Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
1
Nr 195.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad, m. m.; given Stockholms slott
den 17 mars 1950.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad;
2) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad;
3) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning
av fastigheter å landet;
4) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;
samt
5) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Herman Zetterberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att Kungl. Maj :t skall äga att efter omständigheterna
besluta, att jordregister skall föras i stad eller del därav och fastighetsregister
såsom för stad på landet.
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 195.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad.
Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 15 §, 3 kap. 1 §, överskriften till
4 kap., 4 kap. 4 §, 5 kap. 18, 19, 20 och 21 §§, 6 kap. 15 § samt 7 kap. 1,
17 och 18 §§ lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad* 1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att fjärde stycket i övergångsbestämmelserna
till lagen skall upphöra att gälla, dels ock att i lagen
skola införas tre nya paragrafer, nämligen i 4 kap. två paragrafer, betecknade
3 a § och 3 b §, samt i 5 kap. en paragraf, betecknad 19 a §, av nedan
upptagen lydelse.
(Gällande lydelse.)
2 KAP.
15 §.
Vad i detta kapitel föreskrives för
stad skall äga motsvarande tillämpning
inom annat samhälle, varest finnes
tomtindelning såsom i stad, så
ock eljest inom område å landet, varest
på grund av stadsplan finnes sådan
tomtindelning.
I fråga---------— —-
(Föreslagen lydelse.)
2 KAP.
15 §.
Vad i detta kapitel föreskrives för
stad skall äga motsvarande tillämpning
inom annat samhälle, varest finnes
tomtindelning såsom i stad, så
ock eljest inom område å landet, varest
på grund av stadsplan finnes sådan
tomtindelning. Ändå att tomtindelning
icke finnes, skall stadgandet
i 13 § andra stycket äga motsvarande
tillämpning inom samhälle eller
annan ort å landet, dår fastighetsregister
skall föras enligt de för stad
meddelade bestämmelser.
- delar gälla.
1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 15 § och 7 kap. 1 § SFS 1947: 703, beträffande 3 kap.
1 § och överskriften till 4 kap. SFS 1921: 199, beträffande 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § SFS
1948:97, beträffande 5 kap. 21 § SFS 1931:265, beträffande 6 kap. 15 § SFS 1931:143 samt
beträffande 7 kap. 17 och 18 §§ SFS 1936:316
Kungl. Maj:ts proposition nr 195
3
(Gällande lydelse.)
3 KAP.
1 §•
Har i stad enligt fastställd tomtindelning
tomt bildats av mark, som
hör till särskilda fastigheter eller
särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning,
må sammanläggning
av de områden, som utgöra tomten,
medgivas i den ordning som i
detta kapitel sägs.
4 KAP.
Om sammanläggning av stadsägor.
(Föreslagen lydelse.)
3 KAP.
1 §•
Har i stad enligt fastställd tomtindelning
tomt bildats av mark, som
hör till särskilda fastigheter eller
särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning,
må sammanläggning
av de områden, som utgöra tomten,
medgivas i den ordning som i
detta kapitel sägs. Sammanläggning
må dock icke medgivas av områden,
som redovisas i olika slag av fastighetsregister.
4 KAP.
Om sammanläggning av stadsägor, så
ock av vissa områden som redovisas i
j ordregister.
3 a §.
I stad eller del därav, där jordregister
föres, skola angående sammanläggning
av fastigheter, som redovisas
i sådant register, bestämmelserna i
1—3 §§ äga motsvarande tillämpning
med nedan i andra stycket angivna
undantag.
Vid ansökan om sammanläggning
skall i stället för sådant registerutdrag,
som avses i 2 § första stycket,
fogas utredning rörande fastigheternas
registerbeteckning, omfattning
och läge, verkställd av mätningsman
eller till sådan befattning behörig person.
Utlåtande av furste lantmätaren
skall inhämtas i ärendet.
3 b §.
Ej må sammanläggning medgivas
av fastigheter, som redovisas i olika
slag av fastighetsregister.
4 §. 4 §.
Vad i detta kapitel är stadgat för Vad i detta kapitel är stadgat för
stad skall ock gälla för samhälle å stad skall ock gälla för samhälle å
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
landet, för vilket föres fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser.
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller samhälle
som nu sagts förordna om tilllämplighet
av de för landet meddelade
bestämmelserna är stadgat i lagen
med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden
av stad.
5 KAP.
18 §.
Då fastställelse meddelats å avstyckning,
skall myndighet, som
meddelat beslutet, ofördröjligen därom
underrätta den, som för fastighetsregistret,
dår sådant finnes för
staden upplagt.
19 §•
Konceptakt rörande avstyckning
skall förvaras under byggnadsnämndens
vård.
landet, därest för samhället eller del
därav föres fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser,
så ock för annan ort å landet, för vilken
sådant register föres.
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller av
sådant samhälle eller annan ort å landet,
som i första stycket sägs, förordna
om tillämplighet av de för landet
meddelade bestämmelserna är stadgat
i lagen med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom
vissa områden av stad.
5 KAP.
18 §.
Då fastställelse meddelats å avstyckning,
skall myndighet, som meddelat
beslutet, ofördröjligen underrätta
vederbörande registerförare
därom.
19 §.
Konceptakt rörande avstyckning
skall, där ej annat följer av vad i
19 a § stadgas, förvaras under byggnadsnämndens
vård.
19 a §.
I stad eller del därav, där jordregister
föres, må mark som tillagts
fastighet genom sämjedelning avstyckas
under de villkor som angivas i
19 kap. 1 § andra stycket sista punkten
lagen om delning av jord å landet.
Utlåtande av förste lantmätaren
skall inhämtas i ärende rörande avstyckning
i stad eller del därav, där
jordregister föres. Konceptakt rörande
sådan avstyckning skall redovisas
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
5
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
20 §.
Bestämmelserna i detta kapitel
skola även gälla för samhälle å landet,
för vilket skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser.
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller samhälle
som nu sagts förordna om tilllämplighet
av de för landet meddelade
bestämmelserna är stadgat i lagen
med särskilda bestämmelser om
fastighetsbildning inom vissa områden
av stad.
21 §.
Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,
i stad, som lyder under
landsrätt, för Konungens befallningshavande
eller den Konungen
därtill förordnar, samt i samhälle på
landet, där bestämmelserna i kapitlet
äga tillämpning, för Konungens
befallningshavande.
6 KAP.
15 §.
Vad i 1—3 samt 5—14 §§ stadgas
för stad skall ock gälla för samhälle
å landet, för vilket skall föras fastig
-
till lantmäterikontoret i länet. Avser
avstyckningen område inom stadsplan
eller byggnadsplan, skall avskrift
av förrättningsakten mot stadgad
avgift överlämnas till byggnadsnämnden
att förvaras under dess
vård.
20 §.
Bestämmelserna i detta kapitel
skola även gälla för samhälle å landet,
därest för samhället eller del därav
skall föras fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser,
sä ock för annan ort å landet, för vilken
sådant register skall föras.
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller av
sådant samhälle eller annan ort å landet,
som i första stycket sägs, förordna
om tillämplighet av de för landet
meddelade bestämmelserna är
stadgat i lagen med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom
vissa områden av stad.
21 §.
Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,
i stad, som lyder under
landsrätt, för Konungens befallningshavande
eller den Konungen
därtill förordnar, samt i samhälle eller
annan ort å landet, där bestämmelserna
i kapitlet äga tillämpning,
för Konungens befallningshavande.
6 KAP.
15 §.
Vad i 1—3 samt 5—14 §§ stadgas
för stad skall ock gälla för samhälle
å landet, därest för samhället eller del
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse.)
hetsregister enligt de för stad meddelade
bestämmelser.
7 KAP.
1 §•
För varje stad skall finnas ett fastighetsregister,
bestående av tomtbok
för tomterna och stadsägobok
för övriga fastigheter inom staden.
Till fastighetsregistret
Tomtboken skall--
Föreskrift, som,--
(Föreslagen lydelse.)
därav skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser,
så ock för annan ort å landet,
för vilken sådant register skall föras.
7 KAP.
1 §•
För varje stad skall, i den mån Konungen
ej annorlunda förordnat, finnas
fastighetsregister, bestående av
tomtbok för tomterna och stadsägobok
för övriga fastigheter inom staden.
Konungen må ock, där det med
hänsyn till omständigheterna finnes
lämpligt, förordna att fastighetsregister
såsom för stad skall föras för
samhälle eller del därav eller för annan
ort å landet.
---— — — — fastigheter enskilt.
----nämnda bihang.
- —--särskilt fall.
17 §.
Vad i detta kapitel stadgas angående
stad, som lyder under landsrätt,
skall, där Konungen därom förordnar,
äga motsvarande tillämpning
i avseende å samhälle å landet, där
den för städerna gällande ordning för
bebyggande skall iakttagas.
I fall, —----------
För samhälle å landet vare förste
lantmätaren registerförare, så framt
ej samhället förklarat sig vilja bekosta
registerföringen.
Sedan fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser
upplagts för samhälle, skall, där så
ej förut skett, fastighet eller område,
som ingår i samhället, uteslutas ur
17 §.
Vad i detta kapitel stadgas angående
stad, som lyder under landsrätt,
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande samhälle eller annan ort
å landet, där fastighetsregister såsom
för stad skall föras.
■ av registerkarta.
För sådant samhälle eller annan ort
å landet, som i första stycket sägs,
vare förste lantmätaren registerförare,
så framt ej samhället eller vederbörande
kommun förklarat sig vilja
bekosta registerföringen.
Sedan fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser
upplagts för samhälle eller ort å landet
skall, där så ej förut skett, fastighet
eller område, som redovisas i
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
jordregistret. För åtgärdens vidtagande
har registerföraren för samhället
att göra anmälan hos den som för
jordregistret.
18 §.
Anser samhälle eller enskild sakägare
sin rätt vara förnärmad genom
beslut som jämlikt detta kapitel meddelats
av magistraten, Konungens befallningshavande
eller lantmäteristyrelsen,
äge däröver anföra besvär i
den ordning som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.
Finner någon —------ —
fastighetsregistret, uteslutas ur jordregistret.
För åtgärdens vidtagande
har vederbörande registerförare att
göra anmälan hos den som för jordregistret.
18 §.
Anser kommun, samhälle eller enskild
sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta
kapitel meddelats av magistraten, Konungens
befallningshavande eller
lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra
besvär i den ordning som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är
bestämd.
---- å registret.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Skall jordregister föras för stad eller
samhälle eller för del av stad eller
samhälle, skola bestämmelserna
i 13 och 14 §§ lagen den 18 juni 1926
om vad iakttagas skall i avseende å
införande av lagen om delning av
jord å landet gälla för jordregisterområdet.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.
Härigenom förordnas, att första stycket i lagen den 27 februari 1948 med
särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse.)
Där så påkallas av hänsyn till
jordbruksnäringen eller skogsbruket
äger Konungen beträffande område
av stad, vilket ej ingår i stadsplan
eller efter den 1 januari 1948 fastställd
byggnadsplan, förordna att, i
stället för de i lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade bestämmelserna
om avstyckning av område
som ej ingår i tomtindelning och om
sammanläggning av stadsägor, vad
för landet är stadgat om avstyckning
och sammanläggning skall äga
tillämpning med nedan angivna undantag.
Sådant förordnande må av
Konungen återkallas, när förhållandena
föranleda därtill, och skall vara
förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan
fastställes. Vad här sagts
skall ock gälla beträffande dylikt
område inom samhälle å landet, varest
enligt lagen om fastighetsbildning
i stad samma lags bestämmelser
om avstyckning och sammanläggning
skola tillämpas.
(Föreslagen lydelse.)
Där så påkallas av hänsyn till
jordbruksnäringen eller skogsbruket
äger Konungen beträffande område
av stad, vilket ej ingår i stadsplan
eller efter den 1 januari 1948 fastställd
byggnadsplan, förordna att, i
stället för de i lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade bestämmelserna
om avstyckning av område,
som ej ingår i tomtindelning och om
sammanläggning av stadsägor, vad
för landet är stadgat om avstyckning
och sammanläggning skall äga
tillämpning med nedan angivna undantag.
Sådant förordnande må av
Konungen återkallas, när förhållandena
föranleda därtill, och skall vara
förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan
fastställes. Vad här sagts
skall ock gälla beträffande dylikt
område inom samhälle eller annan
ort å landet, varest enligt lagen om
fastighetsbildning i stad samma lags
bestämmelser om avstyckning och
sammanläggning skola tillämpas.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning
av fastigheter å landet.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning
av fastigheter å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
9
(Gällande lydelse.)
4 §.
Område, som----— denna
Ej heller må sammanläggning enligt
denna lag äga rum inom samhälle
å landet, för vilket föres fastighetsregister
enligt de för stad
meddelade bestämmelser.
(Föreslagen lydelse.)
4 §.
lag.
Ej heller må sammanläggning enligt
denna lag äga rum inom samhälle
eller annan ort å landet, där de i
4 kap. lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade bestämmelserna om
sammanläggning äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall
för nyttjanderättsliavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Härigenom förordnas, att 6 och 18 §§ lagen den 18 juni 1925 om rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
6 §.
Har ansökan ingivits, såsom i 5 §
sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt
icke kan äga rum, förordne
Konungens befallningshavande
lantmätare att med biträde av gode
män verkställa förrättning, som i
nämnda paragraf avses. Hör mark,
om vars inlösen är fråga, till stad
eller eljest till samhälle, för vilket
6 §•
Har ansökan ingivits, såsom i 5 §
sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt
icke kan äga rum, förordne
Konungens befallningshavande
lantmätare att med biträde av gode
män verkställa förrättning, som i
nämnda paragraf avses. Hör mark,
om vars inlösen är fråga, till stad
eller är den belägen inom samhälle
1 Senaste lydelse, se beträffande 6 § SFS 1939:74 och beträffande 18 § SFS 1947:704.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
skall föras fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser,
skall vad denna lag innehåller i avseende
å lantmätare och förordnande
för sådan gälla om den, som jämlikt
lagen om fastighetsbildning i stad är
på grund av tjänst eller förordnande
behörig att förrätta avstyckningar
staden eller samhället.
I fråga----
Besväras marken
eller annan ort å landet, där de i 5
kap. lagen om fastighetsbildning i
stad meddelade bestämmelserna om
avstyckning äga tillämpning, skall
vad nu förevarande lag innehåller i
avseende å lantmätare och förordnande
för sådan gälla om den, som
jämlikt lagen om fastighetsbildning i
stad är på grund av tjänst eller förordnande
behörig att förrätta avstyckningar
i staden, samhället eller
orten.
inom kommunen.
----allmänna tidningarna.
18 §. 18 §.
I fråga------annorlunda stadgat.
Fullföljes talan-----är stadgat.
Den i — — -— •— — beslut avgjord.
Skall med---- — •— 12 § förmäles.
Är fråga om område i stad eller
annat samhälle, för vilket skall föras
fastighetsregister enligt de för
stad meddelade bestämmelser, skall
fastställelse meddelas, därest områdets
avskiljande överensstämmer
med vad i 5 kap. 6 §, 8 § 1 mom.
och 12 § i lagen om fastighetsbildning
i stad är stadgat. Meddelas fastställelse,
skall, såvitt framställning
därom gjorts, det avstyckade området
åsättas särskilt namn.
Är fråga om område i stad eller i
samhälle eller annan ort å landet,
där de i 5 kap. lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade bestämmelserna
angående avstyckning äga
tillämpning, skall fastställelse meddelas,
därest områdets avskiljande
överensstämmer med vad i 5 kap.
6 §, 8 § 1 mom. och 12 § i samma lag
är stadgat. Meddelas fastställelse,
skall, såvitt framställning därom
gjorts, det avstyckade området åsät
-
tas särskilt namn.
Är fråga om annat------varder avskild.
Om beslut,-------Konungens befallningshavande.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
11
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.
Härigenom förordnas, att 1, 15, 19 och 20 §§ lagen den 25 april 1930
om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
1 §. H.
Har Konungen förordnat om-----överensstämmelse därmed.
Har Konungen förordnat, att-----nämnda gräns.
Skall inom visst område av stad
eller landskommun eller av samhälle
å landet föras fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser
och inom annat område av staden,
landskommunen eller samhället föras
jordregister och ligger en och
samma fastighet på ömse sidor om
gränsen mellan sådana områden,
skall fastigheten delas efter nämnda
gräns.
Faller på-----är samfälld.
Med fastighet--------i fastighetsregister.
15 §.
Har fastställelse meddelats å förrättningen,
skall konceptakten av
ägodelningsdomaren insändas till
överlantmätaren eller, där avstyckning
skett från fastighet i stad eller
samhälle å landet, för vilket föres
fastighetsregister enligt de för stad
meddelade bestämmelser, till vederbörande
registerförare.
15 §.
Har fastställelse meddelats å förrättningen,
skall konceptakten av
ägodelningsdomaren insändas till
överlantmätaren eller, där någon av
styckningsdelarna skall redovisas i
fastighetsregister enligt de för stad
meddelade bestämmelser, till vederbörande
registerförare.
1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1939:158.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse.)
19 §.
Konceptakt rörande förrättning enligt
denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.
Berör förrättningen
stad eller samhälle å landet, där den
för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, skall genom
överlantmätarens försorg avskrift
av förrättningshandlingarna
och kopia av upprättad karta översändas
till byggnadsnämnden.
Berör förrättningen------
20 §.
Vad i denna lag sägs beträffande
avstyckning från viss fastighet skall
i tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning
från sådan mark inom stad
eller samhälle å landet, som ej ingår
i fastighetsindelning.
(Föreslagen lydelse.)
19 §.
Konceptakt rörande förrättning enligt
denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.
Berör förrättningen
stad eller samhälle å landet, där den
för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, skall genom
överlantmätarens försorg avskrift
av förrättningshandlingarna
och kopia av upprättad karta översändas
till byggnadsnämnden. Detsamma
skall gälla, därest förrättningen
berör annan ort, för vilken
fastighetsregister såsom för stad föres
av annan än överlantmätaren.
upprättad karta.
20 §.
Vad i denna lag sägs beträffande
avstyckning från viss fastighet skall
i tillämpliga delar gälla i fråga om
avstyckning från sådan i fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser redovisad mark, som
ej ingår i fastighetsindelning.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
13
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 10 februari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,
Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jordbruks-
och inrikesdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Zetterberg, fråga om ändrade bestämmelser angående gränsdragningen
mellan områden med olika fastighetsregistreringssgstem.
Föredraganden anför följande.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 17 september 1949 har lantmäteristyrelsen
— med överlämnande av en promemoria i ämnet — föreslagit vissa
lagändringar i syfte att möjliggöra dels att jordregister såsom för landet
skall kunna föras för stad eller samhälle eller del därav, där eljest bestämmelserna
om fastighetsregister i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad skulle gälla, och dels att fastighetsregister såsom för stad skall
kunna föras för område på landet utan sammanhang med köpings- eller
municipalbildning.
Över lantmäteristyrelsens promemoria ha efter remiss yttranden avgivits
av byggnadsstyrelsen, fastighetsbildningssakkunniga, länsstyrelserna i Östergötlands,
Göteborgs och Bohus, Värmlands, Örebro, Västernorrlands och
Norrbottens län, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,
svenska kommunal-tekniska föreningen och Sveriges lantmätareförening.
Länsstyrelserna ha envar bifogat utlåtanden av överlantmätaren och länsarkitekten
i länet. Yttranden ha därjämte inkommit från stadsfullmäktige
i Norrköping, Skänninge, Söderköping och Mjölby samt från köpingsfullmäktige
i Finspång, stadsfullmäktige i Lysekil och Kungälv samt från Tanums
kommunalfullmäktige, vidare från magistraten och byggnadsnämnden
i Kristinehamn, vilket sistnämnda yttrande avgivits på uppdrag av
stadsfullmäktige i staden, från stadsfullmäktige i Karlskoga och Askersund
samt kommunalfullmäktige i Degerfors köping och slutligen från stadsfullmäktige
i Kramfors, Sollefteå och Kiruna.
Jag anhåller nu att få anmäla detta ärende.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Inledning.
Gällande regler om fastighetsregistrering återfinnas såvitt
angår landsbygden i förordningen den 13 juni 1908 angående jordregister.
Jordregistrets omedelbara uppgift var att bereda ett underlag för
nya, specialiserade fastighetsböclcer. Jordregistret avsåg icke att skapa en
ny fastighetsindelning utan utgick från att en sådan indelning redan fanns
och ställde såsom mål att i ett register sammanställa vissa uppgifter om
denna indelning. Det grundar sig sålunda —- frånsett Kopparbergs län, där
särskilda bestämmelser gälla — på jordeboken och därtill hörande förteckning
över avsöndrade lägenheter samt i övrigt på den legala jorddelningsverksamhet
som redovisas i handlingar rörande lantmäteriförrättningar av
olika slag. I jordregistret, som upplägges sockenvis, upptagas hemman och
övriga jordeboksenheter å särskilda upplägg, där bl. a. namn och nummer
antecknas å den jordeboksenhet för vilken upplägget är avsett (t. ex. Eka
nr 1). Var och en av de i ett sådant upplägg ingående fastigheterna åsättes
ett registernummer, bestående av jordeboksenhetens å upplägget antecknade
nummer med en sifferexponent (l1, P, F o. s. v.).
Arbetet med jordregistrets uppläggande, som påbörjades år 1909 och avslutades
år 1930 (i Kopparbergs län dock först år 1933), anförtroddes åt
länslantmäterikontorens föreståndare —- vid jordregisterförordningens tillkomst
kallade förste lantmätare men från år 1921 överlantmätare. Överlantmätaren
ombesörjer även jordregistrets förande, d. v. s. tillser att ändringar
i fastighetsindelningen bli vederbörligen redovisade i registret. Lantmäteristyrelsen
är den centrala jordregistermyndigheten.
Till jordregistret hör icke någon sammanhängande karta över de i registret
upptagna fastigheterna. De i länslantmäterikontoren förvarade jorddelningsakterna
med därtill hörande kartor äro dock att anse som bilagor
eller verifikationer till jordregistret.
Fastighetsregistreringen i stad regleras dels i 7 kap. lagen
den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad och dels i den till detta
kapitel anslutna, samma dag utfärdade förordningen med närmare föreskrifter
om fastighetsregister i stad. Fastighetsregistret har samma huvuduppgift
som jordregistret, nämligen att redovisa den fasta egendomens indelning
i fastigheter, men bestämmelserna rörande fastighetsregistret äro
likväl i åtskilliga avseenden annorlunda utformade än reglerna om jordregistret.
Olikheterna äro främst betingade av det förhållandet, att man i
städerna icke kunnat anknyta till någon redan befintlig matrikel, då någon
urkund, svarande mot jordeboken, icke fanns för städerna. På grund härav
och då fastighetsbildningen i städerna i många fall skett utan några legala
former, var man tvungen att välja en annan metod för registreringen
än den som gällde på landsbygden. Man valde då att låta fastighetsregistret
bygga på en för ändamålet särskilt upprättad översiktskarta, kallad registerkarta.
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
15
Upprättandet av registerkarta har karaktären av en särskild förrättning,
vilken syftar till att åstadkomma en såvitt möjligt fullständig utredning
av rådande fastighetsförhållanden. På grundval av denna utredning, som
alltså skall innefatta en inventering av all stadens jord, uppgöres ett förslag
till den fastighetsindelning, som skall redovisas i registret, och denna
fastighetsindelning skall därefter, såvitt angår de blivande stadsägorna,
fastställas. Ändringar i fastighetsindelningen skola undan för undan utmärkas
å registerkartan.
Fastighetsregistret består, förutom av registerkartan, av tomtbok för de
rättsligen bildade tomterna, stadsägobok för stadsägorna samt två förteckningar
kallade bihang B och C för områden, som anses icke ingå i fastighetsindelning
(samfällda områden, vägar, gator, övriga allmänna platser
etc.). Dessutom föres en tomtbildningslängd (bihang A) över tomter, som
endast äro administrativt bildade och som alltså ännu icke utgöra fastigheter.
Principerna för vad som skall utgöra registerfastighet äro icke helt
lika enligt reglerna för stad och enligt jordregisterförordningen. Sålunda
skall i fastighetsregistret — men icke i jordregislret —• såsom särskild fastighet
i regel redovisas även område, som vid registrets uppläggande är utbrutet
genom privat delning.
Fastigheter i stad skola betecknas efter ett helt annat system än på landsbygden
(se 5—8 §§ fastighetsregisterförordningen).
