Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

1

Nr 142.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till
stödjande av odlingen utav bruna bönor samt av
hamp- och linodlingen; given Stockholms slott den 10
mars 1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksfonden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

G. E. Sträng.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen föreslås att garantipris skall fastställas å 1950 års skörd
av bruna bönor och att detta pris skall bestämmas till 1 krona per kilogram.

Vidare förordas att den inhemska odlingen av lin och hampa, i avbidan
på resultatet av pågående utredning rörande denna odling, skall åtnjuta
stöd även för 1950 års skörd. I anslutning härtill begäres dels ett reservationsanslag
av 1 665 000 kronor till bidrag till stödjande av priset å harnphalm
och linhalm av 1949 års skörd, dels ett förslagsanslag av 400 000 kronor
till täckande av underskott i clearingkassan för mjukfibrig hampa.

1 Iiiliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 142.

2

Kungl. Maj ds proposition nr 142.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson»
Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om åtgärder till
stödjande av odlingen utav bruna bönor samt av lin- och hampodlingen och
anför därvid.

I. Åtgärder för stödjande av odling av bruna bönor.

Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts, att
odlingen av bruna bönor under år 1940 skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar.
Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan
form än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna.
För stödjande av ifrågavarande odling under åren 1942—1944 fastställdes
(prop. nr 138/1942, 177/1943 och 199/1944; r. skr. nr 158/1942, 177/1943
och 173/1944) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton. Detta pris sänktes
beträffande 1945 års odling till 85 kronor per deciton. Under åren 1946
och 1947 förekommo icke några inlösnings- eller garantipriser för odlingen
av bruna bönor, men för 1948 och 1949 års odling fastställdes ett garantipris
av 1 krona 10 öre per kilogram (prop. nr 179/1948 och 68/1949; r. skr.
nr 305/1948 och 244/1949).

I skrivelse den 20 februari 1950 hemställer statens livsmedelskommission,
att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen begära bemyndigande att för stödjande
under år 1950 av odlingen av bruna bönor fastställa ett garantipris
för dessa av samma storlek som föregående år eller 1 krona 10 öre per kilogram.
Till stöd för framställningen anför kommissionen i huvudsak följande.

I sin framställning till Kungl. Maj :t om garantipris på svenskodlade bruna
bönor av 1949 års skörd framhöll kommissionen, att arealen av bruna
bönor inom landet tenderade att gå tillbaka och att dels på grund härav,
dels på grund av otillräckliga importmöjligheter svårigheter förelåge att i
erforderlig omfattning tillgodose den inhemska efterfrågan. Ett uppehållande
och helst en utökning av den svenska odlingen ansågs därför mycket

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

3

önskvärd, i synnerhet som de svenska bönorna vore av hög kvalitet och
gärna efterfrågades av konsumenterna. Kommissionen uttalade vidare att
det, även om ett garantipris icke säkert skulle medföra någon stimulans till
ökning av arealerna av någon större betydelse, dock vore sannolikt, att det
kunde motverka en ytterligare tillbakagång av dessa. Det har emellertid
visat sig, att odlingen under 1949 ökat ganska avsevärt i förhållande till
året dessförinnan. Enligt kommissionens uppfattning har det för år 1949
fastställda garantipriset i hög grad bidragit till denna ökning.

Den fältmässiga odlingen av bruna bönor inom landet under de år, då
denna odling i statistiskt hänseende redovisats särskilt, har uppgått till följande
arealer:

år

1942...........

......... 2 061

hektar

»

1943...........

......... 1817

»

»

1944...........

......... 1524

»

1945...........

......... 1250

j,

2>

1948...........

......... 1031

»

1949...........

......... 1501

»

Till nämnda arealer komma odlingar i trädgårdar och liknande smålotter,
vilka kunna uppskattas till 350—400 hektar. För åren 1946 och 1947 föreligga
inga siffror för odlingens omfattning, enär bönorna i statistiken under
dessa år sammanförts med andra köksväxter.

