Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
1
Nr 141.
Kungl. Majds ‘proposition till riksdagen angående vissa
markförvärv för försvaret m. m.; given Stockholms
slott den 10 mars 1950.
Kungl. Maj:t vill liiirmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Majds
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF
Allan Vougt.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås förvärv av mark för utvidgning av Åstöns skjutfält
till eu kostnad av 95 000 kronor (punkt 1) samt av mark inom Stockholms
södra skärgård för tillgodoseende av marinens behov till eu kostnad
av 4 200 000 kronor (punkt 3). Yidare föreslås inlösen av vissa byggnader
till en kostnad av 37 000 kronor (punkt 2). Härjämte begäres bemyndigande
dels att omdisponera vissa för ordnandet av vattenförsörjningen å Eindön
anvisade medel (punkt 4) dels ock att verkställa byte av viss mark, även om
värdet överstiger 40 000 kronor (punkt 3).
53i so Biltang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 141.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Rf g ent en i statsrådet
ä Stockholms slott den 10 mats 1950.
N ärvarande:
Statsministern Eelandee, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Yougt,
Zetterberg, Nilsson, SteIng, Ericsson, Mossbeeg, Andeesson. Lingman.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Yougt, frågor angående vissa
markförvärv m. m. för försvaret och anför därvid följande.
I årets statsverksproposition har Knngl. Maj:t föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Yissa markförvärv under
arméns och marinens delfonder av försvarets fastighetsfond för budgetåret
1950/51 beräkna investeringsanslag av 500 000 kronor respektive 300 000
kronor.
Yid anmälan av ifrågavarande anslagsfrågor anförde jag, att vid statsverkspropositionen
avlåtande utredningsarbetet ej framförts så långt, att slutlig
ställning i ärendena kunde tagas. Jag anhöll med hänsyn härtill att framdeles
få återkomma till dessa frågor.
Sedan utredningarna numera slutförts, upptager jag i det följande till behandling
frågor om anslag till vissa markförvärv. Jag avser även i detta,
sammanhang underställa riksdagens prövning en fråga om ändrad disposition
av anvisade medel för anordnande av vattenledning för militära anläggningar
å Bindön och Stenslätten samt för Yaxholms stad.
Det sammanlagda medelsbehovet för de markförvärv, som i det följande
anmälas, uppgår till 4 260 000 kronor. För inlösen av vissa byggnader äskas
37 000 kronor.
FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND.
Arméns delfond.
[1.] Vissa markförvärv. Såsom förut anförts bär Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
(Kapitalbudgeten: Bil. 24, punkt 10) föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Vissa markförvärv under
arméns delfond beräkna ett investeringsanslag av 500 000 kronor. Jag anmäler
nu det slutliga medelsbehovet i detta hänseende.
Utvidgning av Astöns skjutfält. Inledningsvis får jag erinra om att efter förslag
av Kungl. Maj:t i 1946 års statsverksproposition (Kapitalbudgeten, Bil. 3,
s. 12) riksdagen (skrivelse nr 206) av det till vissa byggnadsarbeten m. m. för
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
budgetåret 1946/47 anvisade investeringsanslaget å 32 000 000 kronor beräknat
ett belopp av 35 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 till tjänstebostad
å Åstön.
I sina medelsäskanden för budgetåret 1948/49 hemställde fortifikationsförvaltningen,
att ett belopp av 53 500 kronor måtte anvisas till utvidgning av
Åstöns skjutfält.
Till stöd för förslaget åberopade fortifikationsförvaltningen en framställning
från chefen för Sundsvalls luftvärnskår, vari denne anfört att å skjutfältet,
som hade en areal av cirka 105 hektar, komrne att anordnas en för
Sundsvalls och Luleå luftvärnskårer gemensam stereomatanläggning med tillhörande
speglar för spegelskjutning. Av uppställningsplatserna för stereomatanläggningens
teodoliter, vilka platser bestämts med hänsyn till att baslinjen
med eu längd av 3—4 kilometer mellan teodoliterna måste gå genom
fasta bäddningar och att pjäser skulle kunna uppställas på denna linje, komme
blott den södra att vara belägen inom skjutfältets nuvarande område. För
att erhålla flera, skjutplatser för spegelskjutning vore det erforderligt, att även
norra teodolitplatsen jämte området mellan denna och skjutfältets norra gräns
tillädes fältet. Emellertid behövde fältet även utvidgas av andra skäl. Mark saknades
nämligen dels för fältarbeten, dels för ytterligare fyra baracker, vilka erfordrades
för att hela kåren samtidigt skulle kunna förläggas till skjutplatsen.
Kåren saknade dessutom lämplig övningsterräng för ställningsgående under fältmässiga
förhållanden, vilka övningar icke kunde bedrivas å kårens övningsfält,
samt område för fältskjutningar med eldhandvapen. Yidare hade kårchefen
framhållit, att utbildning vid andra förband ofta vore förlagd till Sundsvalls
luftvärnskår, varvid skjutning med skarp ammunition måste utföras å
Åstön.
Fortifikationsförvaltningen hade i samråd med chefen för luftvärnskåren
uppgjort ett såsom alternativ 2 a betecknat utvidgningsförslag, enligt vilket
utvidgningen skulle omfatta en areal av cirka 107 hektar och utgöras av hela
fastigheterna Åkerö l2, l11, 32 och 415 — med undantag av två till den förstnämnda
fastigheten hörande skogsskiften — samt '' del av fastigheten
Åkerö l18.
