Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

1

Nr 15.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad Igdelse av 2 § 1 mom. brandstadgan
den 15 juli 1944 (nr 522); given Drottningholms slott
den 21 december 1949.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, inhämta riksdagens
yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av
2 g 1 mom. brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522).

GUSTAF.

Eije Mossberg.

Propositionens innehåll.

I propositionen föreslås ett tillägg till brandstadgan av innebörd att riksbrandinspektören
icke skall behöva böras i ärende om ändring i eller tillägg
till brandordning för stad eller stadsliknande samhälle, då det ej är fråga
om väsentlig avvikelse från vad förut gäller.

Bilaga till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 15.

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

Förslag

till

Förordning

om ämlrad lydelse av 2 § 1 mom. brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522).

Härigenom förordnas, att 2 § 1 mom. brandstadgan den 15 juli 1944 skall
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

(Föreslagen lydelse:)

2 §. 2 §.

1 inom. Brandordning antages---länsstyrelsens prövning.

Beslut, som —• — — därtill angivas.

Då brandordning -— --till riksbrandinspektören.

Det åligger---för köpare.

Vad sålunda stadgats skall äga
tillämpning jämväl i fråga om ändring
i eller tillägg till brandordning.

Vad sålunda stadgats skall äga tilllämpning
jämväl i fråga om ändring
i eller tillägg till brandordning.
Riksbrandinspektörens hörande är
dock ej erforderligt beträffande ändring
eller tillägg, som icke innefattar
väsentlig avvikelse från vad förut
gällt.

Denna förordning träder i kraft
dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit
från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:Is proposition nr 15.

3

Utdrag av protokollet över inrikesärcnden, hållet inför Hans
• Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott

den 21 december 1949.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock, Andersson.

Chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg, anmäler fråga om
viss ändring av brandstadgan den 15 juli 1944 (nr 522) samt anför.

Riksdagen har i skrivelse den 17 april 1948, nr 118, anhållit att Kungl.
Maj:t måtte uppdraga åt decentraliseringsutredningen att framlägga förslag
till ändring i visst avseende av 2 § 1 mom. brandstadgan. Sedan uppdrag
i enlighet härmed lämnats decentraliseringsutredningen, har utredningen
i en med nr 23 betecknad, till inrikesdepartementet överlämnad promemoria
angående decentraliseringsfrågor på civilförsvarets och brandväsendets
område bl. a. föreslagit ändring av 2 § 1 mom. brandstadgan av
innebörd, att länsstyrelse före ändring av brandordning för stad och därmed
jämförligt samhälle icke obligatoriskt skall inhämta riksbrandinspektörens
yttrande.

Då jag anser mig böra biträda decentraliseringsutredningens förslag och
den förordade ändringen synes vara av beskaffenhet att riksdagens yttrande
bör inhämtas, vill jag nu upptaga frågan till närmare behandling.

Gällande bestämmelser.

Allmänna bestämmelser rörande brandförsvaret i riket finnas i brandlagen
den 15 juli 1944 och brandstadgan av samma dag. Enligt 2 § brandlagen
skall tillsynen över rikets brandförsvar utövas av en riksbrandinspektör.
Samma lagrum stadgar jämväl, att länsstyrelse skall tillse, att brandförsvaret
inom länet är tillfredsställande ordnat. I brandstadgan finnas särskilda
bestämmelser för städerna och för landsbygden. Vad som är föreskrivet
för stad skall gälla även för köping och för annan tätare bebyggd
ort, beträffande vilken de föreskrifter skola tillämpas som jämlikt brandlagen
gälla stad. För varje kommun skall finnas brandordning, upptagande
de bestämmelser, som utöver vad i allmän lag eller brandstadgan föreskrivits
äro erforderliga för ordnandet av kommunens brandförsvar.

Rörande antagande och fastställelse av brandordning för stad gäller en -

4 Kungl. Maj:Is proposition nr 1Z.

ligt 2 § 1 inom. brandstadgan följande. Brandordning skall antagas av stadsfullmäktige,
varefter beslutet om antagande skall underställas länsstyrelsens
prövning. Beslut, som sålunda underställts, skall efler det riksbrandinspektören
blivit i ärendet hörd antingen oförändrat fastställas eller ogillas, i
vilket senare fall skäl för ogillandet skall angivas. Då brandordning fastställts,
skall meddelande om fastställelsen intagas i länskungörelserna, varjämte
ett exemplar av brandordningen skall insändas till riksbrandinspektören.
Vad sålunda stadgats skall äga tillämpning jämväl i fråga om ändring
i eller tillägg till brandordning.

