Kungl. Maj:ts proposition nr 100

1

Nr 100.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret
1950/51 till avlöningar och omkostnader vid
statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka,
m. m.; given Drottningholms slott den 17 februari
1950.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,
enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Eije Mossberg.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

I propositionen framlägges förslag om löneförbättring fr. o. m. den
1 januari 1951 för vissa läkare vid statens sinnessjukhus och statens anstalt
för fallandesjuka genom en avlöningsförstärkning till överläkare med 5 004
kronor, till förste läkare med 4 008 kronor samt till andre läkare med 3 000
kronor, allt för år räknat. Förstärkningen till andre läkare föreslås dock
utgå först efter två års tjänstgöring vid statligt sinnessjukhus eller annat
därmed jämförligt sinnessjukhus eller vid fångvården tillhörande sinnessj
ukavdelning.

I propositionen föreslås inrättande av sammanlagt 191 nya tjänster vid
sinnessjukhusen, varav 130 ordinarie och 61 icke-ordinarie. Av de nya
tjänsterna avses 92 för nytillkommande vårdplatser och 99 för förstärkning
av personalen för befintliga vårdplatser m. m.

Till avlöningar och omkostnader vid sinnessjukhusen äskas i propositionen
52 400 000 resp. 23 800 000 kronor, till utrustning av nya sinnessjukhus
540 000 kronor samt till avlöningar och omkostnader vid statens
anstalt för fallandesjuka 690 000 kronor resp. 284 000 kronor.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 100.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 17
februari 1950.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Andersson, Lingman.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Mossberg.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t på min hemställan under
elfte huvudtiteln, punkterna 25, 26, 28, 43 och 44, föreslagit riksdagen att,
i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna
dels till statens sinnessjukhus: avlöningar resp. omkostnader två förslagsanslag
om 51 700 000 resp. 23 900 000 kronor,

dels till utrustning av nya sinnessjukhus ett reservationsanslag av
600 000 kronor,

dels ock till statens anstalt för fallandesjuka: avlöningar resp. omkostnader
två förslagsanslag om 670 000 resp. 250 000 kronor.

Jag anhåller nu att få upptaga dessa anslagsfrågor till fortsatt behandling.

I. Statens sinnessjukhus: Avlöningar.

A. Förslag av statens sinnessjukvårdsberedning om förbättring av
de ekonomiska villkoren för läkarna vid statens sinnessjukhus.

Inledning.

Med skrivelse den 16 december 1948 har statens sinnessjukvårdsberedning
överlämnat en promemoria angående avlöningsförhållandena för läkarna
vid statens sinnessjukhus.

över promemorian ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, efter hörande
av direktionerna för statens sinnessjukhus, samt av statskontoret,
statens lönenämnd, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, svenska landstingsförbundet,
svenska stadsförbundet, sjukhusdirektionerna i Stockholm och
Göteborg, Sveriges läkarförbund, svenska psykiatriska föreningen och Sveriges
yngre läkares förening.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 3

Nuvarande förhållanden.

Behov av och tillgång på psykiater. Sinnessjukvårdsberedningen
framhåller, att sinnessjukvården i Sverige f. n. befinner sig i ett
brytningsskede. Effektivare behandlingsmetoder ha medfört betydligt
ökade möjligheter alt till hälsa återföra sjuka, som förut för långa tider —
kanske för livstid — måst omhändertagas på sinnessjukhusen. Därmed har
uppkommit ett starkt krav på anpassning av sinnessjukvården i sin helhet
efter det förändrade läget i syfte att i största utsträckning låta behandlingsmetoderna
komma till användning i vården. Statens sjukhusutredning av
år 1943 har i sitt betänkande angående sinnessjukvården framhållit, att
tiden nu vore inne att sätta de kvalitativa spörsmålen mera i förgrunden.
Utredningen har kommit till den slutsatsen, att det i främsta rummet icke
gäller att söka förbilliga nuvarande organisation och verksamhet utan fastmera
att finna möjligheter att åstadkomma effektivare vård och därigenom
en begränsning av den avsevärda successiva stegring i fråga om såväl anläggnings-
som driftkostnaderna, som en fortgående kvantitativ utbyggnad
oundvikligen medför.

Sinnessjukvårdsberedningen erinrar vidare, att för sjukhusutredningen
frågan om utökning av antalet sinnessjukläkare och annan personal för den
psykiska vården trätt i förgrunden, när det gällde att vinna en effektivisering
av den vid de statliga sinnessjukhusen meddelade sjukvården. Strävandena
att utöka antalet läkare vid sinnessjukvården möta emellertid enligt
beredningen betydande svårigheter, främst av det skälet att antalet läkare,
som välja den psykiatriska banan, är starkt begränsat. I sitt betänkande
angående den öppna läkarvården i riket har medicinalstyrelsens öppnavårdsutredning
angivit antalet psykiater i Sverige år 1947 till 232. Med stöd
av bl. a. av överinspektören för sinnessjukvården gjorda beräkningar har
utredningen uppskattat behovet av psykiater år 1960 till 508. Beräkningarna
förutsätta, att varje överläkaravdelning på sinnessjukhus har tillgång
till en överläkare, en förste läkare och två andre läkare och att antalet patienter
på avdelningen skulle utgöra 350. Utredningen har sagt sig dela
överinspektörens mening att icke ens en på detta sätt beräknad läkartillgång
kan anses tillfredsställande och att den angivna siffran därför måste
betraktas som en minimisiffra.

Sinnessjukvårdsberedningen framhåller vidare, att utsikterna att under
loppet av en tioårsperiod fylla ett så väsentligt stegrat läkarbehov le sig särskilt
ogynnsamma i betraktande av att den statliga sinnessjukvården redan
kämpar med synnerligen stora svårigheter alt besätta befintliga tjänster
med kompetenta innehavare. Förhållandena härutinnan framgå av följande
ur medicinalstyrelsens anslagsframställning för budgetåret 1950/51 hämtade
sammanställning, som utvisar läget den 1 oktober 1948 och vid motsvarande
tidpunkt år 1949.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 100

Läget 1/10 1918

Läget 1/10 1949

antal

vakanta

antal

vakanta

tjänster

antal

%

tjänster

antal

%

Sjukhusvården

Överläkare Ca 32, 31 och 30

44

4

9,1

44

4

9,1

Förste läkare Ca 31 ....

22

4

18,2

26

5

19,2

Andre läkare Ca, Ce 20 . .

74

33

41,G

75

49

G5,3

no

41

29,3

115

58

40,0

Itjälpverksamhet

Överläkare Ca 30........

9

4

44,1

10

—

—

Rättspsykiatri

Överläkare Ca 31, 30 ....

8

—

—

8

—

-*

Förste läkare Ca 31 ....

G

1

16 7

6

1

16,7

Andre läkare Ce 29......

3

1

33,3

5

2

40,0

17

2

11, s

19

O

15,8

Summa

IGu

47

£8,3

174

til

35,1

Medicinalstyrelsen har vidare upplyst, att 14 av de 61 den 1 oktober 1949
vakanta tjänsterna ej uppehöllos, emedan vikarier icke kunnat anskaffas,
att 32 tjänster uppehöllos av utländska läkare och medicine studerande och
att endast på 15 av de vakanta tjänsterna tjänstgjorde svenska läkare och
medicine kandidater.

Nuvarande avlöningsförmåner för läkarna vid statens
sinnessjukhus. Personalförteckningen för statens sinnessjukhus
för budgetåret 1949/50 upptager följande läkarbefattningar, nämligen
16 överläkare i Ca 32, 8 överläkare i Ca 31, 38 överläkare i Ca 30, 32 förste
läkare i Ca 31, 41 andre läkare i Ca 29 samt 39 andre läkare i Ce 29. Överläkarna
åtnjuta — förutom lön enligt förenämnda lönegrader — vissa bostadsförmåner,
bestående av fri bostad samt bränsle och elektrisk belysning.
För vissa överläkare, nämligen de vid de rättspsykiatriska avdelningarna
samt hjälpverksamhetsöverläkarna utgår hyresersättning i stället för bostadsförmåner
in natura. Ersättningen är i dessa fall bestämd av Kungl.
Maj :t och varierar under hänsynstagande till hyresnivån på de olika orterna
mellan 1 700 och 3 000 kronor (se statsliggaren s. 933).

Särskilda arvoden om 1 200 kronor per år tillkomma fem förste läkare
med självständigt ansvar för viss del av överläkaravdelning. Vid sjukhus,
där särskild överläkare för hjälpverksamhet och familjevård icke finnes,
utgår till den läkare, som ombesörjer nämnda vård, ett arvode utöver lön
på 600 kronor per år.

Överläkare äger icke rätt att utom sjukhuset utöva enskild praktik mot
betalning, utom beträffande nerv- och sinnessjukdomar. Åtskilliga överläkare
hålla privata mottagningar, oftast på anstalterna men stundom också
utanför dessa. Någon taxa finnes icke fastställd för dessa mottagningar.
Hjälpverksamhetsöverläkare är skyldig att en gång i veckan hålla kostnads -

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

fri mottagning. För annan läkare än överläkare är någon inskränkning i
rätten till enskild praktik icke föreskriven, men det torde endast i mycket
begränsad omfattning förekomma, att dylik läkare bedriver enskild praktik.

Vissa av sinnessjuk vårdsbered ningen anställda jämförelser
m. in. Sinnessjukvårdsberedningen har anställt vissa jämförelser
mellan löneförmånarna för å ena sidan statens sinnessjukvårdsläkare
och å andra sidan övriga grupper av läkare ävensom vissa andra statliga
befattningshavare.

Beredningen erinrar till att börja med, att en undersökning rörande de
svenska läkarnas inkomstförhållanden verkställts av medicinalstyrelsen i
samband med dess utredning rörande den öppna läkarvården i riket. I styrelsens
betänkande rörande sistnämnda fråga (1948: 14) ha vissa uppgifter
publicerats rörande läkarnas inkomster enligt deras år 1943
avgivna deklarationer. Beredningen fortsätter.

För år 1942 ha de 3 066 läkare, som utredningen omfattat, uppgivit sig
ha en sammanlagd bruttoinkomst av läkarverksamhet av i runt tal
62 546 000 kronor eller i medeltal 20 400 kronor på varje läkare. Då rörelseavdragen,
dvs. omkostnader för läkarverksamheten, i genomsnitt uppgå
till 3 400 kronor för varje läkare, uppgår nettoinkomsten till 17 000 kronor.
Nu angivna siffrors fördelning på olika kategorier läkare framgår av en i
betänkandet intagen och i beredningens promemoria återgiven tabell. Av
tabellen framgår bl. a., att lasarettsläkare vid delat resp. odelat lasarett
redovisa en deklarerad genomsnittlig nettoinkomst av läkarverksamhet å
35 400 resp. 29 400 kronor, medan motsvarande siffra för sinnessjukhusläkarna
utgör 15 700 kronor, för förste underläkarna vid delat lasarett
15 100 kronor och vid odelat lasarett 13 500 kronor, för andre underläkarna
vid delat lasarett 11 200 kronor och vid odelat lasarett 9 500 kronor samt
för tredje underläkarna vid lasarett 9 500 kronor.

Då det i förenämnda tabell av utrymmesskäl betingade sammanförandet
av läkarna till förhållandevis stora grupper medfört, att tabellen i vissa avseenden
måste betecknas som missvisande, vilket förhållande gör sig starkt
gällande bl. a. beträffande gruppen sinnessjukhusläkare, har beredningen
från inspektören Ingemar Lundgren, vilken bearbetat ifrågavarande material
för medicinalstyrelsens räkning, inhämtat motsvarande inkomstuppgifter
för de 124 i undersökningen ingående sinnessjukhusläkarna, specificerade
på olika grupper läkare, varvid åtskillnad gjorts mellan statligt och
kommunalt anställda. Dessa uppgifter ha sammanfattats i en i promemorian
intagen tabell. Av tabellen framgår, att 39 statligt anställda överläkare
år 1942 hade en deklarerad nettoinkomst av läkarverksamhet av i medeltal
18 910 kronor, medan motsvarande siffror för 9 kommunalt anställda överläkare
utgjorde 25 170 kronor, för 55 .statligt anställda underläkare 12 440
kronor och för 21 kommunalt anställda underläkare 13 980 kronor.

Efter att ha lämnat eu redogörelse för avlöningsförhållandena i augusti
1948 för sinnessjukläkarna i Stockholm, Göteborg och Malmö, beträffande
vilken torde få hänvisas till promemorian, anför beredningen i fråga om
löneförhållandena för landstingens läkare bl. a. följande.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 100

Enligt är 1947 träffade avtal skola flertalet av de i landstingens tjänst anställda
lasarettsläkarna åtnjuta lön lägst enligt 29 lönegraden i det statliga
lönesystemet. I flertalet fail utgår dock lönen enligt 30 lönegraden. För
lasarettsläkare, som ansvarar för vården av specialavdelning med mindre
■in 15 vårdplatser, träffas överenskommelse i varje särskilt fall. Underläkare
(extraläkare) samt förste underläkare vid lasarett äro hänförda till
26 lönegraden. Sanatorieläkare skall åtnjuta lön enligt 35 lönegraden och
förste underläkare vid sanatorium enligt 23 lönegraden.

Utöver fast lön åtnjuta lasarettsläkare betydande inkomster av vid sjukhusen
anordnad mottagning för öppen vård. Tiden för sådan mottagning
anses icke böra överstiga 3 timmar per dag. Ersättning för vården uppbäres
— där överenskommelse träffats, vilket är fallet med de flesta läkare -—
enligt fastställd taxa, i vilken flertalet belopp variera mellan 3 och 10 kronor.
Vid det övervägande flertalet lasarett ha lasarettsläkarna överlåtit en
eller två dagars mottagning i veckan till underordnade läkare.

Tidigare ha flertalet lasarettsläkare ägt disponera visst antal enskilda
eller halvenskilda rum på lasarettet för patienter, vilka förutsättas lämna
läkaren ersättning enligt friare grunder (rådgivande taxa). Denna rättighet
har flerstädes avlösts och läkarna i stället tillerkänts särskilda evalveringsersättningar.
Dessa belopp variera mellan 1 000 och 8 000 kronor, i enstaka
fall lägre eller högre.

För att få en uppfattning om landstingsläkarnas inkomster av öppen vård
har beredningen tagit del av tillgängliga uppgifter angående sammanlagda
beloppen av de ersättningar, som av läkarna under år 1947 inbetalats för
begagnande vid de öppna mottagningarna av sjukhusens personal, lokaler
in. in. (50 öre per besök). Uppgifter ha förelegat från ca 70 lasarett. Av
dessa ha vid 54'' lasarett de öppna mottagningarna och därav följande inkomster
delats mellan samtliga läkare vid resp. lasarett; vid 0 lasarett har
sagda system börjat tillämpas fr. o. in. år 1948. Vid endast 4 lasarett ha
underläkarna icke uppburit några inkomster av öppen vård.

De inbetalade beloppen variera så avsevärt, att det är synnerligen ovisst,
huruvida en beräkning av genomsnittet per läkare skulle vara ägnat att ge
en tillförlitlig bild av förhållandena. Att vissa läkare, särskilt underläkare,
icke tjänstgjort vid vederbörande sjukhus under hela året medverkar också
till att resultatet av en genomsnittsberäkning måste anses osäker. En överslagsberäkning
på grundval av de inkomna uppgifterna har emellertid givit
som resultat, att envar av 140 lasarettsläkare inbetalat i genomsnitt 1 893
kronor i avgifter (50-öringar) till sjukhuset, envar av 12 biträdande lasarettsläkare
i genomsnitt 1 628 kronor, envar av 51 förste underläkare i
genomsnitt 940 kronor och envar av 239 (andre) underläkare i genomsnitt
623 kronor.

Det är givetvis vanskligt att försöka angiva, hur stor behållen inkomst,
som svarar mot av läkare till sjukhuset erlagda besöksavgifter. Uppskattningsvis
kan måhända nämnas siffran 4 kronor för varje avlagt besök.
Läkarens nettoinkomst av öppen vård skulle, om denna uppskattning är
riktig, uppgå till åtta gånger det inbetalade beloppet, d. v. s. för lasarettsläkare
i genomsnitt omkring 15 000 kronor, för biträdande lasarettsläkare
omkring 13 000 kronor, för förste underläkare omkring 7 500 kronor och
för (andre) underläkare omkring 5 000 kronor.

Härjämte har beredningen lämnat redogörelser för avlöningsförmånerna
för professorer, medicinalråd, överinspektören för sinnessjukvården och

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

häradshövdingarna ävensom för det förslag till reglering av lönerna för i
allmän tjänst anställda läkare, som framlagts av medicinalstyrelsen i dess
betänkande angående den öppna läkarvården i riket. Beträffande dessa
redogörelser torde få hänvisas till beredningens promemoria.

Sinnessjukvårdsberedningens synpunkter och förslag.

Allmänna synpunkter. Sinnessjukvårdsberedningen framhåller,
att en snabb utveckling under senare år ägt rum inom psykiatrins olika områden.
Nya vetenskapliga rön och ökad användning av olika behandlingsmetoder
ha skapat möjligheter att förkorta vårdtiden för de psykiskt sjuka.
Denna utveckling är i och för sig ägnad att minska behovet av nya vårdplatser.
Jämsides härmed pågår emellertid en utveckling i motsatt riktning.
Ökade krav ställas på sinnessjuk vården på grund av befolkningens tillväxt
och ökningen av antalet åldringar samt till följd av vidgad insikt om de
psykiska faktorernas betydelse för olika sjukdomstillstånd. Vårdbehovet
är därför statt i oavbruten stegring. Hittills har man huvudsakligen sökt
tillgodose detta ökade vårdbehov genom utökning av antalet vårdplatser.
Kostnaderna för inrättande av erforderligt antal nya vårdplatser samt de
härav betingade ökade löpande driftkostnaderna komma emellertid att
uppgå till mycket betydande belopp. Med hänsyn härtill torde det, även ur
rent ekonomisk synpunkt, vara av yttersta vikt att även andra vägar prövas
för att tillgodose det ökade vårdbehovet. Främst bör man därvid inrikta sig
på att genom effektivisering av vården på ett bättre sätt tillvarataga redan
befintliga vårdplatser. Erfarenheten visar framförallt i utlandet, att en rikligare
tillgång på personal — däribland läkare —- medför väsentligt kortare
vårdtider för de sjuka.

Sinnessjukvårdsberedningen betonar emellertid, att de nu rådande förhållandena
vid den statliga sinnessjukvården i Sverige i detta hänseende
icke på långt när kunna anses tillfredsställande. Antalet patienter per
läkare uppgår vid de statliga sinnessjukhusen till i genomsnitt 1691, under
det att eu siffra på omkring 100 enligt vunna erfarenheter motsvarar tidsenliga
krav. Härtill kommer, att man inom kort har att motse en kraftig
stegring av behovet av psykiatriskt utbildade läkare jämväl utanför sinnessjukhusen,
främst i samband med tillkomsten av nya psykiatriska och
barnpsykiatriska avdelningar vid landstingens lasarett samt utbyggnaden
av hjälpverksamheten inom sinnessjukvården. Såsom framgår av den tidigare
redogörelsen har antalet psykiater i Sverige år 1947 beräknats till omkring
2.30. Därest en ökning av antalet läkare vid de nuvarande sinnessjukhusen
kommer till stånd och sinnessjukvården därjämte utbygges i huvudsaklig
överensstämmelse med föreliggande riktlinjer, kan läkarbehovet år

1 Denna siffra avser år 1941. För år 1918 utgjorde motsvarande tal 152.

8

Kungl. Maj :ts proposition nr 100

1960 uppskattas till mellan 400 och 500, vilket innebär mer än en fördubbling
av psykiaterkåren.

I detta läge befinner sig den statliga sinnessjukvården i den situationen,
att det icke är möjligt att besätta ens redan befintliga läkartjänster med
kompetenta innehavare.

Det är uppenbart, att tillfredsställande sinnessjukvård icke kan bedrivas
under sådana förhållanden. Enligt beredningens mening måste det anses
vara högst beklagligt, att ett land med Sveriges allmänna kulturella och materiella
standard icke kan bereda fullgod sjukvård åt de medborgare, som
drabbas av sinnessjukdom. Det otillfredsställande läget inom sinnessjukvården
har nämligen som följd, att åtskilliga sinnessjuka, vilka med utnyttjande
av nutida behandlingsmetoder skulle kunna återskänkas hälsa och
arbetsförmåga, i stället drabbas av livslång invaliditet, därigenom att deras
sjukdom på grund av bristande vårdresurser antager en kronisk karaktär.

Att hittills vunna resultat över huvud taget kunnat uppnås torde ha berott
på att sinnessjukvården kunnat lita till åtskilliga dugande krafter,
vilka tillförts psykiaterkåren under andra tidsförhållanden och vilka genom
onormalt stegrad arbetsinsats oavlåtligt strävat att bemästra situationen.

