Kungl. Mcij.ts proposition nr 166.

1

Nr 166.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1950/51 till centraldepån för blindas arbeten
m. m.; given Drottningholms slott den 17 februari
1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1 propositionen redovisas en av statens sakrevision gjord utredning rörande
centraldepån för blindas arbeten. Förslag framlägges om att den försäljning
av blinda hantverkares produkter, som f. n. bedrives av centraldepån,
skall överlåtas till De blindas förening. Vidare föreslås nedläggande av
den vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män bedrivna materialdepån.
Anslag äskas till lån åt De blindas förening, till driftkostnader för
centraldepån in. m.

1 Bihnng till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 166.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 17
februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anför efter gemensam
beredning med cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
femte huvudtiteln, punkt 93, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild
proposition i ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna till Driften av centraldepån
för blindas arbeten ett anslag av 187 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Inledning.

Centraldepån för blindas arbeten, som står under ledning av statens blinddepånämnd,
har enligt instruktionen för nämnden (nr 644/1941) till ändamål
att till främjande av utkomstmöjligheterna för blinda hantverkare tillhandahålla
dem arbetsmaterialier och försälja av dem tillverkade färdiga
arbeten. Statens blinddepånämnd består av sex av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter
jämte suppleanter. Styrelsen för de blindas förening skall enligt instruktionen
beredas tillfälle föreslå en ledamot jämte suppleant samt direktionen
över institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och Kronprinsessan
Margaretas arbetsnämnd för de blinda att gemensamt föreslå en ledamot
jämte suppleant.

Sedan statens blinddepånämnd i skrivelse den 17 september 1948 dels anmält,
att en betydande del av det för centraldepån anvisade förlagskapitalet
gått förlorat dels ock anfört erinringar mot verksamhetens nuvarande organisation,
uppdrog Kungl. Maj :t den 24 september 1948 åt statens sakrevision
att företaga en översyn av blinddepånämndens verksamhet och formerna
för dess bedrivande. I skrivelser den 13 december 1948 och 17 februari
1949 lämnade sakrevisionen en redogörelse för den dittills verkställda
granskningen av blinddepånämndens verksamhet samt yttrande över av

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

3

nämnden avgivna framställningar om anslag. Härvid framhöll sakrevisionen,
att den ännu icke var beredd att taga ställning till alla de spörsmål som voro
för handen beträffande handhavandet och utförandet av den vid centraldepån
bedrivna verksamheten. På grundval av den då föreliggande utredningen
förelädes riksdagen i propositionen 1949: 115 förslag bl. a. om förstärkning
av rörelsekapitalet med 72 000 kronor eller det belopp vartill förlusterna
uppgingo. Prövningen av frågan om riktlinjerna för centraldepåns
verksamhet och formerna för densamma ansågs böra anstå i avbidan på slutförandet
av sakrevisionens utredning.

Med skrivelse den 30 december 1949 har sakrevisionen överlämnat ifrågavarande
utredning.

I det följande torde först, huvudsakligen i anslutning till sakrevisionens
utredning, få behandlas vissa spörsmål angående centraldepåns uppgifter
in. in. Därefter torde frågan om anslag till driftkostnader för budgetåret
1950/51 få upptagas till behandling.

Vissa spörsmål angående centraldepåns uppgifter in. in.

Framställning från statens blinddepånämnd om ökat rörelsekapital.

Blinddepånumnden har (skr. 25/1 1949) hemställt, att förlagskapitalet
för centraldepån måtte ökas med 325 000 kronor utöver nu tillgängligt belopp,
610 000 kronor. Till stöd härför har nämnden anfört bl. a., att genom
det otillräckliga rörelsekapitalet möjlighet icke finnes att inom därför
erforderlig tid betala de leverantörsfakturor, på vilka kassarabatt kan
erhållas. På grund härav göras icke obetydliga förluster i form av uteblivna
kassarabatter. Dessutom är det märkbart, att flera leverantörer ej äro villiga
att leverera sina varor till centraldepån, då betalning ej kan ske kontant.
För detta ändamål erforderlig kapitalökning har beräknats till 125 000 kronor.
Nämnden har vidare framhållit, att det genom de särskilda förhållanden,
som råda på importmarknaden, är nödvändigt för centraldepåns ledning
att när tillfälle gives köpa ganska stora partier av vissa varuslag. Vid
dessa direkta importaffärer är det ofta nödvändigt att till den utländska
säljaren ställa rembours, vilken måste inbetalas till bank, innan varorna
avsändas från ursprungslandet. Detta medför dels tidvis onormalt stora lager,
dels förskottsbetalning. Härför erforderlig kapitalökning har beräknats
till 70 000 kronor. På grund av allt större svårigheter för de blinda hantverkarna
att själva sälja sina produkter måste enligt blinddepånämndens
uppfattning centraldepån vara behjälplig härmed. För att effektivt kunna
bedriva en försäljning av färdiga varor fordras lagerhållning av ett fullständigt
sortiment. Lagret av färdiga varor beräknades uppgå till ca 50 000
kronor men behövde ökas till minst 80 000 kronor. Härför har beräknats
en kapitalökning av 30 000 kronor. Dessutom har för liantverksskolan i
Kristinehamn för blinda män beräknats ett rörelsekapital å 25 000 kronor,
varom styrelsen för skolan ingivit framställning till blinddepånämnden. -—•

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Nämnden har bl. a. upplyst, att den hos De blindas förening u. p. a. upptagit
ett räntefritt lån å 75 (100 kronor, vilket inräknats i det angivna beloppet
av 325 000 kronor.

Sakrevisionens utredning.

Centraldepåns tillkomst.

Sakrevisionen har lämnat en redogörelse för omständigheterna i samband
ined centraldepåns tillkomst. Härur må återges följande uppgifter.

Till grund för depåns inrättande ligger ett år 1937 avgivet förslag av
1936 års utredning angående blinda och dövstumma (SOU 1937:34). Förslaget
innebar, att uppgiften att anskaffa råvaror åt blinda hantverkare
borde anförtros en för hela landet gemensam organisation, främst i syfte
att uppnå billigare råvarupriser.

Vid sidan av en rationellt ordnad materialanskaffning framstod enligt
utredningsmännens förmenande förbättrandet av avsättningsmöjligheterna
för blindarbeten såsom ett spörsmål av avgörande betydelse för de arbetsföra
blindas försörjning. Ehuru den på detta område av framförallt Kronprinsessan
Margaretas arbetsnämnd i samråd med de skilda länsorganisationerna
utövade verksamheten vore mycket betydelsefull, ansåg utredningen,
att en efter mera enhetliga linjer uppbyggd försäljningsorganisation
var ofrånkomlig. Gjorda erfarenheter från län, där organisationsarbetet
nått en ej föraktlig effektivitet, gåvo belägg för att mycket
stod att vinna på förevarande område genom praktiskt betonade åtgärder.
Utredningen betonade emellertid, att försäljningsverksamheten skulle äga
avseende å den produktion av blindalster, som icke genom den blindes
egen försorg eller organisationernas förmedling fann köpare. I denna
angelägenhet såväl som inom andra områden av blindvården talade
nämligen alla skäl för att det allmännas stöd ej finge sträckas längre,
än vad med hänsyn till ett oundgängligt behov fanns påkallat. Enligt utredningens
förmenande talade skäl för att anordningar för upphjälpande
av de blindas förvärvsmöjligheter gåvos en så enhetlig form som möjligt.
Genom sammanförandet under samma ledning av materialanskaffning och
försäljning av blindas arbeten skulle man ernå bl. a. den fördelen, att inköpen
av råvarorna kommo att företagas med anlitande av den sakkunskap
och erfarenhet, som vanns vid den jämsides därmed bedrivna försäljningen
av färdiga alster. Härjämte förväntades minskade driftkostnader
komma att uppstå.

Vad härefter angår ledningen för depåns verksamhet diskuterade utredningen
möjligheten att åt De blindas förening u. p. a. anförtro materialanskaffning
och försäljning av blindas arbeten. Utredningen stannade emellertid
för att föreslå en central depå under fristående ledning med representanter
för staten, blindundervisningen, De blindas förening u. p. a. och den
frivilliga hjälpverksamheten. Med hänsyn till den ifrågasatta verksamhetens
affärsmässiga karaktär ansågs företaget böra inrättas som aktiebolag.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Efter proposition (nr 276) till 1938 års riksdag godtog riksdagen (skr.
nr 440) i princip förslaget om inrättande av en central depå för lillhandahållande
åt blinda hantverkare av arbetsmaterial och för avyttring till allmänna
och enskilda förbrukare av överskottsproduktionen av hantverkarnas
alster. I enlighet med därom i propositionen framlagt förslag upptogos
Irägorna om depåns organisation och verksamhetsformer samt om andra
kostnader än utgifterna för depåbyggnaden icke till prövning.

De frågor rörande centraldepåns verksamhetsformer, som förut lämnats
öppna, upptogos till behandling i 1941 års statsverksproposition (V ht, p.
49). I fråga om ledningen och formerna för depåverksamheten ansåg föredragande
departementschefen det vara mindre lämpligt, att företaget uppbyggdes
som aktiebolag och anslöt sig närmast till ett av statskontoret
framfört förslag om att ledningen av företaget skulle anförtros en av Kungl.
Maj :t utsedd nämnd.

Försäljning av material.

Sakrevisionen har företagit en undersökning rörande centraldepåns försäljning
av arbetsmaterial för manliga blinda hantverkare (material för
korg- och borsttillverkning). Denna rörelsegren utvisade för budgetåret 1948/
49 försäljningar till ett värde av ca 1 045 000 kronor. Centraldepåns totala
omsättning uppgick för samma budgetår till ca 1 260 000 kronor. Sakrevisionen
har rörande denna undersökning — som avsett första hälften av
budgetåret 1948/49 — till en början anfört i huvudsak följande.

Undersökningen utvisar, att kostnaden för försåld material uppgått till ca
600 000 kronor och att antalet blinda, som direkt eller indirekt verkställt
inköp från centraldepån, utgjort 912. De direkta kunderna ha för samma tid
varit 558. Ca hälften av materialförsäljningen, till ett belopp av 300 000
kronor, har skett till 40 kunder, vilka köpt för minst 3 000 kronor vardera
under halvåret. Härav har direkt till förbrukare sålts för ca 156 000 kronor
till 27 kunder, vilka sysselsätta tillhopa 69 blinda. Återstående kunder
med 3 000 kronors inköp utgöras av 11 lokalföreningar och 2 institutioner
(institutet och förskolan för blinda å Tomteboda och hantverksskolan i Kristinehamn
för blinda män) vilka vidaredistribuerat material för 152 000
kronor till 297 blinda. Sammanlagt 366 blinda erhålla sålunda material genom
iörsäljningen till 40 kunder med inköp å minst 3 000 kronor. Återstående
518 kunder hos centraldepån, vilka representera blinda till ett antal
av 546, ha under samma tidsperiod verkställt inköp för mindre än 3 000
kronor vardera. Av dessa kunder ha 224 inköpt för 200 kronor eller mindre.
Mer än hälften av sistnämnda kundkategori representerar inköp till värden
av mindre än 50 kronor vilka inköp i stor utsträckning avse speciell
blindmateriel, såsom blindskriftspapper, blindkäppar, armbindlar o. dyl.

I detta sammanhang må nämnas alt importrestriktioner under ifrågavarande
tidsperiod föranlett att de blinda hantverkarnas behov av material
icke kunnat tillgodoses av centraldepån i full utsträckning beträffande
samtliga materialslag. Viss kvotering hade därför måst tillgripas.

