Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande ni 1.
1
Nr 1.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag angående ändring i lagen den 29 juni
19W (nr U31) om folkpensionering, m. m., dels ock
i ämnet väckta motioner.
Genom en den 17 februari 1950 dagtecknad proposition, nr 109, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering;
2)
lag angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till
änkor och änklingar med barn; samt
3) lag angående ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen;
dels ock för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln anvisa
1) till Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 33 250 000 kronor;
samt
2) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslagsanslag
av 2 150 000 kronor.
I anledning av propositionen ha inom riksdagen väckts fyra motioner,
nämligen
inom första kammaren
nr 420 av herr Andersson, Elon, m. fl. och
nr 429 av herr Persson, Helmer, m. fl. samt
inom andra kammaren
nr 506 av herr Senander m. fl. och
nr 507 av herr Ohlin m. fl.
I motionerna 1:420 och 11:507, vilka äro likalydande, har hemställts,
»att riksdagen — med förklaring att Kungl. Maj:ts proposition nr 109 icke
kunnat oförändrad bifallas — ville i följande hänseenden fatta andra beslut
än Kungl. Maj:t i nämnda proposition föreslagit:
a) pensionspristalet fastställes kvartalsvis av Kungl. Maj:t;
b) indexförhöjningen utgår med 3 resp. 4 resp. 5 kronor per månad i
stället för propositionens 30 resp. 40 resp. 50 kronor per år;
j_Bihang till riksdagens protokoll 1990. G samt. 2 avd. Nr i.
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
c) indexhöj ningen utgör lagtekniskt en del av ifrågavarande pensionsförmån,
icke ett tillägg å denna.»
I likalydande motionerna I: 429 och II: 506 har hemställts, »att riksdagen
matte besluta, att Kungl. Maj:ts proposition nr 109 med förslag till la«
angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionéring
måtte erhalla följande ändrade lydelse:
11 a §.
1 mom. Lika med förslaget.
2 mom. Enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Konungen,
verkställer socialstyrelsen för varje kvartal beräkning av förhållandet mellan
de allmänna levnadskostnaderna för kvartalet och levnadskostnaderna
i juni 1946. På grundval härav fastställer Konungen senast den 20 i kvartalets
forsta månad det procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna
forhallande. Sålunda fastställt pensionspristal skall gälla för hela det
kvartal, varunder det fastställts.
3 inom. För varje hel mångfald av fyra, varmed pensionspristalet överstiger
100, utgår indextillägg för kvartal räknat med
30 kronor för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutdlägg,
40 kronor för gift pensionsberättigad, vars make jämväl åtnjuter folkpension
eller vars hustru uppbär hustrutillägg samt
50 kronor för annan pensionsberättigad.
Där pensionspristalet, efter att hava stigit med hel mångfald av fyra,
ter nedgår, skall mdextillägg utgå efter oförändrade grunder, så länge
pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fyra.
38 §.
1 mom. Första stycket: lika med förslaget.
1 mom. Tredje stycket: utgår.
2 mom. Första stycket: lika med förslaget.
2 mom. Andra stycket: Indextillägg utbetalas månadsvis samtidiqt med
folkpensionen.
Fortsättningen av lagförslaget föreslås oförändrad.»
Därutöver har i sistnämnda motioner hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte som sin mening uttala, att Kungl. Maj :t måtte
fastställa pensionspristalet för tredje kvartalet till 120, vilket motsvarar
ett indextillägg av 20 procent på de folkpensionsförmåner, å vilka sådant
tillägg skall utgå.»
Fore propositionens avlämnande ha vid innevarande års riksdag väckts
motionerna i andra kammaren nr 9 av herr Nihlfors m. fl. och nr 384 av
herr Nilson i Spånstad.
3
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
I motionen II: 9 har hemställts, »att riksdagen ville vidtaga den ändring
av 8 § andra stycket i lagen om folkpensionering, att hustrutillägg må
kunna beviljas även till pensionsberättigad man, som åtnjuter invalidpension.
»
I motionen 11:384 har hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan
ändring i lagen den 29 juni 1946 om folkpensioneiing
att, när särskilda skäl därtill föranleda, hustrutillägg må utgå, oaktat
hustrun ej fyllt sextio år, oavsett om mannen åtnjuter ålderspension eller
invalidpension (sjukbidrag), och
att ansökning om allenast allmän ålderspension må undertecknas av
endast den pensionsberättigade maken.»
över motionerna 11:9 och 11:384 ha i den ordning 46 § riksdagsordningen
stadgar inhämtats yttranden från pensionsstyrelsen.
Propositionen har, såvitt angår anvisande av anslag under femte huvudtiteln,
hänvisats till statsutskottet och i övrigt till behandling av lagutskott,
därvid den tilldelats andra lagutskottet. Samtliga ovan nämnda motioner
ha hänvisats till lagutskott och tilldelats andra lagutskottet. Efter överenskommelse
mellan statsutskottet och andra lagutskottet ha propositionen
och motionerna hänskjutits till behandling av sammansatt stats- och andra
lagutskott.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse
därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
I. Indexreglering av folkpensionerna.
Inledning.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 juni 1948 tillkallade
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, den 30 i samma månad
sex sakkunniga för att utreda frågan om införande av ett indexreglerat
dyrtidstillägg å folkpensionerna.
Efter bemyndigande av Kungl. Maj :t samma den 26 juni 1948 uppdrog
departementschefen vidare åt de sakkunniga, som enligt ett den 26 juli
1947 lämnat bemyndigande tillkallats för att utreda folkpensionärernas
bostadsförhållanden och bostadskostnader, att i samarbete med socialstyrelsen
verkställa en hushållsbudgetundersökning beträffande folkpensionärerna
samt på grundval av denna undersökning utarbeta en levnadskostnadsindex
för folkpensionärer.
Förstnämnda sakkunniga ha den 1 februari 1949 avgivit betänkande med
förslag till indexreglering av folkpensionerna (SOU 1949: 7).
4
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
Över detta betänkande ha efter remiss yttranden avgivits av ett stort
antal myndigheter och sammanslutningar.
De sakkunniga for utredning rörande folkpensionärernas bostadsförhållanden
ha den 30 november 1949 redovisat det dem den 26 juni 1948 lämnade
uppdraget i form av en promemoria avseende en för folkpensionärer
verkställd budgetundersökning och en preliminär indexkalkyl för tiden
t. o. in. september 1949. Ifrågavarande utredning finns såsom bilaga fogad
vid propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås, att indextillägg skall utgå å allmän ålderspension,
tilläggspension och änkepension i den mån så föranledes av den levnadskostnadsökning,
som må föreligga i jämförelse med levnadskostnaderna
i juni 1946, då folkpensioneringslagen antogs.
Socialstyrelsen skall enligt propositionen varje år verkställa beräkning
av förhållandet mellan de allmänna levnadskostnaderna under årets andra
kvartal och levnadskostnaderna i juni 1946. På grundval härav föreslås
Konungen skola senast den 20 juli varje år fastställa det procenttal (pensionspristalet),
som utmärker angivna förhållande. Sålunda fastställt pensionspristal
föreslås skola gälla för hela det år, varunder det fastställts.
För varje hel mångfald av fem, varmed pensionspristalet överstiger 100,
föreslås indextillägg för år räknat skola utgå med 30 kronor för änkepensionsberättigad
och för hustru, som uppbär hustrutillägg, 40 kronor för
gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension
eller vars hustru uppbär hustrutillägg, samt 50 kronor för annan pensionsberättigad.
Om pensionspristalet stigit med hel mångfald av fem men
därefter nedgår föreslås indextillägg skola utgå efter oförändrade grunder,
så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre hela mångfald av fem.
Indextilläggen föreslås skola utbetalas årsvis av pensionsstyrelsen.
I propositionen förordas vidare, att indextillägg enligt samma grunder
som föreslagits för änlcepensionärer skola utgivas till personer, som åtnjuta
bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn.
Enligt propositionen skola kostnaderna för indextillägg å allmän ålderspension
baras av staten, medan kostnaderna för indextilläggen i övrigt skola
fordelas mellan staten och kommunerna enligt de grunder, som stadgas i
lagen om kommunernas bidrag till folkpensioneringen. För varje stegring
av pensionspristalet med hel mångfald av fem beräknas de sammanlagda
årskostnaderna — med utgångspunkt från det uppskattade antalet folkpensionärer
vid utgången av år 1950 — till omkring 36,25 milj. kronor, varav
i runt tal 3 milj. kronor beräknas belöpa på kommunerna och 33,25 milj.
kronor på staten.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
5
Vissa särskilda spörsmål.
]. Indexseriens konstruktion.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i propositionen
anfört bland annat följande:
»Vid prövning av frågan, efter vilka principer en särskild pensionärsindex
borde konstrueras, ha de sakkunniga ansett sig böra avvisa tanken på en
särskild indexserie för envar av folkpensioneringens fem bostadskostnadsgrupper
och i stället förordat en för hela riket enhetlig index avseende samtliga
levnadskostnader. Enligt de sakkunnigas mening bör således en pensionärsindex
få formen av en allmän levnadskostnadsindex, konstruerad
med utgångspunkt från att bostads- och bränslepostens andel i pensionärsbudgeten
vore densamma inom de olika bostadskostnadsgrupperna.
De sakkunnigas förslag i denna del har i det stora flertalet av remissyttrandena
lämnats utan erinran. På sina håll har dock ifrågasatts huruvida
anledning funnes att utforma en särskild index för folkpensionärerna och
om ej folkpensionerna — i likhet med de indexreglerade tjänstepensionerna
__ skulle kunna anknytas till socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex.
Vidare har i några remissyttranden gjorts gällande att det icke vore
principiellt riktigt att grunda indexregleringen på antagandet att bostadsoch
bränslekostnadernas andel i pensionärernas budget vore lika inom
samtliga bostadslcostnadsgrupper; ett sådant antagande skulle strida mot
folkpensioneringslagens konstruktion med bostadskostnadsgrupper.