Fastigheterna Åkerö l2, ln, 3ä och 415 — med undantag av förenämnda
skogsskiften — hade värderats till sammanlagt cirka 65 000 kronor. Såsom
motivering för detta förhållandevis höga värde hade åberopats egendomens
synnerligen goda byggnadsbestånd. Egendomens ägare hade förklarat sig
villig att försälja fastigheterna för en köpeskillning, som han preliminärt uppgivit
till cirka 75 000 kronor. Skogsområdet av fastigheten Åkerö l18 hade
jämte därå växande skog värderats till cirka 10 000 kronor. Fastighetens
ägare hade då icke varit villig att försälja området, varför räknats med nödvändigheten
av expropriationsförfarande. Med hänsyn därtill och till att
köpeskillingen å 75 000 kronor av vederbörande fastighetsägare endast vore
preliminärt uppgiven, hade såsom reserv och för täckande av expropriationskostnader
beräknats ett belopp av cirka 10 000 kronor, varför de sammanlagda
4
Kungl. Majds proposition nr 141.
kostnaderna för utvidgningens genomförande enligt alternativ 2 a uppskattats
till (75 000 + 10 000 + 10 000 =) 95 000 kronor.
Fortifikationsförvaltningen erinrade vidare om 1946 års riksdagsbeslut att
av det för budgetåret 1946/47 anvisade investeringsanslaget å 32 000 000 kroPor
beräkna ett belopp av 35 000 kronor enligt prisläget den 1 juli 1941 till
tjänstebostad för skjutfältsunderofficeren å Åstön samt anförde, att därest
utvidgningen av skjutfältet genomfördes, i fastighetsförvärvet komme att ingå
eu bostadsbyggnad i sådant skick, att den, utan att några, reparationer företoges,
kunde användas såsom bostad åt skjutfältsunderofficeren. Genom förvärvet
skulle sålunda behovet av den avsedda nybyggnaden bortfalla. Fortifikationsförvaltningen
föreslog därför, att av kostnaderna för utvidgningens
genomförande ett belopp av 41 500 kronor, motsvarande vad av riksdagen
enligt prisläget den 1 juli 1941 avsetts för nybyggnaden jämte därå belöpande
prisstegring, skulle få bestridas med anlitande av omförmälda anslag å
32 000 000 kronor. Vid sådant förhållande behövde för utvidgningens genomförande
blott beräknas ett belopp av 53 500 kronor.
Genom beslut den 30 juni 1948 fann Kungl. Maj :t framställningen icke
föranleda någon Kungl. Maj:ts åtgärd
I sina medelsäskanden för innevarande budgetår upptog fortifikationsförvaltningen
ånyo frågan om utvidgning av Åstöns skjutfält, men ej heller
denna framställning föranledde någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
I sina medelsäskanden för nästa budgetår har fortifikationsförvaltningen
anfört, att ägaren till fastigheten Åkerö l18 begärt besked senast den 1 november
1949, huruvida kronan avsåge att genomföra förvärvet. Skulle området
icke inköpas, avsåge markägaren att begära ersättning för de skador, som
genom militära övningar åstadkommits å skogen inom det till förvärv ifrågasatta
området av hans fastighet, ävensom avlysa området för alla övningar.
Vidare hade chefen för luftvärnskåren anmält, att det på grund av de förefintliga
förhållandena varit nödvändigt att för utbildningen vid kåren till viss
del disponera utanför det nuvarande skjutfältets gränser belägna områden. De
inom dessa områden genom övningarna åstadkomna skadorna vore av relativt
liten omfattning. Eu avlysning av dessa områden skulle emellertid medföra
synnerligen allvarliga konsekvenser vad beträffade kårens möjligheter att
bedriva sin utbildning. Detta gällde främst utbildningen i fältmässigt ingående
i stridsställning i samband med fältmässig förläggning och skarpskjutning
med luftvärnspjäser. För egen del hade fortifikationsförvaltningen
funnit, att de senaste årens erfarenheter tydligt understrukit det trängande
behovet av eu utvidgning av skjutfältet. Liksom tidigare ansåge förvaltningen,
att utvidgningen för närvarande kunde begränsas till det med alternativ
2 a betecknade förslaget.
Sedan Kungl. Maj:t uppdragit åt fortifikationsförvaltningen att förhandla
om förvärv för kronans räkning av den mark, som avses för ifrågavarande
ändamål, har fortifikationsförvaltningen i skrivelse den 3 december 1949 anfört,
bland annat, att förvaltningen låtit i ärendet verkställa närmare utredning
och föra erforderliga förhandlingar, varvid följande förekommit.
o
Kungl. May.is proposition nr 141.
Ägaren av fastigheterna Åkerö l2, l11, 32 och 415 hade vid förhandlingarna
förklarat sig önska i sin ägo behålla, förutom omförmälda båda skogsskiften,
jämväl ett område om cirka 1,3 hektar av fastigheten Åkerö 32, vilket område
genom sin belägenhet vid Söråkerviken för honom vore erforderligt att
behålla, därest han skulle kunna kvarbo i orten och ägna sig åt fiske. Chefen
för Sundsvalls luftvärnskär hade icke något att erinra mot att detta område
utginge ur det föreslagna förvärvet. För återstående markområden med därå
uppförda byggnader m. in. fordrades en köpeskilling av 71 000 kronor, vilket
pris syntes vara för kronan godtagbart. Det till förvärv ifrågasatta området
av fastigheten Åkerö l18 utgjordes av cirka 22 hektar skogsmark. Ägaren,
Karl„Aklander, fordrade för området, som värderats till cirka 10 000 kronor,
en köpeskilling av 14 000 kronor, vilken summa med 4 000 kronor understege
det belopp, han tidigare begärt. Denna köpeskilling syntes för kronan vara
fullt godtagbar. Fastigheten Åkerö l18 utgjorde tillsammans med Åkerö 318
m jordbruksegendom om tillhopa 39,6 hektar, varav 27 hektar skogsmark.
