Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
1
Nr 115.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni
194-7 (nr 303); given Stockholms slott den 10 mars
1950.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen
den 30 juni 1947 (nr 303).
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
1
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 saml. Nr 115—116.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1947
(nr 303).
Härigenom förordnas, att prisregleringslagen den 30 juni 19471, vilken
jämlikt lag den 3 juni 1949 (nr 317) gäller till och med den 30 juni 1950,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1951.
1 Senaste lydelse av 2 § se 1948: 408.
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 24 februari 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng,
Ericsson, Weijne, Andersson, Lingman.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om fortsatt giltighet
av prisregleringslagen den 30 juni 1947 (nr 303) och anför därvid följande.
Nu gällande prisregleringslag utfärdades den 30 juni 1947 och trädde i
kraft den 1 juli samma år. Lagen gällde ursprungligen till och med den 30
juni 1948 men har därefter successivt förlängts, senast genom lagen den 3
juni 1949, nr 317. Enligt sistnämnda lag har prisregleringslagen erhållit
fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1950.
Beträffande det närmare innehållet i prisregleringslagen må följande
här nämnas.
Enligt den inledande bestämmelsen i 1 § prisregleringslagen erfordras,
för att lagens huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, att särskilt
förordnande därom meddelats. Sådant förordnande må meddelas vid krig
eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden. Förordnande meddelas av Konungen med
riksdagens samtycke, dock att, när riksdagen ej är samlad, provisoriskt
förordnande må meddelas av Konungen. Genom kungörelse den 30 juni 1947
(nr 304) meddelade Konungen med riksdagens samtycke förordnande, varom
nyss är sagt, att gälla från och med den 1 juli 1947 tills vidare. Förordnandet
är alltjämt gällande.
I 2 § äro vissa definitioner upptagna. Sålunda stadgas i nämnda paragraf,
att med tjänst avses sådan tjänst som någon, yrkesmässigt eller eljest,
såsom företagare utför åt annan, att lika med utförande av tjänst skall
anses dels utövande av sådan hotell- eller pensionatrörelse, som omfattar
minst nio för gästers härbärgerande avsedda rum, dels ock upplåtelse av
rätt att nyttja förnödenhet samt att lika med försäljning av förnödenhet
skall anses överlåtelse eller upplåtelse av förmögenhetsrättighet av immateriell
art, så ock upplåtelse av rättighet att å fastighet avverka skog eller
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
att där taga torv, ler, grus, sten eller annat, som icke är att hänföra till fastighetens
vanliga avkastning.
Enligt 3 § första stycket äger Konungen eller myndighet som Konungen
bestämmer fastställa visst pris, som prövas skäligt, att gälla såsom normalpris
vid frivillig försäljning av viss förnödenhet eller vid frivilligt utförande
av viss tjänst. I andra stycket föreskrives, att normalpris icke må överskridas
med mindre säljaren eller företagaren erhållit tillstånd därtill. Den
som fastställt normalpriset äger bestämma på vilken myndighet det skall
ankomma att bevilja sådant tillstånd.
I 4 § stadgas att om någon till offentlig myndighet gjort särskild utfästelse
beträffande högsta pris, till vilket viss förnödenhet må av honom försäljas
eller viss tjänst utföras, eller eljest beträffande den ordning, i vilken
försäljning må ske eller tjänsten utföras, priset icke må överskridas eller
utfästelsen eljest frångås med mindre myndigheten givit tillstånd därtill.
I 5 § finnas vissa stadganden om s. k. tvångskartellering m. m.
Bestämmelser angående prisstopp meddelas i 6 §. Sålunda stadgas i 6 §
1 mom. första stycket, att Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger föreskriva, att den som frivilligt säljer viss förnödenhet eller
som frivilligt utför viss tjänst icke må utan tillstånd överskrida det pris å
förnödenheten eller tjänsten, som han tillämpade å dag som i föreskriften
angives, eller, om han då icke sålde förnödenheten eller utförde tjänst varom
fråga är, det pris som den angivna dagen var att anse som gängse pris
eller som han före nämnda dag senast tillämpat. Därest efter den i föreskriften
angivna dagen överlåtelse skett av rörelse, i vilken försäljes förnödenhet
eller utföres tjänst som med föreskriften avses, skall dock såsom
stoppris för den nye innehavaren av rörelsen gälla det pris, som den föregående
innehavaren högst ägt uttaga. Enligt andra stycket i samma moment
må föreskrift om prisstopp meddelas att gälla för viss tid, högst sex
månader. Då skäl därtill äro må prisstoppet förlängas, varje gång för högst
sex månader. Den som meddelat föreskrift om prisstopp äger bestämma på
vilken myndighet det skall ankomma att bevilja tillstånd till prishöjning.