Sakrevisionen har anfört, att centraldepån sålunda har att tillgodose ett
mycket stort antal smäförbrukare med material. Ur ekonomiska synpunk -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

ter ställer sig detta givetvis synnerligen oförmånligt för depån, vilkens förvaltningskostnader
härigenom väsentligt ökas. Då depåns uppgift är att tillgodose
även dylika kunders materialbehov, ha eljest befogade åtgärder för
rationalisering av verksamheten i denna del icke ansetts böra vidtagas.
Härtill kommer att centraldepån på grund av svårigheterna att på vanligt
sätt korrespondera med de blinda hantverkarna och av andra omständigheter
enligt sakrevisionens mening icke kan driva sin verksamhet efter
samma rationella grunder som en i övrigt likartad affärsverksamhet. Någon
minskning beträffande antalet kunder eller försändelser anser sakrevisionen
därför knappast vara möjlig att genomföra på annat sätt än genom
en intensifiering av samarbetet med de frivilliga hjälporganisationerna.
Dylika organisationer lämna de blinda hantverkarna hjälp bl. a. genom
materialdistribution och i viss utsträckning genom bidrag i form av prisrabatter
eller bonus. För centraldepåns del innebär det en ej oväsentlig minskning
av kostnaderna att större partier levereras till lokala föreningar. Eu
motsvarande kostnadsminskning kan däremot icke beräknas uppkomma
genom att centraldqrån inrättar filialer. Av största betydelse för minskande
av centraldepåns kostnader för materialförsäljningen och för att göra
hjälpen till de blinda hantverkarna så effektiv som möjligt är sålunda enligt
sakrevisionens mening, att samarbetet med de lokala föreningarna
vidmakthålles och stärkes.

Vad angår centraldepåns försäljningspriser för material har sakrevisionen
anfört, att det icke med säkerhet kunnat fastställas, huruvida depån
kunnat uppnå sådana priser, att den kunnat förse de blinda hantverkarna
med material till fördelaktigare priser än vad den öppna marknaden kunnat
erbjuda.

Försäljning av färdiga varor.

Sakrevisionen upplyser, att under budgetåret 1948/49 färdiga varor från
manliga avdelningen försålts för ca 129 000 kronor. Försäljningen har skett
dels direkt från centraldepån, dels genom en vid depån sedan november
1948 anställd resande. Till komplettering av resandens kollektion ha inköpts
till branschen hörande fabriksgjorda varor, vilkas andel i nämnda
försäljningssiffra uppskattas till ca 20 %.

Sakrevisionen anför, att centraldepåns förutsättningar för ett tillfredsställande
handhavande av ifrågavarande för sälj ningsverksamhet lida av
väsentliga brister. Sakrevisionen har utförligt motiverat denna sin uppfattning.
Sakrevisionen har till en början framhållit, att det åligger centraldepän
att avyttra överskottsproduktionen av de blinda hantverkarnas alster.
Tidigare ha de blinda hantverkarna på grund av den rådande allmänna
varubristen själva och genom de lokala blindföreningarna kunnat försälja
sina produkter utan större svårigheter, varför i stort sett någon överskottsproduktion
icke uppstått. Den under senare tid inträffade förändringen i
marknadsläget synes emellertid ha medfört en överskottsproduktion av sådan
storlek, att centraldepån icke i full omfattning kunnat emottaga den -

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

7

samma till avsättning. Rörande möjligheterna att bestämma överskottsproduktionen
har sakrevisionen anfört följande.

Då hantverkarnas egen försäljning kräver både tid och uppoffringar av
annat slag, medför de lokala organisationernas och centraldepåns övertagande
av försäljningen möjligheter för hantverkarna att öka sin produktion.
Om blindvaror genom centraldepåns försorg inarbetas på marknaden, kunna
de blinda hantverkarna själva till följd därav icke erhålla i stort sett högre
priser än centraldepåns försäljningspriser. Valet kommer för hantverkarna
att stå mellan att själva sälja till högst av centraldepån tillämpade försäljningspriser
eller att såsom överskottsproduktion leverera till centraldepån
för dess inköpspris. I huvudsak kommer sålunda den mellan dessa priser
liggande marginalen, vilken centraldepåns uppgift är att göra så liten som
möjligt för att de blinda hantverkarna skola få högsta möjliga pris för
sina produkter, att ställas mot svårigheter och kostnader för hantverkarnas
eget försäljningsarbete. Denna omständighet jämte ett försämrat marknadsläge
medför otvivelaktigt en tendens mot att tillverkningen i allt större utsträckning
ställes till centraldepåns förfogande såsom överskottsproduktion.
Överskottsproduktionen är sålunda till sin omfattning av synnerligen tänjbar
storleksordning och kan befaras slutligen komma att omfatta den totala
produktionen. Försäljningsverksamheten kan visserligen begränsas genom
ransonerings- och kvoteringsförfarande eller genom speciell prispolitik,
men följderna härav skulle bliva mycket otillfredsställande i olika hänseenden.
Ett dylikt förfaringssätt från “en statlig organisations sida skulle
säkerligen bliva utsatt för stark kritik.

Omfattningen av centraldepåns verksamhet beträffande färdiga varor är
sålunda, framhåller sakrevisionen, beroende av en överskottsproduktion,
vilken kan vara synnerligen varierande och dessutom icke på förhand låter
sig beräknas. Möjligheterna att inordna ifrågavarande verksamhet i den
fast reglerade organisationsform, som centraldepån har, äro på grund härav
avsevärt mindre än då fråga är om försäljning av material. Härtill kommer
att försäljningen av färdiga varor är beroende av marknadsläget, vars
växlingar kunna ställa anspråk på ändrade dispositioner av försälj ningsverksamhetens
omfattning och inriktning och därmed föranleda icke i förväg
beräkningsbara kostnader. Depåns nuvarande organisationsform synes
därför icke utgöra en lämplig anordning för oinhänderhavande av försäljningen
av färdiga varor.

En dimensionering av en central statlig försäljningsorganisation — i nuvarande
eller annan organisationsform — på sådant sätt, att den skulle
kunna omhändertaga de hlinda hantverkarnas hela produktion, skulle, fortsätter
sakrevisionen, innebära en mångdubbling av den nuvarande centraldepåns
kapacitet och föranleda avsevärt ökade kostnader för statsverket.
Med hänsyn härtill och då sakrevisionen finner det utsiktslöst att i nuvarande
statsfinansiella läge förorda någon mera väsentlig ökning av statsverkets
kostnader för den nu ifrågavarande verksamheten — ett spörsmål som
dessutom måste ses i samband med statens åtgärder beträffande övriga
grupper av partiellt arbetsföra — måste andra vägar sökas för att tillgodose
förevarande hjälpbehov. Den närmast till hands liggande utvägen torde härvid
vara att åvägabringa ett intimt samarbete med de lokala organisationer -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

na, så att dessas resurser i form av kapital och årliga bidrag från enskilda,
kommuner, landsting in. fl. samt frivillig arbetskraft bliva tillgodogjorda
för det avsedda ändamålet. Härvid är den frågan av väsentlig betydelse,
om en statlig organisationsform i längden är lämplig för upprätthållande av
ett dylikt samarbete. Härom har sakrevisionen närmare anfört i huvudsak
följande.

Erfarenheten har visat, att i och med att centraldepån övertagit försäljning
av blindvaror de lokala föreningarnas intresse att lämna hjälp till de
blinda i välgörande syfte genom försäljning av deras produkter försvagats.
Skulle statsverket än mer engagera sig i denna form av hjälpverksamhet,
är det att befara, att de frivilliga hjälporganisationerna draga tillbaka kapital
och frivillig arbetskraft från denna gren av hjälpverksamheten. En sådan
utveckling skulle för centraldepån medföra organisatoriska svårigheter
och föranleda ett väsentligt ökat medelsbehov för driften och en betydande
kapitalinsats från statsverkets sida.

Försäljningen av de blinda hantverkarnas produkter måste i konkurrens
med fabriksvaror och seende hantverkares alster i allmänhet grundas på ett
framhävande av blindvarornas goodwill i jämförelse med priset. En väsentlig
uppgift härvidlag är att understryka det moment av välgörenhet, som
yttrar sig i att köparen hellre betalar litet mer för eu blindtillverkad vara,
om han därigenom vet att han hjälper de blinda att försörja sig själva. Detta
moment torde av en statlig organisation endast i ringa utsträckning kunna
utnyttjas i försäljningsarbetet. Den inställningen hos enskilda köpare torde
nämligen knappast kunna undvikas, att de icke ha någon påtaglig anledning
att hjälpa staten i dess verksamhet, varför huvudsakligen ekonomiska
synpunkter kunna väntas bliva av dem anlagda. Därigenom komma svårigheterna
att avsätta de blindas produktion vid en statlig försäljning att
bliva större än om försäljningen sker genom en enskild hjälporganisation,
som kan utnyttja välgörenhetsmomentet. Skulle försäljningen av färdiga
varor ske i statlig regi, torde de rent affärsmässiga synpunkterna bliva de
avgörande. Då såsom nämnts blindvarorna icke kunna som regel konkurrera
i prishänseende med fabriksmässigt tillverkade varor, måste särskilda
åtgärder vidtagas för att underlätta försäljningen såsom genom subventionsförfarande
i en eller annan form, åläggande för statliga myndigheter att tillgodose
behov av här ifrågavarande varuslag utan hänsynstagande till upphandlingsförordningens
bestämmelser eller frångående på annat sätt av de
ekonomiska principerna för en anskaffnings verkställande. Då statsmakterna
i tidigare sammanhang icke ansett sig böra vidtaga dylika anordningar
för hjälpverksamheten bland de blinda, vilken ansetts böra tillgodoses bl. a.
genom tillhandahållande av billiga råvaror och visst biträde med försäljningen
av färdiga varor, synas skäl icke föreligga att nu utvidga hjälpverksamheten
genom åtgärder av antydd art. Förevarande spörsmål synas icke
kunna lösas isolerat för de blindas del utan böra tagas upp i samband med
frågan om försäljningen av partiellt arbetsföras i allmänhet produkter.

I detta sammanhang må nämnas, att en undersökning av möjligheterna att
koncentrera försäljningen av de blindtillverkade varorna till någon större
enskild företagare givit vid handen, att en dylik anordning icke är praktiskt
genomförbar även om man här skulle tillämpa ett särskilt subventionsförf
ar ande.

Enligt från centraldepåns ledning inhämtade uppgifter erfordras för försäljningen
särskilt till detaljister ett någorlunda fullständigt sortiment av
till branschen hörande varor. Köparna föredraga nämligen i allmänhet en

Kungi. Maj:ts proposition nr 166.

9

enda leverantör för ett helt sortiment framför att anskaffa blindtillverkade
varor på ett håll och andra varor på ett annat. För detta ändamål måste
centraldepån inköpa fabrikstillverkade kompletteringsartiklar, såsom borstar
av sådana typer som ej tillverkas av blinda hantverkare, penslar eller
andra varor, som erfordras för en smidig anpassning till marknadsläget.
En dylik utökning av försäljningsverksamheten har ägt rum under det
gångna budgetåret, ehuru detta torde falla utom ramen för depåns av statsmakterna
fastställda arbetsuppgifter. Vid en sådan försäljning av fabrikstillverkade
varor, vilken torde få en större omfattning om centraldepåns
försäljning av blindtillverkade varor skulle utökas, torde man få räkna med
en kraftig reaktion från den enskilda handelns sida, som skulle få bedriva
sitt arbete i konkurrens med en verksamhet för vilken staten bestrider en
mycket stor del av omkostnaderna. I detta sammanhang må ock framhållas,
att det för utökning av centraldepåns försäljning av färdiga varor torde
vara nödvändigt att i större utsträckning anlita resande för försäljning till
detaljister, grossister och större konsumenter. Att för en statlig organisation
utnyttja en dylik form för försäljning torde vara förenat med sådana
olägenheter, att densamma icke kan förordas.

