Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

1

Nr 161.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
statens jordbruksnämnd m. m.; given Stockholms
slott den 3 mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

1 propositionen föreslås, att statens livsmedelskommission skall upphöra
vid utgången av innevarande budgetår. I stället skall från och med den 1
juli 1950 inrättas ett nytt centralt organ för den prisreglerande verksamheten
på jordbrukets område — statens jordbruksnämnd. Jordbruksnämnden
skall övertaga livsmedelskommissionens befattning med sådana ärenden rörande
jordbruksregleringen, som ej äro av krisnatur. Vidare skall nämnden
övertaga statens sockernämnds och statens linnämnds arbetsuppgifter. Sistnämnda
båda nämnder skola i samband därmed avvecklas. Slutligen skall
jordbruksnämnden — liksom för närvarande livsmedelskommissionen -—
handlägga vissa frågor rörande prisreglering å fisk.

För de uppgifter av krisnatur, som för närvarande ankomma på livsmedelskommissionen
och som kunna kvarstå vid tiden för dennas avveckling,
skall i anslutning till jordbruksnämnden inrättas en särskild kommission
för krisärenden. Denna skall ha samma ledning som jordbruksnämnden och
även i övrigt arbeta som ett komplement till nämnden.

Jordbruksnämnden skall bestå av en generaldirektör och chcf samt högst
fem ledamöter. Dessutom skall till nämnden knytas ett råd samt ett expertorgan
för arbetet med upprättande av jordbrukskalkylen.

1 Bihang Ull riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 1G1.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Inom nämnden skola finnas en animaliebyrå, en vegetabiliebyrå, en administrativ
byrå och en utredningsbyrå.

Generaldirektören skall placeras i lönegrad Cp 19. Cheferna för animaliebyrån
och vegetabiliebyrån skola placeras i lönegrad Cp 10, medan cheferna
för administrativa byrån och utredningsbyrån föreslås placerade i lönegrad
Ce 33.

Jordbruksnämndens personal föreslås i övrigt skola placeras å extra ordinarie
stat. Den personal, som erfordras för handläggning av krisärendena,
anses böra anställas som extra personal.

I avbidan på slutligt ställningstagande till frågan om en omorganisation
av statistiska centralbyrån skall enligt förslaget den till jordbruksnämnden
knutna kommissionen för krisärenden ha hand om den del av jordbruksstatistiken,
som under senare år ombesörjts av livsmedelskommissionen.

För nästkommande budgetår äskas förslagsanslag å 955 000 kronor till
avlöningar vid jordbruksnämnden, 365 000 kronor till omkostnader vid
nämnden samt 1 450 000 kronor till avlöningar och omkostnader vid kommissionen
för krisuppgifter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,

Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om inrättande
av statens jordbruksnämnd m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning.

I samband med att 1947 års riksdag uppdrog riktlinjerna för den framtida
jordbrukspolitiken beslöts i princip att ett särskilt organ, statens jordbruksnämnd,
skulle inrättas för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område (prop. nr 75; r. skr. nr 424). Riksdagens beslut innebar
ett godkännande av vissa i propositionen angivna huvudgrunder för nämndens
organisation. Nämnden skulle bildas genom en omorganisation av statens
livsmedelskommission vid den tid, då kommissionen helt eller åtminstone
i huvudsak avvecklat sin av krisförhållandena föranledda regleringsverksamhet
i fråga om livsmedelsförsörjningen. Min företrädare i ämbetet
uttalade i propositionen, att det icke syntes lämpligt att för det dåvarande
taga slutlig ställning till frågor rörande organisationen av nämnden utan
att denna torde få närmare övervägas och förslag rörande densamma föreläggas
riksdagen, innan det nya organet trädde i verksamhet.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 30 juni 1948 tillkallade jag den
15 juli 1948 sakkunniga för att verkställa utredning och avgiva förslag rörande
organisationen av den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område. De sakkunniga voro ordföranden i statens livsmedelskommission,
hovrättsrådet O. A. V. Söderström, tillika ordförande, statskommissarien
R. E. Norberg samt byråchefen i överrevisionen för krisförvaltningen, revisionskommissarien
J. E. H. Cronmark.

De sakkunniga, vilka i det följande benämnas organisationskommittén,
avgåvo den 5 februari 1949 betänkande med förslag till organisation för
statens jordbruksnämnd. Enligt detta förslag skulle jordbruksnämnden inrättas
den 1 juli 1949 och förses med mellan 140 och 150 ordinarie och
extra ordinarie befattningshavare i olika grader, varjämte den ytterligare
personal, som kunde behövas hos nämnden, skulle överföras från statens
livsmedelskommission med oförändrade anställningsvillkor. Livsmedelskommissionen
skulle samtidigt upphöra.

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Eu av de sakkunniga, statskommissarien Norberg uttalade emellertid i
särskilt yttrande tveksamhet om lämpligheten av att vid den föreslagna tidpunkten
inrätta ännu ett permanent statsorgan av den storleksordning, som
statens jordbruksnämnd enligt förslaget skulle få.

Över ifrågavarande betänkande avgåvos efter remiss yttranden av ett
flertal olika myndigheter och organisationer. I åtskilliga av dessa yttranden
framställdes erinringar mot förslaget i fråga om såväl tidpunkten för
omorganisationen som själva utformningen av det nya organet. Med hänsyn
till dessa erinringar ansåg jag mig icke böra föreslå Kungl. Maj :t att
till 1949 års riksdag framlägga proposition angående inrättande av statens
jordbruksnämnd.

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 27 maj 1949 tillkallade jag i
stället den 30 juni 1949 fem utredningsmän för att överse organisationskommitténs
nyssnämnda betänkande. Utredningsmännen voro landshövdingen
B. G. Hj. Hammarskjöld, tillika ordförande, ledamoten av riksdagens
andra kammare, hemmansägaren K. A. M. Andersson, Löbbo, organisationschefen
i Kooperativa förbundet, filosofie licentiaten K. D. M. Bonow, ordföranden
i Riksförbundet Landsbygdens folk, landstingsmannen B. Ekström
samt ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren S. B. Norup,
Knislinge.

Utredningsmännen, vilka antogo benämningen jordbruksnänrndsutredningen,
ha den 20 december 1949 avgivit betänkande med översyn av organisationskommitténs
förslag till organisation för statens jordbruksnämnd.

över utredningens betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
riksräkenskapsverket, kommerskollegium, lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen,
statistiska centralbyrån, statens lönenämnd, statens livsmedelskommission,
överrevisionen för krisförvaltningen, riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap, Landsorganisationen i Sverige, Kooperativa förbundet,
1948 års statistikutredning, Svenska spannmålsaktiebolaget, statens
sockernämnd, statens linnämnd, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,
Sveriges grossistförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges fiskares riksförbund, Tjänstemännens
centralorganisation och Sveriges akademikers centralorganisation. Härjämte
har 1947 års biträdesutredning avgivit en promemoria rörande vissa personalfrågor.

Innan jag ingår på de sakkunnigas förslag, torde jag först få något beröra
den hittillsvarande organisationen av den prisreglerande verksamheten
på jordbrukets och fiskets område.

II. Livsmedelskommissionens organisation m. m.

Den prisreglerande verksamheten på jordbrukets område omhänderhadcs
till en början av särskilda organ för olika produktionsgrenar. Genom sammanslagning
av tre av dessa, statens spannmålsnämnd, statens mjölknämnd
och statens slakterinämnd, bildades år 1935 statens jordbruksnämnd. Enligt
den av Kungl. Maj :t den 20 juni 1935 utfärdade instruktionen (nr 360)

Kungi. Maj.ts proposition nr 161.

5

för jordbruksnämnden skulle denna utgöra ett centralt organ för handhavandet
av de uppgifter, som föranleddes av statliga åtgärder i prisreglerande
eller avsättningsbefrämjande syfte på jordbrukets område.

Den 1 november 1939 bildades statens livsmedelskommission, i första hand
för att under Kungl. Maj :t handha de försörjningsproblem i fråga om livsmedel,
fodermedel och gödningsämnen, som uppkommo till följd av krigsförhållandena.
Kommissionens arbetsområde omfattar icke endast den egentliga
konsumtionsregleringen i fråga om livsmedel, fodermedel och gödningsämnen
utan omspänner även produktionen inom jordbruk och livsmedelsindustri
samt utrikeshandel och prisförhållanden jämte härtill knutna frågor
om beslag, transport, lagring och förädling.

Från och med den 1 december 1939 överfördes på kommissionen de uppgifter,
som tidigare tillkommit jordbruksnämnden. I samband härmed överflyttades
nämndens personal och vissa av dess ledamöter till kommissionen.

År 1942 övertog kommissionen de ärenden, som dittills handlagts av statens
fiskenämnd och statens potatismjölsnämnd. Vidare överfördes år 1948
det centrala handhavandet av köttklassificeringen från lantbruksstyrelsen
till kommissionen.

Antalet anställda hos kommissionen uppgick i mitten av december 1948,
frånsett kommissionens ordförande och ledamöter, till 420 personer. Enligt
en av kommissionen verkställd, av organisationskommittén återgiven beräkning
sysslade av detta antal 184 personer med arbetsuppgifter av mera
bestående art och 236 personer med krisbetonade arbetsuppgifter. Kommittén
betonade dock, att en dylik uppdelning av personalen endast kunde bli
ungefärlig, eftersom det i vissa stycken var oklart, vilka arbetsuppgifter som
borde betraktas såsom bestående respektive mera krisbetonade. Under år
1949 har personalstyrkan på grund av den fortgående avvecklingen av regleringsåtgärderna
minskats och uppgick den 1 januari 1950 till 230 personer.
Det kan i detta sammanhang förtjäna omnämnas, att kommissionens personalstyrka
i mitten av 1943, då den hade maximal storlek, uppgick till omkring
600 personer.

Livsmedelskommissionen består av en ordförande och chef samt fem ledamöter.
Ehuru det ej i instruktionen föreskrives, att ledamöterna skola
representera skilda intressegrupper, har sedan kommissionens tillkomst i regel
jordbruket företrätts av två ledamöter samt konsumenterna, den enskilda
och den kooperativa handeln av en ledamot var.

Vid kommissionens sida äro såsom rådgivande organ ställda kommissionens
allmänna råd, för närvarande bestående av 35 ledamöter, samt två expertorgan,
nämligen kommissionens allmänna handelsråd och kommissionens
handelsråd för partihandelsfrågor. Därjämte ha till kommissionen knutits
de s. k. näringssakkunniga. Vidare må nämnas den s. k. LK-delegationen.
Denna leder arbetet med upprättande av de kalkyler över jordbrukets
inkomster och utgifter, vilka under de senare åren använts som underlag
vid prisregleringen å jordbrukets produkter.

6

Iiungl. Maj.ts proposition nr 161.

III. Jordbruksnämndsutredningens betänkande.

A. Jordbruksnämndens arbetsuppgifter.

Allmänt om arbetsuppgifterna.

Jordbruksnämndsutredningen har inledningsvis erinrat om 1947 års riksdagsbeslut
i fråga om jordbruksnämndens organisations- och arbetsuppgifter.
Enligt detta skulle jordbruksnämnden, förutom den egentliga prisregleringsverksamheten
på jordbrukets område och därmed förbundet utrednings-
och statistiskt arbete, handlägga ärenden angående jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse ävensom kvalitetskontroll å jordbruksprodukter.
Dock borde de frågor angående kontroll över och utvecklande av mejerihanteringen,
som handlades av lantbruksstyrelsen, kvarbliva hos denna. Vidare
skulle jordbruksnämnden enligt beslutet handhava vissa beredskapsuppgifter
i fråga om livsmedelsförsörjningen. Den närmare gränsdragningen mellan
å ena sidan jordbruksnämnden och å andra sidan lantbruksstyrelsen respektive
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap skulle ankomma på
Kungl. Maj :t.

Utredningen har vidare erinrat om att jordbruksnämnden i enlighet med
beslut av 1948 års riksdag skall handhava prisregleringsfrågor på fiskets
område, frågor rörande auktorisation av fiskförsäljningsföreningar och försäljning
av fisk samt frågor rörande export och import av fisk.

Utgångspunkten för utredningens arbete har sålunda varit, att jordbruksnämndens
arbetsuppgifter skola omfatta de prisreglerande och avsättningsbefrämjande
åtgärderna på jordbrukets och fiskets område samt (under riksnäinndens
inseende) ansvaret för beredskapen i fråga om livsmedelsförsörjningen.

Detta innebär emellertid enligt utredningen icke, att ramen för jordbruksnämndens
organisation varit klart angiven genom 1947 års riksdagsbeslut.
Utredningen erinrar bland annat om att särskilda utskottet vid nämnda
riksdag underströk vikten av att regleringsverksamheten anpassas efter de
förhållanden, som föreligga vid varje särskild tidpunkt, och de problem,
som då möta. Utredningen har vidare erinrat om att förhållandena i vissa
hänseenden ändrats sedan år 1947 och att omständigheter tillkommit, som
antingen äro helt nya eller vilkas konsekvenser för jordbrukspolitiken icke
kunde fullt bedömas år 1947. Utredningen nämner som exempel härpå landets
försämrade valutaläge och den handelspolitiska utvecklingen samt den
allmänna prisstabiliseringspolitiken och därav betingade subventionsåtgärder.
Vidare erinrar utredningen om jordbrukarnas krav på detaljerade åtgärder
för åstadkommande av trygghet och ekonomisk rättvisa olika producentgrupper
emellan. I anslutning till sistnämnda spörsmål anför utredningen
följande.

Rättvisekravet medför anspråk på en allt större differentiering och en
allt finare anpassning av jordbruksstödet till utjämnande av exempelvis

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

7

olikheter i odlingsförutsättningar, belägenhet i förhållande till avsättningsorten
etc., ett krav som vinner stöd i den strävan mot allt större perfektion,
som regelmässigt uppträder vid tillämpningen av ett regleringssystem. Då
riskeliminering och inkomstutjämning nödvändigt förutsätta statliga ingripanden
och statlig kontroll, innebär detta för jordbruksbefolkningens del
till sist, att man ställes inför en avvägning mellan å ena sidan önskemålet
att tillgodose trygghets- och rättvisesynpunkter och å andra sidan det starkt
motiverade kravet att undgå bundenhet och detaljregleringar. Ur många
synpunkter torde det vara lyckligast för jordbruket och jordbruksbefolkningen,
om de statliga ingripandena begränsas till mera generella åtgärder,
även om därmed följer ökade ekonomiska risker för den enskilde jordbrukaren
och större variationer i inkomstförhållandena olika jordbrukare
emellan. Full ekonomisk rättvisa torde för övrigt knappast kunna åstadkommas
ens med en orimligt stor förvaltningsapparat.

Med utgångspunkt från dessa överväganden har utredningen ansett sig
ha att till grund för bedömningen av behovet av tjänstemän i olika grader
lägga dels en uppskattning av det arbete, som erfordras för genomförande
av 1947 års jordbruksbeslut, dels det arbetskraftsbehov, som i praktiken
i övrigt konstaterats för kommissionens nuvarande verksamhet i den mån
denna ej kan förväntas upphöra före den 1 juli 1950.

Under erinran om att kommissionens arbetsuppgifter hösten 1949 blivit
mera omfattande och svårbemästrade än man förut trott och följaktligen
även personalbehovet blivit större än man tidigare räknat med, har utredningen
understrukit, att till den av utredningen konstruerade permanenta
jordbruksnämnden icke lämpligen kunna anknytas hur många och stora
nya arbetsuppgifter som helst, även om erforderlig lägre personal ställes till
förfogande för desamma.

Utredningen har i anslutning härtill anfört följande.

Nämndens föreslagna organisation och antalet i denna infogade högre
befattningshavare ha beräknats endast till vad som erfordras för fullgörande
av nämndens centrala uppgift — jordbruksbeslutets genomförande och
tillämpning. Detta arbete måste därför bli lidande för den händelse dessa
tjänstemän skulle nödgas avsätta tid för andra omfattande och ofta brådskande
angelägenheter. En utökning icke blott av antalet högre tjänstemän
utan också av antalet nämnds- och rådsledamöter skulle alltså bli nödvändig,
om den nu skönjbara utvecklingen skulle fortsätta eller bli långvarig.

Då härtill kommer, att det även ur andra synpunkter är synnerligen angeläget,
att nämndens arbetsområde kan begränsas till egentliga jordbruksprodukter
och jordbruksförnödenheter, anser utredningen det förtjäna allvarligt
övervägas, om icke en sådan åtgärd som kafferansonering och kaffesubvention,
som ju icke har något samband med nämndens egentliga uppgift,
med fördel borde förläggas till annat organ än jordbruksnämnden, närmast
då til! den blivande gemensamma handels- och industrikommissionen.

Därest detta förslag vinner bifall, torde lämpligen nämnden böra befrias
även från sådana utrikeshandelsfrågor, som icke röra varuslag, med vilka
nämnden eljest har befattning, t. ex. blomsterlökar, blommor och blomsterfröer,
kryddor och kolonialvaror.

Sammanfattningsvis bar utredningen förklarat, att den funnit det riktigast
alt i sitt förslag uppbygga jordbruksnämnden såsom en organisation, strängt

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

anpassad efter de vid riksdagsbeslutet år 1947 tänkta förhållandena, dock
med de modifikationer, som föranledas dels av att nämnden enligt beslut år

1948 även skall handha fiskets prisregleringsfrågor, och dels av utredningens
ställningstagande till olika gränsdragningsfrågor beträffande nämndens
kompetens i förhållande till andra myndigheter och institutioner.. Detta arbetsprogram
för jordbruksnämnden benämner utredningen »1949 års program».
Enär även detta program under särskilt gynnsamma omständigheter
kan reduceras, har utredningen icke ansett sig böra föreslå ordinarie tjänster
för hela den personal, som erfordras i detta sammanhang, utan föreslår
även ett antal extraordinarie tjänster för detta ändamål.

Utanför 1949 års program ligga enligt den av utredningen föreslagna avgränsningen
dels de förmodligen mera temporära men i hög grad arbetskrävande
uppgifter, som sammanhänga med nyss redovisade komplikationer i
fråga om utrikeshandel, prisstabilisering och de ökade kraven på finjustering
av regleringsåtgärderna och dels möjligen kvarvarande konsumtionsregleringar.
Dessa uppgifter kallar utredningen »k^mmissionsuppgifter» eller
»krisuppgifter».

Utredningen har understrukit angelägenheten av att en klar skiljelinje
hålles mellan å ena sidan de egentliga jordbruksnämndsuppgifterna och å
andra sidan kommissionsuppgifterna. För de sistnämnda bör enligt utredningen
ordinarie eller extra ordinarie anställningsform i regel icke komma i fråga.
För att ytterligare markera skillnaden mellan nämndens uppgifter enligt

1949 års program och kommissionsuppgifterna föreslår utredningen vidare,
att det för fullgörande av sistnämnda uppgifter temporärt upprättas en särskild
organisation vid sidan av jordbruksnämnden. Denna speciella organisation
bör ha särskilda anslag men samma ledamöter och sakkunnigorgan
som nämnden. Den bör ej ha annan personal än nyssnämnda extra (beträffande
kontorsbiträden i viss utsträckning extra ordinarie) tjänstemän. För
denna organisation föreslår utredningen namnet »Kommission för krisuppgifter
på livsmedelsområdet». Utredningen framhåller dock, att i praktiken
någon strikt uppdelning av arbetsuppgifterna mellan de olika personalkategorierna
icke torde komma att ske.

Till grund för sina förslag rörande jordbruksnämndens organisation och
personalbehov har utredningen i enlighet med dess nu redovisade allmänna
synpunkter på utredningsuppdraget lagt en detaljerad genomgång av kommissionens
nuvarande arbetsuppgifter med fördelning på jordbruksnämndsuppgifter
och krisuppgifter. Till nämndens uppgifter enligt 1949 års program
hänför utredningen följande.

A. Sådant statistiskt och ekonomiskt utredningsarbete, som ligger till
grund för eller föranledes av den under B—I omnämnda verksamheten.

B. Beredskapsåtgärder.

C. Jordbrukets prisreglering med de hjälpmedel, som avses med 1947 års
riksdagsbeslut om riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken. Enligt
detta riksdagsbeslut anses följande regleringsåtgärder ifrågakomma:

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

9

a) Beträffande animalieprodukter:

1) Importreglering beträffande levande djur, köttvaror, ägg och mejeriprodukter,
i första hand medelst avgiftsbeläggning och i andra hand genom
kvantitativa begränsningar men i varje fall (för vinnande av nödig överblick
över importen) i form av licensiering.

2) Exportreglering beträffande samma varor, då behov föreligger att dämpa
en prisstegringstendens.

3) Beträffande fläsk, ägg och mejeriprodukter restitution av de importavgifter,
som kunna anses belöpa på fodermedel, vilka åtgått till produktion
av de exporterade produkterna.

4) Begränsning av fodermedelsimporten, till förhindrande av överproduktion
(jämför även b) 1).

5) Centralisering av import och export av köttvaror och ägg samt exporten
av smör och eventuellt även av ost.

6) Utbetalande av pristillägg för mjölk med viss lokal differentiering.

7) Vid eventuellt behov av ytterligare differentiering: uttagande av mjölkavgift
inom vissa områden.

8) Reglering av margarinproduktionen medelst margarinaccis eller genom
upptagande av importavgift på raffinerat fett.

9) I vissa lägen exportbidrag för mejeriprodukter.

10) Under en övergångstid utbetalande av rörelsemedel för lagring av
animalieprodukter.

b) Beträffande vegetabilieprodukter:

1) (jämför även a 4) Begränsning av fodermedelsimporten, i första
hand genom avgiftsbeläggning och i andra hand genom kvantitativa begränsningar
men i varje fall i form av licensering. Begränsningen av fodermedelsimporten
skall dels tjäna som en regulator på animalieproduktionen
och dels vid behov bereda avsättning för brödsäden till utfodring.

2) Importreglering av brödsäd, brödsädsprodukter och av färdigprodukter
från havregrynsindustrien.

3) Inmalningstvång beträffande grynhavre och svensk brödsäd.

4) Skattebeläggning av tillverkningen av oljekakor och liknande fodermedel
samt svenskt kli.

5) Utjämningslagring av brödsäd genom enskilda lagerhållare, vilka förbinda
sig att inköpa vissa kvantiteter till lägst visst pris samt att lagra de
inköpta kvantiteterna mot att prisfallsgaranti och lagringsersättning erhålles.

6) Beredskapslagring, ävenledes baserad på avtal.

7) Exportbidrag för brödsäd, undantagsvis och under vissa förutsättningar,
som alternativ till importreglering och utjämningslagring.

8) Stöd åt sockerbets- och oljeväxtodlingen.

9) Stöd åt potatisodlingen för industriell förbrukning (främst förutvarande
potatismjölsnämndens uppgifter).

II. Fiskets prisreglering, innefattande följande arbetsuppgifter.

1) Prisstöd till saltvattenfiskarena genom minimipriser, prisutjämningsbidrag
och pristillägg ävensom därmed sammanhängande uppbörd av fiskregleringsavgifter.

2) Ärenden rörande auktoriserade fiskförsäljningsföreningar samt

3) Ärenden rörande export och import av fisk.

E. Vissa ärenden angående kvalitetskontroll m. in., såsom

1) Kvalitetskontroll å fisk och fiskkonserver för export enligt kungörelsen
nr 443/1949.

2) Märkning av exportägg och kylhusägg enligt kungörelsen nr 288/1943.

3) Reglering av fetthalten i ost enligt kungörelsen nr 904/1940.

10 Kungi. Maj.ts proposition nr 161.

F. Sockernämndens hittillsvarande uppgifter utöver dem som avses under
C b) punkt 8.

G. Linnämndens hittillsvarande uppgifter.

H. Sådana ärenden angående jordbrukets och fiskets ekonomiska föreningar,
som uppkomma i samband med den under B—H omnämnda verksamheten.

De arbetsuppgifter, som enligt utredningen böra karakteriseras som kriseller
kommissionsuppgifter och sålunda falla utanför jordbruksnämndens
egentliga arbetsområde, sammanfattar utredningen på följande sätt.

I. Sådant statistiskt och ekonomiskt utredningsarbete, som ligger till
grund för eller föranledes av den under II—VI omnämnda verksamheten.

II. Prisreglering på jordbrukets område utöver den verksamhet, som under
C hänförts till jordbruksnämndens uppgifter. Hit hänför utredningen
prisclearingen, vilken omfattar clearing vid import av kött och fläsk, ägg
och äggprodukter, fettråvaror för tillverkning av margarin, tvättmedel, ljus
och choklad m. m., torkad frukt och fisk samt konstgödselmedel, vidare de
med mjölkstandardiseringen sammanhängande prisåtgärderna ävensom utjämningsavgift
och utjämningsbidrag för mjölk, grädde och ost samt merfrakttillägg,
körlinjebidrag och marginaltillägg för mjölk. En ytterligare
uppgift av denna karaktär är restitutionen av bensinskatt. En mellanställning
intar enligt utredningen systemet med lagringsersättning och clearingavgift
för ost. Utanför »1949 års program», sådant det preciserats av utredningen,
stå även systemet med pristillägg för kött och fläsk, den statliga
lagringen av kött och fläsk, stödet åt smågrisproduktionen, den statliga inköps-,
lagrings-, berednings- och försäljningsverksamheten beträffande ägg
samt fraktbidragen för spannmål. Detsamma gäller de arealbidrag* vid
minskad skörd, missväxtbidrag, ersättningar för översvämningsskador
in. m., som förekommit i olika omgångar.

III. Den valutabetingade utrikeshandelsregleringen på livsmedelsområdet.

IV. Kvarstående konsumtionsregleringar och försörj ningsåtgärder, innefattande
bland annat kafferansoneringen och regleringen av handeln med
bleckplåt.

V. Kvarstående befattning med kvalitetskontroll och priskontroll m. m.

1) Standardisering och sortimentsbegränsning beträffande charkuterivaror.

2) Klassificeringen av köttvaror och prissättningen på köttvaror.

3) Viktstandardisering, kvalitetsbestämmelser och sortimentsbegränsning
för bröd.