Den alltmera ökade läkarbristen på sinnessjukhusen medför emellertid,
att den statliga sinnessjukvården nu står inför det akuta hotet att drabbas
av en betydande standardsänkning. Det rådande läget beträffande läkarrekryteringen
kan sålunda icke i längden fortfara, enär det leder till en
successiv uttunning av de kompetenta läk arkrafterna. Därest denna utveckling
tillätes fortsätta, skulle den leda till en försämring av sinnessjukvården
i riktning mot det asylsystem, som kännetecknade gångna tiders förvaring
av sinnessjuka. Med vår tids krav kan detta icke godtagas, så mycket
mindre som sinnessjukvården utgör den enda form av sluten sjukvård
av större omfattning, för vilken staten åtagit sig det huvudsakliga ansvaret.

Att orsaken till det ogynnsamma rekryteringsläget främst är att söka i
utvecklingen av inkomstförhållandena för sinnessjukläkarna står för beredningen
klart. Givetvis medverka här även andra faktorer, särskilt den
otillräckliga årliga tillväxten av läkarkåren i landet över huvud.

Det kan icke vara riktigt att undanskjuta frågan om läkarnas avlöningsförhållanden
med invändningen, att det f. n. råder brist på läkare även
inom andra sjukvårdsområden. I tider av läkarbrist avfolkas i första hand
de sjuk vård sgrenar, som erbjuda de sämsta ekonomiska .villkoren. För
dessa sjukvårdsgrenars del är därför kravet på rekryteringsstimulerande
åtgärder särskilt angeläget. Ett dröjsmål med att vidtaga sådana åtgärder
skulle under nuvarande förhållanden vara synnerligen olyckligt. Drabbas
nämligen sinnessjukvården av en kraftig tillbakagång, fordras i framtiden
förhållandevis mera omfattande åtgärder för att återställa utgångsläget och
därutöver vinna en nödvändig förbättring av vårdförhållandena. De luckor,
som uppstå genom att tillväxten hämmas under en följd av år, kräva lång

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

tid att utjämna. Beredningen anser det ofrånkomligt, att inkomstlaget för
sinnessjukvårdsläkarna så väsentligt förbättras, att förutsättningar skapas
för en rättvis fördelning av tillgängliga läkarkrafter mellan olika grenar av
sjukvården.

Förslag och motivering. En jämförelse mellan sinnessjukvårdsläkarna
och övriga läkargrupper visar, att sinnessjukläkarna i gemen —
statliga och kommunala tillsammantagna — icke komma upp till de inkomster,
som äro genomsnittliga för flertalet andra läkargrupper, särskilt
för läkarna vid landstingens lasarett och sanatorier. Detta förhållande
framträder särskilt, om jämförelse anställes mellan å ena sidan lasarettsläkare,
vilka redovisa inkomstsiffrorna 35 400 kronor vid delat lasarett och
29 400 kronor vid odelat lasarett, samt å andra sidan beloppen för överläkare
vid statens sinnessjukhus, 18 910 kronor. Samma förhållande träder
i dagen vid jämförelse inom gruppen sinnessjukvårdsläkare mellan lönerna
för statligt och för kommunalt anställda.

Skall det vara möjligt för sinnessjukvården att i konkurrensen med
kroppssjukvården kunna behålla och draga till sig tillräckligt antal kvalificerade
läkare är det enligt beredningens mening ofrånkomligt att söka i
största möjliga utsträckning utjämna skillnaden i inkomstläge för sinnessjukvårdsläkarna,
ca 19 000 kronor, och läkarna vid delat lasarett, ca 35 000
kronor. Jämförelsen med läkarna vid de delade lasaretten — och icke de
odelade — torde vara berättigad med hänsyn till psykiaternas kvalifikationer
som specialister. I detta avseende vill beredningen erinra om öppnavårdsutredningens
förslag, enligt vilket de sammanlagda avlöningsförmånerna
till läkare i självständig befattning beräknas till 28 400—30 000
kronor.

Det statliga lönesystemet innehåller åtskilliga exempel på att vissa grupper
av befattningshavare genom särskilda avlöningsbestämmelser eller annorledes
tillförsäkrats en från flertalet tjänstemän avvikande inkomstnivå.
Sålunda uppbära provinsialläkarna vid sidan av lön enligt särskild löneplan
även betydande inkomster enligt taxa. Militärläkarna uppbära visserligen
från staten endast fast lön — flertalet äro placerade i 29, 27 och 25
lönegraderna — men tjänstgöringsförhållandena ha i stället reglerats så,
att dessa läkare beredas tillfälle till betydande inkomster av privat praktik.

Beredningen har stannat för att, med bibehållande av sinnessjukläkarna
i löneplan 1 av gällande statliga löneplansförordning, åstadkomma den
högre lönenivån genom särskild avlöningsförstärkning. För denna lösning
talar jämväl den omständigheten, att landstingen så sent som år J947 anknutit
till den statliga löneplanen nr 1.

Flertalet lasarettsläkare åtnjuta enligt överenskommelse med landstingen
fast lön motsvarande SO (lägst 29) lönegraden i nämnda löneplan. Denna
lönegrad torde icke kunna tjäna som utgångspunkt för bestämmandet av

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

sinnessjukvårdsläkarnas lön, emedan en mycket betydande del av lasarettsläkarnas
inkomster härrör från inkomster i den öppna vården. För de
landstingsanställda sanatorieläkarna gäller 35 lönegraden; denna högre
löneställning har ansetts motiverad med hänsyn till sanatorieläkarnas begränsade
möjlighet till inkomster av öppen vård. Samma lönegrad ligger
även till grund för öppna-vårdsutredningens lönegrad L 3, till vilken skulle
hänföras bl. a. överläkarna vid sinnessjukhusen. För nu ifrågavarande
ändamål är det emellertid icke erforderligt att frångå den lönegradsplaeering,
som redan gäller för överläkarna vid sinnessjukvården i annan mån
än att den nuvarande uppdelningen av överläkartjänsterna på de tre lönegraderna
Ca 30, 31 och 32 er sättes av en lönegrad, Ca 32. Härigenom vinnes
— förutom viss ökning av inkomstläget — även att man för framtiden undgår
de upprepade förflyttningar av överläkarna, som f. n. äro ofrånkomliga
på grund av avlöningsförhållandena. Dessa förflyttningar ha i och för
sig knappast tjänat sjukvårdens intressen.

Beredningen utgår jämväl från att överläkarna tills vidare bibehållas vid
sin nuvarande rätt till fri bostad eller hyresersättning ävensom att utöva
enskild praktik. I 1942 års deklarationssiffror har inkomsten av denna
praktik uppgivits till i genomsnitt 2 000 kronor. Även om sinnessjukhusens
belägenhet och sinnessjukdomens natur alltid måste innebära en begränsning
av möjligheterna till inkomster av enskild praktik, torde man för
framtiden vara berättigad att räkna med att dessa inkomster komma att
stiga i samma mån som den somatiska behandlingen vinner ökad tillämpning.
Med hänsyn härtill torde man kunna räkna med en genomsnittlig
inkomst av 3 000 kronor per år och överläkare av öppen vård.

För att med dessa utgångspunkter uppnå det av beredningen avsedda inkomstlaget,
torde avlöningsförstärkningen böra bestämmas till ett belopp
av 5 000 kronor för år. Härtill skulle för sjukhuschef komma ett särskilt
styresmannaarvode i likhet med vad som gäller inom lasarettsvården. Detta
arvode torde med hänsyn till sjukhusens storlek i regel icke böra understiga
1 200 kronor. Uppdraget som styresman förutsättes gälla för viss tid,
3 eller högst 5 år i följd, och skulle cirkulera mellan sjukhusets därtill
lämpliga överläkare.

Enligt dessa riktlinjer skulle de sammanlagda inkomsterna av tjänsten
för överläkare vid statens sinnessjukhus kunna beräknas till på 3-ort 24 648
kronor (lön i slutlöneklass inklusive 12 procent rörligt tillägg 17 448 + fri
bostad 2 200 + avlöningsförstärkning 5 000) och på 5-ort 25 764 kronor
(lön i slutlöneklass inklusive 12 procent rörligt tillägg 18 264 +fri bostad
2 500 + avlöningsförstärkning 5 000). Härtill skulle komma dels för sjukhuschef
ett styresmannaarvode på 1 200 kronor, dels ock inkomster av
öppen vård, vilka beredningen uppskattat till omkring 3 000 kronor.

I fråga om avlöningsförmånerna för de underordnade läkarna vid statens
sinnessjukhus framhåller beredningen, att de hittills motsvarat eller till och

11

Kungl. Mcij:ls proposition nr 100

med i vissa fall överstigit vad som utgått till andra kategorier yngre läkare,
såväl vid kommunala sinnessjukhus som vid kroppssjukhus. Detta förhållande
kan utläsas ur 1942 års taxeringssiffror. Rekryteringssvårigheterna
vid statens sinnessjukhus ha alltså —■ om man bortser från de senaste åren

— berott på andra omständigheter än begynnelselönernas nivå. Det torde
kunna antagas, att den främsta orsaken till att den statliga sinnessjukvården
utövat så ringa lockelse på yngre läkare, varit svårigheten att ens på
sluttjänsterna inom den statliga sinnessjukvården nå upp till någorlunda
ekonomisk likställighet med kroppssjukvårdsläkarna.

De under senaste åren inträffade förändringarna beträffande avlöningsförhållandena
för de yngre läkarna vid landstingens lasarett ha emellertid
medfört, att frågan om lönerna för de underordnade läkarna vid statens
sinnessjukhus kommit i nytt läge. Underläkarna vid landstingens lasarett

— ej endast förste underläkare utan som regel samtliga underläkare -— äga
i det övervägande flertalet fall taga del i den öppna vården och uppbära
väsentliga inkomster därav. Den fasta lönen som tillkommer underläkarna
vid lasaretten (motsvarande 26 lönegraden i Saar) är visserligen lägre än
den, som utgår till andre läkare vid statens sinnessjukhus (29 lönegraden).
Om man för underläkarna vid lasaretten tager i beräkning även inkomsten
av öppen vård, med stöd av den i det föregående omnämnda undersökningen
uppskattad till i runt tal 5 000 kronor om året, erhålles dock ett helt
annat inkomstläge, närmast motsvarande 34 löneklassen, d. v. s. ungefär
den iöneställning, som f. n. tillkommer flertalet överläkare vid statens sinnessjukhus,
därest värdet av bostadsförmånen medräknas.

Under dylika förhållanden lärer det icke vara möjligt att tills vidare
undanskjuta frågan om de underordnade läkarnas Iöneställning. Det torde
i stället vara nödvändigt att en omprövning av lönefrågan för dessa läkare
kommer till stånd i samband med den reglering av överläkarlönerna, som
beredningen i det föregående föreslagit.

Tekniskt synes denna fråga böra lösas på samma sätt som beredningen
föreslagit beträffande överläkarna. Ej heller för de underordnade läkarnas
del föreligger nämligen anledning att i princip ändra gällande lönegradsplacering.

Underläkare vid landstingslasarett åtnjuter vanligen lön enligt 26 löneklassen.
löneplan nr 1 i statens löneplansförordning, d. v. s. på 3-ort med
12 procent rörligt tillägg 11 832 kronor. Om härtill lägges inkomsten av
öppen vård, som beredningen uppskattat till 5 000 kronor, uppgå de sammanlagda
inkomsterna till omkring 16 800 kronor. För biträdande lasarettsläkare
och förste underläkare äro emellertid inkomsterna väsentligt högre
än genomsnittet för underläkare.

Förste läkare vid statens sinnessjukhus (31 lönegraden) åtnjuter en begynnelselön
på 3-ort om 15 252 kronor. Motsvarande belopp för andre
läkare (29 lönegraden) är 13 896 kronor. Beredningen föreslår, att avlö -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

ningsförstärkningen för förste läkare bestämmes till 4 000 kronor och för
andre läkare till 3 000 kronor. Till andre läkare torde emellertid avlöningsförstärkning
böra utgå först efter två års tjänstgöring i lönegraden, motsvarande
den tid, som erfordras för behörighet till ordinarie tjänst. Det
antal undantagsfall, där underordnade läkare vid statens sinnessjukhus åtnjuta
inkomster av öppen vård, är så ringa, att hänsyn icke bör tagas därtill
i förevarande sammanhang.

Enligt beredningens förslag skulle alltså avlöningen till förste läkare
uppgå till å 3-ort 19 912 kronor (lön i löneklass 32 inklusive 12 procent rörligt
tillägg 15 912 + avlöningsförstärkning 4 000) och å 5-ort till 20 752
kronor (lön i löneklass 32 inklusive 12 procent rörligt tillägg 16 752 + avlöningsförstärkning
4 000), medan avlöningen till andre läkare med minst
två års anställning skulle uppgå till på 3-ort 16 896 kronor (lön i begynnelselöneklass
inklusive 12 procent rörligt tillägg 13 896 + avlöningsförstärkning
3 000) och på 5-ort 17 808 kronor (lön i hegynnelselöneklass inklusive
12 procent rörligt tillägg 14 808 + avlöningsförstärkning 3 000).

Yttranden.

Statskontoret. Ämbetsverket håller bestämt före, att det löneläge, statens
sinnessjukvårdsläkare skulle erhålla enligt beredningens förslag, skulle
medföra ofrånkomliga krav om inkomstförbättringar från andra statliga
befattningshavare, främst professorer, medicinalråd, lektorer och andra
akademiskt utbildade tjänstemän inom olika förvaltningsområden.

Betydande risk torde vidare föreligga för att sjukvårdens icke-statliga
huvudmän — med den läkarbrist, som f. n. råder och som kan förväntas
avsevärt stegras inom praktiskt taget alla sjukvårdens grenar — finna det
ofrånkomligt att, sedan en lönereglering för sinnessjukvårdsläkarna genomförts,
bjuda bättre förmåner för att tillgodose sitt rekryteringsbehov. Eu
grundförutsättning för att stabila förhållanden skola kunna ernås i fråga
om lönerna till de i allmän tjänst anställda läkarna är, att samtliga huvudmän
avlöna läkarna efter enhetliga grunder och tillämpa samma lönesättningsprinciper.
I rådande läge böra möjligheterna att åstadkomma en dylik
ordning i första hand upptagas till övervägande.

Även utredningens jämförelser mellan de statliga sinness j ukvårdsläkarnas
löneställning och inkomstnivån för de landstingsanställda läkarna föranleda
väsentliga erinringar från statskontorets sida. Ämbetsverket anför
i fråga om de underordnade läkarna.

Statskontoret har svårt att med utgångspunkt från beredningens uppgifter
om landstingsläkarnas inkomstförhållanden finna, alt de statliga
sinnessjukvårdsläkarna kunna anses underbetalade, åtminstone vad angår
de underordnade läkarna. Värdet av den rätt till tjänste- och familjepension,
som tillkommer de statliga läkarna men icke landstingens underläkare,
synes icke alls ha beaktats av beredningen. I samband med den år
1947 genomförda regleringen av anställnings- och avlöningsförhållandena

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

13

för de underordnade läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
m. m. uppskattade dessa läkare de årliga pensioneringskostnaderna
till 3 600 kronor för år och läkare. Lägges detta belopp till nu utgående
löner blir inkomsten för förste läkare (efter en löneklassuppflyttning) å
3-ort 19 512 kronor och å 5-ort 20 352 kronor och för andre läkare (i begynnelselöneklassen)
å 3-ort 17 486 kronor och å 5-ort 18 408 kronor. Dessa
inkomstbelopp anpassa sig således relativt väl till de inkomster, som enligt
utredningens uppgifter genomsnittligt skulle tillkomma underläkarna hos
landstingen, nämligen förste underläkare (efter en löneklassuppflyttning)
å 3-ort 20 016 kronor och å 5-ort 20 928 kronor samt andre underläkare
(i begynnelselöneklass) å 3-ort 16 832 kronor och å 5-ort 17 744 kronor. Vid
jämförelsen bör även uppmärksammas, dels att en betydande del av landstingsläkarnas
inkomster härflyta från en säkerligen ansträngande verksamhet
i öppen vård, dels att inga som helst praktikinkomster medräknats för
de statliga läkarna. Även må påpekas, att förste underläkare vid sanatorium,
som i likhet med underordnade läkarna icke torde kunna påräkna
större inkomster av öppen vård, är placerad i lönegrad 28 utan pensionsrätt,
medan vid sinnessjukhusen förste läkare hänförts till Ca 31 och andre
läkare till Ca eller Ce 29.

Beträffande överläkarna vid de statliga sinnessjukhusen uttalar statskontoret,
att deras inkomster synbarligen ligga lägre än genomsnittet för lasarettsläkarna,
även om skillnaden med hänsyn till sinnessjukläkarnas
bättre pensionsförmåner icke är fullt så betydlig, som beredningens
siffror visa. Om jämförelse göres med sanatorieläkare (35 lönegraden)
föreligger enligt ämbetsverket emellertid knappast någon större differens,
om för överläkarna hänsyn tages till bostadsförmån och bättre pensionsförmåner.

Ämbetsverket anför slutligen, att utredningen icke kan läggas till grund
för en lönereglering för de statliga sinnessjukhusens läkare, detta så mycket
mer som utredningen icke heller lämnar tillräcklig ledning för ett bedömande
av i vad mån den otillfredsställande rekryteringen vid sinnessjukhusen
beror på löneförhållandena eller på den allmänna läkarbristen. Ett
klarläggande härav — innefattande bl. a. en undersökning av vakanser på
läkartjänster inom sjukvården i övrigt — synes ämbetsverket vara av grundläggande
betydelse vid övervägandet av erforderliga åtgärder för avhjälpande
av sinnessjukvårdens svårigheter.

Statens lönenämnd. Nämnden erinrar om att den i yttrande över medicinalstyrelsens
öppnavårdsbetänkande framhållit, alt ett utnyttjande av de
högsta lönelägena inom den löneplan, som tillämpades för det övervägande
flertalet statliga befattningshavare, icke kunde undgå att medföra konsekvenser,
som sträckte sig vida längre än till de administrativt verksamma
läkarna i statens tjänst. Nämnden hade vidare ställt sig avvisande mot att
i den utsträckning, som av medicinalstyrelsen föreslagits, medgiva fasta
årsarvoden som en påbyggnad på löneplansbeloppcn, något som ej stode i
överensstämmelse med hittills tillämpade lönesättningsnormer.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

Även det nu framlagda förslaget — som visserligen omfattar endast en
relativt begränsad läkargrupp och räknar med avsevärt lägre tilläggsbelopp
—■ innebär dock så betydande avsteg från det statliga lönesystemet, att lönenämnden
finner sig böra i stort sett anföra samma betänkligheter som mot
öppnavårdsförslaget.

Nämnden har vidare icke blivit fullt övertygad om nödvändigheten att ur
rekryteringssynpunkt uppdraga jämförelse med läkarna vid landstingens
lasarett, då även åtskilliga andra grupper av läkare synas befinna sig i
ungefär samma inkomstläge som sinnessjukvårdsläkarna. Även andra faktorer
än avlöningsförhållandena medverka vidare till sinnessjukvårdsläkarkårens
rekrytering.

Vid ett genomförande av öppnavårdsutredningens förslag om regelbundna
specialistmottagningar för öppen psykiatrisk vård i anslutning till sinnessjukhusen
är det ej uteslutet, att sinnessjukvårdsläkarna kunna påräkna
att i ökad utsträckning erhålla inkomster av öppen vård, även om dessa
inkomster på grund av den psykiska vårdens natur icke kunna bli av
samma storleksordning som vid kroppssjukhusen.

I fråga om den föreslagna lönegradsuppflyttningen av överläkarna erinrar
nämnden om utredningen rörande löneställningen för byråchefer
in. fl. högre tjänstemän inom statsförvaltningen. Det är måhända vanskligt
att utan hänsyn till denna utredning genomföra en omreglering av löneställningen
för sinnessjukhusens överläkare. Därest emellertid av rekryterings-
eller andra skäl en omreglering av överläkarnas löneställning anses
böra genomföras, synes den böra begränsas till placering av samtliga överläkare
i 32 lönegraden. I samband härmed synes sjukhuschef böra tillerkännas
ett särskilt styresmannaarvode, graderat med hänsyn till sjukhusets
storlek och svårskötthet.

Fångvårdsstyrelsen understryker, att situationen för den statliga sinnessjukvården
är så allvarlig, att särskilda åtgärder måste vidtagas oavsett det
s. k. lönestoppet. Styrelsen tillstyrker därför förslaget, som bör tillämpas
även för läkarna vid fångvårdens sinnessjukavdelningar.

Socialstyrelsen uttalar, att i den mån en lönereglering i enlighet med förslaget
kan främja en mera tillfredsställande rekrytering av psykiaterkåren,
synes den vara önskvärd och påkallad.

