Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
1
Nr 127.
Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående bemgndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m.;
given Stockholms slott den 10 mars 1950.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås fortsatt tillämpning under budgetåret 1950/51 av
det av riksdagen för budgetåret 1949/50 lämnade medgivandet för Kungl.
Maj :t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
m. m. av viss kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 127.
2
Kunql. Maj:ts proposition nr 127.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms
slott den 10 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter förslag till bemgndigande
att försälja viss kronan tillhörig fast egendom, m. m. och anför därvid följande.
I anledning av proposition nr 87 medgav 1949 års riksdag (jordbruksutsk.
uti. nr 20; r. skr. nr 242), att Kungl. Maj :t finge under budgetåret 1949/50
utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning av
kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet
å egendomen uppginge till högst 40 000 kronor, eller, där taxeringsvärde
icke vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppginge till högst nämnda belopp. Kungl. Maj :t ägde därvid att i huvudsaklig
överensstämmelse med av dåvarande chefen för finansdepartementet
vid anmälan av propositionen angivna riktlinjer föreskriva de former och
villkor, under vilka försäljningarna skulle äga rum. Där så befunnes lämpligt,
skulle Kungl. Maj :t ha befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet
överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars taxerings-
eller uppskattningsvärde icke överstege 20 000 kronor, respektive åt
länsstyrelse, såvitt anginge allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, vars
taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege 10 000 kronor.
Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte
samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom
beträffande avstående utan ersättning av lcronomark, som kunde erfordras
till järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge
dock av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast
i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors
värde.
Genom cirkulär till statsmyndigheterna den 10 juni 1949 (nr 434) har
Kungl. Maj :t till kännedom meddelat vad riksdagen sålunda beslutat.
Befogenheten att, med viss begränsning beträffande egendomens värde, åt
central förvaltningsmyndighet överlämna försäljningsrätten har Kungl.
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
3
Maj:t tagit i anspråk genom försäljningsbemyndiganden för telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Genom beslut den 10 juni 1949 har Kungl. Maj :t bemyndigat
nämnda myndigheter att under budgetåret 1949/50 försälja och byta under
deras förvaltning stående fastigheter, vilkas taxerings- eller uppskattningsvärden
icke överstege 20 000 kronor. Vidare har Kungl. Maj :t genom beslut
sistnämnda dag bemyndigat länsstyrelserna att under budgetåret 1949/50,
i den mån försäljningsfrågan icke av länsstyrelse underställts Kungl. Maj :ts
prövning, försälja allmänna arvsfonden tillfallen fast egendom, vars taxeringsvärde
eller, där taxeringsvärde icke vore åsatt, det vid särskild uppskattning
utrönta saluvärdet icke överstege 10 000 kronor.
Kungl. Maj :t har för dessa bemyndiganden meddelat samma föreskrifter
rörande sättet och villkoren för försäljningarna, som gällt under närmast
föregående budgetår. Sålunda skulle vid försäljning av mark, avsedd för
tätbebyggelse, utlåtande inhämtas från bostadsstyrelsen angående köpeskillingen,
varjämte, därest den säljande myndigheten funne sig icke kunna
godtaga bostadsstyrelsens förslag, ärendet skulle hänskjutas till Kungl.
Maj :t för avgörande.
På sätt vid utverkande av försäljningsbemyndigandet har förutsatts skall
riksdagen årligen erhålla en redogörelse för de försäljningar, som med stöd
av bemyndigandet verkställts under närmast föregående kalenderår. I sådant
syfte ha upprättats sammanställningar departementsvis över de under
kalenderåret 1949 försålda fastigheterna. Dessa sammanställningar torde
få överlämnas till vederbörande riksdagsutskott.
Departementschefen. Det av 1949 års riksdag lämnade medgivandet för
Kungl. Maj :t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om
försäljning m. m. av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom
avsåg budgetåret 1949/50. Nytt bemyndigande, gällande för nästa budgetår,
bör nu utverkas.
Såsom framgår av vad förut anförts skall myndighet vid fråga om försäljning
av statlig jord avsedd för tätbebyggelse alltid höra bostadsstyrelsen
angående den ifrågasatta köpeskillingen. Om vederbörande myndighet
ej godtager bostadsstyrelsens förslag, hänskjutes ärendet till Kungl. Maj:ts
avgörande. Denna ordning är dock endast tänkt såsom ett provisorium i
avvaktan på att frågan om formerna för en samordning mellan statens prispolitik
vid fastighetsförsäljningar och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten
löses.