4) Ärenden angående ersättnings- och utdrygningsmedel för livsmedel.

5) Kvalitetsbestämmelser för fodertran.

6) Tillverkningsreglering och kvalitetsbestämmelser för vissa foderblandningar
m. m.

7) Normalprisbestämmelser för brödsäd, bruna bönor och vissa fodermedel.

8) Viss befattning med byggnadsregleringen för livsmedelsindustrien
m. in.

VI. Sådana ärenden angående jordbrukets och fiskets ekonomiska föreningar,
som uppkomma i samband med den under II—V omnämnda verksamheten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

11

Vissa gränsdragningsfrågor m. m.

I anslutning till denna allmänna översikt över de arbetsuppgifter, som anses
böra ankomma på statens jordbruksnämnd, har utredningen närmare
behandlat vissa frågor angående gränsdragningen mellan å ena sidan jordbruksnämnden
och å andra sidan vissa densamma närstående myndigheter,
nämligen lantbruksstyrelsen, fiskeristyrelsen, statistiska centralbyrån, kommerskollegium,
riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och statens
institut för folkhälsan. Vidare ha de sakkunniga närmare behandlat förhållandet
mellan Svenska spannmålsaktiebolaget och jordbruksnämnden ävensom
frågan om överförande till jordbruksnämnden av sockernämndens och
linnämndens arbetsuppgifter. I detta sammanhang har utredningen även berört
spörsmålet om förhållandet mellan jordbruksnämnden och den ekonomiska
föreningsrörelsen.

Jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen.

I propositionen nr 75/1947 uttalade dåvarande departementschefen, att
jordbruksnämnden borde handlägga ärenden angående jordbrukets ekonomiska
föreningsrörelse ävensom angående kvalitetskontroll å jordbruksprodukter
och över huvud ärenden för att stödja och reglera avsättningen av
dessa produkter. Dock syntes frågor angående kontroll över och utvecklande
av mejerihanteringen närmast vara att hänföra till rationaliseringen och
därför böra ligga kvar hos lantbruksstyrelsen. Vidare uttalades, att den närmare
prövningen av vilka ärenden, som i enlighet med den angivna principen
borde handläggas av jordbruksnämnden, borde få ankomma på Kungl.
Maj :t. Detta uttalande lämnades utan erinran av riksdagen.

Utredningen anför beträffande kvalitetskontrollen å jordbruksprodukter,
att det nära samband, som föreligger mellan produktions-, avsätt- ''
nings-, pris- och kvalitetsfrågor, i varje fall måste medföra, att både lantbruksstyrelsen
och jordbruksnämnden få ett starkt intresse av kvalitetsfrågorna
och böra samarbeta intimt på detta område. Gränsdragningen mellan
de båda myndigheterna bör ske från fall till fall på det sätt, som varje gång
befinnes lämpligast ur praktiska synpunkter. Utredningen anser sig därför
icke ha anledning att föreslå någon principiell skiljelinje härvidlag. Dock
anser utredningen, att det centrala ansvaret för köttklassificeringen, vilket
den 1 juli 1948 överfördes till livsmedelskommissionen, åter bör läggas på
lantbruksstyrelsen.

I fråga om ärenden rörande lån och bidrag ur fonder för förbättring av
jordbrukets avsättningsförhållanden anser utredningen, att tillräcklig anledning
saknas att till jordbruksnämnden överflytta någon del av lantbruksstyrelsens
nuvarande befattning med fondärendena.

Vidare understryker utredningen, att ett intimt samarbete blir nödvändigt
mellan lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden. Utredningen tillstyrker,
att samarbetet får den redan av organisationskommittén föreslagna formen,
att lantbruksstyrelsens chef skall äga rätt att personligen eller genom
ombud närvara vid jordbruksnämndens plenarsammanträden vid behand -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

lingen av ärenden, som beröra lantbruksstyrelsens verksamhetsområde, att
yttra sig där samt att få sin mening antecknad till protokollet men däremot
icke att deltaga i besluten. Motsvarande rätt att deltaga i lantbruksstyrelsens
sammanträden bör givetvis tillkomma jordbruksnämndens ordförande.

Jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen.

Såsom tidigare nämnts skall jordbruksnämnden enligt beslut av 1948 års
riksdag handhava prisregleringsfrågor och vissa andra ärenden på fiskets
område. 1946 års fiskeristyrelseutredning föreslog på sin tid, att en representant
för fiskeristyrelsen borde beredas säte och stämma i jordbruksnämnden
vid behandlingen av viktigare fiskeriärenden.

I direktiven för utredningen uttalades, att utredningsmännen borde utgå
från att den prisreglerande verksamheten på fiskets område — såsom förutsatts
i 1948 års riksdags beslut om inrättande av en särskild fiskeristyrelse
— skulle omhänderhavas av jordbruksnämnden. Med hänsyn härtill finner
utredningen anledning icke föreligga att närmare gå in på frågan om begränsningen
av jordbruksnämndens verksamhetsområde i förhållande till
fiskeristyrelsen.

Utredningen förordar för sin del, att fiskeristyrelsens representation i
nämnden anordnas på samma sätt som föreslagits beträffande lantbruksstyrelsen,
sålunda med ömsesidig närvaro- och yttranderätt för cheferna i fråga
men däremot icke med någon rätt för endera av dem att deltaga i den andra
myndighetens beslut. Uttalanden av fiskeristyrelsen och Sveriges fiskares
riksförbund, att fiskerinäringen borde i behörig omfattning erhålla representation
i jordbruksnämndens råd ha icke föranlett någon erinran från utredningens
sida. Utredningen erinrar vidare om att kommissionen i enlighet
med föreskrift i kungörelsen den 30 juni 1949 (nr 443) meddelat bestämmelser
om kontroll av fisk- och fiskkonservexporten och uttalar, att denna
uppgift i framtiden torde böra tillkomma jordbruksnämnden.

Jordbruksnämnden och statistiska centralbyrån.

I propositionen nr 75/1947 uttalade dåvarande departementschefen, att
han funne det nödvändigt, att jordbruksnämnden utrustades med sådana
resurser, att den kunde utföra de statistiska utredningar, som erfordrades
i dess löpande verksamhet med handhavandet av jordbruksregleringen. Förhållandet
mellan dessa utredningar och den allmänna jordbruksstatistiken
borde emellertid ytterligare övervägas. Detta uttalande lämnades utan erinran
av riksdagen.

Organisationskommittén föreslog, att i jordbruksnämnden skulle ingå en
statistisk byrå. Denna skulle utföra de statistiska arbeten, som erfordrades
för nämndens del, och dessutom dels övertaga vissa begränsade uppgifter från
centralbyrån (skörderapporter, galtstatistik m. m.), dels tillhandagå andra
myndigheter med statistisk service i samma utsträckning som livsmedelskommissionens
statistiska byrå gjort. En reservant inom kommittén föreslog,
att centralbyrån i princip skulle övertaga jordbruksstatistiken men att

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

13

jordbruksnämndens behov av statistisk personal för det löpande arbetet
skulle tillgodoses genom inrättande av en statistisk sektion inom dess utredningsbyrå.

1948 års statistikutredning hade tidigare i skrivelse den 17 januari 1949
till statsrådet och chefen för finansdepartementet föreslagit, att jordbruksstatistiken
helt skulle förläggas till statistiska centralbyrån. I samband därmed
skulle denna utrustas med en särskild planerings- och utredningsavdelning,
i vilken skulle ingå personal från livsmedelskommissionens statistiska
byrå. I yttrande över organisationskommitténs förslag har statistikutredningen
vidhållit detta förslag om jordbruksstatistikens centralisering. I anslutning
härtill har statistikutredningen framlagt ett förslag till arbetsfördelning
mellan jordbruksnämndens utredningsbyrå och centralbyråns tänkta
utrednings- och planeringsavdelning, innebärande bl. a. att centralbyrån skulle
införskaffa och statistiskt bearbeta primärmaterialet för de blivande typj
ordbr ukskalkylerna.

I direktiven till jordbruksnämndsutredningen anförde jag på denna punkt
följande:

Vad vidare angår omfattningen av det statistiska arbete, som bör ombesörjas
av jordbruksnämnden, torde slutlig ställning ej böra tagas till denna
fråga, förrän resultatet av 1948 års statistikutrednings arbete föreligger. I
avbidan härpå torde på denna punkt någon ändring i nuvarande förhållanden
icke böra ifrågasättas vid översynen. Härvid bortses givetvis från sådana
ändringar, som eventuellt kunna vidtagas i besparingssyfte utan att
någon egentlig förskjutning sker i det nuvarande förhållandet mellan livsmedelskommissionen
och statistiska centralbyrån.

Jordbruksnämndsutredningen anför i sitt betänkande, att den erfarit, att
statistikutredningen anser sig uttömmande ha behandlat frågan om jordbruksstatistikens
lokalisering genom sin förenämnda skrivelse den 17 januari
1949 och genom sitt yttrande över organisationskommitténs betänkande.
Med hänsyn härtill har jordbruksnämndsutredningen ansett sig böra
taga självständig ståndpunkt även till frågan om jordbruksnämndens arbetsuppgifter
på det statistiska området.

Jordbruksnämndsutredningen uttalar härvid som sin bestämda åsikt, att
jordbruksnämnden bör äga möjlighet att själv utföra de statistiska undersökningar,
som erfordras för fullgörande av dess prisreglerings- och beredskapsuppgifter.
Utredningen finner det icke sannolikt, att ett centralt
statistiskt verk med stora permanenta uppgifter kan i erforderlig utsträckning
ocli med tillräcklig snabbhet effektuera nämndens beställningar av
statistiska utredningar. Utredningen hänvisar särskilt till att statistiska specialbearbetningar
ofta med mycket kort varsel måste utföras för både kalkylarbetet
och det löpande prisregleringsarbetet, och att behovet av dylika
med nödvändighet kommer att öka i den mån övergång sker till en sådan
mera differentierad prisreglering, som avses med typjordbrukskalkylerna.
Även de större reguljära statistiska bearbetningarna måste emellertid ofta
verkställas under tidsnöd på grund av att resultaten skola användas i kalkylarbetet.
De mycket stora värden och intressen, som det härvidlag gäller,

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

måste enligt utredningens mening gå framför det mera principiella intresset
av en centralisering av jordbruksstatistiken. Det är, framhåller utredningen,
även av värde att jordbruksnämnden själv, mot bakgrunden av
kravet på snabbhet i bearbetningen och anpassning efter den praktiska användningen,
får avväga de toleranser, som kunna medgivas.

I fråga om den närmare gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och
centralbyrån är utredningens ståndpunkt den, att någon överflyttning av
arbetsuppgifter från ettdera organet till det andra icke skall ske annat än
i sådana fall, där ett tydligt dubbelarbete föreligger och där vinsten av
att detta undgås anses överväga de nackdelar, som eventuellt äro förknippade
med en överflyttning. Beträffande det dubbelarbete, som tidigare i
viss utsträckning förekommit mellan livsmedelskommissionen och centralbyrån,
konstaterar utredningen, att detsamma numera till större delen undgåtts
och i ännu kvarstående fall utan svårighet kan undanröjas.

Jordbruksnämnden och kommerskollegium.

Genom beslut den 12 maj 1939 bemyndigade Kungl. Maj :t kommerskollegium
att föranstalta om offentliggörandet av vissa uppgifter rörande den
jordbruksekonomiska utvecklingen. I enlighet med detta beslut har kommerskollegium
såsom en bilaga till sin månadsvis utkommande tidskrift
Kommersiella Meddelanden utgivit publikationen Jordbruksekonomiska uppgifter,
vilken i huvudsak utarbetats inom livsmedelskommissionen. Bilagan
har även utgivits separat såsom en särskild tidskrift.

Efter samråd med kommerskollegium hemställde livsmedelskommissionen
i skrivelse den 10 december 1945, att Kungl. Maj :t måtte uppdraga åt kommissionen
att från och med ingången av år 1946 övertaga utgivandet av
tidskriften, varigenom sambandet med Kommersiella Meddelanden skulle
upphöra. Framställningen föranledde icke någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

Organisationskommittén föreslog, att tidkriften under namnet »Jordbruksekonomiska
meddelanden» skulle redigeras av och som en fristående
tidskrift utgivas av jordbruksnämnden. Detta förslag avstyrktes av 1948 års
statistikutredning. Enligt denna borde ifrågavarande jordbruksekonomiska
uppgifter inflyta i en planerad »Statistisk tidskrift», redigerad och utgiven
av den föreslagna utrednings- och planeringsavdelningen inom statistiska
centralbyrån.

Jordbruksnämndsutredningen har för sin del ansett, att lösningen av frågan
bör bli beroende av huruvida den föreslagna utrednings- och planeringsavdelningen
inom statistiska centralbyrån kommer till stånd. Om och när
så sker, synes enligt utredningen intet hinder föreligga, att publiceringen
anförtros åt denna avdelning. I avvaktan härpå bör emellertid tidskriften
redigeras och publiceras av jordbruksnämndens utredningsbyrå. Även om
publiceringen sker i den planerade »Statistisk tidskrift», torde insamlingen
och sammanställningen av materialet i fråga lämpligast komma att ske
hos jordbruksnämndens utredningsbyrå.

Kurtgl. Maj.ts proposition nr 161.

15

Jordbruksnämnden och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

I propositionen nr 100/1948 angående anslag till riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap uttalade jag i min dåvarande egenskap av chef
för folkhushållningsdepartementet, att frågan om den närmare gränsdragningen
mellan riksnämndens och jordbruksnämndens arbetsuppgifter borde
upptagas till prövning i samband med inrättandet av jordbruksnämnden. I
avvaktan därpå, uttalade jag vidare, borde beredskapsuppgifterna på dessa
områden tills vidare på i stort sett samma sätt som dittills få handhavas
av livsmedelskommissionen, som därvid borde samråda med riksnämnden.
Det borde få ankomma på Kungl. Maj :t att, i den mån så erfordrades, utfärda
föreskrifter rörande den närmare ansvars- och arbetsfördelningen mellan
riksnämnden och kommissionen. Detta uttalande föranledde ej någon erinran
från riksdagens sida.

Utredningen har, under hänvisning till detta uttalande, icke funnit sig
ha anledning att ingå på den närmare ansvars- och arbetsfördelningen mellan
riksnämnden och jordbruksnämnden. Den statliga inköps- och försälj
ningsverksamhet, som kan bli förbunden med utövandet av jordbruksnämndens
beredskapsuppgifter, bör enligt utredningens åsikt omhänderhavas
av riksnämndens affärsavdelning (f. d. statens reservförrådsnämnd),
i den mån icke Svenska spannmålsaktiebolaget eller annan merkantil specialorganisation
står till buds. Utredningen har alltså icke beräknat någon
särskild personal hos jordbruksnämnden för detta ändamål.

Jordbruksnämnden och Svenska spannmålsaktiebolaget.

I propositionen nr 75/1947 uttalade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet,
att ett slopande av de statliga stödköpen av brödsäd och den
statliga beredskapslagringen av denna vara syntes leda till att den verksamhet,
som bedreves av Svenska spannmålsaktiebolaget, skulle kunna väsentligt
inskränkas. Det borde under sådana förhållanden övervägas, om ej
spannmålsbolaget borde omorganiseras. En omedelbar övergång till ett förenklat
lagringssystem syntes dock med hänsyn till försörj ningsläget icke
möjlig. Vidare handhade spannmålsbolaget åtskilliga andra uppgifter av
mera krisbetonad karaktär, vilka ej heller kunde omedelbart avvecklas. Med
hänsyn härtill ansåg föredragande departementschefen, att med frågans avgörande
borde få anstå, till dess spannmålsbolagets krisbetonade uppgifter
avvecklats och erfarenheter vunnits av det nya frivilliga lagringssystemet.
Detta uttalande lämnades utan erinran av riksdagen.

Utredningen anser för sin del, att övervägande skäl tala för att en affärsmässig
verksamhet av ifrågavarande natur icke bör omhänderhavas av en
statlig myndighet av jordbruksnämndens karaktär. Bolaget bör därför bibehållas,
så länge sådan verksamhet erfordras. Däremot föreslår utredningen,
att de statliga förvaltningsuppgifter, som möjligen alltjämt utövas av bolaget
vid den tidpunkt, då jordbruksnämnden träder i funktion, överföras till
jordbruksnämnden, i den mån de utan olägenhet kunna avskiljas från den
merkantila verksamheten; förvaltningen av de tidigare staten tillhöriga la -

16

Kiingl. Maj:ts proposition nr 161.

gerhusen bör dock icke skiljas från den affärsmässiga rörelsen. Viss av bolaget
nu förd statistik föreslås av utredningen skola överföras till jordbruksnämnden.

I samband med frågan om spannmålsbolagets arbetsuppgifter och dess förhållande
till jordbruksnämnden har utredningen även övervägt spörsmålet,
huruvida icke även beträffande spannmål, fodermedel och gödselmedel den
centraliserade utrikeshandeln kan skötas av en branschförening av samma
slag, som 1942 års jordbrukskommitté ävensom departementschefen i propositionen
nr 75/1947 skisserat för vissa grenar av utrikeshandeln på livsmedelsområdet.
Utredningen uttalar härom, att något principiellt hinder icke
synes möta mot att utrikeshandeln på området centraliseras till en allsidigt
sammansatt och frivilligt bildad branschorganisation. Under gynnsamma
förhållanden torde emellertid, framhåller utredningen, någon centralisering
över huvud ej erfordras utan i stället de olika berörda företagargrupperna
kunna lämnas frihet för sin handel inom ramen för jordbruksnämndens
import- och exportplan.

Statens sockernämnd.

I propositionen nr 75/1947 berörde dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
1942 års jordbrukskommittés förslag om en överföring av vissa arbetsuppgifter
från statens socker nämnd till jordbruksnämnden. Han uttalade
därom, att han för sin del funne den utveckling i riktning mot sammanförande
av prisregleringsverksamheten till ett enda organ, som successivt
skett, naturlig och ändamålsenlig. Det vore ur denna synpunkt även önskvärt,
att frågor om avvägningen och utformningen av stödet åt samtliga produktionsgrenar
skulle handläggas av ett och samma organ, d. v. s. statens
jordbruksnämnd. Vad anginge sockernämndens övriga uppgifter syntes det
ej för det dåvarande möjligt att bedöma, hur mycket av dessa som kunde
komma att kvarstå vid en återgång till mera normala förhållanden. Därest
så skulle bliva fallet med någon mera betydande del av dem, borde frågan,
huruvida sockernämnden borde bibehållas som organ för handläggning av
desamma, prövas på nytt. Detta uttalande lämnades utan erinran av riksdagen.

Utredningen förordar, att sockernämndens verksamhet skall upphöra i
samband med inrättandet av jordbruksnämnden. I likhet med vad organisationskommittén
på sin tid föreslog förutsätter utredningen, att sockernämndens
ordförande och revisor under en övergångstid få såsom särskilda sakkunniga
biträda vid granskningen av sockerbolagets verksamhet.

Statens linnämnd.

Organisationskommittén framhöll i sitt betänkande, att anledningen till
att en särskild nämnd inrättats för linodlingens stödjande främst var den,
att det ansågs lämpligt att under det skede, då stödverksamheten uppbyggdes
och linodlingens förhållanden organiserades, ha ett särskilt organ för denna
verksamhet, vilket kunde direkt följa och påverka utvecklingen. Uppbygg -

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

nadsskedet närmade sig emellertid sitt slut och för framtiden syntes det
icke föreligga behov av ett särskilt statligt organ med uppgift att främja
och stödja linodlingen. Denna uppgift borde i stället i likhet med regleringen
av oljeväxtodlingen och sockerbetsodlingen kunna handhavas av jordbruksnämnden.

Utredningen anser, att sammanförandet av prisregleringsverksamheten bör
fullföljas genom att linnämndens uppgifter överföras till jordbruksnämnden.
Goda förutsättningar torde enligt utredningen finnas att till jordbruksnämnden
knyta den sakkunskap, som nu finnes samlad hos linnämnden. I
detta sammanhang erinras om att linnämnden nu i väsentliga avseenden är
underställd livsmedelskommissionen och att en ledamot hos linnämnden är
sakkunnig hos livsmedelskommissionen.

Jordbruksnämnden och statens institut för folkhälsan.

Livsmedelskommissionen handlägger för närvarande vissa ärenden angående
kvalitetskontroll samt standardisering och sortimentsbegränsning i
fråga om livsmedel. Hit höra standardiseringen och sortimentsbegränsningen
i fråga om charkuterivaror (kung. nr 61/1943, senast ändrad genom kung.
nr 225/1948). Vidare får utan kommissionens tillstånd mjukt matbröd icke
saluhållas annat än i vissa typer och vikter (kung. nr 609/1942, senast ändrad
genom kung. nr 670/1948). Ej heller får utan kommissionens tillstånd
som beståndsdel i bröd användas annat mjöl än vete-, råg-, havre- eller kornmjöl
eller ersättningsmedel för mjöl. Försäljningen av ersättnings- och utdrygningsmedel
för vissa livsmedel är även underkastad viss reglering, vilken
det ankommer på kommissionen att handha (kung. nr 147/1942, ändrad
genom kung. nr 842/1945).

1948 års livsmedelssakkunniga ha i sitt betänkande med förslag till livsmedelsstadga
(SOU 1949:43) behandlat hithörande frågor. De sakkunniga
vilja av bestämmelserna rörande standardisering och sortimentsbegränsning
i fråga om charkuterivaror på längre sikt behålla endast sådana,
som reglera halten av vatten och bindemedel i korvvaror. Statens institut
för folkhälsan skall enligt de sakkunnigas förslag utgöra centralt undersökningsorgan
för livsmedelskontrollen och i sådan egenskap bland annat
utöva tillsyn över tillämpningen av livsmedelsstadgans föreskrifter om
livsmedels sammansättning. Beträffande mjukt bröd föreslå de sakkunniga,
att sådant skall l''å saluhållas endast i vissa viktsklasser, vilka skulle bestäm■
mas av jordbruksnämnden. Förslaget att låta jordbruksnämnden handhava
denna uppgift motiveras med att nämnden skall handlägga frågor om avsättning
av jordbruksprodukter. Föreskrifterna rörande försäljningen av
ersättnings- och utdrygningsmedel för vissa livsmedel böra enligt de sakkunniga
i förenklad form ingå i livsmedelsstadgan. Folkhälsoinstitutet föreslås
skola övertaga rollen som tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Utredningen, som förutsätter att sortimentsbegränsning beträffande charkuterivaror
kan avvaras, har intet att erinra mot att den centrala tillsynen
över efterlevnaden av bestämmelserna om vatten- och bindemedelshalt
2 Itihang till riksdagens protokoll 1990. i samt. Nr 161.

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

i charkuterivaror överflyttas från livsmedelskommissionen till folkhälsoinstitutet.
Ej heller gör utredningen någon erinran mot förslaget att folkhälsoinstitutet
skall utgöra centralt undersöknings- och tillsynsorgan beträffande
efterlevnaden av livsmedelsstadgans föreskrifter om livsmedels
sammansättning och märkning.

Uppgiften att bestämma viktsklasserna för bröd bör enligt utredningen
icke tillhöra jordbruksnämndens verksamhetsområde. Utredningen föreslår,
att denna uppgift anförtros åt någon bageritekniskt och hygieniskt utrustad
myndighet, såsom statens hantverksinstitut eller folkhälsoinstitutet
eller båda i .samråd. Utredningen biträder livsmedelssakkunnigas förslag i
fråga om kontrollen över försäljningen av ersättnings- och utdrygningsinedel
för vissa livsmedel.

Jordbruksnämnden och den ekonomiska föreningsrörelsen.

I propositionen nr 75/1947 anförde dåvarande departementschefen, på tal
om statens verksamhet för beredande av ökade avsättningsmöjligheter för
jordbrukets produkter, att jordbruksnämnden borde handlägga ärenden angående
jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Departementschefen förutsatte
vidare, att det allmänna — närmast genom jordbruksnämnden -—
skulle medverka till att importen och exporten av vissa jordbruksprodukter
och förnödenheter skulle centraliseras. Detta skulle ske genom bildande av
föreningar, vilka på vissa villkor skulle få ensamrätt till ifrågavarande utrikeshandel.
Dessa uttalanden lämnades utan erinran av riksdagen.

Utredningen har beträffande frågan om en statlig kontroll över de ekonomiska
organisationerna och jordbruksnämndens befogenheter härvidlag
uttalat, att en dylik kontroll kan komma i fråga endast i den mån organisationerna
komma att fylla offentligrättsliga funktioner, till exempel förmedling
av statsstöd eller utövande av monopolställning i fråga om import
och export. Detta utesluter dock icke, framhåller utredningen, att nämnden
därutöver bör kunna stå till förfogande för att inedlingsvis verka för
en lösning av uppkommande intressekonflikter, därest sådant begäres.

B. Jordbruksnämndens organisation.

Allmänna synpunkter.

I propositionen nr 75/1947 anförde departementschefen, att jordbruksnämnden
borde få en organisationsform, i huvudsak överensstämmande med
livsmedelskommissionens. Nämnden borde sålunda bestå av en ordförande och
chef jämte några av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. Vidare borde finnas
ett råd, vars ledamöter ävenledes borde utses av Kungl. Maj :t. På Kungl.
Maj :t borde även få ankomma att avgöra antalet rådsledamöter samt huruvida
dessa skulle tillsättas på förslag av vissa av jordbruksregleringens utformning
nära berörda organisationer.

Särskilda utskottet (utlåtande nr 2/1947) godtog vad i propositionen anförts
rörande huvudgrunderna för organisationen av jordbruksnämnden.

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Utskottet betonade i detta sammanhang angelägenheten av att organet ej
gåves större omfattning än som vore nödvändigt för att trygga full funktionsduglighet
hos detsamma.

Jordbruksnämndsutredningen understryker, att det förslag, som utredningen
framlägger, avser ett organ, som enbart har att fullgöra de inom
ramen för 1949 års program liggande arbetsuppgifterna. Härmed avses alltså
sådana uppgifter som böra anses innefattas i 1947 års riksdagsbeslut,
med de ändringar och tillägg som föranledas dels av senare beslut av statsmakterna
och dels av utredningens egna ställningstaganden till frågor rörande
avgränsningen av nämndens arbetsuppgifter i förhållande till andra
myndigheter och institutioner.

