12

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

Nr 21.

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande över
motion om utredning angående levnadsbetingelserna för
befolkningen i vissa samhällen i Arjeplogs kommun.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 145 har herr Jansson i Kalix
m. fl. hemställt, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa
om sådan utredning, varom i motionen talats.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från länsstyrelsen i
Norrbottens län.

Länsstyrelsen framhåller, att tillkomsten av de s. k. snöbilarna innebär
en avsevärd tillgång för befolkningen i rikets ödemarksområden, då de
vintertid kunna bryta isoleringen och uppehålla förbindelserna med bebyggda
trakter. Inom Norrbottens län finnas snöbilar, förutom i Laisans
dalgång, även på ytterligare en och annan ort. Sådana fordon äro emellertid
av betydelse inom varje ödemarksområde i riket.

Snöbilama äro gjorda för gång i terräng och användas företrädesvis i
sjöleder. Driftkostnaderna äro förhållandevis dyra. På landsväg äro de
därför mindre ekonomiska än andra fordon. Vägen från Adolfström över
Gautosjö och Hällbacken till Jutis eller Laisvalls gruva går hela tiden i
terrängen, företrädesvis efter sjöar inom Laisälvens dalgång. Från Hällbacken
går vägen emellertid genom skogsmark och över ett par mindre sjöar
fram till Jutis. Snöbilama äro icke avsedda för trafik å landsvägarna i
egentlig mening. Det synes därför mindre följdriktigt, att fordonen enligt
tidigare beslut av Kungl. Maj:t skola i alla avseenden vara att betrakta som
automobiler. Vid registrering av fordonen komma dessa nämligen att påföras
fordonsskatt, vilken till och med utgår efter det dyraste alternativet
för automobiler. Fordonen få alltså i väsentlig omfattning bidraga till vägväsendets
utgifter, ehuru de ej begagnas å landsvägarna. Detsamma gäller
bensinskatten, som är avsedd att företrädesvis drabba automobiler och motorcyklar.
Då snöbilama draga rätt mycken bensin, blir skattskyldigheten
tämligen kännbar. Det kan därför ifrågasättas, huruvida icke skäl föreligga
att medgiva restitution av bensinskatten. Frågan är emellertid, huru
en återbetalning lämpligen skall ordnas utan att den frestar till missbruk.

Länsstyrelsen tillstyrker, att frågan om snöbilamas ställning upptages
till omprövning, och framhåller, att problemet icke gäller endast snöbilarna
i Laisans dalgång utan alla snöbilar, som brukas på annat håll än landsväg.
Enär ägamas ekonomiska förhållanden äro av mindre betydelse, bör

Andra kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 21.

13

avgörande vikl läggas vid fordonens användningssätt. Det synes lämpligt,
att fordonen registreras som automobiler och att de underkastas trafikförsäkring.
Automobilskatt synes ej böra utgå för de fordon, som aldrig eller
endast obetydligt beröra vägarna. Frågan om ägarnas skyldighet att utgiva
bensinskatt torde även böra omprövas. Reglerna om yrkesmässig automobiltrafik
torde böra gälla för ifrågavarande fordon. För snöbilar i sådan
trafik böra reglerna om restitution av bensinskatt kunna lösas på tämligen
enkelt sätt.

Utskottet Motionen tager sikte på en befolkning i avlägset belägna samhällen,
vilka sakna ordnade vägförbindelser till mera centrala orter. Det
måste vara ett samhällsintresse, att befolkningen i dessa ödemarksområden
kan få så god kontakt som möjligt med yttervärlden. Av särskild betydelse
är givetvis, att förbindelserna med den centrala bebyggelsen kunna uppehållas
vintertid, då isoleringen måste vara särskilt kännbar. För brytande
av denna isolering synas de s. k. snöbilama utgöra en värdefull tillgång
för befolkningen i dessa trakter.

Såsom framgår av remissyttrandet äro sådana fordon som snöbilar icke
avsedda för trafik å landsvägar utan för gång i terräng. De snöbilar, som
avses i motionen, synas också huvudsakligast ha kommit till användning
för transporter inom de snövidder, där allmänna vägar icke finnas. Det
måste under sådana omständigheter framstå såsom rimligt, att bensin- och
fordonsskatt icke utgå för sådana fordon, som icke begagnas för trafik å
allmän väg. Enär utskottet finner motionens syfte beaktansvärt, får utskottet
hemställa,

att andra kammaren i anledning av förevarande motion,
nr 145, för sin del ville besluta, att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer om utredning i syfte, att snöbilar,
som i ödebygder användas för annan trafik än å allmän
väg, undantagas från bensinskatt och fordonsskatt.

Stockholm den 16 mars 1950.

På utskottets vägnar:

PATRIK SVENSSON.

Närvarande: herrar Svensson i Alingsås, Gustafson i Göteborg, Nordkvist,
Ekdahl*, Pettersson i Ersbacken, fröken Öberg, herr Rladh, fröken
Ager*, herrar Hansson i Skegrie, Johansson i Kalmar*, Hammar, fru
Svedberg*, herrar Löfroth*, Nilsson i Svalöv*, Kärrlander, Adolfsson*,
Bengtsson och Braconier.

) Ej närvarande vid justeringen.