Därest köpet genomfördes, kommo att av fastigheterna återstå 17,6 hektar,
varav 5,o hektar åker, 1,6 hektar betesmark, 5 hektar skogsmark och 6 hektar
övrig mark. Ett avstående av 22 hektar skogsmark med växande skog kommo
för egendomen att medföra brist på husbehovsskog, varför det vore skäligt,
att viss intrångsersättning gäldades av kronan. I utvidningen av skjutfältet
inginge fastigheten Åkerö l2 med visst undantag. En del av denna
fastighet, bestående av tomt- och åkermark, låge i det närmaste helt avskild
från kronan tillhörig eller till förvärv föreslagen mark. Vid förhandlingarna
med Åhlander hade därför från fortifikationsförvaltningens sida ifrågasatts,
huruvida icke ett ägobyte kunde ske på så sätt, att Åhlander skulle erhålla
denna del av Åkerö l2, som i areal innehölle cirka 3,8 5 hektar, mot att han till
kronan avstode ett skife om cirka 4,18 hektar av Åkerö 318, bestående av
aker- och betesmark, vilket skifte i söder och öster gränsade till mark, sons
föresloges till förvärv från fastigheterna Åkerö 1-’ och 32. Detta skifte vore
ur övningssynpunkt av större värde än förenämnda del av Åkerö l2. De båda
områdena hade vid värdering befunnits likvärdiga. Åhlander hade förklarat
sig villig godtaga det föreslagna markbytet.
Med hänsyn till att respektive ägares anbud enligt förvaltningens förmenande
för kronan vore fullt godtagbara hade ämbetsverket med dem avslutat
preliminära kontrakt. Därest avtalet med Åhlander bleve gällande,
kommo han icke att mot kronan framställa något krav på ersättning för de
skador, som genom militärt förvållande årligen sedan 1945 förorsakats å förenämnda
område av fastigheten Åkerö l18.
I skrivelse till fortifikationsförvaltningen den 4 november 1949 hade chefen
för luftvärnskåren framlagt förslag om viss ytterligare utvidgning av skjutfältet.
Av skrivelsen inhämtades, att den väg, som ledde till de till förvärv
ifrågasatta områdena av fastigheterna Åkerö l13 och 32 ginge över fastigheten
Åkerö 41 samt att vägen vore för smal för att tillåta trafik med tunga motorfordon.
Skjutfältet borde därför enligt kårchefens mening utvidgas med ett
område om cirka 0,9 hektar av denna fastighet. Området hade värderats till
1 285 kronor. Därest detta förvärv icke komme till stånd, måste en särskild
väg byggas på en sträcka av omkring 250 meter i bergig terräng. Fastighetsägaren
vore emellertid icke villig att sälja enbart detta område med hänsyn
till gräns- och vägförhållanden. Däremot vore han villig att sälja ett område
om cirka, 12 hektar, i vilket förenämnda område inginge. Därest det större
området tillädes skjutfältet, erhölles en ur kronans synpunkt lämpligare gräns
mot fastigheten Åkerö 41. Därtill komme, att det större området även medförde
ökade möjligheter att bedriva övningar, bland annat i skarpskjutning
med 1 vpjäser och i fältskjutning med eldhandvapen. Området hade värde
-
6 Kungl. May.ts ''proposition m 141.
rats till cirka 8 900 kronor, varav 2 000 kronor belöpte på ett inom området
beläget sandtag om cirka 0,o hektar. Militärbefälhavaren för andra militärområdet
hade i avgivet yttrande tillstyrkt förvärv av det större området med
hänsyn till att detsamma även efter nu föreslagen utvidgning av skjutfältet
emellanåt komme att erfordras för fältskjutningar och för uppställning av
fordon. Eortifikationsförvaltningen hade i likhet med kårchefen och militärbefälhavaren
funnit det vara väl motiverat, att skjutfältet utökades jämväl
med ifrågavarande område om cirka 12 hektar. Mot värderingen hade förvaltningen
icke något att erinra. I anledning därav hade ämbetsverket låtit
föra förhandlingar med ägaren och träffat preliminärt köpekontrakt om förvärv
för kronans räkning av området för en köpeskilling av 7 900 kronor samt
med rätt för stamfastighetens ägare att ur sandtaget uttaga sand intill en
mängd av 500 kubikmeter. Samtliga kontrakt vore avslutade under förbehåll
av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1 september 1950.
Kostnaderna för markförvärven enligt de avslutade kontrakten uppginge
sålunda till (71 000 + 14 000 + 7 900 =) 92 900 kronor. Avstycknings- m. fl.
kostnader i ärendet beräknades komma att uppgå till cirka 2 000 kronor. De
sammanlagda kostnaderna för utvidgningens genomförande skulle sålunda
uppgå till (92 900 + 2 000 =) i runt tal 95 000 kronor. Av detta belopp borde
45 500 kronor, motsvarande nupriset för den planerade nybyggnaden till
skjutfältsunderofficersbostad, bestridas med anlitande av det tidigare omförmälda
investeringsanslaget för vissa byggnadsarbeten, varför sålunda
under investeringsanslaget för markförvärv blott behövde beräknas ett belopp
av 49 500 kronor.
Fortifikationsförvaltningen har, med överlämnande av kronans exemplar
av de ingångna köpeavtalen, hemställt, att ett belopp av 49 500 kronor måtte
beräknas för utvidgning av Sundsvalls luftvärnskårs skjutfält å Aston.
