Kungl. Maj:ts proposition nr 145

1

Nr 145.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1950/51 till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. mgiven Stockholms slott den 3 mars
1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Sven Andersson.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen hemställes om bemyndigande för Kungl. Maj :t att, med
anledning av ett av 1946 års sjömanskommitté framlagt förslag, meddela
bestämmelser rörande försöksverksamhet i fråga om understöd åt sjömän
vid arbetslöshet i utländsk hamn. Härjämte äskas anslag till åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. in.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 145.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sköld, Quensel, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg,

Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför t. f.
chefen för socialdepartementet, statsrådet Andersson.

1 årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på hemställan av chefen
för socialdepartementet under femte huvudtiteln, punkterna 50—53, föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret
1950/51 såsom reservationsanslag beräkna till Kostnader för arbetslöshetens
bekämpande m. m. 17 000 000 kronor, till Kostnader för överflyttning
av arbetskraft 100 kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet 100 kronor samt till Kostnader för främjande
av företagsverksamhet m. m. 1 500 000 kronor.

I skrivelse den 13 januari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt
slutligt förslag rörande beräkningen av medelsbehovet för budgetåret
1950/51.

Jag anhåller nu att få upptaga hithörande spörsmål till fortsatt behandling.

Till en början torde" få lämnas av arbetsmarknadsstyrelsen upprättade
redogörelser för arbetsmarknaden under 1949 och för den sannolika utvecklingen
på arbetsmarknaden under 1950. Därefter torde få behandlas
frågan om åtgärder i anledning av sjöfolks arbetslöshet i utländsk hamn
samt slutligen föreliggande anslagsfrågor.

Arbetsmarknaden under år 1949.

Läget på arbetsmarknaden kännetecknades under 1949 av hög sysselsättning
inom praktiskt taget hela näringslivet. Arbetslösheten inom fackförbunden
låg sålunda på ungefär samma nivå som under 1948. Av räkningar
avseende arbetssökande arbetslösa medlemmar i de erkända arbetslöshetskassorna
veckorna 25—30 april och 14—19 november 1949 framgår, att arbetslösheten
var obetydlig och att den för över hälften av samtliga kassor

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

icke översteg 1 % av medlemsantalet. Hela antalet arbetslösa vid resp. räkningstillfällen
var 19 270 och 16 020 vilket motsvarar 1,9 respektive 1,5 %
av kassamedlemmarna. De högsta arbetslöshetssiffrorna uppvisade vid båda
dessa tidpunkter byggnadsfacken samt de kassor, vilkas medlemmar äro sysselsatta
inom samfärdseln. Övervägande delen av de arbetslösa eller 58
resp. 57 % utgjordes av personer i åldern 25—49 år; 5 resp. 7 % voro kvinnor.
En jämförelse mellan arbetslöshetsräkningarna 10—15 maj 1948 och
25 30 april 1949 tyder på en mindre uppgång i arbetslösheten. Antalet hos

arbetslöshetsnämnderna hjälpsökande arbetslösa visade i förhållande till
motsvarande tidpunkter 1948 ökning i synnerhet under årets senare månader.
Alltjämt voro flertalet hjälpsökande över 50 år.

Efterfrågan på arbetskraft till jordbruket har lättare kunnat tillgodoses
än under tidigare år. Detta torde dels förklaras av en minskad utflyttning
från jordbruket till stadsnäringarna, dels av minskad konkurrens om arbetskraften
från skogsbruket, torvindustrien och byggnadsverksamheten
samt dels av en viss nedgång i jordbrukets arbetskraftsbehov särskilt beroende
på den fortskridande mekaniseringen.

Skogsbruket kunde under vintern 1948—1949 tillgodose sitt behov av arbetskraft
bättre än tidigare. Under sommaren och hösten 1949 var efterfrågan
på arbetskraft till skogsbruket i synnerhet i de nordligaste länen avsevärt
mindre än under samma tid föregående år.

Sysselsättningen inom industrien har fortsatt att stiga något. Hela ökningen
faller på den manliga arbetskraften, under det att den kvinnliga
visar fortsatt minskning. För möbelindustriens arbetare har särskilt under
första halvåret relativt omfattande korttidsarbete förekommit.

Den säsongmässiga uppgången i omsättningen av arbetskraft inom industrien
under våren var något mindre 1949 än 1947 och 1948. Under hela
sommaren 1949 låg rörligheten lägre än 1947 och 1948. Den mest markanta
nedgången i omsättningen av arbetskraft inträffade såsom man kunde
vänta i de branscher, som tidigare haft den allra största överrörligheten.
Den stora rörligheten är dock alltjämt ett svårt problem på många arbetsplatser.
Detsamma gäller frånvarofrekvensen, som endast sjönk obetydligt.

Arbetslösheten bland byggnadsarbetarna låg under första delen av 1949
på obetydligt högre nivå än motsvarande tid 1948. Under senare delen av
året var arbetslösheten lägre än 1948.

För närmare uppgifter rörande arbetsmarknaden under år 1949 torde
få hänvisas till den redogörelse, som lämnats i kap. IX av konjunkturinstitutets
rapport angående konjunkturläget hösten 1949 (1950 års statsverksprop.
, Inkomsterna, bihang 2).

Den sannolika utvecklingen på arbetsmarknaden
under år 1950.

Det ar icke rnojligt att med säkerhet bedöma sysselsättningsutvecklingen
under 1950. Avgörande kommer givetvis den allmänna ekonomiska utveck -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo.

lingen att bli. Beträffande de aktuella tendenserna inom olika näringsgrenar
kan dock följande anföras.

Jordbruket torde liksom under 1949 och i viss mån även under 1948 få
ytterligare förbättrade möjligheter att tillgodose sitt behov av tillfällighetsarbetare.
Under vintermånaderna har det liksom under det gångna året visat
sig vara svårt att bereda arbete åt samtliga arbetssökande inom jordbruket.

Antalet sysselsatta inom skogsbruket har varit mindre under de första
månaderna 1950 än motsvarande tid 1949. Trots detta ha i vissa områden
svårigheter förelegat att tillgodose hela arbetskraftsbehovet. Det i jämförelse
med krigs- och efterkrigsåren förändrade läget beträffande tillgång på arbetskraft
för skogsbruket bör göra det möjligt att under den därför tjänliga
delen av året i ökad omfattning bedriva skogsvårdsarbeten.

Utvecklingstendenserna inom industri och hantverk äro icke enhetliga.
Den ökade konkurrens från utlandet, som är att emotse, kan komma att
förorsaka svårigheter för enstaka företag, men däremot knappast för hela
branscher. Under de senaste månaderna har en tendens till minskad efterfrågan
på vissa s. k. varaktiga konsumtionsvaror gjort sig gällande. Det är
tänkbart, att denna tendens kommer att förstärkas och föranleda något
minskad sysselsättning inom berörda branscher. De svårigheter som präglat
läget inom möbelindustrien under 1949, kunna befaras bestå under 1950.
Liksom under 1949 torde svårigheterna komma att bli mest markerade under
första halvåret och taga sig uttryck i korttidsarbete. Någon förbättring
av läget är dock tänkbar särskilt med hänsyn till den lagerförtäring, som
synes ha förekommit under 1949. Den tendens till svårigheter för vissa
mindre, nystartade beklädnadsindustrier, som under senaste tiden förmärkts,
kan befaras medföra, att en del sådana företag nedläggas eller inskränka
driften.

Gemensamt för de befarade svårigheterna är att desamma förmodligen
icke komma att drabba de betydelsefullaste branscherna och att de i regel
ej heller omfatta hela industrigrupper. Av större betydelse kunna de förbättrade
exportmöjligheter, som under senaste tiden förmärkts för vissa
betydande exportindustrier, komma att visa sig vara. Vidare är en viss
utökning av byggnadsverksamheten planerad för 1950, vilket bl. a. medför
förbättrade avsättningsmöjligheter på den inhemska marknaden för byggnadsmaterialindustrierna.
Inom verkstadsindustrien slutligen täcka inneliggande
order -— trots den något minskade orderingången under 1949 — i
många fall hela 1950 års produktion.

I de industrigrenar, som i större omfattning sysselsätta kvinnor, torde
svårigheter att tillgodose behovet av sådan arbetskraft komma att kvarstå.
Inom ett flertal branscher torde det även under 1950 bli svårt att tillgodose
behovet av yrkesarbetare. Omskolning och överföring av arbetskraft från
sådana näringsgrenar, inom vilka arbetare friställas, till sådana som ha behov
av mera arbetskraft blir därför en viktig uppgift för arbetsmarknadsorganen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

5

De sysselsättningssvårigheter som kunna uppstå bli givetvis mest svårbemästrade
på orter med ett ensidigt näringsliv. Strävandena efter att differentiera
näringslivet äro följaktligen icke minst ur dessa synpunkter synnerligen
angelägna.

Vid handliavandet av byggnadstillståndsgivningen måste hänsyn kunna
tagas till de lokala arbetsmarknadsförhållandena. Liksom tidigare måste
vid byggnadstillståndsgivningen eftersträvas så jämn sysselsättning som
möjligt för byggnadsarbetarna.

Inom gruppen samfärdsel inträffa sannolikt endast vissa mindre förskjutningar,
vilka troligen resultera i en mindre sysselsättningsökning. Den nedgång
i omsättningen inom vissa branscher av varuhandeln, som konstaterades
under senare delen av 1949, förefaller icke att få några återverkningar
på sysselsättningen inom denna näringsgren under 1950. Inom allmän
förvaltningstjänst kommer en del arbetskraft att friställas i samband med
avvecklingen och nedskärningen av vigsa krisorgan. I de fall detta berör
äldre och/eller mindre kvalificerad arbetskraft, kan det bli svårt att finna
annan sysselsättning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att en oförändrad hög sysselsättning inom
flertalet näringsgrenar f. n. förefaller vara mest sannolik under 1950.
Läget är emellertid så labilt att även mindre förändringar kunna ge relativt
starka utslag. Inom vissa näringsgrenar torde man även vid i allmänhet
goda sysselsättningsförhållanden få räkna med svårigheter, vilka kunna
bli svårbemästrade särskilt på orter med ett ensidigt näringsliv.

Åtgärder i anledning av sjöfolks arbetslöshet i utländsk

hamn.

1946 års sjömanskommitté har den 28 september 1949 avgivit betänkande
angående sjöfolkets arbetslöshet i utländsk hamn (SOU 1949: 51). Utredningsarbetet
har verkställts av en särskild delegation bestående av representanter
för kommittén och arbetsmarknadsstyrelsen.1

Nuvarande hjälpmöjligheter m. m.

I betänkandet uppskattas antalet ombordanställda i den svenska utrikessjöfarten
till ca 18 000, varav ungefär 80 % äro svenska medborgare. Svenskt
sjöfolk på- och avmönstrar i regel i svensk hamn, men i vissa fall sker ombyte
av anställning i utländsk hamn. Detta är särskilt fallet beträffande den
del — en fjärdedel — av den svenska handelsflottan, som går i trafik mel i

Delegationen har bestått av från kommittén dess ordförande Aug. Lindberg, sjökaptenen
D. Forssblad, byråchefen Aug. von Hartmansdorff och kommitténs sekreterare S. Gerentz
samt från arbetsmarknadsstyrelsen byråchefen T. .Icrneman och ledamoten av riksdagens
andra kammare C. Lindberg.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

lan främmande länder utan att regelbundet besöka hemlandet. Delegationen
anser, att praktiskt taget samtliga sjömän, som avmönstra i utländsk
hamn, drabbas av mer eller mindre varaktig arbetslöshet. Då summan av
antalet på- och avmönstringar å svenska fartyg i utländska hamnar f. n.
synes utgöra ca 12 000 per år, skulle alltså årligen närmare 6 000 sjömän
under någon tid vara arbetslösa utomlands. Av en av delegationen gjord
undersökning framgår vidare, att under veckan 3—9 april 1949 i de större
utländska hamnarna 216 svenska sjömän voro arbetslösa. Av dessa hade
dock 82 slutat sin anställning på egen begäran och 36 voro efterseglade
eller rymmare. Antalet fall, då ekonomiskt bistånd lämnats sjöfolk av
svensk konsul, uppgick 1947 till 1 303 och 1948 till 1 537. Sådant bistånd
anses till stor del ha föranletts av arbetslöshet. Kommittén befarar, att vid
en konjunkturavmattning inom sjöfarten allvarliga problem kunna uppstå
beträffande svenskt sjöfolk i utländska hamnar.

Enligt gällande instruktion bör konsul vara hjälpsökande nödställd svensk
sjöman behjälplig med anskaffande av ny hyra. Ett verkligt arbetsförmedlingsarbete
torde dock enligt delegationens uppfattning endast i undantagsfall
utföras av konsulaten.