Nämndens ledning m. m.

I tidigare utredningar och förslag rörande jordbruksnämnden har räknats
med att denna skulle ha en heltidsanställd chef. 1942 års jordbrukskommitté
ansåg sålunda, att nämndens ledning borde utövas av en heltidsanställd
ordförande. Organisationskommittén föreslog, att chefskapet skulle
beklädas av en generaldirektör i lönegrad Cp 22.

Under förutsättning att till chefens förfogande ställes en högt kvalificerad
heltidsanställd souschef föreslår utredningen, att i spetsen för nämnden
ställes en arvodesanställd ordförande, vilken förutsättes ägna endast
en del av sin arbetstid åt nämnden. Utredningen finner en sådan anordning
bättre markera det nya organets ställning såsom en nämnd för noga
avgränsade, i stor utsträckning till omdömesfrågor hänförliga avgöranden.

Antalet ledamöter av nämnden bör enligt utredningens förslag utgöra
fyra, förutom ordföranden. Souschefen bör icke vara ledamot av nämnden.
Ledamöterna böra förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid och utses så att
de representera olika intressegrupper. Någon heltidssysselsättning för ledamöterna
eller några av dem förutsättes icke.

Utredningen räknar vidare med att antalet ledamöter i jordbruksnämndens
råd skall utgöra 15 (livsmedelskommissionens råd har för närvarande
35 ledamöter). I detta sammanhang påpekar utredningen, att landsorganisationen
i sitt yttrande över organisationskommitténs betänkande hävdat att
en minskning av rådets storlek icke borde få medföra någon försvagning av
konsumentrepresentationens relativa inflytande. Utredningen finner detta
uttalande icke föranleda någon erinran från dess sida.

Utredningen förutsätter, att övriga till kommissionen knutna rådgivande
organ, nämligen näringssakkunniga, allmänna handelsrådet och handelsrådet
för partihandelsfrågor, kunna upplösas i samband med kommissionens
ombildning till statens jordbruksnämnd.

Till kommissionen är vidare anknuten den s. k. LK-delegationen, vilken
leder arbetet med uppgörande av den årliga prognoskalkylen över jordbrukets
inkomster och kostnader (totalkalkylen) och med avstämning av
kalkylen mot de aktuella skörderesultaten. Delegationens ledamöter ha ursprungligen
tillsatts av kommissionen. I samband med en år 1947 före -

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

tagen utvidgning av delegationen har emellertid Kungl. Maj :t förordnat
vissa av ledamöterna i denna. Delegationen har nu fem ledamöter.

Utredningen har upptagit ett av organisationskommittén framlagt förslag,
att delegationen i form av ett permanent organ skulle knytas till jordbruksnämnden
och att dess ledamöter skulle förordnas av Kungl. Maj :t.
Dess namn skulle i samband därmed förslagsvis ändras till Sakkunniga för
upprättande av jordbrukskalkyler (Kalkylsakkunniga).

Utredningen understryker i detta sammanhang särskilt att de kalkylsakkunniga
ur effektivitetssynpunkt böra utgöras av ett mycket begränsat antal
ekonomiska experter och jordbruksexperter.

Byråindelningen m. m.

I propositionen nr 75/1947 uttalade departementschefen, att inom jordbruksnämnden
borde inrättas dels två sektioner eller avdelningar, den ena
för ärenden angående vegetabiliska produkter och den andra för ärenden
angående animaliska produkter, dels ett kansli. I spetsen för det sistnämnda
borde stå en kanslichef, vilken även borde ha till uppgift att under ordföranden
leda nämndens arbete i dess helhet. Skulle regleringsåtgärderna på
fiskerinäringens område komma att uppdragas åt jordbruksnämnden, komme
detta att medföra viss utvidgning av organisationen.

Organisationskommittén föreslog, att nämnden skulle indelas i sju byråer
eller avdelningar (varav två provisoriska), vilka i sin tur delvis skulle
indelas i sammanlagt nio sektioner. I sina grunddrag innebar detta förslag
följande:

1) En avdelning för animaliska produkter, uppdelad på tre sektioner,
nämligen en för slaktvaror, ägg, ull m. m., en för fisk och en för övriga
animaliska produkter;

2) En avdelning för vegetabiliska produkter, uppdelad på två sektioner,
nämligen en för fodermedel och potatis och en för övriga vegetabiliska produkter; 3)

En administrativ byrå, uppdelad på fyra sektioner, nämligen juridiska
sektionen, kamerala sektionen, sektionen för avgifts- och bidragsärenden
samt kanslisektionen;

4) Utredningsbyrå;

5) Statistisk byrå;

6) Beredskapsbyrå;

7) Utrikesbyrå.

Utredningens förslag innebär, att jordbruksnämndens indelning i arbetsenheter
på detta stadium skall begränsas till att omfatta tre avdelningar,
benämnda animalieavdelningen, vegetabilieavdelningen och allmänna avdelningen.
Inom animalieavdelningen skall inrättas en särskild fisksektion.
Å allmänna avdelningen skola finnas en kanslibyrå, en statistikbyrå och en
utredningsbyrå. Beredskapsärenden skola handläggas på kanslibyrån. Denna
skall även omhänderha det tekniska arbetet med licensering av utrikeshandel
och annan eventuellt förekommande licensering. Någon särskild

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

21

utrikesbyrå skall sålunda icke finnas. De uppgifter utöver licenseringen, som
skulle ankomma på en sådan byrå, skola fördelas på statistiska byrån (intern
statistik) och utredningsbyrån (utrikesorientering).

Utredningen understryker, att detta organisationsförslag tar sikte på ett
läge, där de av valutabristen och bilateralsystemet föranledda komplikationerna
bortfallit, och att förslaget ej heller inrymmer personal för de arbetsuppgifter
i övrigt, som ligga utanför 1949 års program. Jag återkommer
i det följande till de jämkningar i fråga om organisationsplan och personalbehov,
som utredningen föreslagit med anledning av dessa extra arbetsuppgifter.
Redan här må emellertid nämnas, att dessa bland annat innefatta en
utrikeshandelsbyrå inom den av utredningen föreslagna krisorganisationen.

Beträffande den kompetens, som bör krävas av jordbruksnämndens tjänstemän,
har utredningen framhållit, att bestämda kompetenskrav i form av
examina icke böra uppställas. Detta motiveras med behovet av kombinerade
kunskaper, exempelvis av agronomisk, nationalekonomisk, statistisk eller
juridisk art, samt med att den praktiska inriktningen av nämndens arbete
leder till att utöver teoretiska meriter erfarenhet inom ifrågavarande del av
affärs- eller samhällslivet ofta kräves.

C. Personalbehov och avlöningsförhållanden.

Allmänna synpunkter.

Beträffande löneställningen för chefstjänstemännen inom jordbruksnämnden
uttalar utredningen, att den vid sina förslag angående direktörens,
avdelningschefernas och byråchefernas lönegradsplacering icke tagit
hänsyn till det förhållandet, att de statliga chefstjänstemännens löner nu
anses ligga på en alltför låg nivå. Vid den omprövning av ifrågavarande
befattningshavares löneställning, som kan förväntas i samband med den
bebådade allmänna omregleringen av chefstjänstemännens löner, bör sålunda
densamma enligt utredningen icke betraktas som nyreglerad utan
kunna bli föremål för motsvarande uppjustering som kommer äldre tjänster
till del.

I de lönegrader, som ligga inom ramen för den reglerade befordringsgången
för amanuenser, d. v. s. 17—24 lönegraden, har utredningen i ett
flertal fall, förutom amanuenstjänster enligt sådan befordringsgång, upptagit
tjänster i 19, 21 och 24 lönegraden. Anledningen härtill har varit det
övervägandet, att jordbruksnämnden och krisorganisationen i viss utsträckning
ha behov av personal, som icke har en utbildning motsvarande kraven
enligt den reglerade befordringsgången för amanuenser, men som vunnit
erfarenhet och meriter exempelvis inom näringslivet eller organisationerna.

Jordbruksnämndens ordförande och ledamöter.

Som förut nämnts föreslår utredningen, att chefskapet över nämnden
skall utövas av en arvodesanställd ordförande, vilken förutsättes ägna
endast en de! av sin arbetstid åt nämnden. Utredningen har ansett sig

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

sakna anledning att avgiva förslag beträffande det arvode, som skall utgå
till ordföranden. Utredningen räknar emellertid med att ordföranden skall
ägna en icke ringa del av sin tid åt nämnden och har därför i sina kostnadsberäkningar
upptagit arvodet till 10 000 kronor om året. Ledamöterna
töreslås erhålla ett mänadsarvode av 200 kronor samt därjämte dagarvode
med 30 kronor för sammanträdesdag.

Souschefen.

Utredningen föreslår för souschefen i nämnden en förordnandetjänst i
lönegrad Cp 17, vars innehavare erhåller tjänstetiteln direktör. Denne bör
dels ha till uppgift att under ordföranden leda nämndens arbete i dess
helhet, dels utöva det direkta chefskapet för den allmänna avdelningen
inom nämnden.

Avdelningscheferna.

Utredningen föreslår, att i spetsen för vardera animalie- och vegetabilieavdelningen
sättes en avdelningschef i lönegrad Cp 12. Förslaget motiveras
med att dessa poster kräva så speciella, delvis ekonomiskt betonade
kvalifikationer och medföra ett så omfattande självständigt ansvar, att
en högre löneställning än den sedvanliga byråchefsställningen erfordras.
Utredningen framhåller särskilt, att avdelningscheferna ofta komma att
för nämndens räkning förhandla med organisationer och enskilda företag.

Avdelningen för animaliska produkter.

Avdelningen skall enligt förslaget handlägga prisregleringsärenden rörande
animaliska produkter och fisk. Det förutsättes, att animalieavdelningen
skall omhänderhava även sådana ärenden angående vegetabiliska
fettämnen, som äga direkt samband med margarintillverkningen.

För fiskregleringsärendena föreslås en särskild sektion under ledning av
en byrådirektör i lönegrad Ca 31. För sektionen erfordras enligt utredningens
beräkningar dessutom en amanuens, en resande kontrollant i lönegrad
19 samt en kontorist i lönegrad 13 för granskning, kontroll, uppbörd och
utbetalningar.

Avdelningens övriga arbetsuppgifter uppdelas av utredningen i två huvudgrupper,
nämligen dels ärenden rörande köttvaror, ull, ägg samt levande
nötkreatur m. m„ dels ärenden rörande mejeriprodukter, torrmjölk
samt animaliska och vegetabiliska fettvaror. Det förutsättes, att avdelningschefen
skall direkt handlägga ärendena inom den ena av dessa grupper
med biträde av en tjänsteman i lönegrad 27. För den andra huvudgruppen
av ärenden föreslås en tjänsteman i lönegrad 31. Denne bör till
sitt biträde erhålla en kontorsskrivare i lönegrad 19. Vidare föreslås för
avdelningen två amanuenser. Av biträdespersonal beräknas för avdelningen
två kanslibiträden, två ordinarie kontorsbiträden och fyra biträden enligt
reglerad befordringsgång. För mejerikontrollen beräknas fem kontrollanter
mot för närvarande sex. Då åtskilliga av avgifts- och bidragsbestämmelserna
angående mejerivaror enligt utredningens definition äro hänförliga

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

23

till de s. k. kommissionsuppgifterna, anser utredningen att två ijv de fem
mejerikontrollanterna böra föras på krisorganisationens konto. Till frågan
om den ytterligare personal, som enligt utredningens bedömande erfordras
för kommissionsuppgifterna inom animalieområdet, återkommer jag i annat
sammanhang.

Utredningens förslag till personalorganisation för animalieavdelningen
betraktas av densamma såsom ett minimum för fullgörande av de uppgifter,
som ligga inom 1949 års program. För att emellertid hålla möjligheten
till en viss krympning öppen för den händelse dessa arbetsuppgifter
skulle minska i omfång, föreslår utredningen, att vissa tjänster upptagas
såsom extra ordinarie.

Utredningens förslag till personalstat för animalieavdelningen kan sam -

manfattas på följande sätt:

1 avdelningschef .................... Cp 12

2 byrådirektörer .................... Ca 31

1 förste byråsekreterare .............. Ca 27

3 amanuenser ...................... Cf 17—Ce 24

3 kontrollanter ...................... Ca 19

1 kontrollant ........................ Ce 19

1 kontorsskrivare .................... Ce 19

1 kontorist .......................... Ce 13

2 kanslibiträden .................... Ca 11

2 kontorsbiträden ................... Ca 8

4 skrivbiträden ...................... Cf 4—Ce 8

Det bör här erinras om att enligt utredningens förslag charkuterivarukontrollen
och köttklassificeringen icke skola omhänderhavas av jordbruksnämnden.
Några tjänster ha därför icke beräknats för dessa uppgifter.

Lokalstat för prisregleringen och kvalitetskontrollen på fisk.

För prisregleringen å fisk förfogar livsmedelskommissionen nu över ett
lokalombud i Göteborg och ett i Karlskrona. Ombudet i Göteborg har till
sin hjälp ett skrivbiträde.

För kvalitetskontrollen över fisk och fiskkonserver avsedda för export
har kommissionen anställt dels med placering i Göteborg en överinspektör,
en kontrollör och en biträdande kontrollör, dels med placering i Hudiksvall
en kontrollör. Den sistnämnde är berättigad att till sitt biträde
anlita sex på ostkusten stationerade fiskeriinstruktörer.

Samtlig nu nämnd personal är i nu förevarande hänseende arvodesanställd
och avlönas enligt Kungl. Maj :ts medgivande av särskilda medel (clearingmedel
och kontrollavgifter). Utredningen har icke funnit lämpligt att
för närvarande föreslå någon ändring i anställnings- eller avlöningsformen
för denna personal.

Avdelningen för vegetabiliska produkter.

Avdelningens arbetsuppgifter uppdelas av utredningen i två huvudgrupper,
nämligen dels ärenden angående kvarnar, brödsäd, sockerbetor, olje -

24

Kungl. Maj:ts proposition iu 161.

växter och spånadsväxter, dels ärenden angående fodermedel och potatis.
Utredningen förutsätter, att avdelningschefen skall direkt handhava den ena
gruppen med biträde av en tjänsteman i lönegrad 24. För att under avdelningschefen
svara för den andra gruppen föreslås en tjänsteman i lönegrad
31. Vidare föreslås för avdelningen två amanuenser och en kontorsskrivare.
Av biträdespersonal beräknas en kontorist i lönegrad 13 för handläggning
av ärenden angående kvarnrapporter och kvarntillstånd, två kanslibiträden,
ett ordinarie kontorsbiträde samt två biträden enligt reglerad befordringsgång.
För kvarnkontrollen beräknas nämnden behöva två kontrollanter.
Vissa av de föreslagna tjänsterna böra enligt utredningen vara extra
ordinarie.

Sammanfattningsvis kan utredningens förslag beträffande avdelningen
för vegetabiliska produkter återgivas på följande sätt:

avdelningschef ..........

.......... Cp

12

byrådirektör ............

.......... Ca

31

byråsekreterare ..........

.......... Ca

24

amanuenser .............

.......... Cf

17-

-Ce

24

kontorsskrivare ..........

.......... Ca

19

kontrollant ..............

.......... Ca

19

kontrollant ..............

.......... Ce

19

kontorist ................

.......... Ce

13

kanslibiträde ............

Ca

11

kanslibiträde ............

Ce

11

kontorsbiträde ..........

.......... Ca

8

skrivbiträden ............

......... Cf

4-

-Ce

8

Kanslibyrån.

Till kanslibyråns arbetsuppgifter hänför utredningen ärenden av juridisk
och kameral natur, allmänna kansliärenden, den tekniska handläggningen
av vissa statliga avgifter och bidrag på jordbruks- och fiskeregleringens
område, det tekniska arbetet med utrikeslicenseringen samt beredskapsärenden.

Organisationskommittén föreslog för dessa uppgifter dels en administrativ
byrå om sammanlagt något över 30 personer och uppdelad på fyra sektioner,
dels en »beredskapsbyrå» om 3 å 4 personer.

Kommittén lämnade en utförlig redogörelse för de olika sektionernas arbetsuppgifter,
vilken sammanfattningsvis kan återgivas på följande sätt:

Juridiska sektionen: En huvuduppgift blir upprättandet av förslag
till allmänna författningar samt till kontrakt och andra rättshandlingar.
Sektionen skall även omhänderha redigeringen av nämndens cirkulärserie.
Vidare skall sektionen handha ärenden angående tillämpningen av och förseelser
mot ifrågakommande författningar och nämndens föreskrifter m. m.,
häri inberäknat ärenden angående indrivning och avskrivning av avgiftsbelopp
m. m. Sektionen får även till uppgift att lämna råd och anvisningar
av juridisk art åt nämndens övriga avdelningar samt att i förekommande
fall företräda nämnden inför domstol.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

25

Kamerala sektionen: Till denna sammanföras de bestående uppgifter,
som nu ombesörjas av livsmedelskommissionens kamrerarekontor och
revisionskontor, varjämte sektionen får i uppgift att samordna och övervaka
den verksamhet, som utövas av de olika avdelningarnas resekontrollanter.
Därtill komma de ärenden, som föranledas av att jordbruksnämnden
förlänas egenskapen av huvudförvaltning med egen dragningsrätt hos riksbanken.

Sektionen för avgifts- och bidragsärenden: Hit sammanföres
det tekniska handhavandet av vissa bestämmelser angående avgifter
och bidrag i samband med prisreglering på jordbrukets och fiskets område
(export- och importavgifter, restitution därav, tillverkningsskatt, acciser,
lagringsersättningar, pristillägg etc.). Dock avses icke någon förändring i de
arbetsuppgifter, som Svenska mejeriernas riksförening för närvarande handhar.

Kanslisektionen: Tillhandagår nämnden med allmänna kansligöromål
(registratorsverksamhet, protokollföring och övriga sekreteraregöromål
i samband med plenarsammanträden, anslagsfrågor, arkivärenden, tryck,
blanketter, publicitet, personalärenden). Vidare skall sektionschefen utöva
förmanskap för vakt- och telefonväxelpersonalen.

Utredningen framhåller, att även om kanslibyrån icke indelas i sektioner,
uppdela sig dock dess arbetsuppgifter på ett naturligt sätt i de fem huvudgrupper,
som representeras av beredskapsbyrån och av administrativa byråns
fyra sektioner enligt organisationskommitténs förslag.

Kanslibyråns chef bör enligt utredningen placeras i den sedvanliga byråchefsställningen
i lönegrad 33 och utöver sitt allmänna chefskap för byrån
lämpligen direkt ansvara för en av nyssnämnda ärendegrupper, förslagsvis
de juridiska ärendena. Han bör då till sitt biträde ha en jurist i 27 lönegraden.

Ansvaret för de kamerala göromålen jämte den betydande revisionsverksamhet,
som nämnden får att ombesörja, bör läggas på en kamrer i lönegrad
29. Utredningen förutsätter härvid liksom organisationskommittén, att nämnden
tillerkännes karaktären av huvudförvaltning med egen dragningsrätt
hos riksbanken. Utöver här nämnda uppgifter föreligga tills vidare vissa uppgifter
av kameral natur (främst clearingen), vilka av utredningen hänföras
till kommissionsuppgifter. Jag återkommer i annat sammanhang till utredningens
förslag på denna punkt.

Kamreraren bör enligt utredningen till sitt förfogande ha två assistenter i
21 lönegraden, den ene för den centrala revisionen hos Svenska mejeriernas
riksförening och den andre för det löpande kamerala arbetet inom nämnden.
Vidare erfordras en kassörstjänst, förslagsvis i 15 lönegraden.

För ärenden angående vissa avgifter, bidrag och restitutioner, som sammanhänga
med jordbruksregleringen (export- och importavgifter, tillverkningsskatter,
acciser, pristillägg etc.), föreslås en chefstjänst i 31 lönegraden.
Denna lönegradsplacering motiveras med den självständiga beslutanderätt,
som skall tillkomma denne tjänsteman, och det betydande ansvar i juridiskt
och ekonomiskt hänseende, som kommer att åvila honom, ävensom den organisatoriska
erfarenhet, som måste förutsättas för ett rationellt handha -

26 Kunyl. Maj.ts proposition nr 161.

vande av dessa ärenden. Denne tjänsteman bör till sitt biträde ha en person
i 24 lönegraden.

För de allmänna kansliärendena avser utredningen en chefstjänsteman i
29 lönegraden. Denne skall även utöva förmanskapet för vakt- och telefonväxelpersonalen.
Till sitt förfogande bör han ha en tjänsteman i 19 lönegraden,
närmast för protokollsgöromål, samt två kansliskrivare i lönegrad 15
för biträde främst med personalärenden och med registraturet.

Av vaktpersonal beräknar utredningen en förste expeditionsvakt i 11 lönegraden
och två expeditionsvakter i 9 lönegraden.

Beredskapsärendena böra enligt utredningens åsikt handläggas av en person
i 31 lönegraden med biträde av en tjänsteman i 24 lönegraden och en
kansliskrivare i 15 lönegraden. Den första av dessa lönegradsplaceringar motiveras
med det stora ansvar, som blir förenat med denna tjänst.

För kanslibyrån föreslås vidare en amanuens samt av biträdespersonal
(inklusive telefonister) fyra kanslibiträdestjänster, tre ordinarie kontorsbiträdestjänster
och fyra biträdestjänster enligt reglerad befordringsgång.

Fördelningen av byråns tjänster på ordinarie och extra ordinarie fram -

går av följande sammanställning:

1 byråchef .......................... Ca 33

1 byrådirektör........................ Ca 31

1 byrådirektör ...................... Ce 31

1 kamrerare......................... Ca 29

1 förste byråsekreterare .............. Ce 29

1 förste byråsekreterare .............. Ca 27

2 byråsekreterare .................... Ca 24

1 amanuens ........................ Cf 17—Ce 24

1 assistent .......................... Ca 21

1 assistent .......................... Ce 21

1 kontor sskrivare .................... Ca 19

1 kassör ............................ Ca 15

1 kansliskrivare ...................... Ca 15

2 kansliskrivare ...................... Ce 15

2 kanslibiträden .................... Ca 11

2 kanslibiträden .................... Ce 11

1 l:e expeditionsvakt ................ Ca 11

1 expeditionsvakt .................... Ca 9

1 expeditionsvakt .................... Ce 9

3 kontorsbiträden .................... Ca 8

4 skrivbiträden ..................... Cf 4—Ce 8

Statistiska byrån.

Denna byrås uppgifter bli enligt utredningens förslag i princip desamma
som de, vilka nu ankomma på livsmedelskommissionens statistiska byrå.
Utredningen har i rationaliseringssyfte undersökt dels vilka av dessa uppgifter,
som utan olägenhet kunna begränsas eller omläggas, och dels vilka
annorstädes inom livsmedelskommissionen och inom spannmålsbolaget förlagda
statistikarbeten, som lämpligen kunna sammanföras till jordbruksnämndens
statistikbyrå. Enligt denna granskning, vilken ägt rum i kontakt

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

27

med 1948 års statistikutredning, skulle viss besparing av arbetskraft kunna
vinnas genom övergång till stickprovsmetod vid arealinventeringar och kreatursräkningar.
Vidare anses den kvantitativa skördeberäkningen per den
Öl augusti kunna slopas. Å andra sidan förordar utredningen, att de före
1949 förekommande svin- och hönsräkningarna i april skola återupptagas,
varvid dock svin och höns kunna uteslutas ur kreatursråkningen i juni.
Utredningen förutsätter vidare, att viss statistik, som för närvarande sammanställes
på livsmedelskommissionens avdelningar för animaliska respektive
vegetabiliska produkter samt dess utrikeshandelsbyrå, överföres till statistiska
byrån. Denna föreslås även få övertaga bearbetningen av viss inom
Svenska spannmålsaktiebolaget insamlad statistik. Utredningen påpekar
vidare, att slopandet av krisregleringarna inneburit bortfall av åtskilligt för
jordbruksregleringen värdefullt statistiskt material och att ersättning för
detta nu i viss utsträckning måste framskaffas på andra, mer arbetskrä -

vande vägar.

Vid sina överväganden rörande statistiska byråns personalbehov har utredningen
tagit hänsyn till statistikutredningens förslag om en sammanslagning
av statistitiska centralbyrån och livsmedelskommissionens jordbruksstatistik
på så sätt, att den personal, som möjligen kan bli överflödig
genom en sådan sammanslagning, upptages såsom extra. Utredningen uppskattar
besparingen till högst 6 årsbiträden. Detta antal har utredningen
hänfört till samma personalkategori som personalen för s. k. kommissionsuppgifter.

Av övrig för statistiska byrån erforderlig personal föreslås en del skola
anställas såsom extra ordinarie. Utredningens förslag angående byråns personal
framgår av följande sammanställning.

1 byråchef............................

1 förste aktuarie........................

1 aktuarie..............................

1 amanuens............................

1 kontorsskrivare.......................

1 kansliskrivare ........................

1 kontorist.............................

5 kanslibiträden........................

3 » ........................

6 kontorsbiträden.......................

10 skriv- och kontorsbiträden enl. reglerad

befordringsgång ....................

Ca

33

Ca

29

Ca

24

Cf

17-

-Ce 24

Ce

19

Ca

15

Ce

13

Ca

11

Ce

11

Ca

8

Cf

4-

-Ce 8

Utredningsbyrån.

Organisationskommittén lämnade i sitt betänkande följande sammanställning
av de arbetsuppgifter, som åvila livsmedelskommissionens utredningsbyrå: 1)

Ekonomisk-statistiska utredningar på jordbruks- och livsmedelsområdena.

2) Beräkningar av jordbrukets inkomster och kostnader (»totalkalkylen»).

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

3) Förande av löpande jordbruksekonomisk statistik.

4) Redigering av »Jordbruksekonomiska uppgifter».

5) Utgivande av »Meddelanden rörande livsmedelsförsörjning och jordbrukspolitik
i utlandet»,

6) Lämnande av uppgifter rörande jordbruksekonomiska förhållanden
till svenska och utländska myndigheter m. fl.