I fråga om den närmare gränsdragningen mellan de o mråden
där jordregister skall föras samt de områden
där fastig hetsregistreringen skall ske enligt reglerna
i 7 kap. fastighetsbildningslagen och fastighetsregisterförordningen
gäller i huvudsak följande. Fastighetsregister
enligt sistnämnda regler skall i princip finnas för varje stad och för stadens
hela område. I sådana fall då socken eller annat större område överflyttats
till stad samt jordregister före överflyttningen finnes upprättat för
sådant område, må emellertid Konungen, enligt fjärde stycket i slutbestämmelserna
till fastighetsbildningslagen, förordna att jordregister fortfarande
skall föras för området under viss tid, dock ej över tio år från det överflyttningen
ägde rum eller, om den skett före fastighetsbildningslagens ikraftträdande,
från dagen därför.1 Å andra sidan föres jordregister icke obetingat
överallt utanför stads område. Enligt 7 kap. 17 § fastighetsbildningslagen
(jfr § 1 jordregisterförordningen) kunna de för stad gällande registreringsbestämmelserna
sålunda komma till tillämpning även utanför stads
område, nämligen i fråga om samhälle på landet där den för städerna gällande
ordningen för bebyggande skall iakttagas, d. v. s. köping och municipalsamhälle.
För sådant samhälle ankommer det på Konungens särskilda
förordnande, huruvida fastighetsregistreringen skall ske enligt jordregisterförordningens
regler (s. k. jordregistersamhälle) eller om de beträffande
fastighetsregister för stad meddelade bestämmelserna skola tillämpas (s. k.
1 Denna bestämmelse har i praxis tillämpats även beträffande s. k. fastighetsregistersamhällen
å landet.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
fastighetsregistersamhälle). — I detta sammanhang må anmärkas stadgandet
i 1 § andra stycket lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid
ändring i rikets indelning m. m. Där föreskrives att, om på grund av Konungens
förordnande fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna
skall föras för samhälle på landet samt därvid en och samma fastighet
ligger dels inom och dels utom gränsen för samhället, fastigheten
skall delas efter nämnda gräns.
Även inom område där jordregister föres kan förekomma tomtindelning
såsom i stad. För dessa områden, antingen de förekomma inom landssamhälle
där fastighetsregistreringen jämlikt Konungens förordnande skall ske
enligt jordregisterförordningens föreskrifter eller eljest å landet, har införts
en speciell registreringsmetod, jordregister med tomtbok.
Denna metod innebär, att rättsligen bildade tomter skola från jordregistret
överföras till en för samhället särskilt upplagd tomtbok och där registreras
på väsentligen samma sätt som i tomtbok till fastighetsregister
för stad samt att över de allenast administrativt bildade tomterna skall
föras en tomtförteckning, svarande mot tomtbildningslängden till stadsregister.
Tomtboken är här att anse som en del av jordregistret. Något uttryckligt
stadgande om upprättande av registerkarta över tomterna finnes
icke. I praktiken brukar likväl regelmässigt en registerkarta upprättas såsom
komplement till jordregistret i förevarande del. Dock sker därvid icke
någon sådan grundläggande fastighetsutredning som föreskrives beträffande
fastighetsregister i stad, utan registerkartan stöder sig beträffande fastighetsredovisningen
på tomtindelningarna.
Sedan fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna upplagts
för samhälle, skall — där så ej förut skett — fastighet eller område
som ingår i samhället uteslutas ur jordregistret.
I detta sammanhang må även något beröras frågan, på vem förandet av
fastighetsregistret ankommer. Härvid anmärkes till en början, att själva
upprättandet av registerkartan med därtill hörande handlingar — som ju
enligt vad förut framhållits har karaktären av en särskild förrättning —
verkställes av en därtill utav länsstyrelsen särskilt förordnad förrättningsman
(7 kap. 5 § första stycket fastighetsbildningslagen). Förandet av fastighetsregistret,
vartill även registrets första uppläggande hänföres, ombesörj
es återigen av en särskild registerförare, som likaledes förordnas av
länsstyrelsen (7 kap. 4 § fastighetsbildningslagen). I fråga om samhälle på
landet, som förklarat sig icke vilja bekosta registerföringen, fullgör överlantmätaren
registerförarens åligganden (17 § tredje stycket samma kapitel).
Den närmare tillsynen över fastighetsregistreringen utövas i magistratsstäderna
av magistraten (i Stockholm dock av överståthållarämbetet) och i
övriga städer samt i fastighetsregistersamhällena å landet av länsstyrelsen,
b astighetsregisterarbetets centrala ledning utövades från början av en särskild
kommission, kallad fastighetsregisterkommissionen, men denna uppgift
övertogs år 1936 av lantmäteristyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
17
Angående kostnaderna för fastighetsregistreringsarbetet äro bestämmelser
meddelade i 7 kap. 17 och 19 §§ fastighetsbildningslagen och i kungörelsen
den 12 maj 1917 (nr 289) i ämnet. Bestämmelserna innebära i huvudsak
följande. Kostnaden för fastighetsregistrets första uppläggande skall i
stad och i köping, som utgör egen kommun, bestridas av staden eller köpingen.
Tidigare förelåg viss rätt till bidrag av statsmedel, men enligt 2 § i
nämnda kungörelse utgår icke sådant bidrag till kostnaden för upptagande
i fastighetsregister av område, som efter utgången av år 1915 införlivats med
samhälle och vilket upptagits i jordregister. Numera äro dylika områden alltid
upptagna i jordregister. Kostnaden för fastighetsregistrets förande skall
bestridas av vederbörande stad eller köping, men om köping förklarat sig ej
vilja bekosta registerföringen sker denna på statens bekostnad genom överlantmätaren.
Vad härefter själva reglerna om fastighetsbildningen beträffar
återfinnas dessa såvitt angår städer och stadsliknande samhällen i
fastighetsbildningslagen och för den egentliga landsbygden i lagen den 18
juni 1926 om delning av jord å landet och lagen samma dag om sammanläggning
av fastigheter å landet. Även här föreligga betydande olikheter
mellan stads- och landsbygdsreglerna, bland annat såtillvida att de för avstyckning
och sammanläggning enligt landsbygdsreglerna gällande stränga
jordpolitiska villkoren i princip icke äga tillämpning inom stad. Fastighetsbildningsreglerna
för stad bygga i övrigt i icke ringa utsträckning på de
för landet meddelade bestämmelserna. Särreglerna i fastighetsbildningslagen
betingas av behovet att få dessa regler anpassade efter dels den stadsmässiga
bebyggelsen, dels den förvaltningsorganisation för handhavandet
av fastighetsbildningen som är säregen för städerna och dels slutligen det
särskilda registreringssättet i städerna.
Fastighetsbildningslagen gäller, såsom redan dess rubrik angiver, beträffande
all fastighetsbildning i stad. Beträffande jorddelning å landet är enligt
gällande rätt — frånsett tomtindelning och tomtmätning — fastighetsregistreringssättet
i princip avgörande för frågan, vilken jorddelningslagstiftning
— fastighetsbildningslagen eller jorddelningslagen —- som skall tilllämpas.
Om sålunda fastighetsregister enligt de för stad meddelade bestämmelserna
skall föras för samhälle på landet, sker jorddelningen inom detta
samhälle i princip enligt fastighetsbildningslagen; i annat fall gälla bestämmelserna
i jorddelningslagen. Fastighetsbildningslagens bestämmelser om
tomtbildning, tomtmätning och sammanläggning av områden vilka utgöra
tomt äga även tillämpning inom s. k. jordregister samhällen, d. v. s. samhällen
för vilka icke föres fastighetsregister såsom för stad utan jordregister
med tomtbok, ävensom inom annat område å landet, för vilket fastställts
tomtindelning såsom i stad.
Utvecklingen under senare tid — särskilt sammanslagningen av utpräglade
jordbruksbygder med städer eller andra tätorter — har medfört, att de
i lagstiftningen utbildade motsättningarna mellan land och stad i fastighets
2
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 105.
18
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
bildnings- och registreringshänseende icke kunnat i allo upprätthållas. Ett
försök att utjämna vissa av dessa motsättningar har lett till lagen den 27
tebruari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa
områden av stad. Enligt denna lag äger Konungen, där så påkallas av hänsyn
till jordbruksnäringen eller skogsbruket, förordna att vad för landet är
stadgat om avstyckning och sammanläggning skall, med vissa i lagen angivna
undantag, äga tillämpning inom de landsbygdsbetonade delarna av stad
eller annat samhälle, där eljest fastighetsbildningslagens bestämmelser skolat
gälla. Ett sådant förordnande medför alltså, att även de jordpolitiska
regler som gälla vid avstyckning och sammanläggning på landet bli tillämpliga
inom det område förordnandet avser.
Det må här nämnas, att man under förarbetena till 1948 års lag diskuterade
två alternativ att lösa det då föreliggande problemet: antingen att
anknyta till reglerna om fastighetsregistrering och i erforderlig utsträckning
från tillämpningen av bestämmelserna om fastighetsregister såsom för
stad utesluta sådana områden inom städer och andra tätorter där jorddelningslagens
regler allt fortfarande borde gälla, eller ock att förskjuta gränsen
mellan tillämplighetsområdena för fastighetsbildningslagen å ena sidan
samt jorddelnings- och sammanläggningslagarna å andra sidan. Med hänsyn
till att stadsreglernas tillämplighet å köpingar och municipalsamhällen enligt
vad förut framhållits är beroende av att fastighetsregister såsom för
stad föres för samhället ansågs den förstnämnda metoden vara den mest
närliggande. Det framhölls vidare, att denna metod även erbjöde den fördeien,
att det icke bleve erforderligt att upplägga och föra fastighetsregister
lör landsområden där sådant mera omständligt registreringssystem icke
kunde anses påkallat. Det oaktat ansågs det likväl lämpligast att lösa frågan
enligt det senare alternativet. Anledningen härtill var, att vissa olägenheter
ansågos förenade med metoden att anknyta till reglerna om fastighetsregistrering.
I detta hänseende anfördes till en början, att det med denna metod
skulle bli nödvändigt att i icke ringa utsträckning verkställa delning av
fastigheter enligt den förut omnämnda lagen av år 1930 om delning av fastighet
vid ändring i rikets indelning m. m. (se 1 § andra stycket). Det anmärktes
i detta avseende, att det vid delning enligt denna lag icke funnes
utrymme för sådan prövning av delningens ändamålsenlighet som eljest
vore föreskriven vid ändring i den bestående fastighetsindelningen, och det
ansågs med hänsyn härtill tydligt att sådana delningar skulle kunna medföra
betydande skadeverkningar för jordbruket. Vidare åberopades det förhållandet,
att metoden i fråga vid exempelvis utvidgning av stadsplan skulle
innebära en betydande omgång i form av överföringar tid efter annan från
jordregister till fastighetsregister för stad. Och slutligen anmärktes att
denna anordning icke kunde utnyttjas beträffande städer och andra samhällen,
där fastighetsregister enligt de för stad gällande reglerna redan
blivit upplagt.
Med den utformning 1948 års lag sålunda erhöll blev alltså resultatet, att
ett förordnande enligt denna lag icke medför någon ändring i fråga om fastighetsregistreringen
inom det område, som avses med förordnandet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
19
lantmäteristyrelsens promemoria.
Behovet av ändrad lagstiftning.
Beträffande behovet av ändrad lagstiftning angående gränsdragningen
mellan de områden där fastighetsregister och där jordregister skall föras
har lantmäteristyrelsen inledningsvis yttrat, att det sedan länge stått klart
att vissa olägenheter följa av att nuvarande lagstiftning icke möjliggör förande
av jordregister för stad eller del därav. Styrelsen anför härom:
Under senare år ha stadsbildningar kommit till stånd, som icke överensstämma
med vad man tidigare ansett böra karakterisera svenska städer. Tydligen
av skattetekniska och ekonomiskt-sociala skäl ha städer bildats, vilka
omfatta mycket stora områden av ren landsbygdsnatur. Som exempel kan
nämnas Karlskoga, som omfattar 43 049 hektar, Värnamo och Sollefteå, vilka
innehålla vardera omkring 20 000 hektar, samt Kiruna, som omfattar
1 318 110 hektar.1 Även andra exempel på liknande stadsbildningar förekomma.
Stadsblivandet medför, att fastighetsregister såsom för stad skall
uppläggas för stadens hela område och alltså även för de rent agrara delarna
därav. Detta innebär ofta ett stort och tidsödande arbete. Visserligen äger
Kungl. Maj :t medgiva att, efter det att område lagts till stad, för området må
under viss tid alltjämt föras jordregister. Sådant medgivande får dock enligt
uttrycklig lagbestämmelse icke utsträckas under längre tid än tio år.
För exempelvis Karlskoga utgår den angivna maximitiden redan den 31 december
1949. Det har för stadsmyndigheterna trots lovvärda ansträngningar
icke varit möjligt att bedriva arbetet med fastighetsregistrets uppläggande
sä, att registret kan vara färdigt nämnda dag. Efter 1949 års utgång uppkommer
sålunda, därest lagändring icke kommer till stånd, den situationen,
att jordregistret för Karlskoga icke längre kan föras samt ej heller fastighetsregister,
det sistnämnda därför att sådant register då ännu ej föreligger
färdigt. Det kan förutses, att även för andra städer en liknande situation
kan komma att inträda.
Lantmäteristyrelsen framhåller, att problemet finge en särskild aktualitet
genom den stora nu pågående reformen av kommunindelningen. Redan
meddelade beslut samt föreliggande förslag från kammarkollegiet och länsstyrelserna
innebure, att i ett stort antal fall en eller flera förutvarande
landskommuner med ofta mycket betydande arealer skulle införlivas med
städerna. Även i dessa fall vore det då, enligt gällande lag, alltid nödvändigt
att lägga upp fastighetsregister såsom för stad för hela de inkorporerade
socknarna.
Styrelsen fortsätter:
Det kan under dessa omständigheter icke vara vare sig lämpligt eller nödvändigt,
att sättet för fastighetsregistreringen ovillkorligen skall vara beroende
av om det område, varom fråga är, ingår i landskommun eller ingår
i stad. Skillnaden mellan stad och landsbygd har i olika avseenden alltmer
utjämnats. Det kan sålunda erinras, att enligt 1947 års byggnadslagstiftning
de för stad gällande reglerna, bland annat angående stadsplan,
kunna tillämpas på rena landsbygden. Vidare kunna enligt byggnadslag
1
Till jämförelse med dessa siffror må anmärkas, alt Stockholm har en areal av 13 708 hektar.
20
KungI. Maj:ts proposition nr 195.
stiftningen de för landet gällande bestämmelserna i viss utsträckning, t. ex.
angående byggnadsplan, tillämpas i stad. Även i fråga om brandlagstiftningen,
hälsovårdsföreskrifterna m. m. synes en liknande utjämning ha
skett. För att en rationell ordning skall vinnas även på fastighetsregistreringens
område torde böra uppställas som mål, att avgörande för det sätt,
på vilket fastighetsregistrering skall verkställas, bör vara icke huruvida området
är att hänföra till landskommun eller stadssamhälle utan dess faktiska
karaktär av landsbygd eller tätort samt lämpligheten av att använda det
ena eller det andra registreringssystemet i varje särskilt fall.
Det torde vara tydligt att det numera, sedan all mark i vårt land är i princip
redovisad i något slag av fastighetsregister, icke finnes något reellt skäl
varför man skulle övergå till ett nytt registreringssystem och redovisa en
annan fastighetsindelning enbart därför att mark överföres från ett kommunalt
förvaltningsområde till ett annat. Tvärtom torde olägenheterna därav
vara betydande. Med hänsyn till ordning och reda i fastighetsredovisningen
torde det visserligen vara ett önskemål, att till ett fastighetsregister
hör en registerkarta av något slag och att till grund för denna lägges en ingående
fastighetsutredning. Men detta gör sig framför allt gällande inom tätbebyggda
områden och inom områden med mera invecklade fastighetsförhållanden
och dessa kunna lika ofta finnas utanför städernas förvaltningsområden
som inom desamma.
Lantmäteristyrelsen har vidare påpekat, att det i vårt land rådde stor
brist på kompetent arbetskraft inom lantmäteriet och att det med hänsyn
därtill icke kunde vara rationellt, att den tillgängliga sakkunniga arbetskraften
användes för att uppgöra fastighetsregister för stad inom de med
städenia inkorporerade stora landsbygdsområdena, om därigenom arbetet
med att utreda invecklade fastighetsförhållanden inom landsbygdens tätorter
eftersattes.
I promemorian betonas den väsentliga olikhet mellan jordregister och
fastighetsregister för stad som förefinnes med avseende å sättet för fastigheternas
beteckning. Härom anföres:
De i jordregistret använda beteckningarna ansluta sig till jordeboken och
den historiska utvecklingen av fastighetsbeståndet. Beteckningssättet passar
väl in på landsbygdsförhållandena i vårt land och är enkelt och praktiskt
i det dagliga användandet. Det i fastighetsregister för stad använda
beteckningssystemet är mera invecklat. Grundtanken däri är att varje på
registerkartan för sig avgränsat område skall vara entydigt redovisat i registret.
För det som regelmässigt ansedda fallet att en fastighet består av
allenast ett sådant område ger systemet klara och lätthanterliga beteckningar.
Men annorlunda ställer det sig då en fastighet består av ett flertal
sådana områden. Fastighetens beteckning blir i sådant fall alltmer otymplig
ju fler områden som ingå i fastigheten. Systemet är med andra ord väl
lämpat för områden, där tätbebyggelsen skridit långt fram och flertalet fastigheter
fått stadsmässig karaktär, men måste betecknas såsom olämpligt
— framför allt torde det förorsaka inskrivnings- och folkbokföringsmyndigheterna
åtskilligt besvär — inom sådana landsbygdsområden, där jorddelningen
varit livlig. För fastighetsägarna måste det också te sig som svårbegripligt
och ofta mindre tilltalande att få de hävdvunna gamla fastighetsnamnen
utbytta mot stadsägonummer, enbart därför att fastigheterna överflyttats
från en landskommun till en stad eller köping. Detta gäller framför
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
21
allt inom områden av ren landsbygdskaraktär. Inom mera tätbebyggda områden
kunna fastigheterna däremot ha förlorat sin karaktär av en del av
den ursprungliga kamerala enheten. Övergången från by- eller hemmansnamnet
till enbart nummerbeteckning på fastigheten blir därför där mer
naturlig.
Lantmäteristyrelsen påpekar, att vad den sålunda anfört om stad även
gällde för samhälle på landet, där fastighetsregister skulle föras enligt de
för stad meddelade bestämmelserna, samt yttrar vidare härom:
I flera fall ha köpingar bildats, vilka från början omfattat eller genom
införlivningar kommit att omfatta mycket stora jordbruksområden. Såsom
exempel må nämnas Finspångs köping (31 787 hektar), Åtvidabergs köping
(14 486 hektar) och Säffle köping (8 498 hektar). Om det i dessa och flera
liknande fall varit möjligt att bibehålla jordregister för jordbruksområdena
och sålunda att inskränka uppläggandet av fastighetsregister såsom för stad
till endast viss eller vissa delar av köpingsområdet, hade betydande fördelar
kunnat vinnas. Fall hava även förekommit (Degerfors köping om 9 478
hektar, Laxå köping om 12 597 hektar, Hallstahammars köping om 5 930
hektar m. fl.), där jordregister bibehållits, ehuru det varit önskvärt att i
fråga om tätbebyggda delar av köpingarna införa fastighetsregister såsom
för stad. Med nuvarande lagstiftning har emellertid ej annat varit möjligt
än att tillämpa den ena eller den andra registreringstypen för hela köpingsområdet.
Det må erinras om att fall av samma natur som de här anförda
torde uppkomma även i samband med den nu pågående kommunindelningen.
Slutligen framhåller lantmäteristyrelsen, att det i samband med kommunindelningen
även kunde uppkomma det fallet (exempelvis Grebbestad i Göteborgs
och Bohus län) att en förutvarande köping bleve landskommun. Med
de nuvarande reglerna för registreringen vore det i dylika fall omöjligt att
fortsätta att föra det för köpingen upplagda fastighetsregistret utan rnunicipalbildning.
Samma förhållande skulle inträda, om stadsrättigheterna för
någon stad upphävdes. Det kunde också förekomma, att municipalsamhälle
upphörde att finnas till (94 § byggnadslagen). Om fastighetsregister såsom
för stad upplagts för samhället, skulle detta ej längre få föras. Detta kunde
ej vara tillfredsställande, önskvärt syntes vara att möjlighet öppnades att
fortsätta att föra fastighetsregister enligt stadsreglerna, trots att köpingseller
stadsrättigheter ej längre förelåge eller trots att municipalbildning
upphört. Med hänsyn särskilt till de möjligheter som enligt den nya byggnadslagcn
funnes att fastställa stadsplan på rena landsbygden kunde det
för övrigt tänkas, att behov kunde komma att framträda att övergå till fastighetsregister
såsom för stad utan samband med köpings- eller municipalbildning.
Det syntes sålunda vara önskvärt, att det bleve möjligt att använda
sådant register för landsbygdsområde över huvud.
Sättet för reformens genomförande.
I promemorian understrykes att det föreliggande problemet fordrade en
skyndsam lösning, även om denna skulle bli av provisorisk natur. Lantmäteristyrelsen
avvisar dock tanken på ett sådant provisorium som att bort
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 195
taga eller förlänga tidsbegränsningen i slutbestämmelserna
till fasti g hets bildning slagen. Styrelsen hävdar
sålunda, att det icke vore tilltalande och ej heller skulle lösa problemet i
dess helhet, om man ökade den övergångstid, under vilken jordregister fortfarande
finge föras i områden som inkorporeras med fastighetsregistersamhälle.
Styrelsen fortsätter:
Så som utvecklingen gått torde det få betecknas som mindre lyckligt att
de två registertyperna äro så vitt åtskilda. En smidig övergång från den ena
typen till den andra hade varit önskvärd. Det torde därvid vara klart, att
registertypen fastighetsregister för stad med dess omständligare och mera
detaljerade registreringsregler i första hand bör förbehållas områden med
stadsmässig bebyggelse. I överensstämmelse därmed bör också registertypen
jordregister med dess för landsbygdsförhållanden avpassade regler kunna
tillämpas såväl å landet som i stad, om blott omständigheterna äro sådana,
att det finns anledning förvänta, att de övervägande agrara förhållandena
skola bli bestående.
Fastighetsbildningssakkunniga hålla som bekant på att utarbeta en ny
fastighetsbildningslag. Även om detta reformarbete närmast föranletts av
landsbygdsförhållanden, lärer den nya lagen med hänsyn till fortgående utjämning
mellan land och stad få givas sådant innehåll, att den blir lämplig
även för komplicerade tätortsförhållanden. Den torde sålunda i stort sett
komma att passa både för land och för stad. De för städerna erforderliga
särreglerna bli i den nya lagstiftningen i dylikt fall både färre till antalet och
mindre betydelsefulla än för närvarande. Vid den nya fastighetsbildningslagstiftningens
utarbetande torde man icke kunna undgå att även beröra
registreringsreglerna. Man måste därvid troligen på något sätt samordna de
olika registreringssystemen samt söka ordna en smidig övergång från jordregister
till ett för tätortsförhållanden avpassat fastighetsregister. Med hänsyn
till det sålunda pågående genomgripande lagstiftningsarbetet gäller det
i detta sammanhang endast att få till stånd sådan provisorisk lagändring att
fastighetsregistreringen, intill dess slutgiltiga regler utformats, kan på bästa
sätt lämpas efter lägligheten.
Med dessa utgångspunkter finner styrelsen den mest praktiska och lämpliga
lösningen av det ifrågavarande problemet för närvarande vara, att
Kungl. M a j : t skall äga att för varje särskilt fall med
hänsyn till föreliggande förhållanden förordna om
tillämpligheten av registreringsreglerna. Kungl. Maj:t
skall alltså enligt styrelsens förslag kunna efter omständigheterna besluta
att jordregister skall föras i stad och fastighetsregister såsom för stad på
landet.
I promemorian erinras om att man vid införandet av 1948 års lag med
särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad
övervägde att inordna de i detta sammanhang erforderliga föreskrifterna i
lagen om fastighetsbildning i stad. Att så ej skedde hade haft flera orsaker.
Bland annat hade man genom den särskilda lagen velat betona lagstiftningens
provisoriska natur. När det nu gällde att införa särskilda regler för registreringen,
skulle måhända av liknande skäl kunna övervägas att utfärda
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
en särskild lag därom. Av skäl, som styrelsen komme att närmare utveckla
i ett senare avsnitt av promemorian, syntes en sådan anordning dock icke
vara lämplig. Styrelsen föresloge därför, att erforderliga ändringar i syfte
att jordregister skall kunna föras i stad och fastighetsregister såsom för
stad inom område å landet infördes direkt i fastighetsbildningslagen. Ändring
påkallades därvid främst av 7 kap. 1 § och 7 kap. 17 § första stycket
samma lag. Vidare erfordrades åtskilliga följdändringar både i fastighetsbildningslagen
och i andra lagar och författningar.
I promemorian behandlas därnäst vissa olägenheter, som föranledas
av styrelsens förslag. Härom anföres:
Genom förutnämnda 1948 års lag har skett en geografisk uppdelning av
vissa städer och andra samhällen i olika bestämmelseområden såvitt angår
fastighetsbildningen. Den nu ifrågasatta lagändringen skulle medföra ytterligare
en sådan geografisk uppdelning av vissa städer, andra samhällen och
landskommuner i olika bestämmelseområden, i första hand vad angår fastighetsregistreringen.