I danska, finska och norska hamnar kan en svensk sjöman anlita den
offentliga arbetsförmedlingen. Samma är förhållandet i Rotterdam, medan
i Antwerpen en provisorisk arbetsförmedling upprättats av svenska sjöfolksförbundet,
som där placerat en ombudsman. I vissa hamnar i U. S. A.
förmedlas anställningar av skandinaviska sjömän genom särskilda kontor,
som upprättats av redareföreningarna och sjöfolksförbunden i Danmark,
Norge och Sverige.

För att den som är försäkrad i erkänd arbetslöshetskassa skall kunna få
daghjälp från kassan fordras, att han den dag understödet skall avse sökt
arbete hos organ för den svenska arbetsförmedlingen. Tillsynsmyndigheten
kan emellertid medge, att arbete får sökas hos utländsk arbetsförmedling.
Detta bär hittills endast skett beträffande Narvik. Sjöman som blir arbetslös
i denna hamn anses alltså ha fullgjort sin anmälningsskyldighet om han
sökt arbete hos den norska arbetsförmedlingen. Svensk sjöman, som arbetat
å utländskt fartyg, torde dessutom i vissa fall vara berättigad till understöd
från arbetslöshetsförsäkring i vederbörande utländska stat.

Såsom framgått av det föregående kan i vissa fall ekonomiskt bistånd
utbetalas genom utrikesförvaltningen. Om svensk sjöman råkat i nöd må
sålunda konsul lämna honom försträckning för avhjälpande av de mest
trängande behoven. Sådant bistånd skall helt återbetalas av den hjälpsökande;
ersättning indrives genom utrikesdepartementets arvs- och ersättningsbyrå.
Biståndsbeloppen bestridas från ett under tredje huvudtiteln
uppfört förslagsanslag till gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda
svenska medborgare. Omfattningen av biståndsverksamheten för sjömän
belyses i följande uppställning. .

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Bistånd Återbetalat Nettoutgift

1945/46 ............. 228 909 35 342 193 567

1946/47 ............. 305 898 37 370 268 528

1947/48 ............. 216 767 72 348 144 419

1948/49 ............. 219 632 83 697 135 935

Sjömanskommitténs förslag.

Kommittén har uttalat, att för sjöfolk i utländsk hamn i möjlig mån böra
införas motsvarande anordningar som vidtagits för att i Sverige motverka
arbetslöshet och lindra verkningar av inkomstbortfall till följd av arbetslöshet.
I betänkandet framlägges därför förslag om åtgärder för arbetsförmedling
och understödsverksamhet. Åtgärderna böra enligt förslaget koncentreras
till vissa hamnar, där det blivit vanligt att svenska sjömän uppehålla
sig i avvaktan på ny hyra. Sådana hamnar skulle genom särskilt förordnande
av utrikesministern förklaras vara centralhamnar. Delegationen har för
sin del räknat med 12 sådana hamnar. Enligt förslaget skall i varje centralhamn
innehavaren av viss befattning eller annan lämplig person förordnas
att ombesörja arbetsförmedling för sjöfolk på orten och utbetala understöd;
dock att understödsutbetalning om möjligt ej bör handhavas av arbetsförmedlaren.
I regel anses sådant förordnande böra lämnas en vid konsulat
eller beskickning anställd kanslist; även föreståndare för läsrum för sjömän
eller sjömanshotell anses kunna ifrågakomma. De i det föregående
angivna i vissa amerikanska hamnar upprättade skandinaviska förmedlingskontoren
böra på dessa platser anförtros arbetsförmedlingsverksamheten.
Annan lämplig utländsk arbetsförmedling anses också kunna komma i fråga
för uppdraget. För erforderlig kontakt mellan centralhamnarna och med
arbetsförmedlingen i Sverige bör arbetsmarknadsstyrelsen utse en här i
landet placerad centralförmedlare.

De bestämmelser som gälla i fråga om statsbidrag till arbetstagares resor
i Sverige föreslås i viss utsträckning få gälla även utom landet. Arbetslös
sjöman, som önskar resa till annan hamn, bör sålunda kunna erhålla förskott
till kostnaderna för resan. Har sjöman av arbetsförmedlare erhållit
anvisning att söka arbete å annan ort, anses ersättning för resekostnaderna
böra lämnas utan återbetalningsskyldighet.

Kommittén föreslår vidare, att i centralhamn understöd från vederbörande
arbetslöshetskassa skall kunna förskottsvis utbetalas till arbetslöshetslörsäkrad
sjöman. Även hjälp motsvarande kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd
till sådan arbetslös, som icke är försäkrad, bör enligt kommitténs
mening kunna utgivas i centralhamn. Enbart understöd från kassa
eller bistånd motsvarande kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd beräknas
emellertid i många hamnar icke kunna täcka kostnaderna för uppehället.
Hjälp av fattigvårdskaraktär föreslås därför få utgå utöver nämnda
understöd. För varje centralhamn skall enligt förslaget fastställas en dagsumma
å det sammanlagda belopp, varmed understöd med hänsyn till levnadskostnaderna
på orten högst må utgå. Dagsumma skall bestå av tre

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-5.

delar, dagunderstöd, utlandstillägg och utfyllnadsbelopp. Arbetslös, som
icke är berättigad till understöd från arbetslöshetskassa, skall äga uppbära
dagunders töd motsvarande det kontantunderstöd, som vid arbetslöshet
i Sverige genom arbetslöshetsnämnd lämnas till ensam person i
lägsta ortsgrupp eller f. n. 3 kronor 50 öre. Då kostnaden för anskaffandet
av tillfällig bostad kan förutses bli avsevärt högre än den normala bostadsutgiften
för dag för en arbetslös i Sverige, som vanligen bor kvar i för längre
tid förhyrd bostad, föreslås ett särskilt utlandstillägg utgörande
25 % av dagsumman. Slutligen föreslås att särskilt utfyllnadsbelopp
skall utgå med den summa som erfordras för att dagunderstöd och utlandstillägg
jämte detta tillskott skola uppgå till den för hamnen i fråga fastställda
dagsumman. Även understödsberättigad kassamedlem bör, om han
befinnes vara i behov därav, kunna erhålla utlandstillägg jämte utfyllnadsbelopp,
så att kassaunderstödet, utlandstillägget och utfyllnadsbeloppet
tillsammans komma att uppgå till dagsumman. Den föreslagna hjälpverksamheten,
som avses vara behovsprövad, har av kommittén utformats i anslutning
till vad som föreskrivits om erkända arbetslöshetskassor och i
kungörelsen angående hjälpåtgärder vid arbetslöshet. Sålunda föreslås fyra
veckors avstängning från möjligheten att erhålla understöd för den som
frivilligt lämnar arbete utan giltig anledning, erhåller avsked på grund av
otillbörligt uppförande eller vägrar att antaga erbjudet lämpligt arbete.
Härigenom komma efterseglade att under nämnda tid avstängas från möjligheten
att erhålla understöd. Avstängning under samma tid föreslås även
inträda, då sjöman utan godtagbart skäl underlåtit att följa behörigen utfärdad
anvisning att söka arbete å annan ort.

Det i dagsumman ingående utfyllnadsbeloppet — däremot icke dagunderstöd
och utlandstillägg — bör enligt kommitténs mening återbetalas i likhet
med vanlig fattigvård. Befrielse från återbetalning skall alltså kunna
meddelas, om skäl därtill föreligger. Dagsumman har beräknats för nödtorftig
försörjning och bör därför utgå med samma belopp för såväl kassamedlemmar
som oförsäkrade. Av sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa utbetalas
f. n. ett understöd — inklusive kristillägg —■ av 6 kronor, medan
motsvarande belopp från maskinbefälets erkända arbetslöshetskassa uppgår
till 5 kronor. Då till oförsäkrade i dagunderstöd endast skulle utbetalas
samma belopp som utgives av arbetslöshetsnämnd eller f. n. 3 kronor 50 öre,
innebär förslaget att det med återbetalningsskyldighet förenade utfyllnadsbeloppet
kommer att bli avsevärt större för oförsäkrade arbetslösa än för
kassamedlemmar. Fördelarna med arbetslöshetsförsäkringen skulle därigenom
på ett önskvärt sätt framträda.

Som förutsättning för erhållande av understöd föreslås vidare, att hjälpsökande
skall vara svensk medborgare samt att han dels senast två månader
töre anmälan om arbetslöshet varit ombordanställd, dels ock senast två år
iöre sådan anmälan haft anställning å svenskt fartyg. Även sjöman med
svenskt främlingspass föreslås dock under vissa förutsättningar kunna
erhålla understöd. Understöd bör få utgivas i högst 120 dagar under loppet
av 12 på varandra följande månader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

9

Det föreslagna understödet — innefattande jämväl förskott å vad som
kan komma att utgivas av erkänd arbetslöshetskassa — skall enligt betänkandet
utanordnas av centralhamnens understödsutbetalare. Om denne finner,
att jämlikt gällande bestämmelser understöd synes böra utgå, skall han
preliminärt utbetala sådant. Då förhållandevis stora tolknings- och bedömningsfrågor
beräknas komma att uppstå, anser kommittén såväl med hänsyn
till de arbetslösa sjömännens berättigade intressen som ur statens synpunkt
nödvändigt, att det slutliga beslutet om understöd fattas av ett centralt organ,
som har möjlighet att vid behov komplettera utredningen i hemlandet. En
till utrikesdepartementet hörande understödsnämnd bör därför inrättas,
vilken skall handlägga ärenden angående såväl arbetsförmedling som arbetslöshetsunderstöd
för sjöfolk utomlands.

Chefen för den byrå inom utrikesdepartementet, som handhar den på departementet
ankommande sociala verksamheten, f. n. arvs- och ersättningsbyrån,
förutsättes vara ordförande i nämnden. Såsom ledamöter i nämnden
föreslås ingå en representant för arbetsmarknadsstyrelsen med erfarenhet
från dess verksamhet som tillsynsmyndighet för erkända arbetslöshetskassor
samt en representant för sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa. Av de
tre suppleanterna bör representanten för arbetsmarknadsstyrelsen äga insikt
i arbetsförmedlingsfrågor och kassarepresentanten företräda maskinbefälets
arbetslöshetskassa.

Ekonomiskt bistånd från utrikesförvaltningen bedömes alltjämt såsom
erforderligt vid andra nödsituationer än arbetslöshet. För sjömän, som under
arbetslöshet icke uppehålla sig i centralhamn eller vilka avstängts från
understöd, kommer sådant bistånd att utgöra enda hjälpmöjligheten. Enligt
gällande bestämmelser skall i denna form lämnat bistånd i allmänhet
återbetalas. Kommittén har framhållit, att gjorda erfarenheter starkt tala
för att utrikesdepartementet lämnas möjlighet att när ömmande omständigheter
föreligga avskriva belopp som lämnats såsom ekonomiskt bistånd.

Vad angår kostnaderna för den föreslagna verksamheten har kommittén
anfört, att för såväl sjöfolkets som maskinbefälets erkända arbetslöshetskassa
avgifter och fondbelopp fastställts på grundval av arbetslöshetsberäkningar,
som även innefatta arbetslöshet utomlands. Någon höjning av avgifterna
till kassorna beräknas därför ej bli erforderlig. Ett bifall till kommitténs
förslag beräknas däremot medföra en ökning av statens kostnader
för bidrag till kassorna med ca 25 000 kronor. Till följd av bestämmelserna
om karenstid, behovsprövning in. in. uppskattas antalet understödsdagar per
år icke överstiga 20 000. I fråga om kostnaderna anför kommittén vidare.

Dagsumman kan antagas komma att fastställas till i genomsnitt 10 kronor.
Den samlade understödsutgivningen skulle sålunda komma att draga en
kostnad av 200 000 kronor per år. För lägst åttio % av understödsdagarna
torde vederbörande sjömän vara berättigade till understöd från sjöfolkets
erkända arbetslöshetskassa med ett belopp för dag av 0 kronor. Kassan
skulle sålunda ha att inleverera 90 000 kronor såsom ersättning för lämnade
förskott å kassaunderstöd. Av understödssumman 200 000 kronor utgår viss

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

del såsom utfyllnadsbelopp för vilket återbetalningsskyldighet föreligger.
Denna del kan antagas komina att uppgå till tjugo % av hela summan
eller 40 000 kronor. Hälften av detta belopp eller 20 000 kronor torde komma
att återbetalas. Den nettoutgift som skulle komma att stanna å statsverket
skulle för understödsverksamheten sålunda uppgå till 84 000 kronor.
Med hänsyn till att utgångspunkterna för dessa kostnadsberäkningar av uppenbara
skäl måste vara osäkra, torde emellertid försiktigheten bjuda, att
ett förslagsanslag å 100 000 kronor beräknas för arbetslöshetsunderstöd till
sjömän i utländsk hamn.

Utgives arbetslöshetsunderstöd, komma givetvis nettoutgifterna å anslaget
för gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborgare
att sjunka. Vid en understödsverksamhet av ovan angiven omfattning torde
minskningen komma att uppgå till ett belopp av 25 000—50 000 kronor.