Med hänsyn till avsättningsmöjligheterna inom landet och prisläget
utomlands för bruna bönor av samma kvalitet som de svenska anser kommissionen
det vara önskvärt, att arealen av bruna bönor skall ökas ytterligare.
I vart fall bör den icke gå tillbaka. En ej obetydlig inhemsk odling
av bruna bönor passar väl in i växtodlingsplanen för vissa områden. Vidare
kan en dylik odling vara värdefull som en lämplig beredskapsodling vid en
eventuell avspärrning av importen.

Enligt kommissionens mening bör man därför stimulera odlingen av bruna
bönor även under år 1950. Detta sker lämpligast genom att fastställa
ett garantipris. Det under de två senaste åren fastställda garantipriset av
1 krona 10 öre per kilogram får enligt kommissionen anses som ett skäligt
odlarpris. Liksom hittills bör ett inlösningsförfarande i samband med fastställande
av dylikt pris handhavas av Svenska spannmålsaktiebolaget. Inlösningen
bör ske den 1 april 1951. Priskontrollnämnden, med vilken kommissionen
samrått i ärendet, har icke haft något att erinra emot nyssnämnda
garantipris.

o

IL Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Beträffande de stödåtgärder, som under tiden till och med budgetåret
1943/49 vidtagits från statsmakternas sida i fråga om odlingen av lin och
hampa, torde jag få hänvisa till propositionen nr 68/1949 s. 10.

Genom beslut av 1949 års riksdag (prop. nr 68; r. skr. nr 244) anvisades
ä riksstaten för budgetåret 1949/50 till Befrämjande av fröodlingen m. m.:
Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag
av 2 752 000 kronor. Av nämnda anslag jämte från föregående budgetår
kvarstående behållning å 43 000 kronor avsågos 665 000 kronor till
stödjande av priset å hamphalm av 1948 års skörd samt respektive 1 130 000

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

och 1 000 000 kronor till stödjande av priset å linhalm av 1947 och 1948 års
skördar. Anledningen till att för sistnämnda budgetår medel anslogos till
stödjande även av priset på linhalm av 1948 års skörd var att det ansågs
önskvärt, att linberedningsverken i fortsättningen skulle kunna lyfta erforderligt
statsbidrag omedelbart efter respektive verksamhetsårs slut och icke,
såsom tidigare, först två år efter det att förlusten uppkommit. Jag torde här
få erinra, att Kungl. Maj :t genom beslut denna dag medgivit Sveriges hampodlareförening
u. p. a. och Aktiebolaget hampberedning anstånd tills vidare
med erläggandet av intill den 1 juli 1950 till betalning förfallande amorteringar
och räntor å från hemslöjdslånefonden erhållna hampberedningsJån.
Vidare ha Östra Götalands linodlareförening u. p. a., Mellersta Sveriges
linodlareförening u. p. a., Uppsala—Stockholms läns linodlareförening u. p a.
och Föreningen Norrlandslin u. p. a. genom beslut samma dag erhållit anstånd
intill utgången av år 1950 med erläggande av vissa förfallna amorteringar
å lån från nyss berörda fond.

Jag torde i detta sammanhang få nämna, att den 11 oktober 1949 med
stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande tillkallats sakkunniga för att utreda
frågan om fortsatt statligt stöd åt lin- och hampodlingen in. m.

I årets statsverksproposition (IX H.T. p. 94) har Kungl. Maj :t på min
hemställan föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Befrämjande av fröodlingen in. in.: Bidrag till stödjande av priset å
hamphalm och linhalm för budgetåret 1950/51 beräkna ett reservationsanslag
av 1 665 000 kronor. Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga.

Bidrag till stödjande av priset å linhalm och hamphalm m. m.