Vidare stadgas i 6 § 2 mom., att om prisstopp föreskrivits beträffande
viss förnödenhet eller tjänst och priset därefter finnes vara högre än som
kan anses skäligt, Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
äger förordna om skälig sänkning av priset. Sådant förordnande må jämväl
meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Förordnandet
gäller under den tid prisstoppet är gällande. Det fastställda priset må
icke överskridas utan tillstånd av myndighet som Konungen bestämmer.
Enligt 7 § äger Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer
föreskriva, att viss förnödenhet icke må försäljas eller saluhållas eller viss
tjänst utföras eller erbjudas med mindre priset å förnödenheten eller tjänsten
godkänts av myndighet som Konungen bestämmer. Sådan föreskrift
må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare eller företagare. Godkänt
pris må icke överskridas utan tillstånd av myndigheten. Har pris godkänts
på sätt nyss sagts och inträda därefter sådana på prisbildningen
Kungl. Maj.ts proposition nr 115.
5
inverkande förhållanden att priset skäligen bör sänkas, äger Konungen
eller myndighet som Konungen bestämmer förordna om sådan prissänkning.
Dylikt förordnande må jämväl meddelas beträffande allenast viss säljare
eller företagare.
I 8 § meddelas ett allmänt förbud mot prisocker och 9 § innehåller bestämmelser
om s. k. kombinationsavtal. Vidare meddelas i 10 § föreskrifter
om viss uppgiftsskyldighet. Enligt 11 § äger myndighet som Konungen
bestämmer meddela vissa föreskrifter rörande anslag med prisuppgifter
m. m. I 12—14 §§ äro ansvarsbestämmelser upptagna och i 15, 17 och 18 §§
meddelas vissa processuella föreskrifter.
Närmare bestämmelser angående tillämpningen av prisregleringslagen ha
av Kungl. Maj :t meddelats genom kungörelse den 30 juni 1947 (nr 305).
Denna kungörelse gällde ursprungligen till och med den 30 juni 1948 men
har sedermera successivt förlängts, senast genom kungörelsen den 3 juni
1949, nr 318, för tiden till och med den 30 juni 1950.
Bestämmelser rörande allmänt prisstopp ha utfärdats dels av statens priskontrolInämnd
den 31 oktober 1942 dels ock av Kungl. Maj:t genom kungörelser
den 4 juni 1943, nr 310, den 25 maj 1945, nr 209, och den 30 juni
1947, nr 306. Sistnämnda kungörelse, som trädde i kraft den 1 juli 1947
samt gällde till och med den 31 december samma år, har därefter successivt
förlängts, senast genom kungörelsen den 29 december 1949, nr 686.
Enligt sistnämnda kungörelse har 1947 års kungörelse erhållit fortsatt giltighet
för tiden till och med den 30 juni 1950. Prisstoppdagen är i flertalet
fall den 31 oktober 1942.
I detta sammanhang må vidare nämnas, att Kungl. Maj :t den 29 december
1949 — på föredragning av dåvarande statsrådet och chefen för folkhushållningsdepartementet
— utfärdat vissa föreskrifter angående lönsamhetsberäkningar
i prisärenden. I
I en den 28 januari 1950 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrivelse har
statens priskontrollnämnd — under erinran att giltighetstiden för prisregleringslagen
utginge den 30 juni 1950 — anfört att den gynnsamma ekonomiska
utvecklingen och den ökade varutillgången inom landet hade gjort
det möjligt för nämnden att efter hand under år 1949 upphäva prisregleringen
på vissa områden. Nämnden hade även för avsikt att inom den närmaste
tiden upphäva priskontrollen på ytterligare en del områden, främst
sådana för vilka en ogynnsam prisutveckling icke ansåges behöva befaras.