Sakrevisionen framhåller härefter, att centraldepån vid en försäljning av
färdiga varor till ett värde av mellan 100 000 och 200 000 kronor icke på ett
tillfredsställande sätt kunnat fylla sin uppgift att avyttra de blinda hantverkarnas
överskottsproduktion. En utökning av centraldepåns försäljning
till ett värde av ca 600 000 kronor per år, som depåns lokalutrymmen kunna
medgiva, torde enligt sakrevisionen — bl. a. genom skärpning av konkurrensen
med de blinda hantverkarnas egen försäljning — medföra en stegrad
press på statsmakterna att övertaga en allt större del av de blinda
hantverkarnas produktion för försäljning och erfordra en förstärkning av
förlagskapital och årligt driftanslag. Då den totala produktionen av blindvaror
har uppskattats till ett försäljningsvärde av mellan 3 och 5 miljoner
kronor per år, finner sakrevisionen det uppenbart, att en utbyggnad av
centraldepåns försäljningsorganisation icke är en — ekonomiskt sett —
framkomlig väg för lösande av de blinda hantverkarnas försäljningsproblem.
Ett bibehållande av försälj ningsverksamheten i centraldepåns regi torde
snarare vara ägnat att på längre sikt försvåra en lösning.

Med hänsyn till de olägenheter, som äro förbundna med en statlig försäljning
av här ifrågakonnnande färdiga varor, anser sakrevisionen försäljningsverksamheten
som ett provisorium böra överföras till den blindorganisation
som synes ha de största förutsättningarna att genomföra en försäljning
av den speciella art, varom här är fråga, nämligen De blindas förening
u. p. a. Givet är, anför sakrevisionen, att statsverket måste bidraga
ekonomiskt till denna verksamhet. Såsom närmare framgår av det följande
beräknar sakrevisionen, alt den föreslagna anordningen icke behöver inedföra
någon reell ökning av statsverkets kapitalinsats men väl en ökning
av driftkostnaderna med ca 20 000 kronor per år. Härtill kommer alt centraldepåns
organisation i viss omfattning måste ställas till De blindas förenings
u. ]>. a. förfogande. För nu antydd medverkan från statens sida
förutsättas viss kapitalinsats och vissa ekonomiska garantier i övrigt från

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

föreningens sida. Sakrevisionen beräknar att härigenom en väsentlig ökning
av försäljningens effektivitet skall kunna ernås för relativt rimliga kostnader.
Sakrevisionen nämner, att försäljningsvolymen under nästkommande
budgetår beräknats få ett värde av ca 600 000 kronor i blindvaror och omkring
120 000 kronor i fabriksvaror. Under sådana omständigheter och då
statsverkets kostnader för försäljningsverksamheten kunna fixeras, vilket
icke blir fallet om försäljningen bibehålies i depåns regi, har förevarande
förslag likväl av sakrevisionen ansetts böra framläggas trots de uppenbara
olägenheter som äro förenade med detsamma. Efter en försökstid av förslagsvis
minst två budgetår torde enligt sakrevisionen slutlig ställning få
tagas till frågan huru ifrågavarande problem lämpligen skola slutgiltigt
lösas.

Förevarande spörsmål har av sakrevisionen ingående diskuterats med
representanter för blinddepånämnden och De blindas förening u. p. a. Dessa
ha därvid enligt sakrevisionen under framhållande av de organisatoriska
svårigheter, som äro förenade med ett särskiljande på antytt sätt av förenämnda
två rörelsegrenar, givit sin anslutning till den föreslagna provisoriska
anordningen, då denna enligt deras uppfattning f. n. synes vara den
bästa utvägen för att åvägabringa en låt vara provisorisk lösning av försäljningsfrågan
och för att man skulle erhålla de praktiska erfarenheter, som
äro nödvändiga för en definitiv lösning av de nu föreliggande problemen.
I anslutning härtill ha följande grunder godkänts av De blindas förening
u. p. a. och blinddepånämnden:

1) Fr. o. m. den 1 juli 1950 övertages försäljningen av färdiga varor från
manliga hantverkare av De blindas förening u. p. a.

2) Verksamheten bedrives av De blindas förening u. p. a. vid centraldepån
för blindas arbeten i Tomteboda och redovisas bokföringsmässigt såsom en
särskild rörelsegren benämnd MA färdiga varor.

3) Förlagskapital tillskjutes av staten och De blindas förening u. p. a. med
ett belopp av 150 000 kronor vardera. Därutöver äger De blindas förening
u. p. a. tillskjuta ytterligare medel efter eget önskemål.

4) För bestridande av med verksamheten förenade omkostnader beviljar
staten De blindas förening u. p. a. ett anslag av 40 000 kronor per budgetår
fr. o. m. 1 juli 1950. Beloppet har beräknats på grundval av en av De blindas
förening u. p. a. upprättad kalkyl, utvisande kostnader utöver intäkter vid
en försäljning av blindtillverkade varor till ett värde av 600 000 kronor per
år. Anslaget ställes till De blindas förenings u. p. a. förfogande vid budgetårets
början och må tagas i anspråk för avlöningar och omkostnader för
ifrågavarande rörelsegren, i den mån eventuellt redovisad vinst på försäljningen
icke förslår till täckande av dessa kostnader under budgetåret. De
blindas förening u. p. a. må efter eget önskemål tillskjuta medel till täckning
av omkostnader, vilka medel skola återbetalas av eventuellt överskott
på försäljningen före vinstberäkning.

5) Statens investering av förlagskapital i centraldepån dimensioneras med
hänsyn till behovet för verksamheten med undantag av rörelsegrencn MA
färdiga varor. Efter samma grunder beräknas storleken av centraldepåns
årliga driftanslag.

6) Personalen vid centraldepån skall i den utsträckning så är möjligt biträda
med verksamheten rörande färdiga varor utan att kostnaderna här -

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

11

för överföras till ifrågavarande rörelsegren. Personalbehovet i övrigt, som
hänför sig till rörelsegrenen MA färdiga varor, tillgodoses genom anställning
hos De blindas förening u. p. a., varvid kostnaderna påföras ifrågavarande
rörelsegren.

7) Rörelsegrenen MA färdiga varor påföres sådan ökning av centraldepåns
omkostnader, som föranledes av ifrågavarande rörelsegren. Beträffande vissa
slag av omkostnader, i huvudsak frakter, transporter, porto och interurbana
telefonsamtal, må procentuell fördelning månadsvis verkställas på basis
av omsättningen el. dyl. för underlättande av bokförings- och redovisningsarbetet.

8) Resultatet för rörelsegrenen MA färdiga varor redovisas per budgetår
genom framläggande av särskilda vinst- och förlust- och balansräkningar.

9) De blindas förening u. p. a. ikläder sig garanti för det av staten investerade
förlagskapitalet och täcker enligt bokslutet utvisad förlust.

10) Enligt bokslutet utvisad vinst användes i första hand för återbetalning
till De blindas förening u. p. a. av eventuellt under tidigare budgetår
av föreningen täckta förluster, varefter återstoden av vinsten fördelas mellan
staten och De blindas förening u. p. a. i proportion till investerat förlagskapital.
Ovannämnda återbetalning och fördelning sker genom gottskrivning
av resp. förlagskapitalkonton i räkenskaperna. Återbetalning av
förlagskapital verkställes, då så är möjligt utan förfång för rörelsens bedrivande,
så att det investerade kapitalet reduceras till samma belopp för
staten som för De blindas förening u. p. a.

11) Åt centraldepåns föreståndare uppdrages att ombesörja verksamheten
för föreningens räkning samt teckna föreningens firma för ifrågavarande
ändamål. Inköp, försäljning, korrespondens och övrig till rörelsegrenen
hörande verksamhet sker i föreningens namn och med föreningens fakturor,
formulär, brevpapper o. dyl.

12) Centraldepåns lager av färdiga varor inköpes av De blindas förening
u. p. a. från centraldepån enligt inventering per 1 juli 1950 till centraldepåns
inköpspriser.

13) Av De blindas förening u. p. a. anställes en härför kvalificerad befattningshavare
att under centraldepåns föreståndare biträda med bokföringsoch
redovisningsarbete och härmed sammanhängande kamerala uppgifter.

14) Den vid centraldepån av De blindas förening u. p. a. bedrivna verksamheten
underkastas granskning av riksräkenskapsverket.

15) Förevarande anordning för försäljningsverksamhet är ett provisorium
och en försöksverksamhet för att erhålla praktisk erfarenhet och underlag
för ett säkrare bedömande av hithörande frågor.

Förlagskapitalet.

Sakrevisionen har anfört, alt 1936 års utredning angående blinda och dövstumma
utgick från all ett förlagskapital å 250 000 kronor, varav 100 000
kronor för försäljning av färdiga varor, skulle ställas till centraldepåns
förfogande. Dessa beräkningar godtogos av statsmakterna. Då envar av
blindinstitutets i Tomteboda direktion, De blindas förening u. p. a. och
Kronprinsessans Margaretas arbetsnämnd ställde 20 000 kronor till förfogande,
anvisade 1941 års riksdag 190 000 kronor såsom förlagskapital.

Inför igångsättandet av centraldepåns verksamhet anmälde blinddcpånämnden
1946, att behovet av förlagskapital var väsentligt större än det
tidigare beräknade. Nämnden räknade härvid med en försäljningssumma å

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

1 500 000 kronor samt uppskattade värdet av den överskottsproduktion, varmed
centraldepån skulle taga befattning, till ca 1 000 000 kronor. Med hänsyn
härtill fann nämnden, att centraldepåns behov av rörelsekapital enligt
de av statsmakterna tidigare godtagna beräkningsgrunderna skulle utgöra
ca 600 000 kronor. Nämndens beräkning godtogs av statsmakterna och för
budgetåret 1946/47 anvisades ett investeringsanslag av 350 000 kronor. I
samband med att materialdepån för blinda kvinnor uppgick i centraldepån
överfördes dit ett av Kronprinsessan Margaretas arbetsnämnd insatt förlagskapital
om 10 000 kronor.

Sammanlagt ha sålunda 610 000 kronor stått till förfogande i förlagsmedel.
Genom förluster minskades emellertid sålunda tillgängligt kapital med
ca 72 000 kronor. För täckning av förluster anvisade 1949 års riksdag nämnda
belopp. I realiteten står emellertid, anför sakrevisionen, liksom förut till
depåns förfogande ett 1''örlagskapital av 610 000 kronor, vilket enligt såväl
statsmakternas som blinddepånämndens beräkningar med 10 000 kronor
överstiger det belopp som befunnits erforderligt vid en årsomsättning av

2 500 000 kronor.

Sakrevisionen har härefter erinrat om blinddepånämndens förenämnda
framställning den 25 januari 1949 om förstärkning av förlagskapitalet med
325 000 kronor.

Härefter har sakrevisionen anfört i huvudsak följande.