I skrivelse den 22 september 1949 hemställer lantbruksstyrelsen, med överlämnande
av en den 28 juli 1949 dagtecknad framställning i ämnet från
statens linnämnd, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till bidrag
till stödjande av priset å hamphalm och linhalm för budgetåret 1950/51 anvisa
ett reservationsanslag av 1 665 000 kronor. Av detta belopp avse 665 000
kronor bidrag till stödjande av priset på hamphalm och 1 000 000 kronor
bidrag till stödjande av priset på linhalm.

Vidare hemställa kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i skrivelse
den 22 september 1949, att giltighetstiden för prisgarantien för lin- och hamphalm
måtte utsträckas att gälla till och med utgången av år 1950 för samtliga
de lin- och hampodlareföretag, som ännu icke slutamorterat erhållna
statslån, oberoende av när amorteringen påbörjats. Över framställningarna
har statskontoret den 17 oktober 1949 avgivit särskilda utlåtanden.

Statens linnämnd anför i nyssnämnda framställning den 28 juli 1949
bland annat följande.

Med anledning av de kostnadsstegringar i fråga om arbetskraft och förnödenheter,
vilka inträffat efter beredningsanstalternas tillkomst, samt de
avsevärda amorteringar å statslån, som årligen måste erläggas, torde samtliga
linodlareföreningar utom Hallands läns linodlareförening bliva nöd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

5

sakade begära bidrag till stödjande av priset på linhalm
jämväl av 1949 års skörd. Årets spånadslinareal uppgår till cirka 4 200 hektar.
Med maximalt statsbidrag — 450 kronor per hektar — skulle alltså erfordras
omkring 1 890 000 kronor. Nämnden anser emellertid, att ett belopp
av i runt tal 1 000 000 kronor skall vara till fyllest för ändamålet. Vad
hampberedningsföretagen beträffar komma dessa med stor sannolikhet att
behöva bidrag till stödjande av priset på h am p halm
av 1949 års skörd med maximalt belopp. Årets hampareal uppgår till sammanlagt
cirka 1 900 hektar. Om bidraget beräknas som hittills efter 350
kronor per hektar, skulle alltså erfordras 665 000 kronor för sistnämnda
ändamål. Totala behovet av bidrag till stödjande av priset på lin- och hamphalm
av 1949 års skörd kan sålunda uppskattas till sammanlagt 1 665 000
kronor. Någon reservation å det för innevarande budgetår anvisade anslaget
för sagda ändamål torde icke kunna påräknas.

Beträffande giltighetstiden för prisgarantien för 1 inoch
hamphal m framhåller nämnden, att denna enligt nu gällande bestämmelser
sträcker sig längst till och med utgången av år 1950. Vissa linoch
hampodlareföretag ha emellertid icke möjlighet att erhålla bidrag till
stödjande av priset på lin- och hamphalm av 1949 års skörd. De olika företagens
ställning i detta avseende framgår av följande sammanställning.

Be redningsföretag

Amorteringen
av erhållna
statslån
började år

Statsbidrag till stöd-jande av priset på
lin- och hamphalm
kan utgå t. o. m.
nedannämnda års
skörd

Hallands läns linodlarelörening, Laholm..............

1942

1946

Östra Götalands linodlareförening, Växjö..............

1946

1950

Mellersta Sveriges linodlareförening, Kristinehamn.....

1946

1950

Uppsala-Stockholms läns linodlareförening, Gimo......

1945

1949

Hälsinglands linodlareförening, Hybo.................

1944

1948

Föreningen Norrlandslin, Mellansel...................

1948

1950

Sveeiges Hampodlareförening, Katrineholm............

1945

1949

AB Hampberedning, Visby..........................