Enligt den nu företagna hushållsbudgetundersökningen — som omfattat ett
representativt urval pensionärshushåll i tätorter och på landsbygden inom
skilda delar av landet — har man också funnit, att utgiftsfördelningen i en
pensionärsbudget i viss mån skiljer sig från utgiftsfördelningen i den budget,
som ligger till grund för socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex.
En med hänsyn till förhållandena i december 1948 gjord sammanställning
visar nämligen, att av utgifterna i en pensionärsbudget 43,4 procent
avse livsmedel, 14,9 procent bostad, 8,1 procent bränsle och lyse, 10,0 procent
beklädnad samt 23,6 procent övriga utgifter. Motsvarande procenttal i
indexbudgeten äro resp. 37,0, 12,3, 4,9, 14,1 och 31,7. I pensionärsbudgeten
äro således utgifterna i högre grad än i indexbudgeten koncentrerade till
posterna livsmedel, bostad samt bränsle och lyse.
Trots de skiljaktigheter, som sålunda föreligga mellan en pensionärsbudget
och den budget, varpå socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex
grundas, vill det emellertid synas som om sistnämnda index skulle kunna
giva ett tillförlitligt utslag även med avseende å förändringarna i folkpensionärernas
levnadskostnader. En på grundval av den verkställda hushållsbudgetundersökningen
och med begagnande av ett prismaterial, som hänför
sig till hela riket, utarbetad särskild pensionärsindex av den typ, som
6 Sammansatt slats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
förordats av de sakkunniga, utvisar sålunda, att folkpensionärernas levnadskostnader
— om bortses från den fördyring som inträffat genom livsmedelsrabatternas
slopande — stigit från juni 1946 till september 1949 med 8,4
procent eller, om man bortser från posterna bostad, bränsle och lyse, med
9,1 procent. Om socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex för september
1949 omräknas med juni 1946 som bas och med bortseende från
att livsmedelsrabatterna slopats bli motsvarande procenttal 8,0 resp. 9,o.
Om jämförelsen föres fram till december 1949 visar — enligt vad jag inhämtat
från socialstyrelsen — den särskilda pensionärsindexen en kostnadsstegring
av 7,6 procent för samtliga utgifter och 8,9 procent, för fall
att utgifterna för bostad, bränsle och lyse frånräknas. Häremot svarande
procenttal enligt socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex äro 7,6
resp. 8,4. Resultatet blir således i stort sett detsamma — för december 1949
exakt lika — vare sig pensionärsindex eller allmänna levnadskostnadsindex
användes för att mäta förändringarna i folkpensionärernas levnadskostnader
sedan juni 1946. Och såvitt situationen nu kan överblickas torde anledning
saknas att antaga, att ifrågavarande båda mätare på levnadskostnadsutvecklingen
i fortsättningen skulle komma att i någon högre grad avvika
från varandra. Uppenbart är att det ur administrativa synpunkter är till
fördel, om en särskild indexberäkning för folkpensionärerna kan undvaras.
Med hänsyn till vad sålunda anförts och då det med den konstruktion av
indexsystemet, som jag i det följande kommer att förorda, synes lämpligt
att indexregleringen sker på grundval av en för hela riket gemensam index,
tillstyrker jag, att folkpensionerna anknytas till socialstyrelsens allmänna
levnadskostnadsindex. Därvid torde en särskild pristalsserie för folkpensionärerna
böra byggas på sistnämnda index med utgångspunkt från levnadskostnadernas
storlek i juni 1946. Härigenom erhålles motsvarighet till
det system, som enligt statens löneplansförordning tillämpas i fråga om
tjänstemännens löner. I enlighet med den ståndpunkt, som intagits av statsmakterna
vid besluten om provisoriska dyrtidstillägg för åren 1948 och 1949,
bör vid framräkningen av pensionspristalet hänsyn icke tagas till den fördyring
av levnadskostnaderna, som inträffat genom att livsmedelsrabatterna
vid årsskiftet 1947/48 slopats. I övrigt bör vid pensionspristalets bestämmande
tillämpas samma grunder som gälla för beräkning av allmänna levnadskostnadsindex.
»
2. Intervallens storlek.
De indexintervall, som skola utlösa pensionsförhöjningarna, borde enligt
de sakkunniga ej bestämmas lägre än till fyra och ej högre än till sex enheter.
De sakkunniga ha för sin del funnit femtalsintervall naturligast. I
enlighet med deras förslag skulle den första höjningen utlösas av indextalet
105, nästa höjning av indextalet 110 o. s. v. Vid nedgång av index skulle
7
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nc 1.
motsvarande regler gälla. Om indextalet uppgått till 110 men däieftei
sjönke, skulle tillägget således icke sänkas förrän talet 105 uppnåtts.
I några remissyttranden har förordats, att indexintervallen i överensstämmelse
med vad som gäller för statstjänstemännen — bestämmas till
fyra enheter; ännu lägre intervall har ock påyrkats. Det har även framhållits,
att de sakkunnigas förslag i vissa fall kunde medföra underkompensation
för folkpensionärerna, exempelvis om indextalet en längre
tid skulle hålla sig vid 109 enheter utan att dessförinnan ha uppnått
110 enheter. För undvikande härav har föreslagits att kompensation
borde utgå efter 5 procent redan vid indextalet 103 eller 104, efter 10 procent
vid indextalet 108 eller 109 o. s. v.
Härom har departementschefen i propositionen anfört bland annat följande:
»Huru
stora de intervall böra vara, som skola medföra utlösning av indextillägg,
är givetvis en fråga som kan vara föremål för delade meningar. Jag
vilt emellertid erinra om att, då statsmakterna år 1949 hade att taga ställning
till efter vilken kompensationsgrad de provisoriska dyrtidstilläggen
å folkpensionerna för nämnda år skulle beräknas, ökningen av folkpensionärernas
levnadskostnader, exklusive kostnaderna för bostad, bränsle och
lyse, fram till december 1948 uppgick till något under 9 procent och att,
därest nämnda kostnad medräknades, kostnadsökningen utgjorde inemot
8 procent; en dylik kostnadsstegring ansågs icke böra föranleda att dyrtidstilläggen
för år 1949 skulle utgå efter högre kompensationsgrad än under
det föregående året, dvs. 5 procent. För egen del har jag vid övervägande
av olika på denna fråga inverkande omständigheter stannat för att ej franga
de sakkunnigas förslag i denna del. Detta torde visserligen vid stigande
prisutveckling stundom kunna leda till att folkpensionärerna ej bil fullt
kompenserade. Å andra sidan kan det emellertid också inträffa, att de bli
i motsvarande mån överkompenserade. I längden torde en utjämning härvidlag
komma att ske.»
3. Bör indextillägg utgå å grundpension?
I fråga om den grundpension å 200 kronor om året, som utgår till invalidpensions-
och sjukbidragsberättigade personer, ha de sakkunniga anfört
bland annat:
Denna pension har den likheten med allmän ålderspension, att den utgår
oberoende av pensionstagarens inkomst. Till skillnad från den allmänna a -derspensionen har grundpensionen emellertid icke pa något satt till beloppet
avpassats efter den pensionsberättigades behov, och förmanen utgor i rea iteten
endast ett minimibelopp för invalidpension och sjukbidrag, vilket ut„år
när årsinkomstens storlek utesluter den pensionsberattigade från rätt
till inkomstprövad förmån. Vid folkpensioneringslagens tdlkomst ifrågasattes
att låta inkomstprövningen omfatta hela invalidpensionen och sjuk
-
8
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.
bidraget. Tanken härpå övergavs av den anledningen, att man ej ville låta
nagon som erlagt pensionsavgift enligt äldre lag gå miste om sin därigen?™
f°rvarvade rätt till avgiftspension. Då pensionsstyrelsens register över
paforda och erlagda pensionsavgifter slopades i samband med den nya
tolkpensioneringslagens ikraftträdande, måste man — resonerades det —
ata alla pensionsberatligade invalider och åldringar få ett visst minimibeopp
1 Pension> vare sig avgifter inbetalats eller ej och oavsett om erlagda
avgifter gav ratt till ifrågavarande pensionsbelopp eller endast till en lägre
pension Denna mmimipension bestämdes till 200 kronor om året. De få
som vid inträdande pensionsrätt på grund av erlagda avgifter kunna bli
berättigade till avgiftspension med mer än 200 kronor (omkring 500 personer),
ha av pensionsstyrelsen uppförts på en särskild förteckning, så att
'' kb''dna Crha 3 deUa hÖgle bel°PP 0111 de bevilJas invalidpension eller
De sakkunniga föreslå således, att de pensionstagare, som åtnjuta enbart
grundpension, undantagas från rätten till indexreglerad förhöjning av pensionen
och att indextillägget för invalidpensionärer och sjukbidragsberättigade
personer i stället helt lägges på de inkomstprövade förmånerna.
De sakkunnigas förslag att invalidpensions- och sjukbidragsberättigade
personer, som åtnjuta enbart grundpension, borde uteslutas från rätten till
indexförhöjning har emellertid mött gensaga i åtskilliga remissyttranden.
Pensionsstyrelsen är visserligen ense med de sakkunniga att ur principiella
synpunkter skäl saknades för en anpassning av grundpensionernas
belopp efter levnadskostnadsnivån. Emellertid hade åren 1948 och 1949
dyrtidstillägg utgått även till dem som åtnjöte enbart grundpension. Med
hansyn härtill syntes det svårt att, när dyrtidstilläggen skulle avlösas av
indexforhöjning, från sådan förhöjning undantaga de pensionärer, som
hade enbart grundpension.