Kostnaderna för resebidrag in. in. till sjömän beräknas till 15 000 kronor.
I ersättning till arbetsförmedlingsombud i utlandet ha — då särskild befattningshavare
endast undantagsvis beräknas behöva anställas vid utlandsmyndighet
härför — beräknats 25 000 kronor samt till expenser för dessa 5 000
kronor. Slutligen ha i arvoden till understödsnämndens ledamöter och sekreterare
upptagits 5 000 kronor.

Understödsnämnden föreslås inrättad fr. o. in. den 1 juli 1950 medan verksamheten
i övrigt avses börja den 1 januari 1951.

Yttranden.

Över kommitténs betänkande ha yttranden avgivits av statskontoret, kommerskollegium,
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen — som i ärendet
hört styrelsens arbetslöshetsförsäkringsdelegation -— socialvårdskommittén,
de erkända arbetslöshetskassornas samorganisation och handelsflottans vällärdsråd.
Kommerskollegium har tillika överlämnat yttranden från Sveriges
redareförening, Sveriges segelfartygsförening, Sveriges fartygsbefälsförening,
svenska maskinbefälsförbundet, svenska stewartsföreningen, svenska
sjöfolksförbundet och sjöfolkets erkända arbetslöshetskassa. Utlåtanden
ha vidare inhämtats från beskickningarna i Paris -—- som bifogat yttranden
från konsulaten i Marseille och Rouen — Sydney och Rio de Janeiro samt
från generalkonsulaten i Antwerpen, London, New York och San Francisco.

Vidtagandet av särskilda lujälpåtgärder för arbetslösa svenska
sjömän i utländsk hamn har tillstyrkts i samtliga remissvar. Kommerskollegium
understryker önskvärdheten av att svenskt sjöfolk vid arbetslöshet
i utländsk hamn kommer i åtnjutande av samma sociala förmåner som
tillförsäkras arbetslös person här i riket. Kommitténs förslag är enligt kollegiets
mening av betydelse för sjöfartsnäringen då möjligheten att utomlands
erhålla erforderlig svensk arbetskraft förbättras. Liknande synpunkter
ha anförts av arbetsmarknadsstyrelsen.

Förslaget om arbetsförmedling har icke föranlett annat yttrande,
än att arbetsmarknadsstyrelsen ansett det böra övervägas, om icke gemensam
skandinavisk arbetsförmedling kan komma till stånd i centralhamnarna.
Ordnad arbetsförmedlingsverksamhet är, anför styrelsen, en förutsättning
för den föreslagna understödsutbetalningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

11

I fråga om understödsverksa in heten förordar statskontoret
ett mindre invecklat system och ifrågasätter, om icke hjälpen till oförsäkrade
borde utformas som ett dagunderstöd, motsvarande kontantunderstöd
å högsta dyrort i Sverige, vartill skulle komma ett särskilt utlandstillägg
med återbetalningsskyldighet. För försäkrade torde sådant
tillägg utgå med samma belopp utöver kassaunderstödet. Dagsumman för
kassamedlemmar skulle därvid komma att uppgå till högre belopp än för
oförsäkrade, vilket inte minst av psykologiska skäl vore att föredraga.

Även i vissa andra yttranden förordas enklare bestämmelser än de i betänkandet
föreslagna. Socialvårdskommittén, som betonar, att förslaget innebär
vissa avvikelser från vad som gäller för hjälpverksamheten för arbetslösa i
Sverige, finner det mera ändamålsenligt att införa en bestämmelse om återbetalning
av viss del, olika för kassamedlem och annan hjälpsökande, av
fastställd dagsumma, härigenom skulle den i betänkandet angivna uppdelningen
av dagsumman kunna undvikas. Två reservanter inom kommittén
(herrar Hagård och Birke) anse, att de framlagda förslagen skapa oklarhet
och i administrativt avseende onödig omgång. Arbetslöshetshjälp bör i stället
utgå i huvudsak enligt reglerna för de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet.

Generalkonsulatet i London föreslår, att understödsutbetalarna få meddela
definitiva betalningsbeslut och den föreslagna understödsnämnden endast utföra
viss revision. Ytterligare förenkling skulle enligt generalkonsulatets mening
inträda om, i stället för det föreslagna understödssystemet, det nuvarande
systemet för ekonomiskt bistånd åt sjöfolk från utrikesförvaltningen uppmjukades
och byggdes ut. I så fall skulle i författning fastslås, att arbetslös
sjöman i vissa fall var berättigad att av beskickning och konsulat erhålla
arbetslöshetsunderstöd och resebidrag utan återbetalningsskyldighet. Kostnaderna
för personalökning och administration syntes därigenom bli lägre.

Socialstyrelsen har anfört bl. a. följande.

Principen bör vara den, att man garanterar en jämförlig minimistandard
åt oförvållat arbetslösa, vare sig de äro i Sverige eller i de föreslagna centralhamnarna.
Emellertid kan det enligt socialstyrelsens mening ej finnas tillräcklig
anledning att uppdela dagsumman så, att viss del av hjälpen skall
givas fattigvårds karaktär och vara förenad med återbetalningsskyldighet.
Styrelsen vill hl. a. peka på att fattigvård i Sverige utgives av primärkommun
och att det i förevarande förslag är staten som står som huvudman. Redan
detta skäl torde vara tillräckligt för att hjälpen ej bör givas fattigvårds karaktär.
Det väsentligaste motivet härför är emellertid, att den statsunderstödda
arbetslöshetshjälpen i Sverige är helt fristående från fattigvården och ej
förenad med återbetalningsskyldighet. Staten bör därför för medlemmar av
erkänd arbetslöshetskassa vidkännas kostnaden för fyllnadsbeloppet upp till
dagsumman och för övriga arbetslösa sjömän svara för hela dagsumman,
och någon återbetalningsskyldighet bör ej föreskrivas i någotdera fallet.
1 bestämmelserna bör uttryckligen angivas, alt hjälpen ej har fattigvårds karaktär.
Om man godkänner de synpunkter som socialstyrelsen här lagt på
frågan, saknas all anledning att annat än för kassemedlemmar utgå från
något visst belopp som utgives som arbetslöshetshjälp i Sverige eller att i vidare
mån spalta upp dagsumman än att arbetslöshetskassan skall enligt sedvanliga
regler svara för den medlemmen enligt kassans stadgar tillförsäkrade
daghjälpen.

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 145.

Vid bifall till vad socialstyrelsen nu anfört kunna de föreslagna bestämmelserna
förenklas i väsentliga hänseenden.

Arbetsmarknadsstyrelsen, styrelsens arbetslöshets försäkrings delegation
och arbetslöshetskassornas samorganisation anse, att dagsumman bör fastställas
till högre belopp för kassamedlemmar än för oförsäkrade arbetslösa.

I vissa yttranden förordas skärpta villkor för att sjöman skall vara understödsberättigad.
Sålunda bör det enligt statskontorets mening fordras, att
svensk sjöman under de senaste fyra åren varit anställd i sjöfart minst 10
månader. Generalkonsulatet i New York ifrågasätter, om icke viss tjänstgöringstid
å svenskt fartyg bör föreskrivas. Då sjömän vid avmönstring ofta
erhålla kontant semesterersättning, anser generalkonsulatet det vidare
böra övervägas om understöd skall få utgå innan semestertiden utlöpt.

Sveriges redareförening ifrågasätter nödvändigheten av att skapa ett särskilt
organ för kontroll av utbetalade understöd.

Särskild framställning av arbetsmarknadsstyrelsen.

Efter framställning från svenska sjöfolksförbundet och Sveriges redareförening,
som funnit den av förbundets ombudsman i Antwerpen bedrivna
förhyrningsverksamheten av principiella skäl olämplig, har ai-betsmarknadsstyrelsen
(skr. 10/6 1949) hemställt om bemyndigande att i Antwerpen
inrätta en till svenska generalkonsulatet knuten arbetsförmedling.

Föredraganden.

En svensk sjöman, som blir arbetslös i utländsk hamn (med undantag av
Narvik) är avstängd från möjligheten att ei-hålla understöd från erkänd arbetslöshetskassa.
Han kan icke heller erhålla kontantunderstöd enligt därom
gällande bestämmelser. I den mån han icke erhåller understöd från t. ex.
utländsk arbetslöshetskassa — vilket kan förekomma — har han icke annan
möjlighet till hjälp än de med återbetalningsskyldighet förenade understöd,
som lämnas genom uti-ikesförvaltningen. En sjöman är sålunda om han blir
arbetslös i utländsk hamn väsentligt sämre ställd än den som blir arbetslös
i hemlandet.

1946 års sjömanskommitté har nu lagt fram vissa förslag om arbetsförmedling
och understöd för sjöfolk vid aidxetslöshet i utländsk hamn i syfte
att nå en motsvarighet till vad som i dessa hänseenden gäller i Sverige.
Hjälpverksamheten föreslås koncentrerad till vissa större utländska hamnar
— kommittén har räknat med 12 sådana — där svenska sjömän i särskild
utsträckning uppehålla sig. I dessa hamnar, som skulle förklaras vara
centralhamnar, föreslås alltså arbetsförmedling och understödsutbetalning
äga rum.

I samtliga remissutlåtanden ha särskilda hjälpåtgärder vid arbetslöshet
för sjöfolk utomlands tillstyrkts. Även jag anser starka rättviseskäl tala för
att svenska sjömän utomlaixds i möjligaste mån komma i åtnjutande av
de förmåner, som utgå till svenskar i hemlandet och för vilka även sjömännen
beskattas. Efter samråd med ministern för utrikes ärendena har
jag därför ansett mig böra i detta sammanhang anmäla kommitténs förslag.

13

Kungi. Maj.ts proposition nr 145.

I tan särskild erfarenhet kan emellertid varken den lämpligaste organisationsformen
för denna verksamhet eller administrationskostnaderna härför
bedömas. Därför bör någon tids försöksverksamhet föregå ett slutligt
ståndpunktstagande till förslaget i dess helhet. Jag förordar därför för nästa
budgetår endast hjälpverksamhet i fråga om Antwerpcn och New York, där
behovet är särskilt framträdande. Av erfarenheten från denna försöksverksamhet
bör bero, på vad sätt hjälpverksamheten sedermera bör utvidgas.

Ifrågavarande försöksverksamhet bör taga sin början så tidigt som möjligt
efter ingången av nästa budgetår.

Rörande de av kommittén föreslagna närmare reglerna för hjälpverksamheten
anser jag mig f. n. böra anföra följande.

1 betänkandet har understrukits att det medel, som står till buds för motverkande
av arbetslöshet i utländsk hamn, är en efter de speciella förhållandena
lämpad arbetsförmedling. Jag delar kommitténs uppfattning, att staten
bör påtaga sig större ansvar för att en mera organiserad arbetsförmedling
kommer till stånd.

Jag övergår härefter till kommitténs förslag om understödsutbetalning. I
flera remissyttranden har kritik riktats mot att den för de sammanlagda understödsförmånerna
i varje centralhamn fastställda dagsumman avses utgå
med samma belopp till såväl medlemmar av arbetslöshetskassa som oförsäkrade
arbetslösa. Ehuru det väl kan synas önskvärt, att den som genom avgiftsbetalning
till en arbetslöshetskassa själv velat bidraga till sin försörjning
vid arbetslöshet erhåller större förmåner än andra arbetslösa i en nödsituation,
ha likväl enligt mitt förmenande bärande skäl förebringats för att
samma dagsumma fastställes. Det torde sålunda bl. a. icke sällan komma att
inträffa, att det vid understödsutbetalarens preliminära utbetalning icke
klart framgår, om den arbetslöses medlemskap i kassan alltjämt är gällande.
Genom att kassamedlemmar ålägges mindre återbetalningsskvldighet
torde fördelarna med en försäkring ändå framträda.

Mot kommitténs förslag i fråga om understöd har vidare erinrats, att detta
är alltför invecklat. Statskontoret har för sin del förordat ett slopande av
det särskilda utlandstillägget — vilket icke skulle behöva återbetalas — så att
dagsumman endast skulle bestå av bidrag motsvarande kontantunderstöd
samt utfyllnadsbelopp. Även om man i likhet med ämbetsverket därvid utgår
från kontantunderstödet i högsta dyrort, medför detta förslag enligt mitt
förmenande, att den hjälpsökande ålägges alltför stor återbetalningsskyldighet.
Syftet att låta svenska sjömän utomlands komma i åtnjutande av
samma förmåner som gälla i Sverige skulle därvid till en del förfelas. I socialstyrelsens
yttrande föreslås, att staten skall betala hela dagsumman för
oförsäkrade samt utfyllnadsbeloppet utöver kassaunderstödet för de arbetslösa.
som äro försäkrade. Jag har icke funnit styrelsens motivering härför
bärande. Bl. a. skulle fördelen av att tillhöra en arbetslöshetskassa i hög
grad reduceras. Den av kommittén förordade uppbyggnaden av dagsumman
medför en lämplig avvägning av den med återbetalningsskyldighet förenade
delen av understödet. Då uppdelningen av dagsumman vidare icke torde förorsaka
några mera betydande praktiska olägenheter, tillstyrker jag kommitténs
förslag även i denna del.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Vad i betänkandet i övrigt anförts i fråga om villkor för erhållande av
understöd, ordningen för utbetalning, bidrag till resekostnader in. in. anser
jag i stort sett böra godtagas.