Det är givetvis icke i och för sig önskvärt, att sådana
gränser tillskapas inom en kommunal förvaltningsenhet. Så som förhållandena
utvecklats på detta område, torde det dock vara nödvändigt att detta
sker. Byggnadslagstiftningen ger exempel på ett flertal liknande uppdelningar.
Olägenheterna kunna nedbringas genom olika åtgärder, som komma
att diskuteras i det följande. Det torde också böra framhållas, att det många
gånger lär vara möjligt att sammanföra gränserna för 1948 års lags tilliämplighetsområde
med gränserna för det område, där jordregister skall
föras och att detta bör eftersträvas.
Det har ej sällan anmärkts — fortsätter lantmäteristyrelsen — att, om
olika registreringssätt skola tillämpas inom samma kommun eller samhälle,
en delning enligt 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring i rikets
indelning m. m. måste bli följden. En sådan invändning mot den nu ifrågasatta
lagändringen kunde givetvis i vissa fall ha sitt berättigande. Styrelsen
hade dock icke av denna anledning tvekat att föreslå lagändringen. Orsakerna
därtill vore flera, i vilket hänseende styrelsen anför:
Det bör sålunda anmärkas, att vid den nu pågående revisionen av kommunindelningen
de områden, som tillföras städerna, alltid torde bestå av
hela socknar. Stundom lärer därvid bli lämpligt, att gränsen mellan område
med fastighetsregister såsom för stad och område med jordregister
förlägges i sådan förutvarande sockengräns. Delning enligt 1930 års lag behöver
då icke ifrågakomma. Även eljest torde bestämmandet av gräns mellan
fastighetsregisterområde och jordregisterområde i regel kunna ske så,
att delning enligt 1930 års lag över huvud taget ej erfordras. Vid sådant
bestämmande är ju allenast fråga om huruvida en fastighet skall redovisas
i det ena eller andra registret. Om gränsen mellan områdena blir oregelbunden,
är av mindre betydelse. Huvudsaken torde böra vara, att fastighetsregisterområdet
innesluter alla de fastigheter, som väntas bli föremål för
stadsmässig bebyggelse inom överskådlig tid. Om därinom dessutom faller
jordbruksbygd, medför detta i och för sig knappast någon olägenhet. De
jordpolitiska intressena kunna i alla fall skyddas genom tillämpning av
1948 års lag.
Måste likväl delning enligt 1930 års lag ske, få olägenheterna därav i varje
särskilt fall vägas mot fördelarna av att fastighetsregister såsom för stad
24
Kungi. Maj.ts proposition nr 195.
icke behöver uppläggas. På grundval av sådant övervägande torde därefter
Kungl. Maj:t meddela beslut angående sättet för registreringen. Om erforderlig
delning enligt 1930 års lag medför större besvär eller olägenhet, torde
resultatet komma att bli att fastighetsregister såsom för stad upplägges. Ej
sällan kan det emellertid visa sig att fördelarna av att föra jordregister för
stadsområde äro större än de nackdelar, som en delning skulle medföra.
Lantmäteristyrelsen anmärker, att det givetvis skulle kunna ordnas så,
att den delning enligt 1930 års lag, som kunde befinnas erforderlig på grund
av en kommunal enhets uppdelning i områden med olika system för fastighetsregistreringen,
skulle kunna ske successivt, allteftersom de berörda fastigheterna
bleve föremål för vanliga fastighetsbildningsåtgärder, såsom avstyckning,
sammanläggning, laga skifte m. m. En bestämd skillnad skulle
dock därigenom införas mellan sådan delning enligt 1930 års lag, varom nu
vore fråga, och annan delning enligt samma lag. Detta syntes mindre lämpligt.
På grund därav och då det vidare i praktiken regelmässigt torde kunna
ordnas så, att delning enligt 1930 års lag icke erfordrades vid en kommuns
uppdelning i områden med olika registreringssystem, hade lantmäteristyrelsen
icke ansett sig böra förorda en lösning i antydd riktning. Vidare framhålles
i promemorian, att man allenast i undantagsfall behövde räkna med
att övergång tid efter annan från den ena registreringsformen till den andra
skulle bli nödvändig av den anledningen att stadsplaneområdet svällde ut.
Gränsen mellan områden med olika registreringssystem borde redan från
början kunna dragas så, att tillräckligt utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens
framtida utveckling inom fastighetsregisterområdet. Detta område
borde hellre tagas till för stort än för litet. Ett förordnande om bibehållande
av jordregister borde med andra ord som regel allenast avse rena
landsbygdsområden av sådan beskaffenhet och med sådant läge att näringslivets
inriktning huvudsakligen på jord- och skogsbruk hade alla förutsättningar
att bli bestående för överskådlig tid framåt.
Beträffande den närmare regleringen av jordregisterföringen
i stad framhåller lantmäteristyrelsen inledningsvis, att städerna
sedan gammalt hade en fri ställning vid skötseln av sitt mätningsväsende.
Fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen ombesörjdes av staden
som en kommunal angelägenhet. Anledning funnes i princip icke att
göra inskränkning i denna en stads rättighet och skyldighet. Om jordregister
skulle föras för stadsområde, uppkomme emellertid frågan, huru ansvaret
och kostnaden för jordregisterföringen skulle regleras. Jordregistret för
landet hade nämligen upplagts och fördes av överlantmätaren helt som en
statlig angelägenhet.
Styrelsen fortsätter:
En väsentlig skillnad mellan jordregister och fastighetsregister såsom för
stad är, att till den förra registertypen icke hör någon på en fullständig fastighetsutredning
grundad registerkarta. I jordregistret sker rörande den registrerade
fastigheten allenast hänvisning till vissa kartor och handlingar,
vilka förutsättas ligga förvarade i länslantmäterikontorets arkiv, d. v. s. i
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
samband med registret. Avsaknaden av registerkarta medför, att varje fastighetsbildningsåtgärd
i princip får föregås av en fastiglietsutredning av
liknande slag som den utredning, som ligger till grund för registerkartan.
Vid sådan utredning fordras i regel tillgång till de i jordregistret åberopade
kartorna och handlingarna. Jordregistret är med andra ord icke fullständigt
utan det grundläggande arkivet. Om jordregistret skulle överflyttas
från länskontoret till staden för att där föras av en särskild registerförare,
torde därför följden böra bli att även de grundläggande förrättningsakterna
skulle förflyttas. En sådan splittring av länskontorens arkiv skulle medföra
ogynnsamma följder för lantmäteriväsendet och kan även av andra skäl
omöjligen förordas.
Vad angår kostnaderna för registerföringen så torde utan vidare vara
klart att det är staden, som gör den ekonomiska vinsten av att fastighetsregister
enligt den högre registreringsformen icke skall behöva uppläggas. Å
andra sidan torde det närmast vara ett statligt intresse, att överföring från
ett register till ett annat icke sker i onödan. Själva registerföringen torde
icke heller, därest den bibehålies hos överlantmätaren, medföra ökade kostnader
för statsverket.
I detta sammanhang må vidare framhållas att de områden, varom fråga
är, som regel komma att bestå av rena landsbygdsområden utan större betydelse
för stadens framåtskridande i stadsmässigt hänseende. Den statliga
jordpolitiska kontrollen skall däremot i regel utövas inom desamma, överlantmätaren,
som främst skall utöva denna kontroll i fastighetsbildningshänseende,
bör då ej berövas det underlag för kontrollen, som tillgång till
registret och arkivmaterialet innebär.
Lantmäteristyrelsen säger sig på grund av dessa överväganden anse, att
för de områden av stad, varom nu är fråga, jordregistreringen bör ombesörjas
av över lantmätaren på statsverkets bekostnad samt att såväl registret
självt som de därtill hörande akterna rörande fastighetsbildningen böra
förvaras på länslantmäterikontoret.
Emellertid uppkommer här — fortsätter styrelsen — frågan, om och i
vad mån det skulle vara nödvändigt att stad beträffande område, där överlantmätaren
sålunda förde jordregister, erhölle avskrift eller utdrag av detta
register samt hölles successivt underrättad om fastighetsbildningens fortgång.
Härom yttrar styrelsen:
Såsom i det föregående anförts torde den fördel, som staden skulle få
av att ha ett exemplar av jordregistret nära tillgängligt, bli av mindre värde
utan att staden samtidigt har tillgång till hela det grundläggande arkivet.
Någon obligatorisk föreskrift för staden att anskaffa avskrifter av hela
detta arkiv har icke ansetts böra övervägas. Kostnaden därför torde icke
svara mot fördelarna. Det torde då ej heller finnas anledning att meddela
obligatorisk föreskrift om någon annan åtgärd i här avsett syfte. Vidare
bör framhållas att för landsbygden i allmänhet aldrig ifrågasatts, att vederbörande
kommun skulle hållas underrättad om fastighetsbildningen. Tillräcklig
anledning alt i förevarande avseende göra skillnad mellan de rent
agrara delarna av städerna och landsbygden i allmänhet synes i princip
icke föreligga. Städerna böra i fråga om sådana agrara områden regelmässigt
kunna nöja sig med att erhålla erforderliga upplysningar om fastighetsbildningen
på begäran i varje särskilt fall. Endast om detaljplaneläggning
finnes eller uppkommer inom stadsområden med jordregister torde föreligga
anledning att frångå denna principiella inställning. Beträffande fastig
-
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
hetsbildningen inom stads- eller byggnadsplan får det anses vara av sådan
betydelse för byggnadsnämndens verksamhet, att nämnden bör äga tillgång
till förrättningsakterna. På den grund föreslås, att avskrift av förrättningsakt,
som här avses, skall tillställas nämnden.
Om så befinnes erforderligt eller önskvärt står det givetvis också staden
fritt att på en gång anskaffa avskrift av hela jordregistret för staden eller
en större del därav. En sådan avskrift bör då på lämpligt sätt hållas å jour.
Kostnaden för dessa åtgärder bör dock — utom vad angår fortlöpande underrättelse
om timade förändringar i registret — liksom kostnaderna för
de avskrifter av arkivakter, som staden kan finna önskvärda, stanna å
staden.
Lantmäteristyrelsen föreslår sålunda, att obligatorisk skyldighet icke
skall föreligga att förse städerna med kopior av jordregistret och av samtliga
till detsamma hörande förrättningsakter. Detta borde enligt styrelsens
mening gälla icke blott för stad utan även i tillämpliga delar för köping och
municipalsamhälle. Endast om detaljplaneläggning funnes eller uppkomme
inom område med jordregister, borde principen frångås.
Beträffande fastig hetsregister föringens ordnande på
landsbygden anför lantmäteristyrelsen — efter att ha erinrat om att
det i styrelsens förslag förutsattes att förordnande att föra fastighetsregister
såsom för stad skulle kunna meddelas för område på landet, som ej är
samhälle — att för sådant område i fråga om registerföringen borde tilllämpas
samma regler som redan gällde i fråga om samhällen på landet
med fastighetsregister såsom för stad (se 7 kap. 17 § tredje stycket fastighetsbildningslagen).
Överlantmätaren borde sålunda vara registerförare, om
ej vederbörande kommun förklarade sig vilja bekosta registerföringen. På
liknande sätt borde även i fråga om aktförvaringen gälla samma föreskrifter,
som nu tillämpades i fråga om dylika samhällen.
Förslagets inverkan på fastighetsbildningslagstiftningen.
I promemorian erinras om att gällande fastighetsbildningslagstiftning i
princip vore uppbyggd så att man hade en särskild lagstiftning för landsbygden
och en annan för städerna. Jorddelningslagen och sammanläggningslagen
gällde för landet, fastighetsbildningslagen för stad. När nu föresloges
att jordregister skulle kunna föras inom stad, kunde vissa av fastighetsbildningslagens
regler för fastighetsbildningen icke tillämpas, därför
att dessa anslöte till sättet för fastigheternas registrering. Ej heller bleve
jorddelningslagen och sammanläggningslagen omedelbart tillämpliga inom
stads jordregisterområde. Dessa gällde nämligen icke i stad. När det gällde
att anknyta reglerna för fastighetsbildningen till den föreslagna nya ordningen
att inom stad skall kunna föras olika slag av fastighetsregister, hade
man enligt styrelsen att välja mellan två olika metoder. Antingen
kunde man bibehålla fastighetsbildningsreglerna anknutna till
registreringsreglerna och göra landsbygdsreglerna tillämpliga i stad samt
27
Kungl. Mcij:ts proposition nr 195.
anpassa dessa efter stadsförhållandena såväl vad anginge fastighetsbildningen
som sådan som i fråga om fastighetsbildningens förvaltning. Eller
också kunde man bibehålla fastighetsbildningsreglerna anknutna till staden
som kommunal enhet och ändra de nuvarande stadsreglerna för fastighetsbildningen
så att de passade för det ändrade registreringssättet.
Beträffande valet mellan dessa båda alternativ anför styrelsen:
Med hänsyn till att i stad särreglerna för fastighetsbildningen och särreglerna
för fastighetsregistreringen i stor utsträckning betingas av samma
omständigheter, förefaller det naturligt att använda den förstnämnda av
de här ifrågasatta metoderna. Det allmänna kravet att all fastighetsbildning
bör vara väl ansluten till den fastighetsindelning, som redovisas i registret,
talar också för att man använder sig av denna metod. Metoden synes förutsätta
att det tillskapas en nv lag av huvudsakligt innehåll, att Konungen
skall beträffande område inom stad eller inom fastighetsregistersamhalle
äga förordna, att jordregister skall föras av överlantmätaren enligt de för
landet meddelade bestämmelserna, och att inom sådant område vad i jorddelningslagen
med därtill hörande övergångsbestämmelser och i sammanläggningslagen
är stadgat för landet skall äga tillämpning med vissa undantag.
Undantagen torde bli åtskilliga. Bestämmelserna i 1—3 kap. fastighetsbildningslagen
måste sålunda alltjämt gälla. Vad i 5 och 6 kap. stadgas
angående behörighet att utföra förrättning och därmed sammanhängande
förvaltningsorganisatoriska särregler torde icke heller kunna utgå. Likaså
torde alltjämt böra gälla de övriga särbestämmelser, som avse att befordra
den stadsplanemässiga fastighetsbildningen inom staden eller samhället.
Den nya lagen kan icke ersätta 1948 års lag med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom vissa områden av stad men skulle lämpligen
kunna sammanföras med denna till en gemensam ny lag. Slutligen
torde metoden fordra att i fastighetsbildningslagen införes erinran i därav
berörda kapitel om att lagens tillämplighetsområde förskjutits.
För den sistnämnda av de förut ifrågasatta metoderna talade å andra
sidan enligt styrelsens mening flera skäl, i vilket avseende styrelsen anför:
1—3 samt 6 kap. fastighetsbildningslagen äro sålunda redan i stort sett
oberoende av registreringsmetoden och kunna därför lämnas tämligen orörda.
Vad angår 4 och 5 kapitlen, som avse sammanläggning och avstyckning,
har redan möjliggjorts att landsbygdsreglerna kunna tillämpas i stad. Härigenom
har det principiella sambandet mellan registreringsreglerna och fastighetsbildningsreglerna
i själva verket redan avskurits. Lagtekniskt förefaller
det också riktigare att jämka den på landsbygdslagstiftningen uppbyggda
fastighetsbildningslagen så, att denna passar för registreringssättet,
än ätt bygga upp en ny lag på landsbygdslagstiftningens grund och jämka
denna nya lag efter vissa av de behov, som redan tillgodosetts i den nuvarande
lagen. Metoden synes förutsätta vissa principiella ändringar i framför
allt 4 och 5 kapitlen av fastighetsbildningslagen men lämnar 1948 års
lag i stort sett orörd.
Vid övervägande av frågan vilkendera av metoderna, som borde komma
till användning, borde — heter det slutligen i promemorian — vidare beaktas
alt inom område med jordregister i stad de jordpolitiska villkoren
med all sannolikhet komme att behöva tillämpas. Genom förordnande enligt
1948 års lag kunde inom sådant område de för landet gällande reglerna
28
KungI. Maj:ts proposition nr 195.
angående avstyckning och sammanläggning bli tillämpliga. Oberoende av
om de ifrågavarande lagreglerna uppbyggdes efter den ena eller andra metoden,
bleve därför i praktiken förhållandena alldeles desamma. Det vore
alltså endast fråga om att välja det formellt och lagtekniskt bästa sättet
för att genomföra reformen. Lantmäteristyrelsen hade efter prövning funnit,
att den sistnämnda metoden medförde minst besvär och tillika bleve
minst svåröverskådlig. Eftersom också metoden lämnade registreringsreglerna
i stort sett obundna av fastighetsbildningsreglerna, kunde med denna
metod det lämpligaste sättet för registreringen väljas i varje särskilt fall,
oberoende av omständigheter som icke direkt hade med själva registreringen
att göra.
Sammanfattning.
I enlighet med det anförda innebär lantmäteristyrelsens förslag sådan ändring
av fastighetsbildningslagen, att möjlighet öppnas att fora jordregister
såsom för landet i stad eller del därav samt inom del av samhälle å landet,
där eljest skulle föras fastighetsregister såsom för stad, ävensom att
föra fastighetsregister såsom för stad för område på landet som ej ingår i
samhälle. Förslaget innebär vidare, att reglerna för fastighetsbildningen
vad angar stad bibehållas bundna vid staden såsom enhet, oberoende av
om därinom föres fastighetsregister såsom för stad eller jordregister, och
att detsamma skall gälla för fastighetsregistersamhälle, oberoende av om
för någon del därav skall föras jordregister. Annat område å landet med
fastighetsregister såsom för stad skall enligt förslaget i fastighetsbildningshänseende
likställas med fastighetsregistersamhälle, där så är möjligt.
Förslaget syntes — anför styrelsen — lösa ett flertal aktuella problem.
Det bleve sålunda möjligt att meddela Karlskoga begärt uppskov med att
övergå till fastighetsregister såsom för stad, och möjligt vore att Karlskoga
med denna lösning aldrig komme att övergå till sådant fastighetsregister för
den mest avlägsna, rent landsbygdsbetonade delen av staden. Denna del vore
också så belägen att, även om jordregister där stadigvarande skulle föras,
delning enligt 1930 års lag icke bleve erforderlig. För t. ex. Kiruna öppnades
möjlighet att bibehålla jordregistret för de väldiga landsbygdsområdena omkring
den lilla stadskärnan. Genom förslaget syntes vidare bland annat
frågan om ordnandet av fastighetsregister inom de stora landsbygdsområden,
som inkorporerades med städer och köpingar vid kommunindelningsreformen,
att lösas. För Grebbestad kunde nuvarande registreringssystem
bibehållas.
Styrelsen fortsätter:
Vid förslagets utarbetande har stor vikt fästats vid att inga onödiga ingrepp
skulle göras i nu gällande lagstiftning. Allt ingripande i lagstiftningen—
även om sådant av andra orsaker kunnat ifrågakomma — har
undvikits, om det icke direkt föranletts därav, att jordregister bör föras för
stad och fastighetsregister såsom för stad för landet.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Det kunde måhända synas mindre lämpligt att på nu angivet sätt göra
ingrepp i nuvarande bestämmelser på ifrågavarande område, eftersom fastighetsbildningssakkunniga
äro sysselsatta med en allmän översyn av reglerna
rörande fastighetsbildningen och fastighetsregistreringen. Det föreliggande
problemet har emellertid aktualiserats genom kommunindelningsreformen
och genom den situation, som föreligger i bland andra Karlskoga,
Kiruna och Grebbestad. Det torde icke vara möjligt att underlåta att göra
något åt saken. Förslaget synes också knappast kunna föregripa fastighetsbildningssakkunnigas
arbete.
I anslutning till vad sålunda anförts har lantmäteristyrelsen upprättat
förslag till:
lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad;
lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad;
lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning
av fastigheter å landet;
lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa
fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område
(ensittarlagen); samt
lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning m. m.
En närmare redogörelse för dessa förslag kommer att lämnas i specialmotiveringen.
Vidare har lantmäteristyrelsen uppgjort vissa vid promemorian fogade
förslag till ändring i olika administrativa författningar, främst fastighetsregisterförordningen
och jordregisterförordningen.
Yttrandena.
Behovet av ändrad lagstiftning.
I ett flertal yttranden understrykes vikten av att de nuvarande bestämmelserna
angående gränsdragningen mellan områden med olika fastighetsregistreringssystem
snarast möjligt ändras i den riktning lantmäteristyrelsen
föreslagit. Särskilt betonas därvid det angelägna i att jordregister såsom
för landet skall kunna föras för stad eller samhälle eller del därav,
där eljest bestämmelserna om fastighetsregister i 1917 års fastighetsbildningslag
skulle gälla. Sålunda ha stadsfullmäktige i Karlskoga framhållit,
att lagförslagets genomförande skulle lösa en för staden besvärlig situation,
och stadsfullmäktige i Kiruna ha anfört, att man redan i samband med
stad sbildningen kraftigt pläderat för en lagändring, som skulle medföra att
fastighetsregister såsom för stad ej skulle behöva uppläggas för Kirunas
ytterområden. Länsstyrelsen i Västernorrlands län har framhållit, att behov
av en provisorisk lagändring i enlighet med lantmäteristyrelsens förslag
förelåge jämväl för nämnda läns vidkommande, och länsstyrelsen i öster
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
götlands län har hänvisat till ett av överlantmätaren i länet avgivet yttrande,
där det bland annat anföres:
För Östergötlands del har förslaget en mycket stor praktisk betydelse. Sålunda
må erinras om att Risinge kommun om cirka 31 800 hektar från och
med den 1 januari 1942 ombildats till Finspångs köping samt att hela Åtvids
kommun om cirka 14 500 hektar från och med den 1 januari 1947 ombildats
till Åtvidabergs köping. Enligt beslut av Kungl. Maj :t skall för båda
dessa köpingar föras fastighetsregister av stadstyp. Beträffande Finspång
lära blott en del förarbeten ha verkställts för upprättande av registerkarta
med tillhörande förteckningar. För Åtvidaberg finns stadsfastighetsregister
upplagt för den gamla municipala delen (cirka 380 hektar). Dessutom ha
en del smärre förarbeten verkställts för registerkartan för den återstående
delen av köpingen.
Kungl. Maj :ts beslut den 13 maj 1949 angående ny indelning av Östergötlands
län i borgerliga kommuner innebär bl. a. att landsbygdsområden
med en sammanlagd areal av cirka 29 900 hektar införlivas med städer.
De båda förutnämnda köpingsbildningarna och kommunindelningsbeslutet
innebära således, att inom länet inom den närmaste tiden stadsfastighetsregister
skulle behöva uppläggas för sammanlagt cirka 75 800 hektar.
Som jämförelse må nämnas, att länets städer för närvarande tillsammans
omfatta en areal av cirka 40 000 hektar, och ändock finnas bland städerna
två som anses »överstora», nämligen Norrköping och Motala om tillsammans
cirka 26 400 hektar.
Det torde utan vidare stå klart att det med nuvarande brist på för ändamålet
kompetent arbetskraft skulle vara nära nog omöjligt att under de
närmaste 10 åren få stadsfastighetsregister färdiga för samtliga områden.
Därtill kommer att mycket störa områden av de båda köpingarna och de
kommuner, som skola införlivas med städer, med visshet inom överskådlig
tid komma att behålla sin karaktär av ren landsbygd. Att upplägga stadsfastighetsregister
för sådana områden skulle knappast tjäna något praktiskt
syfte.
Beträffande den del av förslaget som innebär att fastighetsregister såsom
för stad skall kunna föras för område på landet utan sammanhang med köpings-
eller municipalbildning har länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län
erinrat, att den i underdånig skrivelse den 16 april 1948 — med utgångspunkt
från det i länet aktuella fallet avseende bildande av en storkommun
av de nuvarande landskommunerna Tanum och Lur samt Grebbestads köping
— hemställt om sådan ändring av fastighetsbildningslagen, att det bleve
möjligt att föra fastighetsregister såsom för stad för visst område å landet
utan att inom området skulle iakttagas »den för städerna gällande ordning
för bebyggande». Länsstyrelsen anför, att syftemålet med denna hemställan
skulle bli fullt tillgodosett, om det föreliggande förslaget upphöjdes
till lag.
Sättet för reformens genomförande.
Såsom förut nämnts har lantmäteristyrelsen för sin del på anförda skäl
avvisat tanken på att borttaga eller förlänga tidsbegränsningen
i slutbestämmelserna till fastighetsbild
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
31
ningslagen. Under remissbehandlingen har en motsatt uppfattning
kommit till uttryck i endast två yttranden. Sålunda har kommunal-tckniska
föreningen påpekat de olägenheter som vore förenade med detaljändringar
i gällande lagstiftning. Föreningen erinrar om att lantmäteristyrelsen i sin
motivering till förslaget också framhållit, att det måhända kunde synas
mindre lämpligt att på angivet sätt göra ingrepp i nuvarande bestämmelser,
eftersom fastighetsbildningssakkunniga vore sysselsatta med en allmän översyn
av reglerna rörande fastighetsbildningen. I anslutning härtill ville föreningen
hänvisa till fastighetsbildningssakkunnigas betänkande med förslag
till lag om ändring i vissa delar av jorddelningslagen (SOU 1944: 46 s. 5 och
6). Här uttalades bl. a. följande.