7) Handhavande av livsmedelskommissionens bibliotek.

Kommittén räknade med att dessa arbetsuppgifter i allt väsentligt komme
att föreligga inom jordbruksnämnden. Efter att ha erinrat om att utredningarna
rörande jordbrukets kostnader hittills i allt väsentligt utförts
inom Sveriges lantbruksförbund framhöll kommittén vidare lämpligheten
av att alla beräkningar, som ha samband med jordbrukskalkylen, utföras
av ett och samma organ. Kommittén anförde i anslutning härtill:

Rent principiellt torde det även få anses vara oriktigt, att en av kalkylens
ekonomiska verkningar berörd part handhar det förberedande arbetet
med kalkylens upprättande. I stället böra beräkningarna i sin helhet utföras
av jordbruksnämnden, inom vilken arbetet härmed i huvudsak bör förläggas
till utredningsbyrån. Undantag bör göras för sådana statistiska undersökningar
rörande jordbrukets kostnader, som kunna beräknas sysselsätta
en stab av räknebiträden; dylika undersökningar böra i stället förläggas till
statistiska byrån.

I direktiven till jordbruksnämndsutredningen framhöll jag, att utredningen
vid bedömningen av nämndens personalbehov borde utgå ifrån att
det med kalkylerna förenade utredningsarbetet skulle åvila nämnden. Upprättandet
och granskningen av kalkylerna kunde i övrigt bedrivas på samma
sätt som för närvarande. Detta gällde såväl de totalkalkyler, som nu
upprättas, som de planerade typjordbrukskalkylerna.

Utredningen har för sin del utgått från att ansvaret för jordbrukskalkylen
i sista hand odelat skall åvila nämnden utan att fördenskull den del,
som jordbrukarnas centralorgan hittills haft i förarbetet på kalkylen, inskränkes.
Någon strikt fördelning av kalkylarbetet på så sätt, att jordbruksnämnden
svarar för inkomstberäkningarna och lantbruksorganisationernas
utredningsorgan för kostnadsberäkningarna, bör enligt utredningen
icke äga rum. Huvudregeln bör i stället vara, att det vid varje särskilt tillfälle
erforderliga kalkylmaterialet hämtas, där det lättast och med erforderlig
snabbhet kan bli tillgängligt, samt att dubbelarbete mellan jordbrukarorganisationernas
utredningsorgan och nämnden i möjligaste mån undvikes.
Samtidigt understryker utredningen, att intresserade parter måste
ha full och ömsesidig insyn såväl i primärmaterialet som i de metoder,
efter vilka detta behandlas. Utredningen räknar med att lantbrukarorganisationernas
nyinrättade utredningsinstitut kan komma att utföra åtskilliga
av de mera tidskrävande utredningsuppgifterna i fråga om kalkylarbetet.
Den understryker emellertid samtidigt, att utredningsbyrån kontinuerligt
måste taga del av utredningsinstitutets material och beräkningsmetoder
samt informera institutet i motsvarande avseenden.

En övergång till typjordbrukskalkyler som grundval för prissättningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

29

beräknas av de sakkunniga icke komma att medföra någon väsentligt ändrad
arbetsbelastning för utredningsbyrån, under förutsättning att bokföringsmaterialet
i ett — bokföringsmässigt sett — avslutat skick kan överlämnas
till nämnden. En merbelastning torde uppkomma under den övergångstid,
då totalkalkyl och typjordbrukskalkyler enligt vad som förutsattes
i 1947 års riksdagsbeslut skola upprättas parallellt. Utredningen har
dock icke funnit nödvändigt att på detta stadium beräkna särskild arbetskraft
härför. Däremot har utredningen vid sin bedömning särskilt av behovet
av kvalificerad arbetskraft funnit sig böra taga hänsyn till uppgiften
att planera och förarbeta övergången till typjordbrukskalkyler.

Som tidigare angivits föreslår utredningen, att jordbruksnämndens utredningsbyrå
skall redigera Jordbruksekonomiska meddelanden. Byrån
bör vidare enligt utredningen ansvara för utgivandet av Meddelanden rörande
livsmedelsförsörjning och jordbrukspolitik i utlandet, handhava
nämndens bibliotek samt i förekommande fall lämna uppgifter till svenska
och utländska myndigheter och internationella organisationer.

Utredningens förslag till personaluppsättning för utredningsbyrån fram -

går av följande sammanställning:

1 byråchef............................. Ca 33

1 förste aktuarie........................ Ca 27

1 » » ........................ Ce 27

2 aktuarier............................ Ca 24

2 amanuenser.......................... Cf 17 — Ce 24

1 kansliskrivare ........................ Ca 15

1 kanslibiträde ........................ Ca 11

1 » ........................ Ce 11

2 kontorsbiträden ...................... Ca 8

2 skriv- och kontorsbiträden ............ Cf 4—Ce 8

Utredningen har avsett, att den ene av de båda förste aktuarierna skall
vara byråchefens ställföreträdare, med uppgift att självständigt företaga
vissa specialutredningar och att förbereda övergången till typjordbrukskalkyler.
Den andre av dessa bör enligt utredningen bland annat vara redaktör
för Jordbruksekonomiska meddelanden. Kansliskrivaren bör kunna
förestå jordbruksnämndens bibliotek, biträda vid redigeringen av Jordbruksekonomiska
meddelanden samt utöva visst förmanskap i fråga om
insamlingen och granskningen av statistiska uppgifter.

Krisorganisationen.

Såsom tidigare framhållits har utredningen, då den utformat sina förslag
rörande jordbruksnämndens organisation och personal, utgått från 1947 års
riksdagsbeslut angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
med de ändringar och kompletteringar, som senare vidtagits. Behövlig personal
för de arbetsuppgifter på jordbruksregleringens område, som falla
utanför den sålunda uppdragna ramen, har utredningen hänfört till en speciell
krisorganisation. Utredningen föreslår, att denna personal skall avlönas
från särskilt anslag. Samtidigt förutsätter emellertid utredningen, att

30

Kunyl. Maj-.ts proposition nr 161.

personalen i fråga skall infogas i jordbruksnämndens olika avdelningar och
byråer. För utrikeshandelsärenden föreslås slutligen en särskild provisorisk
byrå inom krisorganisationen. Det bör anmärkas, att utredningen i sina
förslag icke räknat med någon personal lör de direkta konsumtionsregleringar
som eventuellt kunna kvarstå den 1 juli 1950.

Utrikesbyrån.

De arbetsuppgifter, som nu handläggas av livsmedelskommissionens sektion
för utrikes- och licensärenden, kunna i stort sett sammanföras i tre
huvudgrupper, nämligen licensärenden, frågor rörande internationellt samarbete
samt befattning med internationella handelsförhandlingar och handelsavtal.
Dessa uppgifter sysselsätta för närvarande, enligt vad utredningen
inhämtat, en personal på omkring 45 personer, som nödgas tillgripa övertidsarbete
i betydande utsträckning. En viss men icke särskilt stor minskning
av arbetsbelastningen kan beräknas inträda på grund av frilistningen.
Utredningen beräknar för denna byrå dels en biträdespersonal av 26 personer,
dels 13 tjänstemän enligt följande specifikation:

Lönegrad

1 byråchef .......................... Cg 33

1 byrådirektör........................ Cg 31

2 förste byråsekreterare .............. Cg 27

3 byråinspektörer .................... Cg 24

4 amanuenser ....................... Cg 17 24

2 kontorsskrivare .................... Cg 19

Utredningen förutsätter härvid att den licensstatistik, som nu utarbetas
av kommissionens sektion för utrikes- och licensärenden, hos nämnden skall
handhavas av dess statistiska byrå, i den mån detta arbete icke överlämnas
till handels- och industrikommissionen. Å andra sidan skulle animaliska
och vegetabiliska avdelningarna, så länge utrikesbyrån äger bestånd, befrias
från vissa uppgifter i fråga om export och import. Likaså skulle kanslibyrån
och utredningsbyrån tills vidare befrias Irån vissa uppgifter på utrikeshandelns
område.

Utredningen har uppmärksammat, att visst dubbelarbete mellan livsmedels-
och handelskommissionerna förekommit i fråga om exportlicenseringen.
Den förordar, att hela ansvaret för och arbetet med exportlicenseringen
i vad avser de egentliga jordbruksvarorna överföres till den föreslagna ulrikesbyrån.
En sådan överföring skulle, utan att behöva leda till personalökning
på utrikesbyrån, kunna ske då liberaliseringssträvandena börja resultera
i arbetsminskning för utrikesbyrån.

Å andra sidan handläggas nu importfrågor beträffande vissa ur jordbrukssynpunkt
mera perifera varor, såsom frukt, blommor, blomsterlökar,
kryddor och kolonialvaror, på livsmedelskommissionens utrikes- och licenssektion
och förorsaka där en synnerligen stor del av arbetet. Utredningen
ifrågasätter, huruvida icke nämnden bör befrias från ärenden rörande utrikeshandeln
med alla de varor, som icke eljest falla inom nämndens arbetsområde.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

31

Behov av personal i övrigt för krisuppgifterna.

Ehuru enligt vanliga regler antalet extra befattningshavare i olika lönegrader
icke skall fixeras i en lönestat, anser sig utredningen böra redovisa
det resultat särskilt i fråga om behovet av kvalificerad personal för krisuPPgifterna>
vartill den kommit vid sina överväganden. Det sammanlagda
behovet av sådan personal inom krisorganisationen (frånsett utrikesbyrån)
angives till 3 tjänstemän i lönegrad Cg 27, 1 tjänsteman i lönegrad Cg 21,
6 tjänstemän i lönegrad Cg 19 och 1 amanuens i lönegrad Cg 17—24. Störst
är personalbehovet inom avdelningen för animaliska produkter. Detta
beror framförallt på de uppgifter i fråga om lagring av animaliska produkter,
som åvila denna avdelning och för vilka utredningen icke beräknat
någon ordinarie eller extra ordinarie personal. Även åtgärderna för ullproduktionens
och smågrisproduktionens stödjande, prisclearingen på ägg och
på importerat kött och fläsk, pristilläggen på fläsk, mjölkstandardiseringen,
administrerandet av de statliga bidragen och avgifterna å mejeriprodukter
samt prisclearingen i fråga om fettråvaror medföra behov av särskild personal
inom krisorganisationen. Utredningen anmärker i detta sammanhang,
att animalieavdelningens krisuppgifter för närvarande giva full sysselsättning
åt en jurist. Sedan hänsyn tagits till att vissa av avdelningens ordinarie
arbetsuppgifter enligt utredningens förslag tills vidare skola omhänderhavas
av den föreslagna utrikesbyrån, har utredningen funnit sig böra
beräkna behovet av kvalificerad personal för kommissionsuppgifterna inom
animalieavdelningen till 2 tjänstemän i lönegrad Cg 27 och 5 tjänstemän i
lönegrad Cg 19.

Behovet av kvalificerad personal i övrigt för kommissionsuppgifterna hänför
sig — med undantag av en amanuens på statistiska byrån — i sin helhet
till kanslibyråns verksamhetsområde. För det kameralt betonade arbete,
som för närvarande handhaves av livsmedelskommissionens byrå för
prisclearing, erfordras enligt utredningen en tjänsteman med högre merkantil
utbildning, förslagsvis i lönegrad 27. Även i övrigt medföra kommissionsuppgifterna
ökade anspråk på det kamerala arbetet, varför viss personalförstärkning
på detta område erfordras. För kommissionsuppgifter, som
icke lämpligen kunna utplaceras på fackavdelningarna, exempelvis kontakten
med de organ, som i fortsättningen ha att svara för den lokala krisförvaltningen,
räknar utredningen med 1 assistent i lönegrad 21.

Kommissionsuppgifterna kräva även viss biträdespersonal på animalieavdelningen,
kanslibyrån och statistikbyrån. Med hänsyn till svårigheten
att beräkna behovet av biträdespersonal (varmed här avses personal i begynnelselönegrad
15 och lägre) för varje särskild arbetsdetalj och enär överflyttningar
av personal mellan de olika arbetsenheterna måste förutsättas
böra ske allt eftersom uppgifterna växla i omfång, har utredningen endast
gjort en gemensam uppskattning av arbetskraftsbehovet i fråga. Därvid har
detta beräknats till ett tjugutal biträden.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

D. Personalens anställningsförhållanden.
Anställningsformer.

Organisationskommittén föreslog, att den personal, som erfordrades hos
jordbruksnämnden men icke finge ordinarie eller extra ordinarie tjänst,
skulle anställas mot arvode enligt krisavlöningsreglementet. Kommittén fann
visserligen, att betydande olägenheter måste följa med tillämpandet av två
olika avlöningsreglementen inom samma myndighet. Den stannade likväl
för denna lösning, bland annat enär därigenom markerades den krisbetonade
och tillfälliga karaktären hos större delen av arbetsuppgifterna i fråga.
Samtidigt berörde organisationskommittén möjligheten att eliminera vissa av
olägenheterna genom att bringa krisavlöningsreglementets bestämmelser i
fråga om semester och övertidsersättning till bättre överensstämmelse med
allmänna avlöningsreglementets föreskrifter därom.

Mot organisationskommitténs förslag på denna punkt framfördes erinringar
bland annat av lönenämnden och civilförvaltningens personalförbund.
Lönenämnden förordade, att all personal inom jordbruksnämnden skulle
anställas och avlönas enligt allmänna lönereglementet. Civilförvaltningens
personalförbund framhöll, att förbundet icke kunde biträda förslaget om att
en del av personalen skulle avlönas enligt särskilt krisavlöningsreglemente.
Ett sådant förfarande skulle enligt förbundets mening strida mot de av
Kungl. Maj :t och riksdagen, efter förhandlingar med vederbörande personalorganisationer,
fastställda anställningsformerna för statens personal. Anställning
som extra tjänsteman vore enligt förbundets mening ur olika synpunkter
att föredraga.

Jordbruksnämndsutredningen uttalar, att det icke kan anses förenligt
med riktiga principer för anställning i statens tjänst att basera ett verk med
fasta uppgifter på personal, som för sin ekonomiska trygghet är beroende
av andra anställningar i statens, organisationers eller enskild tjänst. Utredningen
föreslår i enlighet härmed, att allmänna avlöningsreglementet skall
vara tillämpligt på såväl jordbruksnämndens personal som den med kommissionsanslaget
avlönade personalen. Sistnämnda personal bör enligt utredningen
endast anställas som extra, därvid dock för biträden en successiv
övergång till extra ordinarie bör ske med tillämpning av den reglerade befordringsgången.
I fråga om krisorganisationens amanuenspersonal förutsättes
däremot icke, att den reglerade befordringsgången skall gälla i vad
avser övergång från extra till extra ordinarie tjänst.

Utredningen framhåller emellertid, att anställningstiden såsom extra icke
bör bli av alltför lång varaktighet, detta med hänsyn till bl. a. personalens
berättigade intressen. Utredningen förutsätter att i den mån de uppgifter,
som utredningen hänfört till krisuppgifter, visa sig vara av bestående natur
eller eljest icke möjliga att avveckla inom rimlig tid, böra genom nämndens
och krisorganisationens försorg arbetsuppgifter och personal successivt
överföras till nämndssidan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

33

Tjänsternas tillsättande.

Utredningen föreslår dels att lägre tjänster än byråchefstjänster skola
ledigförklaras, dels att befattningar i lönegrad Ca 27 och Ce 27 och däröver
skola tillsättas av Kungl. Maj :t, vad beträffar byråchefer och högre chefer
etter anmälan av ordföranden och i övrigt efter förslag av nämnden, dels
att ordinarie och extra ordinarie befattningar i övrigt skola tillsättas av
nämnden. Utredningen föreslår även, att samtliga befattningar vid krisorganisationen
skola tillsättas av denna, därvid dock Kungl. Maj:t bör fastställa
antalet befattningar i It) och högre lönegrad. I den mån vissa befattningar,
särskilt sådana som skola tillsättas efter ansökningsförfarande, icke
hinna bliva tillsatta till den 1 juli 1950, böra lämpliga personer förordnas
att under vakans uppehålla desamma.

Särskilda anordningar med hänsyn till förefintlig personal.

Utredningen erinrar om att statskommissarien K. A. Lindbergson på vederbörligt
uppdrag översett löneställningen inom statens livsmedelskommission
omkring årsskiftet 1948/49. Denna översyn syftade till att fastställa
den lön, som med hänsyn till utbildning och arbetsuppgifter skäligen
bort utgå, om vederbörande tillhört den reglerade statsförvaltningen. Utredningen
påpekar, att omflyttning av biträdespersonal mellan livsmedelskommissionens
olika avdelningar endast i ringa omfattning ägt rum i samband
med avvecklingen. I den mån arbetsuppgifterna kvarstå och samma
personal finner anställning vid jordbruksnämnden eller krisorganisationen,
bör därför enligt utredningen Lindbergsons inplacering av livsmedelskommissionens
biträdespersonal i allmänna avlöningsreglementets (Saar:s)
löneklasser kunna äga tillämplighet även för jordbruksnämndens och krisorganisationens
del.

Utredningen ingår härefter på vissa frågor rörande löneklassplacering och
pension, som sammanhänga, bland annat, med det förhållandet att en betydande
del av livsmedelskommissionens personal har mångårig statstjänst
bakom sig. Det framhålles i detta sammanhang, att omkring 70 personer
av livsmedelskommissionens nuvarande personal nu ha mer än 10 års sammanhängande
statstjänst.

I fråga om tjänsteårsberäkning för löneklassplacering ansluter sig utredningen
till ett av organisationskommittén gjort uttalande, alt vederbörlig
hänsyn bör tagas till den tid, under vilken vederbörande handhaft samma
eller motsvarande arbetsuppgifter hos livsmedelskommissionen och dess olika
föregångare, samt alt således jämlikt 24 § allmänna avlöningsreglementet
placering i högre löneklass än begynnelseklassen bör kunna ske efter prövning
av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. Utredningen förutsätter, att härvid
i förekommande fall den av Lindbergson företagna inplaceringen av livsmedelskommissionens
personal i lönegrad och löneklass blir vägledande, så
att för den arbetskraft, som övertages från livsmedelskommissionen och som
i den nya organisationen får motsvarande arbetsuppgifter, generellt beslut
kan fattas i enlighet med denna inplacering.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1900. i samt. Nr 101.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Utredningen räknar emellertid med att det, även om tjänstetid hos kommissionen
eller dess olika föregångare i viss utsträckning får tillgodoräknas,
i vissa fall icke blir möjligt eller lämpligt att bereda personer med långvarig
statstjänst befattning med motsvarande lön hos jordbruksnämnden
eller krisorganisationen. Utredningen erinrar om att Kungl. Maj :t vid omorganiseringen
av arbetsmarknadskommissionen till arbetsmarknadsstyrelsen
begärde och erhöll riksdagens bemyndigande att för tjänsteman med
lång tjänstetid hos kommissionen, som icke kunde beredas ordinarie eller
extra ordinarie befattning med i stort sett oförändrade löneförmåner, fastställa
högre ersättning än som enligt gällande löneplan var förenad med
vederbörandes nya befattning. Utredningen föreslår i anslutning härtill,
att tjänsteman med lång, förslagsvis minst fem års, statlig anställning, som
förordnas att hos jordbruksnämnden uppehålla lägre befattning än den han
senast haft hos kommissionen, efter beslut av Kungl. Maj :t i varje särskilt
fall skall kunna tillerkännas en lön, ungefärligen motsvarande lönen i den
tjänsteställning han tidigare innehaft. Utredningen finner det även önskvärt,
att tjänsteman, vilken tidigare genom vederbörligt beslut erhållit viss
tjänstetitel, som är högre än den han i sin nya befattning blir berättigad
till, tillerkännes rätt att behålla sin gamla titel.

Pensionsfrågor.

För livsmedelskommissionens personal gäller kungörelsen om pensionering
av vissa befattningshavare vid statens krisorgan (SFS nr 537/1948).
Pensionsrätt enligt denna skall efter beslut av överrevisionen kunna tillkomma
i huvudsak den, som kan åberopa minst 36 anställningsmånader i
statens tjänst efter fyllda 18 år, varvid minst 6 månader vid statligt krisorgan
(karenstiden) och som vid tidpunkten för karenstidens utgång uppnått
22 men icke 53 års ålder. Huvuddelen av kommissionens personal uppfyller
kraven för pensionsrätt enligt denna kungörelse. Därest personal med
krispensionsrätt anställes vid den nu föreslagna krisorganisationen såsom
extra tjänstemän enligt Saar, skulle enligt nu gällande regler krispensionsrätten
upphöra och icke ersättas av annan pensionsrätt.

Utredningen anser, att särskilda åtgärder böra vidtagas för att bevara
krispensionsrätten åt denna personal. Detta kan enligt utredningen ske på
så sätt, att Kungl. Maj :t med tillämpning av krispensionskungörelsen 2 §
1 mom. tredje stycket förklarar denna kungörelse vara tillämplig på personal
med extra anställning vid krisorganisationen, oaktat Saar skall gälla
därför. Som skäl för detta förslag framhålles i första hand, att övergången
till jordbruksnämnd med därtill anknuten krisorganisation i väsentliga
hänseenden endast innebär en omorganisation av livsmedelskommissionen.
Därutöver åberopas dels kungörelsen den 30 juni 1947 om utsträckt tilllämpning
i vissa fall av 1947 års tjänste- och familjepensionsreglemente för
arbetare (SFS nr 609), dels Kungl. Maj :ts skrivelse den 17 mars 1944 till
lantmäteristyrelsen angående tillämpning av allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena
å vissa lantmätare.

Därest eu generell tillämpning av krispensionsreglementet på krisorgani -

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

35

sationens Cg-anställda personal icke befinnes genomförbar, bör enligt utredningens
mening detta reglemente i vart fall göras tillämpligt på personer,
som tidigare tillerkänts rätt till krispension och som tillträda anställning
som extra hos krisorganisationen. Av skälighetshänsyn föreslår utredningen,
att i sådant fall krispensionsreglementet får tillämpning även beträffande
personal, som anställts hos livsmedelskommissionen före den 1 januari
1950 och som vid övergång till anställning såsom extra hos krisorganisationen
ännu icke uppfyllt kravet på karenstid för krispension men enligt överrevisionens
bedömande i övrigt uppfyller villkoren för krispensionsrätt.

I fråga om tillgodoräknande av tjänsteår för allmän tjänste- och familjepension
förutsätter utredningen, att tjänsteår får räknas från den tidpunkt,
från vilken tjänstårsberäkning för krispension fått ske. Enligt krispensionsreglementet
får efter överrevisionens beprövande för tjänstårsberäkning
i pensionshänseende tillgodoräknas två tredjedelar av den tid, under
vilken vederbörande tjänsteman före pensionsrättens inträde men efter fyllda
18 år tjänstgjort i krisorgan, som omfattas av pensionsregleringen.

Beträffande personal, som erhåller ordinarie eller extra ordinarie tjänst
direkt efter anställning enligt krisavlöningsreglementet men innan krispensionsrätt
inträtt, förutsätter utredningen att två tredjedelar av tidigare statstjänst
få räknas som tjänsteår för allmän tjänste- och familjepension.

Uppsägningstid.

Enligt krisavlöningsreglementet (kung. nr 540/1947) föreligger för befattningshavare
med minst ett och ett halvt års anställningstid en uppsägningstid
av tre månader, för befattningshavare med mellan ett och ett och
ett halvt års anställningstid två månaders uppsägningstid och för befattningshavare
med kortare anställningstid än ett år en månads uppsägningstid.
Detta är förmånligare för befattningshavaren än den uppsägningstid
om högst en månad, som enligt Saar gäller för extra tjänstemän. Från vederbörande
personalorganisationers sida har yrkats, att personal, som vid
inträde i extra anställning i krisorganisationen innehar rätt till krispension,
skall förklaras berättigad till tre månaders uppsägningstid. Då de personer,
som avses med detta yrkande, varit berättigade till den föreslagna uppsägningstiden
under sin anställning hos kommissionen, anser utredningen skäligt,
att de få behållas vid denna rättighet.

Tjänsternas ledigförklarande.

Organisationskommittén, som förutsatte, att lägre tjänster än byråchefstjänster
skulle komma att ledigförldaras, föreslog att Kungl. Maj :t under en
övergångstid skulle äga avgöra, i vilken utsträckning tjänsterna finge besättas
utan att ledigförldaras. Utredningen ansluter sig till detta förslag.
Emellertid förutsätter utredningen, att under den övergångstid, då möjligen
tjänsterna komma att tillsättas utan ledigförklarande i reguljär ordning,
livsmedelskommissionens personal kommer att på lämpligt sätt göras
underättad om vilka tjänster som äro lediga, och alt tjänsterna icke tillsättas
förrän rimlig tid förflutit efter ett sådant bekantgörande.

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

E. Tjänsteförteckningar och kostnadsberäkningar.

För jordbruksnämnden.

Utredningens förslag till tjänster hos jordbruksnämnden på ordinarie
och extra ordinarie stat samt enligt den reglerade befordringsgången giva
till resultat följande tjänsteförteckning:

Tjänstemän å ordinarie stat.

1 direktör ...................................... Cp 17

2 avdelningschefer .............................. Cp 12

3 byråchefer .................................... Ca 33

4 byrådirektörer .................................. Ca 31

1 förste aktuarie ................................ Ca 29

1 kamrerare .................................... Ca 29

3 förste byråsekreterare eller förste aktuarier........ Ca 27

6 byråsekreterare, aktuarier eller byråassistenter .... Ca 24

1 assistent ...................................... Ca 21

4 kontrollassistenter .............................. Ca 19

2 kontorsskrivare ................................ Ca 19

4 kansliskrivare .................................. Ca 15

11 kanslibiträden .................................. Ca 11

1 förste expeditionsvakt .......................... Ca 11

1 expeditionsvakt ................................ Ca 9

14 kontor sbiträden ................................ Ca 8

59

Tjänstemän å extra ordinarie stat och anställda enligt den
reglerade befordringsgången.