Departementschefen.
Den i ärendet förebragta utredningen får anses ha styrkt behovet av
eu utvidgning av Sundsvalls luftvärnskårs skjutfält å Aston. Jag tillstyrker
därför, att medel anvisas för inköp av härför erforderlig mark. Då det i
fortifikationsförvaltningens skrivelse den 3 december 1949 framlagda förslaget
till dylikt markförvärv synes innebära en god lösning, kan jag bi
träda detsamma. De genom de ingångna preliminära köpeavtalen bestämda,
köpeskillingarna torde under nuvarande förhållanden få anses skäliga, varför
de träffade avtalen synes kunna godkännas. Mot kostnadsberäkningarna
i övrigt har jag ingen erinran. För ändamålet torde därför ett belopp av
95000 kronor böra beräknas. Emellertid har fortifikationsförvaltningen föreslagit,
att en planerad tjänstebostad för skjutfältsunderofficeren på Aston kunde
uteslutas ur nybyggnadsprogrammet för skjutfältet, enär i markförvärvet
ingår en i gott skick varande bostadsbyggnad in. in. Enligt förvaltningens
förslag skulle av de sammanlagda kostnaderna för förvärvets genomförande
ett belopp av 45 500 kronor, motsvarande nuprisläget för den planerade nybyggnaden,
bestridas med anlitande av det för vissa byggnadsarbeten m. m.
för budgetåret 1946/47 anvisade investeringsanslaget å 32 000 000 kronor, i
följd varav för ifrågavarande ändamål blott behövde beräknas ett belopp av
49 500 kronor. Jag anser mig emellertid icke kunna förorda att mer än 35 000
kronor, eller det av riksdagen enligt prisläget den 1. juli 1941 beräknade be
-
Kungl. Majds proposition nr 141.
i
loppet till tjänstebostad för skjutfältsunderofficeren, bestrides av förenämnda
investeringsanslag.
I anslutning till det anförda får jag därför tillstyrka, att för utvidgning av
Åstöns skjutfält anvisas ett belopp av (95 000 — 35 000==) 60 000 kronor.
Beloppet torde böra anvisas under samma anslagsbeteckning som för innevarande
budgetår, d. v. s. under beteckningen Yissa markförvärv.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Vissa markförvärv för budgetåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag
av 60 000 kronor.
[2.) Inlösen av vissa byggnader å iärvafältet. I sina anslagsäskanden för budgetåret
1950/51 har fortifikationsförvaltningen anmält behov av utvidgning av
Svea ingenjörkårs kasernområde med viss i Järvafältet ingående, till enskild
person utarrenderad fastighet, å vilken funnes byggnader, som tillhörde arrendatorn
och borde av kronan inlösas. I avvaktan på slutförande av den då
pågående utredningen beräknades kostnaderna för byggnadernas inlösen icke
komma att överstiga 40 000 kronor.
Sedan ifrågavarande utredning numera slutförts, bär fortifikationsförvaltningen
med skrivelse den 13 januari 1950 underställt ärendet Kungl. Maj ds
prövning samt därvid anfört i huvudsak följande.
Cheferna för Svea ingenjörkår och Signalregementet hade anmält, att
kårens och regementets gemensamma övningsområde genom Uppsalavägens
nya sträckning blivit avsevärt minskat, varför kårens kasernområde i viss utsträckning
behövt tagas i anspråk för övningar. Därest den i Järvafältet ingående,
i direkt anslutning till kasernområdet belägna fastigheten Charlottendal
(Kungsängslotterna nr 1 och 2), vilken vore utarrenderad till löjtnanten
G. W. Bergman, införlivades med kasernområdet, skulle en del av olägenheterna
för förbanden försvinna. Kåren skulle därigenom erhålla möjlighet
att för övningar bygga kortare fältbroar över en inom fastigheten befintlig
bäck, varjämte regementet skulle kunna bygga telefonledningar direkt
från kasernområdet ut mot Järvafältet utan att komma i kontakt med Uppsalavägen.
De inom fastigheten befintliga byggnaderna, vilka tillhörde
arrendatorn, borde inlösas och kunde efter eventuellt erforderlig ombyggnad
användas av förbanden.
Militärbefälhavaren för fjärde militärområdet hade i avgivet yttrande tillstyrkt
den gjorda framställningen och därjämte förklarat sig anse det vara av
yttersta vikt, att ett påbörjat arbete med utbyggande av kolonnvägar över
Charlottendals marker snarast komme till stånd.
Ifrågavarande fastighet, vilken innehölle en areal av cirka 7,5 hektar, hade
sedan den 1 januari 1929 varit utarrenderad till Bergman. De å fastigheten
befintliga byggnaderna, vilka uppförts i slutet av 1800-talet och omfattade ett
bostadshus med tre lägenheter, varav två innehölle tre rum och kök samt
en ett rum och kök, en mindre byggnad om ett rum och kök, två stallar, ett
garage samt diverse mindre uthus, hade av Bergman övertagits av den
tidigare arrendatorn. Löjtnant Bergmans arrendeförhållanden hade ursprungligen
reglerats av ett den 18 december 1928 avslutat kontrakt, enligt
vilket arrendetiden vore maximerad till tio år. Förlängning av arrendet hade
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
därefter ägt rum. Numera hade med Bergman skriftligen överenskommits,
att hans arrendeförhållande skulle upphöra den 1 januari 1950. Enligt bestämmelserna
i för Bergman gällande arrendekontrakt syntes ingen juridisk skyldighet
föreligga för kronan att inlösa byggnaderna. Diäremot syntes billighetsskäl
tala för att sådan inlösen skedde, särskilt med hänsyn till den omständigheten
att Bergman vid sitt förvärv av byggnaderna uppenbarligen hyst den
uppfattningen, att inlösningsskyldighet förelåge. Denna uppfattning hade av
Bergman hävdats även vid de nu förda förhandlingarna. För kronans inlösen
av byggnaderna, talade även det förhållandet, att huvudbyggnaden kunde efter
ombyggnad disponeras för bostadsändamål och övriga byggnader för förrådsändamål
m. m. Byggnaderna hade vid två åren 1948 och 1949 verkställda
värderingar åsatts ett sammanlagt värde av 29 000 respektive 29 400 kronor.