Länsstyrelsen i Kronobergs län vill ej heller bestrida riktigheten av den
skillnad, som de sakkunniga påvisat mellan ålderspension å ena samt invaliders
och sjukbidragsberättigades grundpension å andra sidan. Enligt
länsstyrelsens mening komme emellertid de sakkunnigas förslag att framstå
såsom icke rattvist. Det kunde antagas, att grundpensionen för invalider
och sjuklingar stundom vore lika betydelsefull ur behovssynpunkt som
ålderspensionen vore för dess mottagare. Enligt betänkandet beräknades
antalet mvalidpensioner och sjukbidrag med enbart grundpension, i förekommande
fall i förening med blindtillägg, utgöra allenast omkring 13 000.
Denna lilla grupp av hela antalet pensionärer borde icke utan synnerligen
vagande skäl förvägras den kompensation för ökade levnadskostnader, som
indexregleringen innebure, i all synnerhet som den under år 1948 varit
likställd med övriga pensionärer härutinnan. Enbart statsfinansiella skäl
borde icke tillmätas avgörande betydelse härvidlag.
Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar, att eftersom staten hade att sörja
för ett stabilt penningvärde, staten också borde svara för att statliga för
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i. 9
måner utginge med oförändrat realvärde och följaktligen lämnade dyrtidskompensation
å statliga förmåner vid inträffad penningyärdeforsamring.
På m-und härav borde även invalider och sjukbidragsberättigade me inkomst,
som uteslöte tilläggspension och bostadstillägg, tillerkännas dyrtidstillägg.
Särskilt i fall, där sidoinkomsten låge omedelbart over den gräns,
som uteslöte inkomstprövad förmån, skulle en vägran att tillerkänna dyrtidstillägg
åt sistnämnda kategori av pensionstagare verka stötande. De
sakkunnigas påpekande, att man ej velat låta någon, som erlagt pensionsavgifter
enligt äldre lag, gå miste om sin därigenom forvarvade rätt 11
avgiftspension, måste efter hand förlora i bärkraft. Länsstyrelsen föreställde
sig, att inom en icke alltför avlägsen framtid invalidpension och sjukbidrag
till hela sitt belopp komme att göras oberoende av inkomstprövning.
Även länsstyrelserna i Östergötlands, Gotlands, Blekinge, Hallands och
Älvsborgs lån, Sveriges folkpensionårers riksorganisation, Sveriges folkpensionärers
riksförbund samt en del kommunala remissinstanser eller minoriteter
inom sådana instanser uttala sig för indextillägg till grundpensionerna.
Departementschefen har i propositionen anfört bland annat följande:
»Under de två senaste åren ha dyrtidstillägg utgått jämväl till folkpensionärer,
som endast ha grundpension; och det skulle med hansyn harti
kunna synas hårt att utesluta dem från rätt till indextillägg. Narnnda omständighet
torde emellertid icke böra tillmätas avgörande betydelse. I motsats
till den allmänna ålderspensionen är nämligen grundpensionen — som uppgår
till 200 kronor om året - ej på något sätt avpassad efter vederborandes
behov. Att grundpensionen lämnats utanför inkomstprövningen har sin
grund uteslutande däri, att man vid folkpensioneringslagens tillkomst ej
ville låta någon som erlagt pensionsavgifter enligt äldre lag ga nnste om sin
härigenom förvärvade rätt till avgiftspension. Tillräckliga skal att anpassa
grundpensionen efter levnadskostnaderna torde därför icke föreligga.»
4 Tidpunkten för utbetalning av indextillägg, m. m.
Beträffande utbetalningssystemet i fråga om folkpensionerna ha de sakkunniga
förordat en fortsatt central utbetalning genom pensionsstyrelsens
försorg En uppdelning av utbetalningsverksamheten på sadant satt att
kommunerna skulle utbetala indextillägget och pensionsstyrelsen pensionens
grundbelopp anse de sakkunniga av olika skäl icke lämplig. Härvid framhålles
bl. a. att folkpensionen såvitt möjligt borde utbetalas i ett samman
hang samt att pensionsstyrelsen utan svårighet samt billigast och med
kortast möjliga förberedelsetid kunde medelst eu och samma folkpensionsanvisning
utbetala både tillägget och pensionen i övrigt.
Med denna utgångspunkt ha de sakkunniga kommit fram till att mdextillägget
borde utbetalas månadsvis medelst samma postanvisning som
pensionen i övrigt samt att indextalet skulle fastställas senast den 20 i
10
Sammansatt stals- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
varje kwtak forsta månad och lända till efterrättelse fr. o. m. nästa månad.
For att detta system skulle kunna genomföras vore det enligt de sak
unmgas
mening av tekniska skäl nödvändigt att all utbetalning skedde månadsvis
med samma antal kronor varje gång. Detta förutsatte i sin tur, att
nåd .I31'' , 8’ S°m nu förekomme i vissa fall, ersattes av må
tillä^
dr m a amt aU dGn ärHga Pensionen inklusive eventuellt index
gg
ara a i uppgmge till belopp, som vore jämnt delbart med 12 De
denm!Saf darfÖr/öresla§it’ att kvartalsutbetalningen slopades samt
unnåt t n gTr~ Pensionsbeloppen, där så erfordrades, avrundades
uppat till narmast högre med 12 jämnt delbart krontal och att indextilläggen
avvagdes sa, att aven de bleve jämnt delbara med 12. De sakkunniga —
som i fråga om indextillägg hänfört pensionstagarna till allenast två katei°cner
~ ha Vlda!C föreslaSit- att indextillägget skulle bestämmas till 4
enheter r0n°'' * manaden f°r Varje höJning av pensionsindextalet med fem
ka^^ h,a darjämte uttalat’ att indextillägget icke borde ha
karnktar av ett fristående tillägg utan utformas såsom en förhöjning av
sj al va folkpensionen. Härigenom vunnes den fördelen, att pensionär med
inkoms provad pension och inkomst i närheten av den gräns, vid vilken
inkomstprövad pension upphörde, ej till följd av en obetydlig ökning av
den egna arbetsinkomsten utsattes för risken av att få sina totala inkomster
minskade.
Den angivna olägenheten med en metod, som lämnade en i kronor räknat
ika stor dyrtidskompensation vare sig oavkortad eller reducerad pension
utginge, borde vid en indexreglering av folkpensionerna på längre sikt enligt
de sakkunmgas mening undanröjas genom annan åtgärd än den som kommit
t^i användning under andra världskriget. De sakkunniga hade kommit
till den uppfattningen att detta borde ske genom att man övergåve det tidigare
tillämpade systemet med ett från folkpensionen fristående dyrtidstillägg
och i stallet inom folkpensioneringslagens ram gjorde själva pensionsbeloppen
rörliga i forhallande till en för folkpensionärer särskilt utarbetad levnadskostnadsindex.
Vid viss höjning av indextalet komme då de indexreglerade
pensionsförmånerna att ökas med ett i förhållande till indexhöjningen avpassat
fixt belopp. Detta medförde att dyrtidskompensationen bleve lika stor för
alla pensionstagare eller för varje pensionstagare som tillhörde en viss kategori.
En inkomstprövad pensionsförmåns höjning på grund av förhöjt
indextal finge den konsekvensen att ett antal pensionärer, som förut på
grund av sin inkomst varit uteslutna från rätt till förmånen i fråga, bleve
erättigade till densamma med belopp motsvarande indexhöjningen eller
del darav. Sjönke indextalet med föreskrivet antal enheter, minskades å
andra sidan de indexförhöjda pensionsförmånerna med visst antal kronor
och den som åtnjöte en inkomstprövad sådan förmån med så ringa belopp’
11
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1
att det helt konsumerades av minskningen, miste förmånen helt Lades
däremot hela indexförhöjningen på en icke inkomstprövad pensionsförmån,
komme i folkpensionen ingående inkomstprövade förmåner 1Cke att påverkas
av indexändringar.
Departementschefen har i propositionen anfört bland annat följande:
»Själv delar jag den uppfattningen att man icke i dagens lage bor overga
till en lokal utbetalning av folkpensionerna. Decentralisenngsfrågan or
emellertid enligt min mening icke avskrivas utan endast skjutas pa framtiden
för att i sinom tid upptagas till förnyad prövning. Med denna min standpunkt
kunde det synas förenligt att t. v. helt oförändrat bibehalla det system,
som tillämpats under de två senaste åren, dvs. att låta pensionernas grun -belopp utbetalas av pensionsstyrelsen samt indextilläggen av kommunerna.
En dylik uppdelning av utbetalningsverksamheten medför emellertid one
gen visst merbesvär för såväl folkpensionärerna själva som för de organ
Jom ombesörja utbetalningen. Med hänsyn härtill torde det nu få överlämnas
till pensionsstyrelsen att ombestyra utbetalningen i ess e le .
Såsom redan förut anförts ha de provisoriska dyrtidstillaggen a folkpensionerna
utbetalats endast en gång om året. Denna anordning synes ha uppskattats
av folkpensionärerna, för vilka det framstått såsom mera förmånligt
att på en gång få ett samlat pensionstillskott än att få en i och för sig tämligen
ringa ökning av pensionens månadsbelopp. Enligt min mening ar denna
fördel påtaglig. Även en annan omständighet talar för att behålla det nuvarande
systemet härvidlag. Man behöver nämligen i så fall icke jamka pa vare
sig pensionernas grundbelopp eller storleken av de arliga indextillagg, s
erhållas om rent matematiska beräkningsgrunder tillampas en ar .
tekniska skäl företaga dylika jämkningar synes mig f. o. mindre tilltalande.
