselförbudet i 67 § första stycket för
uran och uranföreningar samt ämnen som framställts av uran. Såsom förut
nämnts finnes för närvarande icke möjlighet alt lämna dispens från

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

detta förbud. I vissa undantagsfall synes emellertid utförsel böra få ske för
att möjliggöra införsel av annat med hänsyn till användningen jämförbart
material. Behov av en sådan dispensmöjlighet finnes och möjlighet torde
alltså höra öppnas för Kungl. Maj :t att i sådana fall medgiva dispens från utförselförbudet.
Dispensmöjligheten bör ej begagnas till förmån för annan än
aktiebolaget atomenergi, i vilket företag staten har aktiemajoriteten, eller
annat företag som i framtiden kan komma att intaga en motsvarande ställning
på förevarande område.

Beträffande uranhaltigt mineral gäller, som förut nämnts, enligt 67 §
andra stycket att det ej får utföras ur riket med mindre Kungl. Maj :t meddelat
tillstånd därtill samt att sådant tillstånd må meddelas allenast såframt
uran eller uranförening förekommer i så ringa mängd att tillgodogörande
därav ej kan äga rum.

Redan vid uranlagstiftningens tillkomst år 1945 hade man sin uppmärksamhet
riktad på att ett flertal mineral eller mineralkombinationer vore
uranhaltiga med endast helt obetydlig uranhalt. Första lagutskottet ansåg,
att det borde tagas under övervägande om icke tillstånd enligt 67 § andra
stycket borde meddelas generellt för vissa mineral eller för mineral som icke
hade mer än helt obetydlig uranhalt. Utskottet uttalade vidare, att straff
enligt 68 § för överträdelse av förbudet att utföra uranhaltigt mineral icke
borde drabba den som saknat anledning antaga att mineralet var uranhaltigt
eller att uranhalten var högre än vad som angivits i ett generellt tillstånd som
nu nämnts.

I en till justitiedepartementet ingiven, av aktiebolaget atomenergi, atomkommittén
och Sveriges geologiska undersökning gemensamt upprättad
promemoria framhålles, att om uranhalten i ett ämne ej uppgår till mer än
50 gram per ton, tillgodogörande därav ej torde kunna äga rum. I promemorian
uttalas vidare, att även om det skulle vara tekniskt möjligt att utvinna
uran när halten vore lägre, åtminstone för närvarande inga som helst
förutsättningar därför förelåge ur ekonomisk synpunkt. Det finge därför
anses uteslutet att för utvinnande av uran så uranfattigt mineral skulle
komma i fråga för export. Med hänsyn härtill torde böra övervägas, om icke
— i anslutning till vad första lagutskottet uttalade vid 1945 års riksdag — i
administrativ ordning kunde meddelas ett generellt tillstånd till utförsel av
uranhaltigt mineral med lägre uranhalt än 50 gram per ton.

Vad angår uranhaltigt mineral med sådan uranhalt att den kan tillgodogöras
torde export böra få ske endast under samma förutsättning som gäller
för uran och uranföreningar.

I nyssnämnda promemoria har även berörts frågan om innebörden av
begreppet uranhaltigt mineral. Enligt promemorian bör därmed förstås
dylikt mineral oavsett om det föreligger i rent tillstånd eller, blandat med
mineral av annat slag, ingår i en bergart. Denna uppfattning vill jag biträda.
I detta sammanhang vill jag vidare, med anledning av att tvekan därom
yppats i promemorian, påpeka att begreppet uranhaltigt mineral torde omfatta
alunskiffer även efter det denna behandlats för utvinnande av olja.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

11

De föreslagna lagbestämmelserna böra träda i kraft snarast möjligt.

I överensstämmelse med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till lag om ändring i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr i6)
angående stenkolsfgndigheter m. m.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av
den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Karl Gustaf Grönhagen.

1 Denna bilaga, vilken överensstämmer med det vid propositionen fogade lagförslaget i ämnet,
har här uteslutits.

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 201.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 20 mars
1950.

Närvarande:

justitieråden Gei jer,

Lech,

regeringsrådet Quensel,
justitierådet Beckman.

Enligt lagrådet den 17 mars 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 17 mars 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat,
att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i 9
kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfgndigheter m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
revisionssekreteraren Hugo Digman.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:
Bengt Larson.

Kungl. Maj:ts proposition nr 201.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 2b mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Mossberg, Weijne, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 20 mars
1950 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 17 mars 1950 remitterade
förslaget till lag om ändring i 9 kap. lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående
stenkolsfgndigheter m. m. samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet
lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av
den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Eric Brolinson.