Förhandlingarna med Bergman hade resulterat i att Bergman förklarat sig
villig överlåta byggnaderna mot en köpeskilling av 37 000 kronor. Denna
summa låge visserligen över det vid värderingarna åsatta värdet men kunde
dock anses vara för kronan godtagbar. I anledning därav hade fortifikationsförvaltningen
med Bergman och dennes hustru avslutat preliminärt kontrakt
om kronans förvärv av byggnaderna för 37 000 kronor. Kontraktet vore avslutat
under förbehåll av Kungl. Maj ds godkännande före den 1 juni 1950.
Fortifikationsförvaltningen har, med överlämnande av kronans exemplar
av förenämnda kontrakt, hemställt, att ett belopp av 37 000 kronor, i stället
för av förvaltningen tidigare anmälda 40 000 kronor, måtte beräknas för inlösen
av byggnader i samband med utvidgning av Svea ingenjörkårs kasernområde.
Departementschefen.
Såsom av det anförda framgår har Uppsalavägens nya sträckning förorsakat,
att Svea ingenjörkårs kasernområde i viss utsträckning måst
tagas i anspråk för övningar. Med anledning härav har fortifikationsförvaltningen
föreslagit en utvidgning av kasernområdet, i samband varmed
erfordras inlösen av vissa byggnader å den i direkt anslutning till området
belägna kronoegendomen Charlottendal. Det är med hänsyn till betydelsen
av fullgod utbildning önskvärt, att kasernområdet utvidgas. Jag
delar fortifikationsförvaltningens uppfattning att byggnadernas ägare bör
beredas ersättning i samband med upphörandet av arrendet. Den mellan
fortifikationsförvaltningen och arrendatorn överenskomna köpeskillingen
synes vara för kronan godtagbar, varför det preliminära avtalet bör godkännas.
I enlighet härmed beräknar jag för inlösen av byggnaderna 37 000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen
att till Inlösen av vissa byggnader å Järvafältet för budgetåret
1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 37 000 kronor.
Marinens deifond.
[3.] Vissa markförvärv. Såsom förut anförts har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
(Kapitalbudgeten: Bil. 24, punkt 17) föreslagit riksdagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 141. 9
att, i av bi cl an på särskild proposition i ämnet, till Yissa markförvärv under
marinens delfond beräkna ett investeringsanslag av 300 000 kronor.
Medelsbehovet avsåg vissa markförvärv i Stockholms södra skärgård.
Fortifikationsförvaltningen har numera i särskilda skrivelser den 23 november
1949 och den 25 januari 1950 framlagt definitiva äskanden för genomförande
av dessa markförvärv. Ärendet är av den natur, att en fullständig
redogörelse för detsamma icke bör lämnas till statsrådsprotokollet. Närmare
upplysningar torde därför få inhämtas genom de handlingar, som
komma att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott. Här må emellertid
följande framhållas.
Fortifikationsförvaltningen har i skrivelse den 23 november 1949 anfört,
att sedan ägaren till Arbottna egendom inom Muskö socken framställt en förfrågan,
huruvida kronan hade intresse av att förvärva egendomen, fortifikationsförvaltningen
inhämtat yttranden i ärendet från chefen för marinen
och 1948 års örlogsbasutredning. Chefen för marinen hade därvid i en särskild
promemoria av anförda skäl förklarat, att han funnit det för flottan
särdeles betydelsefullt att Arbottna egendom nu förvärvades av kronan.
Egendomen omfattade en areal av omkring 1245 hektar. Marinen hade
med hänsyn till vissa närmare angivna planer ett direkt behov av markområden
om cirka 475 hektar. Återstoden av egendomen skulle utgöra en
mycket värdefull reserv för de ytterligare anläggningar av skilda slag,
som i framtiden kunde bli aktuella. Chefen för marinen hade även fram
hållit det betydelsefulla i att viss annan mark inom skärgårdsområdet förvärvades.
Jämväl örlogsbasutredningen hade på närmare angivna skäl tillstyrkt
förvärvet av här avsedda områden.
Fortifikationsförvaltningen har låtit värdera såväl Arbottna egendom som
de övriga områden, vilka chefen för marinen och örlogsbasutredningen
ansett böra förvärvas. Det totala saluvärdet för hela Arbottna egendom har
beräknats till cirka 2 872 000 kronor. Egendomen omfattar omkring 160 hektar
åker och äng, omkring 550 hektar produktiv skogsmark och omkring 535
hektar öar, bergpartier och annan impediment mark. Yärderingsmännen, som
framhållit egendomens sällsynt natursköna läge och dess lämplighet för
tomtexploatering, ha vid värderingen tagit hänsyn till egendomens exploateringsvärde.