1 byrådirektör .................................. Ce 31

1 förste byråsekreterare .......................... Ce 29

1 förste aktuarie ................................ Ce 27

9 amanuenser ................................ Cf 17—Ce 24

1 assistent ...................................... Ce 21

2 kontrollanter .................................. Ce 19

2 kontorsskrivare ................................ Ce 19

2 kansliskrivare .................................. Ce 15

3 kontorister .................................... Ce 13

7 kanslibiträden .................................. Ce 11

1 expeditionsvakt ............................. Ce 9

22 skriv- och kontorsbiträden enl. reglerad befordrings gång

........................................ Cf 4—Ce 8

¥2

Jordbruksnämndens medelsbehov för avlöningar under budgetåret 1950/
51 uppskattas av utredningen till följande belopp:

1) Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .......... 554 000

2) Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t,

förslagsvis ............................................ 28 000

3) Avlöningar till övrig icke ordinarie personal .............. 377 000

4) Ersättningar till experter och sakkunniga, förslagsvis ...... 28 000

5) Rörligt tillägg, förslagsvis .............................. 106 000

Summa kronor 1 093 000

Kungl. Maj.ts proposition nr. 161.

37

I posterna nr 1 och 3 ha inräknats 3 000 respektive 7 000 kronor för eventuella
personliga lönefyllnader i enlighet med utredningens förslag. I posten
nr 3 ingår även ett belopp av 4 200 kronor, vilket sockernämnden under
en följd av år brukat utbetala såsom arvode för viss siffergranskning.
Posten nr 4 har beräknats på följande sätt:

Ersättning till viss expertis, som kommer att anlitas med anledning
av införlivandet av sockernämndens och linnämndens arbets -

uppgifter ................................................. 12 500

Ersättning till experter och sakkunniga i övrigt.................. 15 500

Summa kronor 28 000

För omkostnader under budgetåret 1950/51, till den del de böra anses belöpa
på jordbruksnämnden, beräknar utredningen följande medelsbehov:

1) Sjukvård m. in., förslagsvis .............................. 20 000

2) Reseersättningar, förslagsvis .............................. 110 000

3) Expenser, förslagsvis .................................... 230 000

4) Publikationstryck, förslagsvis.............................. 40 000

Summa kronor 400 000

I posten reseersättningar har inräknats ett belopp av 11 000 kronor för
linnämndens nuvarande arbetsområde och ett lika stort belopp avseende
sockernämnden. I expensposten utgöra motsvarande belopp 19 000 och 1 000
kronor. Expensposten inbegriper vidare ett belopp av 8 000 kronor för
bränsle, lyse och vatten. Posten publikationstryck avser Jordbruksekonomiska
meddelanden (25 000 kronor) och cirkulärtryck (15 000 kronor).

Utredningen förutsätter, att anslagen för jordbruksnämndens avlöningar
och omkostnader upptagas som förslagsanslag.

För krisorganisationen. .

Utredningen beräknar för krisorganisationen följande personal i begynnelselönegrad
17 och högre.

1 tjänsteman i lönegrad ................ Cg 33

1 » » » ................ »31

5 » » » ................ »27

3 » » » ................ » 24

5 » » » ................ » 17—24

1 » > » ................ »21

8 » » » ................ » 19

24

Av personal i begynnelselönegrad 15 och lägre hos krisorganisationen beräknar
utredningen att omkring 46 tjänstemän erfordras.

Lönekostnaderna under budgetåret 1950/51 för denna personal beräknas
till cirka 509 000 kronor, jämte rörligt tillägg å nära 61 000 kronor, eller
tillhopa omkring 570 000 kronor. Härtill komma eventuella kostnader för
personliga lönefyllnader med omkring 5 000 kronor. Enär särskilda sakkunniga
torde behöva anlitas exempelvis på utrikeshandelsområdet, före -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

slår utredningen att ytterligare ett belopp av 10 000 kronor skall läggas till
avlöningskostnaden. Denna skulle därefter uppgå till omkring 585 000 kronor.

Den del av omkostnaderna under budgetåret 1950/51, som kan anses belöpa
på krisorganisationen, uppskattar utredningen till omkring 225 000
kronor.

Även avlönings- och omkostnadsanslaget för krisorganisationen bör upptagas
som förslagsanslag.

Utredningens förslag till anslag för krisorganisationen för budgetåret
1950/51 bli sålunda:

Kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet:

Avlöningar, förslagsvis ................................ 585 000 kronor

Omkostnader, förslagsvis .............................. 225 000 kronor

IV. Yttrandena.

Allmänna synpunkter.

Mot förslaget att inrätta jordbruksnämnden från och med ingången av
budgetåret 1950/51 har i allmänhet icke rests någon invändning i yttrandena.
Vissa av de myndigheter och organisationer, som yttrat sig om det föreliggande
betänkandet, synas, utan att ingå på frågan om tidpunkten för
jordbruksnämndens organiserande, ha förutsatt att detta skulle ske den 1
juli 1950. Andra ha uttryckligen tillstyrkt att så sker. Sålunda har bland
andra lantbruksstyrelsen förklarat sig icke ha någon erinran
emot att en statens jordbruksnämnd inrättas från och med den 1 juli 1950
med en från början fast organisation i huvudsaklig överensstämmelse med
utredningens förslag.

Sveriges lantbruksf örbund och Riksförbundet Landsbygdens
folk, vilka i samband med remissbehandlingen av organisationskommitténs
förslag gjorde gällande, att detta gick utöver de gränser,
som uppdragits av 1942 års jordbrukskommitté och fastställts genom 1947
års riksdagsbeslut, ha funnit nu föreliggande förslag bättre svara mot principerna
i nämnda beslut. De båda förbunden ha därför förklarat sig kunna
godtaga principerna i förslaget.

En avvikande mening har uttalats av statskontoret. I anslutning
till ett uttalande av utredningen att det ur många synpunkter torde vara
lyckligast för jordbruket och jordbruksbefolkningen, om de statliga ingripandena
begränsades till mera generella åtgärder, även om därmed följde
ökade ekonomiska risker för den enskilde jordbrukaren och större variationer
i inkomstförhållandena olika jordbrukare emellan, har detta ämbetsverk
anfört följande.

Statskontoret, som helt delar denna av utredningen tillkännagivna uppfattning,
måste starkt ifrågasätta om det i nuvarande ekonomiska läge kan

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

39

anses försvarligt att inrätta ett nytt ämbetsverk av föreslagen storleksordning
med huvudsaklig uppgift att fungera som centralorgan för jordbrukets
prisregleringsfrågor. Eftersom två kommittéer utrett organisationsfrågan
och därvid i stort sett kommit till samma resultat i fråga om organisationens
allmänna omfattning, därest de av statsmakterna år 1947 godkända
riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken oförändrade skola
läggas till grund vid verksamhetens planering, kan statskontoret icke draga
någon annan slutsats än att dessa riktlinjer böra omprövas mot bakgrunden
av de numera ändrade ekonomiska förhållandena i landet. Ett slutligt
ställningstagande till nu föreliggande organisationsspörsmål synes böra föregås
av en dylik omprövning.

Frågan om sambandet mellan 1947 års riksdagsbeslut och det nu föreliggande
förslaget har berörts även av Kooperativa förbundet.
Linder erinran om att förbundet i tidigare remissyttrande framhållit önskvärdheten
av att den framtida jordbruksregleringen i vissa hänseenden
omprövas, har förbundet framhållit, att omfånget av det för jordbrukspolitiken
erforderliga centrala organet väsentligen måste komma att bestämmas
av själva arten av den jordbruksreglering, som enligt statsmakternas beslut
avses skola genomföras. Förbundet anför härom bland annat.

Utan ett frångående av 1947 års av riksdagen beslutade jordbrukspolitiska
riktlinjer kan sålunda en minskning av den nu föreslagna jordbruksnämnden
till samma proportioner som på 1930-talet icke företagas. Om
däremot statsmakterna skulle finna det ur olika synpunkter möjligt att
utforma den framtida jordbrukspolitiken efter de enklare och mer schematiska
riktlinjer, vilka voro gällande på 1930-talet, kunde givetvis en ytterligare
krympning av den nu föreslagna jordbruksnämnden te sig motiverad
och genomförbar. Detta skulle i praktiken i så fall närmast taga sig
uttryck i en avveckling eller en väsentlig beskärning av den ekonomiska
utredningsverksamheten och det statistiska arbetet, alltså möjliggöras genom
ett slopande av de olika jordbrukskalkylerna.

Utredningens förslag att uppbygga jordbruksnämnden såsom ett organ,
strängt anpassat efter de vid riksdagsbeslutet 1947 tänkta förhållandena
med de modifikationer, som föranledas av senare beslut, och att till detta
knyta ett organ för mera krisbetonade uppgifter har i yttrandena vunnit
allmän anslutning. Livsmedelskommissionen har dock i detta
sammanhang framhållit svårigheterna att draga en skarp gräns mellan bestående
arbetsuppgifter och »krisuppgifter». Kommissionen har härvid särskilt
framhållit, att jordbrukets prisregleringar äro relativt lätta att bemästra
under en knapphetsperiod och att de egentliga svårigheterna uppstå
vid cn återgång till normala förhållanden med fri handel mellan länderna och
en jordbruksproduktion av normal omfattning i de av kriget berörda områdena.
Kommissionen anför härom bland annat.

Såsom exempel på den gränsdragning mellan nämndsuppgifter och krisuppgifter,
som skett i det nu förevarande betänkandet, må nämnas, att utredningen
hänfört det nuvarande prisutjämningssystemet för mjölk, grädde
och ost med upptagande av utjämningsavgift och utlämnande av utjämningsbidrag
till krisuppgifter. Detsamma gäller en hel del mjölkbidrag och

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

därtill knuten kontroll av prissättningen på mejeriprodukter. Till krisuppgifterna
har även hänförts systemet med pristillägg för kött och fläsk,
det statliga lagringsstödet för kött och fläsk, stödet åt smågrisproduktionen
samt de nuvarande anordningarna för uppehållande av en rimlig prisnivå
på ägg. Vidare har det nuvarande clearingsystemet för fettråvaror och en
del andra animalieprodukter angivits såsom krisbetonat. Kommissionen vill
ej göra gällande, att de nu nämnda regleringsanordningarna äro att betrakta
såsom med säkerhet bestående eller böra bibehållas i sin nuvarande utformning
under en längre tid, men anser sig böra understryka, att om anordningarna
borttagas, måste man med största sannolikhet sätta några
andra anordningar i stället. Det går till exempel ej att med fortsatt stöd
åt oljeväxtodlingen slopa clearingsystemet för fettråvaror utan att ersätta
detsamma med ett nytt.

Kommissionen finner det med hänsyn till dessa förhållanden praktiskt
omöjligt att, på sätt utredningen föreslagit, vid varje förslag till regleringar
på jordbrukets område avgöra, vilka åtgärder som skola hänföras till den
ena eller andra kategorien. Kommissionen har emellertid icke velat motsätta
sig, att den nya jordbruksnämndens personalorganisation uppdelas i
dels en kärna av ordinarie och extra ordinarie tjänstemän och dels en mera
elastisk personalgrupp, avlönad enligt Cg-planen i allmänna avlöningsreglementet.
Samtidigt framhåller kommissionen, att det icke kan anses rimligt
att anställningstiden för extra befattningshavare i krisdelen får bli alltför
långvarig. Jordbruksnämnden bör därför fortlöpande ompröva, i vad
mån personal bör överflyttas från krisdelen till nämnd sidan.

Statskontoret uttalar att en kategoriklyvning inom ett och samma
verk, sådan som utredningen föreslagit, med hänsyn till personalens intressen
icke torde kunna bliva av alltför lång varaktighet. Ämbetsverket förklarar
sig likväl icke kunna godtaga en överföring av arbetsuppgifter och personal
till nämndsidan, om krisuppgifterna icke kunna avvecklas inom rimlig
tid. I den mån arbetsuppgifterna ha kriskaraktär böra de även framdeles
hållas klart åtskilda från nämndens verksamhet i övrigt.

Kooperativa förbundet finner det tillfredsställande att utredningen
sökt åstadkomma en boskillnad mellan å ena sidan sådana regleringsåtgärder,
som enligt 1947 års riksdagsbeslut äro avsedda att få en mera
permanent karaktär, och å andra sidan ej blott egentliga krisregleringar
utan även sådana detaljregleringar av olika slag, vilkas existensberättigande
starkt kan sättas i fråga. Förbundet anför vidare.

Genom att utredningen inräknar även sådana kompletterande detaljregleringar
i kategorin krisåtgärder och rekommenderar att dessa skola handläggas
på jordbruksnämndens krisrotel tvingas statsmakterna att varje år
taga under omprövning, huruvida dylika detaljregleringar med hänsyn till
de kostnader de föranleda i form av bl. a. en större administrativ apparat
verkligen äro att betrakta som nödvändiga led i en framtida jordbruksreglering.

Sveriges industriförbund framhåller, att den av utredningen
verkställda uppdelningen av ärendena vilar på en riktig princip och tar hänsyn
till det faktum, att de regelbundet uppdykande extra åtgärder, som äro

Kuntjl. Maj.ts proposition nr 161.

41

avsedda att fullända ett regleringssystem, oftast ställa sig proportionsvis betydligt
dyrare än de grundläggande, mera schematiskt verkande åtgärderna.

Utredningens förslag att ransoneringen och subventioneringen av kaffe
samt vissa utrikeshandelsärenden, som nu handläggas av livsmedelskommissionen,
skola överflyttas till handels- och industrikommissionen, tillstyrkes
av statskontoret, lantbruks fö rbunde t, Kooperativa
förbundet och Skånes handelskammare. Livsmedelskommissionen
uttalar däremot, att en dylik överflyttning icke
torde medföra någon kostnadsbesparing för statsverket och icke heller är
lämplig under ett avvecklingsskede. Kommissionen framhåller särskilt, att
det torde bli mycket svårt för ny personal att sätta sig in i den relativt stora
och invecklade apparat, som kafferansoneringen och kaffesubventioneringen
innebär. En överflyttning skulle därjämte medföra svårigheter för handeln.
Under hänvisning till frilistningen anser kommissionen icke heller den
överflyttning till handels- och industrikommissionen av vissa utrikeshandelsärenden,
som ifrågasatts av utredningen, vara erforderlig eller lämplig.

Vissa gränsdragningsfrågor.

Jordbruksnämnden och lantbruksstijrelsen.

Utredningens förslag att till lantbruksstyrelsen återföra det centrala ansvaret
för köttklassificeringen avstyrkes av livsmedelskommissionen,
köpmannaförbundet och Sveriges akademikers
centralorganisation, vilken som eget utlåtande åberopat ett från
Sveriges agronom- och lantbrukslärareförbund inhämtat
yttrande. Såväl detta förbund som livsmedelskommissionen har understrukit
kvalitetskontrollens nära samband med avsättningsfrågorna. Livsmedelskommissionen
har i detta sammanhang anfört bland annat
följande.

Det synes i vart fall uppenbart, att köttklassificeringen har större sammanhang
med jordbruksnämndens uppgifter än med lantbruksstyrelsens.
Detta gäller i alldeles särskild grad så länge de nuvarande prisbestämmelserna
för kött- och fläskvaror gälla. När priskontrollen beträffande kött och
fläsk helt upphäves, får köttklassificeringen sin kanske största betydelse för
exporten och importen av kött och fläsk samt för den statliga lagringen av
sådana produkter. Då export- och importfrågorna jämte lagringen skola
handhas av jordbruksnämnden, synes det riktigast, att denna även har inseendet
över köttklassificeringen. I detta sammanhang får kommissionen
erinra om att de särskilda organ, som skola omhänderha exporten av köttvaror
och ägg, skola sortera under jordbruksnämnden. Därest lantbruksstyrelsen
skulle ha hand om kvalitetskontrollen i fråga om dessa varor,
skulle dessa organ i vissa avseenden komma att även vara underställda
lantbruksstyrelsen.

Skånes handelska in m a r e anser, att kvalitetskontrollen bör
kunna ordnas i de relativt enkla former, som tillämpades före kriget och
finner det vara ur praktisk synpunkt lämpligare, om densamma för fler -

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

talet hithörande varuslag, bland annat fodermedel, brödsäd och potatis, förlägges
till lantbruksstyrelsen.

Beträffande gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen
i övrigt finner livsmedelskommissionen det icke spela
någon större roll, om ärendena rörande lån och bidrag ur fonder handläggas
av jordbruksnämnden eller lantbruksstyrelsen, även om dessa ärenden i flertalet
fall röra frågor, som sakligt behandlas av jordbruksnämnden. Kommissionen
anser vidare skäl tala för att importfrågorna rörande frövaror,
vilka nu delvis handläggas av lantbruksstyrelsen, i sin helhet läggas på
j ordbr uksnämnden.

Jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen.

Fiske r istyrelsen anser det angeläget, att riksdagen beredes tillfälle
att taga ställning till det nya läge, som uppkommit i frågan om gränsdragningen
mellan styrelsen och jordbruksnämnden därigenom att riksdagen
beslutat att fiskeristyrelsen skall vara förlagd till Göteborg. Enligt
styrelsens mening ha genom detta beslut förutsättningarna för att förlägga
fiskets prisregleringsfrågor och därmed sammanhängande ärenden till jordbruksnämnden
till väsentlig del undanryckts. Styrelsen yrkar att riksdagen
må få taga ställning till frågan, huruvida icke ärenden rörande fiskets prisregleringar,
avsättning och ekonomiska frågor i allmänhet böra omhänderhavas
av fiskeristyrelsen i stället för av jordbruksnämnden.

Därest statsmakterna likväl skulle besluta, att fiskets ekonomiska angelägenheter
skola omhänderhavas av jordbruksnämnden, förordar fiskeristyrelsen
vissa jämkningar av den av utredningen föreslagna organisationen.
Fiskerinäringen bör sålunda enligt styrelsen beredas representation i
nämndens råd i behörig omfattning och fiskeristyrelsens chef eller representant
för honom bör beredas icke blott yttranderätt i nämnden utan även
beslutanderätt såsom ledamot av nämnden. Vidare är det enligt styrelsen
olämpligt att inordna fiskets prisregleringsfrågor under nämndens animalieavdelning,
vars övriga uppgifter ligga inom helt andra och väsensskilda
områden. I vart fall bör chefen för den föreslagna fisksektionen bli direkt
föredragande inför nämndens beslutandeorgan.

Även Sveriges fiskares riksförbund hävdar, att samtliga
frågor rörande fiskerinäringen på grund av sitt intima samband med varandra
böra sammanföras inom ett enda organ, nämligen fiskeristyrelsen.
Skulle förslaget att överflytta fiskets prisregleringsfrågor till fiskeristyrelsen
icke vinna beaktande, bör enligt förbundets mening jordbruksnämnden utrustas
med en särskild byrå för handläggning av hithörande ärenden. Vidare
bör i sådant fall en av fiskeristyrelsen utsedd representant beredas säte och
stämma i nämnden vid behandling av ärenden angående fisket, varjämte
minst tre representanter för fiskerinäringen böra ingå i jordbruksnämndens
råd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

43

Jordbruksnämnden och statistiska centralbyrån.

Frågan om gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och statistiska
centralbyrån har behandlats i ett stort antal yttranden. Utredningens förslag
att en särskild statistisk byrå skall ingå i statens jordbruksnämnd
tillstyrkes av livsmedelskommissionen, lantbruksstyrels
e n (dock närmast som en provisorisk anordning), Kooperativa förbundet
och Sveriges köpmannaförbund men avstyrkes av
statskontoret, kommerskollegium, statistiska centralbyrån,
1948 års statistikutredning, lantbruk sförbundet,
Riksförbundet landsbygdens folk och Sver iges
akademikers centralorganisation. Riksräkenskapsverket,
som ej gör invändning mot förslaget att förlägga viss del
av jordbruksstatistiken till jordbruksnämnden, anser, att hithörande arbetsuppgifter
inom nämnden böra handläggas av en kombinerad statistisk
byrå och utredningsbyrå.

Statskontoret anför beträffande denna gränsdragningsfråga, att
utredningens uttalande, att statistiska centralbyrån med sina omfattande
ordinarie uppgifter sannolikt icke har möjlighet att i erforderlig utsträckning
och med tillräcklig snabbhet effektuera jordbruksnämndens beställningar
av statistiska utredningar, icke är ett tillräckligt skäl för att icke förlägga
de statistiska undersökningarna rörande jordbruket i sin helhet till
statistiska centralbyrån, vilken instruktionsmässigt har att ombesörja den
ordinarie jordbruksstatistiken. För att tillgodose jordbruksnämndens önskemål
i fråga om snabbhet och differentiering av ifrågavarande utredningar
bör centralbyrån utrustas med erforderliga personella och maskinella resurser.
Kommerskollegium finner alla skäl tala för att den reguljära
jordbruksstatistikens olika grenar, vilka intimt sammanhänga med
varandra, icke uppdelas på två myndigheter utan i sin helhet förläggas till
statistiska centralbyrån. Denna bör efter nödig förstärkning av personaloch
maskinutrustning kunna utföra även tillfälliga jordbruksstatistiska
specialundersökningar.

Statistiska centralbyrån framhåller i sitt yttrande bland annat
sambandet mellan olika grenar av jordbruksstatistiken. Centralbyrån
anför härom.

Vid såväl fullständiga arealinventeringar som representativa jordbruksräkningar
utgöra de allmänna jordbruksräkningarna den fasta grunden.
Endast vid de sistnämnda erhållas fullt tillförlitliga uppgifter om arealen
av olika ägoslag, och alla beräkningar beträffande fördelning av åkerjorden
efter användningssätt måste bygga på jordbruksräkningarnas uppgifter
om den totala åkerarealen inom riket och de olika områdena. Vidare
är att märka, att redan under den tid en jordbruksräkning pågår — på
grund av dess stora omfattning måste den taga en relativt lång tid i anspråk
— komma resultaten till användning inom centralbyrån för den årliga
jordbruksstatistiken allt eftersom de framkomma och långt innan redogörelsen
utkommit av trycket. Dessutom är det givetvis så att icke alla
resultat kunna tryckas, utan eu betydande del ligger i manuskript i centralbyråns
arkiv. Av båda dessa skäl måste det medföra stora svårigheter för
eu annan myndighet att fullt utnyttja resultaten.

44

Kungl. Maj-.ts proposition nr 161.

Det intima sambandet mellan jordbruksstatistikens olika grenar gäller
vidare alldeles särskilt i fråga om de båda grenar, som äro nödvändiga för
skördeberäkningarna. Enligt den i Sverige använda metoden härför erfordras
uppgifter dels om arealen, dels om skördeutfall. Enligt jordbruksnämndsutredningens
förslag skulle de förra uppgifterna anskaffas genom
jordbruksnämndens, de senare genom centralbyråns försorg. Några sakliga
skäl för en dylik anordning ha icke framlagts.

Beträffande svin- och hönsräkningarna samt inventeringarna av de höstsådda
arealerna framhåller centralbyrån, under erinran att dylika räkningar
och inventeringar tidigare handhafts av centralbyrån, att deras samband
med såväl de allmänna jordbruksråkningarna som de årliga representativa
räkningarna är så starkt, att ett förläggande av desamma till annan
myndighet än övriga grenar av jordbruksstatistiken måste avstyrkas. Centralbyrån
uttalar vidare, att densamma torde ha större förutsättningar än
jordbruksnämnden jämväl när det gäller att utföra utredningar av tillfällig
art. Den framhåller även, att dess möjligheter att för jordbruksnämndens
räkning utföra sådana undersökningar ytterligare komma att förbättras,
därest ämbetsverket utrustas med resurser som ett mera allmänt
serviceorgan på statistikens område.

Beträffande den mera principiella frågan om en centralisering eller decentralisering
av statistiken på detta område anför centralbyrån.

Erfarenheten har visat, att upprättande av fristående, mindre statistiska
avdelningar som regel icke är till fördel för statistikens kvalitet. Det måste i
detta sammanhang påpekas, att ett centralt statistiskt organ har större möjligheter
att överblicka olika intressenters behov av statistiska uppgifter än
fallet är med myndigheter, som ha sina egna speciella behov av uppgifter och
sakna både anledning och förutsättning att taga hänsyn till mera allmänna önskemål.
Detta gäller icke minst i fråga om jordbruksstatistiken, där en mängd
både myndigheter och enskilda äro avnämare. Bland myndigheterna torde
man främst böra nämna lantbruksstyrelsen, som behöver jordbruksstatistiska
uppgifter såväl för sina gamla uppgifter som och framför allt för den nyligen
begynta jordbruksplaneringen. Vidare bör hänsyn tagas till forskningen,
bedriven dels vid universitet och högskolor, dels av jordbrukets egna utredningsorgan,
dels ock av enskilda forskare.

Sammanfattningsvis föreslår centralbyrån, att de årliga representativa
jordbruksräkningarna eller däremot svarande arealinventeringar och kreatursräkningar
förläggas till centralbyrån, liksom även svin- och hönsräkningar
samt inventeringar av den höstsådda arealen. I anslutning härtill
framställer centralbyrån vissa förslag rörande förstärkning av dess avdelning
för jordbruksstatistik. Den kvalificerade personalen på denna avdelning,
som utom jordbruksstatistiken bearbetar mejeri-, fiskeri- och sparbanksstatistik,
utgöres för närvarande av en byråchef i lönegrad Ca 33 och
en aktuarie i lönegrad Ca 24. Som ledare för arealinventeringar och kreatursräkningar
brukar härjämte förordnas en tjänsteman i aktuariegrad. Enligt
centralbyråns förslag skulle aktuarietjänsten utbytas mot en förste aktuarietjänst
i lönegrad Ca 29. Vidare skulle tillkomma en amanuensbefattning,
varjämte en kontoristtjänst i lönegrad Ca 13 skulle höjas till kansliskrivare -

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

45

graden (Ca 15). Ifråga om specialutredningar förutsätter centralbyrån, att
särskilda anslag ställas till förfogande i samband med uppdragen. För anlitande
av experter i samband med utarbetande av nya metoder för skördeberäkningarna
beräknas ett reservationsanslag av 5 000 kronor.

Även professor S. G. W. Wahlund (1948 års statistikutredning)
anför liknande synpunkter och uttalar.