I detta sammanhang vill jag erinra om, att i direktiven till den utredning,
som chefen för justitiedepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 18 juni 1949 tillkallat för att uppgöra förslag till råd och anvisningar
rörande tekniken vid fastighetsvärderingar vid tillämpning av expropriationslagen
(se prop. nr 184/1949), för närmare övervägande rekommenderats
ett förslag att inrätta ett centralt organ för markvärdering. Detta organ
skulle på begäran av expropriationsdomstol kunna avgiva yttranden i vär
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
deringsfrågor, särskilt sådana av ekonomisk-teknisk art, ävensom lämna
expropriationsorganen råd i olika detalj spörsmål etc.
Därest ett centralorgan för markvärdering kommer till stånd, tala, såsom
i förenämnda direktiv även framhållits, vissa skäl för att alla markvärderingsfrågor,
som handläggas inom centralförvaltningen, koncentreras till
denna institution och att således även bostadsstyrelsens nuvarande funktion
beträffande kronans markförsäljningar överflyttas dit. En sådan överflyttning
synes dock lämpligen ej kunna ske, förrän det nya centralorganet
kommit i gång med de uppgifter, som i första hand skola fullgöras av detsamma,
och formerna för dess verksamhet närmare prövats av riksdagen.
Detta torde ej kunna ske under innevarande år. Härtill kommer att frågan
om formerna för en samordning mellan statens prispolitik vid fastighetsförsäljningar
och den sociala bostadsbyggnadsverksamhcten alltjämt ej är
slutligt utredd samt att frågan om prissättningen vid försäljning av kyrklig
jord ännu är föremål för utredning.
Jämväl under nästa budgetår torde alltså de allmänna riktlinjer för förfarandet
och med avseende å villkoren för fastighetsförsäljningarna, som
hittills tillämpats, höra gälla. Enligt dessa riktlinjer skall försäljningen,
därest ej särskilda skäl till annat föranleda, äga rum vid offentlig auktion.
Vidare skall tillses att vid försäljningarna ur statens synpunkt erhållas så
fördelaktiga priser som möjligt. Jag vill emellertid understryka att sådana
särskilda skäl, som kunna föranleda avvikelser från de allmänna reglerna,
numera föreligga i betydligt större utsträckning än vid den tidpunkt, då ifrågavarande
allmänna riktlinjer förelädes riksdagen (se prop. nr 241/1942).
Som förut nämnts har kravet på högsta möjliga köpeskilling vid försäljning
av mark för tätbebyggelse fått i viss utsträckning stå tillbaka för kravet på
samordning med den sociala bostadspolitiken. Ett lägre anbud än det högsta
kan sålunda under vissa omständigheter komma att godtagas. Beträffande
jordbruksfastigheter har den numera erforderliga samordningen mellan
försäljning å offentlig auktion och efterföljande prövning av förvärvstillstånd
medfört ökad tidsutdräkt såsom även riksdagens revisorer uppmärksammat.
Särskilt ha olägenheter framträtt, där högsta anbudet vid auktionen
avgivits av en person, vilken sedermera vägrats förvärvstillstånd. Vidare
kunna förekomma fall, där vederbörande fastighet på grund av ägornas
omfattning och belägenhet m. m. lämpligen icke bör bestå såsom självständig
jordbruksenhet utan ingå i den statliga rationaliseringsverksamheten
på ifrågavarande område. Att under sådana förhållanden utlysa offentlig
auktion för fastighetens försäljning synes mindre lämpligt. Praktiska
skäl tala därvid för att vederbörande lantbruksnämnd, som jämlikt lagen
den 17 juni 1948 (nr 329) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet
lämnar tillstånd till förvärvet av fastigheten, även erhåller uppdrag
att försälja densamma eller att förvärva den för den statliga rationaliseringsverksamheten.
Därvid måste dock alltid tillses att statens eller allmänna
arvsfondens intressen icke eftersättas. Priset bör sålunda icke få understiga
det värde, som fastigheten skäligen kan anses hava. Jag förutsätter
Kungl. Maj:ts proposition nr 127.
5
att, därest riksdagen ej gör någon erinran häremot, försäljning av fastigheter
för jordbruksändamål må ske med beaktande av de av mig nu anförda
synpunkterna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
a) medgiva, att Kungl. Maj :t må under budgetåret 1950/
5T utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta
om försäljning av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig
fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår
till högst 40 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke
är åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppgår till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig i det föregående angivna riktlinjer
föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna
skola äga rum, med rätt för Kungl. Maj :t att, där så
befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet överlämna
beslutanderätten rörande försäljning av egendom,
vars taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstiger
20 000 kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt angår allmänna
arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxeringseller
uppskattningsvärde icke överstiger 10 000 kronor;
b) förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande
byte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt
av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning
av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän
väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående
må av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet
endast i avseende å obebyggt område av högst
5 hektars yta eller 2 000 kronors värde;
c) uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,
i författning eller eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter
angående rätt för Kungl. Maj :t eller förvaltningsmyndighet
att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt
upplåta kronan tillhörig fast egendom alltjämt skola
gälla.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten, att proposition, av den lydelse
bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skiöld.