1944

1948

Nämnden erinrar, att avsikten med ifrågavarande statsstöd är att garantera
odlarna ett visst pris per kilogram lin- respektive hamphalm tillhörande
olika kvalitetsklasser i av nämnden utfärdade kvalitetsskalor. Om
heredningsföretagen icke med inkomsten av försålda produkter kunna täcka
samtliga kostnader, däri inräknat amortering å statslån och garanterat
pris på halmen till odlarna, kan statsbidrag utgå till odlareföretag med
högst 450 kronor per hektar odlat spånadslin och 350 kronor per hektar
odlad hampa. På grund av detta statsbidrag ha priserna på lin- och hampfiber
kunnat hållas vid en förhållandevis låg nivå. Sedan statens priskontrollnämnd
i början av år 1942 fastställde nuvarande priser på fiber, ha
trots de kraftiga kostnadsstegringar i fråga om arbetskraft, bränsle och
övriga förnödenheter, som uppstått sedan dess, icke förekommit några prishöjningar.
Emellertid ha flertalet linodiareföreningar kunnat erlägga amorteringar
å statslånen endast genom att utnyttja statsbidrag. Även hampbe -

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

redningsföretagen ha hittills årligen begärt och erhållit anstånd med inbetalning
av amorteringarna.

Vad angår garantitidens längd har denna enligt nämnden fastställts med
tanke på att de ursprungligen beviljade lånen för uppförande av beredningsanstalt
skulle vara till fyllest och kunna slutamorteras på fem år, varefter
statsbidrag icke skulle erfordras. Utvecklingen har emellertid blivit
annorlunda. På grund av den successiva prisstegringen på byggnadsmaterial,
maskiner och arbetskraft under tiden från lånens beviljande till dess
beredningsanstalterna färdigställts ha byggnadskostnaderna blivit avsevärt
högre än beräknat. Samtliga företag ha därför erhållit tilläggslån. Dessutom
har den omständigheten, att lin- och hampberedningsanstalter icke tidigare
funnits inom landet och att det under kriget varit omöjligt att inhämta erforderliga
erfarenheter på området från utlandet, medverkat till att åtskilliga
dyrbara kompletteringar senare måst utföras vid vissa anstalter.
Även för sistnämnda ändamål ha statslån beviljats.

Följande översikt utvisar de lån, som från hemslöjdslånefonden utlämnats
till lin- och hampberedningsföretagen, och de amorteringar, vilka verkställts
därefter.

Låntagare

Erhållet

totalt

lånebelopp

Kronor

Före den l 2/i 1950
verkställd
amortering

Den Vi 1950
kvarstående
lånebelopp

Kronor

%

Kronor

%

Hallands läns linodlareförening ......

1 099 900: -

1099 900: —

100

0

0

Östra Gotlands linodlareförening......

*1754 500: —

976 200: —

56

778 300: -

44

Mellersta Sveriges linodlareförening...

1 488 350: —

481 746: —

32

1 006 604: —

68

Uppsala—Stockholms läns linodlareför-

ening ............................

21039 250: —

672 725: -

65

366 525: —

35

Hälsinglands linodlareförening........

561000: —

447 950: -

80

113 050: —

20

Föreningen Norrlandslin ............

1 366 800: —

840 306: 95

3

1 326 493:05

97

Sammanlagt belopp

7 809 800: —

3 718 827:95

51

3 590 972:05

49

AB Hampberedning.................

1 966 900: —

0

0

1 966 900:—

100

Sveriges Hampodlareförening.........

1 857 250: —

0

0

1 857 250: —

100

Sammanlagt belopp

3824150: —

0

0

3824150:-

100

Sammanställningen utvisar att de företag, som skulle ha slutamorterat
sina lån och därför enligt gällande bestämmelser icke äro berättigade erhålla
statsbidrag till stödjande av priset på 1949 års lin- respektive hampskörd,
med undantag av Hallands läns linodlareförening fortfarande ha
betydande kvarstående lån, för vilka amortering skall erläggas 1950. Enligt
nämndens uppfattning synes det därför skäligt, att giltighetstiden för

1 Därav ha 127 500 kronor utbetalats först under 1949, varför amortering på detta belopp
enligt gällande bestämmelser ännu icke påbörjats.