Ä andra sidan är ett system med månadsutbetalning av pensionernas grundbelopp
och årsutbetalning av indextilläggen förenat med vissa konsekvenser,
som icke här böra förbigås. Med ett dylikt system synes det nämligen ej
möjligt att, såsom de sakkunniga tänkt sig, inom folkpensioneringslagens
ram göra själva pensionsbeloppen rörliga i förhållande till en index, utan
indextillägget måste konstrueras såsom en från pensionen fristående forman.
Verkningarna härav ha berörts i det föregående. Vidare maste ratten till indextillägg,
för att systemet skall kunna fungera, göras beroende av huruvida
folkpension utgår för den månad, då utbetalningen av tillagget skall aga
rum och tilläggets storlek måste vidare bestämmas med hansyn till de
pensionsförmåner, som utgå under utbetalningsmånaden. Det utbetalnmgssystem,
som tillämpats för de provisoriska dyrtidstillaggen, har emellertid
också varit förbundet med nu berörda konsekvenser, och nagra särskilda
olägenheter därav synas icke ha framträtt. .Tåg anser därför, afl indcxtillaggen
böra utbetalas eu gång om året. Liksom förut synes utbetalningen
lämpligen kunna ske under november månad. Enligt vad jag imam a la
12
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
pensionsstyrelsen föreligga icke några praktiska svårigheter härför; utbetalningen
kan utan storre besvär ske medelst samma postanvisning som
pensionen for november. 8
Om den av mig förordade ordningen för utbetalning av indextilläggen
genomföres, saknas anledning att fastställa pensionspristalet mer än en
gang om året. Enligt mm mening bör detta ske i så nära anslutning till utbetalningen
som möjligt. Enligt uppgift från pensionsstyrelsen skulle den
orberedelsetid, som erfordras för en utbetalning i november, bli för kort,
arest pristalet fastställdes på grundval av levnadskostnaderna under
tredje kvartalet. Pristalet bör därför fastställas i juli månad efter levnadskostnaderna
under årets andra kvartal.»
Grunderna för hustrutillägg,
(Motionerna II: 9 och II: 384.)
Enhgt 8 § forsta stycket lagen om folkpensionering utgår hustrutilläqg
i pensionsberattigad gift mans hustru, om hon fyllt 60 år och makarna
Ta År ^ mmSt fGm är‘ Hustrutillägget utgöres av tilläggspension och bostadstillägg
med belopp, som hustrun skulle ha erhållit i form av sådana
01 maner, därest hon varit berättigad till invalidpension. Hustrutillägget
ar alltsa i sin helhet inkomstprövat och 200 kronor lägre än det belopp
hustrun skuUe ha uppburit, om hon haft invalidpension. Är mannen berätkrTnor
alderSpensi0n’ »4* hustrutillägget endast om det överstiger 200
8 § andra stycket är av följande lydelse: »När särskilda skäl därtill föranleda
ma, om mannen åtnjuter ålderspension, hustrutillägg utgå, oaktat
hustrun ej fyllt sextio år.»
Undantagsstadgandet i 8 § andra stycket lagen om folkpensionering hade
icke föreslagits av socialvårdskommittén i dess betänkande angående den
Z !-TinoASOU W45:46) Utan tillkom 1 Kun§p Maj.ts proposition nr
-20 till 1946 ars riksdag med förslag till lag om folkpensionering, m in
Någon narmare motivering för undantagsmöjlighetens begränsning till det
tall att mannen vore ålderspensionär lämnades icke därvid.
Angående den föreslagna undantagsbestämmelsen anförde föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, i propositionen - efter att ha uttalat,
att han funne socialvårdskommitténs förslag om hustrutillägg vara i
princip välgrundat — följande:
i v?sesa TanlSTt-T111!-^1 a “Tn STUn Ska” ha W 60 år kan emellertid
vissa fall leda till otillfredsställande resultat. För min del vill iag därför
fororda en sådan komplettering av kommittéförslaget att möjligheAöppnas
att, dar särskilda omständigheter föreligga, bevilja hustrutillägg ävenP om
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1. 13
hustrun ei fyllt 60 år. Jag tänker härvid närmast på sådana fall, då hustrun
till en ålderspensionär utan att vara invalid har nedsatt arbetsförmåga ellei
där hennes tid och krafter måste, exempelvis på grund av mannens sjuklighet
eller därmed jämförlig orsak, helt ägnas åt mannens och hemmets
skötsel. Den av mig sålunda föreslagna utvidgningen av rätten till hustiutillägg
synes dock höra begränsas till den som uppbar ålderspension.
Riksdagen anslöt sig till vad departementschefen anfört i denna fråga.
I sitt yttrande över förevarande motioner uttalar pensionsstyrelsen till
eu början, att den största erfarenheten om hur undantagsbestämmelsen
verkat i praktiken otvivelaktigt är att söka hos pensionsnämnderna samt
hos pensionsstyrelsens ombud, vilka årligen skola till styrelsen inkomma
med redogörelser för sin verksamhet. Pensionsstyrelsen fortsätter:
l rapporterna för budgetåret 1948/49 beröres frågan om den nu ifrågavarande
undantagsregelns begränsning till ålderspensionärers hustrur av
fem ombud. Dessa äro ense om att undantag från regeln att hustrun skall
ha fyllt 60 år borde kunna medgivas även när den pensionsberattigade
mannen är under 67 år. Ett ombud skriver: »Eu bestämmelse som vallar
bekymmer är 8 § sista stycket, där man har svårt att forsta, varför icke
hustrutillägg kan vara berättigat även i de fall då mannen åtnjuter invalidpension
och eu lång följd av år varit i behov av hustruns omvardnad
vilket hindrat henne från att antaga förvärvsarbete.» Ett annat ombud
anför: »Den erfarenheten har jag gjort, att det nog skulle vara värdefullt,
att hustrutillägg någon gång kunde tilldelas person, som har lnvalidpension
och alltså är under 67 år. Det är bittert att behöva foresla avslag pa
anhållan om dylikt, när behovet uppenbarligen är mycket stort.»
Att — såsom dessa ombud göra gällande — behovet av hustrutulagg
för en hustru som ännu ej fyllt 60 år ofta ter sig minst lika stort nar mannen
på grund av höggradigt nedsatt arbetsförmåga tillerkänts förtidspension
som när han på grund av sin ålder har ålderspension torde vara klart.
Man kan exempelvis peka på det fall, att mannen lider av sjukdom av sadan
art att hustruns tid och krafter måste helt ägnas åt mannens och heinmets
skötsel, eller att hustruns arbetsförmåga är väsentligt och varaktigt
nedsatt, ehuru ej i så hög grad att invalidpension eller sjukbidrag kan
ifrågakomma för hennes del. För allmänheten torde det framsta såsom
egendomligt att i dylika fall hustrutillägg för en ej 60-årig hustru icke kan
beviljas innan mannen fyllt 67 år men väl sedan han uppnatt denna alder.
Pensionsstyrelsen anför vidare:
Som ett skäl mot utvidgning av undantagsbestämmelsen till att avse aven
hustru till pensionsberättigad man under 67 år kan anföras, att redan den
nu gällande undantagsbestämmelsen ställer pensionsnämnderna infor svarbedömda
gränsfall och att cn utvidgad skälighetsprövning på detta område
skulle medföra eu påtaglig ökning av antalet tveksamma ärenden. Bl. a.
skulle pensionsnämnderna säkerligen i ett betydligt okat antal tall stallas
inför det ofta synnerligen svårbedömbara spörsmålet, huruvida personer a\
motsatt kön jämlikt 13 § folkpensioncringslagen böra vid lagens tillämpning
betraktas såsom makar. Ett utsträckande av undantagsbestämmelsens
tillämplighet till yngre personer skulle därjämte aktualisera vissa spörsmål,
vilka för närvarande knappast uppkomma. Sålunda torde det la anses
14
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i.
tveksamt, huruvida eller i vad mån rätt till hustrutillägg bör inträda även
tor mycket unga hustrur eller då orsaken till hustruns bundenhet vid hemmet
ar av mera tillfällig natur, såsom t. ex. skötsel och vård av små barn
1 sistnämnda fall inställer sig frågan efter vilka principer indragning av
hustrutillagget bor ske när barnen blivit större. 5 8
Då emellertid beträffande ärenden rörande invalidpension och sjukbidrag
galler, att alla ansökningar underkastas saklig granskning ej blott av
ve erborande pensionsnämnd utan även av pensionsstyrelsen, torde de här
antorda skalen mot en utvidgning av undantagsbestämmelsen ei böra tillmatas
avgörande betydelse. Det synes emellertid ofrånkomligt att en eventuell
lagändring föregås av ett noggrant övervägande av frågan efter vilka
principer den utvidgade rätten till hustrutillägg bör utformas.
Enligt styrelsens mening tala sålunda övervägande skäl för att en utrednmg
verkställes om utvidgning av undantagsstadgandet i 8 § andra stycket
folkpensioneringslagen till att avse även det fall att mannen åtnjuter
invalidpension eller sjukbidrag. Den kostnadsökning en sådan utvidgning
av ratten till hustrutillagg skulle medföra är givetvis beroende av den nya
lagtextens utformning och av de direktiv som statsmakterna komma att
lamna vid dess antagande och äro sålunda icke möjliga att nu beräkna.
UI. Underskrift å pensionsansökning.
(Motionen II: 384.)
33 § lagen om folkpensionering innehåller bestämmelser om pensionsansökning.
Där stadgas bland annat att ansökningen, som avfattas enligt
fastställt formulär, skall innehålla nödiga upplysningar för utredande av
sökandens pensionsrätt ävensom en av sökanden och, om han är gift, jämväl
hans make på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade
upplysningarna äro med sanningen överensstämmande. För omyndig sökande
skall förklaringen avgivas av förmyndaren. Är sökande, som är
myndig, ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av
upplysningarna intygas av två trovärdiga, med sökandens förhållanden förtrogna
personer. Vad sist sagts skall äga motsvarande tillämpning å make
till sökanden.