Medicinalstyrelsen tillstyrker livligt förslaget och framhåller, att snara
åtgärder äro ofrånkomliga för att underlätta rekryteringen vid och hejda
den flykt från den statliga psykiaterbanan, som sedan länge pågått och nu
hotar att äventyra den statliga sinnessjukvården. En lönereglering i enlighet
med det av styrelsen i dess betänkande om den öppna vården framförda
förslaget, anpassad efter i remissyttrandena gjorda påpekanden, skulle dock
haft större möjlighet att undanröja rådande svårigheter. De av beredningen
föreslagna lönetilläggens effektivitet kunna knappast förutses. I nuvarande
finansiella läge betyda de dock en väsentlig förmån. De synas i det stora

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

hela vara väl avvägda. Styrelsen anser dock, att jämväl de extra ordinarie
andre läkarna böra beredas samma förbättring som de ordinarie andre
läkarna för att göra tjänsterna mera eftersträvansvärda. Styrelsen anser
vidare styresmannaarvodet väl avvägt för de mindre sjukhusen men finner
arvodet vid de medelstora sjukhusen böra höjas till 1 800 kronor och vid
de större till 2 400 kronor. Styrelsen framför avslutningsvis den allmänna
synpunkt, som äger tillämpning på lönevillkoren ej blott för läkare utan
för all sjukvårdspersonal, att de olika samhälleliga huvudmännen för sjukvårdsanstalter,
staten, landstingen och städer utom landsting, snarast borde
sammankomma och överlägga om likartade löneförmåner för motsvarande
befattningshavare hos de olika huvudmännen. Därmed skulle svårigheterna
med hänsyn till avgången från den statliga sinnessjukvården till de kommunala
sjukhusen erhålla en lösning.

Svenska landstingsförbundet anser det motiverat, att läkarna vid de statliga
sinnessjukhusen beredas viss löneförbättring. Möjligen kan enligt förbundet
ifrågasättas enhetligt tilläggsbelopp för alla läkarkategorier.

Svenska stadsförbundet uttalar som sin uppfattning, att rådande läkarbrist
icke kan avhjälpas genom höjning av lönerna för en viss grupp, vilket
endast skulle medföra en omfördelning av läkarna mellan olika huvudmän
och specialiteter. I stället böra enligt förbundet utbildningsmöjligheterna
vidgas. Förbundet avstyrker förslaget.

Stockholms stads sjukhusdirektion anser sig på anförda skäl förhindrad
att göra något uttalande, medan Göteborgs stads sjukhusdirektion tillstyrker
förslagets genomförande.

Svenska psykiatriska föreningen understryker den katastrofala rekryteringssituationen.
Föreningen framhåller, att överläkare vid statligt sinnessjukhus
skulle behöva ca 12 000 kronor i avlöningsförstärkning för att
komma i paritet med lasarettsläkarnas medelinkomst å ca 35 000 kronor.
Med hänsyn till nuvarande ekonomiska situation vill föreningen dock icke
yrka på en så betydande avlöningsförstärkning. Det av beredningen föreslagna
beloppet är dock för litet för att utjämna den stora skillnaden och
bör höjas till åtminstone 8 000 kronor. Förste läkare föreslås av föreningen
erhålla en förstärkning om 6 000 kronor, medan för andre läkare föreslås
4 000 kronor som förstärkning. Bestämmelsen om minst två års anställning
som villkor för att andre läkare skall erhålla avlöningsförstärkning
bör vidare utgå.

Sveriges läkarförbund ansluter sig till svenska psykiatriska föreningens
yttrande. En placering av läkarna i en mot de av föreningen föreslagna
löneförmånerna svarande lönegrad, varigenom en förbättring av pensionsvillkoren
samtidigt utvunnes, skulle dock ytterligare stimulera rekryteringen.

Sveriges yngre läkares förening framhåller, att de av beredningen åberopade
jämförelseinkomsterna för kroppssjukläkarc numera måste anses för -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

åldrade. Man bör enligt föreningen eftersträva löneförbättringar på lägst
12 000 kronor för överläkare, lägst 8 000 kronor för förste läkare samt
lägst 6 000 kronor för andre läkare. Förbättringarna böra åstadkommas
genom inplacering i lämpliga lönegrader.

I de av medicinalstyrelsen inhämtade yttrandena från direktionerna för
statens sinnessjukhus uttalas i ett par fall tveksamhet rörande utformningen
och storleken av den föreslagna avlöningsförstärkningen. Sålunda
anse några direktioner, att de såsom avlöningsförstärkning föreslagna beloppen
icke äro tillfyllest för att man skall kunna uppnå syftet med löneförbättringen.
Flertalet direktioner tillstyrka dock uttryckligen förslaget
och åtskilliga framhålla, att skyndsamma åtgärder erfordras för att stimulera
rekryteringen av läkare till de statliga sinnessjukhusen. Man skulle
eljest kunna befara, att sinnessjukvården kommer i ett läge, som blir synnerligen
svårt att bemästra.

Departementschefen.

Redan vid min anmälan av anslagsäskandena rörande avlöningar till
statens sinnessjukhus för innevarande budgetår återgav jag i stora drag
den av sinnessjukvårdsberedningen i det föregående refererade promemorian.
I anslutning härtill uttalade jag, att det av beredningen behandlade
spörsmålet vore av vital betydelse för den statliga sinnessjukvården. Jag
betonade även, att antalet läkartjänster vid sjukhusen då avsevärt understege
det antal, som måste anses minimalt nödvändigt för att bestrida en
effektiv vård, och alltså i och för sig skulle behöva ökas. I likhet med beredningen
framhöll jag, att icke ens de befintliga läkartjänsterna kunde besättas
med kompetenta innehavare och att svårigheterna härutinnan alltmer
tilltoge. Därest denna oroväckande utveckling icke kunde hejdas förklarade
jag mig inom en nära framtid emotse en situation, då man vid
vissa sjukhus hade en sådan underbemanning av läkartjänsterna, att vården
måste bli eftersatt på ett oförsvarligt sätt. Under sådana förhållanden
framstode det för mig såsom en angelägenhet av utomordentlig vikt, att
särskilda åtgärder vidtoges för att underlätta rekryteringen till sinnessjukhusens
läkartjänster. Ehuru sålunda fullt ense med sinnessjukvårdsberedningen
om nödvändigheten av att sådana åtgärder snarast vidtoges, ansåg
jag mig likväl, med hänsyn till den stränga återhållsamheten i lönereglerings-
och liknande frågor, icke kunna förorda en förbättring av de ekonomiska
villkoren för de statliga sinnessjukläkarna redan för innevarande
budgetår.

I anledning av vad jag sålunda anfört samt i frågan väckt motion uttalade
statsutskottet, att spörsmålet onekligen vore ägnat att ingiva allvarliga
bekymmer. Utvecklingen i fråga om rekrytering av läkarpersonal inom
sinnessjukvården syntes komma att ytterligare skärpa svårigheterna att
förvärva kompetenta läkare, vilket i sin tur medförde allvarlig risk för en

17

Kungi. Maj.ts proposition nr 100

sänkning av vårdstandarden. Utskottet ansåge redan de förhållanden, som
i nämnda hänseende f. n. vore rådande på våra sinnessjukhus, otillfredsställande.
Så snart läget det medgåve, borde en förbättring på detta område
åstadkommas. Det syntes vidare utskottet uppenbart, att sinnessjukvårdsläkarnas
ekonomiska förmåner i hög grad bidragit till rekryteringssvårigheterna.
Utskottet hyste därför i princip den uppfattningen, att en förbättring
av dessa förmåner snarast borde komma till stånd så att jämvikt
uppnåddes med förhållandena inom andra områden av sjukvården. Utskottet
ansåge likväl på de av mig framförda skälen någon sådan förbättring
icke kunna genomföras redan under innevarande budgetår.

Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår, att under tiden
1 oktober 1948—1 oktober 1949 antalet vakanta läkartjänster vid den statliga
sinnessjukvården stigit från 28 till 35 procent av hela antalet tjänster
och sistnämnda dag uppgick till sammanlagt 61. Störst var bristen beträffande
de för sjukhusvården avsedda andre läkartjänsterna, som under
sagda tidsperiod ökade från 44 till 65 procent av antalet tjänster. Detta
innebär, att i det närmaste blott en tredjedel av befintliga tjänster voro
tillsatta. Av de 61 den 1 oktober 1949 vakanta tjänsterna uppehöllos endast
15 av svenska läkare eller medicine kandidater, medan till 14 tjänster vikarier
ej kunnat anskaffas. 32 tjänster uppehöllos av utländska läkare och
medicine studerande. Huvudorsakerna till denna utveckling ligga uppenbarligen
dels och främst i den begränsade tillgången överhuvud på utbildade
läkare och dels i det låga inkomstläge, vari de statliga sinnessjukläkarna
befinna sig i jämförelse med läkarna inom kroppssjukvården. Sistnämnda
förhållande har väsentligen sin grund i att de heltidsanställda
statliga sinnessjukläkarna endast ha begränsade möjligheter till praktikinkomster
inom sitt fack.

Av det anförda torde framgå, att man nu kommit i ett läge, där, enligt
min mening, ett ytterligare uppskov med särskilda åtgärder för att förvärva
läkare till den statliga sinnessjukvården skulle innebära ett allvarligt
äventyrande av denna del av sjukvården. Dess bl. a. av eu otillräcklig
tillgång på läkare orsakade brister äro så påtagliga och allmänt omvittnade,
att jag icke nu torde behöva uppehålla mig härvid. De åtgärder, som böra
vidtagas, måste vara av snabbt verkande natur. Sålunda kunna reformer,
vilka i första hand taga sikte på att öka antalet utbildade läkare, i denna
situation icke åstadkomma eu omedelbar förbättring. Däremot torde snabbare
resultat kunna nås genom eu höjning av inkomstnivån för de statliga
sinnessjukvårdsläkarna. En sådan åtgärd skulle göra tjänsterna mera lockande
i konkurrensen med kroppssjukvårdens läkartjänster än nu är fallet
och sålunda verka stimulerande på rekryteringen. Jag delar därför sinnessjukvårdsberedningens
uppfattning, att en utjämning av inkomstläget för
sinnessjukvårdsläkarna i förhållande till det för andra jämförliga läkare
med det snaraste bör komma till stånd.

liilmng Ull riksdagens protokoll WHO. 1 sand. Nr 100.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

Sinnessjukvårdsberedningens förslag innebär, att samtliga överläkartjänster
i Ca 30 och Ca 31 uppflyttas till Ca 32 d. v. s. till den lönegrad, i
vilken 16 av de sammanlagt 62 överläkar tjänster na f. n. äro placerade,
att överläkare, som skall tjänstgöra som sjukhuschef, tillerkännes ett särskilt
styresmannaarvode om 1 200 kronor för år samt att härutöver samtliga
överläkare erhålla en årlig avlöningsförstärkning å 5 000 kronor. Uppdraget
som styresman förutsättes gälla för viss tid och skulle cirkulera mellan
sjukhusets därtill lämpliga överläkare. Förslaget innebär vidare avlöningsförstärkning
med 4 000 kronor till förste läkarna i Ca 31 och 3 000 kronor
till andre läkarna i Ca eller Ce 29. Avlöningsförstärkningen till andre läkare
skulle dock icke utgå förrän efter två års tjänstgöring i lönegraden.

För egen del vill jag framhålla, alt de betänkligheter mot en lönereglering,
som kunna resas på grund av den alltjämt stränga återhållsamheten
i detta hänseende, torde få vika i den här föreliggande allvarliga situationen.
En avlöningsförbättring för de statliga sinnessjukläkarna bär enligt
min mening genomföras omedelbart efter utgången av kalenderåret 1950.
Jag föreslår, att samtliga överläkare ävensom förste och andre läkare
fr. o. m. den 1 januari 1951 erhålla provisoriska avlöningsförstärkningar
med i stort sett de av sinnessjulcvårdsberedningen förordade beloppen. Förstärkningen
till andre läkarna bör emellertid i anslutning till vad sinnessjukvårdsberedningen
föreslagit utgå först efter två års tjänstgöring vid
statligt sinnessjukhus eller annat därmed jämförligt sinnessjukhus eller
vid fångvården tillhörande sinnessjukavdelning. Förslaget om uppflyttning
av överläkartjänster i 30 och 31 till 32 lönegraden anser jag mig sålunda
nu icke böra tillstyrka. Denna fråga har jag emellertid för avsikt att upptaga
till förnyad prövning i samband med behandlingen av anslagsäskandena
för sinnessjukhusen för budgetåret 1951/52. Vid sådant förhållande
anser jag mig ej heller nu böra tillstyrka förslaget om särskilt styresmannaarvode
till sjukhuschef.

En mindre justering av de av sinnessjukvårdsberedningen föreslagna
beloppen för överläkarna och förste läkarna torde böra göras för att erhålla
jämna krontal vid utbetalning av månadsbeloppen. Avlöningsförstärkning
torde sålunda böra utgå med 5 004 kronor till överläkare, 4 008
kronor till förste läkare och 3 000 kronor till andre läkare, allt för år räknat.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser
i fråga om villkoret för andre läkare att erhålla ifrågavarande avlöningsförstärkning
samt om förfarandet med avlöningsförstärkningen vid
tjänstledighet och vikariat m. m.

Med anledning av de invändningar mot förslaget om avlöningsförstärkning
för sinnessjukläkarna, som framkommit i vissa remissyttranden, vill
jag understryka, att av den allmänna utgångspunkten för förslaget följer,
att de avsedda inkomsthöjningarna för dessa läkare icke rimligen få tagas
till intäkt för krav på inkomsthöjningar jämväl för annan läkarpersonal.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

19

B. Förslag av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 23 december 1949 har medicinalstyrelsen i samband med
beräkningen av medelsbehovet för avlöningar vid statens sinnessjukhus
under nästa budgetår påkallat förstärkning m. m. av personalen i olika
hänseenden.

Över framställningen ha yttranden avgivits av statskontoret och statens
lönenämnd.

Medicinalstyrelsen.

Allmänna synpunkter.

Styrelsen anför såsom inledning till sina förslag bl. a. följande.

Under nästa budgetår kräves i första hand utökning av antalet tjänster
för sjukvårdspersonal på grund av nytillkommande vårdplatser. För att
skapa möjligheter till ett effektivare utnyttjande av de befintliga platserna
är det emellertid härutöver angeläget att den påbörjade förstärkningen av
organisationen för sjukvårdsarbetet fortsätter med minsta möjliga dröjsmål.

Med hänsyn till rådande läkarbrist och rekryteringssvårigheter har styrelsen
dock ansett sig nu endast böra föreslå inrättande av ett fåtal nya heltidstjänster
för läkare. I stället har styrelsen — enär sinnessjukdomar i en
hel del fall ha samband med kroppsliga svaghets- eller sjukdomstillstånd
och de moderna behandlingsmetoderna vid sinnessjukhusen därjämte
ställa allt större krav på tillgång till sakkunskap på det somatiska området
—- funnit sig böra påkalla medel för att i viss utsträckning till nämnda
sjukhus knyta internmedicinska specialister såsom konsulter. Sedan ett
flertal år tillbaka har sådan konsultorganisation funnits vid storstädernas
sinnessjukhus.

På grund av nuvarande ekonomiska läge samt rådande brist på arbetskraft
i allmänhet har styrelsen jämväl i övrigt i möjligaste mån begränsat sina
förslag beträffande inrättande av nya tjänster. Sjukhusens direktioner ha
hemställt resp. tillstyrkt framställningar från personalhåll om inrättande
av sammanlagt 438 tjänster. Styrelsens förslag innebära en utökning av
personalen med endast 232.

Medicinalstyrelsen framlägger detaljförslag beträffande omorganisationen
av uppsyningspersonalen i enlighet med 1949 års riksdags principbeslut i
ämnet. I anslutning härtill föreslås någon utökning av antalet nattöversköterskor
samt vissa förstärkningar av personalen för laboratorier och läkemedelsförråd,
vilka jämväl aktualiserats av den alltmer vidgade tillämpningen
av medicinska behandlingsmetoder.

Då den i princip beslutade omorganisationen av uppsyningspersonalen
förutsätter bl. a. överflyttning i stor utsträckning av denna personals expeditions-
och kontorsarbete på kontorsbiträden, föreslås inrättande av ett
antal sådana tjänster för de olika överläkaravdelningarnas räkning.

På grund av den återhållsamhet i fråga om inrättande av nya tjänster,
som med hänsyn till rådande förhållanden torde böra iakttagas, måste enligt
styrelsens mening åtskilliga berättigade krav på förstärkningar in. in.
vad angår kontors- och ekonomipersonalen tills vidare stå tillbaka. Det är
nämligen nödvändigt, alt den del av organisationen i första hand förstärkes,
varav sjukvårdens effektivitet är direkt beroende — liikar- och sjuk -

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

vårdspersonalen. I enlighet härmed och enär bortfallet av vårdavgifterna
vid sjukhusen i samband med det avsedda genomförandet från och med
den 1 juli 1951 av den obligatoriska sjukförsäkringen kan förmodas medföra
märkbar arbetsavlastning för sjukhuskontoren, föreslås på ett undantag
när icke några personalförstärkningar inom dessa kontor. Vad angår
ekonomipersonalen anser sig styrelsen i stort sett endast kunna förorda
en del kvalitativa förstärkningar av biträdespersonalen inom vissa ekonomiavdelningar.

Efter framläggandet av petita för 1949/50 har någon förbättring av rekryteringsmöjligheterna
ej inträtt. I fråga om några personalgrupper är
rekryteringsläget numera katastrofartat. Detta gäller närmast läkarpersonal,
i kroppssjukvård samt för arbete i laboratorier och läkemedelsförråd
utbildade sjuksköterskor samt köksföreståndare och biträdande köksföreståndare.

Då denna situation vad angår läkare och köksföreståndare till övervägande
delen förorsakats av att löneställningen är betydligt förmånligare
iför motsvarande personal inom andra verksamhetsområden och närmast
vid andra sjukhus, får medicinalstyrelsen hemställa om förbättrade löneförmåner
för dessa personalgrupper från och med nästkommande budgetår.
Med hänsyn till 1947 års riksdags ställningstagande till då framlagt förslag
beträffande lönegradsförhöjning av överskötersketjänsterna vid bl. a. de
statliga sinnessjukhusen, å vilka tjänster sjuksköterskor av nyss nämnt slag
anställas, samt det förhållandet att frågan om utbildningen av sjukvårdspersonalen
vid sinnessjukhusen är föremål för utredning av särskilda sakkunniga,
finner sig medicinalstyrelsen däremot ej i förevarande sammanhang
böra framlägga förslag till åtgärder, varigenom rekryteringen av i
kroppssjukvård, laboratoriearbete o. dyl. utbildade sjuksköterskor skulle
kunna förbättras.

Ett bibehållande av sinnessjukhusens möjligheter att rekrytera hantverkaretjänsterna
med fullgod, yrkesutbildad arbetskraft förutsätter enligt
medicinalstyrelsens mening, att även dessa tjänsters lönegradsplacering
snarast höjes. På grund härav framlägges förslag i denna fråga.

I förhållande till den omfattande utbyggnad och kvalitativa upprustning
av sinnessjukvården, som enligt utredningar och allmänna opinionsyttringar
snarast möjligt måste ske för att denna vård på ett tillfredsställande sätt
skall kunna fylla sin uppgift, torde de äskanden, som i det följande närmare
utvecklas, få anses vara synnerligen begränsade. De åtgärder, som skulle
möjliggöras genom bifall därtill, äro emellertid av den största betydelse
såsom ett led i den utveckling, som i första hand syftar mot att giva statens
sinnessjukhus i stort sett samma möjligheter till effektiv sjukvård som storstäderna
ansett sig böra giva sina motsvarande sjukhus.

Personal för nytillkommande vårdplatser.

Medicinalstyrelsen räknar med att sammanlagt 462 vårdplatser, för vilka
tjänster icke tidigare inrättats, skola tillkomma under innevarande eller
nästkommande budgetår, nämligen 185 vårdplatser vid Ulleråkers sjukhus,
46 platser vid Birgittas sjukhus, 40 platser vid Västra Ny sjukhus och 191
platser vid Mariebergs sjukhus. Dessa vårdplatser tillkomma på grund av
beslutade om- och tillbyggnader vid resp. sjukhus. Av de nya vårdplatserna
vid Ulleråkers och Mariebergs sjukhus avses 84 resp. 72 skola under sjuk -

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

husens ombyggnad utnyttjas för evakuering av patienter från befintliga
vårdavdelningar. Några nya tjänster för dessa vårdplatser erfordras på
grund härav tills vidare icke. Med de nya vårdplatserna vid Västra Ny sjukhus
åsyftas två avdelningar om vardera 20 vårdplatser, som varit avsedda att
inrymma statens inom sinnessjukvårdsorganisationen anordnade alkoholistanstalt.
Då det visat sig, att avdelningarnas disposition för ifrågavarande
alkoholistvard skulle medföra betydligt större byggnads- och driftkostnader
än om de utnyttjades för sinnesslövård, har medicinalstyrelsen i särskild
skrivelse föreslagit, att alkoholisterna i stället intagas å en vid Salberga
sjukhus befintlig avdelning med ca 40 vårdplatser. Vid bifall härtill skulle
inrättade tjänster för alkoholistanstalten ställas till Salberga sjukhus disposition
och de tjänster, som nu disponeras för den omnämnda avdelningen
vid detta sjukhus, kunna överflyttas till Västra Ny sjukhus. Några nya
tjänster för de därstädes uppkommande 40 vårdplatserna för sinnesslöa
behöva sålunda ej inrättas. För övriga nytillkommande vårdplatser erfordras
enligt styrelsens mening nyanställning av följande personal:

Ulleråkers sjukhus: 3 översköterskor, 4 första sköterskor, 12 skötare och
28 sköterskor.