Av centraldepåns bokföring framgår, att omsättningen för budgetåret
1943/49 av såväl råmaterial som färdiga arbeten uppgått till ca 1 260 000
kronor eller omkring hälften av den omsättning, för vilken nu disponibelt
rörelsekapital beräknats. Nämndens nu förevarande framställning om förstärkning
av rörelsekapitalet innebär i stort sett, att totalbehovet av rörelsekapital
(610 000 -j- 325 000 = ) 935 000 kronor, med tillämpning
av tidigare beräkningsgrunder skulle motsvara en omsättning, som vore
ungefär tre gånger så stor som den under budgetåret 1948/49 redovisade.
Mot bakgrunden härav förefalla de av nämnden i förutnämnda framställning
framförda skälen för en ökning av rörelsekapitalet icke godtagbara.
En på sakliga grunder stödd omprövning av depåns behov av rörelsekapital
har därför synts erforderlig.

På grund härav har sakrevisionen uppdragit åt affärsekonomiska forskningsinstitutet
vid handelshögskolan i Stockholm att verkställa undersökning
i berörda hänseende.

I anslutning till resultatet av denna undersökning framhåller sakrevisionen
följande.

Då manliga avdelningens försäljning av färdiga varor i annat sammanhang
föreslagits skola upphöra och övertagas av De blindas förening u. p. a.,
i samband varmed kapitalbehovet för denna rörelsegren beräknats, är ett
rörelsekapital för centraldepåns del erforderligt dels för lagerhållning av material
för manliga avdelningen samt av material och färdiga arbeten för
kvinnliga avdelningen dels ock för kreditgivning till blinda hantverkare.

Behovet av medel för lagerhållningen bestämmes av omsättningen och omsättningshastigheten
med beaktande av möjligheterna till räntefria leverantörskrediter.
Såsom tidigare angivits har den totala försäljningen av mate -

Kungi. Maj.ts proposition nr 166.

13

rial till manliga blinda hantverkare under budgetåret 1948/49 uppgått till
i runt tal 1 045 000 kronor. Då försäljningen av material under nämnda budgetår
skett med ett vinstpålägg av cirka 5 %, kan årsomsättningens inköpspris
(= lagervärde) beräknas till 1 000 000 kronor. Att med säkerhet angiva
en mot lagrets sammansättning svarande och i växlande konjunkturlägen
gällande omsättningshastighet är knappast möjligt, särskilt med hänsyn till
den oundvikliga avvägningen mellan depåns sociala uppgifter och rent
affärsmässiga principer. Vid den nyssberörda utredningen har man emeliertid
funnit, att en omsättningshastighet av 2,5 — lagret omsättes genomsnittligt
2,5 gånger per år — är godtagbar, vilket motsvarar ett genomsnittligt
lager till ett värde av 400 000 kronor. Nämnda belopp torde emellertid
kunna minskas med 25 000 kronor motsvarande en månads kredit å depåns
köp från inhemska leverantörer, vilka inköp för det senaste året beräknats
till cirka 300 000 kronor. Medelsbehovet för lagerhållning av material till
manliga blinda hantverkare kan sålunda beräknas till 375 000 kronor.

För lagerhållning av såväl material som färdiga varor för kvinnliga avdelningen
beräknas ett belopp av 35 000 kronor motsvarande lagrets genomsnittliga
värde vid halvårsinventeringarna ”/o och sl/i2 1948 samt “/« 1949.

Då till grund för förevarande beräkningar av kapitalbehovet lagts omsättningen
av material under budgetåret 1948/49, ehuru försäljningen märkbart
minskat under senare tid, synas särskilda medel icke behöva beräknas för
den belastning av centraldepåns rörelsekapital, som ett föreslaget nedläggande
av depån i Kristinehamn kommer att medföra. Denna belastning torde
nämligen mer än väl komma att uppvägas av den konstaterade omsättningsminskningen.

För lagerhållning av material och färdiga arbeten vid centraldepån skulle
sålunda föreligga ett medelsbehov av (400 000 — 25 000 -f- 35 000 —) 410 000
kronor.

Beträffande behovet av medel för kreditgivning till blinda hantverkare
torde härför erforderligt rörelsekapital, med hänsyn till att i ett icke obetydligt
antal fall betalning äger rum kontant, kunna hänföras till en årsomsättning
av 1 000 000 kronor. Då betalningstiden är fastställd till 30 dagar,
skulle medelsbehovet för förevarande ändamål kunna beräknas till 83 000
kronor. Då en förlängning av kredittiden i vissa fall är svår att undvika,
torde nämnda belopp böra höjas till 100 000 kronor.

Centraldepåns behov av rörelsekapital beräknas sålunda av sakrevisionen
till (400 000 — 25 000 + 35 000 + 100 000) 510 000 kronor. Då f. n. 610 000
kronor äro disponibla, beräknar sakrevisionen, att av de av staten tillskjutna
förlagsmedlen ett belopp av 100 000 kronor skall kunna lösgöras. Sakrevisionen
föreslär, att detta belopp ställes till förfogande för den föreslagna
försäljningsorganisationen inom De blindas förening u. p. a.

Rörelsen under budgetåret 1948/49.

Sakrevisionen har granskat centraldcpåns rörelse under budgetåret 1948/
49 och med anledning därav framlagt vissa kritiska synpunkter.

Härvid har sakrevisionen till en början anfört, att rörelsen under nämnda
budgetår givit ett överskott å 10 164 kronor 41 öre. Detta överskott har
enligt den i räkenskaperna verkställda fördelningen på olika rörelsegrenar
uppkommit på följande sätt:

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

Kr.

Vinst på manliga avdelningens försäljning av material .......... 48 320: 78

» > kvinnliga » » » färdiga varor ...... 5182:57

53 503: 35

Avgår: Förlust på manliga avdelningens försäljning

av färdiga varor .................... 1 107: 78

» Förlust på kvinnliga avdelningens försäljning
av material ...................... 1 873:02

» Förlust på borstträtillverkningen .......... 11 555:64

» Kostnader, som icke fördelats på nämnda

rörelsegrenar ........................ 28 802:50 43 338:94

Vinst för budgetåret 10 164: 41

En väsentlig anledning till underskottet på borstträtillverkningen är, anför
sakrevisionen, att arbetena icke kalkylerats med tillräcklig noggrannhet,
varigenom för låga priser debiterats beställarna. Under innevarande budgetår
har ett tillfredsställande kalkylsystem upplagts, vilket lett till en korrigering
av priserna.

Sakrevisionen framhåller, att rörelsen Under budgetåret 1948/49 enligt
sakrevisionens mening belastats med en del kostnader, vilka icke avsetts att
täckas av den marginal mellan inköps- och försäljningspris, varmed för rörelsen
ordinära kostnader skola bestridas. Såsom exempel på sådana kostnader
anför sakrevisionen följande. Kr

Felaktigt bokförda fria frakter ............................ 1 947:01

Kostnad för resande utöver provision....................... 4 571:57

Diverse inredning och inventarier .......................... 13 543:40

Reparationer av skada på bil i annan användning än för resanden
................................................... 1 838: 65

Summa 21 900: 63

Av ett omkostnadspålägg av ca 9 % har, fortsätter sakrevisionen, ca 5 %

använts att jämte vinst på kvinnliga avdelningens färdiga varor täcka förluster
på övriga rörelsegrenar jämte nyss angivna till rörelsen ej hänförliga
kostnader på 21 900:63 kronor samt till redovisande av vinst med
10 164: 41 kronor. Av vinsten ha 4 000 kronor använts för nedskrivning av
varulager och resten, 6 164: 41 kronor, överförts till vinst- och förlustkonto
för täckande av underskott på statsanslaget.

Enligt Kungl. Maj :ts beslut den 30 juni 1949 skulle av det förutsatta
överskottet på rörelsen högst 7 500 kronor få tagas i anspråk för täckande
av underskott på statsanslaget för driften. Det belopp, som täckts av överskottet
på rörelsen, utgöres emellertid, framhåller sakrevisionen, icke endast
av det till vinst- och förlustkontot överförda beloppet av 6 164: 41 kronor
utan därtill även av angivna till den ordinära rörelsen icke hänförliga
kostnader på 21 900:63 kronor. Det för driften avsedda statsanslaget har

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

15

sålunda, framhåller sakrevisionen, överskridits med sammanlagt 28 065: 04
kronor, vilket belopp täckts med överskott å rörelsen, ehuru Kungl. Maj :t
endast medgivit ianspråktagande av högst 7 500 kronor. Någon merutgift
har icke uppkommit för statsverket, då kostnaderna betalats av de blinda
hantverkarna genom att försåld material erhållit ett för högt försäljningspris
genom ett särskilt kostnadspålägg. Ett sådant förfarande har emellertid,
anför sakrevisionen, icke av statsmakterna avsetts. Enligt sakrevisionens
mening har härigenom utgifterna för centraldepåns drift icke anpassats
efter det beviljade statsanslagets storlek.

Materialdepån vid hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män.

Här torde till en början få åberopas följande uppgifter ur en av sakrevisionen
lämnad redogörelse för den tidigare behandlingen av frågan om
kristinehamnsdepån.

1936 års utredning angående blinda och dövstumma föreslog, att uppgiften
att anskaffa material åt de blinda hantverkarna skulle anförtros en
för hela landet gemensam organisation. Att en sådan anordning komme att
medföra övervägande fördelar i jämförelse med förutvarande system syntes
utredningen uppenbart, ej minst med tanke på möjligheten att genom
avsevärda inköp uppnå billigare råvarupriser. Som en följd härav borde
depån i Kristinehamn nedläggas.

I sitt yttrande över utredningens förslag framhöll styrelsen för hantverksskolan,
att nedläggande av depån med därav följande stängning av skolans
butik skulle försätta skolan i ett mycket bekymmersamt läge, enär de arbeten,
som förfärdigades vid skolan, då komme att i stom mängder lagras
år från år. Häremot framhöll skolöverstyrelsen, att farhågorna beträffande
avyttrandet av de vid skolan förfärdigade arbetena knappast syntes vara
ägnade att bevisa olämpligheten av en centraliserad materialanskaffning
med därtill hörande försäljning av blindarbeten. Det syntes nämligen få anses
som tämligen självfallet, att jämväl försäljningen av de vid hantverksskolan
tillverkade alstren, i den mån detta icke kunde äga rum vid skolan,
finge ombesörjas av den centrala depån.

I prop. 1938:276 angående inrättande av en centraldepå för blindas arbeten
fann departementschefen i likhet med skolöverstyrelsen de erinringar,
som av styrelsen för kristinehamnsskolan riktats mot utredningsförslaket,
ej övertygande. Riksdagen, som i princip godkände förslaget till en centraldepå,
förutsatte emellertid, att en omprövning skulle ske rörande möjligheterna
att nedbringa de relativt betydande kostnader, som centraldepåns
uppförande och drift beräknats medföra. Såsom ett led därutinnan borde
enligt riksdagens mening hl. a. undersökas, huruvida icke depån i Kristinehamn
och eventuellt även andra depåer läte sig med fördel utnyttjas som
filialer till centraldepån. På grund av riksdagens förenämnda erinringar
uppdrogs åt skolöverstyrelsen att verkställa utredning. Beträffande materialdepån
i Kristinehamn fann därvid skolöverstyrelsen, att intet framkommit,
som kunde anses giva stöd för att nämnda depå skulle bliva i stånd att reducera
centraldepåns verksamhet med för denna förbilligande resultat.