De sjömän, som till följd av självförvållad arbetslöshet eller annan anledning
under viss tid utestängas från berörda understödsform, böra i vanlig
ordning kunna ansöka om ekonomiskt bistånd hos konsul.

Vad gäller organisationen av den föreslagna verksamheten förutsätter kommittén
inrättandet av en utrikesdepartementets understödsnämnd. Även
vid den begränsade verksamhet, varmed jag räknar under nästa budgetår,
torde den föreslagna nämnden erfordras. Ersättningarna till nämnden, vilka
kunna uppskattas till högst 2 000 kronor, torde få tills vidare bestridas
irån femte huvudtitelns kommittéanslag. Sekreterarhjälp åt nämnden torde
kunna tillhandahållas av arbetsmarknadsstyrelsen.

Jag räknar med att verksamheten i Antwerpen skall i sin helhet skötas
av befattningshavare vid det där inrättade generalkonsulatet såsom tjänsteåliggande.
I New York torde arbetsförmedlingen liksom f. n. kunna handhas
av det där befintliga skandinaviska förmedlingskontoret. Utbetalningen av
understöd bör skötas av generalkonsulatets personal såsom tjänsteåliggande.
Särskilda medel för förstärkning av personalen vid konsulaten torde icke
behöva beräknas.

För understöd och resebidrag erforderliga medel torde böra utgå från det
under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Kostnader för
arbetslöshetens bekämpande m. m. Av den i det föregående lämnade redogörelsen
för kommitténs beräkningar i fråga om medelsbehovet framgår, att
statsverkets nettoutgifter för understöd uppskattats till ca 100 000 kronor
per år, varjämte kostnaderna för resebidrag m. m. upptagits till 15 000 kronor.
Kommitténs beräkningar hänföra sig dock till tiden före devalveringen.
Då understödsverksamheten enligt vad jag i det föregående tillstyrkt under
nästa budgetår endast skall avse två hamnar torde medelsåtgången för detta
ändamål under budgetåret 1950/51 bli avsevärt lägre. En exakt beräkning
kan icke göras med hänsyn till bl. a. ovissheten rörande arbetslöshetens
omfattning under nästa budgetår. Till viss del torde kostnadsökningen
motsvaras av en minskning av utgifterna under tredje huvudtitelns anslag
till Gottgörelse av kostnader för sjölolk och nödställda svenska medborgare.

Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
angående den föreslagna verksamheten.

Anslagsberäkningar.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in.
Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 13 januari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt
beräkningar av medelsbehovet under detta anslag för innevarande och
nästa budgetår.

I töljande tablå ha de i nämnda skrivelse lämnade viktigare uppgifterna
sammanställts.

Kungl. May.ts proposition nr 145.

15

Arbetsmarknadsstyrelsens
beräkning för budgetåret
1949/50 1950/51

Kronor Kronor

A. Utgifter

1. Beredskapsarbeten:

statliga ................................ 10 400 000 9 900 000

statskommunala ......................... 2 600 000 2 800 000

eftersläpande statsbidrag för statskommunala

arbeten ............................... 200 000 100 000

2. Färdigställningsarbeten m. m................. 400 000 400 000

3. Arkivarbets- och musikerhjälpverksamhet jämte

forskarstipendier ........................ 4 500 000 4 500 000

4. Kontantunderstödsverksamhet .............. 250 000 250 000

5. Administrationsbidrag till kommuner ........ 125 000 —

6. Resebidrag till hjälpsökande arbetslösa....... 10 000 10 000

7. Statliga steninköp .......................... 3 850 000 1 300 000

Summa utgifter 22 335 000 19 260 000

B. Inkomster

Intressentbidrag .............................. 800 000 800 000

Reservation från föregående budgetår .......... 535 000 —

Anvisat för budgetåret 1949/50 ................ 17 000 000

Erforderligt anslag ........................... 4 000 000 18 460 000

Summa inkomster 22 335 000 19 260 000

Arbetsmarknadsstyrelsen har upplyst, att vid ingången av innevarande
budgetår å anslaget fanns en reservation av ca 535 000 kronor. För budgetåret
har anvisats ett reservationsanslag av 17 000 000 kronor. Då styrelsen
beräknar, att 800 000 kronor skola inflyta under budgetåret i form av s. k.
intressentbidrag och alltså tillgodoföras anslaget, antagas ca (535 000 +
17 000 000 + 800 000) 18 335 000 kronor bli disponibla under anslaget.

Arbetsmarknadsstyrelsen har anfört, att medelsåtgå ng en under
innevarande budgetår ännu icke kan med tillförlitlighet beräknas.
Under sistlidna sommar höll sig antalet hjälpsökande vid omkring 1 500 och
utgjorde den 30 november 3 396. Intill den 1 januari 1950 ha under budgetåret
förbrukats i avrundat belopp 8 128 000 kronor. De totala kostnaderna
under budgetåret äro dock väsentligen beroende av hur hjälpbehovet utvecklar
sig under senvintern och vårmånaderna, då antalet hjälpsökande arbetslösa
brukar vara flera gånger större än under sommaren. Med den utveckling
som man synes ha att räkna med på arbetsmarknaden under första halvåret
1950, bör man enligt styrelsens mening utgå från att antalet hjälpsökande
skall bli minst detsamma och troligen något större än under första
halvåret föregående år.

Rörande kostnaderna för beredskapsarbeten under innevarande budgetår
har styrelsen anfört i huvudsak följande.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

I sill skrivelse den 14 januari 1949 — som i huvudsak ligger till grund
för propositionen nr 116 till 1949 års riksdag — uppskattade styrelsen antalet
dagsverken vid beredskapsarbeten under "budgetåret 1949/50 till 310 000.
Antalet dagsverken under perioden 1 januari—31 oktober 1949 har emellertid
uppgått till ca 279 000, vilket för helt år motsvarar ungefär 335 000. Med
hänsyn till det under de senaste månaderna uppkomna ökade hjälpbehovet
i norrlandslänen synes försiktigheten bjuda, att man räknar med ett behov
av minst 350 000 dagsverken för budgetåret 1949/50.

I sin nämnda skrivelse anmälde styrelsen, att den i anslutning till ett uttalande
av departementschefen i propositionen 1948: 249 på olika sätt sökt
åstadkomma en förskjutning av beredskapsarbetena mot den statskommunala
arbetsformen men att möjligheterna härtill begränsades av att särskilt
mindre kommuner oftast saknade erforderlig teknisk organisation för att
kunna bedriva arbeten i egen regi. I propositionen 1949: 116 underströk departementschefen
(s. 46) önskvärdheten av att övergången från statliga till
statskommunala arbeten fullföljdes i den utsträckning som visade sig möjlig.
Styrelsen vill i detta sammanhang framhålla, att styrelsen givetvis alltjämt
i möjligaste mån eftersträvar, att kommunerna utföra beredskapsarbeten
i egen regi. En hel del kommuner ha också övergått till statskommunal
arbetsform. Andra kommuner åter kunna ej göra detta på grund av sin litenhet
eller brist på tekniska resurser. Antalet i statskommunala arbeten sysselsatta
utgjorde budgetåret 1948/49 27 % av hela antalet beredskapsarbetare
men torde med hänsyn till de nu berörda åtgärderna för budgetåret 1949/50
kunna uppskattas till 30 %, vilket alltså motsvarar 105 000 av totalt 350 000
dagsverken. — Liksom i sin skrivelse den 14 januari 1949 uppskattar styrelsen
statens procentuella andel i kostnaderna för statskommunala arbeten
till 50.

Med utgångspunkt från angivna tal beräknar styrelsen nu medelsförbrukningcn
under innevarande budgetår för statliga beredskapsarbeten til!
10 400 000 kronor och för statskommunala beredskapsarbeten till 2 600 000
kronor. Liksom i nämnda skrivelse uppskattar styrelsen utgifterna för
eftersläpande statsbidrag för statskommunala beredskapsarbeten till 200 000
kronor.

Kostnaderna för färdigställningsarbeten m. m. uppskattas oförändrat till
400 000 kronor.

I fråga om kostnaderna för arkivarbeten och musikerhjälp under innevarande
budgetår har styrelsen anfört i huvudsak följande.

I förutberörda framställning uppskattade styrelsen medelsbehovet för
nämnda verksamhet till 3 276 000 kronor för arkivarbetslöner, till 304 200
kronor för musikerhjälpslöner, till 345 000 kronor för forskarstipendier och
till 210 000 kronor för arbetsledning, materiel m. in. eller tillhopa till i runt
tal 4 000 000 kronor. I dessa beräkningar hade styrelsen utgått från ett årsantal
arkivarbetare av 700.

Den 1 december 1948 utgjorde antalet till arkivarbete hänvisade personer
694 men har sedermera undergått en viss ökning och uppgick den 1 december
1949 till 794. Då antalet utlänningar varit tämligen konstant, faller ökningen
på i denna hjälpform placerade svenska arbetslösa, ökningen sammanhänger
främst med att importregleringen medfört, att åtskilliga försäljare
och andra inom importbranscherna anställda personer avskedats. I
den mån dessa utgjorts av äldre personer och sådana med bristfällig kommersiell
utbildning, ha de haft svårt att få sin utkomst i den öppna marknaden.
Även avvecklingen av krisorganen har medfört, att en del av dessas
mer svårplacerade personal måst beredas arkivarbete.

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Man torde på grund av arkivarbetarnas jämförelsevis höga ålder (medelåldern
är 61 år för svenskar och 56 för utlänningar) icke kunna räkna med
någon mera betydande avgång till arbete i den öppna marknaden. Antalet
årsarbetare synes därför numera böra uppskattas till lägst 775 under budgetåret
1949/oO, vilket motsvarar en kostnad av ,3 627 000 kronor. Även
kostnaderna för arbetsledning, materiel in. in. böra i anledning härav justeras
uppåt och nu beräknas till 240 000 kronor, medan kostnaderna för musikerhjälp
och forskarstipendier kunna uppskattas till förut beräknade be lopp.

1 otalt böra alltsa utgifterna för arkivarbets- och musikerhjälpverksamheten
under budgetåret 1949/50 uppskattas till (3 627 000 4- 304 200 +
345 000 -j- 240 000) 4 516 200 kronor eller i runt tal 4 500 000 kronor.

Liksom i framställningen den 14 januari 1949 beräknar styrelsen för innevarande
budgetår 250 000 kronor för kontantunderstödsverksamhet,
125 000 kronor för administrationsbidrcig till kommuner samt 10 000 kronor
för resebidrag till hjälpsökande arbetslösa.

Beträffande kostnaderna under budgetåret 1949/50 för statliga stenbestållningar
har styrelsen anfört, att dessa under liden 1 juli—31 oktober
1949 på grund av minskade exportmöjligheter uppgått till 1 282 838 kronor
eller nästan hälften av det för ändamålet avsedda beloppet, 2 600 000 kronor.
Skulle inköp av gatsten komma att ske i samma omfattning under
återstoden av budgetåret — varmed man enligt styrelsens mening försiktigtvis
bör räkna — erfordras för gatstensinköp totalt ca 3 850 000 kronor.

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1949/50 uppskattas
sålunda numera av styrelsen till 22 335 000 kronor. Då endast
18 335 000 kronor kunna beräknas bli tillgängliga under anslaget, uppkommer,
anför styrelsen, ett behov av tilläggsanslag av 4 000 000 kronor. Med
hänsyn till osäkerheten i beräkningarna ansåg sig styrelsen dock icke i
nämnda sammanhang böra hemställa om sådant anslag.

Arbetsmarknadsstyrelsen har härefter framlagt beräkningar rörande in edelsbehovet
för budgetåret 1950 / 51. Inledningsvis anför styi
elsen, att det f. n. förefaller sannolikt att en oförändrad hög sysselsättning
kommer att råda inom flertalet näringsgrenar under år 1950. Med utgångspunkt
härifrån och i brist på närmare hallpunkter har styrelsen ansett sig
böra utgå från att hjälpbehovet under nästa budgetår kommer att bli i stort
sett oförändrat.

I anslutning till det nu anförda uppskattar styrelsen antalet dagsverken
vid beredskapsarbeten under nästa budgetår till 350 000. Styrelsen, som
uppskattar statens procentuella andel i kostnaderna för statskommunala
arbeten till 50, ämnar försöka åstadkomma en fortsatt överföring av beredskapsarbetena
till kommunal regi och anser sig kunna beräkna antalet
dagsverken i sistnämnda arbeten till 33 % av hela antalet, d. v. s. till cirka
1 15 000. Detta innebär en ökning med 10 000 jämfört med beräkningen för
innevarande budgetår. Medelsförbrukningen beräknas med utgångspunkt
härifrån till 9 900 000 kronor för statliga och till 2 800 000 kronor för statskommunala
beredskapsarbeten.