2 Därav ha 191 250 kronor utbetalats först under 1949, varför amortering på detta belopp
enligt gällande bestämmelser ännu icke påbörjats.

8 Föreningen Norrlandslin har lyft sina lån först under åren 1945—1946, varför hittills endast
två amorteringar förfallit till betalning. Övriga linodlareföreningar ha lyft större delen av sina
lön betydligt tidigare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

7

gällande prisgaranti för lin- och hamphalm skall utsträckas att gälla för
samtliga lin- och hampodlareföretag till och med utgången av år 1950,
d. v. s. till och med 1950 års skörd. I annat fall befarar nämnden, att vissa
av företagen icke skola kunna fullfölja sin verksamhet utan nödgas likvidera.
En dylik förlängning synes lämplig även ur den synpunkten, att

1949 års riksdag beslutat, att frågan om fortsatt stöd åt hamp- och linodlingen
efter utgången av nämnda garantitid bör utredas. Nämnden utgår
från att resultatet av en dylik utredning icke kan föreligga förrän under

1950 och sålunda föranleda proposition först till 1951 års riksdag. Med
hänsyn härtill förordar nämnden, att nuvarande garantibestämmelser skola
gälla för samtliga lin- och hampberedningsföretag, till dess utredningen
verkställts.

Lantbruksstijrelsen har icke något att erinra mot linnämndens beräkningar
av medelsbehovet under budgetåret 1950/51 till stödjande av priset
å lin- och hamphalm. På grund härav biträder styrelsen — under förutsättning
att framställningen om utsträckning av garantitiden för prisstödet
kommer att bifallas — nämndens förslag, att 1 665 000 kronor skola anvisas
för ändamålet.

Beträffande utsträckning av giltighetstiden för prisgarantien uttala kommerskollegium
och lantbruksstijrelsen som sin mening, att i avvaktan på
resultatet av den pågående utredningen de nuvarande garantibestämmelserna
höra utsträckas att gälla samtliga de lin- och hampodlareföretag, som
ha kvarstående lån.

Statskontoret erinrar om, att de sakkunniga, som tillkallats med uppgift
att utreda frågan om den önskvärda omfattningen av en fortsatt odling
och beredning av lin och hampa, även skola framlägga förslag om formerna
för ett eventuellt fortsatt statsunderstöd. Vid sådant förhållande vill
statskontoret icke motsätta sig bifall till framställningarna, därest utredningsresultatet
icke kan föreläggas 1950 års riksdag.

Sedermera har statens livsmedelskommission med skrivelse den 21 februari
1950 överlämnat en samma dag daterad framställning från statens linnämnd.
I denna framställning vidhåller nämnden den beräkning av anslagsbehovet
till stödjande av priset på lin- och hamphalm av 1949 års skörd,
som framlagts i skrivelsen till lantbruksstyrelsen den 28 juli 1949. Vidare
hemställer nämnden i framställningen ånyo att prisgarantien för sådan
halm skall utsträckas att för samtliga lin- och hampberedningsföretag gälla
till och med år 1950. Nämnden anför därvid i huvudsak samma motivering
som tidigare. Vad angår medelsbehovet i fråga om linhalmen framhåller
nämnden emellertid, att 1949 års spånadslinskörd inom vissa odlingsområden
legat under normalkvaliteten på grund av försommartorkan och den
solfattiga sommaren. Vidare ha avsättningsmöjligheterna successivt försämrats
under innevarande produktionsår, vilket förorsakat prissänkning a vissa
fiberkvaliteter. Dessa förhållanden tala enligt nämndens uppfattning för ett
ökat behov av bidrag till stödjande av priset på linhalm av 1949 års skörd.

8

Kungl. J\laj:ts proposition nr 142.

Nämnden anser sig dock för närvarande icke kunna mera noggrant bedöma
i vad män medelsåtgången kan komma att stiga på grund av de angivna
förhållandena. Någon ändring av det tidigare uppskattade medelsbehovet
synes därför icke motiverad.