»Metoden att vid revision av ett större lagverk vidtaga reformerna successivt
är som bekant vanligen förenad med speciella svårigheter. Man kan
icke gärna gå till väga så, att esomoftast göras smärre detaljändringar här
och var och av rent provisorisk natur. Helst bör ju varje led i reformarbetet
avse ett eller flera större partier, som därvid erhålla sådan utformning att
de sedermera utan alltför betydande omvandlingar kunna ingå i lagverket
i dess slutliga skick. Men detta låter sig, om reformerna beröra principer,
systematik och terminologi, icke så lätt genomföra utan att man under övergångsperioden
nedsätter kraven på att förhållandet mellan lagens olika delar
skall utmärkas av enhetlighet och följdriktighet.»
Enligt föreningens mening vore det önskvärt, att alla hithörande frågor
upptoges i ett sammanhang och att det omedelbara behovet om möjligt tillgodosåges
genom mindre djupgående ändringar än de nu föreslagna. Föreningen
fortsätter:
Som framhålles i motiveringen till förslaget, äger Konungen medgiva
att, efter det ett område lagts till stad, för området må föras jordregister,
dock får medgivandet icke utsträckas längre än tio år. Att som provisorium
borttaga eller förlänga tidsbegränsningen har, framhålles i motiven, befunnits
icke vara tilltalande och ej lösa problemet i dess helhet. Ett sådant
provisorium är givetvis mindre tilltalande, men därmed synas dock de viktigaste
aktuella svårigheterna kunna undanröjas, därest dessutom möjlighet
öppnas för stad eller samhälle som blir landskommun att tills vidare
som provisorium föra fastighetsregister enligt stadsreglerna. Med en lösning
av problemen efter denna linje föregripes icke den blivande lagstiftningen
och man undviker de uppenbara olägenheter som följa med detaljändringar
i förevarande lagstiftning.
Byggnadsnämnden i Kristinehamn har intagit en liknande ståndpunkt
och anfört:
Nämnden finner de föreslagna ändringarna i fastighetsbildningslagen
m. m. vara önskvärda och ändamålsenliga, men vill ifrågasätta lämpligheten
av ett ikraftträdande innan de följdverkningar beträffande fastighetsredovisningen,
som kan komma att betingas av fastighetsbildningssakkunnigas
pågående utredning, kunna överblickas. Genom sin provisoriska karaktär
synas sålunda lagändringarna icke ägnade att bidraga till ökad överskådlighet
och reda i lagstiftningen, något som beträffande fastighetsbildning
och fastighetsredovisning torde få anses angeläget och eftersträvansvärt.
I det tvångsläge, som föreligger, synes ett provisorium med mindre de
-
32
Iiungl. Majits proposition nr 195.
taljerade bestämmelser, exempelvis en förlängning av tidsbegränsningen i
slutbestämmelsen till fastighetsbildningslagen eller annan övergångsbestämmelse,
vara att förorda.
Förutom i dessa båda yttranden har förevarande alternativ endast berörts
av fastighet sbildnings sakkunniga, som i denna del anfört följande:
Måhända skulle kunna anses ligga närmast till hands att för städers och
fastighetsregistersamhällens del lösa spörsmålet genom ändring av innehållet
i övergångsbestämmelserna till fastighetsbildningslagen. Man kunde
tänka sig att Kungl. Maj :t erhölle rätt att, utan att angiva viss tidpunkt
då fastighetsregister skulle vara upplagt, medgiva att med upprättandet av
fastighetsregister enligt stadsreglerna finge exempelvis för en inkorporerad
kommun eller del därav anstå tillsvidare till dess annorlunda förordnades.
Under tiden skulle fastighetsregistreringen fortsätta enligt jordregisterförordningen.
Utom det att det lagtekniskt synes föga lämpligt att ge övergångsbestämmelserna
ett dylikt ändrat innehåll, må emellertid framhållas,
att det av lantmäteristyrelsen väckta spörsmålet icke får anses innebära en
fråga om uppskov utan om befrielse från den i 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen
stadgade skyldigheten, alltså en ändring i sak.
Fastighetsbildningssakkunniga ha därför funnit, att spörsmålet borde lösas
på annat sätt än genom en justering av övergångsbestämmelserna till
fastighetsbildningslagen. De sakkunniga ha vidare uttryckligen förklarat,
att en provisorisk lösning av spörsmålet enligt lantmäteristyrelsens förslag
icke, såvitt nu kunde bedömas, skulle föregripa de sakkunnigas arbete.
Om man bortser från de nyss omnämnda yttrandena av kommunal-tekniska
föreningen och byggnadsnämnden i Kristinehamn ha remissinstanserna
överlag uttryckligen biträtt eller lämnat utan erinran lantmäteristyrelsens
förslag att Kungl. Maj: t skall kunna efter
omständigheterna besluta att jordregister skall
föras i stad och fastighetsregister såsom för stad
på landet. Sålunda må nämnas, att bgggnadsstyrelsen funnit förslaget
ägnat att medföra en smidigare redovisning av fastigheterna i registreringshänseende
än som kunde ske enligt gällande regler. Byggnadsstyrelsen har
dock ansett sig böra särskilt understryka angelägenheten av att gränsen
mellan områden med olika registreringssystem redan från början droges så
att tillräckligt utrymme bereddes för stadsplanebebyggelsens framtida utveckling
inom fastighetsregisterområdet. Såsom redan i förslaget framhållits
borde detta område således hellre tilltagas för stort än för litet. Länsstyrelsen
i Östergötlands län har anfört, att förslaget enligt dess mening innebure
en lycklig lösning av föreliggande problem. Länsstyrelsen i Västernorrlands
län har uttalat, att någon mera lämplig utväg för bemästrande
av de nu aktuella svårigheterna än den lantmäteristyrelsen föreslagit icke
torde stå till buds, men länsstyrelsen har samtidigt understrukit lösningens
provisoriska karaktär. Överlantmätaren i Norrbottens län, vars yttrande
åberopats av länsstyrelsen i länet, anser att det åsyftade resultatet enklast
ernås genom de av lantmäteristyrelsen föreslagna författningsändringarna.
Förslaget har tillstyrkts även av svenska stadsförbundet och svenska
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
33
landskommunernas förbund. Stadsförbundet har dock därvid förutsatt, att
Kungl. Maj :t vid tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna komme
att i de enskilda fallen laga efter lägligheten och taga all möjlig hänsyn
till respektive stads intressen av ekonomisk och annan natur. Jämväl överlantmätaren
i Västernorrlands län har betonat, alt det vid tillämpningen av
de nya bestämmelserna borde noga iakttagas, att i de enskilda fallen icke
mera våld användes än nöden krävde. I detta sammanhang må vidare nämnas,
att stadsfullmäktige i Norrköping såsom sin mening uttalat att det
borde vara en stad obetaget att, om den så önskade, upplägga och föra fastighetsregister
för hela sitt område. Stadsfullmäktige ha därvid åberopat
ett av stadsingenjören i staden avgivet tjänsteutlåtande, där det heter:
För stadens del är lagförslaget aktuellt i fråga om den blivande inkorporeringen
av Styrestad och Tingstad socknar med Norrköpings stad.
Det torde redan nu kunna sägas, att det ur stadens synpunkt torde bli
lämpligast att fastighetsregister, i likhet med vad som skett med nuvarande
stadsområde, upplägges för områdena efter inkorporeringen. Skulle jordregister
för framtiden föras för dessa områden eller vissa delar därav skulle
detta medföra betydande nackdelar för stadens olika myndigheter och för
allmänheten, då fastighetsregistret föres av registerföraren här i staden
medan jordregistret skulle föras av överlantmätaren i Linköping. För lagfarts-
och inteckningsväsendet, för byggnadsnämndens och fastighetsförvaltningens
m. fl. förvaltningsgrenars verksamhet skulle frånvaron av fastighetsregister
och registerkarta inom dessa stadsområden vara till stort
förfång. Även för allmänheten borde det vara mindre fördelaktigt att för
erhållande av upplysningar rörande fastighetsregistreringen inom vissa områden
inom staden behöva vända sig till lantmäterikontoret i Linköping, där
förutom jordregistret även förrättningsakter tillhörande jordregisterområdet
skulle förvaras.
I anledning av vad sålunda anförts från Norrköpings stads sida har länsstgrelsen
i Östergötlands län yttrat:
Från Norrköpings sida ha uttalats farhågor för att förslaget skulle lägga
hinder i vägen för uppläggande av fastighetsregister för de med staden
införlivade landskommunerna Styrstad och Tingstad. Det förefaller länsstyrelsen,
som om dessa farhågor vore onödiga, då väl Kungl. Maj :t skulle
sakna anledning motsätta sig att staden på egen bekostnad utför detta
arbete, därest nödig arbetskraft finnes att tillgå. Detta synes stå i full överensstämmelse
med den i promemorian uttalade principen att Kungl. Maj:t
skulle äga att för varje särskilt fall med hänsyn till föreliggande förhållanden
förordna om tillämpligheten av registreringsreglerna.
Gentemot sistnämnda princip, eller att Kungl. Maj:t skall äga en fri prövningsrätt
rörande gränsdragningen mellan områden med olika registreringssystem,
ha köpingsfullmäktige i Finspång invänt, att det kunde ifrågasättas
om icke uppdelningen i olika bestämmelseområden borde ske på det sättet,
att fastighetsregister endast finge uppläggas inom de planlagda områdena
av en kommun. I detta sammanhang må även återgivas följande avsnitt
ur det yttrande, som avgivits av länsarkitekten i Värmland:
Huvudsyftet med nu föreliggande förslag torde vara att inom stad kunna
reducera kravet på fastighetsregistrets förande till sådana områden, där
IS Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 195.
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
stadsplanebehovet i första hand föreligger. Registerområdets omfattning bör
göras så omfattande att även framtida behov av stadsplan kan rymmas
inom registerkartans gränser. Bestämmandet av dessa gränser torde i många
fall vara beroende av generalplanen.
Då förslaget även avser likalydande bestämmelser för samhälle eller annan
ort å landet, där fastighetsregister skall föras enligt de för stad meddelade
bestämmelser, synes det angeläget att även här registerkartans omfattning
om möjligt göres beroende av generalplanen så att i denna ingående
områden, för vilka detaljplan kan tänka bli upprättad, innefattas inom
registerkartans gränser.
Mot förslaget torde, under förutsättning att fastighetsregisterområdenas
omfattning bedömes med hänsyn till samhällsplaneringens behov för tätorterna,
intet vara att erinra.
Det synes emellertid angeläget att därest stadsplan behöver utvidgas över
sådant fastighetsregisterområdes gräns, fastighetsregister med karta erhåller
erforderlig utvidgning, så att ej sådan situation uppstår, som förutsättes
i förslaget till 3 kap. 1 § att sammanläggning av områden icke skulle kunna
ske, om områdena redovisas i olika fastighetsregister. Då byggnadslagstiftningen
förutsätter att tomt skall vara rättsligt bildad innan nybyggnad å
tomten kan äga rum, synes stadsplanens genomförande eljest äventyras.
Beträffande frågan hur jordregisterföringen i stad närmare
skall regleras har lantmäteristyrelsen såsom tidigare nämnts
föreslagit, att jordregisterföringen inom de områden av stad, varom fråga
vore, borde ombesörjas av över lantmätaren på statsverkets bekostnad. I de
yttranden som avgivits av överlantmätarna har denna del av förslaget icke
kommenterats i vidare mån än att överlantmätaren i Norrbottens län förklarat
sig anse, att förslagets genomförande icke komme att medföra något
nämnvärt merarbete för överlantmätarna. Icke heller i övrigt har förslaget
föranlett någon kritik. Endast i ett yttrande, nämligen av stadsingenjören i
Norrköping, har uttalats viss tvekan om lämpligheten av att överlantmätaren
under alla förhållanden skall föra jordregistret för stad eller del därav.
Enligt detta yttrande borde stad få möjlighet att låta sitt jordregister föras
av särskild registerförare, därest staden skulle finna detta fördelaktigt.
I fråga om en annan del av förslaget rörande jordregisterföringens ordnande
i stad ha meningarna däremot brutit sig rätt starkt under remissbehandlingen.
I flera yttranden ha sålunda anmärkningar framställts mot
lantmäteristyrelsens förslag att jordregistret för stad och därtill hörande
akter rörande fastighetsbildningen böra förvaras på länslantmäterikontoren
samt att vederbörande byggnadsnämnd icke ex officio bör erhålla avskrift
av förrättningsakterna i andra fall än då dessa avse fastighetsbildningen
inom stads- eller byggnadsplanelagt område. Kritiken är dock icke enhetlig.
I vissa yttranden anses förslaget icke tillbörligt beakta städernas intressen,
under det att några överlantmätare anse att så skett i alltför stor
utsträckning.
De remissinstanser som anse att förslaget i nu angivet hänseende icke är
tillfredsställande ur städernas synpunkt äro länsstyrelsen i Värmlands län,
länsarkitekten i samma län, byggnadsnämnden i Karlskoga och kommunaltekniska
föreningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
35
Byggnadsnämnden i Karlskoga yttrar sålunda:
I samband med fastighetsregistrets uppläggande finna de flesta städer
förenligt med sina intressen att verkställa nödiga utdrag, ibland fullständiga
avskrifter av de i länets lantmäterikontor förvarade äldre förrättningsakterna
för att i största möjliga utsträckning erhålla ett fullständigt arkiv. Härigenom
undvikas onödiga och ofta uppkommande resor för forskning till residensstaden.
Så har beträffande Karlskoga skett jämsides med att registerkartan
upprättats. Styrelsens förslag innebär den nackdelen, att städernas
arkiv uppdelas.
Styrelsens förmodande, att byggnadsnämndens huvudsakliga verksamhetsområde
skulle vara förknippat till områden med stads- eller byggnadsplan,
håller väl heller icke streck. Byggnadsnämndens uppgift torde vara att följa
utvecklingen inom stadens hela område och torde väl vara icke minst betydelsefullt
innan utvecklingen nått så långt, att området planlagts. Vid
fullgörande av denna uppgift är tillgång till arkivet av största vikt.
De flesta förrättningar inom det område, för vilket jordregister föres,
komma vidare allt fort att utföras av stadens fastighetsbildande organ och
att detta är mest betjänt av att ha ett odelat arkiv inom byggnadsnämnden
torde vara uppenbart.
Betydelsen av arkivet vid upprättande av byggnadslovskartor enligt 77 §
byggnadsstadgan bör heller icke underskattas.
De förrättningar, som komma att utföras av lantmäteriets distriktsorganisation
på grund av bestämmelserna i 1948 års lag med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom vissa områden av stad, bli säkert ett fåtal
och de av styrelsen anförda jordpolitiska skälen torde knappast innebära
vägande skäl för arkivets uppdelning. Dessa jordbruksavstyckningar grundas
för övrigt i stort sett på förvärv godkända av lantbruksnämnderna och är
där avstyckningens tillåtlighet ur jordbrukssynpunkt de facto mången gång
redan avgjord, innan förrättningen företages till handläggning. I tvivelaktiga
fall synes överlantmätaren genom lån av arkivakter förvarade i byggnadsnämndens
arkiv kunna erhålla den utredning, som erfordras för ärendets
bedömande.
Det synes byggnadsnämnden rent allmänt förhålla sig så, att det verkställande
organet — stadsingenjörskontoret — har större behov av ett nära
till hands liggande arkiv än det registrerande och kontrollerande organet
— överlantmätaren och kantin äter ikontor et.
Byggnadsnämnden har därför föreslagit, att samtliga förrättningsakter
enligt fastighetsbildningslagen, oberoende av huru registreringen sker, skola
redovisas till byggnadsnämndens arkiv.
Länsarkitekten i Värmlands län föreslår däremot, att redovisningen skall
ske dubbelt samt anför härom:
Beträffande bestämmelserna att konceptakten rörande avstyckning, utom
vad avser avstyckning inom område för stadsplan eller byggnadsplan, skall
redovisas till lantmäterikontoret i länet, kan visserligen finnas tillräckliga
skäl att sådan akt på grunder som anförts i promemorian förvaras i länslantmäterikontoret,
men det synes minst lika angeläget att samhället, som har
att svara för samhällets utveckling, icke undanhålles tid efter annan skeende
fastighetsbildning. Det är bland annat angeläget att byggnadsnämnden bekvämt
har tillgång till dessa akter för att på lämpligt sätt kunna redovisa
utvecklingen å sammanställningskarta i likhet med de kartor, som numera
upprättas å länslantmäterikontoret. Till förrättningen bör för den skull
lämpligen höra två konceptakter med kartor, varav den ena skall gå till
byggnadsnämnden och den andra till länslantmäterikontoret.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Det har i promemorian framhållits att de områden, varom fråga är, som
regel komma att bestå av rena landsbygdsområden utan större betydelse
för stadens framåtskridande i stadsmässigt hänseende, att den statliga jordpolitiska
kontrollen i regel skall utövas inom desamma och att överlantmätaren
icke bör berövas det underlag för kontroll, som tillgång till registret
och arkivmaterialet utgör. Det har även framhållits att för landsbygden i
allmänhet aldrig ifrågasatts att vederbörande kommun skulle hållas underrättad
om fastighetsbildningen. I sistnämnda fall synes jämförelsen haltande,
då där hittills dels icke funnits byggnadsnämnder i större omfattning än
som betingats av de avgränsade utomplansområdena och dels byggnadslagen
numera ställer krav på att byggnadsnämnderna skola följa fastighetsbildningen.
Det synes för den skull angeläget dels att även byggnadsnämnder
å landet hålles å jour med fastighetsbildningar inom utomplansområden
och tätortsbildningar dels ock att den ekonomiska sidan av saken löses på
ett tillfredsställande sätt. Då det ur det allmännas synpunkt är angeläget att
så sker synes man böra tänka sig en lösning med statsbidrag för detta
ändamål.
Även länsstyrelsen i Värmlands län förordar en ändring av förslaget i
denna del. Länsstyrelsen framhåller, att betydande planeringsuppgifter jämlikt
gällande byggnadslagstiftning ankomma på byggnadsnämnd i stad, köping
och municipalsamhälle. För att kunna fullgöra dessa uppgifter måste
byggnadsnämnden med uppmärksamhet följa den fortlöpande fastighetsbildningen
icke endast inom stadens eller samhällets mera centrala delar
utan även inom ytterområdena. Enligt länsstyrelsens uppfattning måste
det ur angivna synpunkter anses angeläget, att byggnadsnämnden i fortsättningen
genom utdrag eller avskrift av jordregistret och förrättningsakterna
hölles underrättad om den fortgående fastighetsbildningen inom stadens
eller samhällets jordregisterområde.
Kommunal-tekniska föreningen anför:
Byggnadsnämnden är för sin verksamhet beroende av tillgång i möjligaste
mån till kartor och handlingar rörande staden. Denna byggnadsnämndens
verksamhet torde mer eller mindre beröra även områden av agrar beskaffenhet.
Det vill då synas naturligt, att nämnden också beredes tillgång till
alla nytillkomna förrättningsakter även inom jordregisterområde, där sådant
förekommer. För att erhålla en överblick av fastighetsbildningens fortgång
inom staden torde tillgång till kopia av jordregistret även vara av
stort värde. Icke blott för de intressen byggnadsnämnden har att bevaka
utan även med hänsyn till stadens plan- och jordpolitik i övrigt är det en
uppenbar brist om i staden icke finnes register och förrättningsakter, som
visa fastighetsbildningen inom hela staden. Vi förutsätta att byggnadsnämnden
alltid lämnas tillfälle att yttra sig, innan jorddelningsförrättning
inom jordregisterområde fastställes.
I likhet med vad som gäller enligt 6 kap. 14 § fastighetsbildningslagen
synes alltså, även när förrättning företages inom jordregisterområde i stad,
ett exemplar av förrättningsakt alltid böra av förrättningsmannen kostnadsfritt
överlämnas till byggnadsnämnden, varjämte bör, när jordregister
skall föras inom stad, till byggnadsnämnden kostnadsfritt överlämnas kopia
av jordregistret och foidlöpande meddelanden om därefter inträffade förändringar
i registret.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
37
Såsom förut nämnts har en helt annan inställning kommit till uttryck i
ett par yttranden från lantmäterihåll. Sålunda anför överlantmätaren i Örebro
län:
Beträffande fastighetsbildningen inom stads- eller byggnadsplan får det
enligt lantmäteristyrelsens mening anses vara av betydelse för byggnadsnämndens
verksamhet, att nämnden har tillgång till förrättningsakterna
rörande avstyckningar inom området. Det torde kunna ifrågasättas, huruvida
det kan anses vara av större betydelse för byggnadsnämnden i stad att
ha tillgång till avstyckningsakter beträffande planområden inom landsbygdsdelen
(där jordregister skall föras) än för byggnadsnämnden inom
s. k. jordregister samhällen på landet. Om man emellertid anser att ett speciellt
intresse föreligger i det förstnämnda fallet, synes detta dock endast
gälla lörrättningskartorna med tillhörande beskrivningar. Skyldigheten för
staden att lösa avskrifter (även kopia av kartan torde vara avsedd), synes
därför i varje fall kunna inskränkas till en kopia av kartan (exempelvis å
kalkerväv) med beskrivning, vilket skulle medföra en beaktansvärd kostnads-
och arbetsminskning.
överlantmätaren i Värmlands län yttrar:
Enligt förslaget skola förrättningsakter avseende jorddelning inom de s. k.
jordregisterområdena redovisas till länslantmäterikontoret. Det synes emellertid
vara en brist i förslaget, att denna regel icke utsträckts att gälla även
förrättningsakter enligt 2 kap. fastighetsbildningslagen. I motiven har det
vidare icke utsagts något om de förrättningsakter, som redan redovisats till
vederbörande byggnadsnämnd, när beslut om jordregisterområden för en
stad eller ett samhälle meddelas. Därest dessa allt fortfarande skulle ligga
kvar hos byggnadsnämnden, uppstår en lucka i länskontorets arkiv, till
nackdel för arbetet inom länskontoret. Det riktiga vore väl, att de förrättningsakter,
som kommit till under den korta tid mellan landsbygdens införlivning
med eller omvandling till ett fastighetsregistersamhälle och till dess
ett beslut om s. k. jordregisterområde meddelas, skulle överflyttas från
byggnadsnämnden till länskontoret. Vidare vore det väl på sin plats att i
detta sammanhang ordna med sådana föreskrifter att förrättningsakter inom
områden, där 1948 års lag gäller och där fastighetsregister redan upplagts
eller är under arbete, överflyttades och i fortsättningen redovisades till länskontoren
mot det att vederbörande samhällen erhölle en avskrift av de akter,
som kunde vara av särskilt intresse för dem. Utan tillgång till förrättningsakter
kan överlantmätaren icke fullgöra sin skyldighet som övervakande
och prövande myndighet i fastighetsbildningsfrågor.
Förslagets inverkan på fastighetsbildningslagstiftningen.
Därest lantmäteristyrelsens förslag rörande gränsdragningen mellan olika
registerområden genomföres, måste fastighetsbildningslagstiftningen anpassas
efter den nya ordningen. Härvid erbjuda sig enligt promemorian två
olika alternativ: antingen kan man liksom hittills knyta fastighetsbildningsreglerna
till registreringstypen (fastighetsregister eller jordregister) och
alltså göra jorddelningslagen med eventuellt erforderliga jämkningar tilllämplig
inom jordregisterområde i stad och fastighetsregistcrsamhälle, eller
38
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
också kan man låta kommuntypen, d. v. s. å ena sidan stad, köping eller
municipalsamhälle och å andra sidan landsbygdskommun, bli bestämmande
för vilken fastighetsbildningslagstiftning (fastighetsbildningslagen eller jorddelningslagen,
i båda fallen med erforderliga jämkningar) som skall tillämpas.
Lantmäteristyrelsen har som förut nämnts för sin del förordat, att reglerna
för fastighetsbildningen vad angår stad bibehållas bundna vid staden
såsom enhet, oberoende av om därinom föres fastighetsregister såsom för
stad eller jordregister.
I flertalet yttranden har icke någon erinran framställts mot den i promemorian
föreslagna lösningen. Några remissinstanser ha emellertid bestämt
förordat en lösning enligt det av lantmäteristyrelsen underkända alternativet,
och även i ett par andra yttranden ha vissa sympatier för detta alternativ
kommit till uttryck. Den starkaste kritiken kommer från Sveriges lantmätareförening
och överlantmätaren i Örebro län, Vilkas yttranden på denna
punkt äro mycket utförliga. Lantmätareföreningen anför:
Såsom i lantmäteristyrelsens promemoria framhållits äro särbestämmelserna
i fastighetsbildningsreglerna för stad —- i förhållande till de för landet
meddelade bestämmelserna — betingade av behovet av att få fastighetsbildningsreglerna
anpassade efter stadsförhållanden, bland annat i registreringshänseende
och med hänsyn till fastighetsbildningsorganens organisation.