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 145.

o

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Eftersläpningen av rekvisitioner och utbetalningar av statsbidrag till statskommunala
arbeten beräknas komma att minska, varför ett belopp av
100 000 kronor anses till fyllest för bestridande av dessa utgifter.

Liksom för budgetåret 1949/50 uppskattar styrelsen kostnaderna för färdigställningsarbeten
in. m. till 400 000 kronor, av vilket belopp 60 000 kronor
avse utgifter för hyror och förrådsvakter vid tillfälligt nedlagda beredskapsarbeten
samt för ledningspersonal i disponibilitet.

Styrelsen uppskattar medelsbehovet för arkivarbets- och musikerhjälpsverksamheten
till samma belopp som för innevarande budgetår, d. v. s. till
sammanlagt i runt tal 4 500 000 kronor. Styrelsen har härvid bl. a. räknat
med oförändrat 50 forskarstipendier om 575 kronor för månad.

Vad härefter angår kontantunderstödsverksamhet och resebidrag till
hjälpsökande arbetslösa beräknar styrelsen utgifterna till oförändrat 250 000
resp. 10 000 kronor.

Enär arbetslöshetsnämnds administrationskostnader numera ej må inräknas
i de kostnader, å vilka årskostnadsbidrag beräknas, upptagas icke några
medel för ifrågavarande ändamål.

Beträffande slutligen de statliga steninköpen har styrelsen erinrat, att
1946 års stenindustriutredning i sitt betänkande med förslag till vissa åtgärder
till rationalisering av gat- och kantstensindustrien (SOU 1949: 44)
föreslagit, att kostnaderna för upphandling av gatsten för väg- och vattenbyggnadsverkets
behov skola överföras till sjätte huvudtiteln. Då emellertid
anslagen för budgetåret 1950/51 komma att utnyttjas för inköp av sten
först fr. o. in. kalenderåret 1951, skulle även vid genomförande av nämnda
förslag krävas statliga stenbeställningar i nu gällande ordning för andra
halvåret 1950. Styrelsen anser, att ett belopp om hälften av för ändamålet
under budgetåret 1949/50 upptagna 2 600 000 kronor eller 1 300 000 kronor
böra vara till fyllest under förutsättning att en något ökad export av sten,
såsom stenindustriutredningen förutsatt, kommer till stånd.

Styrelsen beräknar sålunda utgifterna under budgetåret 1950/51 till sammanlagt
19 260 000 kronor. I intressentbidrag beräknas inflyta samma belopp
som antagits för innevarande budgetår eller 800 000 kronor. Medelsbchovet
för budgetåret 1950/51 beräknas sålunda av styrelsen till (19 260 000
— 800 000) 18 460 000 kronor, vilket belopp föreslås avrundat till 18 500 000
kronor.

I skrivelse den 17 februari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen sedermera
anfört, att styrelsen icke med ledning av erfarenheterna under tiden sedan
framställningen den 13 januari 1950 ingavs funnit anledning frångå de i
sistnämnda skrivelse gjorda beräkningarna. Styrelsen har därför hemställt,
att å tilläggsstat för innevarande budgetår måtte anvisas 4 000 000 kronor
under ifrågavarande anslag.

Yttrande.

Statskontoret har icke blivit övertygat om behovet under budgetåret
1950/51 av statliga beredskapsarbeten samt arkivarbets- och musikerhjälps -

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

19

verksamhet i den omfattning som av arbetsmarknadsstyrelsen beräknats
och kan därför icke tillstyrka större medelsanvisning för ändamålen än
med de belopp, vartill styrelsen uppskattat kostnaderna i anslagsäskandena
för innevarande budgetår, eller 9 200 000 resp. 4 000 000 kronor.

Föredraganden.

Kostnaderna under ifrågavarande anslag beräknas numera för innevarande
budgetår uppgå till avsevärt högre belopp än som tidigare antagits.
Kostnadsökningen faller på beredskapsarbetena, arkivarbets- och musikerhjälpsverksamheten
samt de statliga steninköpen. De högre kostnaderna för
beredskapsarbeten bero dels på att dylika arbeten måst tillgripas i större
utsträckning än under det föregående budgetåret och dels på att den förskjutning
från den statliga till den statskommunala formen, som eftersträvats
under de senaste budgetåren, icke kunnat genomföras i avsedd omfattning.
Ökningen av kostnaderna för arkivarbeten och musikerhjälp betingas
främst av att antalet hänvisningar till sådant arbete måst ökas något.
Slutligen ha kostnaderna för inköp av gatsten stegrats på grund av minskad
export. Enligt vad jag inhämtat sjönk exporten av gat- och kantsten från
ca 70 000 ton under år 1948 till ca 32 000 ton under år 1949. Den minskade
exporten har medfört, att stenföretagen i större utsträckning än tidigare
utnyttjat de stående statliga beställningarna. Syftet med dessa är att säkerställa
sysselsättning för de stenarbetare, som av sociala skäl ansetts
icke böra hänvisas att övergå till annat yrke. Den av regleringen omfattade
gatstensindustrins arbetarstam utgjorde under år 1949 ca 900 man, varav
endast ca 150 man utgjorde fullgod arbetskraft.

Jag anser mig böra godtaga arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av rnedelsbehovet
för innevarande budgetår och tillstyrker därför, att för budgetåret
anvisas ett tilläggsanslag med det av styrelsen föreslagna beloppet
4 000 000 kronor.

Vad angår styrelsens beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1950/51
har jag icke något att erinra annat än i fråga om kostnaderna för de statliga
steninköpen. Styrelsen har utgått ifrån att kostnaderna för statens gatstensinköp
för tiden fr. o. in. den 1 januari 1951 i enlighet med förslag av
1946 års stenindustriutredning (SOU 1949:44) skola överföras på anslagunder
sjätte huvudtiteln. Utredningens förslag, som avser en betydande omläggning
av det statliga stödet åt stenindustrien, kommer emellertid enligt
vad jag inhämtat av chefen för handelsdepartementet icke att föranleda förslag
om proposition till årets riksdag. Då en överflyttning av kostnaderna
för steninköpen till sjätte huvudtiteln under sådana förhållanden icke ansetts
påkallad, torde medel för steninköp under hela nästa budgetår böra
beräknas under nu ifrågavarande anslag. Detta bör därför ökas med
ett belopp av 1 300 000 kronor i förhållande till arbetsmarknadsstyrelsens
förslag.

I detta sammanhang torde jag få erinra, att den vid flera tillfällen behandlade
frågan om dyrortsgraderingen av kontantunderstöden till arbets -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

lösa tidigare gjorts beroende av en förbättring av statens bidrag till de erkända
arbetslöshetskassorna (prop. 1949: 116, s. 10—14; statsutsk. uti.
1949:137; rd. skr. 1949:261). Fortfarande kan någon sådan förbättring
icke komma till stånd. Med hänsyn härtill torde kontantunderstödens nu
gällande dyrortsgradering få bestå även under nästa budgetår.

Vid behandlingen i det föregående av spörsmålet om åtgärder i anledning
av sjöfolks arbetslöshet i utländsk hamn har jag förordat, att de på''
staten fallande kostnaderna för den föreslagna understödsverksamheten
skola bestridas från nu ifrågavarande anslag. Vissa kostnader härför kunna
beräknas uppkomma redan under nästa budgetår. Någon uppräkning av
anslaget bör dock icke äga rum av denna anledning.

Jag föreslår sålunda, att anslaget för nästa budgetår upptages till
(18 500 000 + 1 300 000) 19 800 000 kronor.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

I sin skrivelse den 13 januari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen framlagt
beräkningar av medelsbehovet under detta anslag för innevarande och
nästkommande budgetår. Huvudposterna framgå av följande tablå.

Styrelsens beräkning
för budgetåret
1949/50 1950/51

Kronor Kronor

A. Reservation vid budgetårets ingång ........ 9 684 000 7 717 000

B. Utgifter

1. Jordbrukets förseende med arbetskraft . . 395 000 307 000

2. Skogsbrukets förseende med arbetskraft . . 60 000

3. Arbetsvärd åt partiellt arbetsföra........ 430 000 1 530 000

4. Kollektivt överförd utländsk arbetskraft . . 87 000 35 000''

5. Omskolningskurser för viss friställd arbets kraft

................................ 50 000 100 000

6. Bidrag till arbetstagares resor .......... 750 000 750 000

7. Arbetsblockorganisationen .............. 25 000 200 000

8. Övriga ändamål........................ 170 000 170 000

Summa under B. 1 967 000 3 092 000

C. Reservation vid budgetårets utgång ........ 7 717 000 4 625 000

''Anmärkning: Ytterligare kunna tillkomma 1) för kollektiva hushåll vid betskötsel och betupptagning
1&0 000 kronor, 2) för utbildning och uppehälle åt 100 utländska läkare 75000
kronor.

I fråga om den beräknade medelsåtgången under innevarande
budgetår har arbetsmarknadsstyrelsen anfört i huvudsak följande.

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

Kostnaderna iör jordbrukets förseende med arbetskraft under budgetåret
1949/50 beräknades i styrelsens framställning den 14 januari 1949 till
260 000 kronor (prop. 1949: 116, s. 47 ff.). Härvid utgick styrelsen från att
statsbidrag icke skulle utgå för täckande av kostnaderna för arvoden till
husmödrar och biträdande lägerledare vid under sommaren 1949 anordnade
jordbruksläger för utländska studenter. Sedermera medgav emellertid
Kungl. Maj :t, att 10 000 kronor finge tagas i anspråk för ändamålet. Vidare
förutsatte styrelsen, att statsbidrag icke skulle utgå till anordnande av
kollektiva hushåll för arbetskraft, som sysslar med betskötsel och betupptagning.
Med hänsyn till utfallet av förhandlingarna rörande de allmänna
villkoren lör betodlingen har emellertid sådant bidrag beviljats. Kostnaderna
beräknas uppgå till 125 000 kronor. Då medelsåtgången i övrigt torde komma
att motsvara styrelsens tidigare uppskattningar, beräknar styrelsen för
jordbrukets del under innevarande budgetår en medelsförbrukning av tillhopa
395 000 kronor.

För arbetsvärd åt partiellt arbetsföra m. in. uppskattar styrelsen kostnaderna
till i runt tai 430 000 kronor.

Vid omskolningskurser för friställd arbetskraft bestridas kostnaderna för
hyres- och resebidrag från nu ifrågavarande anslag, medan övriga kurskostnader
utbetalas från anslag under åttonde huvudtiteln (prop. 1949: 116, s.
31 ff.). Styrelsen anför härom.

Denna kursverksamhet, som främst är avsedd för friställda byggnadsoch
anläggningsarbetare, har hittills icke nått någon större omfattning,
emedan den kunde påbörjas först våren 1949; från byggnadsfacken friställes
ju knappast någon arbetskraft under sommarhalvåret med då rådande
högsäsong inom byggnadsindustrien. Av kursdeltagarna ha hittills
endast ett mindre antal varit familjeförsörjare, varför utgifterna för
hyresbidrag uppgått till förhållandevis små belopp. För hela budgetåret räknar
styrelsen med ett medelsbeliov av 50 000 kronor för hyresbidrag till deltagare
i här avsedda omskolningskurser.

Kostnaderna för bidrag till arbetstagares resor uppskattas till 750 000
kronor mot i framställningen den 14 januari 1949 beräknade 1 500 000
kronor.

Till kostnader för att törse skogsbruket med arbetskraft, för kollektivt överförd
utländsk arbetskraft samt för arbetsblockorganisationen beräknas
samma belopp som upptagits i framställningen den 14 januari 1949 eller
resp. 60 000, 87 000 och 25 000 kronor.

Rörande de övriga ändamål, för vilka kostnader bestridas från detta anslag,
har styrelsen anfört i huvudsak följande.

Kostnaderna för instruktionskurser för hemassistenter uppskattas till
75 000 kronor. För utbildning av kvinnliga lastbilsförare, vilka i händelse
av förstärkt försvarsberedskap eller krig skola stå till den civila transporttjänstens
förfogande har 11 000 kronor ställts till centralförbundets för betälsutbildning
förfogande. Utgifterna i samband med upplysningsverksamhet
vid rekryteringen av fast anställt manskap vid försvaret uppskattas till
4 000 kronor.

De kostnader som statskontoret har att bestrida för arvoden m. in. till

22

Kungl. Mcij.ts proposition nr 145.

vissa ledamöter i och viss kanslipersonal hos byggnadsberedningen synas
komma att belasta anslaget med ca 80 000 kronor.