Statens livsmedelskommission tillstyrker linnämndens framställning. Kommissionen
erinrar därvid om, att förslag föreligger om att statens jordbruksnämnd
skall inrättas den 1 juli 1950 såsom särskilt organ för bland annat
prisregleringsåtgärder på jordbrukets område och givas karaktär av egen
huvudförvaltning med dragningsrätt hos riksbanken. Med hänsyn härtill
ifrågasätter kommissionen huruvida icke de medel, som avses till stödjande
av priset på lin- och hamphalm, böra ställas till jordbruksnämndens i stället
för såsom hittills till lantbruksstyrelsens förfogande.

Täckande av underskott å clearing å mjukfibrig hampa.

Efter framställning av statens industrikommission förordnade Kungl.
Maj :t den 9 februari 1945, att inom kommissionen skulle inrättas en särskild
clearingkassa för reglering av marknadspriserna å chilensk och svensk
hampa. Clearingförfarandet innebar i huvudsak, att därest av kommissionen
och statens priskontrollnämnd för Riksförbundet lin och hampa samt vederbörande
tillverkare av hampprodukter godkänt självkostnadspris för mjukfibrig
hampa understeg det clearingpris, som kommissionen efter samråd
med priskontrollnämnden fastställt, förbundet respektive tillverkaren skulle
vara skyldig att till clearingkassan inbetala skillnaden i den mån förbundet
försålde hampan respektive tillverkaren tog hampan i anspråk. Om åter
självkostnadspriset översteg clearingpriset, skulle förbundet eller tillverkaren
i samma mån vara berättigad att ur clearingkassan erhålla gottgörelse
för skillnaden. Till förlagskapital för kassan har under fonden för förlag
till statsverket anvisats ett investeringsanslag av 100 000 kronor. Den 8 november
1946 förordnade Kungl. Maj :t efter framställning från kommissionen,
att detta clearingförfarande skulle omfatta all mjukfibrig hampa.

Enligt vad jag inhämtat av t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet
kommer denne senare denna dag att föreslå att clearingen å mjukfibrig
hampa skall upphöra från och med den 17 mars 1950.

Statens industrikommission har i en promemoria den 25 februari 1950
upplyst att den räknar med ett underskott i clearingkassan av omkring
505 000 kronor, därest ifrågavarande clearingförfarande upphäves snarast
möjligt. Denna brist bör enligt kommissionens mening täckas av statsmedel.
Kommissionen anför härom vidare.

Clearingskulden till Riksförbundet lin och hampa var vid årsskiftet cirka
405 000 kronor. Innan beslut om avveckling av clearingförfarandet kan föreligga,
torde man böra räkna med att den ökar till cirka 480 000 kronor.
Kassabehållningen jämte under den närmaste tiden inflytande medel synes
kunna uppskattas till 75 000 kronor. Underskottet i kassan kommer sålunda
att utgöra cirka 405 000 kronor jämte förlagskapitalet 100 000 kronor eller
cirka 505 000 kronor. Vidare torde man eventuellt få räkna med restitution

Ktingl. Maj.ts proposition nr 142.

9

av vissa redan erlagda clearingavgifter. Riksförbundet beräknas vid avvecklingen
ha kvar osåld viss del av 1948 års skörd och större delen av 1949 års
skörd eller omkring 350 ton tåga och cirka 800 ton blånor. Den svenska
hampan kommer att möta stark konkurrens från utländsk hampa, vilket
kan tvinga hampberedningsverken att avsevärt sänka priserna. Beredningsverkens
ekonomi tillåter troligen icke en dylik belastning. För att hålla rörelsen
i gång måste de därför erhålla en betydande statssubvention. Detta
alternativ innebär sålunda, att statsverket måste täcka bristen i clearingkassan
med cirka 500 000 kronor.