Birgittas sjukhus: 2 översköterskor, 2 första sköterskor och 12 sköterskor.

Maricbcrgs sjukhus: 2 översköterskor, 2 första sköterskor och 25 sköterskor.

Personalförstärkningar m. nt. å befintliga vårdplatser.

Låkarp er so na l.

Styrelsen upplyser, att antalet patienter per läkare vid S:ta Gertruds
sjukhus och Restads sjukhus är högre än vid övriga sjukhus och uppgår
till 177 resp. 176. Antalet läkartjänster vid dessa båda sjukhus bör därför
utökas. Då det förra sjukhuset i motsats till flertalet sjukhus av motsvarande
storleksordning endast disponerar en förste läkartjänst, bör förstärkningen
där ske genom tilldelning av ytterligare en sådan tjänst i Ca 31.
Den ifrågasatta förstärkningen vid Restads sjukhus bör utgöras av eu
andre läkartjänst i Ce 29.

Vidare föreslår styrelsen, alt med förste läkartjänst vid vart och ett av
G:ta Maria, S:t Lars, S:ta Gertruds, Säters och S:t Sigfrids sjukhus tills
vidare förenas uppdrag alt såsom sjukvårdsläkare självständigt ansvara för
viss del av överläkaravdelning mot ett arvode till vederbörande läkare om
1 200 kronor per år.

Styrelsen anför härom.

För att nedbringa antalet patienter per ansvarig sjukvårdsläkare ha under
de senaste åren förste läkare inom särskilt stora överläkaravdelningar vid
sex sjukhus förordnats att mot arvoden om 1 200 kronor såsom sjukvårdsläkare
självständigt svara för vissa delar av resp. avdelningar. Denna an -

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 100

ordning liar visat sig vara ändamålsenlig och bör genomföras vid ytterligare
sjukhus.

En sådan uppdelning av ansvaret för vissa överläkaravdelningar torde
böra ske vid följande sjukhus, nämligen sjukhuschefernas avdelningar vid
S:ta Maria sjukhus (ca 560 patienter), S:t Lars sjukhus (ca 550 patienter)
och S:ta Gertruds sjukhus (ca 660 patienter) samt överläkaravdelningarna
för manliga patienter vid Säters sjukhus (ca 630 patienter) och S:t Sigfrids
sjukhus (ca 580 patienter). Dessa överläkaravdelningars storlek motiverar
i och för sig, att ansvaret för vissa delar därav överflyttas på andra läkare.
Därtill kommer, att sjukhuscheferna vid sådana stora sjukhus som S:ta
Maria och S:l Lars sjukhus i betydande grad belastas med administrativa
arbetsuppgifter samt att nyss angivna avdelningar vid S:ta Gertruds, Säters
och S:t Sigfrids sjukhus omfatta specialavdelningar, vilka äro särskilt bebetungande
för vederbörande överläkare. Det må i detta sammanhang
nämnas, att särskild sjukvårdsläkare redan svarar för psykopatavdelningen
vid Sidsjöns sjukhus, och styrelsen avser, att liknande anordning bör komma
till stånd beträffande motsvarande, ungefär lika stora specialavdelning
vid S:t Sigfrids sjukhus.

Styrelsen erinrar härefter om att av de större sjukhusen Ryhovs, Ulleråkers,
S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus disponera vardera två förste läkartjänster
samt att i det föregående föreslagits inrättande av ytterligare en
sådan tjänst vid S:ta Gertruds sjukhus. Med hänsyn bl. a. till angelägenheten
av att på dessa sjukhus ha tillgång till mer än en särskilt erfaren
ersättare för överläkare föreslår styrelsen, att antalet förste läkare utökas
från en till två jämväl vid S:ta Maria, S:t Lars och Säters sjukhus på så
sätt, att eu vid S:t Lars sjukhus disponibel andre läkartjänst i Ca 29
utbytes mot en förste läkartjänst i Ca 31 samt att två vid S:ta Maria och
Säters sjukhus disponibla andre läkartjänster i Ce 29 utbytas mot tva
förste läkartjänster i Ca 31.

Härutöver föreslår styrelsen utbyte av en andre läkartjänst i Ce 29 mot
en sådan tjänst i Ca 29 vid Vileråkers sjukhus.

Vidare erinrar stvrelsen om att under de senaste åren vid tio av primärsjukhusen
inrättats särskilda överläkartjänster i Ca 30 för hjälpverksamhet
och familjevård. Vid de sjukhus, till vilka äro anslutna sekundäravdelningar,
belägna å andra orter än moder sjukhusen, åvilar det innehavarna
av nämnda tjänster att jämväl handhava sjukvården inom dessa avdelningar.
Styrelsen hemställer nu om inrättande av fyra sådana tjänster, nämligen
en tjänst vid vart och ett av S:ta Maria, S:ta Gertruds, S:t Sigfrids och
Birgittas sjukhus. Styrelsen anför härom.

Erfarenheterna ha visat, att den genom inrättandet av särskilda överläkartjänster
för hjälpverksamhet och familjevård tillkomna organisationen
för öppen vård är av den största betydelse för att dels göra denna vård
mer effektiv — varigenom en del intagningar på sjukhusen kunna undvikas
och utskrivningar underlättas in. m. — dels ock avlasta läkarna för den
slutna vården den mängd arbetsuppgifter, som hjälpverksamhet och fa -

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

miljevård medför. Organisationen bör därför utbyggas, så att åtminstone
varje primärsjukhus med mer än en överläkaravdelning förses med särskild
läkare för detta arbete. Ehuru nyinrättade tjänster för ändamålet på grund
av rådande svårigheter beträffande läkarrekryteringen icke med säkerhet
omedelbart kunna tillsättas med stadigvarande innehavare, har medicinalstyrelsen
kommit till den slutsatsen, att det är av betydelse att utbyggnaden
av organisationen fortsätter. Därigenom påskyndas den önskvärda utvecklingen,
och ökade möjligheter beredas att vid uppkommande tillfällen anställa
lämpliga läkare för ifrågavarande arbetsuppgifter.

I enlighet härmed får styrelsen föreslå, att överläkartjänster för hjälpverksamhet
och familjevård inrättas vid de fyra primärsjukhus, där behovet
av sådana läkare nu får anses vara störst, nämligen vid S:ta Maria, S:ta
Gertruds, S:t Sigfrids och Birgittas sjukhus. Behovet av särskild läkare för
öppen vård vid de två första sjukhusen är främst betingat av deras vidsträckta
upptagningsområden. Vid de två senare sjukhusen är det ej endast
angeläget att befria nuvarande läkare från hjälpverksamhet och familjevård
utan även från sjukvården vid de till dessa sjukhus anslutna sekundäravdelningarna
(i Långasjö resp. Hammar).

Vid bifall till detta förslag kunna indragas tre arvoden å 600 kronor per
år till nuvarande hjälpverksamhetsläkare vid S:ta Maria, S:t Sigfrids och
Birgittas sjukhus.

Styrelsen anför härjämte, att det — såsom styrelsen inledningsvis framhållit
— numera är angeläget att till sinnessjukhusen knyta internmedicinska
specialister såsom konsulter med uppgift att regelbundet, exempelvis
en gång per vecka, besöka sjukhusen för somatisk undersökning och behandling
av patienterna därstädes samt för rådgivning härutinnan. I enlighet
härmed föreslår styrelsen, att samtliga ifrågavarande sjukhus med
undantag av de mindre sinnesslöanstalterna (Västra Ny, Västra Marks och
Salberga sjukhus) beredas möjlighet att träffa avtal med lämpliga läkare
om sådan konsultationsverksamhet genom att medel till arvoden åt nämnda
läkare ställas till deras förfogande. Därvid räknar styrelsen med att en
konsult erfordras vid varje sjukhus utom vid Ulleråkers och S:t Lars
sjukhus. Med hänsyn till det stora patientantalet vid dessa båda sjukhus
samt den omständigheten, att de i fråga om planeringen bestå av två skilda
delar, anser styrelsen erforderligt, att vid vart och ett av dem anlita två
konsulter. Styrelsen föreslår, att nämnda arvoden vid de största och medelstora
sjukhusen tills vidare fastställas till (60 kronor x 52 veckor) 3 120
kronor för år räknat. I den händelse en läkare skulle kunna åtaga sig hela
konsultationsverksamheten vid Ulleråkers eller S:t Lars sjukhus, föreslås,
att dubbelt arvode utgår till honom eller sammanlagt 6 240 kronor. För de
fem minsta sjukhusens räkning (psykiatriska sjukhuset samt S:ta Annas,
S:t Olofs, S:t Jörgens och Gådeå sjukhus), där lika stort antal konsultationsbesök
som vid de övriga sjukhusen icke torde erfordras, räknar styrelsen
med ett belopp av 1 560 kronor.

Vidare erinrar styrelsen, att röntgenläkare f. n. anlitas såsom konsulter
vid tre sjukhus med röntgenutrustning samt att för sådant uppdrag utgår

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

arvode med 2 508 kronor. Styrelsen upplyser, att upphandlingar och i vissa
fall installationer av röntgenutrustningar numera pågå vid ett flertal andra
sjukhus. Då röntgenkonsulter bliva erforderliga även därstädes, hemställer
styrelsen om medel för arvoden av nyssnämnda storlek åt sådana läkare
jämväl vid Ulleråkers, Ryhovs, S:ta Gertruds, S:t Lars, S:ta Maria, S.t
Jörgens, Restads, Säters, Frösö, Umedalens och Furunäsets sjukhus.

Kontorspersonal.

Styrelsen framför ånyo sin i anslagsäskandena för budgetåret 1948/49
gjorda hemställan om inrättande av en kassörstjänst i Ca 16 vid 1 ästra Ny
sjukhus (prop. 145/1948, s. 14). Styrelsen — som erinrar om att departementschefen
ansåg, att med inrättande av tjänsten kunde anstå - framhåller,
att erfarenheterna under den tid, sjukhuset numera varit i drift,
klart givit vid handen, att en kassörstjänst snarast bör inrättas vid sjukhuset.
Den vid Bonaanstaltens avveckling till övergångsstat överförde räkenskapsföraren
och redogöraren samt den likaledes å övergångsstat upptagne
förste förmannen, vilka båda befattningshavare avsågos skola fullgöra kassagöromål
m. in. å sjukhusets kontor, äro nämligen båda 06 år och sjukliga
samt sakna tidigare erfarenhet av avlöningsuträkning, personalbokföring
in. fl. liknande arbetsuppgifter, som måste ankomma på en sjukhuskassör.

I övrigt föreslår styrelsen, att ett antal biträden för skriv- och kontorsgöromål
i Cf 4—Ce 8 anställas. Härom anföres bl. a.

I det av statens sjukhusutredning framlagda betänkandet angående sinnessjukvården
föreslogs, att sjukvårdspersonalen i förmansställning — nuvarande
uppsyningspersonal (förste uppsyningsmän, uppsyningsmän, första
föreståndarinnor och föreståndarinnor) — skulle så vitt möjligt avlastas
arbetsuppgifter av kameral natur. Utredningen ansåg, att hithörande medelsförvaltning
och bokföring borde förenklas och, så langt det iorc lämpligt,
överflyttas på sjukhuskontoren.

Föredragande departementschefen förklarade sig emellertid icke kunna
biträda utredningens förslag (prop. 123/1949, s. 22). Enligt hans mening
borde ansvaret för de angivna arbetsuppgifterna alltfort avila uppsyningspersonalen.
För att i görligaste mån befria denna personal från det tidsödande
detaljarbete, som är förenat med dessa göromål, borde emellertid
biträdeshjälp ställas till dess förfogande.

För att på sålunda förordat sätt avlasta uppsyningspersonalen expeditionsarbete,
vilket är en av förutsättningarna för genomförandet av föreliggande
principbeslut om uppsyningspersonalens omorganisation, bör ett
antal tjänster för biträden för skriv- och kontorsgöromål inrättas fr. o. m.
nästa budgetår. Till dess närmare erfarenhet vunnits om behovet av skrivhjälp
å uppsyningspersonalens expeditioner efter genomförandet av nyssnämnda
omorganisation, anser sig styrelsen böra räkna med två tjänster
vid vart och ett av de fyra sjukhus, som ha tre överläkaravdelningar, samt
i regel en tjänst vid vart och ett av övriga tjuguen sjukhus. Med hänsyn till
att uppsyningspersonalens omorganisation icke kan helt genomföras under
nästa budgetår samt att ett antal biträden å sjukhuskontoren möjligen kan
bliva disponibelt vid avsett genomförande av avgiftsfri sjukhusvård fr. o. m.

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

den 1 juli 1951, föreslår styrelsen dock icke nu inrättande av mer än 20
tjänster. Skulle emellertid genomförandet av nämnda reform komma att
uppskjutas, bör antalet tjänster utökas till förslagsvis 25.

Härutöver erfordras 3 tjänster för att tillgodose anmälda behov av skrivhjälp
åt överläkare för hjälpverksamhet och familjevård, vilka nu sakna
biträden för expeditionsgöromål.

Sjukvårdspersonal.

Till en början erinrar styrelsen, att det principbeslut angående uppsynings
per sonalens omorganisation, som 1949 års riksdag fattat pa grundval
av propositionen nr 123 (s. 21 ff.), innebär i huvudsak, att denna personal
avlastas arbetsuppgifter av kameral natur och att dess befattning med det
egentliga sjukvårdsarbetet begränsas till vad som närmast avilar den såsom
biträden åt läkarna. Enligt beslutet skall vidare vid sjukhus med mer än
en överläkaravdelning handläggningen av samtliga ärenden rörande sjukvårdspersonalens
anställnings- och tjänstgöringsförhållanden koncentreras
till en särskild, sjukhuschefen direkt underställd tjänsteman.

I huvudsaklig överensstämmelse med vad som anfördes i förenämnda
proposition och med ledning av vissa uppgifter från sjukhusen har styrelsen
låtit utarbeta detaljförslag till ändrad organisation av uppsyningspersonalen
för sinnessjukhusens slutna vård samt viss personal inom de centrala läkemedelsförråden
och laboratorierna vid nämnda sjukhus.

I förhållande till nuvarande organisation innebär förslaget en ökning av
antalet förste uppsyningsmän i Ca 18 från 20 till 21, en ökning av antalet
första föreståndarinnor i Ca 17 från 35 till 44, en minskning av antalet uppsyningsmän
i Ca 15 från 18 till 15, en minskning av antalet föreståndarinnoi
i Ca 14 från 41 till 10 och en ökning av antalet översköterskor i Ca 12 från
21 till 34. Antalet tjänster för ifrågavarande ändamål skulle alltså nedbringas
från 135 till 124 eller med sammanlagt 11. Beträffande riktlinjerna
för styrelsens förslag må vidare nämnas följande.

Styrelsen räknar med att första föreståndarinnor tills vidare skola handha
frågor, som ha samband med sjukvårdspersonalens anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,
vid alla de sjukhus, där särskild tjänsteman skall
finnas för dessa göromål, d. v. s. sjukhus med mer än en överläkaravdelning.
Styrelsen föreslår denna anordning till dess erfarenheter härvidlag
vunnits och inrättande av särskilda personalföreståndartjänster — öppna
för såväl manliga som kvinnliga tjänstemän — kan il rågasältas, dels med
hänsyn till att den kvinnliga sjukvårdspersonalen är större än den manliga,
dels ock emedan ifrågavarande tjänstemän avses skola bl. a. företaga hembesök
hos sjuk personal, utöva tillsyn över sjukhusens möblerade bostäder
och där befintliga inventarier in. in.

I den händelse handhavandet av nu angivna angelägenheter vid samtliga
större sjukhus överlåtes på första föreståndarinnor, finner styrelsen det
lämpligast, att uppsyningspersonalen i övrigt organiseras på så sätt, alt
förmanskapet för det inre sjukvårdsarbetet anförtros åt förste uppsyningsmän
inom överläkaravdelningar med enbart manliga patienter samt åt

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

första föreståndarinnor inom överläkaravdelningar med antingen enbart
kvinnliga patienter eller såväl kvinnliga som manliga patienter.

Vidare föreslår styrelsen, att föreståndarinna skall finnas tillgänglig såsom
biträde åt förste uppsyningsmannen resp. första föreståndarinnan inom
överläkaravdelning, där förste läkartjänst är eller enligt vad styrelsen i det
föregående föreslagit skulle bliva förenad med självständigt ansvar för viss
del av avdelningen. Denna anordning förordas tills vidare jämväl inom överläkaravdelningar
med enbart manliga patienter med hänsyn till önskvärdheten
att ha tillgång på kvinnlig uppsyningspersonal även inom sådana
avdelningar.

Härjämte föreslår styrelsen särskilda förste uppsyningsmanstjänster för
de fasta paviljongerna vid Säters och S:ta Gertruds sjukhus samt för specialavdelningarna
för psykopater vid S:t Sigfrids och Sidsjöns sjukhus
ävensom första föreståndarinnetjänster vid Pärlby sjukhus och centralhemmet
för familjevård i Korsberga.

Slutligen föreslås samtliga för läkemedelsförråd och laboratorier avsedda
första föreståndarinne- och föreståndarinnetjänster utbytta mot överskötersketjänster.

Avvikelser från dessa riktlinjer föreslås i fyra fall. Vid Västra Ny sjukhus
förordas en uppsyningsmanstjänst i stället för en tjänst som förste uppsyningsman
med hänsyn till det begränsade antalet vårdplatser därstädes.
I fråga om en överläkaravdelning vid Ulleråkers sjukhus med en beläggning
å ca 600 patienter förordas, ehuru ansvaret för sjukvården inom avdelningen
ej är eller föreslås uppdelat, med hänsyn till avdelningens storlek,
att en där placerad föreståndarinna åtminstone tills vidare bibehålies såsom
biträde åt avdel ningeijs första föreståndarinna. En liknande anordning föreslås
även i fråga om Vipeholms sjukhus, som utgör en överläkaravdelning
med 914 vårdplatser. På Källshagens sjukhus skulle i enlighet med
riktlinjerna en förste uppsyningsman ha utbytts mot en föreståndarinna.
Då 283 av sjukhusets 587 vårdplatser för män ingå i specialavdelningen för
svårskötta asocialt imbecilla män förordas, att utbyte ej sker.

Styrelsen erinrar vidare, att jämlikt de normer, som år 1945 fastslagits i
samband med revisionen av tjänsteförteckningen för de statliga sinnessjukhusen,
den uppsyningspersonal, som handhar ledningen av manliga patienters
utearbeten, skulle utgöras av uppsyningsman i Ca 15. I enlighet härmed
föreslår styrelsen, att kvarvarande förste uppsyningsmanstjänster i Ca 18
för nämnda ändamål i förevarande sammanhang utbytas mot uppsyningsmanstjänster.

För att vinna önskvärd smidighet och i möjligaste mån undvika förflyttningar
av tjänstemän mellan olika sjukhus vid genomförandet av den föreslagna
organisationen föreslår styrelsen vidare, att överförande till övergångsstat
tillämpas i enlighet med i dess skrivelse närmare angiven omfattning.

I enlighet med det anförda hemställer styrelsen om inrättande av 3 förste
uppsyningsmanstjänster i Ca 18, 10 första föreståndarinnetjänster i Ca 17,
3 uppsyningsmanstjänster i Ca 15 och 13 överskötersketjänster. Samtidigt
skulle 6 föreståndarinnetjänster i Ca 14 indragas samt 2 förste uppsynings -

27

Kungi. Maj.ts proposition nr 100

manst jurister i Ca 18, 1 första förcståndarinnetjänst i Ca 17, 6 uppsyningsmanstjänster
i Ca 15 och 25 föreståndarinnetjänster i Ca 14 överföras till
övergångsstat. Av de föreslagna nya första föreståndarinnetjänsterna skulle
1 (vid Vipeholms sjukhus) icke tillsättas, så länge innehavaren av en till
övergångsstat överförd förste uppsyningsmanstjänst kvarstår i tjänst.
Likaledes skulle 12 av de 13 föreslagna nya överskötersketjänsterna för
centrala läkemedelsförråd och laboratorier icke få tillsättas, så länge innehavarna
av 1 första förcståndarinnetjänst (vid S:ta Maria sjukhus) och 11
föreståndarinnetjänster kvarstå i tjänst.