Med hänsyn till förutsättningarna för inkomststabiliseringspolitiken vore
det emellertid erforderligt, att under år 1950 bibehålla prisregleringen på
alla de försörjningsviktiga områden, där en prishöjning kunde befaras bli
följden av prisregleringens slopande. Det syntes vidare klart, att priskontrollen
icke kunde hävas på sådana varuområden, där priserna hölles nere
genom subvention av statsmedel.
6
Kungi. Maj:ts proposition nr 115.
Sedan nämnden erinrat om att i statsverkspropositionen till innevarande
ärs riksdag uttalats, att förutsättningar såvitt nu kunde bedömas icke saknades
för en förbättring av det ekonomiska läget även i fortsättningen, har
nämnden vidare anfört, att en ytterligare förbättring av det ekonomiska
läget kunde leda till en begränsning av nämndens verksamhet under första
halvåret 1951. Det borde emellertid framhållas att — om icke den ekonomiska
utvecklingen under år 1950 bleve utomordentligt gynnsam —- ett
övergivande av inkomststabiliseringslinjen och subventionspolitiken vid 1950
ärs utgång kunde komma att resultera i en stark oro på arbetsmarknaden
och en pressning uppåt av prisnivån. Största försiktighet borde därför iakttagas
vid bedömning av frågan om förlängning av prisregleringslagens giltighetstid.
Nämnden hade på grund härav kommit till den uppfattningen,
att prisregleringslagen borde äga fortsatt giltighet under hela budgetåret
1950/51.
Priskontrollnämnden har härefter anfört.
I detta sammanhang vill nämnden peka på vissa organisatoriska svårigheter,
som i nuvarande läge kunna uppkomma vid en snäv begränsning av
prisregleringslagens giltighetstid. Som förut framhållits kräver inkomststabiliseringspolitiken,
att prisreglering inom vissa områden bibehålies åtminstone
under hela året 1950. Om prisregleringslagens giltighetstid emellertid
nu begränsas till att avse allenast sistnämnda år och priskontrollnämnden
till följd därav skall upphöra med sin verksamhet vid årsskiftet 1950/51,
blir det nödvändigt för nämnden att redan under årets lopp vidtaga åtgärder
för en avveckling av organisationen, bland annat genom uppsägning efter
hand av personalen. Dessutom torde under sådana förhållanden vara att
räkna med, att personalen i stor utsträckning självmant kommer att söka
sig anställning utom nämnden, i den mån icke staten kan garantera fortsatt
anställning efter nämndens upphörande. Att en personalavgång i så hastig
takt som sålunda kan förväntas ske, i hög grad kan komma att försvåra och
i sämsta fall omöjliggöra för nämnden att intill årets slut fullgöra sina arbetsuppgifter
är obestridligt. Den uppluckring av priskontrollen som kan
bli en följd härav, kan komma att utgöra en svår påfrestning för stabiliseringspolitikens
genomförande. Svårigheterna i organisatoriskt hänseende
skulle otvivelaktigt bli särskilt stora, om riksdagen under en höstsession —
efter att under vårsessionen ha beslutat en begränsning av lagens giltighetstid
till år 1950 — vid en omprövning av den ekonomiska situationen skulle
finna det nödvändigt att förlänga giltighetstiden.
Priskontrollnämnden har jämväl framhållit, att även om prisregleringslagens
giltighetstid förlängdes på ett år, det stode statsmakterna fritt att begränsa
tillämpningen av föreskrifterna i lagen i den utsträckning vartill den
ekonomiska utvecklingen kunde föranleda. I
I priskontrollnämndens skrivelse har vidare omnämnts, att priskontrollnämndens
råd —- som även behandlat förevarande ärende — instämt i de
av nämnden anförda synpunkterna, dock att ledamöterna herrar IJndberger
och Throne-Holst avgivit följande särskilda yttrande.
Enligt vår mening kan upphörandet av det system av överenskommelser
och statliga ingrepp som brukar sammanfattas under rubriken stabilise
-
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
ringspolitik endast ske under endera av två förutsättningar, nämligen antingen
att det ekonomiska läget i landet befinnes vara så stadigt att man kan
överlämna inkomstbildningen i fortsättningen åt de fria krafterna eller också
att myndigheterna genom penningpolitiska åtgärder sörjer för att utrymmet
för inkomststegringar icke blir större än statsmakterna finner lämpligt
och betryggande. I den artificiella stabiliseringslinjens övergivande ingår
därför priskontrollens successiva avveckling som ett oskiljaktigt led.