Här må vidare anmärkas att enligt 13 § lagen om folkpensionering må
vid tillämpningen av lagen, där särskilda skäl föreligga, gift pensionsberättigad
anses såsom ogift så ock ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd
tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden,
anses såsom gift med denne.
Socialvårds kommittén föreslog i sitt betänkande angående en ny folkpensioneringslag
(SOU 1945:46) enligt alternativ III, vilket i huvudsak
godtogs av statsmakterna, att ansökan om folkpension skulle innehålla nödiga
upplysningar för utredande av sökandens pensionsrätt ävensom, där
den ej allenast avsåge allmän ålderspension, en av sökanden och, om denne
15
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande in 1.
vore gift, jämväl hans make på heder och samvete avgiven förklaring, att
de lämnade upplysningarna vore med sanningen överensstämmande.
I Kungl. Maj :ts proposition nr 220 till 1946 års riksdag förklarade sig
föredragande departementschefen, statsrådet Möller, ej kunna hitrada kommitténs
förslag att förklaring av angivet slag skulle avgivas aven av gift
sökandes make. Å andra sidan föreslog departementschefen, att den av
kommittén avsedda förklaringen skulle göras obligatorisk for alla sökande,
under motivering att det torde bli nödvändigt att även i ansökan om enbart
allmän ålderspension inrymma uppgift till ledning för frågan huruvida
sökandens pension skulle utgå enligt bestämmelserna för gift eller för
ogift person. Stadgandet utformades i propositionen sålunda, att ansökningen
skulle innehålla nödiga upplysningar för utredande av sökandens
pensionsrätt ävensom en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring
att de lämnade upplysningarna vore med sanningen överensstämmande.
I förhållande till det förslag som sålunda framlades i propositionen innehåller,
såsom framgår av det ovan anförda, den gällande lagtexten det tilllägget,
att ansökan för gift person skall innehålla föreskriven förklaring
angående uppgifternas riktighet ej blott av sökanden utan även av dennes
make. Tillägget gjordes på förslag av första särskilda utskottet i dess utlåtande
nr 1. Såsom motivering för kravet på båda makarnas underskrift
även när ansökningen gällde endast en av dem anförde utskottet emellertid
endast, att de av inkomstprövning beroende pensionsförmånerna voro
avhängiga av båda makarnas inkomst- och förmögenhetsförhållanden.
Efter att ha erinrat om denna, av första särskilda utskottet åberopade
motivering anför pensionsstgrelsen i sitt över motionen II: 384 avgivna ytt
-
rande följande:
Den anförda motiveringen räcker sålunda ej för att förklara varför makes
skvldighet att underteckna andre makens pensionsansokan utsträcktes
till att avse även ansökningar om de icke inkomstprovade pensionsförmånerna
allmän ålderspension, grundpension och blindtillagg.
Särskilt med hänsyn till att socialvårdskommittens förslag betraftande
icke pensionsberättigad makes namnunderskrift uttryckligen gjorde undantag
för ansökan om enbart allmän ålderspension, förefaller det narmast
som om det berodde på ett förbiseende att detta undantag icke medtogs vid
den slutliga justeringen av 33 §. Enligt styrelsens mening kan det dock vara
föremål för viss tveksamhet huruvida lagrummet nu boi andras helt i o\cr
ensstämmelse med social vård skommitténs ursprungliga förslag. Folkpensionen
utgår nämligen i allmänhet med lägre belopp for envar av makar
som båda ha pension än för gift person, vars make icke ar pensionsberattigad.
Åtnjuter gift person folkpension, minskas darfor i rege denna nar
jämväl maken erhåller pension, förutsatt att makarna icke förklaras skola
jämlikt 13 § folkpensioneringslagen anses som ogifta. Om den redan pen
-
It)
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
sionerade icke behövde underteckna makens ansökan om allmän ålderspension,
skulle det salunda kunna inträffa att den senare sökte sådan pension
utan den förres vetskap och att beslut fattades om minskning av^len
fo res pension utan att denne varit i tillfälle att framställa invändning om
s ä 1ls vnta'' oe twl åV ^ .®.melIertld dylika verkningar måste bliva mycket
sallsynta och da föreskriften om makes underskrift även av ansökan om
enbart allmän ålderspension icke torde fylla något egentligt ändamål när
jnaeen icke åtnjuter folkpension, synas övervägande skäl tala för att motionen
bifalles i vad den avser ändring av bestämmelserna om undertecknande
av ansökan om folkpension.
pension’ä »er‘fnHS tlr^ underskrift„av ansökan om enbart allmän ålderspension
agei full tillämpning aven pa underskrift av ansökan om enbart
grundpension. Nar enbart grundpension sökes för gift person under 0,1 år,
aio vanligen makens och sökandens inkomster tillsammans av sådan storlek,
att den pensionsberättigade uteslutes från rätt till inkomstprövade för“n‘
Att lllaken i sadant fall åtnjuter folkpension är sällsynt. Då ett bifall
till ansökningen om grundpension sålunda vanligen ej inverkar på annans
pensionsratt och grundpensionens belopp alltid är 200 kronor om året
S''0e,nj,e a.v civdstand makes pensionsrätt och dylikt, har det för allmänheten
tett sig särskilt oförklarligt att makens namnunderskrift å sådan an
meddnlS,
ai o3 nodvandlS- Med hänsyn härtill har pensionsstyrelsen i
edddande till pensionsnamnder och styrelsens ombud i november 1940
" ’ aU anSokaa 0111 ,enbart grundpension för gift person må kunna
godtagas aven om den saknar underskrift av andra maken
Blindtillaggen äro visserligen icke till sin storlek beroende av sökandens
ekonomiska iorhallanden men sokas i regel i samband med pensionsförmån
som ar beroende därav. En ändring av underskriftsbestämmelsen i
Blindtilläs^Dn d 388 SkUll,C Så!unda få mycket ringa praktisk betydelse,
dtillagg till den ena maken kan också påverka storleken av den andre
makens pension, enär blindtillägg skall räknas såsom inkomst vid pensions!
Med hansyn härtill och till att in, ifrågavarande lagbestäm
hlfndt
ir» e, S“nska avs!varl kompliceras genom särbestämmelse även för
blindtillagget anser pensionsstyrelsen sådan särbestämmelse onödi«
Under åberopande av vad sålunda anförts får pensionsstyrelsen såsom
sin mening uttala, att underskrift av gift sökandes make bör kunna UT
varas a ansökningar som endast gälla allmän ålderspension eller grundpension,
vilka formaner utga utan någon ekonomisk behovsprövning ?
Utskottet.
Indexreglering au folkpensionerna.
Vid antagandet år 1946 av den nya lagen om folkpensionering uttalade
riksdagen, att det vore i hög grad önskvärt att levnadskostnadsutveck1
ingen for folkpensionärerna fortlöpande följdes, så att statsmakterna
kunde utan dröjsmål vidtaga de åtgärder, som påkallades av utvecklingen.
Därvid underströks att det vore av synnerlig vikt, att det skydd folkpensioneringen
avsåge att lämna icke försämrades, utan att pensionsförmånernas
realvärde upprätthölles - i varje fall för de pensionstagare som voro
väsentligen beroende av folkpensionen för sin försörjning. Avsikten vore
17
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
dock icke att pensionsbeloppen skulle ändras vid mindre betydande växlingar
i prisnivån. Då år 1948 på grund av levnadskostnadsstegringen provisoriska
dyrtidstillägg infördes å folkpensionerna framhölls att folkpensionerna
borde på ett lämpligt sätt anknytas till en pensionärsindex. Efter av
sakkunniga verkställd utredning har nu genom förevarande proposition förslag
till indexreglering av folkpensionerna förelagts riksdagen.
Vid en indexreglering av folkpensionerna uppkomma naturligen flera
svårbedömbara spörsmål. Det genom propositionen framlagda förslaget till
frågans lösning finner utskottet visserligen icke vara helt fritt från invändningar
men dock av beskaffenhet att i möjligaste mån tillgodose olika synpunkter
och önskemål. De erinringar, som främst kunna göras mot förslaget,
avse förslagets verkningar vid en mera avsevärd stegring av levnadskostnaderna.
Skulle en dylik stegring inträda, kunna då föreliggande förhål)
iden givetvis påkalla, att hela systemet för indexregleringen bliver
före nål för en omprövning. Att redan nu fastslå när en sådan omprövning
bör ske, synes emellertid, såsom departementschefen uttalat, icke vara av
behovet påkallat. Utskottet tillstyrker därför, att indexregleringen av folkpensionerna
utformas efter de principer, som föreslås i propositionen.
Utskottet får här nedan närmare beröra vissa särskilda frågor i samband
med indexregleringen.
Utskottet delar departementschefens uppfattning, att folkpensionärerna
i princip böra erhålla full täckning för den levnadskostnadsökning, som inträffat
efter det folkpensioneringslagen antogs. I motionerna 1:429 och
II: 506 har påtalats, att vid kompensationens bestämmande hänsyn borde
tagas även till den fördyring av levnadskostnaderna, som inträffat genom
att vid årsskiftet 1947/48 livsmedelsrabatterna slopats. Då statsmakterna
redan vid besluten om provisoriska dyrtidstillägg för åren 1948 och 1949 av
då närmare anförda skäl intagit den ståndpunkten, att hänsyn icke borde
tagas till livsmedelsrabatternas slopande, anser utskottet skäl icke föreligga
att nu frångå denna ståndpunkt.
I propositionen har föreslagits att indexregleringen skall ske på grundval
av en för hela riket gemensam index och att folkpensionerna skola anknytas
till socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex med en särskild
pristalsserie för folkpensionärerna med utgångspunkt från levnadskostnadernas
storlek i juni 1946. De skäl, som departementschefen anfört till stöd
för en sådan utformning av index, finner utskottet bärande. Det torde finnas
all anledning att antaga, att en särskild pensionärsindex icke skulle
komma att visa några större avvikelser från socialstyrelsens allmänna levnadskostnadsindex.