För egen del har fortifikationsförvaltningen framhållit, att ämbetsverket
helt delade de framförda synpunkterna rörande förvärv av såväl Arbottna
egendom som övriga till inköp förordade områden. Förvaltningen har
funnit det synnerligen angeläget att områdena i fråga nu förvärvas av kronan
och har därvid framhållit, att pågående eller motsedd exploatering annars
kunde försvåra eller helt omöjliggöra ett tillgodoseende av marinens aktuella
behov av mark inom ifrågavarande skärgårdsområde.
Mot den verkställda värderingen har fortifikationsförvaltningen icke
haft något att erinra. Preliminärt avtal har träffats om förvärv av Arbottna
egendom för kronans räkning för en köpeskilling av 2 800 000 kronor. Avtalet
är slutet under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande före den 1
10
Kungl. Maj ris proposition nr 141.
augusti 1950. Med övriga berörda fastighetsägare ha förhandlingar ännu
icke förts.
Domänstyrelsen har i utlåtande den 4 februari 1950 framhållit, bland annat,
att styrelsen ansåge förutsättningar för närvarande icke föreligga att ställa
Arbottna egendom eller viss del därav under domänverkets förvaltning.
Styrelsen, som ansett värderingsmännens uppskattning av skogsvärdet vara
högt, har med hänsyn till vanskligheten att förutberäkna egendomens
tomtexploateringsvärde avstått från att göra något uttalande rörande skäligheten
av den överenskomna köpeskillingen.
Fortifikationsförvaltningen har vidare i skrivelse den 25 januari 1950
— under erinran att ämbetsverket i sina anslagsäskanden för budgetåret
1950/51 anmält behov av medel till förvärv av vissa markområden i Stockholms
södra skärgård — anfört, att i samverkan mellan ämbetsverket,
chefen för marinen och 1948 års örlogsbasutredning verkställts undersökningar
rörande behovet av vissa ytterligare markförvärv inom nämnda skärgårdsområde.
Därvid hade framkommit, bland annat, att inom det undersökta
området exploatering av mark för fritidsändamål redan ägt rum på
ett flertal platser och att förberedelser för exploatering av nya områden
påginge.
Fortifikationsförvaltningen har framhållit att det ur säkerhetssynpunkt
skulle vara synnerligen olägligt om en av försvaret okontrollerbar tätbebyggelse
komme till stånd inom dessa områden. Ämbetsverket har nu förordat
att vissa angivna områden förvärvas av kronan. Beträffande en del
av dessa ha under förbehåll av Kungl. Majrts godkännande slutits avtal om
överlåtelse till en sammanlagd kostnad av 551 500 kronor.
Fortifikationsförvaltningen liar låtit verkställa närmare utredning beträffande
övriga till förvärv ifrågasatta områdens värde och omfattning. Ämbetsverket
har ansett sig för förvärvens genomförande på frivillig väg eller genom
expropriation böra beräkna ett belopp av i runt tal 686 500 kronor.
Av den nu lämnade redogörelsen framgår, att fortifikationsförvaltningen i
förevarande sammanhang föreslagit förvärv av markområden inom Stockholms
södra skärgård till ett värde av (2 800 000 + 551 500 -F 686 500 =) 4 038 000
kronor.
Fortifikationsförvaltningen har vidare, efter samråd med örlogsbasutredningen,
framhållit önskvärdheten av att ett belopp av 200 000 kronor anvisas
för att möjliggöra förvärv av ytterligare mark, som finnes böra förvärvas
inom ifrågavarande skärgårdsområde. Härjämte har ämbetsverket förordat
att ett belopp av 20 000 kronor anvisas för utmärkande av gränser för de
förvärvade områdena.
Det sammanlagda medelsbehovet för ifrågavarande markförvärv har fortifikationsförvaltningen
sålunda uppskattat till (4 038 000 + 200000 + 20 000=)
4 258 000 kronor.
Fortifikationsförvaltningen har slutligen framhållit, att det kan befinnas
lämpligt att förvärva för marinen betydelsefull mark inom ifrågavarande
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
skärgårdsområde i utbyte mot del av mark, som nu äges eller, vid bifall
till nu framställda förslag, kommer att förvärvas av kronan. För att dylika
åtgärder vid behov skola kunna smidigt genomföras är enligt ämbetsverket
ett önskemål att Kungl. Maj:t skall äga besluta om byte även om saluvärdet
av ifrågakommande bytesobjekt skulle överskrida det maximibelopp, 40 000
kronor, som eljest begränsar Kungl. Maj:ts befogenhet i angivna hänseende.
Dep ar tementschefen.
De skäl fortifikationsförvaltningen åberopat till stöd för sina förslag om
anvisande av medel för förvärv av markområden inom Stockholms södra
skärgård kunna sägas vara av principiellt två olika slag. Å ena sidan har
behovet av mark bedömts med utgångspunkt i nuvarande organisation och
för densamma erforderliga anläggningar i fråga om skyddsrum för materiel,
uppställningsplatser för luftvärn, ankarplatser m. m. A andra sidan har
hänsyn tagits jämväl till de behov som, efter samråd med 1948 års örlogsbasutredning,
bedömts komma att uppstå, därest en utflyttning av btockholms
örlogsbas till ifrågavarande skärgårdsområde i framtiden blir aktuell.
Jag vill därvid till en början erinra om att stridsmedlens utveckling nödvändiggjort
att särskilda åtgärder vidtagas till skydd för fartygsmaterielen
och att riksdagen beslutat anvisa medel för anordnande av skyddstunnlar
för flottans fartyg. De till förvärv föreslagna områdena erbjuda utomordentliga
möjligheter att genomföra beslutade och fullfölja planerade anläggningar
av detta slag. Ett förvärv av områdena är vidare av största betydelse för
att erhålla önskvärd rörelsefrihet för att tillgodose andra ur baseringssynpunkt
framträdande behov.