Bestämmelser rörande antagande av brandordning för landskommun givas
i 24 § 1 inom. De skilja sig från de för stad meddelade bestämmelserna
därutinnan, att riksbrandinspektörens hörande icke föreskrivits.

Till grund för brandlagen och brandstadgan ha legat förslag i brandförsvarsutredningens
den 7 mars 1942,avgivna betänkande (SOU 1942: 10).
De bestämmelser rörande antagande och fastställande av brandordningar
samt rörande ändringar i eller tillägg till brandordning, för vilka ovan redogjorts,
äro hämtade ur utredningens förslag. Särskild motivering har däri
icke lämnats till föreskriften om riksbrandinspektörens hörande över brandordningar
för stad. Icke heller den beträffande brandordningar för landsbygdskommuner
givna avvikande regeln har särskilt motiverats. Under
förslagens vidare behandling har uttalande icke gjorts i förevarande ämne.

1948 års riksdag.

I eu motion (II: 12) vid 1948 års riksdag anförde motionären (herr Dickson)
bl. a., att den obligatoriska remissen till riksbrandinspektören i ärenden
angående fastställelse av brandordningar förorsakade långa besvärande
dröjsmål samt att länsstyrelserna själva säkerligen hade inom räckhåll
tillräcklig sakkunskap, erfarenhet och praktisk blick för att ensamma
kunna fatta kloka beslut. Den obligatoriska omgången över riksbrandinspektören
borde bortfalla. Med stöd härav föreslogs, att riksdagen måtte begära
hos Kungl. Maj :t alt åt länsstyrelserna ensamma måtte anförtros att fatta
ståndpunkt till underställda brandordningar för städerna.

Motionen hänvisades till första lagutskottet, som — efter hörande av ett
antal myndigheter och organisationer — i utlåtande (24/1948) bl. a. anförde:
Den jämförelsevis obetydliga tidsvinst, som den av motionären föreslagna
decentraliseringen skulle innebära, kunde enligt utskottets mening
icke utgöra tillräckligt skäl för att beträffande fullständiga förslag till
brandordning avstå från de fördelar, som föreskriften om riksbrandinspektörens
granskning syntes innebära. Däremot ville utskottet ifrågasätta, om
riksbrandinspektörens yttrande över mindre betydande ändringar i redan
gällande brandordningar borde vara obligatoriskt. Åtskilliga av de smärre
ändringar, som efter hand torde visa sig nödvändiga att vidtaga, syntes

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 15.

sakna nämnvärd betydelse ur de synpunkter, riksbrandinspektören hade
alt beakta. Åt länsstyrelserna själva borde kunna överlämnas att avgöra,
om en ifrågasatt ändring i brandordning vore av beskaffenhet att kunna
fastställas utan att riksbrandinspektörens yttrande inhämtades. Enligt utskottets
mening vore det önskvärt, att 2 § 1 mom. brandstadgan jämkades
i enlighet med det anförda. På grund härav hemställde utskottet, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville uppdraga
åt decentraliseringsutredningen att framlägga förslag till sådan ändring
av 2 § 1 mom. brandstadgan som utskottet sålunda förordat.

Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Decentraliseringsutredningen.

Sedan Kungl. Maj:t den 10 september 1948 uppdragit åt decentraliseringsutredningen
att till Kungl. Maj :t inkomma med av riksdagen sålunda begärt
förslag till ändring i brandstadgan, har utredningen i förevarande promemoria
i denna del anfört:

Enligt utskottets av riksdagen godkända uttalande böra smärre ändringar
i brandordningar undantagas från det obligatoriska remissförfarandet. Efter
ordalydelsen skulle alltså tillägg till brandordningar icke behandlas på
samma sätt. Då det emellertid ligger i sakens natur att en ändring ofta
består i ett tillägg, har utredningen utgått från att avsikten icke varit att
göra någon principiell skillnad däremellan.

Utredningen har vidare övervägt i vad mån några särskilda bestämningar
av ifrågavarande smärre ändringar skulle vara erforderliga. Utskottet har
visserligen påpekat att den enhetlighet, som riksbrandinspektörens granskning
avser att befrämja, är särskilt viktig beträffande bestämmelser med
ekonomiska följdverkningar för kommuner eller enskilda. Det skulle därför
kunna ifrågasättas att uttryckligen föreskriva remiss beträffande ändringar
av denna art. Men å andra sidan har utskottet förklarat att åt länsstyrelserna
borde kunna överlämnas att avgöra om ifrågasatt ändring i brandordning
är av beskaffenhet att kunna fastställas utan att riksbrandinspektörens
yttrande inhämtrfs. Vid sådant förhållande och då det synes kunna
antagas att länsstyrelserna ändå skola beakta nyssnämnda synpunkt, har
utredningen icke ansett en sådan uttrycklig bestämmelse erforderlig.