Härjämte framlägger styrelsen förslag om inrättande av ett antal nya
tjänster vid olika sjukhus samt utbyte av vissa befattningar mot andra
tjänster. Styrelsens förslag härutinnan innebära följande.

Ulleråkers sjukhus. Vissa vårdavdelningar ha under senare år blivit allt
mer arbetskrävande, genom att nu större del av klientelet än tidigare utgöres
av oroliga och senila patienter. Därjämte har ett allvarligt överfall å
nattvakt förekommit, vilket icke stod att hindra på grund av bristen på
personal. Vidare kräves ökad personaltäthet för utnyttjande av de moderna
behandlingsmetoderna. Med anledning härav föreslår styrelsen, att 7 skötart
jänster inrättas.

S:ta Annas sjukhus. Med hänsyn till låg personaltäthet inom vårdavdelningarna
för män hemställer styrelsen, att sjukhuset tilldelas 3 nya skötart
jänster.

Sandby sjukhus. För fortsatt avveckling av den ursprungliga personalorganisationen
med 2 översköterskor per vårdavdelning föreslår styrelsen
utbyte av 1 vakant överskötersketjänst mot 1 tjänst såsom första sköterska.

Birgittas sjukhus. En ny upptagningspaviljong för enbart lugna patienter
skall snarast möjligt tagas i bruk vid detta sjukhus. På grund härav beräknas
vissa av sjukhusets övriga avdelningar bliva använda för intagning och
vård av så gott som uteslutande oroliga och halvoroliga patienter, varigenom
de bliva mer personalkrävande än f. n. Med hänsyn härtill och låg personaltäthet
inom sjukhusets vårdavdelningar förordar styrelsen en utökning med
3 skötart jänster och 4 sköter sket jänster för de manliga avdelningarna samt
med 2 skötersketjänster för de kvinnliga avdelningarna.

Västra Ny sjukhus. Vid detta sjukhus ha hittills endast två vårdavdelningar
kunnat tagas i anspråk. För ytterligare två färdigställda avdelningar
finnas emellertid tjänster inrättade, varav en del äro avsedda för kvinnlig
personal, nämligen för 1 översköterska, 1 första sköterska och 4 sköterskor.
För att de båda vårdavdelningar, som närmast skola tagas i bruk, i större
utsträckning skola kunna förses med manlig personal föreslår styrelsen
utbyte av 1 överskötersketjänst mot 1 överskötartjänst och 2 skötersketjänster
mot 2 skötartjänster.

S:t Sigfrids sjukhus. För anordnande av en insulinavdelning i lokaler,
som tidigare använts för annat ändamål, föreslår styrelsen, att 1 första
sköter sket jänst samt 2 skötar- och 2 skötersketjänster inrättas. Styrelsen
hemställer vidare, att 4 nya skötartjänster inrättas, avsedda för två vårdavdelningar
med alltför fåtalig personal i förhållande till vederbörande
patienters antal och orolighetsgrad. Då det särskilt efter genomförandet av
den föreslagna omorganisationen av uppsyningspersonalen är nödvändigt
att avlasta föreståndarinnorna all nattjänstgöring, föreslår styrelsen här -

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

jämte, att sjukhuset —- som i motsats till flertalet sjukhus av samma storleksordning
helt saknar nattöversköterskor — tilldelas 2 överskötersketjänster
härför.

S:ta Gertruds sjukhus. Genom omdisposition av en byggnad vid detta
sjukhus har en ny vårdavdelning för manliga patienter kunnat iordningställas.
Styrelsen har av disponibla sjukvårdstjänster kunnat tillhandahålla
för avdelningen erforderlig personal med undantag för förste skötareller
första skötersketjänst. Styrelsen hemställer, att 1 skötartjänst måtte
utbytas mot 1 förste skötartjänst för avdelningens räkning. Vidare föreslår
styrelsen, alt personalen inom en del kvinnliga vårdavdelningar, där personalstyrkan
är otillräcklig för genomförandet av erforderliga behandlingar,
förstärkes med sammanlagt 7 sköterskor.

S:t Lars sjukhus. Styrelsen föreslår, att 3 skötartjänster och 3 skötersketjänster
inrättas för förstärkning av personalen på vissa vårdavdelningar.

S:ta Maria sjukhus. Styrelsen upplyser, att antalet befattningshavare i
förhållande till antalet patienter inom de manliga vårdavdelningarna är det
lägsta, som förekommer vid något av primär sjukhusen. Med hänsyn härtill
samt för att bereda möjligheter till att uppdela en större vårdavdelning i
två mindre sådana föreslår styrelsen utökning av personalen med 1 överskötartjänst,
1 förste skötartjänst och 9 skötartjänster. Härjämte föreslår
styrelsen inrättande av 3 överskötersketjänster för nattjänstgöring, då vid
sjukhuset icke finnes någon sådan tjänst.

Restads sjukhus. Under framhållande av att en utökning av antalet
tjänster inom vårdavdelningarna är nödvändig på grund av den allt mer
stegrade beläggningen på sjukhuset föreslår styrelsen inrättande av 6 skötartjänster
och G skötersketjänster. Härutöver hemställer styrelsen, att 2
nya överskötersketjänster måtte inrättas, av vilka den ena skulle disponeras
för en nytillkommande avdelning för röntgen in. in. i anslutning till
sjukhusets centrala läkemedelsförråd och laboratorium och den andra för
anställning av nattöversköterska. Vid sjukhuset finnes f. n. endast en översköterska
för läkemedelsförråd och laboratorium samt en nattöversköterska.

Källshagens sjukhus. Eu skötare inom var och en av två under innevarande
budgetår tillkomna avdelningar har måst åläggas ökat ansvar såsom
ställföreträdare för vederbörande överskötare. Då tjänstemän i motsvarande
ställning inom andra vårdavdelningar äro förste skötare, hemställer styrelsen
om utbyte av 2 skötartjänster mot 2 förste skötartjänster för de båda
avdelningarnas räkning.

Salberga sjukhus. För att möjliggöra en angelägen uppdelning av sjukhusets
två största vårdavdelningar med vardera omkring 100 vårdplatser
i lyra avdelningar föreslår styrelsen, att 2 nya överskötartjänster inrättas.

Säters sjukhus. Styrelsen föreslår, att 1 tjänst såsom översköterska inrättas
för förstärkning av personalen å centrala läkemedelsförrådet och
laboratoriet. Vid sjukhuset finnes f. n. endast en tjänsteman härför, medan
flertalet andra sjukhus av samma storleksordning härför disponera minst
två tjänstemän.

Sekundäravdelningen till Säters sjukhus: Pärlbg sjukhus. Styrelsen —
som upplyser, att för ledningen av arbetet inom sjukhusets fyra vårdavdelningar
finnas 4 översköterskor och 3 första sköterskor — föreslår utbyte
av 1 skötersketjänst mot 1 första skötersketjänst.

Frösö sjukhus. Styrelsen föreslår, att vid sjukhuset 1 skötartjänst utbytes
mot 1 förste skötartjänst och 1 skötersketjänst mot 1 första sköterske -

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

tjänst. Vid sjukhuset finnes en särskild avdelning eller station för behandling
med insulin och elchock. En skötare och sköterska av den för dessa
behandlingar disponerade personalen ansvara för avdelningen. Det är enligt
styrelsen angeläget att sjukhuset beredes möjligheter att anställa mer kvalificerade
tjänstemän —- en förste skötare och en första sköterska — såsom
ansvariga för avdelningen.

Furunäsets sjukhus. Styrelsen föreslår att vid sjukhuset, som disponerar
endast en nattöverskötersketjänst, inrättas ytterligare 1 över sköter sket jänst
för nattjänstgöring samt dessutom att personalen förstärkes med 3 sköterskor,
vilka närmast skulle disponeras för nattjänstgöring inom två kvinnliga
vårdavdelningar, vilka f. n. sakna stationär nattpersonal.

Reservtjänster m. in. Styrelsen framhåller, att trängande behov av personalökning
vid olika sjukhus mycket ofta aktualiseras under löpande budgetår.
För budgetåret 1949/50 ha inrättats 8 skötartjänster, vilka ställts till
styrelsens förfogande som reservtjänster för detta ändamål. Av dessa ha
6 måst tilldelas vissa sjukhus. Styrelsen hemställer, att 2 skötartjänster
och 2 skötersketjänster måtte såsom reservtjänster tilldelas styrelsen för
nästa budgetår. Vidare föreslår styrelsen i detta sammanhang, att 3 nya
laboratoriebiträdestjänster i Ce 10 ställas till dess förfogande för förstärkning
i vissa fall av personalen inom läkemedelsförråd och laboratorier.

Styrelsen upplyser vidare, att de vid vissa sinnessjukhus anordnade rättspsykiatriska
avdelningarna endast med stora svårigheter medhinna dem
åvilande undersökningar. För att minska behovet att utöka antalet läkare
synas i första hand de läkarna åvilande arbetsuppgifter, som kunna utföras
av mindre kvalificerad personal, böra i möjligaste mån avlastas läkarna. Styrelsen
föreslår fördenskull, att från läkare till socialassistenter överflyttas
närmast testningar, sociala utredningar, kontakter med anhöriga o. d. På
grund härav hemställer styrelsen, att antalet socialassistenter i Ce 11 måtte
utökas med 5, en för en var av avdelningarna vid Sidsjöns och Mariebergs
sjukhus, vilka helt sakna sådan personal, samt en för en var av avdelningarna
vid Ulleråkers, S:t Lars’ och S:t Jörgens sjukhus, där för den
rättspsykiatriska verksamheten finnas tre läkare men endast en socialassistent.

E k o n o in i p c r s o n a l.

Styrelsen anför inledningsvis, att det bl. a. framstår såsom synnerligen
angeläget att vid vissa sjukhus öka möjligheterna att för en del arbetsuppgifter
anställa och behålla biträdespersonal med viss yrkesutbildning och
erfarenhet. Knligt vad styrelsen upplyser gör sig vidare inom en del ekonomiavdelningar
behov av förstärkningar allt mer gällande till följd av att
att antalet patienter, som kunna utnyttjas för arbete därstädes, successivt
har minskat. Genom tillkomsten och utbyggnaden av de kommunala vårdhemmen
för sinnessjuka samt genom den öppna vårdens utveckling omhändertagas
nämligen icke vid sjukhusen lättskötta, arbetsföra patienter i
samma utsträckning som förr. Under det senaste årtiondet har tillika ge -

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

nomsnittsåldern hos sinnessjukhusens patienter ej oväsentligt stigit. Härtill
kominer att de moderna behandlingsmetoderna i stor utsträckning förhindra
de akut sjuka från att deltaga i egentligt arbete under vårdtiden.

Personal i verkstäder och arbets s. alar. Enligt styrelsens
mening är det synnerligen betydelsefullt, att sjukhusens behov av arbetskraft
för underhåll av byggnader och inventarieutrustning är väl tillgodosett.
Vid Vipeholms sjukhus äro möbelreparationerna särskilt omfattande,
beroende på vårdklientelets karaktär (svårskötta sinnesslöa). Av den vid
detta sjukhus disponibla arbetskraften — 1 hantverksföreståndare och 1
hantverkare — är en snickare ständigt sysselsatt med reparationer av möbler
och andra inventarier. Med hänsyn härtill samt den omständigheten,
att vid vart och ett av de övriga sjukhusen av motsvarande storleksordning
finnas — förutom hantverksföreståndare — 2 hantverkare för snickeriarbeten,
föreslår styrelsen, att en ny tjänst som hantverkare i f. n. Ca 10
inrättas.

Vid Västra Marks sjukhus, som disponeras för vård av omkring 350
asocialt imbecilla kvinnor, finnas för sy- och vävsalarnas räkning inrättade
2 slöjdföreståndartjänster, 2 tjänster för sömmerskor eller väverskor och
1 ekonomibiträdestjänst i Ca 6. Med hänsyn till det stora antal patienter,
som vid sjukhuset ständigt sysselsättas med textilarbeten och för att samtidigt
bringa organisationen inom sy- och vävsalarna vid sjukhuset i bättre
överensstämmelse med motsvarande förhållanden vid de övriga sjukhusen,
där ekonomibiträdestjänster i Ca 6 för textilarbeten icke finnas, föreslår styrelsen,
att den förefintliga ekonomibifrädestjänsten i Ca G utbytes mot 1
tjänst såsom väverska eller sömmerska i Ca 7 och att personalen försferkes
med 1 ekonomibiträdestjänst i Ce 3.

Styrelsen hemställer vidare om utökning med 2 ekonomibiträdestjänster
i Ce 3 för de kvinnliga arbetssalarna vid Birgittas och S:t Jörgens sjukhus,
där antalet personal inom nämnda arbetssalar är mindre än vid Övriga
sjukhus av motsvarande storleksordning.

Slutligen erinrar styrelsen, att sjukhusen disponera för sy- och vävsalarnas
räkning — förutom tjänster för slöjdföreståndare, väverskor och sömmerskor
— i regel ekonomibiträdestjänster i Ce 3. I stället för sådana finnas
emellertid vid några sjukhus enstaka ekonomibiträdestjänster i Ce 2,
för vilka icke kan krävas utbildning eller nämnvärd erfarenhet inom visst
yrke. Då det också visat sig svårt och i flera fall omöjligt att förvärva och
behålla lämplig arbetskraft å sistnämnda tjänster samt då man enligt styrelsens
mening för bl. a. handledning av patienter är föga betjänt av sådan
biträdespersonal, hemställer styrelsen, att 5 för sy- och vävsalar vid fem
olika sjukhus disponerade ekonomibiträdestjänster i Ce 2 måtte utbytas
mot lika många sådana tjänster i Ce 3.

Personal i kök, bageri och tvätt. Styrelsen betonar, att det
är av största vikt, att den erfarenhetsmässigt erforderliga, men hittills icke

31

Ilungl. Maj.ts proposition nr 100

fullt genomförda organisationen av personalen inom centralköken vid de
största och medelstora sjukhusen med bl. a. 2 ekonomibiträden i Ca C
(kokerskor) och 2 ekonomibiträden i Ce 3 helt genomföres vid nämnda
sjukhus. F. n. anser sig styrelsen för centralkökens räkning böra föreslå
inrättande av 5 ekonomibiträdestjänster i Ca 6 och 5 sådana tjänster i Ce 3.
Vid bifall härtill skulle emellertid samtidigt kunna indragas 4 vakanta
ekonomibiträdestjänster i Ce 2, hänförliga till samma ekonomiavdelningar.

Vid de större och medelstora sjukhusen finnas för centralkökens räkning
utöver kvinnliga ekonomibiträden anställda två manliga sådana i Ce—
Ca 9 utom vid Furunäsets sjukhus, där endast 1 biträde av detta slag finnes.
Med hänsyn till bl. a., att vårdplatsantalet under innevarande budgetår
ökats med 100 genom att en ny sjukpaviljong därstädes färdigställts samt
att kökspersonalen visat sig vara för fåtalig, föreslår styrelsen, att ytterligare
en sådan tjänst inrättas.

Med anledning av att bageridriften har befunnits böra nedläggas vid S:t
Jörgens och Furunäsets sjukhus föreslår styrelsen, att de vakanta bageriföreståndartjänsterna
i Ca 10 vid dessa sjukhus indragas, att antalet ekonomibiträdestj
änster i Ce 2 reduceras med 2 samt att biträdande bageriför
eståndartjänsten i Ca 7 vid Furunäsets sjukhus överföres till övergångsstat.

Under åberopande av bl. a. den minskade tillgången på patientarbetskraft
hemställer styrelsen vidare, att 2 nya tjänster för tvättbiträden i Ce 3 måtte
ställas till förfogande.

Enär tvätteriet vid S:ta Annas sjukhus vid fortsatt användning i full utsträckning
skulle ha fordrat en synnerligen kostnadskrävande renovering
samt möjlighet yppats att anlita annan tvättinrättning för sjukhusets behov,
har sjukhusets tvätteri ansetts böra till största delen nedläggas. Som
en följd härav föreslår styrelsen, att 1 ekonomibiträdestjänst i Ce 2 indrages
samt att tvättföreståndartjänsten i Ca 8 överföres till övergångsstat.

Personal för trädgård och jordbruk. I samband med den
påbörjade ombyggnaden av Birgittas sjukhus måste enligt styrelsen det till
sjukhuset anslutna jordbruket och svinstallet nedläggas. På grund härav
föreslår styrelsen, att de av sjukhuset disponerade tjänsterna såsom befallningsman
i Ca 12 och föreståndaren för djurstall i Ca 9 överföras till övergångsstat,
varefter innehavaren av den förra tjänsten tills vidare avses utnyttjad
för yttre planeringsarbeten, transporter in. in. och innehavaren av
den senare tjänsten såsom biträde å sjukhusets centralförråd, för transporter
in. in.

Övrig personal. Styrelsen föreslår, att vid Västra Marks sjukhus
inrättas en ekonomibiträdestjänst i Ce—Ca 9, vars innehavare avses skola
utnyttjas inom sjukhusets maskinavdelning och för trädgårdsarbete in. in.
Som stöd härför anför styrelsen, att personalen inom maskinavdelningen
vid bifall till förslaget bättre än f. n. skulle medhinna erforderliga repara -

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

tioner av vatten- och värmesystemen m. m. samt att det visat sig otillräckligt
att för trädgården om 2,7 hektar och parkanläggningen om ca 2 hektar endast
disponera en fast anställd tjänsteman (slöjdföreståndare med trädgårdsutbildning).

Vidare hemställer styrelsen om inrättande av en ekonomibiträdestjänst i
Ca—Ce 9 vid Umedalens sjukhus. Innehavaren av tjänsten avses skola utnyttjas
som chaufför och som biträde åt förrådsförmannen.

Slutligen föreslår styrelsen, att tjänsten vid S:ta Annas sjukhus som yttre
nattvakt i Ca 10, vars innehavare förordnats tjänstgöra å skomakeriverkstaden
inom annat sjukhus, överföres på övergångsstat samt att en numera
vakant, å övergångsstat uppförd tjänst som chaufför i Ca 10 vid S:ta
Gertruds sjukhus indrages.

Sammanfattning.

Styrelsen föreslår, att samtliga av styrelsen förordade befattningar som
överskötare, förste skötare, översköterska och första sköterska upptagas
såsom ordinarie i resp. Ca 13, Ca 12, Ca 12 och Ca 10. Av de förordade 49
skötartjänsterna föreslås 33 upptagna såsom ordinarie i Ca 11 och 16 såsom
extra ordinarie i Ce 11, medan av de förordade 90 skötersketjänsterna 60
föreslås upptagna såsom ordinarie i Ca 8 och 30 såsom extra ordinarie i Ce 8.
De 3 förordade ekonomibi trädest jänsterna i Ca eller Ce 9 föreslås upptagna
såsom extra ordinarie i Ce 9.

Sammanfattningsvis skulle vid bifall till vad styrelsen föreslagit tillkomma
följande ordinarie tjänster nämligen 4 förste läkare i Ca 31, 4
överläkare i f. n. Ca 30, 1 kassör i Ca 16, 3 förste uppsyningsmän i Ca 18,
10 första föreståndarinnor i Ca 17, 3 uppsyningsmän i Ca 15, 4 överskötare
i Ca 13, 5 förste skötare i Ca 12, 27 över sköter skor i Ca 12, 33 skötare i
Ca 11, 12 första sköterskor i Ca 10, 60 sköterskor i Ca 8, 1 hantverkare i f. n.
Ca 10, 1 sömmerska eller väverska i Ca 7 och 4 ekonomibiträden i Ca 6. Å
andra sidan skulle följande ordinarie tjänster indragas, nämligen 6 föreståndarinnor
i Ca 14, 2 bageriföreståndare i Ca 10 och 1 chaufför å övergångsstat
i Ca 10. Till övergångsstat skulle överföras följande ordinarie
tjänster, nämligen 2 förste uppsyningsmän i Ca 18, 1 första föreståndarinna
i Ca 17, 6 uppsyningsmän i Ca 15, 25 föreståndarinnor i Ca 14, 1 befallningsman
i Ca 12, 1 yttre nattvakt i Ca 10, 1 föreståndare för djurstall i Ca 9, 1
tvättföreståndare i Ca 8 och 1 biträdande bageriföreståndare i Ca 7. Vidare
skulle 1 första föreståndarinnetjänst i Ca 17 och 12 överskötersketjänster
i Ca 12 icke tillsättas så länge innehavarna av vissa å övergångsstat uppförda
tjänster kvarstode i tjänst.