De intermittenta allmänna jordbruksräkningarna, som utredningen — med
rätta — förutsätter skola ligga kvar hos centralbyrån, äro grundläggande
för all annan jordbruksstatistik, således för både de årliga inventeringarna
och specialutredningar av skilda slag. För att centralbyrån skall på ett tillfredsställande
sätt kunna utföra de s. k. femår sr åkningarna fordras att ledaren,
som hittills haft och även i fortsättningen måste ha byråchefs tjänsteställning,
fortlöpande följer jordbruksstatistikens utveckling i Sverige och
i utlandet och registrerar de utredningsbehov, som böra tillgodoses genom
de allmänna räkningarna. De behov, som anmäla sig, härröra ej enbart från
livsmedelskommissionen (jordbruksnämnden). Många krav resas från lantbruksstyrelsen,
konjunkturinstitutet, universitet och högskolor, enskilda
forskare och andra intressenter. Jordbruksnämndsutredningens föreliggande
förslag medför ingen möjlighet till större reducering av den fasta personalen
hos statistiska centralbyråns avdelning för jordbruksstatistik. Om man
däremot, som jag föreslår, koncentrerar arbetsuppgifterna till ett och samma
ställe, inbesparas minst en byråchef och en amanuens. Därjämte kan rutinpersonalen
— som jag tidigare nämnt — bättre utnyttjas, vilket också betyder
en ej oväsentlig besparing.

För mig synes det principiellt oriktigt att jordbruksnämnden, hos vilken
tyngdpunkten i arbetet är av icke statistisk art, betungas med arbetsuppgifter,
vilka lika väl kunna utföras av ett statistiskt ämbetsverk. Därest nämnden
skulle utarbeta jordbruksstatistiken, måste den ha att taga hänsyn till
önskemål, framställda av lantbruksstvrelsen, konjunkturinstitutet, universitet
och högskolor, enskilda forskare och andra intressenter. Nämnden skulle
med andra ord tvingas taga ställning till en mängd statistiska frågor, vilka
ligga utanför dess egentliga uppgift och för vilkas lösande den saknar egentlig
kompetens.

Dock bör jordbruksnämnden enligt Wahlund ha tillgång till viss statistisk
personal, lämpligen organiserad som cn statistisk sektion inom nämndens
utredningsbyrå. Denna bör i huvudsak handlägga sådana statistiska arbetsuppgifter,
som för närvarande ombesörjes på livsmedelskommissionens
animalie- och vegetabilieavdelningar samt dess sektion för utrikes- och
licensärenden. All egentlig jordbruksstatistik, inklusive deklarationsundersökningarna
rörande jordbrukets och fiskets ekonomiska förhållanden samt
specialundersökningar av större omfattning, skulle däremot överföras till
statistiska centralbyrån. Den personalbesparing, som genom denna centralisering
skulle bli möjlig i jämförelse med jordbruksnämndsutredningens förslag,
beräknar Wahlund till 9 befattningshavare, däribland en byråchef och
cn amanuens. Kostnadsminskningen per år anges till omkring 70 000 kronor.

L a ntbrulcsf örbu n d c t uttalar i denna fråga, att den upprustning
av vårt centrala statistiska verk, som, enligt vad förbundet erfarit, statistikutredningens
förslag torde komma att leda till, bör gc statistiska centralbyrån

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

tillräcklig möjlighet att tjäna som ett snabbt sei’viceorgan åt olika myndigheter
och enskilda. Med hänsyn härtill finner förbundet att jordbruksstatistiken
principiellt bör hänföras till statistiska centralbyrån. Förbundet
anför vidare.

Försåvitt en sådan uppläggning av organisationen icke omedelbart skulle
kunna genomföras på grund av att de förändringar, som böra ske beträffande
statistiska centralbyråns organisation, icke komma till stånd förrän statistikutredningen
framlagt slutliga förslag rörande centralbyråns organisation,
finner förbundet i vart fall, på sätt även direktiven för utredningen angiva,
att det slutliga ställningstagandet beträffande jordbruksstatistikens förläggning
bör anstå till dess resultatet av 1948 års statistikutrednings arbete
föreligger. I så fall bör en inom jordbruksnämnden eventuellt inrättad statistikbyrå
i avvaktan på slutligt ställningstagande till frågan om organisationen
av det centrala statistiska verket hänföras till nämndens krisorganisation.

Även Riksförbundet Landsbygdens folk har framhållit, att
en förutsättning för att centralbyrån skall kunna handhava denna arbetsuppgift
är att arbetet där så anordnas, att erforderligt material kan tillhandahålles
med tillräcklig snabbhet. Lantbruksstyrelsen, som framhåller
att all jordbruksstatistik principiellt bör föras på ett ställe, finner
icke anledning till erinran mot att en statistisk byrå tills vidare inrättas
inom jordbruksnämnden i avvaktan på resultatet av statistikutredningen.

Livsmedelskommissionen har, med överlämnande av ett av den
s. k. LK-delegationen avgivet yttrande, i en särskild skrift behandlat frågan
om förläggningen av jordbruksstatistiken.

LK-delegationen erinrar om att delegationen under det senast förflutna
årtiondet varit den måhända flitigaste uppdragsgivaren åt livsmedelskommissionens
statistiska byrå. Det samarbete, som förekommit mellan
LK-delegationen samt kommissionens utrednings- och statistiska byråer,
har bland annat lett fram till en sammankoppling av jordbruksstatistiken
i tidigare gängse mening (skördestatistik, husdjursräkningar) med förefintlig
löpande produktionsstatistik (kvarn-, mejeri- och slakteristatistik
etc.). Härigenom har man för första gången med tillfredsställande säkerhet
kunnat beräkna produktion och konsumtion av livsmedel i Sverige. Delegationen
understryker att det samarbete, som under de gångna åren förekommit
mellan LK-delegationen och kommissionens statistiska byrå, har
försiggått under fria former utan byråkratisk omgång. Delegationen förklarar
sig anse det uteslutet, att ett lika smidigt arbetssätt blir möjligt, om ett
utomstående verk skall tjänstgöra som serviceorgan åt delegationen. Delegationen
anför i anslutning härtill vidare.

Det må framhållas, att arbetet med jordbrukskalkylen måste ske under
sådan forcering, att övertidsarbete i betydande omfattning regelmässigt
måste tillgripas för att tidschemat skall kunna hållas. (Det ligger i sakens
natur att kalkylarbetet icke gärna kan utsträckas över längre tidsperioder
än som för närvarande är fallet — kalkylen skall ju utgöra underlag för
prissättningen under det kommande året och måste följaktligen, när delegationen
avlämnar densamma, i möjligaste mån uppfylla alla krav på aktuali -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 161.

47

tet, icke minst sådana som anknyta till produktionsutvecklingen.) En dylik
forcering kan knappast ske utan friktioner, om arbetet till en del skulle utföras
inom ett i övrigt från kalkyl- och regleringsverksamheten fristående
verk. Delegationen är vidare ofta beroende av att under kalkylarbetets gång
för bedömning av olika frågor ta del av undersökningsresultat på ett tidigt
stadium och få vissa avsnitt av undersökningarna förhandsbelysta. Delegationen
har svårt att tänka sig, att dylika krav kunna i nämnvärd utsträckning
bli tillgodosedda av ett utomstående verk. I detta sammanhang må
även framhållas de möjligheter den statistiska byrån inom det jordbruksreglerande
organet har att mer eller mindre informellt få förstärkning med
personal frän utredningsbyrån eller från fackavdelningar. Det ligger i sakens
natur, att det samarbete mellan statistiker, ekonomer och tjänstemän
med agronomutbildning, vilket kan försiggå inom ett och samma verk,
måste verka befrämjande på statistikarbetets utförande på ett helt annat
sätt än de kontakter — även om viljan till samarbete från båda hållen förefinnes
— som kunna upprätthållas mellan tjänstemän från olika verk. Delegationen
vill understryka vikten av att möjligheter även för framtiden
skapas för det intima samarbete mellan statistiker, jordbruksekonomer och
agronomer som förekommit under de gångna åren, delvis i form av att tjänstemän
cirkulerat mellan olika avdelningar inom kommissionen.

Livsmedelskommissionen har instämt i LK-delegationens synpunkter
och har härjämte understrukit de förskjutningar, som under senare
tid ägt rum i fråga om syftet med och användningen av den officiella statistiken.
Från att endast utgöra en registrering i efterhand av utvecklingen
på olika områden har statistiken kommit att i allt högre grad utgöra en
integrerande del av förvaltningsverksamheten. Denna utveckling har medfört
ökade krav på snabbhet och smidighet vid den statistiska bearbetningen
av insamlat primärmaterial liksom på statistikens anpassning till de frågeställningar
den har att belysa. Denna utveckling har lett fram till den starka
decentralisering, som för närvarande kännetecknar den officiella statistiken
i Sverige. Kommissionen erinrar i detta sammanhang om att besparingsberedningens
statistikkommitté under ordförandeskap av professor
Wahlund år 1943 föreslog att det statistiska arbetet i regel skulle förläggas
till de enskilda ämbetsverken enligt hittillsvarande principer.

Kommissionen framhåller vidare, att den uppdelning av statistiken, som
tillämpats under de senaste omkring 10 åren, ej föranlett några olägenheter.
I fråga om de av statistika centralbjrrån angivna svårigheterna för
andra myndigheter att nyttja resultaten av de allmänna jordbruksräkningarna
erinrar kommissionen att den, utan att några svårigheter förmärktes,
fick taga del av framkomna resultat av 1944 års jordbruksräkning medan bearbetningen
av densamma ännu pågick.

Beträffande kostnaderna för det statistiska arbetet hävdar kommissionen,
att de besparingsmöjligheter, som angivits av Wahlund, endast äro
imaginära och att i stället en ökning av kostnaderna kan förväntas. Kommissionen
framhåller att jordbruksnämndsutredningens och Wahlunds förslag
icke kunna jämföras, så länge den ifrågasatta utbyggnaden av statistiska
centralbyrån icke närmare preciserats. Sammanfattningsvis uttalar
kommissionen, att det blir svårt för jordbruksnämnden att taga ansvaret för

48

Kungl Maj:ts proposition nr 161.

det viktiga kalkylarbetet, därest nämnden icke utrustas med en statistisk
byrå för de arbetsuppgifter och av den omfattning, som jordbruksnämndsutredningen
föreslagit.

Jordbruksnämnden och kommerskollegium.

Kommerskollegium har förklarat sig icke ha något att invända
mot att sambandet mellan Jordbruksekonomiska uppgifter och Kommersiella
meddelanden nu upphör och att den förstnämnda publikationen tillsvidare
utgives genom jordbruksnämndens försorg. Statistiska centralbyrån
och 1948 års statistik utredning ha däremot
föreslagit att ändring i den hittillsvarande ordningen icke bör ske, förrän
frågan om inrättandet av en särskild statistisk tidskrift, avsedd att utgivas
genom statistiska centralbyrån, kan underställas statsmakterna. Livsmedelskommissionen
har framhållit, att en väsentlig del av det stoff,
som nu ingår i Jordbruksekonomiska uppgifter, är av den art, att det icke
bör inflyta i en statistisk tidskrift. Å andra sidan torde enligt kommissionen
de i Jordbruksekonomiska uppgifter inflytande artiklarna, marknadsöversikterna
och översikterna över livsmedelskommissionens (i fortsättningen
jordbruksnämndens) reglerande verksamhet vara av sådant intresse för den
statliga förvaltningen, näringslivets organisationer, vetenskapliga institutioner
och näringsidkarna inom jordbruket, att de här publiceras. Sak samma
gäller tabellmaterialet, som därest det i beskuret skick skulle inflyta i en
ny tidskrift, icke kan väntas tillgodose statens och näringslivets behov av
information på det jordbruksekonomiska området.

Jordbruksnämnden och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Utredningens förslag, att den statliga inköps- och försäljningsverksamhet,
som kan bliva förbunden med utövandet av jordbruksnämndens beredskapsuppgifter,
skall omhänderhavas av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
i den mån icke spannmålsbolaget eller annan merkantil organisation
står till buds, har lämnats utan erinran av såväl riksnämnden
som livsmedelskommissionen.

Jordbruksnämnden och Svenska spannmålsaktiebolaget.

Svenska spannmålsaktiebolaget har lämnat utredningens
uttalanden rörande bolagets verksamhet och organisation utan erinran.
Livsmedelskommissionen har uttalat, att den icke vill motsätta
sig att bolaget bibehålies såsom en särskild institution, även om kommissionen
finner skäl tala för en sammanslagning av bolaget med jordbruksnämnden.
Däremot har kommissionen förklarat sig icke kunna dela utredningens
åsikt, att utrikeshandeln med brödsäd skulle kunna centraliseras till en allsidigt
sammansatt och frivilligt bildad branschorganisation. Den nu gällande
centraliseringen ingår som ett viktigt led i pris- och marknadsregleringen
på brödsäds- och fodermedelsområdet, och när detta led icke längre
erfordras, bör handeln lämnas fri.

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 161-Statens sockernämnd.

Sockernämnden har förklarat hinder ej möta för nämnden att
den 1 juli 1950 överlämna sitt arbete och sina handlingar till statens jordbruksnämnd.
Nämnden förutsätter, att i så fall slutgranskningen av sockerbolagets
verksamhet för avtalstiden 1 augusti 1949—30 april 1950 samt tiden
därefter överflyttas å jordbruksnämnden.

Statens linnämnd.

Utredningens förslag att till jordbruksnämnden överföra de uppgifter,
som för närvarande handhavas av statens linnämnd, har avstyrkts av kommerskollegium
och linnämnden. Kommerskollegium har, under
hänvisning till att särskilda sakkunniga tillkallats för utredning om fortsatt
stöd åt lin- och hampodlingen samt att utredningens förslag troligen kunna
föreläggas 1951 års riksdag, ansett att linnämndens verksamhet icke bör
upphöra löre utgången av år 1951. Linnämnden har bland annat understrukit,
att dess arbetsuppgifter avse en textilråvara, som helt skiljer
sig från alla andra inom landet producerade jordbruksprodukter. Det kan
enligt nämnden icke begäras, att ett ämbetsverk med så vitt verksamhetsområde
som den planerade jordbruksnämnden, kan ägna sig åt alla detaljer
inom här ifrågavarande verksamhetsgren på samma sätt som ett särskilt
organ för ändamålet. Det vore därför motiverat att tills vidare bibehålla
linnämnden såsom ett statens jordbruksnämnd underställt men i övrigt
relativt självständigt organ. Med hänsyn till den pågående utredningen
finner linnämnden, att en överföring av dess uppgifter i varje fall icke bör
äga rum före den 1 juli 1952.

Jordbruksnämnden och statens institut för folkhälsan.

Livsmedelskommissionen har i princip icke funnit något att
erinra mot att den centrala tillsynen över bestämmelserna om vatten- och bindemedelshalt
i charkuterivaror överflyttas till folkhälsoinstitutet. Verksamheten
bör dock enligt kommissionen utövas av jordbruksnämnden, så länge
priskontroll och i samband därmed standardisering och sortimentsbegränsning
av charkuterivaror uppehälles. Detsamma gäller viktstandardiseringen
för mjukt matbröd. Kommissionen påpekar, att en överföring av arbetsuppgifterna
till folkhälsoinstitutet medför motsvarande behov av juridisk arbetskraft
inom detta, varför någon kostnadsbesparing ej vinnes genom överflyttningen.

Jordbruksnämnden och den ekonomiska föreningsrörelsen.

Sveriges lantbruks förbund och Riksförbundet
Landsbygdens folk ha uttalat sin tillfredsställelse med utredningens
förklaring, att den statliga kontroll över den ekonomiska föreningsrörelsen,
som nämnden skulle komma att handhava, endast skulle ifrågakomma,
i den mån organisationerna komrne att fylla offentligrättsliga funktioner,
4 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 101.

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 161-

t. ex. fördelning av statligt stöd eller utövande av monopolställning i fråga om
import och export. Livsmedelskommissionen har funnit ifrågavarande
uttalande något oklart och framhållit, att, i den mån staten uppställt
vissa villkor exempelvis för åtnjutande av statsbidrag, jordbruksnämnden
måste utöva tillsyn över att dessa villkor uppfyllas, även om den organisation
som åtnjuter bidraget icke härigenom kan anses utöva en offentligrättslig
funktion.

Jordbruksnämndens organisation.

Nämndens ledning.

Vissa remissinstanser ha uttalat avvikande mening eller tveksamhet rörande
utredningens förslag att i spetsen för nämnden sätta en deltidsanställd
ordförande och under honom en souschef, som icke skulle vara ledamot av
nämnden. Sålunda har lantbruksstyrelsen föreslagit, att souschefen
skall vara ledamot av nämnden. Industriförbundet, köpmannaförbundet
och handelskammaren i Stockholm
ha ansett, att souschefen bör erhålla en starkare ställning och fungera som
den verklige chefen i nämnden. Landsorganisationen har funnit
anordningen med deltidsanställd chef otillfredsställande. Livsmedelskommissionen
föreslår att i spetsen för nämnden sättes en heltidsanställd
ordförande. Vid sådant förhållande bör enligt kommissionen chefen
för den av utredningen föreslagna allmänna avdelningen inom nämnden sättas
i samma lönegrad som de övriga avdelningscheferna, d. v. s. Cp 12 i stället
för av utredningen föreslagna Cp 17. Dock bör den avdelningschef, som
förordnas att vara ordförandens ställföreträdare, erhålla visst tilläggsarvode.
Kommissionen föreslår vidare, att antalet ledamöter i nämnden utökas från
4 till 5 för att bereda möjlighet till en mera mångsidig intresserepresentation.

Beträffande jordbruksnämndens råd har Kooperativa förbundet
uttalat, att den av utredningen föreslagna minskningen av antalet ledamöter
icke bör få medföra någon försvagning av konsumentrepresentationens
relativa inflytande i rådet.

Förslaget att slopa de till livsmedelskommissionen anslutna handelsråden
har icke mött någon erinran från remissmyndigheternas sida.

Beträffande kalkylsakkunniga har Tjänstemännens centralorganisation
yrkat, att representanter för de stora löntagarorganisationerna
borde beredas plats i detta organ. Köpmannaförbundet
har föreslagit, att någon representant för enskild handel skall ingå bland
de sakkunniga. Livsmedelskommissionen har understrukit, att
nämnda organ bör ha karaktären av en expertdelegation, varför intresserepresentation
här ej bör komma i fråga.

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Öl

Byråindelning m. m.

Mot utredningens förslag att organisera jordbruksnämnden på tre avdelningar
samt att inom allmänna avdelningen inrätta tre byråer ha invändningar
gjorts av statskontoret och riksräkenskapsverket. Statskontoret
håller före, att jordbruksnämnden bör kunna organiseras på byråer
utan inskjutande av större organisationsenheter (avdelningar) såsom ett
mellanled. Byråerna i den permanenta organisationen böra enligt statskontoret
bliva fyra: animaliebyrån, vegetabiliebyrån, kanslibyrån och utredningsbyrån.
Även riksräkenskapsverlcet föreslår, att avdelningarna
för animaliska respektive vegetabiliska produkter i stället böra benämnas
byråer. Enligt riksräkenskapsverket böra vidare utredningsbyrån och
statistiska byrån sammanslås till en byrå under en chef i lönegrad Cp 12.

Såsom framgått av den tidigare lämnade redogörelsen för yttrandenas innehåll
i fråga om gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och statistiska
centralbyrån ha ett flertal remissinstanser ansett en särskild statistisk byrå
icke böra inrättas inom jordbruksnämnden.

Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap har
ansett att en särskild byrå för beredskapsärenden bör inrättas inom jordbruksnämnden.
Livsmedelskommissionen har föreslagit, att dess
byrå för dessa ärenden överföres till jordbruksnämnden, men att densamma
i avvaktan på definitivt ställningstagande rörande organisationen av dessa
ärenden sättes på extra ordinarie stat.

I fråga om förslaget att inom avdelningen för animaliska produkter inrätta
en sektion för fiskregleringsärenden har livsmedelskommissionen
uttalat tveksamhet. Det torde, anför kommissionen, knappast vara
lörenligt med rationella principer att betunga chefen för denna avdelning
med ärenden om pris- och handelsregleringarna på fiskets område samt frågor
angående fiskets avsättningsprodukter, i all synnerhet som dessa frågor
äro av komplicerad natur och ligga helt vid sidan om vederbörande chefs
huvudsakliga arbetsområde. Kommissionen föreslår, att en särskild byrå för
fiskregleringsärenden inrättas. Även fiskeristyrelsen, vars ståndpunktstagande
i frågan om gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och
styrelsen tidigare redovisats, finner det olämpligt att ordna in dessa ärenden
i avdelningen för animaliska produkter. Sveriges fiskares riksförbund
uttalar att, därest jordbruksnämnden skall handhava dessa frågor,
en särskild byrå för fiskets prisregleringsfrågor bör inrättas inom
nämnden.

Utredningens förslag att inom den till jordbruksnämnden anslutna krisorganisationen
inrätta en särskild byrå för utrikeshandelsärendcn har avstyrkts
av statskontoret. Riksräkenskapsverket har starkt
ifrågasatt behovet av denna byrå. Lantbruksförbundet, som framhåller
alt utrikeshandelsfrågorna under normala förhållanden icke böra belasta
nämnden i högre grad, finner det redan nu tveksamt om en särskild
utrikesbyrå är påkallad. Riksförbundet Landsbygdens folk
har anfört liknande synpunkter.

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Personalbehov och avlöningsförhållanden.

Statskontor et har ansett den av utredningen beräknade ersättningen
till jordbruksnämndens ordförande vara för hög, främst med hänsyn till
att nämndens arbete förutsatts skola närmast ledas av en souschef i lönegrad
Cp 17. För sin del har ämbetsverket föreslagit, att ersättningen skall
sänkas från 10 000 kronor till 6 000 kronor. I fråga om souschefen har
lönenämnden icke ansett sig i varje fall för närvarande kunna tillstyrka
högre lönegradsplacering än Cp 14. Såsom skäl härför har bland annat
åberopats, att sagda tjänsteman enligt förslaget ej skall vara ledamot
av jordbruksnämnden. Beträffande arvodet till jordbruksnämndens ledamöter
ha statskontoret och lönenämnden föreslagit, att detsamma
skall utgå med samma belopp som arvodena till ledamöterna i lantbruksstyrelsen
och bostadsstyrelsen, eller med 150 kronor för månad. Cheferna
för avdelningarna (byråerna) för animaliska respektive vegetabiliska
produkter böra enligt statskontoret och lönenämnden, i avvaktan
på regleringen av chefstjänstemännens löner, placeras i lönegrad Cp 10.
Utredningens förslag i nu nämnda hänseenden ha däremot lämnats utan
erinran av riksräkenskapsverket.

Beträffande mellangradstjänsterna har statskontoret anfört, att
den av utredningen föreslagna lönegradsplaceringen för sektionschefer och
motsvarande befattningshavare genomgående synes vara två lönegrader för
hög. Statskontoret har sålunda icke funnit det motiverat att giva chefen för
fisksektionen en högre löneställning än fiskeriintendenter. De till kanslibyrån
hörande ärendena kunna enligt ämbetsverket uppdelas i fyra huvudgrupper,
nämligen 1) juridiska ärenden, 2) avgifter och bidrag samt kamerala
ärenden, 3) beredskapsärenden och allmänna kansliärenden samt 4) utrikeslicensering.
En var av dessa grupper bör vara underställd en chefstjänsteman
i 29 lönegraden.

Lönenämnden har uttalat, att de av utredningen föreslagna byrådirektörst
jänsterna å animaliska och vegetabiliska avdelningarna böra utbytas
mot tjänster i 29 lönegraden. Även den tjänsteman, som skall handlägga avgifts-
och bidragsärenden, bör enligt lönenämnden placeras i 29 i stället för
31 lönegraden. Enligt riksräkenskapsverket bör byrådirektören
för beredskapsärenden erhålla extra ordinarie anställning i avvaktan på att
Kungl. Maj :t utfärdar föreskrifter rörande den närmare ansvars- och arbetsfördelningen
mellan riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och
jordbruksnämnden. Riksräkenskapsverket har vidare ansett, att avgifts- och
bidragsärenden böra handläggas av en förste revisor i lönegrad Ce 27 med biträde
av en tjänsteman i Ce 24.

Kamreraren och den för allmänna kansliärenden avsedda förste byråsekreteraren
föreslås av statskontoret och lönenämnden inplacerade
i 27 lönegraden. Beträffande den för kamerala ärenden avsedda perso -

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

53

nalen anför riksräkenskapsverket, att de två av utredningen föreslagna
assistenterna i 21 lönegraden böra utbytas mot en revisor i 24 lönegraden
och en assistent i 22 lönegraden.

Livsmedelskommissionen har föreslagit vissa höjningar av de
av utredningen förordade lönegradsplaceringarna. Enligt kommissionen böra
förste byråsekreterarna på animalieavdelningen och kanslibyrån (juridiska
ärenden) samt en förste aktuarie på utredningsbyrån, vilka alla av utredningen
föreslagits till 27 lönegraden, placeras i 29 lönegraden. Samma förslag
har framställts rörande den i betänkandet upptagna byråsekreterartjänsten
i 24 lönegraden för beredskapsärenden. Kommissionen föreslår vidare
följande av utredningen icke upptagna tjänster, nämligen en byråsekreterare
i 24 lönegraden för fiskärenden, en ytterligare kontrollanttjänst i
19 lönegraden på animalieavdelningen, en amanuenstjänst för kamerala ärenden
samt en kontoristtjänst i 13 lönegraden på utredningsbyrån. Kommissionen
har vidare understrukit, att jordbruksnämnden under övergångstiden
bör ha tillgång till en väl kvalificerad jurist för arbeten med omläggning
av författningsbestämmelser vid övergången till mera normala förhållanden.

Beträffande biträdestjänsterna har statskontoret anfört, att större
försiktighet borde iakttagas vid utnyttjande av de högre biträdesgraderna.
Sålunda borde en tjänst i 15 lönegraden vara till fyllest för protokollsgöromålen
och kanslibiträdestjänsten avses för personalärenden och för registraturet.
1947 års biträdes.utredning har rörande dessa tjänster
framhållit i huvudsak följande.