Någon särskild övergångsbestämmelse synes icke vara behövlig. Av ändringen
berörda ärenden, vilka vid dess ikraftträdande äro anhängiga hos
riksbrandinspektören, torde denne efter eget skön kunna återställa med
eller utan yttrande.

Under åberopande av det anförda har utredningen förordat att i 2 § 1
mom. femte stycket brandstadgan infördes en bestämmelse, enligt vilken det
icke vore erforderligt att höra riksbrandinspektören beträffande ändring
eller tillägg i brandordning, som icke innefattade väsentlig avvikelse från
vad förut gällt.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

Yttranden.

Över decentraliseringsutredningens promemoria nr 23, såvitt denna angår
nu ifrågavarande författningsändring, ha efter remiss yttranden avgivits
av riksbrandinspektören, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro och
Gävleborgs län, styrelsen för Svenska stadsförbundet samt Svenska brandskyddsföreningen.
Vid överståthållarämbetets remissutlåtande har fogats
yttrande från brandchefen i Stockholm och vid länsstyrelsens i Malmöhus
län från länsbrandinspektören i länet.

Den av decentraliseringsutredningen föreslagna ändringen i brandstadgan
tillstyrkes eller lämnas utan erinran av samtliga sålunda hörda myndigheter
och organisationer utom riksbrandinspektören och länsstyrelsen i
Göteborgs och Bohus län.

Riksbrandinspektören framhåller, att det mången gång kunde vara tveksamt
om en ändring i eller ett tillägg till en brandordning vore av mindre
väsentlig betydelse. Bedömandet av en sådan fråga skulle enligt förslaget
tillkomma länsstyrelsen utan att riksbrandinspektören skulle äga annan
möjlighet till ingripande än den som låge i att riksbrandinspektören efter
beslut om ändring eller tillägg skulle kunna söka erhålla rättelse. Utsikterna
till rättelse torde emellertid i praktiken bliva synnerligen små. Det
vore till undvikande härav önskvärt, att remiss till riksbrandinspektören
skulle vara obligatorisk i fråga om sådana ändringar eller tillägg, som
kunde komma att medföra ekonomiska följdverkningar för kommuner
eller enskilda. Härvid åsyftades bestämmelser om brandstyrkas storlek
och sammansättning, årligt antal övningar, vissa för brandförsvaret erforderliga
anordningar, brandsyn, sotning och åtgärder till förekommande av
brandfara.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar, att länsstyrelserna borde
anförtros att fatta ståndpunkt till underställda brandordningar utan att
behöva höra riksbrandinspektören i andra fall än då så befunnes erforderligt.

Departementschefen.

Decentraliseringsutredningens förevarande förslag tillmötesgår i stort
sett de önskemål som uttalats i riksdagens skrivelse nr 118/1948. Genom
ändringen skulle förfarandet hos länsstyrelserna i viss mån förenklas utan
att några olägenheter synas behöva följa därav. Jag ansluter mig därför till
vad utredningen anfört. De av riksbrandinspektören framförda betänkligheterna
synas mig överdrivna. Det torde icke annat än i undantagsfall kunna
anses, att ändringar eller tillägg av den art, som av riksbrandinspektören
åsyftats, äro av mindre väsentlig betydelse. Det bör beaktas, att det i varje

Kungl. Maj:ts proposition nr 15.

7

län finnes en länsbrandinspektör, som är länsstyrelsens biträde i frågor
rörande brandförsvar.

Att såsom under remissbehandlingen föreslagits göra riksbrandinspektörens
hörande i alla frågor om brandordningar beroende på länsstyrelsens
skön finner jag icke tillrådligt. Riksbrandinspektörens stora sakkunskap
bör städse tillvaratagas om det icke i frågor av mindre vikt kan anses obehövligt.
Det är också av visst intresse, att rikets brandförsvar i möjligaste
mån är enhetligt.

Den föreslagna ändringen synes böra träda i kraft omedelbart.

Departementschefen hemställer härefter, alt Kungl. Maj :t måtte genom
proposition inhämta riksdagens yttrande över ett i enlighet med det anförda
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § 1 mom. brandstadgan
den 15 juli 19M (nr 522).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t
Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Folke Persson.