I 1939 års statsverksproposition anslöt sig departementschefen i allt väsentligt
till skolöverstyrelsens uppfattning. Departementschefen framhöll
emellertid, att enligt hans mening tanken på anordnandet av särskilda filialer
i form av lokala upplag och uppsamlingsställen icke borde helt avvisas,

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

ehuru övervägandet av åtgärder i denna riktning borde i första hand tillkomma
ledningen för den centrala depån.

Verksamheten vid centraldepån beräknades kunna igångsättas från ingången
av budgetåret 1941/42 och samtidigt härmed skulle kristinehamnsdepån
nedläggas. 1941 års riksdag fann emellertid, att praktiska skäl talade
för ett bibehållande av materialdepån i Kristinehamn såsom en filial
till centraldepån till dess centraldepåns ledning på grundval av vunnen erfarenhet
hunnit bilda sig ett omdöme om behovet och lämpligheten av krislinehamnsdepåns
fortsatta existens.

1942 framhöll blinddepånämnden, att verksamheten vid filialen i Kristinehamn
såsom icke förenlig med affärsmässiga principer borde nedläggas med
utgången av budgetåret 1942/43. Med hänsyn till den ståndpunkt riksdagen
vid upprepade tillfällen intagit i denna fråga utgick emellertid departementschefen
(1943 års statsverksprop., V ht., p. 53) vid anslagsberäkningen
från att verksamheten vid filialen i Kristinehamn t. v. skulle
upprätthållas.

Blinddepånämnden har därefter i samband med anslagsäskanden för budgetåret
1947/48 ånyo förordat kristinehamnsdepåns nedläggande. Föredragande
departementschefen fann (1947 års statsverksprop., V ht., p. 62)
med hänsyn till vad 1941 års riksdag uttalat i ämnet, att ytterligare någon
tids erfarenhet borde avvaktas innan frågan upptoges till behandling. I skrivelse
den 27 februari 1948 har blinddepånämnden ånyo understrukit att skäl
icke föreligga för ett fortsatt uppehållande av kristinehamnsdepåns verksamhet.
Nämnden har vidare framhållit, att av företagna undersökningar
framginge, att fraktkostnaderna till samtliga destinationsorter, till vilka varor
levererades från Kristinehamn, bleve högre än om samma varor levererats
från Stockholm. Då härtill konime kostnader för löner m. in., vore det
enligt nämndens mening uppenbart, att verksamheten i Kristinehamn innebure
en onödig omkostnad.

De skäl för kristinehamnsdepåns nedläggande, som sålunda i olika sammanhang
anförts, synas sakrevisionen tala för att depån nedlägges fr. o. m.
budgetåret 1950/51. Sakrevisionen har ytterligare utvecklat skälen härför.

Härvid har sakrevisionen upplyst, att av centraldepån bestridda kostnader
för depån i Kristinehamn under budgetåret 1948/49 utgjort 10 788 kronor
för löner och 2 523 kronor för fria frakter. Försäljningen av material
har under budgetåren 1944/45—1948/49 i genomsnitt utgjort ca 100 000
kronor. Vidare har sakrevisionen anfört.

Fn närmare undersökning av den under budgetåret 1947/48 vid kristinehamnsdepån
bedrivna försäljningen har givit vid handen, att denna — förutom
i mindre ströposter — skett till ca 250 kunder över hela landet, varav
ca 15 i Kristinehamn. Av kunderna ha minst två tredjedelar även verkställt
inköp direkt från centraldepån i Tomteboda under sista halvåret 1948
enligt den undersökning av dess kundkrets, som verkställts för nämnda halvår.
Samtliga för depåerna gemensamma kunder — med undantag för fyra
— ha tillgodosett den övervägande delen av sitt materialbehov från centraldepån.
Av de kunder, utgörande mindre än en tredjedel av hela antalet,
som köpt enbart från depån i Kristinehamn, äro endast 25 av den storleksordningen,
att deras inköp överstiga 300 kronor för sista halvåret 1948. Av
sistnämnda kunder äro 17 bosatta i Värmlands och närbelägna län, varav
7 i Kristinehamn, samt en i vardera Göteborg, Katrineholm, Boden, Falkenberg,
Piteå, Trelleborg, Kalmar och Jönköping.

Kunqi. Maj:ts proposition nr 166.

17

Ett övertagande av försäljningen från depån i Kristinehamn torde sålunda
enligt sakrevisionen medföra en utökning av centraldepåns kundkrets
med ca 25 kunder av någon betydelse samt med mindre än 50 nya småkunder.
Därtill kommer, framhåller sakrevisionen, en ökning av omsättningen
för förutvarande kunder, som tidigare täckt huvuddelen av sitt materialbehov
hos centraldepån. Någon ökning av centraldepåns arbetsuppgifter
för omhändertagandet av kristinehamnsdepåns försäljning av material
av sådan storleksordning, att av denna anledning ytterligare medel
för centraldepåns verksamhet skulle bliva erforderliga, synes sakrevisionen
icke vara att befara.

Vad försäljningen av färdiga varor beträffar har kristinehamnsdepån
uteslutande försålt av eleverna vid hantverksskolan tillverkade alster huvudsakligen
till blinda hantverkare i samband med materialförsäljningen
till dessa.

Vid ett nedläggande av kristinehamnsdepån kan enligt sakrevisionen ett
belopp av i runt tal 80 000 kronor frigöras. Härav äro 20 000 kronor beviljade
såsom rörelsekapital för styrelsen för hantverksskolan. Detta belopp
redovisas numera i riksgäldskontorets räkenskaper under fonden för förlag
till statsverket. Återstoden, 60 000 kronor, utgöres huvudsakligen av
hopsparade överskott på försäljningen av elevarbeten och på materialdepåns
rörelse i övrigt. Ett belopp av 85 000 kronor av dylika hopsparade medel har
under budgetåret 1945/46 enligt statsmakternas beslut inlevererats till statsverket.

Vid ett nedläggande av kristinehamnsdepån bör enligt sakrevisionen det
förutnämnda under fonden för förlag till statsverket bokförda beloppet på
20 000 kronor återbetalas. Därefter kvarstående kapitalbehållning, omkring
60 000 kronor, bör inlevereras till statsverket. Med hänsyn till att även efter
ett nedläggande av materialdepån ett mindre rörelsekapital är erforderligt
för den inom hantverksskolan bedrivna tillverkningen och försäljningen, föreslår
sakrevisionen, att ett efter den uppskattade omsättningen till 10 000
kronor beräknat belopp ställes till förfogande såsom rörelsekapital för skolans
del.

Sammanställning.

Ett bifall till de av sakrevisionen framlagda förslagen skulle för ifrågavarande
verksamhet i dess helhet innebära följande. Statsverket skulle tillgodoföras
100 000 kronor av centraldepåns förlagskapital och 80 000 kronor
frän kristinehamnsdepån eller tillhopa ISO 000 kronor, varav 120 000 kronor
skulle tillgodoföras fonden för förlag till statsverket och 60 000 kronor
statsregleringen. 160 000 kronor skulle ställas till förfogande såsom kapitalinvestering,
varav 150 000 kronor för De blindas förening och 10 000
kronor för hantverksskolan i Kristinehamn. Härtill skulle komma anslag å
driftbudgeten för budgetåret 1950/51 med — såsom framgår närmare av
det följande — 167 000 kronor för centraldcpån och 40 000 kronor för De
blindas förening eller tillhopa 207 000 kronor, vilket i jämförelse med inne 2

Iiihang till riksdagens protokoll 1950. t samt. Nr 106

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

varande budgetår skulle innebära en ökning med 20 000 kronor. Då emellertid
skillnaden mellan vad statsverket tillgodoföres och skulle få att utgiva
såsom kapitalinsats uppgår till 20 000 kronor, innebär sakrevisionens
förslag icke ökat medelsutlägg för statsverket i förhållande till innevarande
budgetår.

Yttranden över sakrevisionens utredning.

över sakrevisionens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret, statens
blinddepånämnd. skolöverstyrelsen, styrelsen för hantverksskolan i
Kristinehamn för blinda män, De blindas förening u. p. a. samt Kronprinsessan
Margaretas arbetsnämnd för de blinda.

Statskontoret biträder vad sakrevisionen anfört och föreslagit.

Med anledning av sakrevisionens förslag att försäljningen av färdiga
varor skall överflyttas från centraldepån till De blindas
förening har statens blinddepånämnd anfört i huvudsak följande.

Uppgiften att försälja av de blinda hantverkarna tillverkade, färdiga arbeten
beredde icke depån några större problem under dessa första år. Mot
slutet av år 1948 inträdde emellertid en omsvängning av läget. Efterfrågan
på de färdiga varorna började successivt minska, och konkurrensen från
borstbinderiindustrien ökade starkt. Samtidigt har såväl stat och kommun
som den fria handeln arbetat på att genom koncentration av sina inköp till
särskilda upphandlingsorgan ernå fördelaktigare inköpsvillkor. För de enskilda
hantverkarna, som tidigare i stor utsträckning själva kunnat försälja
sina produkter till avnämare i omedelbar närhet av sin verksamhet,
bär denna utveckling medfört nya och svåra problem. Sålunda ha många
av de gamla köparna, såsom kommunala och statliga verk och inrättningar
samt enskilda handlare, numera helt upphört att köpa var för sig och verkställa
i stället sina inköp genom centrala organisationer, i regel belägna i
Stockholm eller andra större städer. För de blinda hantverkarna nödvändiggör
denna utveckling, att de kunna organisera avsättningen av sina produkter
genom en central försäljningsorganisation, som har bättre möjlighet
till direkt kontakt med de olika inköpsorganisationerna och dessutom
kan hålla sig bättre orienterad angående utvecklingen i fråga om kvaliteter,
modeller, priser etc.

Blinddepånämnden tillstyrker den föreslagna överflyttningen men framhåller,
att den därigenom åstadkomna organisationen bör betraktas som ett
provisorium. Nämnden har tidigare föreslagit, att hela rörelsen vid centraldepån
skall överlåtas till De blindas förening, givetvis med bibehållande av
erforderliga statliga anslag. Det förefaller nämnden sannolikt, att detta sedan
ytterligare erfarenhet vunnits kommer att visa sig vara den bästa organisationen.

De Mindas förening har tillstyrkt överflyttningen men anfört, att frågan
kommer i ett annat läge om centraldepåns rörelsekapital minskas i enlighet
mfed sakrevisionens förslag. Föreningen framhåller, att uppdelningen av
verksamheten på två företag icke kan anses tillfredsställande och att frågan
bör omprövas så snart föreningen eller blinddepånämnden finner detta påkallat
av omständigheterna.

Kungi. Majds proposition nr 166.

19

Styrelsen for hantverksskoian i Kristinehamn för blinda män har anfört,
att konkurrens mellan central och lokal försäljning av blindarbeten redan
förekommer i Värmlands län. I stället för att försäljningen flyttas över till
De blindas förening böra enligt styrelsens mening de redan förefintliga
lokala försäljningsorganisationerna för blindarbeten göras mera effektiva.
Dessa organisationer böra utvidga sin verksamhet och försäljningen decentraliseras.
Detta skulle vara till största gagn för de blinda hantverkarna,
vilka därigenom bl. a. skulle kunna utfå högre priser för sina alster än
centraldepån kan erbjuda.