Kontorsskrivartjänster böra icke inrättas med mindre detta är klart motiverat
av arbetsuppgifterna. Innan närmare riktlinjer uppdragits rörande
proportionen mellan högre och lägre biträdestjänster inom olika verk bör
högst 30 procent av hela antalet biträdestjänster i 4—15 lönegraderna hänföras
till 11 lönegraden och högre. I den mån ej särskilda skäl kunna åberopas
för att tills vidare inrätta kansliskrivar- och kontoristtjänster som extra
ordinarie, bör ordinariesättning ske från början. Detsamma gäller i huvudsak
beträffande kansliskrivartjänster. Av tjänsterna inom kontorsbiträdesgruppen
böra så många inplaceras i lönegrad Ca 8, att antalet motsvarar vad
som behövs för att bereda ordinarie anställning åt de biträden inom jordbruksnämnden,
som den 1 juli 1950 kunna åberopa minst 7 års anställning
i statens tjänst. Övriga biträdestjänster inom denna grupp böra inplaceras
i lönegraderna Cf 5—Ce 8.

Utredningens förslag, att statens allmänna avlöningsreglemente skall bliva
tillämpligt å all personal vid jordbruksnämnden har icke mött erinran från
remissmyndigheternas sida. Statskontoret har i detta sammanhang
framhållit, att personalen i princip icke bör åtnjuta andra förmåner än dem,
som följa av sagda reglemente. Ämbetsverket avstyrker bestämt utredningens
förslag angående lönefyllnad i vissa fall till befattningshavare, som övergått
från anställning i livsmedelskommissionen till tjänst hos jordbruksnämnden,
eller att sådan tjänsteman skall äga rätt att bibehålla sin gamla
tjänstetitel. Riksräkens k a ps verket ställer sig tveksamt till den
föreslagna övergångsanordningen beträffande lönesättningen.

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

Beträffande anställningsformen för personal för de s. k. kommissionsuppgifterna
har riksräkenskapsverket anfört följande.

Enligt riksräkenskapsverkets mening synes det icke vara förenligt med de
principer, som tillämpas i fråga om användandet av de i det nya lönesystemet
förekommande anställningsformerna, att generellt använda den extra
anställningsformen jämväl för biträdespersonal som anställes för arbetsuppgifter
av sådan varaktighet, att övergång till extra ordinarie beräknas ske i
den ordning som föreskrives i befordringskungörelsen 1947:436. I sådana
fall synes hinder icke möta att tillämpa anställning såsom aspirant. Utredningens
förslag att extra anställning genomgående skulle tillämpas beträffande
krisorganisationens amanuenspersonal måste enligt riksräkenskapsverkets
mening medföra olägenheter ur rekryteringssynpunkt. Med hänsyn
härtill och då organisationsförslaget endast upptager ett fåtal amanuenstjänster,
synas betänkligheter icke möta att å dessa tillämpa den för amanuenser
i allmänhet fastställda befordringsgången.

Utredningens förslag, att krispensionskungörelsen övergångsvis skall tilllämpas
på personal, som tidigare blivit tillerkänd rätt till krispension och
som tillträder anställning som extra hos jordbruksnämndens krisdel, tillstyrkes
av statskontoret och lönenämnden. Statskontoret
har icke heller velat motsätta sig, att krispensionskungörelsen tillämpas även
beträffande personal, som anställts hos livsmedelskommissionen före den 1
januari 1950 men vid övergång till extra anställning hos jordbruksnämnden
ännu icke uppfyllt kravet på karenstid. Riksräkenskapsverket
har däremot funnit den av utredningen föreslagna utvidgningen av de
speciella krispensionsreglerna mindre önskvärd. Ämbetsverket anför härom
följande.

Enligt ämbetsverkets mening bör undersökas, huruvida icke den extra ordinarie
anställningsformen kunde komma till användning inom jordbruksnämndens
krisorganisation i större utsträckning än vad som förutsatts av
jordbruksnämndsutredningen. Erinras må, att en sådan ordning tillämpats
såväl inom arbetsmarknadsstyrelsens krisorganisation som inom bostadsstyrelsen
vad beträffar arbetsuppgifter, som antagits bliva bestående åtminstone
under de närmaste åren. Särskilt för de gÖromål, som av utredningen föreslagits
skola tills vidare handläggas å utrikesbyrån men som sedermera
skola övertagas av fackbyråerna respektive kansli- och utredningsbyråerna,
borde möjlighet finnas att inrätta extra ordinarie tjänster. Vad särskilt beträffar
den å utrikesbyrån föreslagna byråchefstjänsten får riksräkenskapsverket
i detta sammanhang framhålla att, därest en utrikesbyrå inrättas,
ifrågavarande tjänst bör inrättas såsom extra ordinarie.

Över huvud taget synas möjligheterna för nämnden att förvärva och behålla
dugande personal icke obetydligt ökas om extra ordinarie anställning
kan ifrågakomma icke blott i fall, då så följer av en tillämpning av reglerad
befordringsgång för biträdes- och amanuenspersonal, utan även för övrig
personal i såväl högre som lägre ställning. Det torde vidare få antagas, att
härigenom större delen av den nu hos livsmedelskommissionen anställda
krispensionsberättigade personalen, som vinner anställning hos jordbruksnämnden,
erhåller rätt till pension enligt gällande allmänna tjänste- och familj
epensionsreglementen.

I den mån vad riksräkenskapsverket nu förordat icke anses böra genomföras,
synas de av utredningen i betänkandet föreslagna, av skälighetshän -

Kungl. Maj:ts proposition nr 161. 55

syn motiverade övergångsåtgärderna beträffande rätt till krispension böra
komma i fråga.

Livsmedelskommissionen har funnit det skäligt, att även krisorganisationens
amanuenspersonal beredes möjlighet till extra ordinarie anställning
enligt bestämmelserna för den reglerade befordringsgången.

Beträffande den av utredningen föreslagna utrikesbyrån inom krisorganisationen
har livsmedelskommissionen anfört, att tjänsterna såsom
chef respektive biträdande chef å denna byrå böra erhålla karaktären av
arvodestjänster, enär det annars icke torde vara möjligt att erhålla kompetenta
innehavare till dessa befattningar. Lönenämnden, som anmärkt
att närmare motivering för denna lönegradsplacering av tjänsterna på denna
byrå saknas i utredningens betänkande, har icke funnit sig övertygad om
behövligheten av den föreslagna souschef stjänsten (Cg 31) och anser sig i
varje fall icke kunna tillstyrka högre lönegradsplacering än 29 lönegraden.

Slutligen bör i detta sammanhang nämnas, att livsmedelskommissionen
i sitt yttrande gjort vissa beräkningar rörande personalbehovet för
de krisuppgifter, som utredningen icke medräknat vid utformningen av sitt
förslag. Sådana arbetsuppgifter äro administrerandet av kafferansoneringen
inklusive från kristidsstyrelserna den 1 januari 1950 övertagna arbetsuppgifter
i samband därmed, övertagandet från kristidsstyrelserna av vissa uppgifter
rörande personkort samt arbeten rörande dels prissubventioneringen
för kaffe, ost och havregryn, dels prisclearing. Därtill kommer ökat behov
av telefonister och vaktmästare jämte eventuellt behov av arbetskraft för
restitution av bensinskatt. Kommissionen finner det icke vara möjligt att
med någon större grad av säkerhet ange personalbehovet under budgetåret
1950/51 för de nämnda uppgifterna, då man icke kan bedöma varaktigheten
av de mest personalkrävande krisuppgifterna. Därest kafferansoneringen
och prissubventioneringarna skulle komma att bestå till den 1 mars 1951,
skulle med nuvarande personalåtgång sammanlagt omkring 45 personer utöver
utredningsförslaget komma att erfordras under de första åtta månaderna
av budgetåret.

Livsmedelskommissionen har även berört frågan om ungdomsberedskapen.
Kommissionen, som förklarar sig gärna se att ungdomsberedskapen
får tillfälle att i någon form fortsätta sin verksamhet, anser
att denna i så fall icke bör lyda under jordbruksnämnden.

Departementschefen.

I samband med behandlingen av riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken
tog riksdagen år 1947 i princip ställning även till frågan om den
blivande organisationen av den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område. Riksdagen uttalade därvid, att det för en prisstödspolitik av den
beskaffenhet, som riksdagens beslut innebar, behövdes ett särskilt centralorgan,
vilket under Kungl. Maj :t skulle handhava ledningen av den pris -

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

reglerande verksamheten. De uttalanden rörande arbetsuppgifterna för detta
organ samt huvudgrunderna för dess organisation, som gjorts i Kungl.
Maj :ts proposition nr 75 till nämnda riksdag, lämnades av riksdagen utan
erinran. Riksdagen framhöll härvid angelägenheten av att det prisreglerande
organet ej finge större omfattning än som erfordrades för att trygga
full funktionsduglighet hos detsamma.

I nyssnämnda proposition uttalades vidare, att statens jordbruksnämnd
borde bildas genom en omorganisation av statens livsmedelskommission,
då sistnämnda organ helt eller åtminstone i huvudsak avvecklat sin av
krisförhållandena föranledda regleringsverksamhet i fråga om livsmedelsförsörjningen.
Detta läge föreligger nu. Av ransoneringarna på konsumtionsvaruområdet
kvarstår endast kafferansoneringen. Även flertalet av
de krisregleringar i övrigt, som omhänderhafts av kommissionen, ha kunnat
avvecklas. Samtidigt har administrationen på detta område kunnat
reduceras i betydande grad. Kommissionens personal har sålunda under
år 1949 minskats avsevärt, kristidsstyrelserna ha slopats från årsskiftet
1949/50 och kommunernas skyldighet att inrätta särskilda kristidsnämnder
har upphävts från samma tidpunkt. Jag torde i detta sammanhang få
erinra om att även folkhushållningsdepartementet kommer att avvecklas
med utgången av innevarande budgetår.

Med hänsyn till vad jag anfört torde det av 1947 års riksdag i princip
beslutade centralorganet för den prisreglerande verksamheten på jordbrukets
område nu böra inrättas för att träda i funktion vid ingången av budgetåret
1950/51. Såsom förutsattes i sagda riksdagsbeslut, bör detta organ
benämnas statens jordbruksnämnd.

Vid det nya organets uppbyggnad bör så långt möjligt eftersträvas anslutning
till de av 1947 års riksdag godkända riktlinjerna för den fortsatta
prisregleringsverksamheten på jordbrukets område. Hänsyn bör sålunda
tagas till att vissa av livsmedelskommissionens nuvarande arbetsuppgifter
på jordbrukets område äro av kriskaraktär och falla utanför de av
riksdagen år 1947 godkända riktlinjerna. Även om det är svårt att nu
bedöma, när dessa uppgifter kunna slopas, böra de enligt min mening
icke medräknas vid fastställandet av den stadigvarande organisationsramen
för jordbruksnämnden.

Utredningen har för sin del sökt uppdraga en gräns mellan sådana åtgärder,
som böra anses ligga inom ramen för 1947 års riksdagsbeslut, och sådana
som äro av mera krisbetonad karaktär. Även om en dylik gränsdragning,
på sätt jämväl utredningen framhållit, icke kan göras fullt klar, finner
jag mig kunna godtaga vad utredningen i detta sammanhang anfört.
Jag utgår sålunda från att jordbruksnämndens fasta organisation icke bör
göras större än som motsvarar de arbetsuppgifter, vilka i betänkandet sammanfattats
under beteckningen 1949 års program. Övriga livsmedelskommissionen
nu åvilande uppgifter på jordbruksregleringens område böra, såsom
utredningen föreslagit, hänvisas till en särskild kommission för krisuppgifter
på livsmedelsområdet. Sistnämnda organ bör emellertid organiseras

Kungl. Maj.ts proposition nr 161. 57

i direkt anslutning till jordbruksnämnden och ha en med denna gemensam
ledning.

Denna kommission bör enligt min mening i vart fall tills vidare handlägga
även frågor rörande ransonering och subventionering av kaffe samt
vissa med jordbruksregleringen icke sammanhängande utrikeshandelsfrågor,
som nu ankomma på livsmedelskommissionen. Huruvida ändring härutinnan
framdeles bör ske är ett rent praktiskt spörsmål, som torde få avgöras
av Kungl. Maj :t.

Vad utredningen anfört rörande gränsdragningen mellan jordbruksnämnden
och andra myndigheter kan jag i huvudsak godtaga. I vissa hänseenden
synas dock modifikationer i utredningens förslag böra göras.

Beträffande förhållandet mellan jordbruksnämnden och lantbruksstyrelsen
synas tillräckliga skäl saknas för att till lantbruksstyrelsen nu återföra
det centrala ansvaret för köttklassificeringen. Jag vill erinra om att detta
så sent som den 1 juli 1948 överfördes från lantbruksstyrelsen till livsmedelskommissionen.
Huruvida någon ändring härutinnan senare skall äga
rum torde få bero på fortsatta överväganden. Dessa böra enligt min mening
även avse frågan, huruvida klassificeringen bör bibehållas i sin nuvarande
utformning eller om densamma kan förenklas. Beträffande kvalitetskontrollen
på jordbruksprodukter i övrigt torde det få ankomma på Kungl. Maj it
att utfärda de föreskrifter, som kunna erfordras för en gränsdragning mellan
de båda myndigheternas arbetsuppgifter. Jag delar utredningens uppfattning,
att ärenden rörande lån och bidrag ur fonder för förbättring av jordbrukets
avsättningsförhållanden även i fortsättningen böra handläggas av
lantbruksstyrelsen. Likaså kan jag biträda förslaget, att lantbruksstyrelsens
chef skall äga rätt att personligen eller genom ombud närvara vid jordbruksnämndens
plenarsammanträden vid behandlingen av ärenden, som
röra lantbruksstyrelsens verksamhetsområde, att yttra sig där och att få
sin mening antecknad till protokollet samt att jordbruksnämndens chef skall
äga samma rätt gentemot lantbruksstyrelsen.

Vad angår gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen
torde jag få erinra om att riksdagen år 1948 beslöt att den prisreglerande
verksamheten på fiskets område och därmed sammanhängande frågor
skulle handläggas av det organ, sonn handhade motsvarande ärenden på
jordbrukets område. Någon anledning synes icke föreligga att ändra detta
beslut. Särskilt önskvärdheten att samordna behandlingen av utrikeshandelsärenden
beträffande jordbruk och fiske utgör enligt min mening ett
starkt skäl för att hålla dessa regleringsuppgifter samlade hos ett organ. Det
torde också kunna befaras, att cn uppdelning av uppgifterna på två organ
skulle öka administrationskostnaderna ej oväsentligt. Samarbetet mellan
jordbruksnämnden och fiskeristyrelsen bör ordnas efter de grunder, som jag
föreslagit beträffande nämnden och lantbruksstyrelsen. Jag förutsätter givetvis,
att fiskerinäringen får en skälig representation i jordbruksnämndens
råd.

58

Kungi. Maj.ts proposition nr 161.

Vad angår gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och statistiska
centralbyrån angav jag i utredningsdirektiven, att slutlig ställning ej borde
tagas till denna fråga, förrän resultatet av 1948 års statistikutrednings arbete
förelåge. Detta är ännu icke fallet. Visserligen har statistikutredningen
framlagt vissa förslag rörande jordbruksstatistiken. Däremot har sagda utredningsarbete
ännu icke fortskridit så långt, att förslag föreligger rörande
statistiska centralbyråns framtida organisation. Dylikt förslag torde böra
avvaktas, innan slutlig ställning tages till frågan om förläggningen av olika
grenar av jordbruksstatistiken.

Jag är sålunda icke beredd att, på sätt utredningen förordat, framlägga
förslag om inrättandet av en statistisk byrå inom den egentliga jordbruksnämndsorganisationen.
Å andra sidan finner jag mig icke heller kunna föreslå,
att vissa delar av den jordbruksstatistik, som livsmedelskommissionen
under en följd av år omhänderhaft, skola överföras till statistiska centralbyrån.
Mot en dylik överföring just nu talar, utoan de olösta organisationsfrågor
som jag förut berört, i viss mån även den omständigheten, att denna
statistik med nuvarande system för jordbruksprissättningen har ett nära
samband med den föreslagna jordbruksnämndens centrala arbetsuppgifter.

Utifrån dessa överväganden har jag kommit till den slutsatsen, att någon
ändring i den nu rådande arbetsfördelningen mellan livsmedelskommissionen
och statistiska centralbyrån för närvarande icke bör göras. Den jordbruksstatistik
som kommissionen nu omhänderhar bör sålunda tills vidare
ombesörjas av statens jordbruksnämnd. Detta innebär bland annat, att
innevarande års arealinventering och kreatursräkning böra verkställas genom
nämndens försorg, oaktat övergång till den representativa metoden
avses skola ske beträffande dessa undersökningar.

Den härför erforderliga statistiska organisationen bör emellertid i huvudsak
förläggas till den till nämnden anslutna kommissionen för krisuppgifter
på livsmedelsområdet. Endast ett begränsat antal statistiska tjänster
bör inrättas inom själva jordbruksnämnden. Jag återkommer till detta
spörsmål i samband med behandlingen av jordbruksnämndens organisation.

Publikationen Jordbruksekonomiska uppgifter, vilken för närvarande utgives
av Kommerskollegium såsom en bilaga till Kommersiella meddelanden,
torde i fortsättningen böra utgivas av jordbruksnämnden såsom en fristående
tidskrift under namnet Jordbruksekonomiska meddelanden. Denna
fråga synes mig alltså böra lösas nu, utan att eventuellt beslut om utgivning
av en särskild statistisk tidskrift avvaktas. Berörda publikation har nämligen
icke varit och bör i fortsättningen icke heller bli en rent statistisk tidskrift.

Erforderliga föreskrifter rörande den närmare gränsdragningen mellan
jordbruksnämnden och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap torde
få utfärdas av Kungl. Maj :t. Utgångspunkten för denna gränsdragning
bör vara, att den statliga inköps- och försäljningsverksamhet, som kan bli
förbunden med jordbruksnämndens beredskapsuppgifter, skall handhavas

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

59

av riksnämndens affärsavdelning, i den män icke Svenska spannmålsaktiebolaget
eller annan merkantil specialorganisation står till buds.

I enlighet med denna min uppfattning rörande jordbruksnämndens karaktär
och arbetsuppgifter vill jag också ansluta mig till utredningens förslag
att Svenska spannmålsaktiebolaget skall bibehållas, så länge behov föreligger
av sådan affärsmässig verksamhet, som bolaget nu bedriver. Förvaltningen
av lagerhusen bör likaledes kvarbliva hos bolaget. Däremot bör möjlig begränsning
av bolagets verksamhet genomföras, exempelvis genom överförande
av hos bolaget förd statistik till jordbruksnämnden.

På sätt utredningen föreslagit torde de uppgifter, som nu åvila statens
sockernämnd och statens linnämnd, från och med den 1 juli 1950 böra överföras
till jordbruksnämnden. De olägenheter, som vissa remissorgan ansett
vara förenade med ett slopande av linnämnden som fristående organ, synas
mer än uppvägas av den bättre överblick och den möjlighet till bättre samordning
mellan olika grenar av prisregleringen på jordbrukets område, som
följa med koncentrationen till ett organ.

Jag har i och för sig intet att erinra mot vad utredningen anfört om den
närmare gränsdragningen mellan jordbruksnämnden och statens institut
för folkhälsan. Slutlig ställning till dessa spörsmål torde emellertid böra
tagas först i samband med behandlingen av förslaget till ny livsmedelsstadga.

I samband med de frågor rörande gränsdragningen mellan jordbruksnämnden
och andra myndigheter, som jag nu berört, torde jag också få något
dröja vid spörsmålet om jordbruksnämndens befogenheter i förhållande
till jordbrukarnas organisationer. Utredningen har uttalat, att en statlig
kontroll över dessa organisationer kan komma i fråga endast i den mån
organisationerna komma att fylla offentligrättsliga funktioner, till exempel
förmedling av statsunderstöd eller utövande av monopolställning i fråga om
import och export. Till detta uttalande kan jag helt ansluta mig. En annan
sak är att, i den mån särskilda villkor äro uppställda för åtnjutande av
lån eller bidrag av statsmedel, tillsyn givetvis bör ske över att villkoren
uppfyllas, även om lånet eller bidraget ej står i samband med någon av
mottagaren utövad offentligrättslig funktion.

Beträffande grunderna för jordbruksnämndens organisation får jag anföra
följande.

Nämnden torde, såsom utredningen föreslagit, böra bestå av en ordförande
och chef jämte vissa av Kungl. Maj :t utsedda ledamöter. De sistnämndas
antal bör vara högst fem. Till nämnden bör knytas ett råd, vilket bör representera
olika av nämndens verksamhet berörda intressen. Vidare bör en särskild
expertdelegation finnas för att handhava de kalkyler över jordbrukets
inkomster och kostnader, som ligga till grund för prissättningen på jordbrukets
produkter och förnödenheter. Ledamöterna av detta expertorgan
böra liksom ledamöterna av jordbruksnämndens råd utses av Kungl. Maj :t.
Likaså bör det ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma antalet ledamöter i
expertorganet och rådet.

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Övriga till livsmedelskommissionen anknutna rådgivande organ, nämligen
näringssakkunniga, allmänna handelsrådet och rådet för partihandelsfrågor,
torde kunna upplösas i samband med kommissionens ombildning.

Mot utredningens ståndpunkt att nämnden skall ledas av en deltidsanställd
ordförande och att denne skall biträdas av en souschef, som icke är
ledamot, ha vissa remissinstanser gjort invändningar. Det har sålunda förordats
dels att ordföranden skall bli heltidsanställd, dels att det verkliga
chefskapet för nämnden skall överflyttas på den av utredningen föreslagne
souschefen. Även jag anser att vägande invändningar kunna göras mot den
av utredningen föreslagna organisationsformen. Det torde sålunda bli svårt
att till ordförande i jordbruksnämnden förvärva en kvalificerad kraft, som
har möjlighet att vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter ägna så mycket
arbete åt nämnden, som utredningen förutsätter och som med hänsyn
till nämndens uppgifter också erfordras. Vidare synes souschefens ställning
i den av utredningen förordade organisationen icke bliva fullt klar. Å ena
sidan måste nämligen souschefen enligt förslaget komma att leda det löpande
arbetet inom nämnden och i åtskilliga fall föra förhandlingar för
nämndens räkning, å andra sidan kommer han att sakna den auktoritet,
som följer med ledamotskapet och chefskapet i nämnden. Med hänsyn härtill
förordar jag, att nämndens arbete skall ledas av en heltidsanställd ordförande
och chef i generaldirektörs tjänsteställning. Någon fristående befattning
som souschef torde i så fall icke behöva inrättas utan det bör uppdragas
åt en av chefstjänstemännen i nämnden att vara generaldirektörens''
ställföreträdare. Generaldirektören bör placeras i den för dylika tjänster
vanliga lönegraden Cp 19, och hans ställföreträdare bör i denna egenskap
åtnjuta särskilt arvode med 1 200 kronor om året.

Till nämndens ledamöter torde böra utgå arvode med 150 kronor för månad
samt därjämte 30 kronor för sammanträdesdag. Ledamöterna i jordbruksnämndens
råd torde, liksom för närvarande är fallet med ledamöterna
av livsmedelskommissionens råd, böra erhålla dagarvode enligt kommittékungörelsen.
Arvode till de kalkylsakkunniga torde böra fastställas av
Kungl. Maj :t.

Jordbruksnämndens indelning på arbetsenheter synes kunna förenklas
något i jämförelse med utredningens förslag. En uppdelning på avdelningar,
av vilka en — allmänna avdelningen — i sin tur uppdelas på byråer, innebär
enligt min uppfattning i viss mån en onödig komplicering av organisationsformen.
De av utredningen föreslagna avdelningarna för animaliska
resp. vegetabiliska produkter torde böra benämnas byråer. Någon allmän avdelning,
inom vilken den återstående delen av jordbruksnämnden sammanföres,
torde icke erfordras. Nämnden bör sålunda enligt min mening organiseras
på fyra byråer, nämligen byrån för animaliska produkter, byrån för
vegetabiliska produkter, administrativa byrån (motsvarande den av utredningen
föreslagna kanslibyrån) och utredningsbyrån. Inom byrån för animaliska
produkter bör en särskild sektion inrättas för ärenden angående
fiskregleringen. Vidare bör inom utredningsbyrån inrättas en statistisk sek -

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

tion. Dennas personal förutsättes emellertid tills vidare bliva inordnad i en
statistisk byrå inom den till nämnden anslutna krisorganisationen. Någon
ytterligare indelning av de olika byråerna på sektioner torde icke erfordras.

Beträffande ärendenas fördelning mellan byråerna vill jag i detta sammanhang
endast framhålla, att beredskapsärendena böra handläggas inom
administrativa byrån. Denna torde under normala förhållanden även böra
omhänderhava ärenden angående utrikeshandeln. I nuvarande läge, då dessa
ärenden kräva en stor arbetsinsats, torde emellertid en särskild byrå erfordras
för handläggning av desamma. Denna bör emellertid icke införlivas
med den egentliga nämndorganisationen utan ingå i det därtill anslutna
krisorganet. Jag återkommer senare till hithörande spörsmål.

Enligt utredningens förslag skulle cheferna för byråerna (avdelningarna)
för animaliska resp. vegetabiliska produkter placeras i lönegrad Cp 12.
Då det är angeläget att till dessa befattningar förvärva personer med merkantil
erfarenhet, biträder jag förslaget såtillvida, att jag förordar att dessa
befattningar skola få karaktären av förordnandetjänster, tillsatta på viss
tid (Cp-tjänster). Med hänsyn till den förestående regleringen av de statliga
chefstjänstemännens löner torde det emellertid för närvarande icke vara
lämpligt att fastställa en högre lönegrad än Cp 10. Cheferna för administrativa
byrån och utredningsbyrån torde böra placeras i lönegrad Ce 33.

Innan jag övergår till frågan om personalbehovet på de olika byråerna
och löneställningen för personalen torde jag få anföra vissa allmänna synpunkter
på hithörande spörsmål.