Vad därefter angår medelsbehovet för budgetåret 1950/51
har styrelsen framhållit, att den fortskridande mekaniseringen inom jordbruket
minskat behovet av årsanställd personal men samtidigt medfört en
forcering av vårbruket och skördearbetet. Härigenom har behovet av tillfällig
arbetskraft under sommarhalvåret blivit ännu mera utpräglat än tidigare.
Av denna anledning och med hänsyn till den allmänna bristen på arbetskraft
inom jordbruket böra i stort sett motsvarande åtgärder som under
innevarande budgetår vidtagas för att tillföra jordbruket tillfällig arbetskraft
under högsäsongen.

Särskilda jordbruksläger för utländska studenter böra enligt styrelsens
mening icke längre anordnas. Utländsk ungdom bör i stället hänvisas till
deltagande i de vanliga jordbrukslägren och där erhålla samma förmåner
som svenska lägerdeltagare. Styrelsen bör dock liksom hittills svara för
kostnaderna för vissa läkarundersökningar vid deltagarnas ankomst till
Sverige. Styrelsen fortsätter.

Enär en ökning av för betodling avsedd areal torde vara att emotse samt
behovet av tillfällig arbetskraft här är synnerligen markant, böra jordbuksläger
anordnas i något vidgad omfattning. För nästa budgetår avses 250 000
kronor för ändamålet.

Kostnaderna för slitage å baracker för jordbrukar daghem uppskattar styrelsen
till 30 000 kronor.

För praktikläger i lanthushåll beräknas 22 000 kronor. Denna verksamhet
är avsedd att bedrivas i samarbete med lantbruksstyrelsen och hushållningssällskapen
men torde senare böra helt övertagas av lantbruksstyrelsen.

Till kurser för ledare i jordbruksläger bör ett belopp om 5 000 kronor
upptagas.

Frågan, huruvida bidrag till anordnande av kollektiva hushåll för arbetskraft,
som sysslar med betskötsel och betupptagning bör utgå även under
budgetåret 1950/51, torde få bli beroende av i vad mån jordbruket skall
erhålla samma stöd som under detta budgetår. Därest så blir fallet, bör
bidraget, med hänsyn till väntad ökning av arealen för betodling, uppskattas
till 150 000 kronor.

Såvitt styrelsen nu kan bedöma synas särskilda åtgärder för att förse
skogsbruket med arbetskraft icke erforderliga under nästkommande budgetår.

Åtgärderna för partiellt arbetsföra bli beroende av det förslag, som Kungl.
Maj :t avser förelägga riksdagen i denna fråga. Under förutsättning av en
fortsatt successiv utbyggnad av arbetsvärden beräknar styrelsen för hithörande
verksamhet tillhopa 1 530 000 kronor.

I fråga om den kollektivt överförda utländska arbetskraften beräknas
kostnaderna för barnbidrag till 10 000 kronor samt för mödrahjälp — om
icke sådan i vanlig ordning kommer att tillerkännas även utländska mödrar
som äro mantalsskrivna i riket -— till 15 000 kronor. Därest från ifrågavarande
anslag skulle bestridas kostnaderna för till Sverige överförda utländ -

Kungl. Maj.ts proposition nr 74-5.

23

ska läkares uppehälle oeh utbildning under den månad, som avses för deras
orientering rörande svensk läkarvård, anser styrelsen att för varje läkare
bör beräknas ett belopp av 750 kronor eller för 100 läkare 75 000 kronor.

Omskolningskurserna för friställd arbetskraft avses utvidgade till att omfatta
även skogsarbetare in. fl. yrkeskategorier. För ändamålet beräknas
100 000 kronor. Utgifterna för bidrag till arbetstagares resor uppskattas till
oförändrat 750 000 kronor.

I fråga om arbetsblockorganisationen anför styrelsen, att riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och
livsmedelskommissionen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställt, att organisationen
skall bibehålies. Ett belopp av 200 000 kronor bör i enlighet med
det i sistnämnda skrivelse framlagda förslaget uppföras under detta anslag.

Styrelsen anför, alt styrelsen avser att komplettera kursverksamheten för
hemassistenter med kurser, som skola anordnas i samråd med överstyrelsen
för yrkesutbildning och Svenska röda korset för utbildning av s. k. hemsamariter.
Därest denna senare kursverksamhet skulle slå väl ut, kan en avlastning
äga rum från sjukhusen av sådana personer, för vilka sjukhusvistelse
icke är nödvändig, därest sakkunnig vård kan beredas i hemmet. Den
del av kostnaderna, som belöper på utbildningen i olycksfalls- och hemsjukvård,
kommer att bekostas av Röda korset samt den del, som avser utbildning
i hemvård och matlagning, av arbetsmarknadsstyrelsen. Oaktat utbildningen
av hemassistenter sålunda kommer att utvidgas, beräknas ett oförändrat
medelsbehov av 75 000 kronor.

För utbildning av kvinnliga lastbilsförare samt för upplysningsverksamhet
vid rekrytering av fast anställt manskap vid försvaret beräknas oförändrat
11 000 resp. 4 000 kronor. För vissa kostnader för byggnadsberedningen
upptagas likaledes oförändrat 80 000 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår har sålunda av styrelsen
upptagits till 3 092 000 kronor eller — om vissa kostnader för kollektiva
hushåll vid betskötsel och för 100 utländska (österrikiska) läkare medräknas
— till 3 317 000 kronor. Då reservationen vid utgången av innevarande
budgetår beräknas till 7 717 000 kronor, föreslår styrelsen, att anslaget
för budgetåret 1950/51 uppföres med allenast ett formellt belopp av
100 kronor.

Styrelsen understryker emellertid, att vissa kostnader under anslaget äro
synnerligen svåra att på förhand uppskatta och vid en ändring i arbetsmarknadsläget
kunna uppgå till betydligt större belopp än man i förväg räknat
med. Förändringar i arbetsmarknadsläget kunna också föranleda andra arbetsmarknadsreglerande
åtgärder än de av styrelsen berörda, vilka åtgärder
böra bekostas från ifrågavarande anslag. Styrelsen framhåller slutligen, att
även andra än rent arbetsmarknadspolitiska skäl kunna tänkas motivera
åtgärder i skilda hänseenden, som äro av den natur, att kostnaderna därför
skäligen böra bestridas från anslaget. Med hänsyn härtill utgår styrelsen från
att de medel, som vid olika tidpunkter finnas disponibla å anslaget, av
Kungl. Maj:t skola kunna ställas till styrelsens förfogande för bestridande

24

Kungl. Maj.ts proposition nr låö.

av uppkommande ytterligare kostnader för de ändamål, vilka upptagits i det
föregående, liksom för andra hithörande åtgärder, vilka icke nu kunna förutses.

Yttrande.

Statskontoret ifrågasätter, huruvida kostnaderna för utbildning i hemvård
och matlagning av s. k. hemsamariter böra bestridas från ifrågavarande anslag.

Utredning angående arbetsblockorganisationen.

Jämlikt kungörelsen den 18 juli 1942, nr 639, angående organisation av
arbetsblock inom jordbruket skall inom rikets jordbruksnäring finnas upprättad
en arbetsblockorganisation med syfte att i ett krisläge utnyttja vad
som för jordbruksnäringen finnes tillgängligt av arbetskraft, dragare och
maskinell utrustning på sådant sätt, att bästa möjliga produktionsresultat
erhålles. Den centrala ledningen utövas av en riksblockmyndighet, i vilken
ingå representanter för arbetsmarknadsstyrelsen och livsmedelskommissionen.
I varje län finnes eu länsblockmyndighet. Länen uppdelas i överblock
— i regel ett för varje kommun — vilkas verksamhet ledes av en överblockledare.
Ett lämpligt antal brukningsdelar inom överblocket skall under ledning
av en blockledare utgöra ett arbetsblock. Organisationens huvudsakliga
arbetsuppgifter ha varit upprättande och årlig revision av mobiliseringsplaner
för varje block — med uppgifter om tillgänglig arbetskraft samt
antalet disponibla dragare och maskiner — handläggning av ärenden rörande
mobiliseringsuppskov och uppgiftskort för värnpliktiga jordbrukare,
förande av register över reservarbetskraft till jordbruket samt medverkan
vid uttagning'' av häster och traktorer för krigsmaktens behov. Härjämte
ha de lokala funktionärerna i viss utsträckning anlitats för skördeuppskattning,
utplacering av militär skördehjälp, arealinventering m. in.

Med skrivelse den 14 januari 1950 har riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
efter samråd med chefen för försvarsstaben, arbetsmarknadsstyrelsen
och livsmedelskommissionen, med tillstyrkan överlämnat en
av särskilda utredningsmän från riksnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen
och livsmedelskommissionen upprättad promemoria angående det framtida
behovet av en arbetsblockorganisation. Utredningsmännen ha förordat, att
organisationen efter vissa ändringar bibehålies med i stort sett oförändrade
uppgifter. De viktigaste ändringar som föreslås äro följande. Riksblockoch
länsblockmyndigheternas uppgifter skola övertagas av arbetsmarknadsstyrelsen
resp. länsarbetsnämnderna. Särskilda kostnader härför beräknas
icke. Antalet överhlockledare skall i anslutning till den nya kommunindelningen
minskas från ca 2 450 till ca 1 225. Arvodena till överblockledarna
ha hittills fastställts av vederbörande kommunala myndigheter; sådant arvode
har inräknats i de kostnader, å vilka statsbidrag utgår enligt kungörelsen
den 12 december 1941, nr 936, om statsbidrag till kristidsnämndernas
verksamhet. Enligt förslaget skola överblockledarna erhålla visst ar -

25

Kungi. Maj:ts proposition nr 145.

vode av statsmedel. Kostnaderna härför uppskattas till ca 200 000 kronor
för år.

Yttranden över promemorian ha inhämtats från statskontoret, civilförsvarsstijrelsen,
lantbruksstijrelsen, samtliga länsstyrelser — av vilka några
hört vederbörande hushållningssällskap — Sveriges lantbrnksförbnnd och
riksförbundet landsbygdens folk. Ett bibehållande av en särskild blockorganisation
i fredstid har tillstyrkts av samtliga myndigheter och organisationer
utom statskontoret, länsstyrelsen i Örebro län samt två hushållningssällskap.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län anser, att den verksamhet
som ankommer på överblockledarna i fredstid kan utföras genom hushållningsgillena
inom hushållningssällskapen.

Föredraganden.

Vad till en början angår arbetsblockorganisationen torde jag få erinra,
att 1949 års riksdag ifrågasatt huruvida icke denna organisation bör kunna
avvecklas (statsutsk. uti. nr 137; rd. skr. nr 261). Nu föreligger tvärtom
förslag att organisationen skall bestå även under fredstid. Detta förslag har
tillstyrkts i de flesta yttrandena. Jag är för min del icke f. n. beredd att
förorda bifall till förslaget. Det bör enligt min uppfattning undersökas, huruvida
icke organisationens uppgifter under fredstid kunna nedläggas eller
överföras till andra organ. Då utformningen av arbetsförmedlingens ombudsorganisation
torde kunna påverkas av huruvida en arbetsblockorganisation
finnes eller icke synes det lämpligt, att åt de utredningsmän, som tillkallats
för översyn av arbetsmarknadsstyrelsen och den offentliga arbetsförmedlingen,
uppdrages att även pröva frågan om arbetsblockorganisationens
fortbestånd. Förslag i ämnet torde böra föreläggas nästa års riksdag.
I avbidan på ställningstagande i frågan böra några större förändringar
i organisationen icke vidtagas. Möjligheterna att begränsa organisationens
verksamhet och främst att minska överblockledarnas arbetsuppgifter undei
nästa budgetår böra dock undersökas i särskild ordning. Det torde böra
ankomma på Kungl. Maj:t att fatta beslut härom. Särskilda medel för arbetsblockorganisationen
böra icke för nästa budgetår beräknas under anslaget
till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

Jag har icke något att erinra mot vad arbetsmarknadsstyrelsen i övrigt
anfört angående åtgärder för att förse jordbruket med arbetskraft. Jag delar
sålunda styrelsens uppfattning att de särskilda jordbrukslägren lör utländska
studenter böra upphöra. Frågan om bidrag till anordnande av kollektiva
hushåll för arbetskraft, som sysslar med betskötsel och betupptagning,
bör prövas med hänsynstagande till förhandlingarna rörande de allmänna
villkoren för betodlingen.

Medelsbehovet till åtgärder för partiellt arbetsföra har behandlats i särskild
proposition den 17 februari 1950 angående vissa åtgärder för arbetsvärd
åt partiellt arbetsföra. Härvid har det sammanlagda medelsbehovet
för ändamålet under nu ifrågavarande anslag för nästa budgetår uppskatlats
til! ca 980 000 kronor.

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Med anledning av vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört rörande kostnader
för den kollektivt överförda utländska arbetskraften torde jag få erinra, att
Kungl. Maj :t i proposition den 17 februari 1950 föreslagit att mödrahjälp
skall kunna beviljas utländsk kvinna på samma villkor som gälla för svenska
medborgare.