Skolöverstyrelsen har intet att erinra mot den föreslagna försöksverksamheten
men hyser på grund av de erfarenheter, som redovisas från centraldepåns
verksamhet, vissa farhågor för att även detta försök skall komma
att ge negativt resultat. Överstyrelsen är tveksam om möjligheten att
förena en affärsmässigt driven central försäljning av blinda hantverkares
alster med en bibehållen och intensifierad verksamhet i samma syfte genom
de lokala blindföreningarna. Stora risker föreligga enligt överstyrelsen
för att lokalföreningarna upphöra med sin verksamhet, därest de på grund
av statsmakternas ingripande finna densamma överflödig eller rent av motverkad.
Sakrevisionen hade uttalat farhågor för en dylik utveckling främst
nr ekonomiska synpunkter. Enligt överstyrelsens mening är dessa föreningars
verksamhet av så vital betydelse för de blinda, att den icke utan
men, även frånsett de ekonomiska konsekvenserna, kan undvaras. Överstyrelsen
finner därför påkallat med intim kontakt mellan blinddepånämnden
och lokalföreningarna onder försöksåren och samråd vid definitivt
ställningstagande i avsättningsfrågan. överstyrelsen ifrågasätter också huTuvida
ej statsmedlen skulle komma till större nytta, därest de användes
som bidrag till de lokala organisationernas verksamhet än för central verksamhet
i en eller annan form.

Kronprinsessan Margaretas arbeisnämnd för de blinda har icke ansett sig
kunna bedöma förslaget om överflyttning.

Winddepdnämnden framhåller i anledning av sakrevisionens förslag att
centra! depåns rörelsekapital skall minskas med 100 000
kronor, att en sådan minskning enligt nämndens mening f. n. skulle bliva
ödesdiger för verksamheten under det kammande året. Som skäl för denna
uppfattning anför nämnden följande.

Den försäljningsminskning av material till manliga hantverkare, som inträtt
det senaste året, är beroende på de nuvarande svårigheterna för de blinda
att finna avsättning för sina varor. Omsättningen var för tiden 1/7 1948—
31/12 1948 618 000 kronor, för tiden 1/1 1949—30/6 1949 427 100 kronor,
för tiden 1/7 1949—31/12 1949 435 900 kronor. Allt eftersom hantverkarna
få hjälp härmed, kommer emellertid deras produktion att öka, och därav
följer också att omsättningen av råvaror kommer att stiga. Då nämnden
anser, att möjligheter föreligga till en icke obetydlig försäljningsökning av
de blindas produkter, finner nämnden det icke tillrådligt att f. n. minska
rörelsekapitalet. Därest lägre råvarupriser skulle inträda, bli givetvis förutsättningarna
annorlunda, och under sådana förhållanden är det självklart,
att nämnden själv kommer att taga initiativ till en anpassning av rörelseka -

20 Kung!. Maj:ts proposition nr 166.

pitalet med hänsyn till det minskade behov, som därvid kan komma att
uppstå.

Beträffande kreditgivningen till de blinda hantverkarna vill nämnden
framhålla, att det f. n. skulle bereda de blinda hantverkarna ytterst stora
svårigheter, om 30-dagarskrediten skulle strikt tillämpas såsom sakrevisionen
föreslagit. De blinda hantverkarna förfoga ytterst sällan över eget rörelsekapital
och äro dessutom i regel nödsakade att på den del av försäljningen,
som sker direkt til! egna kunder, lämna eu kredit på mellan eu och
tre månader. Att hantverkarna härvid själva äro i behov av eu något smidigare
anpassning av kredittiden torde vara obestridligt.

Centraldepån har efter sakrevisionens påpekande i medio av 1948 sökt
att så strängt som möjligt uppehålla 30-dagarskrediten, men detta har medfört
en viss ökning av arbetet vid depån och därmed också en ökning av
omkostnaderna.

Hantverkarna måste nu köpa i mindre partier än tidigare, varför antalet
expeditioner blir större. Genomsnittsvärdet för varje leverans var för tiden
1/7 1948—31/12 1948 195 kronor, för tiden 1/1 1949— 30/6 1949 120 kronor
samt för tiden 1/7 1949—31/12 1949 144 kronor. En förlängd kredittid
till tre månader skulle väsentligt förbättra förhållandena för den blinde,
då han därigenom kunde hålla sig med ett bättre sammansatt råvarulager
och leverera de order han får snabbare.

Den kassarabatt om 2 %, som f. n. utgår vid likvid inom 30 dagar, verkar
självfallet i den riktningen, att alla, som ha möjlighet att betala inom denna
tidsfrist, också utnyttja 30-dagar.sbetalningen.

Centraldepåns rörelsekapital utgör f. n. 610 000 kronor samt genom tillskott
i form av lån från De blindas förening 125 000 kronor eller sammanlagt
735 000 kronor.

Enligt preliminärt bokslut per den 31/12 1949 voro centraldepåns tillgångar
disponerade på följande sätt:

Tillgångar:

Råvarulager, manliga avd.. 448 900

Varulager, kvinnliga avd. . . 42 000

Färdiglager, manliga avd. . . 99 000

Utestående fordringar ... 114 000

Kassa, postg. o. bank...... 70 500

774 400

Någon mera avsevärd förändring i dessa dispositioner torde knappast
vara att förvänta. Om De blindas förening enligt sakrevisionens förslag skall
övertaga lagret av färdiga varor den 1 juli detta år, avgår från föreningens
tillgodohavande omkring 99 000 kronor. Om emellertid återstoden av skulden
till De blindas förening, ca 26 000 kronor, skall återbetalas till föreningen
och samtidigt 100 000 kronor av förlagskapitalet återbäras till statsverket,
blir centraldepåns likviditet ohållbar.

Då centraldepån icke äger rätt att genom lån, växelaccepter etc. klara tillfälliga
likviditetssvårigheter, är det ofrånkomligt, att rörelsekapitalet dimertr
sioneras efter de toppbelastningar, som inträda under verksamhetsåret.

Nämnden har vidare anfört, att huvuddelen av borstbinderiråvarorna fortfarande
måste köpas i dollarvaluta. Då centraldepån måste utnyttja sina iti*^
köpslicenser inom föreskriven tid, är det nödvändigt att köpa förhållandevis
stora kvantiteter åt .gången. Under normala förhållanden kunna i regel

Skulder:

Varuskulder ............ 39 400

Lån från De blindas förening
.................. 125 000

Förlagskapital .......... 610 000

774 400

Kungl. Maj;ts proposition nr 166.

21

loco-partier inköpas oftare, varvid lagerhållningen kan hållas väsentligt
mindre utan att sortimentet förminskas i sådan utsträckning, att de blinda
hantverkarnas inköpsmöjligheter försvåras. Så länge de nuvarande importrestriktionerna
gälla, synes det nämnden ofrånkomligt, att lagerhållningen
uppehälles vid ungefär den nuvarande nivån.

De blindas förening delar blinddepånämndens uppfattning, att centraldepåns
förlagskapital icke bör minskas. Föreningen framhåller, att den vid
förhandlingarna med sakrevisionen mycket starkt understrukit, att en förutsättning
för föreningens åtagande av produktförsäljningen måste vara, att
centraldepån för materialförsäljningen får sådana resurser till sitt förfogande
att den utan bidrag från blindorganisationen kan bedriva sin försäljning
av råvaror i erforderlig omfattning. Med hänsyn till övrig verksamhet
anser sig föreningen f. n. icke kunna ikläda sig större förpliktelser än som
förutsatts i sakrevisionens förslag. Föreningen har icke funnit de av sakrevisionen
anförda skälen för minskningen av förlagskapitalet så övertygande,
att den kunnat frångå sitt eget på 40-årig verksamhet grundade omdöme.
Enär föreningen såsom bas för beräkningarna av sina åtaganden utgått
från ett oförändrat förlagskapital för råvaruförsäljningen om 610 000
kronor, skulle, framhåller föreningen, därest sakrevisionens förslag om
sänkning av depåns kapital genomföres, en viktig förutsättning för föreningens
inkoppling bortfalla. Föreningen påpekar även, att det är otänkbart,
att depån den 1 juli 1950 skall kunna betala lånen till föreningen å
J 25 000 kronor och samtidigt minska sitt förlagskapital med 100 000 kronoT.
Värdet av det lager av färdigvaror, som vid denna tidpunkt skulle övertagas
av föreningen, beräknar föreningen till något över 100 000 kronor,
varför ett belopp å ungefär 125 000 kronor i så fall skulle frigöras på annat
sätt. Föreningen säger sig dock icke ha någon invändning mot att förlagskapitalet
sedermera minskas i sådan utsträckning, som är möjlig utan
förfång för rörelsen.

Beträffande sakrevisionens erinringar med anledning av
granskningen av rörelsen under budgetåret 1948/49
anför blinddepånämnden, att den är medveten om att principiellt sett ingen
vinst på rörelsen bör uppstå. Nämnden framhåller samtidigt omöjligheten
av att beräkna försäljningsprisen så noggrant, att vinst eller förlust icke
uppstår. Då det varit absolut ofrånkomligt för ändamålsenlig uppläggning
av vaTorna har viss komplettering av hyllinredningen i lagerlokalerna skett,
vilket bekostats av vinstmedel enär andra medel ej stodo till förfogande.
Det är enligt nämnden omöjligt att mer än ett år i förväg exakt beräkna
omkostnaderna och kollektivanställdas löner. Nämnden måste därför ges
möjlighet att belasta rörelsen för eventuella opåräknade merkostnader.

Vidare framhåller nämnden, att försäljningspriserna icke kunna fixeras
så exakt att vare sig vinst eller förlust uppstår å rörelsen. I den mån det
är möjligt synes någon liten nettovinst böra uppstå och nämnden föreslår,
alt densamma får balanseras på vinst- och förlustkontot. För det fall en
kraftigare prissänkning på sådana varor som depån lagerför skulle inträffa

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 166

något år, måste möjlighet enligt nämndens mening finnas att täcka därigenom
uppkomna förluster med balanserade vinstmedel.

Styrelsen för hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män avstyrker
förslaget att kristinehamnsdepån skall nedläggas.

Styrelsen meddelar, att dess depå under budgetåret 1948/49 försålde arbetsmaterial
för 117 410 kronor och vid skolan förfärdigade arbeten för
30 825 kronor. Depån redovisade en årsvinst av 4 860 kronor. De ur anslaget
till centraldepån bestridda kostnaderna för kristinehamnsdepån — för avlöningar
och fria frakter — uppgingo till 13 215 kronor.

Om endast elevalster i framtiden skulle försäljas, skulle lönekostnaderna
härför enligt styrelsens mening belöpa sig på ca 8 000 kronor. Omkring
90 % av elevarbetena säljas av f. d. elever och expedieras fraktfritt genom
att förpackas tillsammans med arbetsmaterial. Styrelsen framhåller, att de
blinda ha sin största inkomst av ifrågavarande arbeten och att de i stor utsträckning
anlita skolan, då detta är synnerligen gynnsamt vid brådskande
beställningar eller svårare arbeten. Vid ett eventuellt nedläggande av materialdepån
blir det enligt styrelsen på grund av fraktkostnaderna icke möjligt
för de blinda att erhålla färdiga arbeten från skolan i samma utsträckning.
Styrelsen framhåller vidare fördelarna av att f. d. elever genom materialförsäljningen
kunna stå i kontakt med skolan.