Därtill kommer att varje indexberäkning torde vara
förenad med vissa osäkerhetsmoment, varför alltför stort avseende icke synes
böra fästas vid mindre avvikelser. Fördelarna av att kunna undvara en
särskild pensionärsindex äro uppenbara.
I fråga om de intervall, som skola utlösa ändring i indextillägget, ha olika
2___Bihang till riksdagens protokoll 1950. ii samt. 2 and. Nr 1.
18
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
meningar framkommit. Departementschefen har, i likhet med de sakkunniga,
förordat, att intervallen bestämmes till fem enheter. I motionerna
1:429 och 11:506 har däremot föreslagits att intervallen skall bestämmas
till fyra enheter. I remissyttrandena ha även andra förslag i fråga om intervallens
storlek framkommit. I enlighet med vad riksdagen redan 1946
uttalade, anser utskottet, att mindre betydande växlingar i prisnivån icke
böra föranleda ändring av indextilläggets storlek. Viss hänsyn synes också
böra tagas till den kompensationsgrad om fem procent efter vilken de provisoriska
dyrtidstilläggen beräknats för år 1949 med utgångspunkt från då
föreliggande levnadskostnadsstegringar. De olägenheter, som äro förenade
med en högre intervall, framträda främst om index oavbrutet kommer att
bliva föremål för en jämn, långsamt fortgående stegring. Om däremot indexen
omväxlande stiger och sjunker torde pensionärerna i stort sett bliva
kompenserade. Utskottet har icke funnit anledning att förorda ett frångående
av Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Beträffande frågan å vilka pensionsförmåner indextillägg bör utgå tillstyrker
utskottet, att, såsom föreslagits i propositionen, indextillägg skall
utgå å allmän ålderspension, tilläggspension och änkepension. I motionerna
I. 429 och II: 506 har hävdats, att indextillägg bör utgå även å grundpension.
Samma ståndpunkt har intagits av en del remissinstanser, som ansett
att — bland annat med hänsyn till att under åren 1948 och 1949 dyrtidstillägg
utgått även till dem som åtnjöte enbart grundpension — denna förhållandevis
lilla grupp pensionärer icke utan synnerligen vägande skäl
borde förvägras kompensation i form av indextillägg. Såsom de sakkunniga
framhållit, har grundpensionen icke på något sätt till beloppet avpassats
efter den pensionsberättigades behov, och förmånen utgör i realiteten endast
ett minimibelopp för invalidpension och sjukbidrag, vilket utgår när
årsinkomstens storlek utesluter den pensionsberättigade från rätt till inkomstprövad
förmån. Tanken på att låta inkomstprövningen omfatta hela
invalidpensionen och sjukbidraget övergavs av den anledningen, att man ej
ville låta någon som erlagt pensionsavgifter enligt äldre lag gå miste om
sin därigenom förvärvade rätt till avgiftspension. Med hänsyn till det anförda
ansluter sig utskottet till de sakkunnigas och departementschefens
uppfattning, att indextillägg icke böra utgå å enbart grundpension.
I propositionen har föreslagits att indextilläggen skola utbetalas årsvis
av pensionsstyrelsen samt att pensionspristalet skall fastställas en gång om
året och gälla för hela det år, varunder det fastställts. Såväl i motionerna
I: 420 och II: 507 som i motionerna I: 429 och II: 506 har föreslagits, att
indexförhöjningen skall utbetalas månadsvis och pensionspristalet fastställas
kvartalsvis. I förstnämnda två motioner har i samband härmed föreslagits,
att indexförhöjningen skall utgå med respektive 3, 4 och 5 kronor
per manad i stället för såsom i propositionen föreslagits med respektive
30, 40 och 50 kronor per ar samt att indexförhöjningen skall lagtekniskt
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr i. 19
utformas såsom en del av ifrågavarande pensionsförmån och icke såsom ett
tillägg å denna.
Enighet torde i stort sett råda därom, att utbetalningen av folkpensionerna
ävensom indextilläggen tills vidare bör ske centralt genom pensionsstyrelsens
försorg. För alt pensionerna och indextilläggen därvid skola
kunna utbetalas månadsvis torde det — åtminstone med pensionsstyrelsens
nuvarande resurser — av tekniska skäl vara nödvändigt, att den årliga
pensionen inklusive indextillägg därå alltid uppgår till belopp, som är
jämnt delbart med 12. Till följd härav torde bliva erforderligt — förutom
att avpassa det årliga indextillägget till ett med 12 jämnt delbart belopp
— att jämväl avrunda pensionernas grundbelopp till belopp, som äro
jämnt delbara med 12. Såsom departementschefen uttalat, synes det mindre
tilltalande att enbart av tekniska skäl behöva företaga dylika jämkningar.
Vidare skulle jämkningarna komma att medföra avsevärda kostnadsökningar.
Beträffande avrundningen av själva pensionsbeloppen ha de sakkunniga
föreslagit, att avrundningen alltid skulle ske uppåt, och de sakkunniga
ha preliminärt uppskattat kostnaderna därför till mellan 4,5 och
5 milj. kronor om året. Vidare torde en avpassning av indextillägget till
respektive 3, 4 och 5 kronor i månaden jämfört med de i propositionen föreslagna
årsbeloppen medföra en kostnadsökning av omkring 7,3 milj. kronor.
I motionerna I: 420 och II: 507 sägs, att avrundningen av själva pensionsbeloppen
visserligen är önskvärd men bör kunna anstå till ett finansiellt
gynnsammare läge. Som av det ovan anförda framgår torde detta emellertid
_i Varje fall om pensionspristalet skall fastställas kvartalsvis — av olika
skäl icke för närvarande låta sig göra, därest man stannar för ett centraliserat
utbetalningssystem.
Till stöd för förslaget att indextillägget skall utbetalas årsvis har departementschefen
åberopat bland annat, att de provisoriska dyrtidstilläggen utbetalats
endast en gång om året, och att denna anordning syntes ha uppskattats
av folkpensionärerna, för vilka det framstått såsom mera förmånligt
att på en gång få ett samlat pensionstillskott än att få en i och för sig
tämlingen ringa ökning av pensionens månadsbelopp. Departementschefen
har funnit denna fördel påtaglig. Jämväl utskottet hyser den uppfattningen,
att folkpensionärerna önska, att det nuvarande systemet med årlig utbetalning
bibehålies.
Såsom i propositionen närmare redovisats och i motionerna påtalats är
ett system med årlig utbetalning av indextillägget förenat med vissa uppenbara
nackdelar. Sålunda kan vid bedömandet av frågan, huruvida rätt till
indextillägg föreligger, avseende fästas endast vid förhållandena under den
månad, då tillägget skall utbetalas. Vidare blir det då ej heller möjligt att,
såsom i motionerna I: 42(1 och 11: 507 påyrkats, låta indexförhöjningen lagtekniskt
utgöra en del av ifrågavarande pensionsförmån, utan tillägget
måste utformas såsom en fristående förmån med de konsekvenser detta kan
20
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
medföra. Såväl sistnämnda erinran mot en årlig utbetalning av indextilllägget
som i huvudsak övriga däremot anförda skäl synas dock kunna få
mera allvarliga verkningar först om index undergår en avsevärd stegring.
Efter övervägande av de olika omständigheter, som påverka frågans bedömning,
har utskottet stannat för att biträda Ivungl. Maj :ts förslag även
i denna del.
Därest indextillägget skall utbetalas endast en gång om året finnes uppenbarligen
ej anledning att fastställa pensionspristalet mer än en gång
om året.
I motionerna 1:429 och 11:506 har föreslagits att pensionspristalet för
tredje kvartalet innevarande år skall fastställas till 120 och att indextillägget
skall utgå för kvartal räknat med respektive 30, 40 och 50
kronor för varje hel mångfald av fyra, varmed pensionspristalet överstiger
100. Med den i propositionen föreslagna utformningen av indexsystemet
blir pensionspristalets storlek beroende av förhållandet mellan
de allmänna levnadskostnaderna under andra kvartalet det år pristalet
skall fastställas och levnadskostnaderna i juni 1946. Att förorda att
pensionspristalet skall fastställas till ett visst på förhand angivet tal kan
uppenbarligen ej komma i fråga. Vad angår den i sistnämnda motioner
föreslagna storleken av indextilläggen skulle, om hänsyn samtidigt tages
till att motionärerna yrka att intervallen skall bestämmas till 4 enheter och
pensionspristalet fastställas till 120, tilläggen komma att uppgå till högst
anmärkningsvärda belopp och icke på något sätt stå i proportion till levnadskostnadsökningarna.
I å grund av vad utskottet här ovan anfört får utskottet således avstyrka
de i motionerna framförda ändringsförslagen, och då utskottet beträffande
den föreslagna indexregleringens utformning i övrigt ej funnit anledning
till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag, förordar utskottet, att detta vinner
riksdagens bifall.
Vid granskning av den föreslagna lagtexten har utskottet funnit viss ändring
av formell art böra vidtagas i de föreslagna lagarna angående ändring
i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn samt i lagen om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen. Med förhöjning
av pension torde närmast avses ett tillägg, som ingår såsom del i själva folkpensionen,
men enligt den föreslagna utformningen av indextillägget skall
detta utgöra ett fristående tillägg. I anledning härav förordar utskottet en
omformulering i nämnda båda lagar.