Det har tidigare varit regel att stadskommunerna i stort sett endast
omfattat områden av urban karaktär och att inkorporeringar ifrågakommit
endast av områden som varit erforderliga för en utvidgad stadsmässig bebyggelse.
Beträffande dylika områden var det naturligt att såväl i fråga om
fastighetsbildning som registrering övergå från landsbygdsregler till stadsregler.
En dylik övergång bör givetvis alltfort äga rum i alla de fall då inkorporering
tillgripes för att tillföra staden för urbant ändamål avsedd
mark.
Under senare år ha emellertid i icke ringa utsträckning till städer inkorporerats
betydande områden av ren landsbygdsnatur ävensom nybildats städer,
innefattande stora landsbygdsområden. Dessa så kallade överstora
stadsbildningar ha tillkommit av andra skäl än för att tillgodose staden med
mark för stadsmässig bebyggelse. Stadsreglerna för fastighetsbildning och
registrering äro icke anpassade för områden av landsbygdskaraktär och
några primära skäl för att tillämpa dessa regler inom ett till stad överfört
landsbygdsområde föreligga sålunda ej.
Enligt lantmätareföreningens bestämda uppfattning borde vad sålunda
sagts om registreringssättet också gälla beträffande fastighetsbildningsreglerna,
eftersom i stad särreglerna för fastighetsbildningen och särreglerna för
fastighetsregistreringen i huvudsak betingades av samma omständigheter.
Föreningen ansåge därför starka skäl tala för att fastighetsbildningsreglerna
borde bibehållas anknutna till registreringsreglerna. Löstes frågan enligt
denna princip, erfordrades en lagbestämmelse av huvudsaklig innebörd att
vad i jorddelningslagen med därtill hörande övergångsbestämmelser och i
sammanläggningslagen vore stadgat för landet skulle äga tillämpning inom
sådant i stad eller fastighetsregistersamhälle ingående område, för vilket
skulle föras jordregister.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
39
Lantmätareföreningen fortsätter:
Mot principen att anknyta fastighetsbildningsreglerna till registreringssättet
har lantmäteristyrelsen riktat den invändningen, att det vid en sådan
anknytning skulle för jordregisterområde inom stad behöva införas åtskilliga
undantag från de för landet gällande fastighetsbildningsreglerna. Det har
sålunda ansetts att 1—3 kap. fastighetsbildningslagen alltjämt måste gälla.
Vidare har vad i 5 och 6 kap. stadgas angående behörighet att utföra förrättning
och därmed sammanhängande förvaltningsorganisatoriska särregler
icke ansetts kunna utgå liksom icke heller de övriga särbestämmelser,
som avse att befordra den stadsplanemässiga fastighetsbildningen inom staden
eller samhället. Lantmäteristyrelsen har också påpekat, att 1948 års
lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden
av stad icke skulle göras överflödig.
Behov av att låta bestämmelserna i 1—3 kap. fastighetsbildningslagen äga
giltighet inom jordregisterområde i stad har väl i första hand ansetts föreligga
för det fall, att inom jordregisterområdet stadsplan fastställes eller finnes
fastställd. För fastighetsbildningen inom dylika stadsplanelagda områden
synes emellertid samma regler böra gälla som beträffande de nu inom
landskommunerna mycket vanliga så kallade jordregistersamhällena. Några
särbestämmelser för stadsplanelagd mark inom jordregisterområde i stad i
förhållande till de regler som gälla för dylik mark inom en landskommun
synas sålunda icke erforderliga i förevarande hänseende. Icke heller synes
något särskilt skäl föreligga att göra specialbestämmelsen i 2 kap. 13 § andra
stycket fastighetsbildningslagen tillämplig inom jordregisterområde i stad.
Ett stadgande härom skulle bland annat innebära, att vissa gränsbestämningar
komme att redovisas till stadens byggnadsnämnd och andra till länslantmäterikontoret,
vilket skulle komma att försvåra det för senare förrättningar
erforderliga utredningsarbetet.
Föreningen kan icke dela den i promemorian uttalade uppfattningen, att
vad i 5 och 6 kap. fastighetsbildningslagen stadgas angående behörighet att
utföra förrättning och därmed sammanhängande förvaltningsorganisatoriska
särregler, borde gälla inom jordregisterområde i stad. Städs mätningsväsende
torde väl i regel vara uppbyggt och dimensionerat för fastighetsbildning
till grund för den stadsmässiga bebyggelsen. Det synes knappast vara
för staden eftersträvansvärt att dess förrättningsorganisation skall nödgas
omhänderhava fastighetsbildningen jämväl inom rena landsbygdsområden,
till exempel en eller flera med "staden sammanförda hela jordregistersocknar.
Bleve så fallet skulle sannolikt ett stort antal städer i samband med den
nya kommunindelningens genomförande ställas inför nödvändigheten att
utbygga sin mätningsorganisation. Svårigheten att för de nya uppgifterna
erhålla personal med lämplig utbildning och nödig erfarenhet bleve säkerligen
betydande. Det riktiga synes sålunda vara, att förrättningsverksamheten
inom stads jordregisterområde — som ju är avsett att omfatta områden
av landsbygdskaraktär — ombesörj cs av lantmäteriets distriktsorganisation
och att även reglerna för ansökan om förrättning och utfärdande av
förordnanden etc. bli desamma som de för landet gällande. Att inom ett landsbygdsområde
— även om det är beläget inom stadskommun — reglerna i 5
och (i kap. fastighetsbildningslagen äro mindre väl ägnade att leda till en ur
alla synpunkter lämplig fastighetsindelning än motsvarande regler i den för
landsbygd sförhåll anden särskilt avpassade fastighetsbildningslagstiftningen
torde vara ställt utom diskussion. Vid ett genomförande av lantmätcristyrclsens
förslag skulle visserligen genom förordnande enligt 1948 års lag
landsbygdsreglcrna beträffande sammanläggning och avstyckning kunna
40
Kungl. Maj-As proposition nr 195.
göras gällande inom stad eller del därav, men 6 kap. fastighetsbildningslagen
skulle fortfarande tillämpas utan inskränkning. Detta skulle bland annat innebära
att omskifte inom en med stad förenad landskommun endast finge
äga rum efter särskilt tillstånd av Konungen, att graderingsreglerna skulle
bli andra än för övriga landsbygdsområden o. s. v.
Jordregisterområde i stad bör, såsom också lantmäteristyrelsen framhållit,
i princip begränsas på sådant sätt att det endast omfattar område med ren
landsbygdskaraktär medan fastighetsregisterområdet bör innesluta alla de
fastigheter, som väntas bli föremål för stadsmässig bebyggelse inom överskådlig
tid. Vid ett sådant förhållande synas knappast skäl föreligga att för
jordregisterområde bibehålla sådana särbestämmelser, som avse att befordra
den stadsplanemässiga fastighetsbildningen inom staden. Befinnes i framtiden
viss del av jordregisterområde böra tagas i anspråk för stadsmässigt
ändamål —- något som vid en lämplig gränsdragning mellan jordregisteroch
fastighetsregisterområde mera sällan torde behöva komma i fråga •—
kan det däremot vara motiverat att beträffande den delen övergå till stadsreglerna
för fastighetsbildning och registrering.
Lantmätareföreningen påpekar vidare, att 1948 års lag icke komme att
bli överflödig därest fastighetsbildningsreglerna bibehölles anknutna till
registreringsreglerna. Lagens tillämpningsområde bleve emellertid inskränkt
till de landsbygdsområden, för vilka fastighetsregister redan funnes upplagt.
Inom jordregisterområde i stad finge lagen sålunda ingen uppgift att fylla.
Sammanfattningsvis anför föreningen till slut:
Det föreliggande förslaget avser att möjliggöra en provisorisk lösning av
vissa^ fastighetsbildnings- och fastighetsregistreringsproblem, främst inom
de så kallade överstora städerna, i avvaktan på en ny fastighetsbildningslag
och nya registreringsregler. Då man tillgriper ett provisorium, synes del
vara angeläget att välja en lösning som ur lagteknisk synpunkt är så enkel
som möjligt att genomföra och som i minsta möjliga mån förorsakar
ändringar i de gällande faktiska förhållandena. Det är vidare angeläget, att
de provisoriska bestämmelserna bli överskådliga och klara samt att de icke
föregripa den slutgiltiga lösningen. Dessa krav torde bäst tillgodoses genom
det av föreningen förordade alternativet, innebärande att fastighetsbildningsreglerna
undantagslöst anknytas till regislreringssättet.
Överlantmätaren i Örebro län anlägger i stort sett samma synpunkter på
föreliggande problem som lantmätareföreningen. Ur hans yttrande må därför
här endast återgivas följande avsnitt:
Överlantmätaren är av den uppfattningen, att den av styrelsen föreslagna
anordningen är avsevärt mera svåröverskådlig än det av styrelsen tillbakavisade
alternativet. Enligt styrelsens förslag uppkomma fyra olika typer av
bestämmelseområden i fråga om fastighetsbildningen inom städer och vissa
samhällen:
1. Fastighetsregister utan förordnande enligt 1948 års lag.
2. Fastighetsregister med förordnande enligt 1948 års lag.
3. Jordregister utan förordnande enligt 1948 års lag.
4. Jordregister med förordnande enligt 1948 års lag.
Bestämmelserna för dessa olika områdestyper skulle komma att skilja
sig från varandra i olika hänseenden, bl. a. med avseende å förutsättningarna
för omskifte, graderingsreglerna och genom olika besvärs- och andra
41
Kung!. Maj:ts proposition nr 195.
fatalietider. Härtill kommer så ytterligare de typfall, som alltjämt komme
att föreligga på landsbygden (jordregister med eller utan tomtbok). Det
torde icke kunna undgås, att denna långt drivna differentiering i praktiken
komme att visa sig svåröverskådlig och medföra svårigheter i arbetet. Visserligen
torde man kunna förvänta, att lantmätare och mätningsmän skola
sätta sig in i bestämmelserna, men dessa bestämmelser äro även av betydelse
för det rutinarbete, som vanligen ombesörjes av biträdespersonal, för
Vilken härvidlag svårigheter torde uppkomma.
I jämförelse härmed måste det förefalla avgjort enklare att ha endast en
lagstiftning för landsbygd, vare sig denna är belägen i stad eller i landskommun,
och en för egentligt stadsområde, definierat såsom område för
vilket föres fastighetsregister enligt de för stad gällande bestämmelserna.
De lagändringar, som härför skulle vara erforderliga, synas även lagtekniskt
bli av väsentligt mindre omfattning än enligt förslaget, då de i huvudsak
kunna inskränkas till en bestämmelse om att jorddelningslagen
skall äga tillämpning icke blott å landsbygd i administrativ bemärkelse utan
även å område i stad, för vilket jordregister föres, samt en motsvarande bestämmelse
om att fastighetsbildningslagen skall äga tillämpning endast inom
område, för vilket fastighetsregister föres.
Länsstyrelsen i Örebro län säger sig visserligen i allt väsentligt dela de
synpunkter, som framhållas i överlantmätarens yttrande. Då här vore fråga
om ett provisorium, kunde det emellertid enligt länsstyrelsens mening ifrågasättas
om icke ett genomförande av överlantmätarens förslag skulle vara
att föregripa blivande lagstiftning i ämnet. Länsstyrelsen funne sig böra,
med tillstyrkande i princip av lantmäteristyrelsens förslag, förorda en omprövning
av frågan om sambandet mellan fastighetsbildningslagstiftningen
och fastighetsregistreringen. Även länsai-kilekten i länet förordar en sådan
omprövning men säger sig anse att en anknytning av reglerna för fastighetsbildningen
till det rådande registreringssystemet skulle vara det mest
logiska och innebära en från praktisk synpunkt enkel anordning.
I likhet med överlantmätaren i Örebro län har kommunal-tekniska föreningen
framhållit, att de nu föreslagna bestämmelserna skulle medföra
ytterligare en geografisk uppdelning av vissa städer, nämligen i olika registerområden.
Visserligen vore avsikten att om möjligt låta jordregister område
sammanfalla med eller utgöra del av tillämplighetsområde för 1948 års
lag, men man finge nog utgå från att detta ej alltid läte sig göra. Inom
stad med större landsbygdsområde syntes alltså, därest förslaget antoges,
kunna förekomma dels ett område varest fastighetsregister för stad skulle
föras, dels ett område varest dessutom 1948 års lag skulle tillämpas, dels
ett område varest jordregister för landet skulle föras, samt dels ett område
varest 1948 års lag skulle tillämpas och jordregister för landet skulle föras.
I detta sammanhang må återgivas vad överlantmätaren i Värmlands län
anfört i denna fråga:
Genom 1948 års lag löstes de jordpolitiska spörsmålen, men andra olägenheter
som även vid 1948 års lags tillkomst voro under debatt kvarstå.
Dessa olägenheter äro
1) att fastighetsregister som för stad det oaktat måste upprättas för de
områden, för vilka 1948 års lag skulle gälla
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
2) att inom samma områden akterna till de förrättningar, som handlades
enligt jorddelningslagen, skulle slutligt redovisas till byggnadsnämnden
i stället för till länslantmäterikontoret samt
3) att förrättningar av jordpolitisk art fortfarande komine att prövas
för fastställelse av planmyndigheterna i stället för skiftesmyndigheterna.
Genom nu framlagda förslag till vissa ändringar i fastighetsbildningslagen
m. m. skulle de två första olägenheterna i stort sett elimineras under
det att den av mig under punkt 3 omtalade olägenheten kommer att kvarstå.
I promemorian har ingående diskuterats olika möjligheter att nå syftet
med lagändringen. Enligt min uppfattning har därvid "bärande skäl framförts
för det alternativ, som valts, nämligen att Kungl. Maj :t skulle efter
omständigheterna besluta vilket registreringssystem som skulle användas,
fastighetsregister eller jordregister. Föreskrives jordregisters förande, skulle
följden av ett sådant beslut därjämte bli att akter till delningsförrättningar
inom ett sådant område skulle redovisas till länslantmäterikontoret. För
att de jordpolitiska reglerna m. m. enligt jorddelningslagen skulle gälla,
fordras emellertid allt fortfarande beslut och förordnande enligt 1948 års
lag.
För egen del hade jag icke tänkt, att här ifrågavarande spörsmål skulle
lösas på nu ifrågasatt sätt. Det har synts mig att det rätta hade varit en
lagstiftning med innebörd, att Kungl. Maj :t kunde föreskriva att inom viss
del av stad eller annat samhälle skulle jorddelningslagen helt gälla, d. v. s.
denna del av staden eller samhället skulle bli helt likställd med vad som
gällde för ren landsbygd såväl med avseende på reglerna för fastighetsbildning,
registrering och fastställelse som beträffande förrättningsmän och redovisning
av förrättningsakter. Med hänsyn emellertid till vad som framförts
i promemorian, särskilt då med tanke på att den föreslagna lagändringen
blott avses att bli ett provisorium i avvaktan på fastighetsbildningssakkunnigas
slutgiltiga förslag i det komplex av frågor det här gäller, vill
jag nu ansluta mig till det förslag som framförts i promemorian. Förslaget
innebär icke en godtagbar slutgiltig lösning på här ifrågavarande spörsmål,
sedda i ett större sammanhang, men ett genomförande av detsamma lär
icke kunna föregripa det arbete, som härutinnan pågår inom fastighetsbildningssakkunniga.
Det kommer också att snabbt råda bot för en hel del nu
förefintliga oformligheter, som uppenbarligen vålla en hel del irrationellt
arbete och onödiga utgifter.
Såsom förut nämnts ha fastighetsbildningssakkunniga för sin del uttryckligen
framhållit, att en provisorisk lösning av spörsmålet enligt lantmäteristyrelsens
förslag, såvitt nu kunde bedömas, icke skulle föregripa de sakkunnigas
arbete. Fastighetsbildningssakkunniga ha närmare diskuterat de
av styrelsen angivna båda metoderna och därvid anfört:
I det ärende som nu föreligger kunde måhända i första hand ifrågasättas
en ändring i 1948 års lag därhän, att man där överginge till den vid
dess tillkomst förkastade metoden. Detta skulle innebära, att man för områden,
å vilka jorddelningslagen enligt 1948 års lag gjordes tillämplig,
skulle föra jordregister. Utom det att de från början åberopade nackdelarna
av en sådan lösning skulle kvarstå, torde det också vara så, att begränsningen
av områden för tillämpning av jorddelningslagen måste bestämmas enligt
jordpolitiska skäl, under det att begränsningen av områden, inom vilka
43
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
man vill undgå att upplägga fastighetsregister enligt stadsreglerna, ofta
måste bestämmas efter andra grunder. Inom en med stad införlivad landskommun
kunna förhållandena mycket väl vara sådana, att skadliga jorddelningar
icke kunna väntas och att därför tillämpning av 1948 ars lag
icke behöver tillgripas. Å andra sidan kan mycket arbete och kostnader besparas,
om staden befrias från skyldigheten att där upplägga fastighetsregister.
Det är också förståeligt, om man från städernas sida anser, att fastighetsbildningslagen
för stad skall tillämpas för stadens hela område, i
den mån icke behov av förordnande enligt 1948 års lag föreligger.
Nackdelen med skilda registreringssystem inom olika delar av stad eller
samhälle är främst, att fastighetsdelning enligt 1930 års lag måste verkställas
där gränslinjen mellan områdena skär fastigheter. Emellertid torde man
vid bestämmandet av gräns för område, för vilket jordregister skall föras,
ha större möjligheter att undvika fastighetsdelning, än då det gäller att
bestämma gräns för tillämpning av 1948 års lag. Mången gång torde nackdelarna
av en fastighetsbildning enligt 1930 ars lag få vägas mot fördelaina
av att slippa upplägga fastighetsregister. Att sålunda beslut om tillämpningen
inom städer och fastighetsregistersamhällen av landsreglerna rörande
fastighetsbildning och fastighetsregistrering komme att fattas var
för sig, utesluter givetvis icke, att de mången gång kunna komma att avse
samma områden.
På grund av vad sålunda framhållits och under åberopande av vad lantmäteristyrelsen
i denna del anfört ha fastighetsbildningssakkunniga tillstyrkt
det av styrelsen förordade alternativet.
Mot den i vissa yttranden hävdade uppfattningen att fastighetsbildningsreglerna
undantagslöst böra anknyta till registreringssättet har distriktslantmätaren
i Kramfors distrikt Yngve Skerdén riktat kritik och därvid
anfört:
Vid här på länet förd diskussion har framförts den uppfattningen att
jordregister lämpligen borde föras inom de delar av städerna, där de jordpolitiska
reglerna med tillämpning av 1948 års lag bestämts skola gälla, medan
fastighetsregister borde upprättas för övriga delar. Uppfattningen har
grundats därpå att redan vid bestämmandet av gränsen enligt 194S års lag
utredning verkställts beträffande inom vilka områden stadsmässig bebyggelse
i en framtid kunde tänkas uppstå. Jag kan icke dela denna uppfattning.
Inom Kramfors lantmäteridistrikt är belägen Kramfors stad. För staden
liar genom Kungl. Maj:ts beslut den 18 juni 1949 bestämts, att vad
för landet är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall med i
1948 års lag angivna undantag från och med den 30 juni 1949 äga tillämpning
beträffande de delar av staden, som äro belägna väster om en å till
besiutet hörande karta angiven linje. För delar av staden, som äro belägna
öster om denna linje, och som i huvudsak omfattar kustremsan utmed Ångermanälven,
skall sålunda fastighetsbildningslagen fortfarande gälla. Nämnda
begränsningslinje följer endast å vissa mindre sträckor befintliga fastighetsgränser,
" i de flesta fallen skär linjen över fastighetsgränserna. Därest
med stöd av bestämmelserna i nu föreliggande lagförslag förordnande
komme att utfärdas om att fastighetsregister skall upprättas för de delar
av Kramfors stad, som äro belägna öster om den nämnda begränsningslinjen,
skulle avstyckning enligt 1930 års lag få verkställas å ett mycket
stort antal fastigheter (säkerligen över 200), en förrättning som komme
44
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
att medföra omfattande mätningar och tidsödande utredningar. Med den
arbetskraft, som nu finnes å distriktet, kommer en sådan förrättning icke
att kunna slutföras inom de närmaste 10 åren. Det vore då ur arbetsekonomisk
synpunkt fördelaktigare att upprätta registerkarta över hela stadens
i fastighetsregister icke nu ingående område. Jag har redan förordnats att
upprätta sådan registerkarta, men har arbetet under innevarande år fått
vila i avvaktan å lagändring i den riktning, som det nu föreliggande förslaget
innebär. Jag har beräknat tidsåtgången för upprättande av registerkartan
over hela staden till 12 månader för lantmätare, 12 månader för
tekniker och 24 månader för kontorsbiträde. Härav följer att registerkartan
icke kan komma att bli färdigställd på kortare tid än 5 år (med hänsyn till
andra förrättningar). J
Departementschefen.
Såsom av den inledningsvis lämnade redogörelsen närmare framgår sker
iastighetsregistreringen i vårt land efter helt olika system i städerna (fastighetsregister)
och på landsbygden (jordregister; inom tomtindelat område
eventuellt kompletterat med tomtbok). Olikheterna mellan stad och landsbygd
aro historiskt betingade. De ha sin grund främst i det förhållandet, att
man i städerna icke kunnat anknyta till någon redan befintlig matrikel över
fastigheterna, svarande mot jordeboken. Medan jordregistret i princip grundar
sig på jordeboken, bygger fastighetsregistret på en för ändamålet" särskilt
upprättad översiktskarta, kallad registerkarta. Fastighetsregistreringen
sker alltså enligt en noggrannare och mera utvecklad metod i städerna än
på landsbygden.
I fråga om den närmare gränsdragningen mellan de områden där jordregister
skall föras samt de områden där fastighetsregistreringen skall ske
enligt nämnda mera noggranna metod gäller visserligen i princip, att {ordregister
föres på landsbygden och fastighetsregister i städerna. Denna regel
är emellertid icke undantagslös. Å ena sidan kunna sålunda de för stad
gällande fastighetsregistreringsbestämmelserna på grund av Konungens särskilda
förordnande komma till användning även utanför stads område, nämligen
inom köpingar och municipalsamhällen. Och å andra sidan kan, såsom
ett provisorium, jordregister komma att föras inom stad. Härom stadgas i
slutbestämmelserna till 1917 års fastighetsbildningslag, att om socken eller
annat större område överflyttas till stad samt jordregister före överflyttningen
finnes upprättat för området, Konungen må förordna att jordregister
fortfarande skall föras för området under viss tid, dock ej över tio år från
det överflyttningen ägde rum. Det bör emellertid beaktas, att ett sådant förordnande
— som i praxis ansetts kunna meddelas även beträffande s. k.
fastighetsregister samhällen å landet — innebär endast ett anstånd under viss
tid med skyldigheten att upprätta registerkarta samt föra fastighetsregister,
men icke en slutgiltig befrielse från nämnda skyldighet.
Enligt gällande rätt skall fastighetsregister i princip föras inom stads
hela område, liksom också inom hela området av de köpingar och municipalsamhällen
där icke jordregister skall föras. Olägenheterna av denna ord
-
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
ning, som alltså utesluter möjligheten att efter behov tillämpa olika registreringssystem
inom skilda delar av en och samma kommun, ha framträtt särskilt
starkt under senare tid med hänsyn till att i många fall vid samhällsbildningar
och inkorporeringar stora områden av ren landsbygdsnatur införlivats
med städer eller andra tätorter. Såsom exempel på stadssamhällen,
vilka inom sina gränser ha större landsbygdsområden, må nämnas Karlskoga
stad, vilken mäter 43 049 hektar, Värnamo och Sollefteå, vilka omfatta
vardera omkring 20 000 hektar, samt Kiruna med en areal av icke
mindre än 1 318 110 hektar. Till jämförelse med dessa siffror må anmärkas,
att Stockholm har en areal av 13 708 hektar. Även åtskilliga köpingar omfatta
mycket stora jordbruksområden, exempelvis Finspångs köping (21 787
hektar), Åtvidabergs köping (14 486 hektar) och Säffle köping (8 498 hektar).
Tendensen att sammanslå utpräglade jordbruksbygder med städer eller
andra tätorter kommer att ytterligare markeras i och med att kommunindelningsreformen
genomföres. Denna innebär nämligen, att i vissa fall en eller
flera landskommuner med ofta mycket betydande arealer skola införlivas
med en närbelägen stad. Under remissbehandlingen har såsom ett exempel
nämnts, att kommunindelningsbesluten redan för Östergötlands läns vidkommande
innebära att landsbygdsområden med en sammanlagd areal av
ca 30 000 hektar införlivas med städer.
Med hänsyn till nu angivna förhållanden kan det uppenbarligen icke anses
lämpligt, att sättet för fastighetsregistreringen skall vara beroende av om
det område varom fråga är ingår i en landskommun eller i en stad eller annan
tätort. Sedan all mark i vårt land i princip blivit redovisad i något slag
av fastighetsregister, finnes det — såsom lantmäteristyrelsen framhållit —
icke något vägande skäl varför man skulle övergå till ett nytt registreringssystem
och redovisa en annan fastighetsindelning enbart därför att marken
överföres från ett kommunalt förvaltningsområde till ett annat. Tvärtom
måste det framstå såsom ur allmän synpunkt direkt olämpligt att nedlägga
arbete, lid och kostnader på att från grunden ändra en i och för sig
fullt tillfredsställande fastighetsmatrikel över ett sådant område. Olägenheterna
av den nu gällande ordningen framträda desto tydligare mot bakgrunden
av alt det i vårt land råder stor brist på fackutbildad arbetskraft
inom lantmäteriet.