Vi anser vidare att hänsyn till personalen, respektive till önskan att kunna
behålla goda tjänstemän under den tid de fortfarande behövs, inte kan
anföras som motiv för att bibehålla prisregleringen. De viktigaste posterna
under avvecklingstiden bör kunna upprätthållas genom att förordna personer,
som redan har eller jämsides med denna avveckling får ordinarie
statstjänst, att tillsvidare arbeta hos priskontrollnämnden.
Vi har däremot ingen invändning mot att lagens giltighetstid av praktiska
skäl av riksdagen förlängs på ett helt år om blott tillräcklig tonvikt läggs på
statsmakternas självklara frihet att dessförinnan när som helst sätta lagen
ur kraft.
I sin förenämnda skrivelse har priskontrollnämnden vidare uttalat, att
nämnden icke föresloge någon ändring i prisregleringslagen.
Departementschefen. För ett fullföljande av stabiliseringspolitiken i enlighet
med de riktlinjer, som uppdragits i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag, är det enligt min mening nödvändigt att den statliga
priskontrollen upprätthålles jämväl efter den 30 juni 1950, då giltighetstiden
för prisregleringslagen utgår. Jag tillstyrker därför, att prisregleringslagen
förlänges att gälla även för tiden efter sistnämnda dag.
Beträffande frågan huruvida denna förlängning bör omfatta hela nästkommande
budgetår eller kortare tid vill jag erinra om att såväl priskontrollnämnden
som nämndens råd enhälligt förordat en förlängning avseende
hela budgetåret. Jag ansluter mig till denna mening och förordar således,
att prisregleringslagen förlänas fortsatt giltighet för tiden till och med den
30 juni 1951. Jag vill samtidigt erinra om att prisregleringslagen är en fullmalctslag
och att en förlängning av lagen för viss tid icke i och för sig
innebär, att de särskilda bestämmelserna i lagen skola äga tillämpning under
tiden i fråga.
I detta sammanhang vill jag understryka angelägenheten av att priskontrollnämnden
fullföljer den av nämnden tillämpade principen att, i samma
män som risker för en ogynnsam prisutveckling på ett visst område icke
behöva befaras, avveckla priskontrollen på området i fråga. I fråga om priskontrollnämndens
personalbehov vill jag framhålla att detta givetvis måste
anpassas efter de uppgifter, som vid varje tillfälle åvila nämnden. I den
män personalreduktioner kunna ske böra de sålunda äga rum, men å andra
sidan kräves en planläggning av nämndens arbete på något längre sikt. Eljest
finnas stora risker för att den mera kvalificerade personalen hos nämnden
ser sig föranlåten att övergå till annan tjänst utan att avvakta den tidpunkt,
då arbetsuppgifterna försvinna. Detta skulle innebära såväl ökade
o Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
utgifter för statsverket som större svårigheter för nämnden att fylla sina
uppgifter.
I enlighet med vad sålunda anförts har inom finansdepartementet upprättats
förslag till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni
1957 (nr 303). Förslaget torde såsom Bilaga1 få fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över nämnda lagförslag måtte för det i § 87 regeringsformen ornförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Ingvar J:son Rörs.
1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
9
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 9 mars
1950.
Närvarande:
justitieråden Geijer,
Lech,
regeringsrådet Quensel,
justitierådet Beckman.
Enligt lagrådet den 9 mars 1950 tillhandakommet utdrag av protokoll över
finansärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 24 februari
1950, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i
§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag
till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1957
(nr 303J.
Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen i finansdepartementet, hovrättsrådet Henning Nitelius.
Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.
Ur protokollet:
Bengt Larson.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 115.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 10 mars 1950.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Sköld, Quensel, Danielson, Vougt,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Andersson, Lingman.
Etter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Sköld, lagrådets den 9 mars 1950
avgivna utlåtande över det till lagrådet den 24 februari 1950 remitterade förslaget
till lag om fortsatt giltighet av prisregleringslagen den 30 juni 1957
(nr 303).
Föredraganden hemställer att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Skiöld.