Här må vidare framhållas att, enligt vad jag erfarit, det närmast till hands
liggande alternativet för eu utflyttning av Stockholms örlogsbas tar sikte
på viss plats inom skärgårdsområdet. En utflyttning enligt detta alternativ
— det enda varmed örlogsbasutredningen för närvarande räknar — kommer
att ställa stora anspråk på mark. I stort sett erfordras för eu utflyttad
örlogsbas samma områden som för att tillgodose marinens nuvarande behov.
Inom här avsedda skärgårdsområde pågår eller väntas komma att igångsättas
en omfattande exploaterings verksam het.* Det är uppenbart att en
dylik exploatering icke är förenlig med försvarets intressen. Även för den
enskilde måste det vara till fördel att icke behöva riskera att planera eller
verkställa bebyggelse å mark, som inom kort försvaret kan göra anspråk
på att få förvärva.
Av nu anförda skäl finner jag mig — trots de avsevärda värden, varom
nu är fråga — böra förorda, att medel anvisas för genomförande av de av
fortifikationsförvaltningen föreslagna markförvärven. Jag förutsätter emellertid
därvid att, därest det framdeles skulle visa sig att behov icke föreligger
av all den mark, som nu förordas skola förvärvas, frågan om dess försäljning
av myndigheterna ägnas vederbörlig uppmärksamhet. Enligt min mening
böra nämligen icke större markområden bibehållas i kronans ägo än
som, sedan bl. a. frågan om Stockholms örlogsbas’ utflyttning avgjorts, befinnes
ändamålsenligt.
12
Kungl. Ma j ris proposition nr 141.
Mot omfattningen av de av fortifikationsförvaltningen föreslagna markförvärven
har jag icke något att erinra.
Icke heller har jag något att erinra mot det av fortifikationsförvaltningen
beräknade medelsbehovet för genomförandet av de föreslagna markförvärven.
De avtal som träffats med vissa markägare inom området synas sålunda
böra godkännas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut
om och i vilken mån övriga markförvärv böra genomföras, eventuellt genom
expropriationsförfarande.
För att möta oförutsedda utgifter torde böra beräknas en viss medelsreserv.
För anslagets avrundning torde denna kunna bestämmas till 162 000
kronor, varför det anslag som bör anvisas för här avsedda markförvärv bör
bestämmas till (4038 000 + 162 000=) 4 200 000 kronor. Från anslaget torde,
enligt beslut av Kungl. Maj:t, få bestridas kostnader för utmärkande a v
gränser för förvärvade områden och, därest så skulle visa sig ändamålsenligt,
jämväl för förvärv av ytterligare mark inom skärgårdsområdet i det i
det föregående angivna syftet.
Jag förordar således att för ifrågavarande ändamål äskas ett anslag av
4 200 000 kronor.
Av fortifikationsförvaltningen anförda skäl för att utan riksdagens hörande
utbyte av mark inom skärgårdsområdet skall kunna genomföras, även om
saluvärdet av kronans bytesmark överstiger 40 000 kronor, finner jag bärande.
Jag förordar förty, att bemyndigande för Kungl. Maj:t att godkänna avtal
om dylikt byte utverkas.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t
måtte föreslå riksdagen att
a) till Vissa markförvärv för budgetåret 1950/51 anvisa ett
investeringsanslag av 4 200 000 kronor;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtal om byte av
kronan tillhörig, för marinens behov avsedd mark inom Stockholms
södra skärgård mot annan mark därstädes, även om
saluvärdet av bytesobjekten överstiger 40 000 kronor.
[4.] Vattenledning för militära anläggningar å Rindön och Stensiätten samt för
Vaxholms stad. Enligt skrivelser 1943:411 och 1944:497 medgav riksdagen,
bland annat, att i proposition 1943:287 (s. 43—50 och 54 o. 55) samt 1944:
288 (s. 51—55) framlagt förslag om anordnande av vattenledning för militära
anläggningar å Ilindön och Stensiätten samt för Vaxholms stad finge genomföras
med anlitande av de av riksdagen å kapitalbudgeten under försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, för budgetåren 1943/44
och 1944/45 anvisade investeringsanslagen till Vissa byggnadsarbeten m. m.
På sätt av proposition 1944: 288 framgår beräknades kostnaderna för företaget
preliminärt till 980 000 kronor, varav 665 000 kronor borde belasta
den enligt 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen för byggnadsarbeten
för armén under femårsperioden 1942/47.
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 141.
Det förslag till anordnande av vattenledning, som sålunda förelädes 1943
och 1944 års riksdagar, innebar att såsom vattentäkt skulle utnyttjas Strömsviken
ooli Siggestaträsket å Yärmdön (Siggesta-alternativet). Beträffande
vattenledningsföretagets omfattning hade man räknat med två alternativ,
det ena avsett att tillgodose allenast de militära behoven och det andra
jämväl Vaxholms stads behov av vatten. Därvid förutsattes att staden, som
ansett sig icke kunna lämna något engångsbidrag, skulle bidraga med vissa
årliga belopp, avseende dels ränta och amortering å de av vattenledningsföretagets
utökning betingade merkostnaderna och dels ersättning för förbrukad
vattenmängd. De ovan angivna kostnaderna hänförde sig till det
större alternativet.
Genom beslut den 26 april 1946 fann Kungl. Maj:t gott dels fastställa
ingivna ritningar till vattenledning för Bindön och Stenslätten samt för
Vaxholms stad (Siggesta-alternativet), dels och bemyndiga marinförvaltningen
att gå i författning om utförande av ifrågavarande anläggning inom viss
angiven kostnadsram.
