Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 13.
3
Nr 13.
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande i anledning
av väckt motion angående kompetensbestämmelser
för dem, som handhava enskilda vårdhem för
sinnessjuka.
I en inom första kammaren väckt, till dess allmänna beredningsutskott
hänvisad motion, nr 201, ha herrar Weiland och Holmbäck hemställt, att
riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag
angående kompetensbestämmelser för dem som handhava enskilda
vårdhem för sinnessjuka.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Utskottet har tagit del av yttrande från medicinalstyrelsen över en inom
andra kammaren väckt likalydande motion.
Styrelsen avstyrker motionen och anför bl. a.:
I motionen har begreppet »familjevård» använts i en mening, som icke
överensstämmer med detta ords betydelse i gällande stadga den 19 september
1929 (S. F. 328) angående sinnessjukvården i riket.
Om enskilda vårdhem för sinnessjuka innehåller 4 kap. i samma stadga
särskilda bestämmelser. Vill annan än staten, kommun, landsting eller sammanslutning,
vari kommun eller landsting deltager, driva vårdhem för sinnessjuka
(enskilt vårdhem) må det ej ske med mindre medicinalstyrelsens
tillstånd därtill erhållits. Med dylikt vårdhem förstås helt eller delvis för
sådana sjuka inrättat, för samtidig vård av mer än fem sjuka avsett sjukhus,
å vilket den särskilda befogenhet, som avses i 4 § 1 mom. 2 st. sinnessjuklagen
(s. k. retentionsrätt) icke må utövas. Den sjuke vårdas här under
inseende av legitimerad läkare, som må utses av den sjuke själv eller,
om annan enligt lag har att sörja för den sjukes person, av denne. Hemmet
står under tillsyn av en av medicinalstyrelsen förordnad inspektör, som årligen
har att till styrelsen avgiva rapport över sina iakttagelser. Det är riktigt,
att några behörighetsvillkor icke finnas fastställda för föreståndarna
för de enskilda vårdhemmen. Emellertid har för det fall, att vederbörande
icke själv har erforderlig utbildning i sinnessjukvård, av medicinalstyrelsen
tillämpats den praxis, att såsom villkor för tillstånd att driva vårdhem
eller medgivande att övertaga befintligt sådant föreskrivits, att vid hemmet
skall vara anställd sjukvårdspersonal med sådan utbildning. Kontrollen
av och vården å de enskilda vårdhemmen för sinnessjuka torde därför
få anses i stort sett vara tillfredsställande ordnad.
Vad angår sådan vård av sinnessjuka i enskilda hem, som avses i sinnessjukvårdsstadgans
5 kap. (och icke avser s. k. kontrollerad familjevård),
4
Första kammarens allmänna beredningsutskotts utlåtande nr 13.
finnas inga kontrollföreskrifter liknande dem som gälla för den till de
statliga sinnessjukhusen anslutna familjevården föreskrivna. Den som i
sitt hem mot betalning eller eljest i förvärvssyfte emottager 1—5 sinnessjuka
för vård skall emellertid anmäla emottagna sjuka till pastorsämbetet
i den församling, där den sjuke är kyrkobokförd, samt till hjälpverksamlietsläkaren
vid det sinnessjukhus, inom vars upptagningsområde vården
anordnats. Hjälpverksamhetsläkaren har jämlikt 93 § sinnessjukvårdsstadgan
att bland annat meddela sinnessjuka inom upptagningsområdet
ävensom dem närstående de råd och anvisningar, som i varje särskilt fall
må erfordras rörande den sjuke. Han biträdes i sitt arbete av en eller t\å
föreståndarinnor.
Styrelsen inser väl, att det skulle vara en fördel om viss utbildning i sinnessjukvård
kunde bibringas envar, som har att vårda sinnessjuka, men
för att en sådan utbildning verkligen skulle giva några garantier mot eventuella
missförhållanden måste den givas en sådan omfattning, att varken
den enskilde vårdaren eller vederbörande huvudman torde vilja påtaga sig
de därmed förenade kostnaderna. Enligt styrelsens förmenande skulle en
utökning av antalet i den statliga hjälpverksamheten anställda sjuksköterskor
vara mera ägnad att effektivisera tillsynen av i enskild vård jämlikt
5 kap. sinnessjukvårdsstadgan omhändertagna sinnessjuka.
Utskottet anser i likhet med motionärerna att det kunde vara önskvärt
att vissa kompetensbestämmelser funnes för dem, som handhava enskilda
vårdhem för sinnessjuka; om vård av sinnessjuka i enskilda hem är här
icke fråga. Emellertid få enskilda vårdhem icke upprättas utan medicinalstyrelsens
tillstånd, och enligt praxis föreskrives såsom villkor för tillstånd
att, för den händelse hemmets föreståndare icke själv har erforderlig utbildning
i sinnessjukvård, sjukvårdspersonal med sådan utbildning i stället
skall vara anställd. Vidare stå dessa vårdhem under tillsyn av en av medicinalstyrelsen
förordnad inspektör, som årligen har att till styrelsen a\-giva rapport över sina iakttagelser rörande skötseln av vårdhemmen.
Då såväl kontrollen av som vården vid de enskilda vårdhemmen för sinnessjuka
sålunda torde få anses i stort sett tillfredsställande får utskottet
hemställa,
att motion nr 201 ej måtte till någon första kammarens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 mars 1950.
På utskottets vägnar:
BERNHARD NÄSGÄRD.
Närvarande: herrar Näsgård*, Sandberg, Birger Andersson, Lundqvist,
Osvald, Johannesson, Einar Eriksson*, Hugo Sundberg, Lars Andersson*,
Göransson, Hesselbom och Hjalmar Nilsson.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.