Jag vill alltså biträda lantmäteristyrelsens, i remissyttranden allmänt gillade
uppfattning, att det i princip icke bör vara den kommunala tillhörigheten
som avgör om fastighetsregistreringen inom ett område skall ske
enligt det ena eller det andra systemet, utan att områdets reella karaktär av
landsbygd eller tätort skall vara avgörande. Ändrade bestämmelser i detta
ämne få sin största praktiska betydelse däri att jordregister skall kunna
föras inom de agrara delarna av stad eller annan tätort utan hinder av att
fastighetsregistreringen inom kommunens övriga delar sker enligt de för
stad gällande reglerna. Reformen får emellertid praktisk betydelse även luden
synpunkten att fastighetsregister enligt stadsreglerna skall kunna föras
jämväl inom sådana landsbygdsområden som icke utgöras av köpingar eller
46
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
municipalsamhällen. Behovet av en reform även i denna riktning framgår
tydligt av vad i ärendet anförts rörande Grebbestads köping i Göteborgs
och Bohus län. I och med genomförandet av den nya kommunindelningen
upphör Grebbestad att vara köping och blir i stället en del av en större
landskommun. Uppenbarligen skulle det vara synnerligen opraktiskt, om
det inom det gamla köpingsområdet hittills förda fastighetsregistret efter indelningsändringen
måste utbytas mot jordregister.
Om de nuvarande bestämmelserna angående gränsdragningen mellan områden
med olika fastighetsregistreringssystem ändras på sätt jag nu antytt,
kommer detta att innebära ytterligare ett led i den utjämning mellan stad
och landsbygd som under senare år ägt rum genom olika lagstiftningsåtgärder,
senast genom lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom vissa områden av stad. Även sistnämnda lagstiftning
aktualiserades av den vid samhällsbildningar och inkorporeringar i allt
större utsträckning praktiserade, i det föregående omnämnda metoden att
sammanslå vidsträckta arealer utpräglad jordbruksmark med städer eller
andra tätorter. En påtaglig olägenhet av denna ordning var att avstyckningar
från fastigheter inom dessa landsbygdsområden blevo undandragna de restriktiva
jordpolitiska villkor för fastighetsbildningen, vilka förekomma i
jorddelningslagen men sakna motsvarighet i den för städer och fastighetsregistersamhällen
gällande lagstiftningen. Genom 1948 års lag har man sökt
avhjälpa de risker ur fastighetsbildningssynpunkt, som detta förhållande
medförde. Enligt denna lag äger nämligen Konungen, där så påkallas av
hänsyn till jordbruksnäringen eller skogsbruket, förordna att vad för landet
är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall, med vissa i lagen angivna
undantag, äga tillämpning inom de landsbygdsbetonade delarna av
stad eller annat samhälle, där eljest fastighetsbildningslagens bestämmelser
skolat gälla.
Medan 1948 års lag sålunda hänför sig till reglerna för själva fastighetsbildningen,
tager det i detta ärende föreliggande förslaget sikte på registreringsreglerna.
Att de nuvarande bestämmelserna om gränsdragningen mellan
olika register områden snarast möjligt måste ändras, därom råder såsom
förut antytts allenast en mening. Frågan är emellertid, på vilket sätt
man bör genomföra den planerade reformen. Helt uteslutet
vore det väl ej att angripa problemet på den väg ett par remissinstanser
förordat, nämligen att borttaga eller förlänga tidsbegränsningen i de förut
omnämnda slutbestämmelserna till fastighetsbildningslagen och därigenom
möjliggöra ett fortsatt anstånd med uppläggande av fastighetsregister
för stad i samhällens agrara delar. För en sådan lösning har i dessa yttranden
åberopats, att man därigenom skulle dels undvika de olägenheter som
följa av detaljändringar i fastighetsbildnings- och registreringslagstiftningen
och dels icke behöva föregripa en blivande lagstiftning om mera enhetliga
regler för fastighetsregistreringen. I anledning härav må till en början an
-
Kung!. Maj.ts proposition nr 195-
47
märkas, att även om — vilket väl förefaller troligt — en genomgripande reform
av fastighetsregistreringen visar sig erforderlig, det likväl säkerligen
kommer att dröja avsevärd tid innan den genomföres. Och vidare må framhållas,
att en lösning av det nu föreliggande problemet i huvudsaklig överensstämmelse
med lantmäteristyrelsens förslag icke kan anses rubba gällande
lags principer och systematik så att lagens olika delar därefter skulle
komma att utmärkas av bristande enhetlighet och följdriktighet. Jag vill
även erinra om att fastighetsbildningssakkunniga för egen del uttryckligen
förklarat, att en lösning av spörsmålet enligt lantmäteristyrelsens förslag,
såvitt nu kunde bedömas, icke skulle föregripa de sakkunnigas arbete. De
argument som åberopats för en ändring av slutbestämmelserna till fastighetsbildningslagen
kunna alltså ej anses särskilt bärkraftiga. Mot en sådan
lösning av problemet tala däremot vägande skäl. En ändring av slutbestämmelserna
skulle sålunda icke medföra en befrielse från den i 7 kap. 1 § fastighetsbildningslagen
stadgade skyldigheten att föra fastighetsregister för
stadens hela område utan innebära blott ett förlängt uppskov därmed. På
de skäl jag förut anfört vore detta ej tillräckligt; vad som kräves är en ändring
i sak. Och vidare kan mot en sådan utväg anföras att den icke skulle
lösa frågan om bibehållande av fastighetsregister i köpingar och municipalsamhällen,
som i samband med kommunindelningsr ef ormen eller eljest uppgå
i den kringliggande landsbygdskommunen. På denna punkt skulle i varje
fall en särskild reglering bli erforderlig, åtminstone i form av ett tillägg till
j ordregisterförordningen.
På grund av vad sålunda anförts anser jag, att de nu aktuella spörsmålen
böra lösas på annat sätt än genom en justering av övergångsbestämmelserna
till fastighetsbildningslagen. I likhet med lantmäteristyrelsen och så gott
som alla remissinstanser finner jag i stället den mest praktiska och lämpliga
lösningen av problemet för närvarande vara, att Kungl. Maj :t erhåller behörighet
att för varje särskilt fall förordna om tillämpligheten av registreringsreglerna,
d. v. s. efter omständigheterna besluta att jordregister skall
föras i stad och fastighetsregister såsom för stad på landet. Kungl. Maj :ts
prövningsrätt torde härvid böra vara obunden av schematiska regler. I varje
fall bör icke, såsom i ett yttrande ifrågasatts, stadgas att fastighetsregister
endast skall få uppläggas inom de planlagda delarna av en kommun. Tvärtom
bör — i enlighet med vad lantmäteristyrelsen påpekat och byggnadsstyrelsen
ytterligare understrukit -— gränsen mellan områden med olika registreringssystem
redan från början dragas så, att tillräckligt utrymme bcredes
för stadsplanebebyggelsens framtida utveckling inom fastighetsregisterområdet.
Jag instämmer alltså med lantmäteristyrelsen däri, att fastighetsregisterområdena
hellre höra tagas till för stora än för små. Jordregisler
bör med andra ord föras endast inom sådana områden av stad eller stadsliknande
samhälle, som under överskådlig tid kunna förväntas bevara en
rent agrar karaktär. Om det i cn framtid likväl skulle visa sig erforderligt
alt utvidga stadsplanen utöver det från början bestämda fastighetsregisterområdet,
bör Kungl. Maj:t självfallet beakta det ändrade läget och anpassa
gränsen för området därefter.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 195-
I anledning av stadsförbundets och vissa andra remissinstansers yttranden
är jag angelägen framhålla, att Kungl. Maj :t vid utövningen av sin ifrågasatta
prövningsrätt i varje enskilt fall bör laga efter lägligheten och taga
all möjlig hänsyn till den berörda kommunens egna intressen av ekonomisk
och annan art. Om exempelvis en stad önskar på egen bekostnad upplägga
och föra fastighetsregister även för sina agrara delar och nödig arbetskraft
härför finnes att tillgå utan att andra brådskande arbetsuppgifter eftersättas,
torde sålunda Kungl. Maj :t i regel sakna anledning att motsätta sig ett
dylikt önskemål. •
Mot den nu föreslagna lösningen att allt efter omständigheterna tillämpa
olika registreringssätt inom en och samma kommun skulle — såsom lantmäteristyrelsen
själv framhållit — med visst fog kunna invändas, att det
i så fall måhända bleve nödvändigt att i viss utsträckning verkställa delning
av fastigheter enligt 1930 års lag om delning av fastighet vid ändring
i rikets indelning m. m. Det är nämligen att märka att, om gränsen mellan
olika registerområden skulle komma att skära över bestående fastighetsgränser,
fastigheterna måste delas efter den förstnämnda gränsen (jfr 1 §
andra stycket i 1930 års lag). På de skäl lantmäteristyrelsen ingående utvecklat
— och till vilka jag hänvisar — är det emellertid tydligt, att man vid
en väl avvägd tillämpning av det föreslagna systemet icke riskerar att i någon
större utsträckning nödgas verkställa dylika fastighetsdelningar. En
ofrånkomlig förutsättning för att man skall kunna undvika en mängd tidsödande
och kostnadskrävande delningar enligt 1930 års lag är dock, att
gränsen mellan olika registerområden icke nödvändigtvis alltid dragés så,
att den sammanfaller med gränsen mellan de områden där de i jorddelningslagen
angivna jordpolitiska villkoren för avstyckning och sammanläggning
i princip skola gälla, å ena sidan, samt övriga områden, å den andra.
Detta vill med andra ord säga, att man icke utan vidare får låta den gränsdragning
som skett med stöd av 1948 års lag vara prejudicerande vid gränsdragningen
mellan olika registerområden. Ett talande bevis för riskerna av
ett motsatt tillvägagångssätt har lämnats i det förut återgivna remissyttrandet
av distriktslantmätaren i Kramfors distrikt. Han erinrar om de beslut
varigenom Kungl. Maj :t med stöd av 1948 års lag förordnat att vad för landet
är stadgat om avstyckning och sammanläggning skall i princip äga tilllämpning
beträffande vissa delar av Kramfors stad samt omnämner, att den
i beslutet angivna begränsningsiinjen endast å vissa mindre sträckor följer
befintliga fastighetsgränser men i de flesta fallen skär över fastighetsgränserna.
Därest en blivande gränsdragning mellan fastighetsregister- och jordregisterområden
inom staden konwne att följa den med stöd av 1948 års lag
angivna gränsen, skulle detta — upplyser distriktslantmätaren — medföra
att delningar enligt 1930 års lag finge verkställas av ett så stort antal fastigheter
att erforderliga avstyckningsförrättningar, med nuvarande tillgång
på arbetskraft, icke kunde slutföras inom de närmaste tio åren. Det ligger i
öppen dag, att gränsen mellan olika registerområden måste dragas så, att ett
dylikt läge icke behöver uppstå; och det är härvid att märka, att Kramfors
-
Kungl. Mctj.ts proposition nr 195.
49
lallet ingalunda är enastående vare sig i Västernorrlands län eller annorstädes.
Gränsen mellan olika registerområden bör med andra ord i praktiken
såvitt möjligt följa de befintliga fastighetsgränserna.
Mot den av lantmäteristyrelsen intagna och av mig biträdda ståndpunkten
ha under remissbehandlingen framför allt två argument åberopats. Den
första invändningen är, att det i sak bör vara samma skäl som motivera att
jordregister skall föras för ett stadsområde och att de jordpoliliska villkoren
beträffande avstyckning och sammanläggning skola tillämpas inom området;
de båda gränserna borde med andra ord sammanfalla. Och för det andra
ha betonats olägenheterna av att vid sidan av en gränsdragning enligt 1948
års lag genomföra ytterligare en geografisk uppdelning av vissa städer, samhällen
och landskommuner.
Vad då till en början det senare argumentet beträffar vill jag i likhet med
lantmäteristyrelsen vitsorda, att det i och för sig naturligtvis icke är önskvärt
att tillskapa olika bestämmelseområden i fråga om fastighetsbildningen
och fastighetsregistreringen inom en och samma kommunala förvaltningsenhet.
I praktiken torde dock olägenheterna härav icke bli särskilt
framträdande. Givet är dock, att man i möjligaste mån bör eftersträva att
gränserna för tillämplighetsområdet av 1948 års lag icke avvika från gränserna
för det område där jordregister skall föras.
Härmed har jag kommit in på den förut antydda synpunkten att dessa
gränser borde sammanfalla redan av den anledningen, att det vore samma
sakliga motiv som dikterade gränsdragningen i nämnda båda hänseenden.
I realiteten är detta emellertid ingalunda alltid fallet. Såsom fastighetsbildningssakkunniga
framhållit kunna förhållandena inom en med stad införlivad
landskommun tvärtom mycket väl vara sådana, att å ena sidan skadliga
jorddelningar icke behöva befaras och att anledning därför saknas att
tillämpa 1948 års lag men att å andra sidan mycket arbete och stora kostnader
skulle sparas, om staden befriades från skyldigheten att upplägga
fastighetsregister inom det inkorporerade området. Läget kan också mycket
väl tänkas vara det omvända eller att en stad önskar upprätthålla den jordpolitiska
kontrollen inom gränsområdet mellan själva stadskärnan och de
rent agrara delarna men det oaktat vill upplägga fastighetsregister för området
därför att vissa fristående tätortsbildningar redan uppkommit inom
detsamma. Över huvud taget måste det anses mest rationellt att vid valet
mellan olika registreringssätt få handla obunden av synpunkter som icke
direkt ha med själva registreringen att göra. I detta hänseende må särskilt
framhållas, att gränsdragningen mellan de områden där de förut berörda
jordpolitiska villkoren skola beaktas samt övriga områden måste ske betydligt
mera exakt än gränsdragningen mellan fastighetsregister- och jordregisterområden.
Medan det vid bestämningen av begränsningslinjer enligt
1948 års lag sålunda kan vara av sakliga skäl påkallat att — såsom skett
i t. ex. Kramfors — låta linjerna skära över bestående fastighetsgränser, är
del däremot säkerligen oftast av tämligen ringa betydelse, om en viss fastighet
redovisas i det ena eller det andra registret. Att gränsen mellan de
4 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 195.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
olika registerområdena blir oregelbunden, spelar mindre roll. Huvudsaken
är att fastighetsregisterområdet innesluter alla de fastigheter som väntas
bli föremål för stadsmässig bebyggelse inom överskådlig tid. Att därinom
dessutom faller viss jordbruksbygd, medför såsom lantmäteristyrelsen påpekat
knappast någon större olägenhet.
Med det nu sagda har jag redan i sak tagit ståndpunkt även i en annan
fråga, nämligen den hur man bör anknyta reglerna för fastighetsbildningen
till den föreslagna nya ordningen
att inom samma stad, samhälle eller kommun skall kunna föras olika slag
av fastighetsregister. Såsom förut framhållits erbjuda sig här två olika alternativ:
antingen kan man liksom hittills knyta fastighetsbildningsreglerna
till registreringstypen (fastighetsregister eller jordregister) och alltså göra
jorddelningslagen med eventuellt erforderliga jämkningar tillämplig inom
j ordregister område i stad och annat samhälle, eller också kan man låta kommuntypen,
d. v. s. å ena sidan stad, köping eller municipalsamhälle
och å andra sidan landsbygdskommun, bli bestämmande för vilken fastighetsbildningslagstiftning
(fastighetsbildningslagen eller jorddelningslagen,
i båda fallen med erforderliga jämkningar) som skall tillämpas.
Med hänsyn till vad jag förut anfört rörande betydelsen av att valet mellan
de båda registreringssätten skall få träffas oberoende av omständigheter
som icke direkt ha med själva registreringen att göra, är det tydligt, att
jag i likhet med lantmäteristyrelsen i princip vill förorda det senare alternativet.
Denna ståndpunkt överensstämmer helt med den uppfattning,
åt vilken jag gav uttryck vid tillkomsten av 1948 års lag. Rörande de skäl
för och emot nämnda båda alternativ som jag därvid åberopade får jag hänvisa
till den inledningsvis lämnade framställningen. Här må allenast upprepas
att det skäl som jag främst åberopade mot en sammankoppling av
registreringssätt och fastighetsbildningslagstiftning var att man därmed
skulle löpa risken att i stor utsträckning nödgas verkställa fastighetsdelningar
enligt 1930 års lag.
Till stöd för metoden att låta reglerna för fastighetsbildningen vad angår
stad och andra samhällen vara bundna av samhället såsom enhet, oberoende
av om därinom föres fastighetsregister såsom för stad eller jordregister, har
lantmäteristyrelsen för sin del jämväl åberopat, att styrelsen efter prövning
funnit nämnda metod medföra minst besvär ur lagteknisk synpunkt och
vara mindre svåröverskådlig än den andra tänkbara metoden. Vissa remissinstanser,
bland dem lantmätareföreningen, ha gentemot detta invänt, att
den av styrelsen avvisade metoden tvärtom innebure en lagtekniskt sett enklare
och mera överskådlig lösning av problemet. För egen del är jag icke
beredd att uttala någon bestämd mening i denna tvistefråga, vilket för övrigt
skulle förutsätta ett ståndpunktstagande i en mängd olika, tekniskt
svåra delproblem. Så mycket anser jag dock vara uppenbart, att den av
styrelsen avvisade metoden icke kan ur sist berörda synpunkter anses äga
sådana företräden framför den av styrelsen och mig förordade, att det på
denna grund skulle vara motiverat att välja den förstnämnda metoden trots
51
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
att denna ur andra synpunkter, vilka jag förut utvecklat, är att bestämt
föredraga. Ytterligare ett skäl må slutligen åberopas till stöd för metoden
att låta fastighetsbildningsreglerna i princip vara anknutna till kommuntypen
såsom sådan. Jag syftar härvid på det av bland andra fastighetsbildningssakkunniga
åberopade argumentet att det ur städernas egen synpunkt
måste te sig naturligt att fastighetsbildningslagen för stad — oberoende av
registreringsfrågan — tillämpas för en stads hela område, i den mån icke
behov att ett förordnande enligt 1948 års lag föreligger.
Till sist må här behandlas vissa mera tekniskt betonade problem rörande
den närmare regleringen av jordregisterföringen
i stad. Jag vill då till en början i likhet med lantmäteristyrelsen föreslå,
att jordregisterföringen inom stad ombesörjes av överlantmätaren på
statsverkets bekostnad. Denna regel bör åtminstone tills vidare vara undantagslös.
Innan en mera definitiv reform av registreringsreglerna kommit
till stånd, bör en stad alltså icke få möjlighet att — såsom i ett yttrande
föreslagits — låta sitt jordregister föras av särskild registerförare.
Vad härefter beträffar den under remissbehandlingen mycket uppmärksammade
frågan vilken myndighet — överlantmätaren eller byggnadsnämnden
— som skall förvara de till jordregister för stad, köping och municipalsamhälle
hörande 1''örrättningsaklerna, vill jag på de skäl lantmäteristyrelsen
andragit biträda dess förslag. Både jordregistret och de till detta hörande
förrättningsakterna böra alltså enligt min mening förvaras på länslantmäterikontoret.
Något tveksam anser jag däremot frågan vara, huruvida
obligatorisk skyldighet att förse samhällena med kopior av dessa handlingar
bör föreligga. Styrelsen har för sin del ansett, att så icke bör vara förhållandet
i andra fall än då jordregistret avser detaljplanelagda områden. Till stöd
för denna sin uppfattning har styrelsen främst åberopat att, då det för landsbygden
i allmänhet aldrig ifrågasatts att vederbörande kommun skulle hållas
underrättad om fastighetsbildningen, tillräcklig anledning i princip icke
syntes föreligga att i denna del göra skillnad mellan de rent agrara delarna
av städerna och stadsliknande samhällen, å ena, samt den egentliga landsbygden,
å andra sidan. Vidare har styrelsen anfört, att avstyckningar för
jordbruksändamål och liknande inom jordregisterområde av stad eller samhälle
i allmänhet torde sakna betydelse för byggnadsnämndens verksamhet.
Detta resonemang har kritiserats i flera yttranden. Sålunda har bland annat
invänts, dels att det på landsbygden hittills icke funnits byggnadsnämnder i
större omfattning än som betingats av de avgränsade utomplansområdena
och dels att den nya byggnadslagstiftningen ställde krav på att byggnadsnämnden
med uppmärksamhet följde den fortlöpande fastighetsbildningen
icke endast inom stadens eller samhällets mera centrala delar utan även
inom ytterområdena. Några remissinstanser ha därför krävt, att byggnadsnämnden
genom utdrag eller avskrift av jordregistret och förrättningsakterna
måtte hållas underrättad om den fortgående fastighetsbildningen inom
stadens eller samhällets jordregisterområde. En av dessa instanser har yrkat,
alt nämnda handlingar måtte överlämnas utan kostnad för staden, medan
en annan ifrågasatt att statsbidrag skulle utgå för ändamålet.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
Väl är det riktigt, att byggnadsnämnd såväl i stad och stadsliknande
samhälle (3, 100 och 101 §§ byggnadsstadgan) som på landsbygden (103 §
byggnadsstadgan) är skyldig att följa byggnadsverksamhetens utveckling
inom hela sitt verksamhetsområde samt att det ur denna synpunkt kan
vara av värde att nämnden har tillgång till akterna rörande fastighetsbildningen
inom nämnda område. 1 byggnadslagstiftningen är emellertid genom
föreskrifter om anmälningsskyldighet och på annat sätt sörjt för att
byggnadsnämnd skall få vetskap om alla planerade byggnadsföretag. Den
av lantmäteristyrelsen föreslagna ordningen beträffande ansökan om och
utförande av avstyckningsförrättningar inom de områden av städer och
samhällen, där jordregister föres, syftar även till att byggnadsnämnderna
på tidigast möjliga stadium skola få kännedom om en planerad fastighetsbildning.
Byggnadsnämndens tjänsteman kommer i regel att utföra alla
avstyckningsförrättningar, som ha betydelse för byggnadsverksamhetens
utveckling inom staden eller samhället, och han har sålunda möjlighet att
upprätta en sammanställningskarta, som åskådliggör utvecklingen, utan att
avstyckningsakterna därför behöva förvaras hos byggnadsnämnden. Det
måste följaktligen anses på ett betryggande sätt sörjt för att byggnadsnämnden
i god tid erhåller kännedom om all för nämnden betydelsefull
fastighetsbildning. Härigenom får nämnden också möjlighet att anskaffa
jordregisterutdrag och kopior av eventuellt behövligt aktmaterial.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser jag, att någon obligatorisk
redovisning av jordregisterutdrag och förrättningsakter till byggnadsnämnden
icke erfordras. Endast för de såsom undantag beräknade fall att inom
jordregisterområde skulle uppstå tätbebyggelse, för vilken ordnats detaljplan,
kan obligatorisk aktredovisning anses behövlig. Därest en mera omfattande
redovisningsskyldighet skulle föreskrivas, bleve följden att stora
kostnader och mycken tidsspillan konnne att uppstå utan att häremot svarande
fördelar stode att vinna. Några praktiska svårigheter för städerna att
i önskad omfattning få avskrift av akter rörande förrättningar inom sådana
områden som ej äro detaljplanelagda torde icke föreligga. Att städerna
både i dylika fall och eljest bli skyldiga att betala kopiorna måste anses
rimligt med hänsyn till de minskade kostnader för registreringsarbetet
som komma att följa av att jordregister införes.
Under remissbehandlingen har anmärkts att lantmäteristyrelsen icke
framlagt något förslag om huru den lucka i länslantmäterikontorens arkiv
skall fyllas, som uppkommer i följande fall. Sedan med stöd av den förut
omnämnda slutbestämmelsen till fastighetsbildningslagen förordnats att
jordregister under viss övergångstid fortfarande skall få föras inom ett med
stad eller fastighetsregistersamhälle införlivat område samt förrättningsakterna
rörande avstyckning inom området jämlikt 5 kap. 19 § fastighetsbildningslagen
redovisats till byggnadsnämnden, meddelas senare på grund
av de nu föreslagna lagändringarna förordnande av innebörd att fastighetsregister
enligt 7 kap. fastighetsbildningslagen icke skall uppläggas för området.
Akterna skola då i fortsättningen redovisas till länslantmäterikon
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
53
toret, men de äldre akterna finnas icke där utan i byggnadsnämndens arkiv.
Klart är, att denna lucka bör fyllas. Det kan emellertid icke anses nödvändigt
att meddela föreskrift härom i lag, utan det torde böra ankomma
på lantmäteristyrelsen att vidtaga de åtgärder till utfyllnad av länslantmäterikontorens
arkiv som befinnas erforderliga i förevarande hänseende.