Skolöverstyrelsen avstyrker likaledes förslaget att kristinehamnsdepån
skall nedläggas. Med anledning av den ställning riksdagen vid upprepade
tillfällen tagit till frågan och då föreliggande förslag till omorganisation av
den centrala verksamheten endast innebär ett provisorium ifrågasätter styrelsen
lämpligheten av att vidtaga större ändringar i kristinehamnsdepåns
verksamhet. Styrelsen anför vidare i huvudsak följande.

En viss rationalisering torde dock redan nu kunna genomföras genom att
de kunder, som göra sina materialinköp dels från depån i Kristinehamn och
dels från centraldepån, hänvisas att göra samtliga inköp från en och samma
depå. Det är antagligt, att kristinehamnsdepåns verksamhet härigenom
skulle inskränkas i betydande grad, så att en minskning av lönekostnaderna
kunde ske. Försäljningen av elevernas arbeten måste, som sakrevisionen
också förutsätter, fortfarande uppehållas, men detta torde ej vara möjligt
utan att viss personal står till förfogande, vilket sakrevisionen tycks ha förbisett.
Skolans styrelse håller före, att ett anslag till löner för denna verksamhet
måste beräknas till 8 000 kronor. Häremot har skolöverstyrelsen
intet att invända. Skulle det visa sig möjligt att med samma lönekostnader
driva materialförsäljningen i något reducerad utsträckning, torde inga ekonomiska
skäl kunna åberopas för depåns nedläggande, då man ej torde
riskera att den kapitalbehållning, som sakrevisionen räknar med att överföra
till statskassan, skulle bliva förminskad under försöksperioden utan
måhända delvis kunna inlevereras efter ett år, därest försäljningen skulle
sjunka nämnvärt och alltså mindre rörelsekapital skulle visa sig erforderligt.
Överstyrelsen kan ej heller bortse från den pedagogiska motivering
skolstyrelsen anfört för depåns bibehållande

Kunql. Maj:ts proposition nr 16ti

23

Departementschefen.

När statsmakterna fattade beslut om Inrättande av centraidepån för blindas
arbeten avsågs, att centraldepåns huvuduppgift skulle vara att upphandla
och till de blinda hantverkarna försälja material för deras borstoch
korgtillverkning. Centraldepån skulle emellertid också handha försäljningen
av den överskottsproduktion, som icke kunde försäljas av hantverkarna
själva eller genom de lokala organisationernas förmedling. Central -depån trädde icke i verksamhet förrän år 1947; under mellantiden sköttes
depåverksamheten i provisoriska former. Under den första tiden av centraldepåns
verksamhet förelågo svårigheter att erhålla material för de blindas
tillverkningar. Däremot var avsättningen av produkterna, som under krigstiden
varit mycket god. ännu icke förknippad med några svårigheter. Sådana
framträdde dock ganska snart. F. n. synas enligt föreliggande uppgifter
avsevärda svårigheter möta för de blinda att finna avsättning för sina
tillverkningar. Anledningen härtill torde främst vara att konkurrensen från
industriens sida ökat sedan råvarutillgången blivit bättre. Vidare synes utvecklingen
gå i riktning mot en alltmer markerad centralisering av inköpen,
vilket minskar möjligheterna för de enskilda hantverkarna och de lokala
organisationerna att göra sig gällande. I viss mån torde den omständigheten
inverka, att på några håll organisationer, som tidigare medverkat vid
avsättningen av blindtillverkade varor, numera inskränkt eller nedlagt sin
verksamhet.

Såsom anmälts för riksdagen i propositionen 1949. 115 åsamkades centraldepån
under sin första verksamhetstid en förlust av ca 72 000 kronor. Med
anledning härav och på grund av erinringar från blinddepånämndens sida
mot den nuvarande organisationsformen uppdrog Kungl. Maj :t den 24 september
1948 åt statens sakrevision att företaga en översyn över ifrågavarande
verksamhet och formerna för dess bedrivande. Utredningsresultatet
föreligger nu. Det mest väsentliga problem som sakrevisionen fått att taga
ställning till i samband med utredningen har varit frågan om försäljningen
av de färdiga varorna och organisationen för densamma.

Sakrevisionen har icke föreslagit någon förändring beträffande, centraldepåns
försäljning av material åt blinda hantverkare. Däremot anser sakrevisionen,
att försäljningen av de manliga blinda hantverkarnas alster icke
bör ske i statlig regi. Denna sin uppfattning har sakrevisionen utförligt motiverat.
Något förslag på längre sikt rörande försäljningen av färdiga varor
har emellertid icke framlagjs. Sakrevisionen bär i stället föreslagit en
provisorisk lösning, innebärande att ifrågavarande verksamhetsgren skall
överlåtas till De blindas förening och bedrivas i dennas namn men med statens
stöd i form av förlagskapital, bidrag till driftkostnaderna och medgivande
att utnyttja centraldepåns lokaler och personal. Sakrevisionen har
härvid utgått ifrån att staten måste medverka till att avsättningen av de
blindas varor främjas genom en förstärkt försäljningsorganisation

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Jag ansluter mig till sakrevisionens uppfattning på denna punkt. I enlighet
med den principiella uppfattning som låg till grund för beslutet om
centraldepåns inrättande måste det betraktas som en angelägen uppgift att
säkerställa avsättningsmöjligheterna för de blindas varor. Jag är också
ense med sakrevisionen om att de påtalade olägenheterna med en försäljningsverksamhet
beträffande färdiga varor i statlig regi göra det önskvärt,
att en annan form kan finnas för denna verksamhet. Ehuru det föreslagna
provisoriet är förknippat med uppenbara olägenheter är jag därför beredd
att tillstyrka, att försäljningen överlåtes till De blindas förening. Såsom
sakrevisionen föreslagit bör frågan om den definitiva organisationen upptagas
till behandling sedan ett par års erfarenhet av den provisoriska anordningen
vunnits.

Enligt sakrevisionens förslag skulle staten och föreningen insätta vardera
150 000 kronor som .förlagskapital för färdigvaruförsäljningen. Av statens
kapitalinsats skulle 100 000 kronor uppvägas av en minskning med detta belopp
av centraldepåns förlagskapital. Blinddepånämnden och De blindas förening
ha anfört, att centraldepån icke med bibehållen likviditet kan gå förlustig
detta kapital. Såsom skäl härför har bl. a. åberopats, att de internationella
handelsförhållandena fortfarande nödvändiggöra en tidvis stor
lagerhållning och därför föranleda betydande behov av kapital. Med hänsyn
till vad sålunda anförts finner jag det icke tillrådligt att f. n. minska
centraldepåns kapital i enlighet med sakrevisionens förslag. Under sådana
förhållanden kan jag emellertid icke heller tillstyrka, att staten bidrager
med förlagskapital för färdigvaruförsäljningen i den föreslagna omfattningen.
Statens insats bör enligt min mening begränsas till ett räntefritt lån
å 100 000 kronor. En ökning av insatsen till 150 000 kronor bör göras beroende
av huruvida det visar sig möjligt att minska centraldepåns kapital.

Enligt vad jag inhämtat är föreningen för sin del villig att insätta 150 000
kronor i rörelsen även om statens motsvarande insats såsom jag förordat
göres beroende av en minskning av centraldepåns kapital.

I enlighet med det anförda bör å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd
anvisas ett investeringsanslag av 100 000 kronor under rubriken
Dån till de blindas förenings försäljningsverksamhet. Såsom villkor för lånet
bör föreskrivas, att det skall återbetalas i den händelse föreningen nedlägger
sin ifrågavarande verksamhet. Lånet bör löpa räntefritt. I övrigt böra
de av sakrevisionen föreslagna reglerna (s. 10—11) äga tillämpning med
den jämkning som föranledes av mitt förslag rörande storleken av statens
kapitalinsats. Frågan om avskrivning av nämnda anslag synes böra upptagas
till prövning först i samband med ställningstagandet till den definitiva
organisationen av ifrågavarande verksamhet. Jag tillstyrker vidare sakrevisionens
förslag att till bidrag till driftkostnaderna för försäljningsverksamheten
skall ä driftbudgeten anvisas ett anslag av 40 000 kronor. Anslaget
synes böra vara obetecknat och upptagas under rubriken Bidrag till de
blindas förenings försäljningsverksamhet.

Jag övergår härefter till spörsmålet om materialdepån vid hantverkssko -

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 166.

lan -i Kristinehamn för blinda män. Vid upprepade tillfällen ha förslag om
nedläggande av denna depå framlagts. Det väsentliga motivet till att dessa
förslag icke bifallits synes ha vård en önskan att avvakta erfarenhet från
oentraldepäns verksamhet innan frågan om kristinehamnsdepåns bestånd
slutgiltigt avgöres. Sistnämnda depå handhar liksom f, n. är fallet med
eeniraldepän både försäljning av råmaterial för de blinda hantverkarna och
av färdiga varor, i detta fall sådana som tillverkats av eleverna vid hantverksskolan.
Av den utredning som framlagts av sakrevisionen framgår, att
minst två tredjedelar av kristinehamnsdepåns kunder i fråga om råmaterial
även äro kunder hos centraldepån. Någon olägenhet för de blinda hantverkarna
synes därför knappast vara att befara om materialförsäljningen vid
depån nedlägges. Hantverksskolans styrelse, vilken liksom skolöverstyrelsen
avstyrkt sakrevisionens förslag, har också lagt huvudvikten vid att försäljningsmöjligheterna
i fråga om de av skolans elever tillverkade varorna
skulle försämras om depån nedlägges. Jag kan icke finna denna invändning
bärande. Försäljningen av färdiga varor synes endast uppgå till ett
belopp av eu 30 000 kronor för år. Denna försäljning torde vid behov
kunna ske genom De blindas förenings planerade försäljningsorgan. Icke
heller de av skolöverstyrelsen och hantverksskolan åberopade pedagogiska
skälen synas nödvändiggöra ett bibehållande av depån. Under sådana förhållanden
synes avgörande vikt böra tillmätas de rent ekonomiska skäl, som
tala för ett nedläggande. Det synes sålunda sannolikt, att en centraliserad
upphandling av råvaror ger de bästa förutsättningarna för att erhålla låga
priser. På grund härav och då de årliga kostnaderna för kristinehamnsdepåns
drift äro betydande — under budgetåret 1948/40 ca 13 000 kronor —
bär jag kommit till den uppfattningen, att depån nu bör nedläggas. Depåns
kapital bör disponeras i stort sett enligt sakrevisionens förslag. Det under
fonden för förlag till statsverket anvisade beloppet. 20 000 kronor, bör återbetalas.
Ett belopp av 10 000 kronor av överskottsmedlen bör ställas till
förfogande såsom rörelsekapital för försäljningen av elevarbeten. Återstoden
bör redovisas över budgeten. I det följande föreslår jag vidare, att ett
belopp av 6 000 kronor till personal vid hantverksskolan övergångsvis beräknas
för nästa budgetår under centraldepåns driftkostnadsanslag. Detta
synes motiverat med hänsyn till arbetet med depåns avveckling och ordnandet
av nya former för försäljningen av elevarbetena.

Sakrevisionen har riktat viss kritik mot åtgärder, som blinddepånämnden
vidtagit med avseende på rörelsen vid centraldepån under budgetåret 1948/
49. 1 främsta rummet bar behandlats frågan om fördelningen av kostnaderna
mellan rörelsen och driftkostnadsanslaget. .lag vill framhålla, att vissa
svårigheter otvivelaktigt förelegat för nämnden på grund av den form
som valts för verksamhetens organisation och på grund av att driftkostuadsanslaget
f. n. är obetecknat.'' Av utredningen framgår emellertid, att
vissa brister fortfarande vidlåda den inreorganisationen inom nämnden och
depån; .lag har för avsikt att upptaga til! övervägande i vilken utsträckning

26 Kungt. Maj:ts proposition nr 166

mera preciserade bestämmelser rörande nämndens och depåns verksamhet
böra meddelas.