I fråga om icke-ordinarie tjänster innebär styrelsens förslag
sammanfattningsvis, att följande tjänster skulle tillkomma, nämligen 23
— eventuellt 28 — biträden för skriv- och kontorsgöromål i Cf 4—Ce 8, 16
skötare i Ce 11, 5 socialassistenter i Ce 11, 3 laboratoriebiträden i Ce 10,

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

33

30 sköterskor i Ce 8, 3 ekonomibiträden i Ce 9 och 15 ekonomibiträden i
Ce 3, medan å andra sidan skulle indragas 2 andre läkare i Ce 29 och 12
ekonomibiträden i Ce 2.

Sammanlagt skulle alltså enligt styrelsens förslag vid sinnessjukhusen
personalen ökas med 232, varav 151 ordinarie och 81 icke ordinarie.

Förslag om lönereglering för vissa personalgrupper.

Läkarn a.

Styrelsen hemställer om genomförande av statens sinnessjukvårdsberednings
i det föregående refererade förslag om förbättring av sinnessjukläkarnas
avlöningsförhållanden, dock med den jämkningen, att styrelsen — i
enlighet med vad den uttalat i sitt yttrande över förslaget — anser, att
styresmannaarvodena böra utgå med 1 200 kronor vid de mindre sjukhusen,
med 1 800 kronor vid de medelstora sjukhusen och med 2 400 kronor
vid de större sjukhusen.

Köksföreståndarna och biträdande
köksföreståndarna.

Styrelsen framhåller, att betydande svårigheter råda i fråga om rekryteringen
av köksföreståndare. Vakanta tjänster -— främst sådana såsom biträdande
köksföreståndare —- kunna i en del fall ej återbesättas med utbildad
personal. F. n. är halva antalet tjänster såsom biträdande köksföreståndare
icke tillsatta. Endast i undantagsfall kunna vikarier med önskvärda
kvalifikationer anskaffas. Endast den omständigheten, att ett relativt stort
antal av köksföreståndartjänsterna innehavas av äldre befattningshavare,
torde enligt styrelsen vara anledningen till att bristen på arbetskraft icke
framträtt med ännu större styrka. Styrelsen erinrar bl. a. om att motsvarande
tjänster vid landstingssjukhusen fr. o. m. den 1 januari 1947 erhållit
förbättrade avlöningsförmåner samt att sedermera förmånerna även för
köksföreståndare vid storstädernas sjukhus samt vid vanföreanstalter och
kustsanatorier höjts till samma nivå. Med utgångspunkt från vid kroppssjukvården
sålunda genomförd lönereglering föreslår styrelsen uppflyttning
av 8 köksföreståndartjänster i Ca 14 till Ca 19, 10 sådana tjänster i
Ca 12 till Ca 17 och 8 tjänster av samma slag i Ca 10 till Ca 15 samt av 18
biträdande köksföreståndare i Ca 9 till Ca 12.

Hantverkarna.

Styrelsen erinrar om att statens sinnessjukhus f. n. disponera sammanlagt
11G ordinarie och 9 extra ordinarie hantverkare i 10 lönegraden. Styrelsen
upplyser, att även beträffande rekryteringen av hantverkarna svårigheter
gjort sig märkbara allt eftersom lönenivån för yrkesarbetare på den
öppna arbetsmarknaden stigit samt att denna lönenivå i allmänhet ganska

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 1 samt. Nr 100.

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

betydligt överstiger avlöningsförmånerna enligt 10 lönegraden. I detta sammanhang
erinrar styrelsen om att 1947 års löneutredning med avseende å
maskinistpersonalen föreslagit att bl. a. eldarna i 10 lönegraden vid sinnessjukhusen
samt de hantverkare vid samma sjukhus, som i egenskap av
reparatörer berörts i av utredningen avgivet betänkande över hithörande
frågor, skulle uppflyttas till 11 lönegraden. Styrelsen hemställer, att samtliga
hantverkartjänster vid statens sinnessjukhus snarast måtte uppflyttas
till 11 lönegraden.

Arvodestagare.

Styrelsen föreslår, att arvodet till predikant vid den till Säters sjukhus
anslutna sekundäravdelningen i Olofsfors — f. n. fastställt till 900 kronor
för år — höjes med 300 kronor till 1 200 kronor eller till samma belopp
som vid exempelvis Pärlby och S:t Olofs sjukhus. Som skäl till förslaget
anför styrelsen, att ende sökande till befattningen gjort anspråk på att
arvodet höjdes till sistnämnda belopp.

Yttranden.

Statskontoret framhåller, att såväl det ekonomiska läget som den rådande
bristen på arbetskraft torde nödvändiggöra stor återhållsamhet vid inrättandet
av nya befattningar samt försiktighet i fråga om utbyte av tjänster
mot befattningar i högre lönegrad. Ämbetsverket motsätter sig sålunda förslaget
om förbättrad löneställning för ekonomibiträdespersonalen i vissa
arbetslokaler och centralkök. Beträffande de två befattningshavarna vid
Birgittas sjukhus i lönegraden Ca 9 resp. Ca 12, vilka skola uppföras på
övergångsstat, bör undersökas, om de ej kunna överflyttas till andra befattningar.
För den nya ekonomibiträdestjänsten vid Umedalens sjukhus
anser statskontoret tillräckliga skäl ej vara anförda. Vidare böra köksföreståndarna
och hantverkarna enligt statskontoret bibehållas vid oförändrad
löneställning under budgetåret 1950/51.

Beträffande arvodestagarna anser sig statskontoret icke kunna tillstyrka
den föreslagna höjningen av arvodet till predikanten vid sekundäravdelningen
i Olofsfors. De för de internmedicinska konsulterna föreslagna arvodena
förefalla statskontoret vara tilltagna i överkant och föreslås fastställda
till ett något lägre belopp. Ämbetsverket erinrar i detta sammanhang, att
röntgenkonsulterna åtnjuta ett årsarvode av 2 508 kronor.

Statens lönenämnd erinrar i anledning av förslaget om uppflyttning av
köksföreståndarna och biträdande köksföreståndarna, att i huvudsak
samma lönegradsplacering f. n. tillämpas för köksföreståndarna vid sinnessjukhusen
som för sådan personal vid försvaret samt uttalar, att spörsmålet
bör underkastas prövning av 1949 års tjänsteförteckningskommitté. Även
frågan om höjd lönegradsplacering av hantverkarna bör enligt lönenämnden
hänskjutas till tjänsteförteckningskommittén. Däremot har lönenämn -

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

den icke funnit anledning motsätta sig att till internmedicinska konsulter
vid sinnessjukhusen får utgå årsarvode enligt av medicinalstyrelsen förordade
grunder.

Departementschefen.

Beträffande personal för nytillkommande vårdplatser
biträder jag medicinalstyrelsens förslag. Jag förordar alltså, att för Ulleråkers,
Birgittas och Mariebergs sjukhus fr. o. m. nästa budgetår inrättas
följande tjänster, nämligen 7 översköterskor i Ca 12, 12 skötare, 8 första
sköterskor i Ca 10 och 65 sköterskor. Av de nytillkommande skötar tjänsterna
torde 8 böra upptagas som ordinarie i Ca 11 och 4 som extra ordinarie
i Ce 11, medan av de nya skötersketjänsterna 43 torde böra upptagas som
ordinarie i Ca 8 och 22 som extra ordinarie i Ce 8.

I fråga om förstärkning av personalen på befintliga
vårdplatser synes i avseende å läkarpersonalen med inrättandet av
en ny tjänst som förste läkare i Ca 31 vid S:ta Gertruds sjukhus tills vidare
kunna anstå. Däremot torde intet vara att erinra mot förslaget att sjukhuschefen
vid sagda sjukhus erhåller en minskning av sin arbetsbörda. Jag
förordar därför, att en förste läkare därstädes mot ett särskilt arvode å
1 200 kronor erhåller uppdrag att såsom sjukvårdsläkare svara för viss del
av sjukhuschefens avdelning.

En liknande avlastning är av skäl, som i det föregående angivits, uppenbarligen
påkallad för sjukhuscheferna vid S:ta Maria och S:t Lars’ sjukhus
samt för överläkarna å de manliga avdelningarna vid Säters och S:t Sigfrids
sjukhus. Jag tillstyrker därför medicinalstyrelsens förslag, att en förste
läkare vid vart och ett av dessa fyra sjukhus erhåller uppdrag att mot särskilt
arvode å 1 200 kronor såsom sjukvårdsläkare svara för vissa delar av
ifrågavarande avdelningar.

Jag finner mig även kunna biträda styrelsens förslag om utbyte mot
förste läkartjänster i Ca 31 av en vid S:t Lars sjukhus disponibel andre
läkartjänst i Ca 29 samt en vid vartdera S:ta Maria och Säters sjukhus disponibel
andre läkartjänst i Ce 29.

Med hänsyn bl. a. till det stora antalet patienter per läkare vid Restads
sjukhus anser jag, att läkarpersonalen vid sjukhuset bör förstärkas. I enlighet
med medicinalstyrelsens förslag förordar jag, att vid sjukhuset inrättas
eu ny andre läkartjänst i Ce 29.

Emot det förordade utbytet vid Ulleråkers sjukhus av en andre läkartjänst
i Ce 29 mot en sådan tjänst i Ca 29 har jag ej något att invända.

Vad angår medicinalstyrelsens förslag om utbyggande av organisationen
för hjälpverksamhet och familjevård vill jag framhålla, att dessa vårdformer
visat sig vara av mycket stor betydelse. Genom denna verksamhet har
det befunnits möjligt att från sinnessjukhusen utskriva ett betydande an -

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

tal patienter, som eljest ej kunnat lämna sjukhusen. Vidare ha i åtskilliga
fall intagningar på sjukhusen kunnat undvikas. Dyrbara sjukhusplatser
ha sålunda kunnat frigöras. Med hänsyn härtill är det angeläget, att dessa
vårdformer komma i bruk i vidgad utsträckning. I betraktande härav samt
på de av medicinalstyrelsen anförda skälen föreslår jag, att överläkartjänster
för hjälpverksamhet och familjevård inrättas vid S:ta Maria, S:ta Gertruds,
S:t Sigfrids och Birgittas sjukhus. Såsom jag i det föregående närmare
utvecklat anser jag mig icke nu böra föreslå uppflyttning till högre
lönegrad av överläkarna i Ca 30 och Ca 31. De av mig nu föreslagna överläkartjänsterna
torde därför böra placeras i den för dem gängse lönegraden,
Ca 30.

Medicinalstyrelsens förslag beträffande läkarpersonalen innebär vidare,
att sinnessjukhusen med undantag för Västra Ny, Västra Marks och Salberga
sjukhus skulle beredas möjlighet att anlita internmedicinska specialister
såsom konsulter. Jag delar medicinalstyrelsens uppfattning angående
behovet för sinnessjukhusen att i viss utsträckning anlita internmedicinsk
sakkunskap och förordar, att för ändamålet beräknas ett belopp av 50 000
kronor.

Jag tillstyrker även förslaget att till de av medicinalstyrelsen omförmälda
11 sjukhusen knyta röntgenkonsulter. Arvodet till dessa torde böra utgå
med samma belopp som till de röntgenläkare, vilka f. n. anlitas som konsulter
vid tre sjukhus, d. v. s. 2 508 kronor.

Vad angår kontorspersonalen anser jag mig icke nu kunna förorda att en
kassör stjänst i Ca 16 inrättas vid Västra Ny sjukhus.

Såsom framgår av vad medicinalstyrelsen anfört förutsätter den av förra
årets riksdag i princip beslutade omorganisationen av uppsyningspersonalen,
att densamma skall avlastas arbetsuppgifter av kameral natur. Styrelsen
har föreslagit, att för dessa uppgifter anställas 20—25 biträden för
skriv- och kontorsgöromål. För egen del räknar jag med att 12 sådana
biträden erfordras för nästa budgetår. Härjämte tillstyrker jag, att ytterligare
3 tjänster inrättas för att tillgodose anmält behov av skrivhjälp åt
överläkare för hjälpverksamhet och familjevård.

Vad härefter angår sjukvårdspersonalen finner jag mig i stort sett kunna
godtaga medicinalstyrelsens nu framlagda detalj förslag till omorganisation
av uppsyningspersonalen i anslutning till det av förra årets riksdag fattade
principbeslutet härom. Jag förordar, att fr. o. m. nästa budgetår följande
tjänster inrättas, nämligen 3 förste uppsyningsmän i Ca 18, 10 första föreståndarinnor
i Ca 17, 3 uppsyningsmän i Ca 15 och 13 översköterskor i
Ca 12. Härjämte böra 6 föreståndarinnetjänster i Ca 14 indragas samt följande
tjänster överföras till övergångsstat, nämligen 1 förste uppsyningsman
i Ca 18, 1 första föreståndarinna i Ca 17, 4 uppsyningsmän i Ca 15 och
25 föreståndarinnor i Ca 14. Av de föreslagna nya tjänsterna som första

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

föreståndarinna torde den för Vipeholms sjukhus avsedda icke böra tillsättas,
så länge innehavaren av en till övergångsstat överförd förste uppsyningsmanstjänst
kvarstår i tjänst. Likaledes böra 12 av de 13 föreslagna
nya överskötersketjänsterna icke tillsättas så länge innehavarna av 1 första
föreståndarinnetjänst vid S:ta Maria sjukhus samt 11 föreståndarinnor
kvarstå i tjänst liksom ej heller 1 nyinrättad uppsyningsmannatjänst vid
Västra Ny sjukhus så länge innehavaren av en vid detta sjukhus på övergångsstat
uppförd föreståndarinna kvarstår i tjänst. Därjämte böra vid
framdeles uppkommande vakanser å översköterske- eller överskötartjänster
vid visst sjukhus ledigbliven sådan befattning icke tillsättas så
länge vid sjukhuset anställd, på övergångsstat upptagen föreståndarinna
eller uppsyningsman kvarstår i tjänst. Vid denna disposition av personalen
utgår jag från att 1 förste uppsyningsman och 1 uppsyningsman skola
kunna förflyttas till annat sjukhus.

Medicinalstyrelsens förslag om utbyte av vissa tjänster mot andra befattningar
vid Sundby, Västra Ny, S:ta Gertruds, Källshagens, Pärlby och Frösö
sjukhus föranleda ingen erinran från min sida. I enlighet härmed skulle åi
ena sidan avgå 2 över sköter skor i Ca 12 samt 4 skötare och 4 sköterskor,
medan å andra sidan skulle tillkomma 1 över skötare i Ca 13, 4 förste skötare
i Ca 12, 3 första sköterskor i Ca 10 och 2 skötare.

Styrelsen har vidare föreslagit förstärkning av sjukvårdspersonalen på
befintliga vårdavdelningar med 3 överskötare i Ca 13, 1 förste skötare i
Ca 12 och 39 skötare samt 9 översköterskor i Ca 12, 1 första sköterska i
Ca 10 och 29 sköterskor ävensom 3 laboratoriebiträden i Ce 10. Med hänsyn
till det stora antal sjukhus, på vilka de föreslagna tjänsterna skulle fördelas,
innebär styrelsens förslag en måttlig förstärkning för varje enskilt
sjukhus. Styrelsen har tillika vid framläggandet av sitt förslag ansett sig
nödsakad verkställa en icke obetydlig reduktion av de önskemål om nya
tjänster, som framställts från de olika sjukhusen. I och för sig föreligga
därför goda skäl för bifall i sin helhet till styrelsens förslag. I betraktande
av rådande statsfinansiella läge nödgas jag likväl förorda en viss reducering
av antalet nya tjänster. Sålunda torde antalet skötar- och skötersketjänster
böra begränsas till 31 resp. 21.

Förslaget om utökning av personalen vid rättspsykiatriska avdelningarna
vid Sidsjöns, Mariebergs, Ulleråkers, S:t Lars’ och S:t Jörgens sjukhus med
eu socialassistent i Ce 11 vid en var av avdelningarna, anser jag mig icke
kunna tillstyrka i vidare mån, än att avdelningarna vid Sidsjöns och Mariebergs
sjukhus, vilka sakna dylik befattningshavare, erhålla föreslagen förstärkning.

I fråga om sjukvårdspersonalen på befintliga avdelningar in. in. innebär
alltså mitt förslag, att följande tjänster skulle tillkomma, nämligen 4 överskötare
i Ca 13, ö förste skötare i Ca 12, 7 översköterskor i Ca 12, 29 skö -

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

tare, 4 första sköterskor i Ca 10, 17 sköterskor samt 2 socialassistenter i
Ce 11 och 3 laboratoriebiträden i Ce 10. Av de nytillkommande 29 skötartjänsterna
torde 19 böra upptagas såsom ordinarie i Ca 11 och 10 som extra
ordinarie i Ce 11, medan av de 17 nya skötersketjänsterna 11 torde böra upptagas
som ordinarie i Ca 8 och 6 som extra ordinarie i Ce 8.

Vad angår ekonomipersonalen anser jag mig till en början på de av statens
lönenämnd anförda skälen icke böra tillstyrka förslagen om höjd lönegradsplacering
för köksföreståndarna, biträdande köksföreståndarna och
hantverkarna.

Förslagen rörande personalorganisationen inom kök, bageri och tvättinrättningar
vid vissa sjukhus anser jag mig kunna tillstyrka såtillvida, att
vid Furunäsets sjukhus inrättas 1 för centralköket avsedd ekonomibiträdestjänst
i Ce 9, indragas 1 tjänst som bageriföreståndare i Ca 10 och 1 för
bageriet avsett ekonomibiträde i Ce 2 samt till övergångsstat överföres 1
biträdande bageriföreståndare i Ca 7 ävensom att vid vissa andra sjukhus
för tvätterier inrättas 2 ekonomibiträdestjänster i Ce 3. Härjämte böra —
såsom styrelsen föreslagit — indragas 1 tjänst som bageriföreståndare i
Ca 10 och 1 för bageriet avsett ekonomibiträde i Ce 2, båda vid S:t Jörgens
sjukhus, samt 1 ekonomibiträdestjänst i Ce 2 vid S:ta Annas sjukhus. Till
övergångsstat bör vidare överföras 1 tjänst som tvättföreståndare i Ca 8 vid
S:ta Annas sjukhus.

Någon erinran från min sida föranleder ej förslaget om överförande till
övergångsstat av 1 befallningsman i Ca 12 och 1 föreståndare för djurstall
i Ca 9, båda vid Birgittas sjukhus.

Övriga av medicinalstyrelsen beträffande ekonomipersonalen framlagda
förslag anser jag mig icke kunna biträda.

Slutligen torde i enlighet med styrelsens förslag beträffande övrig personal
1 ekonomibiträdestjänst i Ce 9 vid Västra Marks sjukhus böra inrättas,
1 tjänst som chaufför å övergångsstat i Ca 10 vid S:ta Gertruds
sjukhus indragas samt 1 tjänst som yttre nattvakt i Ca 10 vid S:ta Annas
sjukhus överföras till övergångsstat. Däremot anser jag mig ej kunna tillstyrka
inrättande av en ny ekonomibiträdestjänst i Ce 9 vid Umedalens
sjukhus.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle sammanfattningsvis
tillkomma följande ordinarie tjänster, nämligen 3 förste läkare i Ca 31,
4 överläkare i Ca 30, 3 förste uppsyningsmän i Ca 18, 10 första föreståndarinnor
i Ca 17, 3 uppsyningsmän i Ca 15, 4 överskötare i Ca 13, 5 förste
skötare i Ca 12, 27 översköterskor i Ca 12, 27 skötare i Ca 11, 12 första
sköterskor i Ca 10 och 54 sköterskor i Ca 8. Å andra sidan skulle följande
ordinarie tjänster indragas, nämligen 6 föreståndarinnor i Ca 14 och 2
bageriföreståndare i Ca 10. Från övergångsstat skulle avföras 1 tjänst som

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

chaufför i Ca 10. Till övergångsstat skulle slutligen överföras följande
tjänster, nämligen 1 förste uppsyningsman i Ca 18, 1 första föreståndarinna
i Ca 17, 4 uppsyningsmän i Ca 15, 25 föreståndarinnor i Ca 14, 1 befallningsman
i Ca 12, 1 yttre nattvakt i Ca 10, 1 föreståndare för djurstall i
Ca 9, 1 tvättföreståndare i Ca 8 och 1 biträdande bageriföreståndare i Ca 7.
Av de föreslagna nya tjänsterna skulle 1 tjänst som första föreståndarinna

1 Ca 17, 1 uppsyningsman i Ca 15 och 12 överskötersketjänster icke tillsättas
så länge innehavarna av vissa å övergångsstat uppförda tjänster kvarstå i
tjänst. Vid framdeles uppkommande vakanser å översköterske- eller överskötartjänster
må vid visst sjukhus ledigbliven sådan befattning
icke tillsättas så länge vid sjukhuset anställd, på övergångsstat upptagen
föreståndarinna eller uppsyningsman kvarstår i tjänst. Såsom av det föregående
framgår, har förutsatts, att vissa befattningshavare skola kunna
förflyttas till andra sjukhus.