Statskontoret har ifrågasatt, huruvida kostnader för utbildning av s. k.
hemsamariter böra bestridas från förevarande anslag. Enligt min mening
innebära de av arbetsmarknadsstyrelsen planerade kurserna en värdefull
försöksverksamhet. Jag har icke nagot att invända mot att de av7 stvrelsen
angivna kostnaderna bestridas från anslaget.

.lag har icke i övrigt något att erinra mot vad arbetsmarknadsstyrelsen
anfört rörande nu ifrågavarande anslag. Med hänsyn till den fortfarande
betydande reservationen å anslaget bör detta såsom styrelsen föreslagit
upptagas endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsrerksainhet.
Gällande bestämmelser.

I riksstaten för innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål anvisats
ett reservationsanslag av 100 kronor.

Kungl. Maj :t har medgivit, att från anslaget under budgetåret 1949/50 må
bestridas utgifter intill följande belopp i den mån medel för täckande av ut -

gifterna finnas disponibla å anslaget.

Kronor

Driftkostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förråd............ 500 000

Anordnande av ett nytt centralförråd........................ 80 000

Omläggning av spår vid förrådet i Gnesta.................... 30 000

Återanskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel . . 320 000

Anskaffning av reservdelar.................................. 150 000

Nyanskaffning av maskiner ................................ 100 000

Förräntning av kostnader för uppläggning av förråd av rör och

rördelar ............................................... 30 000

Summa utgifter 1 210 000.

Kungl. Maj :t har vidare medgivit, att arbetsmarknadsstyrelsen, under angivna
förutsättning, må under budgetåret 1949/50 disponera vid utgången
av budgetåret 1948/49 outnyttjade medel — 615 000 kronor — under anslagsposterna
till anordnande av ett nytt centralförråd, till återanskaffning
av maskiner, redskap och förläggningsmateriel samt till nyanskaffning av
maskiner.

Arbetsmarknadsstyrelsen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i sin skrivelse den 13 januari 1950 upplyst,
att vid utgången av budgetåret 1948/49 å anslaget fanns en reservation av
3 284 679 kronor.

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

För innevarande budgetår räknar styrelsen med utökad barackförsäljning,
så att antalet av styrelsen ägda baracker nedbringas till 150.
Härigenom inflytande försäljningsmedel beräknas till 600 000 kronor. Pa
grund av ökad tillgång på effektivare och mera ekonomiska transportmedel
anser styrelsen lämpligt att avyttra viss decauvillemateriel. Intäkterna härav
uppskattas till 450 000 kronor. Arbetsredskap och förläggningsmaterial, som
under de senaste åren tagits i anspråk vid överflyttning av arbetskraft till
skogsbruket eller som icke längre anses erforderliga (t. ex. stenverktyg)
räknar styrelsen med att kunna sälja för 550 000 kronor. Hyresinkomsterna
förutses nedgå till 300 000 kronor och debiteringarna å andra anslag för slitage
å maskiner in. m. uppskattas till 225 000 kronor. De sammanlagda uppbördsmedlen
för innevarande budgetår ha sålunda beräknats till (600 000 +
450 000 + 550 000 + 300 000 + 225 000) 2 125 000 kronor. Under anslaget
tillgängliga medel uppgå under dessa förutsättningar till (3 284 700 -f- 100 +
2 125 000) ca 5 410 000 kronor.

Då de medel, som ställts till styrelsens förfogande för budgetåret 1949/50
eller (1 210 000 + 615 000) 1 825 000 kronor, torde i sin helhet förbrukas,
räknar styrelsen alltså med en reservation av ca 3 585 000 kronor å anslaget
vid innevarande budgetårs utgång.

För budgetåret 1 95 0/5 1 räknar styrelsen med att hyresinkomster
och debiteringar å andra anslag komma att uppgå till samma belopp,
som beräknas för innevarande budgetår eller 300 000 resp. 225 000 kronor.
Försäljning av överskottsmateriel torde i huvudsak avslutas under innevarande
budgetår, varför försälj ningsmedel endast beräknas inflyta till ett belopp
av 30 000 kronor. Tillgängliga medel under anslaget skulle sålunda
komma att utgöra (3 585 000 + 300 000 + 225 000 + 30 000) ca 4140 000
kronor.

Beträffande centralförråden i Gnesla och Långsele framhåller styrelsen,
att den i det närmaste totala avsaknaden av uppvärmda förrådslokaler bl. a.
medför, att arbetsmaskiner, som genomgått reparation och översyn och därefter
lagrats i kalla lokaler, ånyo måste genomgås, innan de kunna användas.
Denna tidsödande procedur och därmed förenade kostnader kunde
undvikas, om uppvärmda förråd funnes. Styrelsen avser att i annan ordning
underställa Kungl. Maj :t härav föranledda förslag till åtgärder men beräknar
i första hand erforderliga medel härför till 285 000 kronor.

I avsikt att närmare klarlägga behovet av ny- och återanskaffning av maskiner
och redskap har en noggrann genomgång av styrelsens maskinpark
verkställts. Styrelsen upplyser, att den ojämförligt största delen av maskinerna
anskaffats under åren 1930—1935. Sålunda ha under denna tid inköpts
t. ex. samtliga vägvältar, motorpumpar, stenkrossar, lastfickor, skopelevatorer,
råoljemotorer, praktiskt taget samtliga sorteringsverk samt all
decauvillemateriel. Under krigsåren 1940 1945 anskaffades vissa slag av

maskiner för de i arbetsmarknadskommissionens regi bedrivna omfattande
försvarsarbetena, och slutligen ha under senare år enstaka maskiner inköpts.
Omkring 80 % av styrelsens maskinpark har eu ålder, som merendels

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

överstiger 15 år. Flertalet av maskinerna, vilka utnyttjades i hård drift såväl
under den stora arbetslöshetskrisen på 1930-talets första hälft som vid försvarsarbetena,
äro av äldre typer, hårt slitna samt oekonomiska i drift. En
stoi del av dem stå på gränsen till kassation eller äro omedelbart kassabla.

Det förfarande, som kännetecknat maskinparkens förvaltning under en
lång följd av år, nämligen eif praktiskt taget undantagslöst bibehållande av
i typavseende gamla och genom tidigare drift slitna maskiner under ständiga
och omfattande samt därigenom dyrbara reparationer, har — fortsätter
styrelsen — varit betingat av de under ifrågavarande år begränsade materieltillgångarna
inom landet. Sedan ett gynnsammare materielläge numera
inträtt, är det oekonomiskt och ur beredskapssynpunkt otillfredsställande
att vidare tillämpa nämnda förfaringssätt i samma utsträckning som hittills
varit fallet. Särskilt gäller detta i fråga om de maskintyper, vilka på
grund av den tekniska utvecklingen icke längre tillverkas och för vilka reservdelar
numera icke alls eller endast med svårighet stå alt uppbringa
inom rimlig tid och till rimliga priser.

Vid utförande av styrelsens beredskapsarbeten är det, anför styrelsen
vidare, flera faktorer som medföra, att styrelsen icke kan räkna med samma
ekonomiska resultat, som om motsvarande arbeten utfördes i öppna
marknaden. Sålunda måste beaktas, att klientelet vid en arbetslöshetskris
knappast kan eller kommer att bestå av fullgod eller yrkesvan arbetskraft
i fråga om utförandet vare sig av olika arbetsmoment eller av ett arbete i
dess helhet. Härtill kommer svårigheten att anpassa arbetsstyrkans vid
beiedskapsaibeten sammansättning och storlek etter det för arbetenas ekonomiska
och rationella bedrivande aktuella behovet. På grund av att arbetslösheten
vid en kris är mest framträdande under vinterhalvåret, måste vidare
beredskapsarbetena i sin största omfattning bedrivas under den för
anläggningsarbeten otjänligaste årstiden. Den faktor, som emellertid är
mest avgörande för möjligheten att kunna bedriva arbeten på ett rationellt
och ändamålsenligt sätt, är utan tvekan tillgången till en fullgod, ändamålsenlig
och modern maskinpark. Jämfört med vad som förekom i början av
1930-talet användas numera maskiner vid anläggningsarbeten i en helt annan
omfattning, Tidigare förefintliga typer av arbetsmaskiner ha vidare
under senare år undergått en intensiv utveckling, samtidigt som nya maskiner
för ett flertal arbetsmoment tillkommit. Med hänsyn till vad tidigare
anförts om styrelsens maskinpark och de mycket begränsade möjligheter,
som förelegat för styrelsen att företaga ny- och återanskaffning, är det
uppenbart, att styrelsens maskinpark lämnar mycket övrigt att önska. Styrelsen
anser det därför synnerligen angeläget, att maskinparken i såväl kvalitativt
som kvantitativt hänseende bringas upp till en nivå, som är fullt
jämförbar med den som vanligen förekommer i öppna marknaden. Stvrelsen
anför ytterligare följande.

Ett ökat användande av arbetsmaskiner vid beredskapsarbetena innebär,
att kvantitativt större arbetsmängd kan utföras, men att dagsverkskostnaden
per hänvisad arbetare blir högre. Enligt styrelsens mening är det sist -

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 145.

nämnda av underordnad betydelse. Avgörande måste vara, att beredskapsarbeten
skola kunna bedrivas på ett rationellt, ändamålsenligt och ekonomiskt
sätt. Liksom i fråga om byggnadsarbeten är det ackumulerade behovet
av anläggningsarbeten på grund av investeringsbegränsningen under
en följd av år mycket stort. Skulle en arbetslöshetskris uppstå, medför detta
igångsättning av anläggningsarbete!! av större omfattning såsom beredskapsarbeten.
I en sådan situation borde styrelsen vara rustad för att med eu viss
arbetsstyrka kunna utföra kvantitativt största möjliga arbete till lägsta kostnad
per arbetsenhet.

I nuvarande läge, då endast en mindre säsongarbetslöshet förekommer,
finnas vissa möjligheter till förhyrning av sådana arbetsmaskiner, som styrelsen
icke alls eller i för ringa antal disponerar. Vid en inträdande arbetslöshetskris,
då det för styrelsen gäller att sysselsätta en stor arbetsstyrka,
måste man räkna med att såväl entreprenörernas som statliga verks, t. ex.
väg- och vattenbyggnadsverkets, maskinella resurser äro helt utnyttjade.
Styrelsen måste således i en krissituation själv ha tillgång till effektiva och
moderna arbetsmaskiner i tillräcklig omfattning.

För att kunna upprätthålla en beredskap i den omfattning, som uttalats
av departementschefen i propositionen 1948: 249 (s. 41), och kunna bedriva
häremot svarande arbeten på mest rationella och ekonomiska sätt, måste enligt
styrelsens uppfattning en omfattande åter- och nyanskaffning av arbetsmaskiner
äga rum. Styrelsen är emellertid icke beredd att redan för budgetåret
1950/51 äska härför erforderliga medel utan avser att utarbeta anslcaffningsprogram
och kostnadsberäkningar i avsikt att bringa maskinparken
upp till en tillfredsställande nivå. Styrelsen avser att återkomma härtill
i samband med äskande av erforderliga medel för budgetåret 1951/52 men
vill redan nu omnämna, att kostnaderna för att erhålla en fullgod maskinpark
vid sysselsättning av ett årsinedeltal om 7 000 å 8 000 man samt en
stomme för maskinparkens ytterligare utbyggnad överslagsvis beräknats
till ca 10 000 000 kronor.

För nästa budgetår föreslår styrelsen endast att med utnyttjande av de
medel som beräknas bli tillgängliga å anslaget företages en sådan åter- och
nyanskaffning som är erforderlig för att utjämna de mest påtagliga bristerna
i maskinparken. Till återanskaffning beräknas ett belopp av 1 450 000
kronor, varav 250 000 kronor belöpa på utbyte och komplettering av arbetsredskap.
För nyanskaffning räknar styrelsen med ett medelsbehov av
l 750 000 kronor. Styrelsen räknar dock icke med att under budgetåret 1950/
51 kunna erhålla maskiner och arbetsredskap tillnärmelsevis för de belopp,
som angivits, men anser att beställningar måste göras under budgetåret.

För anskaffning av reservdelar samt för förräntning av medel för uppläggning
i förråd av rör och rördelar (prop. 1949: 116, s. 57) beräknas
samma belopp som under innevarande budgetår eller 150 000 resp. 30 000
kronor.

För beredskapsarbetenas ändamålsenliga bedrivande anser styrelsen viss
f örrådsliållning av arbetsmaterial, t. ex. armeringsjärn, vägräckesbalk, betongrör,
spik och bult in. in., nödvändig. Styrelsen räknar f. n. icke med
någon betydande anskaffning av material men anser sig redan nu, bl. a.

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

för att till förråd kunna överföra eu del överblivet material från pågående
arbeten, böra beräkna 20 000 kronor.

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1950/51 bär

arbetsmarknadsstyrelsen beräknat sålunda.