De av departementschefen gjorda beräkningarna av kostnaderna för indexregleringen
under nästa budgetår föranleda ej till någon erinran från
utskottets sida. Kostnaderna för indextillägg å folkpensionerna torde få
bestridas från ett särskilt förslagsanslag, som bör erhålla rubriken IndextiHägg
å folkpensioner och uppföras med det av Kungl. Maj:t äskade beloppet
33 250 000 kronor. Förslagsanslaget till Ersättning till postverket för
21
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
pensionsutbetalningar torde i enlighet med Kungl. Maj :ts förslag böra beräknas
till 2 150 000 kronor.
Grunderna för hustrutillågg.
Någon bärande motivering för att undantagsbestämmelsen i 8 § andra
stycket lagen om folkpensionering är begränsad till att avse endast sådana
fall, då mannen åtnjuter ålderspension, anser utskottet icke föreligga. Såsom
i motionerna II: 9 och II: 384 framhålles, torde det icke böra vara
arten av den folkpension, som mannen åtnjuter, som bör vara avgörande,
utan de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet. Det framstår såsom
uppenbart att behovet av hustrutillägg kan vara lika stort vare sig
mannen uppbär ålderspension eller invalidpension. Såväl i motionerna som
i pensionsstyrelsens yttrande har påtalats, att den nuvarande undantagsregelns
begränsning till ålderspensionärernas hustrur för allmänheten
framstått såsom egendomlig.
Såsom pensionsstyrelsen framhållit tala emellertid andra skäl mot en utvidgning
av undantagsbestämmelsen. Dessa skäl avse närmast de svårigheter,
som skulle uppkomma vid tillämpningen av en utsträckt undantagsbestämmelse.
Enligt utskottets uppfattning bör en dylik undantagsbestämmelse
tillämpas restriktivt. Med hänsyn till de särskilda spörsmål, som
kunna uppkomma vid en utvidgning av undantagsbestämmelsen på sätt
som föreslagits, och med hänsyn till de kostnader, som kunna föranledas
därav, anser sig utskottet dock icke kunna förorda en omedelbar ändring
av lagen i denna del. Utskottet anser emellertid att framställning bör göras
till Kungl. Maj :t om utredning i ifrågavarande avseende.
Underskrift å pensionsansökning.
I motionen II: 384 har påtalats, att skäl saknas för att fordra makes
underskrift å pensionsansökning, som endast avser allmän ålderspension.
Av den ovan lämnade redogörelsen för tillkomsten av den nu gällande bestämmelsen
i ämnet synes framgå, att någon förklaring till varför makes
skyldighet att underteckna andre makens pensionsansökning utsträckts till
att avse även ansökningar om icke inkomstprövade pensionsförmåner, ej
står att hämta i förarbetena till bestämmelsen. Även om, såsom pensionsstyrelsen
anfört, i vissa särskilda undantagsfall det möjligen kan anses vara
av viss betydelse alt ansökan om allmän ålderspension undertecknas även
av make, lära dock övervägande skäl tala lör att bestämmelsen bör ändras.
Vad som anförts angående underskrift av ansökan om enbart allmän
ålderspension äger tillämpning även beträffande ansökan om enbart grundpension.
Enligt vad pensionsstyrelsen upplyst har styrelsen redan i november
1949 i meddelande till pensionsnämnder och styrelsens ombud uttalat,
att ansökan om enbart grundpension för gift person må kunna godtagas,
22 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.:
även om den saknar underskrift av andra maken. En lagändring torde alltså
böra avse även de fall, då fråga är om enbart grundpension.
Vad slutligen angår blindtillägg torde sådant tillägg i regel sökas i samband
med inkomstprövad förmån. Då en ändring av bestämmelserna om
underskrift, såvitt angår blindtillägg, därför skulle få ringa praktisk betydelse
och med hänsyn till övriga av pensionsstyrelsen härutinnan åberopade
skäl, torde en liknande bestämmelse för blindtillägg ej vara av behovet påkallad.
r
Då den ifrågasatta lagändringen icke torde vara av brådskande natur och
då utskottet såsom av det ovanstående framgår tillstyrkt utredning av visst
annat spörsmål i lagen om folkpensionering, har utskottet ansett sig böra
föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj :t hemställa om utredning och förslag
till ändring jämväl av ifrågavarande bestämmelse.
Utskottets hemställan.
Under åberopande av vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,
A. att riksdagen oförändrat måtte antaga följande genom förevarande proposition,
nr 109, framlagda förslag till
Lag
angående ändring i lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering.
Härigenom förordnas, dels att 33 och 38 §§ lagen den 29 juni 1946 om
folkpensionering1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives dels
ock att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 11 a §, av den lydelse
nedan sägs.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
11 a §.
1 mom. Ä folkpension i form av
allmän ålderspension, tilläggspension
eller änkepension utgår i ndextillägg
under de förutsättningar
och enligt de grunder, som
angivas i denna paragraf.
2 mom. Enligt de närmare föreskrifter
, som meddelas av Konungen,
verkställer socialstyrelsen för
varje år beräkning av förhållandet
mellan de allmänna levnadskostnaderna
under årets andra kvartal och
1 Senaste lydelse av 38
se 1947: 221.
23
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
levnadskostnaderna i juni 19UG. På
Ansökning om-- Ansökningen, som — |
grundval härav fastställer Konungen 3 mom. För varje hel mångfald av 30 kronor för änkepensionsberåt-tigad och för hustru, som uppbär 40 kronor för gift pensionsberätti-gad, vars make åtnjuter ålderspen-sion eller tilläggspension eller vars 50 kronor för annan pensionsbe-rättigad. Dår pensions pristalet, efter att 33 §. — blivit mantalsskriven. ---till sökanden. — — pensionsstyrelsen meddelar. — pensionsnämnden påfordras. Indextillägg utbetalas utan sär-skild ansökning. 38 §. |
Folkpension utgår, i den mån ej 1 m o m. Folkpension utgår, i
beträffande särskilt bostadstillägg den män ej beträffande särskilt boannat
följer av beslut som medde- stadstillägg annat följer av beslut
lats jämlikt 34 § tredje stycket, från som meddelats jämlikt 34 § tredje
och med den månad, varunder rätt stycket, från och med den månad,
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
(Gällande lydelse:)
till pension inträtt, vilket, där ej rätten
visas hava tidigare varit för handen,
anses hava skett vid den tid, då
pensionen söktes, till och med den
månad, varunder pensionstagaren
avlidit eller pensionen eljest skall
upphöra att utgå. Pension utgår dock
ej för längre tid tillbaka än tre månader
före den månad, under vilken
pensionen söktes, ändå att rätten
visas hava tidigare förvärvats.
Lag samma---------
(5 stycket)
Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den må anses belöpa på december
månad med högst elva kronor
högre belopp än på envar av årets
övriga månader. Utgöres invalidpension
eller sjukbidrag av enbart
grundpension, må pensionen
utbetalas kvartalsvis.
(Föreslagen lydelse:)
varunder rätt till pension inträtt,
vilket, där ej rätten visas hava tidigare
varit för handen, anses hava
skett vid den tid, då pensionen söktes,
till och med den månad, varunder
pensionstagaren avlidit eller pensionen
eljest skall upphöra att utgå.
Pension utgår dock ej för längre tid
tillbaka än tre månader före den månad,
under vilken pensionen söktes,
ända att rätten visas hava tidigare
förvärvats.
— av pension.
Folkpension utbetalas månadsvis,
därvid den må anses belöpa på december
månad med högst elva kronor
högre belopp än på envar av
årets övriga månader. Utgöres invalidpension
eller sjukbidrag av enbart
grundpension, må pensionen dock
utbetalas kvartalsvis.
Vad i detta moment stadgats avser
icke indextillägg.
2 mom. Vid bedömande huruvida
rätt till indextillägg föreligger
skall avseende fästas endast vid förhållandena
under den månad, då
tillägget skall utbetalas.
Indextillägg utbetalas årsvis och
utgår med oavkortat belopp, oavsett
om folkpension eljest utgått för hela
året.
(3 stycket)
Finnes grundad anledning antaga
att folkpension bör indragas eller
Där fattigvårdssamhälle eller kommun
enligt 18 § uppbär folkpensionen
för månad, som avses i första
stycket, skall indextillägget i dess
helhet utbetalas till fattigvårdssamhållet
eller kommunen.
3 mom. Finnes grundad anledning
antaga att folkpension bör in
-
25
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1
(Gällande lydelse:)
minskas, äger pensionsstyrelsen, innan
beslut därom i vederbörlig ordning
fattats, förordna att pensionen
tillsvidare icke skall utbetalas eller
ock att den tillsvidare skall utgå med
det minskade belopp, vartill förhållandena
må föranleda.
(4 stycket)
Vid utbetalning av pensionsbelopp,
avseende längre tid än en månad,
må avdragas vad den pensionsberättigade
eller hans make på grund av
ändrad beräkning av pensionen eller
eljest uppburit för mycket i pension.
(6 stycket)
På framställning av nykterhetsnämnd
äger pensionsstyrelsen förordna,
att folkpension till den som
är eller nyligen varit hemfallen åt
alkoholmissbruk skall utbetalas till
kommunal myndighet eller den pensionsberättigades
make eller annan
person att användas till den pensionsberättigades
eller hans familjs
uppehälle. Är pensionsberättigad till
följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet
eller annan därmed jämförlig orsak
ur stånd att själv omhänderhava
honom tillkommande folkpension,
må pensionsstyrelsen ock förordna,
att folkpensionen skall utbetalas till
annan än den pensionsberättigade.
(8 stycket)
Har visst såsom folkpension utgående
belopp ej lyfts före utgången
av året näst efter det, under vilket
beloppet förfallit till betalning, skall
beloppet vara förverkat.
(7 stycket)
Angående sättet och tiden för utbetalning
av folkpension meddelar i
övrigt Konungen närmare bestämmelser.