Vidare skulle tillkomma följande icke-ordinarie tjänster, nämligen 15 biträden
för skriv- och kontorsgöromål i Cf 4—Ce 8, 14 skötare i Ce 11, 2
socialassistenter i Ce 11, 3 laboratoriebiträden i Ce 10, 28 sköterskor i Ce 8,

2 ekonomibiträden i Ce 9 och 2 i Ce 3. Å andra sidan skulle 2 tjänster som
andre läkare i Ce 29 och 3 ekonomibiträdestjänster i Ce 2 indragas.

Sammanlagt föreslår jag alltså i detta sammanhang utökning med 191
tjänster vid sinnessjukhusen, varav 130 ordinarie och 61 icke-ordinarie. Av
dessa tjänster avses 92 för nytillkommande vårdplatser och 99 för förstärkning
av personalen för befintliga vårdplatser in. m.

C. Beräkning av medelsbehovet för budgetåret 1950/51.

Medicinalstyrelsen har i sin förut omnämnda skrivelse den 23 december
1949 beräknat anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän till 29 200 000 kronor. Anslagsposten är för innevarande
budgetår uppförd med 28 050 000 kronor. Vid bifall till vad jag i det föregående
förordat skulle anslagsposten å ena sidan höjas med ca 820 000
kronor för inrättande av nya tjänster och med 280 000 kronor för avlöningsförstärkning
åt läkarna samt å andra sidan minskas med i runt tal
45 000 kronor i anledning av indragning av ordinarie tjänster och med omkring
75 000 kronor på grund av det i det föregående omförmälda vakanthållandet.
Härjämte kan förväntas, att ett relativt stort antal av de till
övergångsstat överförda tjänsterna bliva vakanta bl. a. genom innehavarnas

1947/48 ...................

1948/49 ...................

1949/50 (statsliggaren s. 931)
1950/51 (förslag) .........

Anslag

44 800 000

48 650 000

49 800 000
52 400 000

Nettoutgift

48 705 530
50 631 717

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

befordran. Denna besparing uppskattar jag till ca 80 000 kronor. Vidare
torde anslagsposten kunna nedräknas med 300 000 kronor på grund av förekommande
vakanser å ordinarie tjänster m. in. I enlighet härmed skulle
posten för nästa budgetår uppföras med (28 050 000 + 820 000 + 280 000 —
45 000 — 75 000 — 80 000 — 300 000) 28 650 000 kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, bör, vid bifall till förslaget om 5 särskilda
arvoden å 1 200 kronor till förste läkare vid S:ta Maria, S:t Lars’, S:ta Gertruds,
Säters och S:t Sigfrids sjukhus, uppräknas med 6 000 kronor. Kostnaderna
för arvoden till internmedicinska konsulter och röntgenkonsulter
beräknar jag till 50 000 resp. 27 600 kronor. Härjämte räknar jag med en
höjning av arvodet till predikant vid sekundäravdelningen i Olofsfors å 300
kronor. Vidare torde under posten böra uppföras förslagsvis 13 000 kronor
till arvoden till ledamöter och suppleanter i lokala utskrivningsnämnder i
enlighet med de i propositionen nr 179/1949 angivna grunderna. Därest
förslaget om inrättande av särskilda överläkartjänster för hjälpverksamhet
och familjevård vid S:ta Maria, S:t Sigfrids och Birgittas sjukhus skulle
vinna bifall, kunna arvoden å sammanlagt 1 800 kronor indragas. Anslagsposten,
som f. n. är anvisad med 118 500 kronor, torde alltså för nästa
budgetår böra bestämmas till (118 500 + 6 000 + 50 000 + 27 600 + 300 +
13 000 — 1 800) 213 600 kronor.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal
har för innevarande budgetår upptagits till 17 000 000 kronor. För inrättande
av nya tjänster i enlighet med vad jag förordat behöver posten höjas
med omkring 295 000 kronor, medan indragning av därtill av mig förordade
icke-ordinarie tjänster medför en minskning med i runt tal 30 000
kronor, ökade kostnader för vikarier å nytillkommande tjänster torde
kunna uppskattas till 120 000 kronor. Vid bifall till förslaget om avlöningsförstärkning
till icke-ordinarie läkarpersonal torde vidare under posten
böra upptagas ett belopp av 15 000 kronor. Då anslagsposten under senare
år varit avsevärt överbelastad, huvudsakligen till följd av att kostnaderna
för avlöningar till vikarier beräknats för snävt, torde posten för nästa
budgetår böra uppräknas med 1 150 000 kronor. Posten bör i enlighet härmed
för nästa budgetår upptagas till (17 000 000 + 295 000 — 30 000 +
120 000 + 15 000 + 1 150 000) 18 550 000 kronor.

För rörligt tillägg slutligen torde böra beräknas 4 986 400 kronor.
Anslaget i dess helhet skulle sålunda upptagas till (28 650 000 + 213 600
+ 18 550 000 + 4 986 400) 52 400 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

41

II. Statens sinnessjukhus: Omkostnader.

1947/48 ...................

1948/49 ...................

1949/50 (statsliggaren s. 934)
1950/51 (förslag) ...........

Anslag
18 700 000
20 250 000
23 200 000
23 800 000

Nettoutgift

22 388 210
22 469 708

Framställning av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 23 december 1949 har medicinalstyrelsen framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för nästa budgetår.

Styrelsen omnämner inledningsvis, att medelbeläggningen på
statens sinnessjukhus under år 1948 uppgått till 22 083, varjämte
i medeltal 641 patienter per dag vistats i den till sjukhusen anslutna familjevården.

Under första halvåret 1949 ha sammanlagt 259 nya vårdplatser tagits i
anspråk och under innevarande budgetår beräknas ytterligare sammanlagt
599 nytillkommande vårdplatser bliva tagna i anspråk. Vidare beräknar
styrelsen, att sammanlagt 462 nya vårdplatser skola bliva disponibla under
nästkommande budgetår. 156 av dessa platser avses dock tills vidare skola
utnyttjas för evakuering av vissa befintliga platser.

På grundval av det anförda beräknas medelbeläggningen på ifrågavarande
sjukhus under budgetåret 1950/51 uppgå till sammanlagt omkring
(22 083 + 259 + 599 + 462 — 156) 23 250. Medeltalet patienter i familjevård
uppskattas till ungefär detsamma som under år 1948 eller till omkring
640.

Det totala antalet vårdade per dag under budgetåret 1950/51 skulle sålunda
uppgå till omkring (23 250 + 640) 23 890.

Styrelsen framlägger härefter följande allmänna synpunkter
på beräkningen av medelsbehovet för nästa budgetår.

I samband med sina förslag beträffande sinnessjukhusens omkostnadsanslag
för innevarande budgetår har styrelsen påvisat, att dessa anslag
under en lång följd av år varit alltför knappt beräknade. En jämförelse av
anslagen för budgetåret 1948/49 med motsvarande anslag för budgetåret
1935/36 gav vid handen, att sjukhusens behov av medel i vissa för vårdens
kvalitet väsentliga avseenden hade varit bättre tillgodosett år 1935 än
under de senaste åren. Mot bakgrunden härav framhöll styrelsen bl. a.
angelägenheten av att i vissa avseenden väsentligt öka omkostnadsanslaget
för att bereda sjukhusen möjligheter att påbörja en materiell upprustning,
som vore en förutsättning för en kvalitativ utveckling av sinnessjuk vården
i takt med framstegen på psykiatriens område samt för ett så effektivt
utnyttjande som möjligt av de befintliga vårdplatserna vid dessa sjukhus.

På grundval av dessa synpunkter höjdes vissa omkostnadsposter ganska
väsentligt, närmast delposterna till inventarier, utspisning, linne, gångoch
sängkläder samt läkemedel in. m. Storleksordningen av posterna till

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

inventarier samt linne, gång- och sängkläder under tiden före den genomförda
snäva anslagsbegränsningen tjänade till ledning vid avvägningen av
nämnda anslag.

För att möjliggöra fortsatt kvalitativ utveckling inom sinnessjukvården
är det angeläget, att sjukhusens behov av medel för omkostnader jämväl i
fortsättningen betydligt bättre tillgodoses än under de senast förflutna tio
åren, och medicinalstyrelsen anser, att ifrågavarande anslagsbelopp för
budgetåret 1950/51 böra beräknas i stort sett enligt samma grunder som
för innevarande budgetår. Sålunda bör avvägningen av en del omkostnadsposter
ske med ledning av bl. a. beloppens storlek under budgetåret 1935/36
och utvecklingen i fråga om penningvärdet under tiden därefter. Styrelsen
finner detta tillvägagångssätt vara lämpligt till dess man vunnit säkrare
kännedom om behovet av medel för att uppnå och bibehålla ändamålsenlig
kvalitativ standard vid sinnessjukhusen.

Härefter ingår styrelsen på en beräkning av de särskilda anslagsposterna.

I fråga om anslagsposten till sjukvård m. in. åt befattningshavare
hemställer styrelsen ånyo om genomförande av statens sjukhusutrednings
förslag om ändrade grunder för ersättning till de läkare vid
sinnessjukhusen, som förordnats som verksläkare. Bifall till detta förslag
skulle medföra en årlig merkostnad av i runt tal 75 000 kronor. Med hänsyn
härtill samt till belastningen under föregående budgetår —- 239 139 kronor
—- föreslår styrelsen, att ifrågavarande anslagspost uppräknas från 215 000
kronor till 315 000 kronor.

Anslagsposten till reseersättningar anser styrelsen böra höjas
med 35 000 kronor till 185 000 kronor. Styrelsen anför härom.

Belastningen å anslagsposten har under nästföregående budgetår uppgått
till 185 072 kronor mot 129 882 kronor under budgetåret 1947/48. Kostnadsökningen
— 55 000 kronor — har betingats av ett flertal omständigheter.
På grund av rådande bostadsbrist i städer och samhällen ha omplaceringstraktamenten
utgått i ganska många fall. Därjämte har den förhöjning av
biljettpriserna för järnvägsresor med 20 procent, som skett fr. o. m. den
1 februari 1948, medfört en betydande merbelastning.

Till en del ha emellertid de ökade kostnaderna föranletts av ovanligt
omfattande patienttransporter mellan olika sjukhus till följd av bl. a. nytillkomna
vårdplatser. Vidare har antalet transporter till vissa kroppssjukhus
av patienter för operativa ingrepp (lobotomier m. m.) stigit betydligt
(under år 1947 utfördes 127 lobotomier men under år 1948 icke mindre än
419). Sålunda företagna patienttransporter ha medfört ökning av bl. a.
kostnaderna för rese- och traktamentsersättningar till sjukvårdspersonal.
Vidare har en del tjänstemän måst i utbildningssyfte beordras tjänstgöra
vid andra sjukhus än dem, vid vilka de äro anställda, och under denna tid
ha de varit berättigade till traktamentsersättning. Den till sjukhusen anslutna
öppna sinnessjukvården, närmast hjälpverksamheten, har kraftigt
utbyggts.

Fyra av de befintliga tio särskilda överläkartjänsterna härför ha tillkommit
fr. o. m. den 1 juli 1948, vilket medfört ökat behov av medel till reseersättningar.
Slutligen må nämnas, att de rese- och traktamentsersättningar,
vilka enligt ett Kungl. Maj:ts beslut den 4 juni 1948 utbetalats till de or -

43

Kanyl. \Iaj:ts proposition nr 100

dinarie och extra ordinarie läkare vid statens sinnessjukhus, som deltagit
i en för sådana läkare anordnad kompletteringskurs, uppgått till omkring
9 000 kronor.

Till reseersättningar under nästkommande budgetår torde man få räkna
med ungefär det belopp, till vilket senaste anslagsbelastning uppgått. Möjligen
kan antalet transporter av patienter för undersökning och behandling
å kroppssjukhus komma att något minska vid bifall till av styrelsen
i annat sammanhang framlagt förslag om anknytning av internmedicinska
konsulter till sinnessjukhusen. Å andra sidan har i anslagsäskandena rörande
sinnessjukhusens avlöningar föreslagits, att särskilda överläkartjänster
för familjevård och hjälpverksamhet inrättas vid ytterligare fyra sjukhus
fr. o. m. ingången av nästa budgetår. Jämväl under innevarande och
nästkommande budgetår böra vidare kompletteringskurser för sinnessjukhusens
läkare anordnas, varför erforderliga medel för rese- och traktamentsersättningar
i samband därmed böra finnas tillgängliga.

I fråga om medelsbehovet under anslagsposten till expenser yttrar
styrelsen följande.

Belastningen å delposten till bränsle, lijse och vatten har under nästföregående
budgetår uppgått till 4 967 024 kronor mot 5 700 345 kronor budgetåret
1947/48. Enligt från byggnadsstyrelsen och bränslekommissionen inhämtade
uppgifter kan förmodas, att bränsleförbrukningen kommer att
bliva något större under nästkommande än under nästföregående budgetår.
Dels har väderleken under sistnämnda år varit mildare än normalt, dels
har numera regleringen av bränsleförbrukningen upphört. Därtill kommer,
att man med hänsyn till den senaste utvecklingen i fråga om priserna på
importerat bränsle synes böra räkna med ett ej oväsentligt förhöjt kolpris.
Vidare förväntas vid några sjukhus, där nya avtal rörande leveranser av
elektrisk energi måst träffas, kostnaderna för kraftförsörjningen bliva något
ökade. Medicinalstyrelsen finner sig med hänsyn till nu angivna omständigheter
böra föreslå uppräkning av delposten med 100 000 kronor till
5 100 000 kronor.

Belastningen å delposten till övriga expenser har stigit från 223 841 kronor
under budgetåret 1947/48 till 265 280 kronor under budgetåret 1948/49.
Av denna utgiftsökning med något mer än 40 000 kronor hänföra sig omkring
36 000 kronor till sjukhusens telefonkostnader. Denna kostnadsstegring
har till övervägande delen förorsakats av höjning av avgifterna för
telefonabonnemang. Därjämte har bl. a. utbyggnaden av den öppna sinnessjukvården
medfört ökning av såväl telefonkostnaderna som andra till förevarande
delpost hänförliga utgifter. Med hänsyn härtill samt närmast på
grund av den fortsatta utbyggnaden och intensifieringen av den öppna
vården torde man få räkna med löpande utgifter om sammanlagt ca 270 000
kronor. Planerat utbyte under budgetåret 1950/51 av manuellt betjänade
telefonväxlar mot automatiserade sådana vid två sjukhus beräknas vidare
komma att draga en kostnad för inträdesavgifter å sammanlagt 80 000
kronor, varför man bör räkna med ett tillfälligt tillägg med detta belopp.
Delposten föreslås alltså upptagen med (270 000 + 80 000) 350 000 kronor
för nästkommande budgetår.

Styrelsen har i enlighet härmed beräknat anslagsposten till expenser till
(5 100 000 + 350 000) 5 450 000 kronor.

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

Anslagsposten till övriga utgifter har styrelsen uppskattat till
sammanlagt 18 250 000 kronor, vilket belopp med 655 000 kronor överstiger
det för innevarande budgetår anvisade. Beträffande denna anslagspost anför
styrelsen inledningsvis.

Jämlikt delposterna i socialstyrelsens levnadskostnadsindex (indextalen
i 1935 års serie), vilket utvisar en genomsnittlig prisstegring med 66 procent
mellan åren 1935 och 1949 (juni), uppgå prisförhöjningarna

på inventarier ......j

/möbler ..........

^husgeråd, verktyg . .

till

»

89 %
67 %

( 85 %

( 58 %

juni

»

**

CO

» tvätt och renhåll-l

(tvätt ............

»

49 %

( 49 %

»

2>

)

ning . r..........1

(tvål och såpa ....

»

107 %

(112 %

»

»

)

» utspisning ......

livsmedel ........

»

81 %

( 81 %

»

»

)

» linne, gång- och!

(kläder och skodon

»

87 %

( 82 %

»

)

sängkläder ......1

(hushållstextilier

»

132 %

(124 %

»

»

)

Enligt kommerskollegii partiprisindex är stegringen av partipriserna sedan
år 1935 ännu högre (116 %) än den prisförhöjning, som kommer till
uttryck i socialstyrelsens levnadskostnadsindex.

Vad styrelsen anfört beträffande de i anslagsposten ingående delposterna
kan sammanfattas sålunda:

Sedan juni 1948 ha, såsom framgår av det föregående, priserna på inventarier
något stigit, så att prisförhöjningen sedan år 1935 numera uppgår
till i genomsnitt omkring 75 procent mot ca 70 procent i juni 1948. Med
utgångspunkt från att anslagsbeloppet under budgetåret 1935/36 utgjorde
20 kronor per patient och år bör man sålunda för nästkommande budgetår
i första hand räkna med ett anslagsbelopp om 35 kronor per patient eller
vid en medelbeläggning på sjukhusen om 23 250 med sammanlagt (23 250 X
35) 810 000 kronor till täckandet av löpande utgifter av normal omfattning.
Därest emellertid den påbörjade materiella upprustningen vid sinnessjukhusen
skall kunna genomföras utan alltför lång tidsutdräkt erfordras
liksom för innevarande budgetår dessutom viss engångsförhöjning av posten.
De av sjukhusens direktioner till medicinalstyrelsen anmälda medelsbehoven
för särskilda, mera kostnadskrävande förnyelser och kompletteringar
i fråga om inventarieutrustningen uppgå sammanlagt till 580 000
kronor. Enär dessa mera omfattande förnyelser och kompletteringar enligt
styrelsens mening böra ske etappvis, föreslås, att hälften av nyssnämnda
belopp eller 290 000 kronor anvisas för nästa budgetår. Enligt det anförda
föreslås, att delposten upptages med (810 000 + 290 000) 1 100 000 kronor,
innebärande en höjning med 200 000 kronor i förhållande till löpande
budgetår.

Delposten till tvätt och renhållning bör enligt styrelsen med utgångspunkt
huvudsakligen från belastningen under föregående budgetår, 548 477 kronor,
uppräknas från 490 000 till 550 000 kronor.

Nettoutgifterna under budgetåret 1948/49 för utspisning uppgingo enligt
styrelsen till 11 252 660 kronor. Under år 1948 uppgick medelbeläggningen
till 22 083 och beräknas stiga till ca 23 250 under nästa budgetår. Då kostnaden
för dagsportion till patient f. n. — liksom under föregående budgetår
— i genomsnitt uppgår till 1 krona 22 öre, kan enligt styrelsen den kostnadsökning
för utspisningen, som skulle följa av nyssnämnda beräknade stegring

45

Kungl. Maj ris proposition nr 100

av medelbeläggningen mellan år 1948 och budgetåret 1950/51 uppskattas till
omkring 520 000 kronor. Vid oförändrad kostkvalitet och vid i stort sett
samma livsmedelspriser beräknas i enlighet härmed utgifterna för utspisningen
under nästa budgetår till omkring (11 252 660 + 520 000) 11 800 000
kronor. För att vinna närmare erfarenheter rörande den under innevarande
budgetår igångsatta försöksverksamheten med enhetskost vid två sjukhus
anser styrelsen vidare erforderligt, att verksamheten bedrives jämväl under
nästa budgetår, och beräknar härför oförändrat belopp, 200 000 kronor.
Delposten till utspisning upptages alltså med (11 800 000 + 200 000)
12 000 000 kronor eller samma belopp, som anvisats för innevarande budgetår.

Belastningen å delposten till linne, gång- och sängkläder uppgick under
sistförflutna budgetår till 2 001 217 kronor. För innevarande budgetår utgör
anslagsbeloppet i 800 000 eller ca 81 kronor 50 öre per patient. Under tiden
före andra världskriget uppgingo kostnaderna per patient till omkring 48
kronor. Därest hänsyn tages till den prisförhöjning med i genomsnitt 110
procent, som därefter inträtt i fråga om textilier, skulle per patient nu böra
beräknas ca 100 kronor. Vid en medelbeläggning av sjukhusen med 23 250
skulle i enlighet härmed delposten uppräknas till (23 250 x 100) 2 325 000
kronor. Med hänsyn till att sjukhusens upprustning i förevarande avseende
synes böra ske successivt, anser styrelsen dock tillfyllest, att delposten höjes
med 200 000 kronor till 2 000 000 kronor.

Nettoutgifterna för läkemedel m. m. ha under budgetåret 1948/49 uppgått
till 905 784 kronor. Då utvecklingen givetvis bör inriktas mot allt större insatser
i fråga om diagnostik och terapi är det av vikt, att de belopp, som av
styrelsen kunna ställas till sjukhusens förfogande för ifrågavarande ändamål,
ej äro för snävt beräknade. Med hänsyn till anslagsbelastningen och den
beräknade ökade beläggningen å sjukhusen under nästa budgetår föreslår
styrelsen, att delposten uppräknas från 900 000 till 910 000 kronor.