Överlantmätaren i Värmlands län har — med tillstyrkande av förslaget att
förrättningsakter avseende avstyckning inom jordregisterområden av samhällen
skola redovisas till länslantmäterikontoret — ansett det vara en brist,
att denna regel icke utsträckts att gälla även förrättningsakter enligt 2 kap.
fastighetsbildningslagen. I anledning härav må till en början framhållas
att tomtmätningar och andra gränsbestämningar regelmässigt icke antecknas
i jordregistret. Vidare må nämnas att det, när fastighetsbildningen inom
ett område fortskridit så långt att stadsplan och tomtindelning föreligga,
torde vara av stor betydelse att de kartor och handlingar, som upprättas
i samband med tomtmätning, förvaras under byggnadsnämndens vård.
Någon anledning att beträffande detta slag av förrättningar införa ändrade
bestämmelser föreligger enligt min mening alltså icke. I viss mån annorlunda
ställer sig saken, då fråga är om sådan bestämning av annan gräns än
tomtgräns som handlagts jämlikt föreskrifterna i 2 kap. 13 § fastighetsbildningslagen.
Dessa förrättningar torde dock ej vara av samma betydelse
för registreringsverksamheten som de rent fastighetsbildande förrättningarna.
Därför lärer det ej heller beträffande sådana förrättningar vara
nödvändigt att i detta sammanhang införa andra bestämmelser än de som
nu gälla beträffande s. k. jordregistersamhällen. Inom dessa samhällen redovisas
redan nu karta och handlingar rörande detta slag av förrättningar
till byggnadsnämnden.
Jag biträder lantmäteristyrelsens uppfattning att erforderliga föreskrifter
icke böra upptagas i en särskild lag utan i stället införas i fastighetsbildningslagen.
I första hand påkallas därvid ändring av 7 kap. 1 § och 17 §
första stycket nämnda lag. Därutöver erfordras emellertid — såsom av
promemorian och den följande framställningen närmare framgår — åtskilliga
följdändringar både i fastighetsbildningslagen och i vissa andra
lagar och författningar.
54
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
Specialmotivering.
Lagen om fastighetsbildning i stad.
2 KAP.
15 §.
Enligt nuvarande bestämmelser gälla föreskrifterna i kapitlet förutom i
stad dels inom annat samhälle med tomtindelning såsom i stad — beträffande
hela samhällsområdet — och dels inom område å landet med en på stadsplan
grundad tomtindelning — beträffande det stadsplanelagda området.
För andra områden på landet med tomtindelning, t. ex. inom vissa byggnadsplaneområden,
gälla i andra stycket av paragrafen upptagna regler.
I promemorian anföres:
Enligt förslaget skola bestämmelserna i kapitlet nu ytterligare tillämpas
inom samhälle eller ort å landet, där fastighetsregister skall föras såsom för
stad. Måhända hade såsom en förutsättning för att kapitlets bestämmelser
skola gälla inom sådant fastighetsregisterområde ytterligare bort krävas, att
inom området tillika skall finnas på stadsplan grundad tomtindelning. Med
all sannolikhet kommer inom sådant område alltid att finnas fastställd
stadsplan och på grund härav även tomtindelning. Det skulle onödigt tynga
lagtexten att däri uttryckligen införa detta villkor.
Bestämmelserna skola gälla vare sig fråga är om ett fastighetsregisterområde,
som tidigare varit stad eller samhälle men av någon anledning förlorat
denna karaktär (t. ex. Grebbestad), eller det är fråga om ett fastighetsregisterområde
utan sammanhang med förutvarande samhällsbildning.
Departementschefen.
Lantmäteristyrelsens förslag, vilket icke mött någon erinran under remissbehandlingen,
torde böra godtagas.
3 KAP.
1 §•
Av naturliga skäl bör sammanläggning ej få ske över gräns mellan olika
registerområden. Härav betingat tillägg har införts i paragrafen. I praktiken
kommer denna bestämmelse emellertid icke att utgöra något hinder för att
i och för sig önskvärda sammanläggningar skola komma till stånd, därest
man vid behov på lämpligt sätt ändrar gränsdragningen mellan de olika registerområdena.
4 KAP.
3 a §.
I promemorian anföres:
De nuvarande bestämmelserna i 4 kapitlet gälla sammanläggning av stadsägor.
Enligt de principer, som utvecklats i den allmänna motiveringen,
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
55
skola bestämmelserna nu göras tillämpliga även vid sammanläggning av
jordregisterfastigheter i stad. De ändringar som betingas härav skulle kunna
införas direkt i de nuvarande paragraferna i kapitlet. Bland annat med
hänsyn till lagstiftningens provisoriska karaktär har det dock synts lantmäteristyrelsen
vara att föredraga att bestämmelserna i stället intagas i en
särskild ny paragraf, benämnd 3 a §. Det bör bemärkas, att denna paragraf i
flertalet fall torde komma att sättas ur kraft genom att förordnande enligt
1948 års lag kommer att utfärdas.
Enligt förslaget skall vid ansökning om sammanläggning av i jordregistret
införda fastigheter i stället för utdrag ur registret fogas utredning rörande
de berörda fastigheternas registerbeteckning, omfattning och läge.
Avsikten med utredningen är allenast att den skall bilda underlag för registreringen.
Den bör därför kunna göras summarisk. Det torde få förutsättas,
att utredningen intages i det utdrag av ägodelningsdomarens protokoll,
som tillställes överlantmätaren i hans egenskap av registerförare, eller ock
bilägges ägodelningsdomarens anmälan till överlantmätaren.
Vad förslaget i övrigt innebär framgår av lagtexten.
Det har icke ansetts påkallat att i detta sammanhang föreslå föreskrifter
angående sättet att bestämma registreringsort för fastighet som bildats genom
sammanläggning av områden från flera jordregistersocknar. Dels torde
dessa fall bli sällsynta, dels pågår inom fastighetsbildnings sakkunniga en
utredning, som omfattar även detta spörsmål, och dels torde de fall som
kunna förekomma innan frågan blir författningsreglerad kunna lösas i administrativ
ordning.
Departementschefen.
Vad styrelsen föreslagit har med allenast några formella jämkningar
upptagits i departementsförslaget. Rörande tredje stycket i paragrafen hänvisas
till vad jag anfört vid 3 kap. 1 §.
4 §•
Kapitlet skall enligt departementsförslaget, vilket i denna del överensstämmer
med lantmäteristyrelsens förslag, gälla — utom för stads hela område
— även inom samhälle på landet, därest fastighetsregister såsom för
stad föres inom någon del av samhället. Vidare skall kapitlet gälla för ort
å landet med fastighetsregister såsom för stad.
5 KAP.
19 §.
Ändringen, som saknar motsvarighet i det remitterade förslaget, är av
rent teknisk natur.
19 a §.
I promemorian anföres:
Det synes lämpligt att de särbestämmelser, som erfordras i fråga om avstyckning
inom jordregisterområde av stad, införas i en särskild paragraf,
benämnd 19 a §. Jämför motiven till 4 kap. 3 a §, där samma förfaringssätt
förordats. Liksom sistnämnda paragraf torde den nu förevarande paragrafen
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
mestadels komma att sättas ur kraft genom att förordnande enligt 1948 års
lag utfärdas.
En genom sämjedelning före år 1928 utbruten fastighet blir registrerad
som fastighet för sig enligt de för fastighetsregister såsom för stad meddelade
bestämmelserna. Jordregistret däremot erkänner icke sämjedelning såsom
fastighetsbildande i egentlig mening. Jorddelningslagen innehåller på
grund härav vissa särbestämmelser angående avstyckning från sådan genom
sämjedelning utbruten mark. Dessa återfinnas i 19 kap. 1 § andra stycket
andra punkten. Motsvarande bestämmelser böra gälla inom område med
jordregister i stad.
Styrelsen fortsätter:
Enligt förslaget skall konceptakt rörande avstyckning redovisas till lantmäterikontoret
i länet. Detta är en följd av att jordregister föres. Obligatorisk
föreskrift om att ett exemplar av varje akt rörande avstyckning därjämte
skall redovisas till byggnadsnämnden har icke ansetts erforderlig.
Avslyckningar för jordbruksändamål och liknande inom jordregisterområde,
som här avses, torde i allmänhet sakna betydelse för nämndens verksamhet.
Däremot har det med hänsyn till denna verksamhet ansetts erforderligt, att
byggnadsnämnden beredes omedelbar tillgång till akter rörande avstyckningar
inom förekommande detaljplanelagda delar av sådana områden. För
akt som sålunda tillställes nämnden, bör staden betala ersättning enligt
gällande taxa.
Styrelsen har vidare föreslagit, att i förevarande paragraf måtte införas en
bestämmelse av innehåll att avstyckning inom jordregisterområde skall få
ske även om den avstyckade ägolotten består av två eller flera områden. Styrelsen
har härom anfört, att av de nuvarande bestämmelserna i kapitlet
hade ansetts framgå, att varje genom avstyckning nybildad fastighet skulle
bestå av en enda sammanhängande ägovidd. Denna av registreringssättet betingade
regel borde — anför styrelsen — icke finnas anledning att bibehålla
inom område av stad, varest fördes jordregister. Regeln kunde nämligen
medföra, att eljest sammanhörande områden onödigt splittrades på
flera fastigheter.
Departementschefen.
På de skäl jag utvecklat i den allmänna motiveringen biträder jag lantmäteristyrelsens
förslag rörande aktredovisningen.
Såsom styrelsen framhållit anses av de nuvarande bestämmelserna i förevarande
kapitel framgå, att varje genom avstyckning nybildad fastighet skall
utgöras av blott en enda sammanhängande ägovidd. Denna princip har dock
icke kommit till direkt uttryck i lagtexten, men den har fastslagits i praxis
(Regeringsrättens årsbok 1922 s. 147). Att nu i lagtext uttryckligen fastslå
den motsatta ståndpunkten med avseende å avstyckning inom jordregisterområde
i stad och därmed indirekt sanktionera nyssnämnda praxis synes
mig knappast böra ske. Å andra sidan kunna tvivelsutan skäl anföras för
att denna praxis icke nödvändigtvis behöver upprätthållas i fråga om avstyckning
inom jordregisterområde i stad.
I övrigt biträder jag styrelsens förslag vid denna paragraf.
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
20 §.
I promemorian anföres:
Kapitlet skall enligt förslaget gälla icke blott för stad utan även för samhälle
å landet där den för städerna gällande ordning för bebyggande skall
iakttagas, under förutsättning att fastighetsregister såsom för stad skall föras
inom någon del av samhället. Kapitlet skall även gälla för annan ^ort å
landet med fastighetsregister såsom för stad — inom det område där sådant
fastighetsregister skall föras. Måhända hade här, liksom i 2 kap. 15 §, bort
särskilt beaktas det fall, då inom fastighetsregisterområde på landet över
huvud saknas stadsplan. Styrelsen har övervägt att för detta fall föreslå
vissa särregler rörande förordnande av förrättningsman och rörande konceptaktens
förvaring (jämför 2 kap. 15 § andra stycket). Med hänsyn bland
annat till att det i praktiken icke torde komma att förekomma att för fastighetsregisterområde
saknas stadsplan, har styrelsen icke ansett sig behöva
föreslå särskilda regler för detta fall.
Departementschefen.
Vad styrelsen anfört torde böra godtagas.
21 §.
Ändringen innebär, att magistratens befogenheter skola fullgöras av Konungens
befallningshavande även inom annan ort å landet än samhälle, där
bestämmelserna i kapitlet äga tillämpning.
6 KAP.
15 §.
Kapitlets bestämmelser synas böra gälla inom stad även om jordregister
föres. De torde också i tillämpliga delar böra gälla inom samhälle å landet
i sin helhet, om blott fastighetsregister såsom för stad föres inom någon del
av samhället, samt inom annan ort å landet där fastighetsregister föres såsom
för stad.
7 KAP.
1 och 17 §§.
Enligt lantmäteristyrelsens förslag borde i 1 § första stycket stadgas, att
fastighetsregister skulle föras för stad, där ej Konungen med hänsyn till
omständigheterna annat förordnade. Vidare har föreslagits att 17 § skulle
innehålla föreskrift om befogenhet för Konungen att förordna om fastighetsregisterföring
jämväl på landsbygden. Slutligen må nämnas, att styrelsen föreslagit
viss ändring av § 1 andra stycket jordregisterförordningen. I sistnämnda
hänseende anför styrelsen:
Nuvarande föreskrift i andra stycket av § 1 jordregisterförordningen innebär,
att beträffande samhälle å landet, där den för städerna gällande ordningen
för bebyggande skall iakttagas, Konungen för varje särskilt fall skall
besluta, huruvida jordregisterförordningen eller de i 7 kap. fastighetsbildningslagen
meddelade bestämmelserna skola tillämpas. Detta lärer numera,
58
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
när varje del av vårt land redovisas i något slag av fastighetsregister, icke
vara nödvändigt. Särskilt förordnande angående sättet för registerföringen
torde allenast erfordras i sådant fall, att för ort å landet finnes lämpligt att
övergå från jordregister till fastighetsregister såsom för stad. Det torde få
förutsättas, att särskild framställning av berörda myndigheter göres när så
är fallet.
Enligt förslaget skall jordregisterförordningen nu i tillämpliga delar gälla
i stad, om Konungen förordnar därom, men skall å andra sidan icke tilllämpas
inom ort å landet, för vilken Konungen förordnar att fastighetsregister
såsom för stad skall uppläggas och föras. Huvudregeln blir sålunda
för landet den — detta även när det gäller samhälle å landet — att
jordregister skall föras, om Konungen ej annorlunda förordnar.
D e partem en t s chef en.
Det synes mig ur systematisk synpunkt mest rationellt att i 1 § av förevarande
kapitel intaga en bestämmelse om att fastighetsregister såsom för
stad skall kunna föras även på landsbygden samt i § 1 jordregisterförordningen
intaga en föreskrift av innehåll att jordregister skall kunna föras
jämväl i stad. Därvid bör i det förstnämnda stadgandet upptagas en erinran
om undantagsbestämmelsen i jordregisterförordningen. I 7 kap. 17 § fastighetsbildningslagen
bör da allenast angivas vilka detaljbestämmelser som
skola gälla vid fastighetsregisterföring på landsbygden. Ett förordnande om
att jordregister skall föras i stället för fastighetsregister bör kunna avse
viss del av stad eller, om så finnes lämpligt, hel stad; det bör kunna meddelas
för viss tid eller tills vidare. Förordnande bör även kunna meddelas
om uppskov med uppläggande av fastighetsregister enligt stadsreglerna under
viss behövlig övergångstid. Det bör jämväl vara tillåtet att ändra tidigare
beslut om sättet för registerföringen inom visst område, om sådan ändring
i något fall finnes påkallad på grund av den nu föreslagna nya ordningen.
I enlighet med vad lantmäteristyrelsen anfört torde det få förutsättas,
att vid kommande stadsbildningar förordnande meddelas i samband
med eller i nära anslutning till beslutet om stadsbildningen efter hörande
av lantmäteristyrelsen, överlantmätaren och staden. Beträffande redan
verkställda inkorporeringar och stadsbildningar lärer initiativ till förordnande,
som här avses, kunna tagas av vederbörande stad, av lantmäterimyndighet
eller annan.
Slutbestämmelserna.
Bestämmelsen i fjärde stycket kommer att i viss mån stå i strid mot
7 kap. 1 § av lagen enligt den föreslagna lydelsen och bör därför utgå.
$
Föreslagen övergångsbestämmelse.
Vissa äldre arealöverlåtelser kunna enligt de för landet meddelade bestämmelserna
legaliseras genom avsöndring eller ägostyckning. I stad sker
en motsvarande legalisering av sådana fång vid den fastighetsindelning,
som verkställes i samband med registerkartans upprättande enligt 7 kap.
9 § fastighetsbildningen. När nu jordregister föreslås kunna föras även för
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
stad eller del därav, torde möjlighet böra öppnas att verkställa ägostyckning
och jordavsöndring inom sådana områden av stad, där jordregister föres.
Ägarna av det fåtal sådana fång, som eventuellt kunna finnas kvar olegaliserade,
komma eljest genom den föreslagna lagändringen i sämre rättsställning
än tidigare.
Övriga lagförslag.
De föreslagna ändringarna i 1958 års lag med särskilda bestämmelser om
fastighetsbildning inom vissa områden av stad, i lagen om sammanläggning
av fastigheter å landet, lagen om rätt i vissa fall för ngttjanderättshavare
att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område och i 1930 års lag om delning
av fastighet vid ändring i rikets indelning m. m. torde icke kräva närmare
motivering.
De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft omedelbart.
I enlighet härmed ha inom justitiedepartementet upprättats förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad,
2) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1958 (nr 96) med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad,
3) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning
av fastigheter å landet,
4) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 335) om rätt i vissa
fall för ngttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
samt
5) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.
Förslagen torde få fogas vid statsrådsprotokollet såsom bilaga.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen måtte
för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag
av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Bengt Augustinsson.
60
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad.
Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 15 §, 3 kap. 1 §, 4 kap. 4 §, 5 kap.
18, 19, 20 och 21 §§, 6 kap. 15 §, 7 kap. 1, 17 och 18 §§ samt övergångsbestämmelserna
till lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning i stad1 i * * skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i lagen skola införas
två nya paragrafer, nämligen i 4 kap. en paragraf, betecknad 3 a §, och
i 5 kap. en paragraf, betecknad 19 a §, av nedan upptagen lydelse.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 KAP.
15 §.
Vad i detta kapitel föreskrives för
stad skall äga motsvarande tillämpning
inom annat samhälle, varest finnes
tomtindelning såsom i stad, så
ock eljest inom område å landet, varest
på grund av stadsplan finnes sådan
tomtindelning.
I fråga-------—---
2 KAP.
15 §.
Vad i detta kapitel föreskrives för
stad skall äga motsvarande tillämpning
inom samhälle eller annan ort
å landet, där fastighetsregister skall
föras enligt de för stad meddelade bestämmelser,
samt inom annat samhälle,
varest finnes tomtindelning såsom
i stad, så ock eljest inom område
å landet, varest på grund av
stadsplan finnes sådan tomtindelning.
— delar gälla.
3 KAP.
3 KAP.
1 §•
Har i stad enligt fastställd tomtindelning
tomt bildats av mark, som
hör till särskilda fastigheter eller
1 §•
Har i stad enligt fastställd tomtindelning
tomt bildats av mark, som
hör till särskilda fastigheter eller
i s Ä Y “V8f beträffande 2 kap 15 § och 7 kap. 1 § SFS 1947:703, beträffande 3 kap
199» beträffande 4 kap. 4 § och 5 kap. 20 § SFS 1948:97, beträffande 5 kap. 21§
SFS 1936 316 betraffande 6 kap'' 15 § SFS 1931:143 samt beträffande 7 kap. 17 och 18 §§
Kungi. Maj.ts proposition nr 195.
61
(Gällande lydelse)
särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning,
må sammanläggning
av de områden, som utgöra tomten,
medgivas i den ordning som i
detta kapitel sägs.
4 KAP.
4 §•
Vad i detta kapitel är stadgat för
stad skall ock gälla för samhälle å
landet, för vilket föres fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser.
(Föreslagen lydelse)
särskilda områden, som ej ingå i fastighetsindelning,
må sammanläggning
av de områden, som utgöra tomten,
medgivas i den ordning som i
detta kapitel sägs. Sammanläggning
må dock icke medgivas, därest områdena
redovisas i olika slag av fastighetsregister.
4 KAP.
3 a §.
I stad eller del därav, där jordregister
föres, skola angående sammanläggning
av fastigheter, som redovisas
i sådant register, bestämmelserna i
1—3 §§ äga motsvarande tillämpning
med nedan i andra stycket angivna
undantag.
Vid ansökan om sammanläggning
skall i stället för sådant registerutdrag,
som avses i 2 § första stycket,
fogas utredning rörande fastigheternas
registerbeteckning, omfattning
och läge, verkställd av mätningsman
eller till sådan befattning behörig person.
Därjämte skall förste lantmätaren
beredas tillfälle att avgiva utlåtande
i ärendet.
Ej må sammanläggning medgivas
av fastigheter, som redovisas i olika
slag av fastighetsregister.
4 §•
Vad i detta kapitel är stadgat för
stad skall ock gälla för samhälle å
landet, därest för samhället eller del
därav föres fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser,
så ock för annan ort å landet, för vilken
sådant register föres.
62
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse)
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller samhälle
som nu sagts förordna om tilllämplighet
av de för landet meddelade
bestämmelserna är stadgat i lagen
med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden
av stad.
5 KAP.
18 §.
Då fastställelse meddelats å avstyckning,
skall myndighet, som
meddelat beslutet, ofördröjligen därom
underrätta den, som för fastighetsregistret,
där sådant finnes för
staden upplagt.
19 §.
Konceptakt rörande avstyckning
skall förvaras under byggnadsnämndens
vård.
(Föreslagen lydelse)
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller av
sådant samhälle eller annan ort å landet,
som i första stycket sägs, förordna
om tillämplighet av de för landet
meddelade bestämmelserna är stadgat
i lagen med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom
vissa områden av stad.
5 KAP.
18 §.
Då fastställelse meddelats å avstyckning,
skall myndighet, som meddelat
beslutet, ofördröjligen underrätta
vederbörande registerförare därom.
19 §.
Konceptakt rörande avstyckning
skall, där ej annat följer av vad i
19 a § stadgas, förvaras under byggnadsnämndens
vård.
19 a §.
I stad eller del därav, där jordregister
föres, må avstyckning ske av
mark som är samfälld för flera fastigheter
så ock, under de villkor som
angivas i 19 kap. 1 § andra stycket
sista punkten lagen om delning av
jord å landet, av mark som tillagts
fastighet genom sämjedelning.
Förste lantmätaren skall beredas
tillfälle att avgiva utlåtande i ärende
rörande avstyckning i stad eller del
därav, där jordregister föres. Konceptakt
rörande sådan avstyckning
skall redovisas till lantmäterikontoret
i länet. Avser avstyckningen område
inom stadsplan eller byggnadsplan,
skall avskrift av förrättnings
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
63
(Gällande lydelse)
20 §.
Bestämmelserna i detta kapitel
skola även gälla för samhälle å landet,
för vilket skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser.
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller samhälle
som nu sagts förordna om tilllämplighet
av de för landet meddelade
bestämmelserna är stadgat i lagen
med särskilda bestämmelser om
fastighetsbildning inom vissa områden
av stad.
21 §.
Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,
i stad, som lyder under
landsrätt, för Konungens befallningshavande
eller den Konungen
därtill förordnar, samt i samhälle på
landet, där bestämmelserna i kapitlet
äga tillämpning, för Konungens
befallningshavande.
6 KAP.
15 §.
Vad i 1—3 samt 5—14 §§ stadgas
för stad skall ock gälla för samhälle
å landet, för vilket skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser.
(Föreslagen lydelse)
akten mot stadgad avgift överlämnas
till byggnadsnämnden att förvaras
under dess vård.
20 §.
Bestämmelserna i detta kapitel
skola även gälla för samhälle å landet,
därest för samhället eller del därav
skall föras fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser,
så ock för annan ort å landet, för vilken
sådant register skall föras.
Om behörighet för Konungen att
beträffande område av stad eller av
sådant samhälle eller annan ort å landet,
som i första stycket sägs, förordna
om tillämplighet av de för landet
meddelade bestämmelserna är
stadgat i lagen med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom
vissa områden av stad.
21 §.
Vad om magistrat i detta kapitel
sägs gälle i Stockholm för överståthållarämbetet,
i stad, som lyder under
landsrätt, för Konungens befallningshavande
eller den Konungen
därtill förordnar, samt i samhälle eller
annan ort å landet, där bestämmelserna
i kapitlet äga tillämpning,
för Konungens befallningshavande.
6 KAP.
15 §.
Vad i 1—3 samt 5—14 §§ stadgas
för stad skall ock gälla för samhälle
å landet, därest för samhället eller del
därav skall föras fastighetsregister
enligt de för stad meddelade bestämmelser,
så ock för annan ort å landet,
för vilken sådant register skall föras.
64
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse)
7 KAP.
1 §•
För varje stad skall finnas ett fastighetsregister,
bestående av tomtbok
för tomterna och stadsägobok
för övriga fastigheter inom staden.
Till fastighetsregistret
Tomtboken skall--
Föreskrift, som--
(Föreslagen lydelse)
7 KAP.
1 §•
För varje stad skall, i den mån Konungen
ej annorlunda förordnat, finnas
fastighetsregister, bestående av
tomtbok för tomterna och stadsägobok
för övriga fastigheter inom staden.
Konungen må ock, där det med
hänsyn till omständigheterna finnes
lämpligt, förordna att fastighetsregister
såsom för stad skall föras för
samhälle eller del därav eller för annan
ort å landet.
-----— fastigheter enskilt.
----nämnda bihang.
----särskilt fall.
17 §.
Vad i detta kapitel stadgas angående
stad, som lyder under landsrätt,
skall, där Konungen därom förordnar,
äga motsvarande tillämpning
i avseende å samhälle å landet, där
den för städerna gällande ordning för
bebyggande skall iakttagas.