(Föreslagen lydelse:)
dragas eller minskas, äger pensionsstyrelsen,
innan beslut därom i vederbörlig
ordning fattats, förordna
att pensionen tillsvidare icke skall
utbetalas eller ock att den tillsvidare
skall utgå med det minskade belopp,
vartill förhållandena må föranleda.
Vid utbetalning av pensionsbelopp,
avseende längre tid än en månad,
må avdragas vad den pensionsberättigade
eller hans make på grund av
ändrad beräkning av pensionen eller
eljest uppburit för mycket i pension.
På framställning av nykterhetsnämnd
äger pensionsstyrelsen förordna,
att folkpension till den som
är eller nyligen varit hemfallen åt
alkoholmissbruk skall utbetalas till
kommunal myndighet eller den pensionsberättigades
make eller annan
person att användas till den pensionsberättigades
eller hans familjs
uppehälle. År pensionsberättigad till
följd av ålderdomssvaghet, sjuklighet
eller annan därmed jämförlig orsak
ur stånd att själv omhänderhava
honom tillkommande folkpension,
må pensionsstyrelsen ock förordna,
att folkpensionen skall utbetalas till
annan än den pensionsberättigade.
Har visst såsom folkpension utgående
belopp ej lyfts före utgången
av året näst efter det, under vilket
beloppet förfallit till betalning, skall
beloppet vara förverkat.
4 m o m. Angående sättet och tiden
för utbetalning av folkpension
meddelar i övrigt Konungen närmare
bestämmelser.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Denna lag träder i kraft dagen efter
den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling.
B. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring böra
vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget till lag angående
ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar
med barn — måtte för sin del antaga följande förslag till
Lag
angående ändring i lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor
och änklingar med barn.
Härigenom förordnas, att lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och
anklingar med barn skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
Har änka ------nedan stadgas.
Rätt till till bidrag.
Bidraget utgår med belopp motsvarande
änkepension och bostadstillägg
enligt lagen om folkpensionering.
Har änkepension förhöjts genom
indextillägg därå, skall motsvarande
ökning ske av bidrag enligt
denna lag. Kommun äger besluta,
att till bidragsberättigad som är mantalsskriven
inom kommunen därjämte
skall utgå särskilt bostadstillägg
i enlighet med de grunder som
kommunen har att bestämma. Beträffande
bidraget skall i övrigt i
tillämpliga delar gälla vad i lagen
om folkpensionering stadgas om änkepension,
bostadstillägg och särskilt
bostadstillägg. Vid tillämpning
av 14 § 1 mom. skall såsom inkomst
ej räknas bidrag enligt denna lag.
Vårdnadshavare, som---med vårdnadshavaren
Vid tillämpningen---mellan makarna.
Bidraget utgår med belopp motsvarande
änkepension och bostadstillägg
enligt lagen om folkpensionering.
Utgår indextillägg å änkepension,
skall motsvarande tillägg utgå
å bidrag enligt denna lag. Kommun
äger besluta, att till bidragsberättigad
som är mantalsskriven inom
kommunen därjämte skall utgå särskilt
bostadstillägg i enlighet med de
grunder som kommunen har att bestämma.
Beträffande bidraget skall i
övrigt i tillämpliga delar gälla vad i
lagen om folkpensionering stadgas
om änkepension, bostadstillägg och
särskilt bostadstillägg. Vid tillämpning
av 14 § 1 mom. skall såsom inkomst
ej räknas bidrag enligt denna
lag.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag.)
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
C. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss ändring bora
vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget till lag angående
ändring i lagen den 30 juni 1947 (nr 398) om kommunernas bidrag till
kostnaderna för folkpensioneringen - måtte för sin del antaga följande
förslag till
Lag
.ugieml. ändring i lagen den SO jnni 1947 (n, 398) om komnmnema.
bidrag till kostnaderna till folkpensioneringen.
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 30 juni 1947 om kommunernas
bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen skall erhälla andrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
1
Kommun skall------
Därest tilläggspensioner och änkepensioner
förhöjts genom indextilllägg,
skall vad i första stycket stadgats
om kommuns skyldighet att
bidraga till kostnaderna för dylika
pensioner avse även indextillägg
därå.
(Utskottets förslag:)
■ — fastställa grunder.
Därest indextillägg utgår å tillläggspensioner
och änkepensioner,
skall vad i första stycket stadgats
om kommuns skyldighet att bidraga
till kostnaderna för dylika pensioner
avse även indextillägg därå.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
D. att riksdagen måtte för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln
anvisa
1) till Indextillägg å folkpensioner ett förslagsanslag av 33 250 000 kronor;
samt ''
2) till Ersättning till postverket för pensionsutbetalningar ett förslagsanslag
av 2 150 000 kronor;
E. att motionerna 1:420 och 11:507, i den mån de icke kunna anses
besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd;
28
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr 1.
J’Taf motione™a I: 429 och II: 506, i den män de icke kunna anses benågon
riksdagens åtgärd^ ^ °Ch hemställt> icke måtte föranleda
ve.trnrik8<1T" 1 an,edninS av motionerna II: 9 och II: 384 måtte i skri
nto*
de 1 avffL J:‘ “f"1* al* Kunek »U* ville låta verkställa tttredng
dels av fragan om utvidgning av undantagsstadgandet i 8 § andra stvc
ket lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering till att avse även
frå/ ’ a ~ åtnjUtCr invalidPensi°n eller sjukbidrag, dels ock av
Dets " * “4“ underskrift av gift sökandes make bör kunna undvaras å
pens onsansokmngar, som endast gälla allmän ålderspension eller grund
pension, samt att Kung,. Maj :t ville för riksdagen framlägga de förslag “ j
till utredningen kan föranleda; B’ var
H.
att motionerna II: 9 oeh II: 384. i den män de icke kunna anses besva
riksda8sTn7å^rdUl8k0“el
“"der hemSlillt’ mälte Kranleda någon
Stockholm den 10 maj 1950.
Pa sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling ha närvarit
Gustaf Karlsson, Edin, BonVanTKien^^ Mannerskantz,
fru ^Nordgren och1herr^^^agård^I!, F°rS,Und’ Hallagåld’
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
■Reservation
beträffande utskottets hemställan under E. av herrar Boman i Kieryd oeh
Jacobsson i Igelsbo, vilka anfört: 5 °cn
varåndldår“nfS“ f folkpe"sio"el™ m4ste »v uppenbara skäl under innentaTsl
för„r7, n”e rfSbelOPP'' överSän8 «" ™äm>dsutbetalnert
T-427 I » snV, ,e Sakkunni8a »ch yvigare motiverats i motionsfria
6 s ~ enli|!t Vad nu “PP^ - W» heller verk
stallas
från mgången av år 1951. Då vi dessutom inhämtat, att de tekniska
orutsattnmgarna for pensionsstyrelsen att verkställa utbetalning befinna
s,g under påtaglig utveckling, ha vi icke nu velat påyrka beslut från riks
reglering
aavfn!k°Ve''''gänS d‘“"“ ““ rikliSare sy»‘«m Kr indev
reglering
av folkpensionerna än det i propositionen föreslagna.
Utskottsbehandlingen av propositionen har emellertid givit ytterligare
belägg för önskvärdheten av att ett annat system, som tillgodoser de i nyss
29
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande nr t
åberopade motioner angivna synpunkterna, snarast möjligt blir genomfort.
Vi understryka, att det råder ett uppenbart samband mellan månadsutbetalningar
och en konstruktion, som lagtekniskt gör tillägget till en del av
pensionen och därmed låter detta på riktigt sätt påverka storleken av och
gränserna för de inkomstprövade förmånerna. Däremot är det en icke slutgiltigt
avgjord fråga, huruvida månadsutbetalning nödvändigtvis förutsätter
en avrundning av det slag, som de sakkunniga förordat.
I samband med avveckling av subventionerna och vissa väntade kostnadsstegringar
synes det enligt vår mening finnas anledning räkna med att
under år 1951 pensionspristalet kommer att stiga till 110 och lndexförhöjningen
förty att fördubblas. Här föreliggande problem förtjänar därför redan
nu allvarligt övervägande.
Under dessa förhållanden kan flera var för sig tillfredsställande lösningar
av problemet tänkas, lösningar som böra bliva föremål for skyndsam ny
utredning av expertis, som bland annat är förtrogen med den senaste utvecklingen
inom utbetalningstekniken. Vi skissera här tre huvudmojligheter:
1) Renodlad månadsutbetalning av indexförhöjning, baserad pa 1946 års
levnadskostnader och pensionsbelopp, med eller utan avrundning av e
senare. . „ ,
2) Renodlad månadsutbetalning av indexförhöjning, utgående från den
tidpunkt, när pensionärernas levnadskostnader sedan 1946 faktiskt stigit
med jämnt 5 procent; dessa första 5 procent inarbetas i pensionsbeloppen,
och därvid genomföras erforderliga avrundningar. .
3) En kombination av årliga tillägg vid jultiden och månatliga tillagg,
så konstruerad att nuvarande tillägg betraktas som ersättning för motsvarande
prisstegring närmast efter 1946, varefter en indexförhojning med
månadsbelopp utgår för tiden efter den genom det årliga tillagget kompenserade
levnadskostnadsstegringen.
Vilken utväg som än befinnes vara tekniskt och psykologiskt lämpligast,
bör givetvis lagtexten skrivas så, att indexförhöjningen blir en integrerande
del av själva pensionsförmånen. Det angelägna, men icke lika trangande
önskemålet om täta indexavläsningar måste i sista hand få bero på de u -betalningstekniska möjligheterna inom det valda systemet.
På grund av det anförda få vi hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 420 och II: 507
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam
utredning av ett enligt här ovan angivna riktlinjer förbättrat
system för indexreglering av folkpensionerna och till
dem anknutna förmåner, samt om förslag darom till 1951
års riksdag.