Kostnaderna för familjevård, vilka under budgetåret 1948/49 uppgått till
598 621 kronor, beräknas av styrelsen med utgångspunkt från nämnda
belastningssiffra för nästa budgetår till ett från 530 000 till 600 000 kronor
förhöjt belopp.

Även kostnaderna för antomobiler och transporter beräknas av styrelsen
under hänsynstagande till belastningen å delposten under budgetåret
1948/49, vilken utgjorde 334 298 kronor. Styrelsen föreslår sålunda, att
posten höjes från 260 000 till 335 000 kronor.

I fråga om delposten till patienternas sysselsättning och förströelse erinrar
styrelsen om att posten fr. o. in. budgetåret 1947/48 avsevärt höjts —
med 250 000 till 625 000 kronor — för att möjliggöra ökad tilldelning av
flitpengar åt arbetande patienter. De förhöjningar av flitpengarna, som
skett med anledning därav, medföra emellertid merbelastning först i den
mån de höjda flitpenningarna uttagas för inköp o. d. Eftersläpningen härvidlag
är orsaken till att anslagsbelastningen under budgetåren 1947/48
och 1948/49 uppgått till endast 488 554 resp. 539 339 kronor. Därest de
förhöjningar av flitpenningsbeloppen, som åsyftades med anslagsökningen
budgetåret 1947/48, skola bibehållas, beräknas behovet av medel till patienternas
sysselsättning och förströelse snart komma att uppgå till 625 000
kronor eller ännu högre belopp. Då det enligt styrelsens mening är synnerligen
angeläget, att de alltjämt i många fall alltför låga flitpenningsbeloppen
ej åter reduceras, föreslår styrelsen, att delposten, som för inne -

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

varande budgetår sänkts till 585 000 kronor, för nästa budgetår ånyo uppräknas
till 625 000 kronor.

Jämväl delposten till diverse utgifter höjdes fr. o. in. budgetåret 1947/48,
med 50 000 kronor till 150 000 kronor. Därvid åsyftades att bereda större
möjligheter än tidigare att tillgodose patienter med understöd vid utskrivning
enligt 86 § sinnessjukvårdsstadgan. Belastningen å delposten uppgick
emellertid under nämnda budgetår till icke mer än 98 312 kronor. Under
budgetåret 1948/49 har belastningen något stigit, nämligen till 116 584
kronor. Detta synes icke böra föranleda uppräkning av anslagsbeloppet.
Någon minskning av anslagsbeloppet bör enligt styrelsens mening ej heller
övervägas, då dels behovet av medel till understöd åt patienter ännu icke
närmare kan bedömas och dels kostnaderna för utbildningskur ser för sjukvårdspersonal
vid ifrågavarande sjukhus, vilka kostnader jämväl belasta
denna delpost, beräknas bliva högre under nästkommande budgetår än
under budgetåret 1948/49. Styrelsen föreslår, att delposten för budgetåret
1950/51 upptages med oförändrat belopp eller med 130 000 kronor.

Omkostnadsanslaget i sin helhet skulle alltså enligt styrelsens beräkning
för nästa budgetår uppgå till (315 000 + 185 000 + 5 450 000 + 18 250 000)
24 200 000 kronor.

Departementschefen.

Vad först angår anslagsposten till s j ukvård in. in. åt befattningshavare
har med ett genomförande av statens sjukhusutrednings
förslag om ändrade grunder för ersättning till de läkare vid sinnessjukhusen,
vilka förordnats som verksläkare, ansetts böra ytterligare anstå.
Med hänsyn härtill synes anslagsposten i anslutning till belastningen under
föregående budgetår, 239 139 kronor, böra upptagas till 240 000 ( + 25 0001
kronor.

Mot medicinalstyrelsens beräkning av anslagsposterna till reseersättningar
och till expenser har jag ej annan erinran, än att
den i expensposten ingående delposten till bränsle, lyse och vatten tills
vidare bör upptagas till oförändrat belopp. Anslagsposterna torde alltså
böra uppföras med 185 000 ( + 35 000) resp. 5 350 000 (+ 110 000) kronor.

I fråga om anslagsposten till övriga utgifter synes delposten till
inventarier kunna begränsas till 900 000 kronor mot av medicinalstyrelsen
föreslagna 1 100 000 kronor. Vad angår delposten till patienternas sysselsättning
och förströelse torde tills vidare en uppräkning med 15 000
kronor till 600 000 kronor vara tillfyllest. Beträffande övriga delposter under
anslagsposten till övriga utgifter anser jag mig kunna godtaga medicinalstyrelsens
beräkningar. Föreslagna höjningar ansluta sig till belastningen
under föregående budgetår. Anslagsposten till övriga utgifter skulle i enlighet
härmed upptagas till sammanlagt 18 025 000 (+430 000) kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda förordat skulle omkostnadsanslaget i sin
helhet för nästa budgetår komma att uppgå till (240 000 + 185 000 +
5 350 000 + 18 025 000) 23 800 000 (+ 600 000) kronor.

Kungl. Maj:Is proposition nr 100

47

III. Utrustning av nya sinnessjukhus.

Framställning av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 23 december 1949 har medicinalstyrelsen gjort framställning
om anvisande av medel för nästa budgetår till utrustning av nya
sinnessjukhus.

Styrelsen har därvid till att börja med hemställt om medel för utrus tning
av nytillkommande lokaler vid vissa sjukhus.
Härom anför styrelsen i huvudsak följande.

Vid Ulleråkers sjukhus pågår uppförandet av de av Kungl. Maj :t den 27
juni 1947 och 20 maj 1949 beslutade två nya vårdpaviljongerna, som förutom
medicinskt centrum in. m. skola inrymma 185 vårdplatser. Den 13
maj 1949 har Kungl. Maj:t till medicinalstyrelsens förfogande ställt ett
belopp om 100 000 kronor för påbörjandet av paviljongernas utrustning.
Sedermera har sjukhusdirektionen inkommit till styrelsen med fullständigt
utrustningsförslag. Vid granskningen därav har centrala sjukvårdsberedningen
funnit ett belopp av 313 000 kronor vara erforderligt. I detta belopp
ingå icke några kostnader för linne, gång- och sängkläder för de 84 vårdplatser,
som under sjukhusets ombyggnad avses skola användas för evakuering
av patienter från befintliga vårdavdelningar. I beloppet ingå emellertid
icke heller kostnader för tjänstekläder åt erforderlig personal för de delar
av paviljongerna, som avses skola bliva ett tillskott av vårdplatser och sålunda
icke skulle utnyttjas för evakueringsändamål. På grund härav böra
de beräknade kostnaderna ökas med 11 000 kronor. Å andra sidan böra
dessa kostnader reduceras med 10 000 kronor, som avsetts för psyko-kirurgisk
operationsutrustning. Hjärnkirurgiska ingrepp synas nämligen enligt
styrelsens mening tills vidare alltjämt böra utföras å kroppssjukhus.

Styrelsen beräknar sålunda, att för utrustning av de två nya paviljonger,
som äro under uppförande vid Ulleråkers sjukhus, erfordras f. n. ytterligare
(313 000 + 11 000 — 10 000 — 100 000) 214 000 kronor.

Uppförandet av en tuberkulosavdelning vid Ulleråkers sjukhus (Kungl.
Maj :ts beslut den 20 maj 1949) beräknas taga sin början senast under
nästa budgetår. Något förslag till utrustning av denna har ännu ej utarbetats,
men det synes erforderligt, att medel i viss utsträckning ställas till
förfogande för påbörjandet av denna utrustning redan under nämnda budgetår.
Styrelsen får därför föreslå, att tills vidare 75 000 kronor anvisas för
detta ändamål.

Enligt det anförda beräknar styrelsen det nuvarande behovet av ytterligare
medel för utrustning vid Ulleråkers sjukhus till sammanlagt (214 000
+ 75 000) 289 000 kronor.

Uppförandet av en tuberkulosavdelning vid Umedalcns sjukhus (Kungl.
Maj:ts beslut den 20 maj 1949) beräknas jämväl taga sin början senast
under budgetåret 1950/51. På grund härav får medicinalstyrelsen, liksom
beträffande motsvarande paviljong vid Ulleråkers sjukhus, hemställa, att
75 000 kronor måtte anvisas för påbörjandet av utrustningen därav.

Första etappen av ombyggnaden vid Furunäsets sjukhus (Kungl. Maj :ts
beslut den 20 maj 1949) beräknas f. n. vara genomförd omkring den 1 juni

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 100

1950. Andra etappen avses skola påbörjas i april 1950 och förväntas vara
genomförd omkring den 1 januari 1951. Ombyggnadens återstående två
etapper beräknas vara avslutade i september 1951 resp. juli 1952. De delar
av huvudbyggnaden, som sålunda förmodas vara färdigställda omkring den
1 januari 1951, avses inrymma expeditionslokaler, lokaler för medicinskt
centrum, sex vårdavdelningar samt en behandlingsavdelning.

Ehuru något fullständigt utrustningsförslag ännu icke hunnit utarbetas,
har direktionen för sjukhuset gjort framställning om att preliminärt måtte
anvisas omkring 36 000 kronor för anskaffning av en del ny utrustning
under nästa budgetår. Med anledning härav får medicinalstyrelsen föreslå,
att tills vidare 36 000 kronor anvisas för detta ändamål.

Inom kort kommer att till Kungl. Maj:t överlämnas förslag till ombyggnad
av administrationsbyggnaden vid Säters sjukhus, enär det är angeläget
att därstädes snarast möjligt iordningställa bl. a. lämpliga utrymmen för
medicinskt centrum. Denna ombyggnad torde vid bifall till nämnda förslag
kunna påbörjas redan under år 1950. På grund härav får styrelsen, ehuru
något definitivt utrustningsförslag ännu icke kunnat utarbetas, föreslå, att
påbörjandet av ifrågavarande lokalers utrustning under nästa budgetår möjliggöres
genom att tills vidare förslagsvis 55 000 kronor ställas till förfogande
härför.

Styrelsen erinrar vidare, att för nästföregående och innevarande budgetår
under förevarande anslag anvisats särskilda medel för anskaffning av
diverse modern medicinsk utrustning till sinnessjukhusen.
Sålunda ha för detta ändamål under budgetåret 1948/49 anvisats 70 000
kronor och under innevarande budgetår 85 000 kronor. Medlen ha använts
för komplettering av sjukhusens utrustning med elektrochockapparater,
elektrokardiografer och laboratorieapparatur. Vidare har med hjälp därav
ett sjukhus försetts med tandklinikutrustning och ett annat med elektroencefalografanläggning.
Då ännu åtskilliga brister i dessa avseenden förefinnas,
är det enligt styrelsens mening angeläget, att den sålunda påbörjade
upprustningen i fråga om apparatur för effektiv sjukvård får fortsätta.
Styrelsen hemställer, att 85 000 kronor måtte anvisas för ändamålet jämväl
för nästa budgetår.

I enlighet med det anförda föreslår medicinalstyrelsen, att till utrustning
av nya sinnessjukhus för nästa budgetår anvisas (289 000 + 75 000 + 36 000
+ 55 000 + 85 000) 540 000 kronor.

Departementschefen.

Mot medicinalstyrelsens förslag om anvisande av sammanlagt 455 000
kronor för utrustning av nytillkommande lokaler vid de i styrelsens framställning
omnämnda sjukhusen har jag intet att erinra. Jag tillstyrker även
styrelsens förslag om anvisande av 85 000 kronor för anskaffande av modern
medicinsk utrustning till sinnessjukhusen. Medelsbehovet för nästa budgetår
beräknar jag alltså i likhet med styrelsen till 540 000 kronor.

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

49

IV. Statens anstalt för fallandesjuka: Avlöningar

1947/48 ...................

1948/49

1949/50 (statsliggaren s. 944)
1950/51 (förslag)

Anslag Nettoutgift

595 000 669 369

640 000 684 846

670 000

690 000

Framställning av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 23 december 1949 har medicinalstyrelsen framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för nästa budgetår.

Under hänvisning till vad styrelsen anfört i sin framställning rörande
avlöningar till statens sinnessjukhus för nästa budgetår föreslår styrelsen
under anslagsposten till avlöningar till ordinarie tjänstemän,
att anstaltens överläkare uppflyttas från Ca 31 till Ca 32 och tillerkännes
avlöningsförstärkning med 5 000 kronor för år samt att anstaltens
kök sföreståndare och hantverkare placeras i Ca 15 resp. Ca 11. Kostnadsökningen
för dessa löneförbättringar skulle för år uppgå till (588 + 5 000 +
1 212 + 252) 7 052 kronor. Med hänsyn till belastningen under budgetåret
1948/49, 386 489 kronor, och nyssnämnda kostnadsökning föreslår styrelsen,
att anslagsposten uppräknas till 390 000 (+ 30 000) kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. M a j :t, föreslås uppräknad med 1 200 kronor.
Som skäl härför anför styrelsen, att anstaltens överläkare borde tillerkännas
styresmannaarvode med nämnda belopp, därest sjukhuscheferna vid
statens sinnessjukhus komme i åtnjutande av sådant arvode. Anslagsposten
upptages alltså med 3 100 (+ 1 200) kronor.

Vad angår anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie
personal föreslår styrelsen —- som i sina anslagsäskanden
beträffande anstaltens omkostnader hemställt om medel till inköp av elektroencefalografisk
utrustning — att det belopp om 5 400 kronor, vilket f. n.
må disponeras för anställande av extra arbetskraft, höjes med 6 000 kronor
för anställande av lämplig personal för handhavande av nämnda apparatur.
Med hänsyn härtill samt till belastningen å anslagsposten under budgetåret
1948/49, 225 467 kronor, upptager styrelsen anslagsposten till 232 000
(-— 13 000) kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg uppskattar styrelsen till 70 900
(+ 7 800) kronor.

Styrelsen beräknar alltså anslaget i dess helhet till (390 000 + 3 100 +
232 000 + 70 900) 696 000 (+ 26 000) kronor.

Departementschefen.

I överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat i fråga om förbättring
av löneförmånerna för överläkare vid statens sinnessjukhus tillstyrker
jag, att anstaltens överläkare fr. o. in. den 1 januari 1951 erhåller
4 — Bihang till riksdagens protokoll 1050. 1 samt. Nr 100.

50

Kungl. Alaj:ts proposition nr 100

provisorisk avlöningsförstärkning med 5 004 kronor för år. Däremot kan
jag ej nu biträda styrelsens förslag om höjd lönegradsplacering för överläkaren
och om särskilt styresmannaarvode till honom. Dessa frågor har
jag emellertid för avsikt att upptaga till förnyad behandling i samband med
prövningen av anslagsäskandena till anstalten för budgetåret 1951/52.

Förslagen om inplacering av anstaltens köksföreståndare och hantverkare
i 15 resp. 11 lönegraderna anser jag mig icke kunna tillstyrka.

I enlighet härmed och med hänsyn till belastningen under budgetåret
1948/49 beräknar jag anslagsposten till avlöningar till ordinarie
tjänstemän till 386 000 (+ 26 000) kronor.

Anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,
bestämda av Kungl. Maj: t, bör i anslutning till vad jag nyss
anfört upptagas till oförändrat belopp, 1 900 kronor.

Mot medicinalstyrelsens beräkning av anslagsposten till avlöningar
till övrig i c k e-o r d i n a r i e personal — 232 000 (— 13 000)
kronor — har jag intet att erinra. Däremot torde anslagsposten till rörligt
tillägg böra uppräknas med allenast 7 000 kronor till 70 100
kronor.

Jag föreslår alltså, att anslaget för nästa budgetår höjes med (26 000 —
13 000 + 7 000) 20 000 kronor till 690 000 kronor.

V. Statens anstalt för fallandesjuka: Omkostnader.

Framställning av medicinalstyrelsen.

I skrivelse den 23 december 1949 har medicinalstyrelsen framlagt beräkningar
rörande medelsbehovet för nästa budgetår.

Styrelsen har upptagit anslagsposterna till sjukvård m. m. åt befattningshavare
och till reseersättningar till oförändrade
belopp eller 2 500 resp. 1 200 kronor.

I fråga om anslagsposten till expenser upplyser styrelsen, att belastningen
å delposten till bränsle, lyse och vatten under budgetåren 1946/47—
1948/49 uppgått till resp. 82 762, 73 194 och 87 717 kronor samt upptager
med utgångspunkt härifrån posten för nästa budgetår till ett med 14 000
kronor förhöjt belopp eller 80 000 kronor. Med hänsyn till bl. a. de höjda
avgifterna för telefonabonnemang föreslår styrelsen, att delposten till övriga
expenser höjes med 500 kronor till 4 500 kronor. Delposten till expenser
föreslås sålunda upptagen med (80 000 + 4 500) 84 500 kronor.

Beträffande anslagsposten till övriga utgifter föreslår styrelsen,
att delposten till inköp och underhåll av inventarier, vilken för löpande bud -

1947/48 ...............

1948/49 ...................

1949/50 (statsliggaren s. 946)
1950/51 (förslag) .........

Anslag Nettoutgilt

233 300 241 021

236 000 271 578

250 000

284 000

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 100

getår är uppförd med 16 000 kronor, höjes med 13 000 kronor till 29 000
kronor. Styrelsen erinrar, att av det för innevarande budgetår anvisade
beloppet 3 300 kronor äro avsedda för löpande underhåll. Utöver detta belopp
erfordras under delposten för nästa budgetår 2 100 kronor för komplettering,
som bör fördelas på en tidrymd av 5 år, av vårdavdelningarnas
serveringsutrustning av rostfritt material, 1 700 kronor för komplettering
av vårdavdelningarnas möbelbestånd —- en avdelning saknar exempelvis helt
nattbord — omkring 1 300 kronor för utbyte mot nya av fyra äldre radioapparater,
vilka icke kunna repareras, samt 20 600 kronor för inköp av
enligt styrelsens mening oundgängligen nödvändig elektroencefalografisk
utrustning. Härjämte föreslår styrelsen, att delposten till linne, gång- och
sängkläder beräknas efter enahanda grunder som motsvarande delpost för
sinnessjukhusen. Detta innebär, att ett anslagsbelopp av cirka 86 kronor
beräknas per patient och år. Delposten föreslås i enlighet härmed till
(222 X 86) 19 000 kronor, innebärande en höjning med 6 000 kronor. Delposten
till diverse utgifter förordas sänkt med 500 kronor till 6 000 kronor.
Återstående delposter under anslagsposten till övriga utgifter har styrelsen
upptagit med oförändrade belopp. Styrelsen har alltså beräknat anslagsposten
i dess helhet till (29 000 + 5 600 + 116 000 + 19 000 + 13 000 + 6 200
+ 6 000) 194 800 kronor.

Omkostnadsanslaget i sin helhet skulle sålunda enligt styrelsens beräkningar
uppgå till (2 500 + 1 200 4- 84 500 + 194 800) 283 000 kronor.

Departementschefen.

Den föreliggande beräkningen av medelsbehovet föranleder i stort sett
ingen erinran från min sida. I anledning av en särskild framställning av
styrelsen förordar jag, att under delposten till inköp och underhåll av inventarier
tillfälligt anvisas ett belopp av 1 500 kronor för inköp av viss
tandvårdsutrustning, vilket skulle möjliggöra för anstalten att få den fortsatta
tandvården för patienterna ordnad genom folktandvården. Delpostens
belopp torde emellertid ej böra höjas med mer än 1 000 kronor. Jag föreslår,
att anslaget i dess helhet upptages till 284 000 kronor.

VI. Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för statens sinnessjukhus, som påkallas
av vad jag i det föregående förordat;

II. godkänna följande avlöningsstat för statens sinnessjukhus,
att tillämpas tills vidare fr. o. m. budgetåret
1950/51:

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 100
Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ...................... kronor 28 650 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj :t, förslagsvis
........................... » 213 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal, förslagsvis » 18 550 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis » 4 986 400

Summa förslagsanslag kronor 52 400 000;

III. godkänna följande avlöningsstat för statens anstalt
för fallandesjuka, att tillämpas tills vidare fr. o. m. budget -

året 1950/51:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän,

förslagsvis ........................ kronor 386 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj :t » 1 900

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis » 232 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis » 70 100

Summa förslagsanslag kronor 690 000:

IV. för budgetåret 1950/51 under elfte huvudtiteln anvisa

a) till Statens sinnessjukhus: Avlöningar ett förslagsanslag
av 52 400 000 kronor;

b) till Statens sinnessjukhus: Omkostnader ett förslagsanslag
av 23 800 000 kronor;

c) till Utrustning av nya sinnessjukhus ett reservationsanslag
av 540 000 kronor;

d) till Statens anstalt för fallandesjuka: Avlöningar ett
förslagsanslag av 690 000 kronor;

e) till Statens anstalt för fallandesjuka: Omkostnader ett
förslagsanslag av 284 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ralph Sterner.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950
016237