Såsom blinddepånämnden anfört synas försäljningspriserna icke kunna
fixeras så exakt att vare sig vinst eller förlust uppstår. Det synes icke vara
något att erinra mot att prissättningen såsom nämnden föreslagit sker i
syfte att någon liten nettovinst skall uppstå samt att denna balanseras i
syfte att användas t. ex. för att täcka förlust i samband med en kraftigare
prissänkning.

Medelsbehovet under driftkostuadsauslagret för budgetåret

1950/51.

Blinddepånämndens framställning.

Till Driften av centraldepån för blindas arbeten har för innevarande budgetår
anvisats ett anslag av 187 000 kronor, varav 114 500 kronor beräknats
för avlöningar och 72 500 kronor för omkostnader.

Statens blinddepånämnd har (skr. 29/8 1949) hemställt, att anslaget uppräknas
med 8 450 kronor till 195 450 kronor.

Under anslagsposten till avlöningar har nämnden beräknat en ökning med
6 350 kronor. Härav avse 5 559 kronor lön till ytterligare en lagerarbetare
för avdelningen för färdiga varor och 480 kronor arvode till rektorn vid
hantverksskolan i Kristinehamn för blinda män, vilken har ansvaret för
kristinehamnsdepån. Sistnämnda arvode har utgått under nämndens hela
verksamhetstid, ehuru särskilda medel för ändamålet icke beräknats. Under
omkostnadsposten har räknats med en minskning av medelsbehovet för
fria frakter med 3 500 kronor i förhållande till vad som beräknats för innevarande
budgetår samt en höjning av medelsbehovet till porton med 2 100
kronor. Ändringarna föranledas av att det visat sig lämpligast att sända
vissa varor som postpaket. Vidare bär räknats med en ökning av medelsbehovet
för telefonavgifter, kontorsmateriel och diverse omkostnader med
resp. 500, 1 500 och 1 500 kronor.

Kostnadsberäkningarna framgå närmare av den till detta protokoll fogade
bilagan.

Sakrevisionens yttrande.

Statens sakrevision har i samband med sin förenämnda utredning även
avgivit förslag till beräkning av medelsbehovet under driftkostnadsanslaget
för budgetåret 1950/51. Sakrevisionen har därvid förutsatt att — i enlighet
med dess i utredningen gjorda förslag — försäljningen av manliga avdelningens
färdiga varor överlämnas till De blindas förening och att materialdepån
i Kristinehamn nedlägges. På grund härav har sakrevisionen beräknat,
att det av blinddepånämnden till avlöningar beräknade beloppet kan
minskas med sammanlagt 22 347 kronor. Sakrevisionen har för avlöning av
lagerchef beräknat 7 800 kronor, medan blinddepånämnden för ändamålet

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 166

tagit upp 8 400 kronor. Enligt sakrevisionen hade vid befattningens inrättande
månadslönen beräknats till 700 kronor och en successiv höjning till
detta belopp ställts i utsikt för den nuvarande lagerchefen, som t. n. erhåller
600 kronor för månad. Sakrevisionen har ansett 650 kronor i månaden
tillräckligt under nästa budgetår. Sakrevisionen har omräknat lönerna
för de kollektivavtalsanställda. Med hänsyn till sannolik förbättring av lagerarbetets
organisation och förutsatt nedbringande av lagerhållningens omfattning
anses posten till avlöning åt kontorsbud och extra arbetskraft kunna
minskas med 3 000 kronor. Kostnaderna för postpaket böra påföras posten
till fria frakter i stället för posten till porton. Sakrevisionen bär avstyrkt
höjning av posten till kontorsmateriei. Eu särskild post till reseersättningar
föreslås av sakrevisionen, som bl. a. med hänsyn därtill även
föreslår minskning av posten till diverse omkostnader.

Sakrevisionen tillstyrker sålunda, att för budgetåret 1950/51 för avlöningar
beräknas ett belopp av i avrundat tal 95 000 kronor och för omkostnader
ett belopp av 72 000 kronor. Depåns driftkostnadsanslag skulle härigenom
uppgå till 167 000 kronor eller 20 000 kronor mindre än som anvisats
för innevarande budgetår. Beträffande anslagets beteckning framhåller
sakrevisionen, att vissa skäl med hänsyn till depåverksamhetens art i och
för sig tala för blinddepånämndens förslag att anslaget anvisas som förslagsanslag.
Då emellertid det anvisade beloppet enligt sakrevisionens mening bör
anses utgöra ramen för statens hjälp, har sakrevisionen icke ansett sig böra
tillstyrka nämndens förslag.

Departementschefen.

Sakrevisionens beräkning av medeisbehovet under nästa budgetår synes
i stort sett böra godtagas. Såsom jag tidigare anfört bör emellertid enligt
min mening för nästa budgetår övergångsvis beräknas ett belopp av 6 000
kronor för personal vid hantverksskolan i Kristinehamn. Vidare föreslår
jag, att det för arvoden till nämndens ledamöter avsedda beloppet uppräknas
med 2 000 kronor. F. n. åtnjuter en av nämndens ledamöter arvode
med 2 400 kronor för år och en annan arvode med 1 200 kronor för år,
Nämndens ordförande och övriga ledamöter åtnjuta icke ersättning. Det
synes rimligt, att ordföranden tillerkännes arvode med visst belopp för månad.
Övriga ledamöter som nu icke ha ersättning böra erhålla arvode för
sammanträdesdagar. De närmare bestämmelserna rörande arvoden böra
utfärdas av Kungl. Maj :t med hänsynstagande til! den tjänstgöring ordföranden
och ledamöterna ha vid centraidepån.

Blinddepånänmden har hemställt, att nu ifrågavarande anslag skall anvisas
såsom förslagsanslag. Sakrevisionen har avstyrkt förslaget. Enligt
min mening bestridas från omkostnadsposten under anslaget vissa kostnader
av sådan art, att de böra utgå från en förslagsvis anvisad post. Detta
gäller kostnaderna för fria frakter till blinda hantverkare samt för transporter.
Dessa äro i särskilt hög grad beroende av materialförsäljningens
omfattning. De blinda hantverkarna böra exempelvis icke gå förlustiga för -

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

månen av fria frakter av den anledningen att kostnaderna för ändamålet
blivit alltför lågt uppskattade. Jag föreslår därför, att nu ifrågavarande
anslag anvisas förslagsvis med en högstbestämd avlöningspost och en förslagsvis
beräknad omkostnadspost. Eungl. Maj :t bör endast äga medgiva
överskridande av sistnämnda post i den mån så erfordras för bestridande
av fria frakter samt transporter i övrigt. Anslaget bör upptagas till (167 000
+ 6 000-f 2 000) 175 000 kronor, varav till avlöningar 103 000 kronor och
till omkostnader 72 000 kronor.

Fortsatt disposition av visst anslag.

För beredande av lämpliga bostäder och arbetslokaler åt blinda samt för
att de blindas förening i sin allmänna blindvårdsverksamhet skulle få tillgång
till mera ändamålsenliga lokaler för administrations- och andra ändamål
anvisade riksdagen å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/
46 till Lån till uppförande i Stockholm av en byggnad för blinda ett investeringsanslag
av 500 000 kronor (prop. 1946:2 s. 103, statsutsk. uti. nr 17,
f.d. skr. nr 21).

1949 års riksdag medgav, att nämnda anslag finge disponeras jämväl under
budgetåret 1949/50 (prop. 140, statsutsk. uti. nr 117, rd. skr. nr 205).

. pnligt vad jag inhämtat har byggnadstillstånd numera beviljats för ifrågavarande
byggnad. Det är emellertid osäkert, om anslaget kan utbetalas
före utgången av budgetåret 1949/50. Med hänsyn härtill torde riksdagens
bemyndigande att disponera anslaget även under nästa budgetår böra utverkas.

Hemställan.

, Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kung!. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels fastställa följande stat för centraldepån för blindas

, arbeten, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret 1950/

51:

.... i Stat.

1. Avlöningar ................................ 103 000

2. Omkostnader, förslagsvis .................... 72 000

Summa kronor 175 000;

dels för budgetåret 1950/51 å driftbudgeten under femte
huvudtiteln anvisa

till Driften av centraldepån för blindas arbeten ett förslagsanslag
av 175 000 kronor;

till Bidrag till de blindas förenings försäljningsverksamhet
ett anslag av 40 000 kronor;

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 166..

dels för budgetåret 1950/51 å kapitalbudgeten under
fonden för låneunderstöd till Lån till de blindas förenings
försäljningsverksamhet anvisa ett investeringsanslag av
100 000 kronor;

dels ock medgiva, att det å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1945/46 anvisade investeringsanslaget till Lån
till uppförande i Stockholm av en byggnad för blinda må
disponeras jämväl under budgetåret 1950/51.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Ralph Sterner.

i

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 166.

Bilaga.

Tablå över anslaget till driften av centraldepån för blindas arbeten.

Enl. prop.
115/1949

Blinddepå-

Sakrevi-

nämndens

sionens

beräkning

beräkning

kronor

kronor

kronor

Avlöningar

Centraldepån

Föreståndare...............................

13 200

13 200

13 200

Kassörska tillika bokförerska................

6 816

6 816

6 816

Fyra kontorsbiträden........................

21 168

21 168

21 168

Ett kontorsbiträde..........................

4 728

4 728

4 728

Föreståndarinna för kvinnl. avd..............

6 816

6 816

6 816

Biträde för kvinnl. avd......................

4 760

4 800

4 800

Lagerchef..................................

8 400

8 400

7 800

Lagerföreståndare f. avd. f. färd. arb.........

6 000

6 000

—

Leveransförman ............................

6 039

6 039

5 919

Lagerarbetare å materialavd.................

5 679

5 679

5 559

» » » ................

5 559

5 559

5 559

» » » ................

5 407

5 407

5 439

s s avd. f. färd. arb. (föreslagen ny

tjänst)....................

—

5 559

—

Kontor sbud och extra arbetskraft.............

5 000

5 000

2 000

Vaktmästare tillika eldare...................

1 292

1 292

1 292

Tjänstgörande nämndledamöter..............

3 500

3 600

3 600

Kristinehamnsdepdn

Föreståndare...............................

—

480

—

Packmästare...............................

5 448

5 448

—

Kontorsbiträde.............................

4 860

4 860

—

114 672

120 851

94 696

Omkostnader

Fria frakter till blinda hantverkare...........

27 500

24 000

26 000

Borstträtillverkningen.......................

4 000

4 000

4 000

Biltransporter..............................

20 000

20 000

20 000

Värme.....................................

4 200

4 200

4 200

Belysning och vatten.......................

1 200

1 200

1 200

Porton.....................................

3 500

5 600

3 500

Telefon.....................................

1 500

2 000

2 000

Städning och renhållning....................

3 000

3 000

3 000

Kontorsmateriel............................

4 500

6 000

4 500

Försäkringar...............................

100

100

100

Reseersättningar............................

—

—

1 000

Diverse omkostnader........................

3 000

4 500

2 500

72 500

74 600

72 000

Tillhopa

187 172

195 451

166 696

Stockholm 1950. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

600862