I fall--______--
För samhälle å landet vare förste
lantmätaren registerförare, så framt
ej samhället förklarat sig vilja bekosta
registerföringen.
Sedan fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser
upplagts för samhälle, skall, där så
ej förut skett, fastighet eller område,
som ingår i samhället, uteslutas ur
jordregistret. För åtgärdens vidtagande
har registerföraren för samhället
att göra anmälan hos den som för
jordregistret.
17 §.
Vad i detta kapitel stadgas angående
stad, som lyder under landsrätt,
skall äga motsvarande tillämpning
beträffande samhälle eller annan ort
å landet, där fastighetsregister såsom
för stad skall föras.
av registerkarta.
För sådant samhälle eller annan ort
å landet, som i första stycket sägs,
vare förste lantmätaren registerförare,
såframt ej samhället eller vederbörande
kommun förklarat sig vilja bekosta
registerföringen.
Sedan fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser
upplagts för samhälle eller ort å landet
skall, där så ej förut skett, fastighet
eller område, som redovisas i
fastighetsregistret uteslutas ur jordregistret.
För åtgärdens vidtagande
har vederbörande registerförare att
göra anmälan hos den som för jordregistret.
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
65
(Gällande lydelse)
18 §.
Anser samhälle eller enskild sakägare
sin rätt vara förnärmad genom
beslut som jämlikt detta kapitel meddelats
av magistraten, Konungens befallningshavande
eller lantmäteristyrelsen,
äge däröver anföra besvär i
den ordning som för överklagande av
förvaltande myndigheters och ämbetsverks
beslut är bestämd.
Finner någon-------
(Föreslagen lydelse)
18 §.
Anser kommun, samhälle eller enskild
sakägare sin rätt vara förnärmad
genom beslut, som jämlikt detta
kapitel meddelats av magistraten, Konungens
befallningshavande eller
lantmäteristyrelsen, äge däröver anföra
besvär i den ordning, som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.
---å registret.
Denna lag----------- —---vederbörande samhälle.
Föres i — —- — — — .—-----må föranledas.
Beträffande samhälle -—- — ---------— i ämnet.
Har för socken eller annat större (Utgår.)
område, som lagts till stad, före överflyttningen
upprättats fastighetsregister
efter de för landsbygden gällande
föreskrifter, må med Konungens
medgivande fastighetsregister för området
i enlighet med samma föreskrifter
fortfarande föras av förste lantmätaren
under viss, av Konungen tilllika
bestämd tid, dock ej över tio år
från det överflyttningen ägde rum eller,
om den skett före denna lags
ikraftträdande, från dagen därför.
Genom denna — -----------denna lag.
Där i----—- -------stället tillämpas.
Var den-------—---slutligen prövad.
Beträffande jämkning-----— —--— — till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Skall jordregister föras för stad eller
för del av stad eller annat smu
-
tt Bihang till riksdagens protokoll 1950. t samt. Nr 195.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
hälle, skola bestämmelserna i 13 och
14 §§ lagen den 18 juni 1926 om vad
iakttagas skall i avseende å införande
av lagen om delning av jord å
landet gälla för staden eller området.
Förslag1
till
Lag
angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.
Härigenom förordnas, att lagen den 27 februari 1948 med särskilda bestämmelser
om fastighetsbildning inom vissa områden av stad skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
Där så påkallas av hänsyn till
jordbruksnäringen eller skogsbruket
äger Konungen beträffande område
av stad, vilket ej ingår i stadsplan
eller efter den 1 januari 1948 fastställd
byggnadsplan, förordna att, i
stället för de i lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade bestämmelserna
om avstyckning av område
som ej ingår i tomtindelning och om
sammanläggning av stadsägor, vad
för landet är stadgat om avstyck->
ning och sammanläggning skall äga
tillämpning med nedan angivna undantag.
Sådant förordnande må av
Konungen återkallas, när förhållandena
föranleda därtill, och skall vara
förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan
fastställes. Vad här sagts
skall ock gälla beträffande dylikt
område inom samhälle å landet, var
-
(Föreslagen lydelse)
Där så påkallas av hänsyn till
jordbruksnäringen eller skogsbruket
äger Konungen beträffande område
av stad, vilket ej ingår i stadsplan
eller efter den 1 januari 1948 fastställd
byggnadsplan, förordna att, i
stället för de i lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade bestämmelserna
om avstyckning av område,
som ej ingår i tomtindelning och om
sammanläggning av stadsägor, vad
för landtet är stadgat om avstyckning
och sammanläggning skall äga
tillämpning med nedan angivna undantag.
Sådant förordnande må av
Konungen återkallas, när förhållandena
föranleda därtill, och skall vara
förfallet, där stadsplan eller byggnadsplan
fastställes. Vad här sagts
skall ock gälla beträffande dylikt
område inom samhälle eller annan
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
67
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
est enligt lagen om fastighetsbildning
i stad samma lags bestämmelser
om avstyckning och sammanläggning
skola tillämpas.
ort å landet, varest enligt lagen om
fastighetsbildning i stad samma lags
bestämmelser om avstyckning och
sammanläggning skola tillämpas.
Förordnande enligt-----till distriktslantmätaren.
Avser ifrågasatt —-----ingående marken.
Meddelas förordnande — —---eller sammanläggning.
Om förordnande-----i fastighetsregistret.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning
av fastigheter å landet.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning
av fastigheter å landet skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
4 §.
Område, som------denna
Ej heller må sammanläggning enligt
denna lag äga rum inom samhälle
å landet, för vilket föres fastighetsregister
enligt de för stad
meddelade bestämmelser.
4 §•
lag.
Ej heller må sammanläggning enligt
denna lag äga rum inom samhälle
eller annan ort å landet, där de i
4 kap. lagen om fastighetsbildning i
stad meddelade bestämmelserna om
sammanläggning äga tillämpning.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
68
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Förslag
till
Lag
angående
ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa fall
för nytt,janderätt8liavare att inlösa under nyttjanderätt
upplåtet område.
Härigenom förordnas, att 6 och 18 §§ lagen den 18 juni 1925 om rätt i
vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet
område1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
6 §•
Har ansökan ingivits, såsom i 5
6 §.
Har ansökan ingivits, såsom i 5 §
sägs, och är ej uppenbart, att lös- sägs, och är ej uppenbart, att lösningsrätt
icke kan äga rum, förord- ningsrätt icke kan äga rum, förordne
Konungens befallningshavande ne Konungens befallningshavande
lantmätare att med biträde av gode lantmätare att med biträde av gode
män verkställa förrättning, som i män verkställa förrättning, som i
nämnda paragraf avses. Hör mark, nämnda paragraf avses. Hör mark,
om vars inlösen är fråga, till stad om vars inlösen är fråga, till stad
eller är den belägen inom samhälle
eller annan ort å landet, där de i 5
kap. lagen om fastighetsbildning i
eller eljest till samhälle, för vilket
skall föras fastighetsregister enligt de
för stad meddelade bestämmelser,
skall vad denna lag innehåller i avse- stad meddelade bestämmelserna om
ende å lantmätare och förordnande avstyckning äga tillämpning, skall
för sådan gälla om den, som jämlikt vad nu förevarande lag innehåller i
lagen om fastighetsbildning i stad är avseende å lantmätare och förordpå
grund av tjänst eller förordnande nande för sådan gälla om den, som
behörig att förrätta avstyckningar i jämlikt lagen om fastighetsbildning i
staden eller samhället. stad är på grund av tjänst eller för
ordnande
behörig att förrätta avstyckningar
i staden, samhället eller orten.
I fråga--— —- — inom kommunen.
Besväras marken —--—- — allmänna tidningarna.
18 §. 18 §.
I fråga-----annorlunda stadgat.
Fullföljes talan — — — — — är stadgat.
Den i----— beslut avgjord.
Skall med--------12 § förmäles.
1 Senaste lydelse, se beträffande 6 § SFS 1939:74 och beträffande 18 § SFS 1947: 704.
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
69
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Är fråga om område i stad eller
annat samhälle, för vilket skall föras
fastighetsregister enligt de för
stad meddelade bestämmelser, skall
fastställelse meddelas, därest områdets
avskiljande överensstämmer
med vad i 5 kap. 6 §, 8 § 1 mom.
och 12 § i lagen om fastighetsbildning
i stad är stadgat. Meddelas fastställelse,
skall, såvitt framställning
därom gjorts, det avstyckade området
åsättas särskilt namn.
Är fråga — -Om beslut, —
Är fråga om område i stad eller i
samhälle eller annan ort å landet,
där de i 5 kap. lagen om fastighetsbildning
i stad meddelade bestämmelserna
angående avstyckning äga
tillämpning, skall fastställelse meddelas,
därest områdets avskiljande
överensstämmer med vad i 5 kap.
6 §, 8 § 1 mom. och 12 § i samma lag
är stadgat. Meddelas fastställelse,
skall, såvitt framställning därom
gjorts, det avstyckade området åsättas
särskilt namn.
--varder avskild.
---Konungens befallningshavande.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling.
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.
Härigenom förordnas, att 1, 15, 19 och 20 §§ lagen den 25 april 1930
om delning av fastighet vid ändring i rikets indelning med mera1 skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
1 §• 1 §•
Har Konungen-----överensstämmelse därmed.
Har Konungen-----—- nämnda gräns.
Skall inom visst område av stad,
landskommun eller annat samhälle å
Senaste lydelse av 1 § se SFS 1939: 158.
70
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
landet föras fastighetsregister enligt
de för stad meddelade bestämmelser
och inom annat område av kommunen
eller samhället föras jordregister
och ligger en och samma fastighet på
ömse sidor om gränsen mellan sådana
områden, skall fastigheten delas efter
nämnda gräns.
Faller på------är samfälld.
Med fastighet-----i fastighetsregister.
15 §.
Har fastställelse meddelats å förrättningen,
skall konceptakten av
ägodelningsdomaren insändas till
överlantmätaren eller, där avstyckning
skett från fastighet i stad eller
samhälle å landet, för vilket föres
fastighetsregister enligt de för stad
meddelade bestämmelser, till vederbörande
registerförare.
19 §.
Konceptakt rörande förrättning
enligt denna lag skall förvaras å
lantmäterikontoret. Berör förrättningen
stad eller samhälle å landet,
där den för städerna gällande ordning
för bebyggande skall iakttagas,
skall genom överlantmätarens försorg
avskrift av förrättningshandlingarna
och kopia av upprättad karta
översändas till byggnadsnämnden.
Berör förrättningen — —---—
15 §.
Har fastställelse meddelats å förrättningen,
skall konceptakten av
ägodelningsdomaren insändas till
överlantmätaren eller, där någon av
styckningsdelarna skall redovisas i
fastighetsregister enligt de för stad
meddelade bestämmelser, till vederbörande
registerförare.
19 §.
Konceptakt rörande förrättning enligt
denna lag skall förvaras å lantmäterikontoret.
Berör förrättningen
stad eller samhälle å landet, där den
för städerna gällande ordning för bebyggande
skall iakttagas, skall genom
överlantmätarens försorg avskrift
av förrättningshandlingarna
och kopia av upprättad karta översändas
till byggnadsnämnden. Detsamma
skall gälla, därest förrättningen
berör annan ort, för vilken
fastighetsregister såsom för stad föres
av annan än överlantmätaren.
upprättad karta.
20 §. 20 §.
Vad i denna lag sägs beträffande Vad i denna lag sägs beträffande
avstyckning från viss fastighet skall avstyckning från viss fastighet skall
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
71
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
i tillämpliga delar gälla i fråga om avstyckning
från sådan mark inom stad
eller samhälle å landet, som ej ingår
i fastighetsindelning.
i tillämpliga delar gälla i fråga om
avstyckning från sådan i fastighetsregister
enligt de för stad meddelade
bestämmelser redovisad mark, som
ej ingår i fastighetsindelning.
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
72
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 mars
1950.
Närvarande:
justitieråden Geijer,
Lech,
regeringsrådet Quensel,
justitierådet Beckman.
Enligt lagrådet den 28 februari 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll
över juslitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 10 februari 1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad,
2) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad,
3) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning
av fastigheter å landet,
4) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa
fall för mjttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område,
samt
5) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av e. o. hovrättsassessorn S. Dennemark.
Förslagen föranledde följande yttranden av lagrådet.
På åtskilliga ställen i de remitterade förslagen användes uttrycket »ort»
för att beteckna visst område. Anledningen är måhända att man stundom
behöver skilja mellan visst område och särskild del därav samt ansett beteckningen
område då böra reserveras för delen. Enligt allmänna språkbruket
har uttrycket ort icke någon i alla sammanhang enhetlig betydelse men
å andra sidan icke heller tillämplighet å vilket område som helst; och i
många enskilda fall torde uppfattningen inom en bygd vara ganska stadgad
i fråga om vad som där på grund av rådande förhållanden och tradition utgör
särskilda orter. Om man i lagstiftning använder uttrycket ort, torde därför
böra iakttagas att man varken kan förutsätta någon given allmän be
-
73
Kungi. Maj:ts proposition nr 195.
gränsning av begreppet eller alldeles fritt ge vilken bestämning som helst
däråt.
Remitterade förslagens terminologi synes emellertid förutsätta att, om fastighetsregister
såsom för stad skall föras för ett område, som icke ingår i
stad, köping eller municipalsamhälle, detta område därigenom utan vidare
skulle vid tillämpning av ifrågavarande lagstiftning vara att anse som en
ort för sig, oavsett vad gemenskap det äger med närliggande områden. Däremot
skulle motsvarande icke gälla beträffande sådana delar av städer, köpingar
och municipalsamhällen, vilka i fastighetsregistreringshänseende skola
följa särskilda regler. Den omständigheten att ett område på landet är tomtindelat
eller lagt under stads- eller byggnadsplan eller i avseende å fastighetsbildning
följer särskilda regler skulle ej heller enligt förslagets uttryckssätt
föranleda att området vore att anse som en särskild ort.
Mot en dylik terminologi, som tillmäter sättet för fastighetsregistreringen
avgörande betydelse för ortsbegreppet i vissa fall men icke i andra, kan med
fog anmärkas att den lätt kommer i strid mot språkbruket och uttryckssätten
på andra lagstiftningområden. Det betänkliga häri får ökad betydelse genom
att förslagen icke ge någon direkt definition av begreppet ort, utan dettas
avsedda speciella innebörd kan utläsas endast genom en sammanställning
av olika bestämmelser och med hjälp av viss på sakliga grunder stödd
tolkning av dem.
Om än den i förslagen sålunda begagnade terminologien icke är direkt
missvisande, synes den dock olämplig och ägnad att framkalla tvekan om
meningen med flera av bestämmelserna i förslaget.
Skulle omarbetning av förslagen i nu anmärkta hänseende icke utan att
fördröja de åsyftade sakliga lagändringarna kunna ske i förevarande sammanhang,
torde förhållandet dock böra beaktas vid den mer omfattande revision
av fastighetsbildningslagstiftningen, som är å bane.
Förslaget till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269)
om fastighetsbildning i stad.
2 k a p.
15 §.
Lagrummet i gällande lydelse avser att kapitlets bestämmelser om tomtmätning
jämte vad i 13 § första stycket stadgas om gränsbestämning skola
gälla dels inom tomtindelade områden av köpingar och municipalsamhällen,
dels ock inom andra på grund av stadsplan tomtindelade områden på landet.
Därjämte gör lagrummet stadgandet om gränsbestämning i 13 § andra
stycket tillämpligt i ett fall, nämligen utanför det tomtindelade området i
sådana köpingar och municipalsamhällen, där tomtindclning finnes.
Det nu föreslagna tillägget till paragrafen lärer endast avse att göra stadgandet
i 13 § andra stycket tillämpligt i ytterligare fall, nämligen dels inom
områden där fastighetsregister såsom för stad skall föras, dels ock, om
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 19-5.
sådant iastighetsregister skall föras för del av köping eller municipalsamhälle,
jämväl inom övriga delar av samhället. Det synes önskvärt att detta
kommer till klarare uttryck i lagtexten.
4 kap.
3 a §.
till 4 kap., som för närvarande handlar om sammanläggning av stadsägor,
skulle genom den föreslagna nya 3 a § läggas bestämmelser om sammanläggning
av områden som redovisas i jordregister. Det synes av flera
skäl önskvärt att denna utvidgning av kapitlets tillämpningsområde kommer
till uttryck i kapitelrubriken, vilket i sin tur skulle medföra ett tillägg
i förslagets ingress.
Då bestämmelsen i sista stycket av paragrafen hänför sig lika mycket till
tall som avses i 1—3 §§ som till fall som avses i de båda föregående styckena
i förevarande paragraf, borde bestämmelsen egentligen utgöra en självständig
paragraf.
5 kap.
19 a §.
Om här icke uttömmande anges, i vilka typfall avstyckning från jordregisterfastigheter
må ske, synes ej heller böra utsägas att mark som är
samfälld för flera fastigheter må avstyckas. Anses det självklart eller följande
av kapitlets 1 § att mark, som i laga ordning utbrutits för viss fastighet,
må avstyckas, bör detsamma kunna gälla samfälld mark. Det skäl,
som föranlett 17 § i kapitlet, föreligger ju icke här, enär den samfällda
mark, som redovisas i jordregistret, ingår i fastighetsindelningen. Att uttryckligen
medge avstyckning av samfälld mark men icke av mark som i
laga ordning utbrutits för viss fastighet, skulle, särskilt vid jämförelse med
reglerna i jorddelningslagen, vara ägnat att förvilla. Stadgandet i paragrafens
första stycke torde kunna begränsas till att ange den för städernas
del eljest okända regeln om avstyckning av mark som tillagts fastighet
genom en sämjedelning, som ej haft fastighetsbildande verkan.
7 kap.
1 §■
Vad som bör göras beroende av Konungens förordnande är tydligen endast
vilket slag av fastighetsregister som skall föras för varje särskilt område.
Paragrafen synes därför lämpligen böra inledas med en bestämmelse,
att för varje stad skall finnas sådant fastighetsregister som i paragrafen beskrives,
i den mån ej Konungen förordnat att i stället skall föras jordregister.
Härtill kan den föreslagna nya andra punkten omedelbart anknytas.
Bestämmelsen i första stycket om tomtbok och stadsägobok som fastighetsregistrets
beståndsdelar synes böra nedflyttas och kan exempelvis bilda ett
Kungl. Maj.ts proposition nr 195
75
nytt andra stycke. Då med det flerstädes använda uttrycket område som
redovisas i fastighetsregistret regelmässigt lärer åsyftas jämväl vad som upptages
i bihangen, är en redaktionell jämkning av förevarande paragrafs bestämmelse
angående fastighetsregistrets beståndsdelar att förorda.
Slutbestämmelserna.
Det synes icke lämpligt att i lagtexten upptaga dels övergångsbestämmelserna
till fastighetsbildningslagen, vilken däri benämnes »denna lag»,
dels ock övergångsbestämmelserna till den nu föreslagna lagen, varå jämväl
''användes beteckningen »denna lag». Lagrådet förordar, att i stället upphävandet
av fjärde stycket av övergångsbestämmelserna till fastighetsbildningslagen
sker blott genom den föreslagna lagens ingress.
Förslaget till lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96)
med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden
av stad.
Andra stycket i 1948 års lag, vilket i detta förslag upptages i transumt,
skulle erhålla ändrad lydelse enligt ett annat till lagrådet remitterat förslag,
avseende vissa ändringar i jorddelningslagen m. m. Det synes i tydlighetens
intresse vara erforderligt att antingen samarbeta de båda lagförslagen eller
ock jämväl formellt begränsa det nu förevarande till att avse endast första
stycket i 1948 års lag.
Övriga lagförslag.
Förslagen lämnas utan annan erinran än vad som framgår av det föregående.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 195.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i
statsrådet å Stockholms slott den 17 mars 1950.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Weijne, Andersson,
Lingman.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations-, jordbruksoch
inrikesdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet
Zetterberg, lagrådets den 14 mars 1950 avgivna utlåtande över de den
10 februari 1950 till lagrådet remitterade förslagen till
1) lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad;
2) lag angående ändring i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad;
3) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 336) om sammanläggning
av fastigheter d landet;
4) lag angående ändring i lagen den 18 juni 1925 (nr 334) om rätt i vissa
fall för ngttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område;
samt
5) lag angående ändring i lagen den 25 april 1930 (nr 99) om delning av
fastighet vid ändring i rikets indelning med mera.
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden följande.
Lagrådet har anmärkt mot att på åtskilliga ställen i de remitterade förslagen
använts uttrycket »ort» för att beteckna visst område. Jag vill nämna
att jag, trots att detta uttryck redan förekommer i 3 kap. 9 § fastighetsbildningslagen,
själv hyst viss tvekan om lämpligheten av att använda detsamma
i förevarande sammanhang. Med hänsyn till de fall varom här främst
är fråga ansåg jag dock, att hinder icke rimligen borde möta mot denna
terminologi, som föreslagits av lantmäteristyrelsen. Att fastighetsregister såsom
för stad skall få föras för ett område, som icke ingår i stad, köping
eller municipalsamhälle, har nämligen — såsom av remissprotokollet närmare
framgår — i första hand föranletts därav, att i och med genomförandet
av den nya kommunindelningen en köping kan komma att upphöra såsom
sådan och i stället bli en del av en landskommun. Det torde icke kunna
anses stå i strid mot språkbruket att beteckna det förutvarande köpingsområdet
såsom en ort, och någon tvekan om meningen med en bestämmelse
Kungl. Maj:ts proposition nr 195.
77
där en sådan terminologi användes lärer icke behöva uppstå. På grund
härav anser jag tillräckliga skäl icke föreligga att omarbeta förslagen i berörda
hänseende, varom lagrådet icke heller direkt hemställt. Detta terminologiska
spörsmål torde emellertid böra beaktas vid den tilltänkta allmänna
revisionen av fastighetsbildningslagstiftningen.
Lagrådets anmärkning vid förslaget till lag angående ändring i 1948 års
lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden
av stad har beaktats på så sätt, att ändringen begränsats till att avse endast
första stycket i 1948 års lag.
Jag övergår härefter till lagrådets anmärkningar rörande förslaget till lag
angående ändring i fastighetsbildningslagen.
Vidkommande 2 kap. 15 § är det riktigt, att det föreslagna tillägget endast
avser att göra stadgandet i 13 § andra stycket om bestämning av annan
gräns än tomtgräns tillämpligt i vissa fall då tomtindelning icke finnes,
nämligen dels inom områden där fastighetsregister såsom för stad skall
föras och dels, om sådant fastighetsregister skall föras för del av köping
eller municipalsamhälle, jämväl inom övriga delar av samhället. Lagrådet
har uttalat, att innebörden av detta tillägg borde komma till klarare uttryck
i lagtexten. Visserligen kan en liknande anmärkning i viss mån riktas även
mot paragrafens nuvarande lydelse, men jag har dock ansett mig böra biträda
lagrådets mening. På grund härav har 15 § formulerats så, att i omedelbar
anslutning till första stycket av paragrafen i dess nuvarande lydelse
fogats en mening av innehåll, att vad i 13 § andra stycket stadgas skall,
ändå att tomtindelning icke finnes, äga motsvarande tillämpning inom samhälle
eller annan ort å landet, där fastighetsregister skall föras enligt de för
stad meddelade bestämmelser.
I anledning av lagrådets anmärkning beträffande rubriken till 4 kap. har
åt denna givits lydelsen »Om sammanläggning av stadsägor, så ock av vissa
områden som redovisas i jordregister». Jämväl vad lagrådet anfört om att
sista stycket i 3 a § av förslaget borde utbrytas till en särskild paragraf har
iakttagits.
Lagrådets anmärkning vid 5 kap. 19 a § har beaktats.
Till lagrådets anmärkning vid 7 kap. 1 § vill jag framhålla, att det även
med den i lagrådsremissen föreslagna lydelsen måste anses vara tydligt
vad som göres beroende av Konungens förordnande. Ett bifall till lagrådets
framställning att bestämmelsen om fastighetsbok och tomtbok såsom fastighetsregistrcts
beståndsdelar måtte utbrytas ut sitt nuvarande sammanhang
skulle medföra, att man icke såsom nu finge den för städerna avsedda
formen av fastighetsregister karakteriserad redan i inledningsorden av kapitlets
första paragraf. Det synes mig icke motiverat att i anledning av den
nu planerade reformen vare sig genomföra en sådan omdisposition av stadgandet
eller redaktionellt jämka detsamma. Den i lagrådsremissen föreslagna
lydelsen har därför bibehållits.
Lagrådets anmärkning vid slutbestämmelserna har beaktats.
78
Kungl. May.ts proposition nr 195-
Slutligen ha vissa redaktionella jämkningar vidtagits i de remitterade förslagen
till lag angående ändring i fastighetsbildningslagen och lag angående
ändring i lagen den 25 april 1930 om delning av fastighet vid ändring i
rikets indelning med mera.
Föredraganden hemställer, att lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Karl Gustaf Grönhagen.
Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
500433