Såsom 1947 års riksdag underströk i samband med behandlingen av riktlinjerna
för den framtida jordbrukspolitiken är det angeläget att jordbruksnämnden
ej erhåller större omfattning än som erfordras för att trygga
dess funktionsduglighet. Vid utformningen av sina förslag rörande
nämndens personaluppsättning har utredningen kunnat utgå från den nuvarande
personalstyrkan å de avdelningar inom livsmedelskommissionen,
som nu handlägga motsvarande ärenden. Utredningens förslag äro sålunda
baserade på föreliggande erfarenheter i fråga om personalbehovet. Vid den
gränsdragning, som utredningen gjort mellan 1949 års program å ena,
samt kommissionsuppgifter, å andra sidan, ha till den sistnämnda gruppen
hänförts bland annat sådana med jordbruksregleringen sammanhängande
ärenden, som icke äga direkt samband med 1947 års riksdagsbeslut
med däri senare gjorda ändringar eller modifikationer. Därigenom har
den för jordbruksnämnden föreslagna personalstyrkan kunnat begränsas
i förhållande till livsmedelskommissionens personal. Vid min granskning
av utredningens förslag har jag kommit till den uppfattningen, alt utredningen
tillvaratagit de möjligheter till personalinskränkningar som förelegat.
Jag kan därför i stort sett ansluta mig till vad utredningen här har
föreslagit.

I fråga om lönegradsplaceringen ha, såsom framgår av det föregående,
särskilt statskontoret och lönenämnden gjort vissa erinringar mot utred -

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

ningens förslag. Lönenämnden har sålunda, med hänvisning till 1949 års
tjänsteförteckningssakkunnigas arbete, ansett att, i avvaktan på erfarenheter
rörande den föreslagna personalorganisationens lämplighet, några
andra ordinarie tjänster än Cp-tjänster tills vidare icke böra inrättas inom
jordbruksnämnden. Statskontoret har uttalat, bland annat, att den av utredningen
föreslagna lönegradsplaceringen för sektionschefer och motsvarande
befattningshavare genomgående synes vara två lönegrader för hög. Även
lönenämnden har funnit vissa av de föreslagna lönegradsplaceringarna vara
för höga.

Jag delar uppfattningen, att stor försiktighet bör iakttagas vid lönegradsplaceringen
av tjänsterna inom jordbruksnämnden. I vissa fall finner jag
mig också kunna biträda de förslag om en nedjustering av de av utredningen
föreslagna lönegradsplaceringarna, som framställts i de nämnda yttrandena.
Jag kan även biträda lönenämndens förslag att inom jordbruksnämnden
tills vidare icke skola inrättas några andra ordinarie tjänster än de
förut nämnda Cp-tjänster na.

Å andra sidan vill jag framhålla, att de regleringsuppgifter, som komma
att åvila jordbruksnämnden, till stor del äro av ganska komplicerad natur
och att stora krav måste ställas på den personal, som skall handhava desamma.
En alltför låg lönesättning kan befaras minska möjligheterna att
till dessa arbetsuppgifter erhålla personal med erforderliga kvalifikationer.

På grund av dessa överväganden har jag kommit till följande resultat
beträffande den erforderliga personalstyrkan och personalens lönegradsplacering.

Inom byrån för animaliska produkter bör, som jag tidigare nämnt, en särskild
sektion för fiskregleringsärenden upprättas. Hithörande ärenden äro
till sin karaktär skilda från övriga på byrån ankommande ärenden. Det torde
därför få förutsättas att sektionen erhåller en tämligen fristående ställning
och att sektionschefen kommer att i huvudsak självständigt bereda och
direkt inför nämnden föredraga hithörande ärenden. Med hänsyn härtill
samt till arbetsuppgifternas vikt och omfattning synes sektionschefen böra
erhålla ställning som byrådirektör i 31 lönegraden. På sektionen torde vidare
i enlighet med utredningens förslag böra placeras en amanuens, en resande
kontrollant i lönegrad Ce 19 samt en kontorist i lönegrad Ce 13.

Beträffande personaluppsättningen på byrån i övrigt finner jag mig kunna
biträda utredningens förslag, dock med undantag av att byrådirektörstjänsten
bör utbytas mot en förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden och
kontorsskrivartjänsten ersättas med en kansliskrivartjänst.

För köttklassificeringen, vilken enligt vad jag förut anfört bör kvarligga
hos jordbruksnämnden, erfordras vidare en befattningshavare. Med hänsyn
till ovissheten om den blivande utformningen av denna verksamhet, torde
för denne befattningshavare allenast böra beräknas ett årligt arvode.
Detta torde kunna bestämmas till samma belopp som det nu utgående arvodet,
eller 11 820 kronor.

Kungi. Maj:ts proposition nr 161.

63

I fråga om anställnings- och avlöningsformerna för de lokalombud,
som finnas för prisregleringen å fisk, ävensom för den personal, som erfordras
för kvalitetskontroll över fisk och fiskkonserver avsedda för export,
torde för närvarande ingen ändring böra göras. Ifrågavarande personal
bör alltså även i fortsättningen vara arvodesanställd och avlönas med
anlitande av clearingmedel och kontrollavgifter.

På byrån för vegetabiliska produkter bör den av utredningen föreslagna
byrådirektörstjänsten utbytas mot en förste byråsekreterartjänst i 29 lönegraden.
Vidare bör kontorsskrivartjänsten utbytas mot en kansliskrivartjänst
och kontoristtjänsten ersättas med ett biträde i reglerad befordringsgång.
I anledning av den reglerade befordringsgången för amanuenspersonal
bruka som regel icke inrättas extra ordinarie tjänster i 24 lönegraden. Detta
bör dock ej hindra att dylika tjänster inrättas för göromål, för vilka utredningen
avsett ordinarie tjänster i berörda lönegrad. Byrån bör sålunda omfatta
följande befattningshavare utöver byråchefen, nämligen en förste byråsekreterare
i 29 lönegraden, en byråsekreterare, två amanuenser i reglerad
befordringsgång, två kontrollanter i 19 lönegraden, en kansliskrivare,
två kanslibiträden samt fyra biträden i reglerad befordringsgång.

Den av utredningen föreslagna kanslibyrån torde lämpligen böra benämnas
administrativa byrån. Vid min granskning av utredningens förslag till
personaluppsättning på denna byrå jämte de uttalanden, som gjorts i yttrandena
på denna punkt, har jag haft att beakta det förhållandet, att jag
icke ansett mig kunna förorda inrättandet av en särskild befattning såsom
souschef inom nämnden. Härav följer nämligen, såsom redan antytts, att
byråchefen på den administrativa byrån kommer att direkt under ordföranden
och i samråd med de olika fackbyråernas chefer få handhava åtskilliga
ärenden, vilka i annat fall skolat handhavas av souschefen. Detta gäller speciellt
sådana ärenden, som angå flera byråer inom nämnden eller äro av
större principiell vikt. Han bör därför icke vara alltför starkt bunden av de
olika detaljerna inom byråns arbetsområde. Utredningen har föreslagit, att
byråchefen skulle själv ansvara för på byrån ankommande juridiska ärenden
med biträde av en tjänsteman i lönegrad 27. Med hänsyn till vad jag
nyss anfört torde för handläggning av dessa ärenden böra under byråchefen
finnas en väl kvalificerad jurist. Jag föreslår därför, att nämnda befattning
utbytes mot en tjänst i lönegrad 29.

De kamerala ärendena torde i enlighet med utredningens förslag böra
handhavas av en kamrerare i 29 lönegraden med biträde av två assistenter
i 21 lönegraden och en kassör i 15 lönegraden.

För ärenden angående avgifter, bidrag och restriktioner, som sammanhänga
med jordbruksreglcringen, föreslår utredningen en chefstjänst i lönegrad
31. Enligt min uppfattning torde för dessa ärenden en tjänst i lönegrad
29 vara tillfyllest. Såsom angivits i betänkandet torde härjämte för
dessa ärenden böra beräknas en tjänst i lönegrad 24.

€4

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

För de allmänna kansliärendena föreslår utredningen en tjänst i lönegrad
29. För dessa uppgifter torde en tjänst i 27 lönegraden vara till fyllest.

För handhavande av beredskapsärenden har utredningen föreslagit en
tjänsteman i lönegrad 31 med biträde av en tjänsteman i lönegrad 24. Livsmedelskommissionen
har föreslagit, att en särskild beredskapsbyrå skulle
inrättas under ledning av en byråchef med biträde av en tjänsteman i lönegrad
29. Såsom framgått av det föregående kan jag icke biträda förslaget
om en särskild beredskapsbyrå. I enlighet med utredningens förslag torde
ifrågavarande ärenden böra handläggas av en tjänsteman i lönegrad 31.
Däremot torde med hänsyn till dessa ärendens vikt en personalförstärkning
böra ske på så sätt, att den av utredningen föreslagna tjänsten i lönegrad 24
utbytes mot en tjänst i lönegrad 27.

Härutöver torde byrån böra disponera över två amanuenser.

I fråga om biträdes- och vaktpersonal torde erfordras två kansliskrivare,
tre ltanslibiträden och åtta biträden i reglerad befordringsgång ävensom en
förste expeditionsvakt och två expeditionsvakter.

För utredning sby rån torde i enlighet med utredningens förslag böra beräknas
två förste aktuarier i 27 lönegraden, två aktuarier i 24 lönegraden
samt två amanuenser i reglerad befordringsgång. Däremot synes viss förstärkning
av biträdespersonalen i jämförelse med utredningens förslag erfordras.
Denna personal torde böra omfatta en kansliskrivare, två kanslibiträden
samt fem biträden i reglerad befordringsgång.

Vid denna bedömning av byråns personalbehov har jag utgått ifrån att
jordbruksnämnden bör taga ansvaret för jordbrukskalkylen i dess helhet.
Till de synpunkter, som utredningen anfört beträffande det sätt, på vilket
arbetet med denna kalkyl bör bedrivas, kan jag helt ansluta mig. Bland
annat vill jag understryka att nämnden och dess kalkyl sakkunniga vid arbetet
med jordbrukskalkylen böra så långt möjligt använda sig av sådant
material, som kan finnas tillgängligt hos myndigheter och olika organisationer.

Inom utredningsbyrån bör vidare, som jag tidigare framhållit, en statistisk
sektion inrättas. I avvaktan på ett slutligt ställningstagande till frågan
om gränsdragningen mellan jordbruksnämndens och statistiska centralbyråns
arbetsuppgifter torde den för denna sektion avsedda personalen
böra tills vidare placeras i den till nämnden anslutna krisorganisationen.
Denna anordning bör dock icke utgöra hinder för att ett begränsat antal
tjänster inom sektionen redan nu tillsättas. Som chef för sektionen torde
böra beräknas en förste aktuarie i lönegrad Ce 29. Vidare erfordras en amanuens
i reglerad befordringsgång. För biträdespersonal i olika grader har
utredningen för en statistisk byrå med i huvudsak de uppgifter, som nu
åvila livsmedelskommissionens statistiska byrå, beräknat sammanlagt 33
tjänster (därav 27 i den egentliga nämndorganisationen och 6 inom krisorganisationen).
De arbetsuppgifter, som enligt vad jag förut anfört kunna
komma i fråga för överförande till statistiska centralbyrån, beräknas enligt
vad jag inhämtat kräva omkring 40 procent av det sammanlagda antalet bi -

65

Kungl. Maj ds proposition nr 161.

trädestimmar på livsmedelskommissionens statistiska byrå. Tages hänsyn
härtill och göres därefter någon ytterligare reduktion med hänsyn till att
viss osäkerhet får anses råda i fråga om arbetsuppgifternas omfattning på
längre sikt, synes behovet av biträdespersonal kunna uppskattas på följande
sätt: en kansliskrivare, fyra kanslibiträden och nio biträden i reglerad befordringsgång.

Skulle en minskning av personalstyrkan på denna sektion framdeles befinnas
lämplig i samband med ett eventuellt överförande av vissa arbetsuPP§ifter
till statistiska centralbyrån torde en del av denna personal få överföras
till sistnämnda verk.

I enlighet med vad nu anförts skulle hos jordbruksnämnden finnas följande
lönegradsplacerade befattningshavare:

Ordinarie tjänstemän.

1 generaldirektör .................... Cp 19

2 byråchefer ........................ Cp 10

Extra ordinarie tjänstemän och tjänstemän i reglerad
befordringsgång.

2

2

1

4

1

2

3

2

2

10

2

6

6

1

1

1

13

2

32

byråchefer ................

Ce

33

byrådirektörer .............

Ce

31

förste aktuarie.............

Ce

29

förste byråsekreterare ......

Ce

29

kamrerare.................

Ce

29

förste aktuarier ............

Ce

27

förste byråsekreterare ......

Ce

27

aktuarier..................

Ce

24

byråsekreterare ............

Ce

24

amanuenser ...............

...Cf 17

-Ce

24

assistenter.................

Ce

21

kontrollanter ..............

Ce

19

kansliskrivare .............

Ce

15

kassör ....................

Ce

15

kontorist ..................

Ce

13

förste expeditionsvakt ......

Ce

11

kanslibiträden .............

Ce

11

expeditionsvakter ..........

Ce

9

skriv- eller kontorsbiträden i

reglerad

befordringsgång ............

. .. Cf 4-

-Ce

8

Beträffande den till jordbruksnämnden anslutna krisorganisationen får
jag anföra följande.

Med hänsyn till nu rådande förhållanden på utrikeshandelns område finner
jag det befogat att tills vidare såsom en rent provisorisk anordning inom
5 Bilxang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 161.

G6

Kungl. Maj:ts proposition iu 161.

krisorganisationen bibehålla en särskild byrå för utrikeshandelsärenden.
Vad utredningen anfört rörande lämpligheten av att överflytta vissa ur
jordbruksregleringens synpunkt mera perifera importfrågor, exempelvis angående
kryddor, kolonialvaror, frukt och blomsterlökar, till handelskommissionen,
kan jag i princip biträda. En dylik överflyttning bör emellertid
framför allt bedömas som en rent praktisk angelägenhet. Det synes mig
lämpligt att denna fråga omprövas, så snart man får möjlighet att säkrare
bedöma den arbetsminskning, som följer med de nuvarande liberaliseringssträvandena.
Då, såsom jag längre fram återkommer till, kafferansoneringen
i fortsättningen bör handläggas av jordbruksnämnden, synes det vara lämpligt
att tills vidare låta nämnden handhava även frågor rörande importen
av kaffe.

Beträffande personalbehovet på utrikeshandelsbyrån finner jag mig kunna
godtaga utredningens beräkningar. Chefen och biträdande chefen på byrån
torde emellertid böra erhålla arvodestjänster. Jag förutsätter, att alla möjligheter
till reducering av personalen i samband med en begränsning av
arbetsuppgifterna skola tillvaratagas.

Som jag tidigare anfört torde tills vidare även en statistisk byrå böra
inrättas inom krisorganisationen i avvaktan på en definitiv gränsdragning
mellan jordbruksnämnden och statistiska centralbyrån. Personaluppsättningen
på denna byrå bör tillsammans med den för statistiska sektionen
inom utredningsbyrån upptagna personalen motsvara vad utredningen föreslagit
i fråga om jordbruksnämndens utrustning med statistisk personal,
dock med det undantaget att kontorsskrivartjänstcn utbytes mot en kansliskrivartjänst.

Som utredningen framhållit skall enligt vanliga regler antalet extra befattningshavare
icke fixeras i en lönestat. Utredningen har emellertid gjort
vissa beräkningar av personalbehovet för krisuppgifter inom de olika byråerna.
Enligt denna skulle erfordras på animalieavdelningen två tjänstemän i
lönegrad Cg 27 och fem tjänstemän i lönegrad Cg 19 samt på kanslibyrån
en tjänsteman i lönegrad Cg 27, en tjänsteman i lönegrad Cg 21 och en tjänsteman
i lönegrad Cg 19. Behovet av biträdespersonal för dessa uppgifter uppskattas
av utredningen till ett tjugutal biträden.

Härtill kommer emellertid personalbehovet för sådana krisuppgifter, som
utredningen icke medräknat bland jordbruksnämndens arbetsuppgifter. Såsom
jag redan förut nämnt bör nämligen enligt min mening jordbruksnämndens
krisorganisalion fortsättningsvis handhava kafferansonering, prissubventionering
och andra krisuppgifter, som nu åvila livsmedelskommissionen
och icke äga något direkt samband med jordbruksregleringen. Att på detta
stadium överflytta dessa ärenden till annan myndighet torde medföra organisatoriska
svårigheter och en ökning av kostnaderna. Livsmedelskommissionen
har, som förut nämnts, beräknat personalbehovet för dessa ändamål
till omkring 45 personer. Någon mera specificerad uppställning beträffande
denna personal torde icke erfordras, då det här är fråga om arbetsuppgifter
som samma personal för närvarande handlägger inom livsme -

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

67

delskommissionen. I samband med avvecklingen av arbetsuppgifterna kommer
givetvis den för desamma avsedda personalen att reduceras i motsvarande
mån.

Beträffande personalens anställningsförhållanden ansluter jag mig till utredningens
förslag att personalen såväl inom jordbruksnämnden som inom
krisorganisationen i regel skall vara anställd och avlönad enligt allmänna
avlöningsreglementet. Personalen inom krisorganisationen bör erhålla anställning
såsom extra. Såsom utredningen föreslagit torde dock den reglerade
befordringsgången böra tillämpas beträffande biträdespersonalen. Detsamma
torde böra gälla även krisorganisationens amanuenspersonal.

I fråga om tillsättandet av tjänsterna inom jordbruksnämnden bör gälla,
att lägre tjänster än byråchefstjänster skola i vanlig ordning ledigförklaras
samt att befattningar i lönegrad 27 och däröver skola tillsättas av Kungl.
Maj:t. Extra ordinarie befattningar i övrigt böra tillsättas av jordbruksnämnden.
Samtliga befattningar inom krisorganisationen böra tillsättas av
denna. Antalet befattningar i 19 och högre lönegrad inom krisorganisationen
bör fastställas av Kungl. Maj :t.

I fråga om tjänstårsberäkning för löneklassplacering bör skälig hänsyn
tagas till anställning, under vilken vederbörande handhaft samma eller motsvarande
arbetsuppgifter inom livsmedelskommissionen eller dess föregångare,
liksom till annan statstjänst. Inplacering i högre löneklass än begynnelseklassen
bör sålunda ske efter prövning av Kungl. Maj :t i varje
särskilt fall jämlikt 24 § allmänna avlöningsreglementet. Däremot kan jag
icke biträda utredningens förslag att tjänsteman, som förordnas att i jordbruksnämnden
uppehålla lägre befattning än den han senast haft i livsmedelskommissionen,
skall kunna erhålla lönefyllnad för att kunna bibehålla
oförändrad lön. Icke heller kan jag godtaga förslaget att tjänsteman,
som erhållit viss tjänstetitel i livsmedelskommissionen, skall tillerkännas
särskild rätt att bibehålla denna.

Det synes skäligt, att den personal, som på grund av sin tjänstgöring inom
livsmedelskommissionen fått rätt till krispension, får behålla denna rätt
vid övergång till den nya krisorganisationen. För att undvika icke önskvärda
olikheter i detta hänseende mellan befattningshavarna synes även
personal, som anställts hos livsmedelskommissionen före den 1 januari 1950
och som vid övergång till anställning som extra hos krisorganisationen ännu
icke uppfyllt kravet på karenstid för krispension, efter prövning av överrevisionen
för krisförvaltningen kunna få rätt till krispension. Jag förordar
sålunda, att krispensioneringskungörelsen övergångsvis skall vara tillämplig
på sådan personal med extra anställning i kriskommissionen, som tidigare
genom vederbörligt beslut tillerkänts rätt till krispension eller som anställts
hos livsmedelskommissionen före den 1 januari 1950 men vid övergång
till extra anställning hos kriskommissionen ännu icke uppfyllt kravet
på karenstid.

Frågan om tjänsteårsberäkning för tjänste- och familjepension synes vid

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 161.

bifall till vad jag nyss förordat bliva löst på ett tillfredsställande sätt genom
att föreskrifterna i krispensioneringskungörelsen komma att gälla för den
personal, på vilken denna kungörelse blir tillämplig. Härvid böra den nya
krisorganisationen och livsmedelskommissionen anses som ett krisorgan.
För personal, som erhåller extra ordinarie anställning efter att ha erhållit
pensionsrätt enligt krispensioneringskungörelsen, torde ej heller behöva
meddelas några särskilda bestämmelser i fråga om tjänsteårsberäkning i
pensionshänseende. Beträffande åter den personal, som erhåller extra ordinarie
anställning hos jordbruksnämnden efter att omedelbart dessförinnan ha
innehaft anställning inom den nya krisorganisationen eller dess tidigare motsvarighet
men utan att ha erhållit pensionsrätt enligt krispensioneringskungörelsen,
torde Kungl. Maj :t med tillämpning av 15 § 3 mom. allmänna
tjänstepensionsreglementet böra bestämma lämplig ordning för prövande av
frågor om tillgodoräkning av tid för anställning av sistberört slag. I övrigt
kan jag — vad angår frågan om tillgodoräknande såsom tjänsteår av tid,
då icke pensionsberättigande statsanställning innehafts annorstädes än vid
här avsedda krisorgan, m. m. — inskränka mig till att härutinnan hänvisa
till nyssberörda bestämmelse i 15 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet,
vilken jämväl är tillämplig enligt krispensioneringskungörelsen.

Beträffande uppsägningstid för extra tjänstemän torde böra gälla vad
därom stadgas i allmänna avlöningsreglementet. Utredningens förslag om
gynnsammare bestämmelser för jordbruksnämndens personal i detta hänseende
kan jag sålunda icke biträda.

Någon särskild ersättning bör i regel icke utgå till jordbruksnämndens
befattningshavare för handläggning av ärenden av krisnatur. Därest dylika
ärenden medföra en mera väsentlig ökning av vederbörandes arbetsbörda,
bör emellertid Kungl. Maj :t i undantagsfall efter särskild prövning kunna
medgiva, att till vederbörande skall utgå särskilt lönetillägg ur anslaget till
krisorganisationen.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda de författningsbestämmelser,
som kunna erfordras för genomförande av den här förordade omorganisationen.

Kostnaderna för avlöningar åt lönegradsplacerade tjänstemän vid jordbruksnämnden
synas kunna beräknas efter de grunder, som utredningen
tillämpat. En beräkning efter dessa grunder av medelsbehovet för avlönande
av den personal, som jag i det föregående förordat för nämndens del, har till

resultat givit följande belopp.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän........................ 58 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj:t. . 31 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal ................ 745 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga.................... 28 000

5. Rörligt tillägg ............................................ 92 000

Summa kronor 955 000

69

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

Omkostnadsstaten för jordbruksnämnden torde böra grundas på de av utredningen
i detta hänseende gjorda uppskattningarna. Då statistiska byråns
omkostnader torde böra bestridas från kriskommissionens anslag synes emellertid
medelsbehovet kunna beräknas till 365 000 kronor eller 35 000 kronor
mindre än vad utredningen föreslagit. Sålunda torde för de olika utgiftsposterna
böra upptagas följande belopp, nämligen för sjukvård m. m. 15 000
kronor, för reseersättningar 110 000 kronor, för expenser 200 000 kronor och
för publikationstryck 40 000 kronor. Samtliga poster synas böra upptagas förslagsvis.

Mina förslag om inrättande av en statistisk byrå och om beräknande av
personal för vissa ytterligare krisuppgifter föranleda, att det anslag, som utredningen
upptagit för kriskommissionen, måste höjas. Utredningen har uppskattat
kommissionens medelsbehov för avlöningar till 585 000 kronor. Till
detta belopp torde böra läggas dels 155 000 kronor för avlönande av statistisk
personal dels 210 000 kronor för avlönande av personal för berörda krisuppgifter.
Till avlöningar skulle sålunda erfordras sammanlagt 950 000 kronor.
Det belopp å 225 000 kronor, som utredningen beräknat för kommissionens
omkostnader, torde för motsvarande ändamål böra uppräknas med 35 000
respektive 240 000 kronor till 500 000 kronor. Anslaget till kriskommissionen
torde sålunda böra uppföras med 1 450 000 kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1) besluta att, i överensstämmelse med vad jag i det föregående
förordat, statens livsmedelskommission, statens linnämnd
och statens sockernämnd skola upphöra från och med
den 1 juli 1950 samt att en statens jordbruksnämnd och en
kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet skola inrättas
från och med nämnda dag;

2) bemyndiga Kungl''. Maj :t att för statens jordbruksnämnd
fastställa följande personalförteckning, att tillämpas
tills vidare från och med budgetåret 1950/51:

Personalförteckning.

T j ä°n s t e m ä n å ordinarie stat.

1 generaldirektör .............................. Cp 19

2 byråchefer .................................. Cp 10

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad
ä n C e 2 4.

2 byråchefer................................... Ce 33

2 byrådirektörer............................... Ce 31

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 161.

1 förste aktuarie............................... Ce 29

4 förste byråsekreterare ........................ Ce 29

1 kamrerare................................... Ce 29

2 förste aktuarier.............................. Ce 27

3 förste byråsekreterare ........................ Ce 27

3) godkänna följande avlöningsstat för statens jordbruksnämnd,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1950/51:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 58 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj :t, förslagsvis .................. 31 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, för slagsvis

.................................. 745 500

4. Ersättningar till experter och sakkunniga, för slagsvis

.................................. 28 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 92 000

Summa kronor 955 000

4) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln
anvisa

a) till Statens jordbruksnämnd: Avlöningar ett förslagsanslag
av 955 000 kronor,

b) till Statens jordbruksnämnd: Omkostnader ett förslagsanslag
av 365 000 kronor,

c) till Kommission för krisuppgifter på livsmedelsområdet
ett förslagsanslag av 1 450 000 kronor;

5) medgiva att Kungl. Maj:t må utfärda de bestämmelser,
som i övrigt bliva erforderliga för att genomföra den föreslagna
organisationen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall och förordnar, att proposition av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:
Nils Grass.

507209. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.