III. Departementschefen.

Såsom framgår av livsmedelskommissionens redogörelse har odlingen av
bruna bönor, vilken under de senaste åren tenderat att gå tillbaka, ökat
ganska avsevärt under år 1949. En bidragande orsak härtill har enligt kommissionens
mening varit det garantipris, som fastställts för sagda år. Med
hänsyn till bruna bönornas betydelse ur försörjningssynpunkt anser jag det
önskvärt, att den inhemska odlingen av denna kulturväxt ökas ytterligare
eller åtminstone upprätthålles i nuvarande omfattning. I detta syfte torde ett
garantipris böra fastställas även å 1950 års skörd av bruna bönor. Garantipriset
bör enligt min mening bestämmas till 1 krona per kilogram. Kung].
Maj :t bör dock äga befogenhet att justera detsamma, därest så skulle visa sig
erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning i produktionskostnaderna.
Liksom tidigare bör ett eventuellt inlösningsförfarande handhavas
av Svenska spannmålsaktiebolaget.

Vad angår frågan om stöd åt hamp- och linodlingen ha såsom förut nämnts
särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda frågan om fortsatt stöd åt
denna odling efter det tiden för nu gällande prisgaranti gått till ända. På
denna utredning grundat förslag torde icke kunna föreläggas riksdagen
förrän tidigast år 1951. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen
har emellertid för vissa företag garantitiden redan gått till ända. I avbidan
på resultatet av utredningsarbetet synes det rimligt att garantien skall utsträckas
att generellt gälla både 1949 års skörd och den odling som kan komma
till stånd under innevarande kalenderår.

Statens linnämnd har hemställt att såsom statsbidrag till stödjande av priset
å hamphalm och linhalm av 1949 års skörd måtte anvisas 665 000 kronor
respektive 1 000 000 kronor. Mot beräkningen av medelsbehovet synes intet
vara att erinra. Därest vad jag nyss föreslagit om förlängning av tiden för
prisgarantien godtages, torde alltså linnämndens hemställan böra bifallas.
Jag tillstyrker sålunda, att å riksstaten för budgetåret 1950/51 under anslagstiteln
Befrämjande av fröodlingen m. in.: Bidrag till stödjande av priset
å hamphalm och linhalm skall uppföras ett reservationsanslag av 1 665 000
kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter rörande
dispositionen av anslaget.

2 Biliang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 112.

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 142.

Liksom under innevarande budgetår torde Kungl. Maj :t under budgetåret
1950/51 böra äga befogenhet att i mån av behov medgiva anstånd med erläggande
av ränta och amortering å lån, som beviljats lin- eller hampberedningsverk
ur hemslöj dslånefonden. Likaså bör kronan vid behov få utfärda förklaring
av innebörd, att krav på återbetalning av dylikt lån icke skall göras gällande
förrän i samband med likvidation av vederbörande företag och att lånet
vid likvidationen skall äga sämre rätt än övriga fordringar hos företaget.

Såsom framgår av det föregående kommer t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet
senare denna dag att föreslå Kungl. Maj :t, att den nuvarande
clearingen å mjukfibrig hampa skall upphöra den 17 mars 1950. Vid
sagda tidpunkt kommer emellertid att föreligga ett avsevärt underskott i
kassan. Detta underskott torde kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor.
Härav utgöras 100 000 kronor av det av staten erlagda förlagskapitalet,
vilket synes böra avskrivas över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
För att täcka återstoden av underskottet, omkring 400 000 kronor, torde böra
anvisas ett särskilt anslag. Då uppskattningen av underskottet endast är
ungefärlig, torde anslaget böra givas förslagsanslags karaktär.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte föreslå riksdagen att

1) medgiva, att stöd för odling av de i det föregående om*
förmälda kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig uppdragna riktlinjer; samt

2) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln
anvisa

dels till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till
stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag
av 1 665 000 kronor;

dels ock till Täckande av underskott i clearing kas san för
mjukfibrig hampa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att proposition av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Malte Olsson.

507320. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.