Genom samma beslut godkände Kungl. Maj:t vidare ett med Vaxholms
stad träffat, den 24 och 25 april 1946 dagtecknat förslagskontrakt, enligt
vilket kronan förband sig, bland annat, att leverera vatten till stadens områden
på Eindön och Vaxön intill en sammanlagd vattenmängd av högst
200 000 m3 per år och 750 m8 per dag. För vattenleveranserna skulle kronan
av staden erhålla ersättning i form av dels årlig grundavgift, beräknad efter
amortering på 35 år vid en årsränta av 3,5 % av merkostnaden för vattenledningens
utbyggnad jämväl för Vaxöns anslutning, dels och förbrukningsavgift
beräknad på sätt närmare angivits i kontraktet, därvid staden förband
sig att uttaga minst 90 000 m3 vatten per år.
Sedan svårigheter uppstått att träffa erforderliga uppgörelser med av
vattenledningsföretaget berörda markägare hemställde marinförvaltningen i
skrivelse den 30 november 1946 hos Kungl. Maj:t om expropriationstillstånd
för genomförande av Siggesta-alternativet. I samband med remissbehandlingen
av sistnämnda framställning väcktes nya förslag rörande företagets
utförande, varvid bland annat ett förslag att såsom vattentäkt utnyttja Ekefjärden
å Bogesundslandet (Ekefjärds-alternativet) upptogs till behandling.
Härjämte framlade fortifikationsförvaltningen ett reviderat förslag till utförande
av Siggesta-alternativet.
I samband med ärendets vidare beredning inom försvarsdepartementet
framkom emellertid, att undersökningar verkställts av Vatten by ggnadsbyrån
i Stockholm —■ på uppdrag av Österåkers kommun —- rörande ett vattenledningsprojekt
inom kommunen i syfte att förse bland annat Österskär
med vatten. Fråga uppkom härvid huruvida ett samgående vore tänkbart
för att lösa Österåkers, Eindöns och Vaxholms vattenfrågor, varvid såsom
vattentäkt skulle kunna utnyttjas sjön Garn sviken i Österåkers socken
(Garnsviken-alternativet). Sedan det befunnits att sistnämnda alternativ
borde närmare utredas, åtog sig Österåkers kommun att föranstalta härom,
14
Kungl. Maj-M proposition nr 141.
ander förutsättning dock att kronan, därest företaget ej bleve realiserat,
svarade för viss del av utredningskostnaderna.
Berörda utredning har numera resulterat i ett detaljerat förslag av Vattenbyggnadsbyrån.
Över förslaget har fortifikationsförvaltningen den 17
november 1949 och länsstyrelsen i Stockholms län, efter hörande av Vaxholms
stad och Österåkers kommun, den 11 februari 1950 avgivit utlåtanden.
För egen del har jag bibragts den uppfattningen, att Garnsviken-alternativet
i tekniskt hänseende synes vara fullt jämförbart med Siggesta-alternativet
och i vissa avseenden överlägset detsamma. Då vattenkostnaderna beräknas
bliva i stort sett av enahanda storlek enligt båda förslagen synes
Garnsviken-alternativet — i varje fall på längre sikt — vara att föredraga,
särskilt som enligt detta förslag möjligheter skapas att förse ett stort antal
relativt tättbefolkade orter utmed huvudledningens sträckning med vatten.
Förhandlingar pågå för närvarande mellan de intresserade parterna rörande
formerna för ett samgående enligt Garnsviken-alternativet samt i fråga om
möjligheterna för Vaxholms stad och Österåkers kommun att erhålla statliga
lån eller bidrag till företagets genomförande ävensom erforderliga
byggnadstillstånd. Under förutsättning att ifrågavarande spörsmål erhålla
en positiv lösning samt att eu överenskommelse kan träffas mellan kronan
och Vaxholms stad rörande reglering av det i det föregående berörda, av
Kungl. Maj:t godkända avtalet mellan kronan och staden, torde staden och
kommunen vara villiga att själva ombesörja anläggningens utförande, i vilket
fall kronans vattenbehov synes böra tillgodoses i avtalsmässig ordning.
En noggrann prövning måste givetvis företagas i syfte att utröna kronans
vattenkostnader dels därest ett separat vattenverk för kronan och Vaxholm
kommer till stånd i enlighet med därför upprättade förslag, dels för det
fall att kronan blir abonnent och vattnet levereras vid respektive etablissement,
dels och slutligen för det fall att kronan blir abonnent men själv
ombesörjer anläggningens utförande å 3timlön och Stenslätten. Därest riksdagen
icke har något däremot att erinra torde det få ankomma på Kungl.
Maj:t att på grundval av utredningar i angivna hänseenden besluta, huruvida
vattenförsörjningen för de militära etablissementen å Bindön och Stenslätten
skall ordnas genom anslutning till Garnsviken-alternativet. Skulle
därvid visa sig ur ekonomiska och andra synpunkter lämpligast att kronan
själv ombesörjer erforderliga anläggningar å Bindön och Stenslätten torde
Kungl. Maj:t böra äga för ändamålet anlita erforderligt belopp av de av
riksdagen för vattenförsörjningens ordnande anvisade medlen. Biksdagens
bemyndigande härtill torde böra inhämtas.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj;i måtte föreslå
riksdagen medgiva,
att av riksdagen för anordnande av vattenledning för militära
anläggningar å Bindön och Stenslätten samt för Vaxholms
stad anvisade medel må omdisponeras i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts.
Kungl. May.ts proposition nr 141.
15
Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
hemställt förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-llegenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition
av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Fredrik v. Scheele.
\