Kronor

Driftkostnader vid centralförråd ............................ 450 000

Förbättring och nybyggnad vid förråden i Gnesta och Långsele . . 285 000

Äteranskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel. . 1 450 000

Nyanskaffning av maskiner ................................ 1 750 000

Anskaffning av reservdelar ................................ 150 000

Förräntning av kostnader för uppläggning av förråd av rör och

rördelar samt för anskaffning av arbetsmaterial ............ 50 000

Summa 4 135 000

Då under anslaget tillgängliga medel för budgetåret 1950/51 beräknats till
4 140 000 kronor, föreslår styi-elsen, att anslaget uppföres med allenast ett
formellt belopp av 100 kronor.

Yttranden.

Enligt statskontorets uppfattning har läget å materialmarknaden icke
undergått en sådan förbättring, att någon större uppräkning av de för nyoch
äteranskaffning av maskiner och arbetsredskap uppförda anslagsposterna
kan komma i fråga. I avvaktan på arbetsmarknadsstyrelsens fullständiga
program för maskinanskaffning lärer statsverket icke böra binda sig för
så avsevärda utgifter, som styrelsen föreslagit.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen delar helt de synpunkter, som arbetsmarknadsstyrelsen
anfört beträffande ökat användande av arbetsmaskiner
vid beredskapsarbeten. Då det emellertid är fråga om samma slag av maskiner
som väg- och vattenbyggnadsverket har behov av i sin verksamhet,
kan befaras att arbetsmarknadsstyrelsens anskaffning av maskiner till en
kostnad av 10 miljoner kronor — särskilt om den skulle ske i rask takt —
försvårar för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att förvärva maskiner. Det
synes angelägnare att väg- och vattenbyggnadsverket, som har en stadigvarande
användning och nytta av maskinerna, får sitt behov därav täckt
än att för arbetsmarknadsstyrelsen anskaffas maskiner, vilka skulle ställas
i depå eller icke få samma bruk. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser
därför att, därest en större anskaffning av maskiner för arbetsmarknadsstyrelsens
vidkommande under de närmaste åren skulle komma till stånd,
erforderlig samordning av verkens maskininköp måste äga rum.

Föredraganden.

Frågan om storleken av arbetsmarknadsstyrelsens materielförråd behandlades
senast vid 1948 års riksdag. Vid anmälan av propositionen 1948: 249
förelåg förslag, att styrelsens beredskapslagring, som tidigare i enlighet

31

Kungl. J\Iaj:ts proposition nr 14-5.

med förslag av investeringsutredningen avsetts skola tillsammans med vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens materiel vara tillräcklig för ca 15 000 man,
skulle begränsas till att omfatta materiel för ca 6 000 man. Föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, anförde (s. 41), att en beredskapslagring
av denna omfattning kunde anses tillräcklig om den avsåges för en
säsongarbetslöshet av något större omfattning än den under de senaste åren
vanliga. Departementschefen ansåg det emellertid överensstämma med de
grundsatser, som präglat hl. a. investeringsplanläggningen, att sätta målet
för beredskapen mot arbetslöshet högre. Han ansåg sig därför icke böra
förorda en begränsning av arbetsmarknadsstyrelsens lagerhållning i den föreslagna
omfattningen. Ehuru han å andra sidan då icke kunde tillstyrka,
att lagerhållningen ökades till den av investeringsutredningen föreslagna
omfattningen, ansåg han, att förråden tills vidare borde i stort sett bibehållas
vid dåvarande storlek och i mindre omfattning kompletteras. Riksdagen
gjorde icke erinran mot vad sålunda anförts (statsutsk. uti. nr 211;
rd. skr. nr 410). För budgetåren 1948/49 och 1949/50 ha till styrelsens förfogande
ställts för återanskaffning av maskiner, redskap och förläggningsmateriel
450 000 resp. 320 000 kronor samt för nyanskaffning av maskiner
under vartdera budgetåret 100 000 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen har numera föranstaltat om en grundlig genomgång
av styrelsens förråd av maskiner och redskap. Härvid har befunnits,
att huvuddelen av den nu befintliga materielen på grund av ålder och förslitning
representerar ett mycket ringa beredskapsvärde. Härjämte har styrelsen
framhållit behovet av en modernisering av maskinparken för att de
av styrelsen i nuvarande arbetsmarknadsläge drivna beredskapsarbetena
skola kunna utföras på ett ekonomiskt sätt. Styrelsen har hemställt att i
avbidan på fortsatt behandling av frågan få disponera medel för beställning
av materiel inom ramen för vad som kan beräknas komma att finnas
tillgängligt å anslaget under nästa budgetår.

Av det anförda framgår, att förutsättningar f. n. icke föreligga för att
upptaga frågan om förrådshållningens omfattning till prövning i dess helhet.
De av styrelsen lämnade uppgifterna ge emellertid vid handen, att styrelsens
nuvarande materiel icke innebär en tillfredsställande beredskap.
Enligt min mening är det också angeläget, att styrelsen icke på grund av
brist på sådana maskiner, som numera allmänt komma till användning
vid motsvarande arbeten i annans regi, hindras från att bedriva beredskapsarbetena
på ett ekonomiskt försvarbart sätt. I avbidan på en fullständig
prövning av frågan tillstyrker jag dock endast, att under nästa budgetår
ett belopp av 500 000 kronor får användas för återanskaffning och nyanskaffning
av materiel. Med anledning av vad statskontoret samt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anfört vill jag framhålla, att materielanskaffningcn
bör samordnas med den anskaffning som sker för sistnämnda verks
räkning samt att läget på marknaden bör beaktas vid utläggande av beställningar.

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Jag har icke något att erinra mot vad arbetsmarknadsstyrelsen anfört
rörande behovet av uppvärmda förrådslokaler vid centralförråden i Gnesta
och Långsele. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att taga närmare ställning
till behovet av nya förrådslokaler. Härvid torde få prövas huruvida behovet
av lokaler kan minskas genom att materiel som har ringa beredskapsvärde
avyttras.

Jag har icke heller i övrigt något att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens
beräkning av medelsbehovet under nu ifrågavarande anslag. Jagtillstyrker
sålunda, att anslaget för nästa budgetår upptages med ett formellt
belopp av 100 kronor.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. in.

Under denna rubrik har för budgetåret 1949/50 anvisats ett reservationsanslag
av 1 500 000 kronor.

Företagarföreningar finnas f. n. i Gotlands, Blekinge, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Värmlands, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Företagarföreningen i Blekinge län, som
bildats i januari 1950, har ersatt en i länet tidigare verksam företagarnämnd,
till vilken understöd utgått av statsmedel.

Föreningarna ha till uppgift att befordra möjligheterna till lönande småföretagsverksamhet
i syfte att åstadkomma en större differentiering av näringslivet
inom föreningarnas verksamhetsområden. Verksamheten omfattar
långivning på fördelaktigare villkor än dem, som i regel kunna erhållas
i fråga om vanliga banklån, samt i vissa fall subvention. Genom hos föreningarna
anställda konsulenter bedrives en omfattande teknisk och kommersiell
upplysning och rådgivning i hithörande frågor.

Föreningarna ha vanligtvis bildats på initiativ av länsmyndigheterna.
Medlemmarna utgöras huvudsakligen av för föreningarnas syfte intresserade
enskilda personer, bolag och föreningar liksom även landsting och hushållningssällskap
samt i vissa fall kommuner och andra samfälligheter.
Medlemskapet grundar sig på andelar. Medlemsantalet har på grund av föreningarnas
struktur och uppgifter varit relativt begränsat. Föreningarna äro
samtliga konstruerade som ekonomiska föreningar u. p. a.

Till föreningarnas låne- och bidragsverksamhet har Kungl. Maj:t under
innevarande budgetår utlämnat understöd enligt följande sammanställning: -

Förening

Lån

Subvention

Summa

Gotlands företagareförening..............

180 000

20 000

200 000

Blekinge » ........

54 000

6 000

60 000

Bohusläns » ..............

180 000

20 000

200 000

Jämtlands läns » ..............

90 000

10 000

100 000

Västerbottens » ..........

100 000

_

100 000

Norrbottens småindustriförening ........

90 000

10 000

100 000

Summa kronor

694 000

66 000

760 000

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

Samtliga företagarföreningar ha hittills av staten erhållit understöd för
låne- och bidragsverksamhet med sammanlagt 12 010 200 kronor, därav såsom
lån 9 543 000 kronor och såsom subvention 2 467 200 kronor.

Till företagarföreningarnas administrationskostnader utgå bidrag från
ett under tionde huvudtiteln upptaget anslag till upplysnings- och organisationsverksainhet
i fråga om hantverk och småindustri. Under innevarande
budgetår har emellertid de senast tillkomna föreningarnas — Gotlands, Blekinge
och Hallands — behov av bidrag icke kunnat täckas från detta anslag,
varför medel för ändamålet anvisats från anslaget till kostnader för främjande
av företagsverksamhet m. m.

Föredraganden.

Företagarföreningarnas verksamhet har under innevarande budgetår
främst inriktats på att i rådande konjunkturläge främja rationaliseringssträvanden
inom befintliga småföretag. Den av föreningarna bedrivna upplysnings-
och rådgivningsverksamheten i tekniska och företagsekonomiska
frågor har härigenom ökat i omfattning och tager f. n. större delen av de
anställda konsulenternas arbetstid i anspråk. Särskild uppmärksamhet har
vidare ägnats åt småföretagens avsättningsproblem. För att underlätta företagens
kontakt med utländska marknader har ett nära samarbete inletts
mellan föreningarna samt småindustriens exportbyrå och småindustriens
exportråd.

Det statliga stödet åt företagarföreningarna har under budgetåret lämnats
i samma former som tidigare. Det må erinras om att vid beviljande av
medel för föreningarnas verksamhet regelmässigt 10 % lämnas såsom subvention
och resten såsom lån. Vid beviljande till föreningarna av medel,
enbart avsedda att utlämnas som lån till visst företag — vanligen företag
med förhållandevis stort lånebehov — lämnas dock i allmänhet icke någon
subvention.

Inom handelsdepartementet tillkallade sakkunniga ha den 22 juni 1949
avgivit en promemoria angående utvidgad rådgivnings- och kreditverksamhet
för hantverk och småindustri. I promemorian, som innefattar en överarbetning
i väsentliga delar av småföretagsutredningens förslag (SOU
1946: 22), förutsättes att en företagarförening efter hand tillskapas i varje
län. Vidare bör enligt de sakkunnigas mening den av de nuvarande företagarföreningarna
bedrivna direkta lånerörelsen avvecklas och ersättas med
ett kreditgarantisystem, som innebär att föreningarna erhålla rätt att teckna
statlig kreditgaranti för lån i den nya statliga affärsbanken, övriga affärsbanker
samt sparbanker. Beträffande de sakkunnigas förslag, som varit
föremål för överväganden inom social- och handelsdepartementen, har chefen
för handelsdepartementet i årets statsverksproposition uttalat, att det
—- bl. a. med hänsyn till vissa pågående utredningar — knappast synes möjligt
att f. n. taga slutlig ståndpunkt till detsamma.

Under sådana omständigheter torde stödet åt företagarföreningarna alltjämt
få utgå i oförändrade former. Vid utgången av budgetåret 1948/49

llihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. År 115.

34

Kungi. Maj:ts proposition nr 145.

förelåg en reservation å förevarande anslag av ca 400 000 kronor. Möjligen
kommer anslaget för innevarande budgetår icke heller att helt förbrukas.
Uppenbara svårigheter föreligga emellertid att närmare bedöma medelsbehovet
för ifrågavarande verksamhet. Jag förordar därför, att för lån och
bidrag till företagarföreningar under nästa budgetår beräknas oförändrat
belopp eller 1 500 000 kronor.

Tidigare beräknades under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering m. in. särskilda medel till främjande av företagsverksamhet,
vilka medel stodo till Kungl. Maj :ts disposition. I dessa medel inräknades
de belopp, som avsågos till lån och bidrag åt företagarföreningar.
Fr. o. in. budgetåret 1948/49 har nu ifrågavarande anslag anvisats särskilt.
Härvid har i motsats till vad fallet vai- tidigare icke beräknats medel
annat än för nämnda lån och bidrag. Av beredskapsskäl synes Kungl. Maj :t
även i fortsättningen böra kunna vid behov disponera anslaget också för
andra ändamål, avseende främjande av företagsverksamhet, än lån och
bidrag till företagarföreningar. Någon uppräkning av anslaget bör icke ske
av denna anledning.

Jag förordar alltså, att anslaget för nästa budgetår upptages till 1 500 000
kronor.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser om
understöd åt sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående
föreslagit;

dels till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1949/50 under
femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000
kronor;

dels ock för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln
anvisa

till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. ett
reservationsanslag av 19 800 000 kronor;

till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett reservationsanslag
av 100 kronor;

till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
ett reservationsanslag av 100 kronor;

samt till Kostnader för främjande av företagsverksamhet
m. m. ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 145.

35

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att till riksdagen skall
avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:
Olof Särnmark.