6

Statsutskottets utlåtande nr 90.

Nr 90.

Utlåtande, i anledning av Kungl» Majds proposition angående
vissa investeringar i statens järnvägars fond.

(4:e avd.)

l:o) Lån till svenska turistföreningen för återuppförande av turiststationen
i Abisko m. m. I propositionen nr 138 har Kungl. Maj:t, under
åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 10 mars 1950 (punkt 1, s. 1—6) föreslagit riksdagen att dels
till Lån till Svenska turistföreningen för återuppförande av turiststationen
i Abisko å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder, statens järnvägar,
för budgetåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 840 000 kronor,
dels medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars trafikmedel
årligen tillskjuta hälften av det belopp, som erfordras för lånets förräntning
och amortering enligt i statsrådsprotokollet angivna grunder, dels ock bemyndiga
Kungl. Maj:t att för ifrågavarande lån meddela de närmare bestämmelser
i övrigt, som kunna visa sig erforderliga.

I skrivelse den 17 februari 1950 har järnvägsstyrelsen till en början erin
rat, att huvudbyggnaden vid den av Svenska turistföreningen ägda och drivna
turiststationen i Abisko, vilken inrymmer köksavdelning, matsalar och sällskapsrum
samt ursprungligen 86 sängplatser, varav 24 i enkelrum, 36 i dubbelram
och övriga 26 i logement, nedbrunnit till grunden i slutet av april
1949. Under tiden därefter hade föreningen därför endast kunnat mottaga
gäster i de i närheten av turiststationen uppförda, för en mera enkel förläggning
inredda småstugorna, vilka sammanlagt inrymde ett 80-tal platser.
Utspisning in. m. av dessa gäster hade skett i en för ändamålet omändrad
annexbyggnad, invid vilken sällskapsrum anordnats i en nyuppförd barack.

Samtidigt med dessa provisoriska åtgärder uppdrog föreningen i maj
1949 åt sin sedan länge för dylika ändamål anlitade arkitekt att i enlighet
med vissa meddelade direktiv utarbeta ritningar och kostnadsförslag för en
ny huvudbyggnad i den brunna byggnadens ställe. Sedan av arkitekten utarbetade
ritningar och kostnadsförslag överarbetats, hade ett ombyggnadsprojekt
framkommit, som skulle draga en kostnad av 1 925 000 kronor. För
eningen hade härefter sökt kontakt med järnvägsstyrelsen för att efterhöra,
huruvida ekonomiskt stöd i en eller annan form från statens och närmast
från statens järnvägars sida kunde vara att påräkna till planernas förverkligande.
Den på grund av branden utbekomna försäkringssumman, 840 000
kronor, jämte övriga medel, som föreningen nu skulle kunna disponera för

Statsutskottets utlåtande nr 90.

7

ändamålet eller eljest upplåna på vanligt sätt, vore nämligen enligt föreningens
mening otillräckliga för nyanläggningens finansiering.

Mellan järnvägsstyrelsen och föreningen med anledning härav förda överläggningar
samt verkställda utredningar hade bibragt styrelsen den övertygelsen,
å ena sidan att föreningen svårligen i vanlig ordning kunde anskaffa
det kapital, som utöver det erhållna brandförsäkringsbeloppet erfordrades
för uppförande av en nybyggnad av angivna dimensioner, å andra
sidan att eu av brist på medel eventuellt påkallad nedskärning av antalet
gästbäddar skulle vara till förfång icke blott för landets reseliv, för vilket
Abisko sedan gammalt spelade en betydelsefull roll, utan även för statens
järnvägar, som därigenom skulle förlora ej obetydliga inkomster av turisttrafiken.
På grund härav syntes turistföreningen böra erhålla visst ekonomiskt
stöd från statsmakterna i det på grund av branden nu iråkade läget.
Det vore ur angivna synpunkter även angeläget, att turiststationen återuppbyggdes
snarast möjligt.

Vad anginge formen för ett sådant stöd hade under överläggningarna olika
alternativ diskuterats. Järnvägsstyrelsen hade därvid för sin del framhållit,
att ett eventuellt stöd från statens sida lämpligen borde givas i samma form
som den hjälp, vilken statens järnvägar med statsmakternas medgivande
(prop. nr 104 och riksdagens skrivelse nr 113 år 1934 samt prop. nr 200
och riksdagens skrivelse nr 298 år 1937) vid två tillfällen lämnat Skid- och
friluftsfrämjandet till utbyggnad av turiststationen i Storlien. Styrelsen hade
meddelat turistföreningen, att styrelsen för sin del vore beredd att hos statsmakterna
söka på angivna villkor utverka ett lan i paritet med det brandförsäkringsbelopp,
som föreningen själv hade disponibelt för ändamålet, d. v. s.
a 840 000 kronor. Då skälen för eu medverkan från statens sida i huvudsak
vore desamma i fråga om Abisko som när det gällde Storlien, och mycket
alltså talade för att stöd till turistföreningen lämnades i liknande form som
tidigare till Skid- och friluftsfrämjandet, hade föreningen förklarat sig med
tacksamhet godtaga den sålunda erbjudna lösningen av frågan.

Vad anginge vilkoren i övrigt för ett sadant lan syntes räntefoten föl detsamma
böra bestämmas till 3,,i procent och amorteringstiden till 30 år. Annuiteten
skulle då komma att belöpa sig till 45G<2 kronor, varav turistför
eningen och järnvägsstyrelsen skulle bestrida hälften eller 22 836 kronor
vardera. Till säkerhet för lånet förutsattes turistföreningen skola pantförskriva
inteckningar med bästa förmånsrätt. 1 den mån det nu i utsikt ställda
lånet å 840 000 kronor jämte den lika stora försäkringssumma, som föreningen
på grund av branden utbekommit, samt övriga av föreningen disponibla
likvida medel icke försloge till anläggningskostnadernas bestridande, hade
föreningen emellertid förbehållit sig och styrelsen ansett sig kunna gå med
på att föreningen finge disponera framförliggande inteckningar som säkerhet
för den ytterligare upplåning i bank, som kunde befinnas erforderlig.

Järnvägsstyrelsen har sålunda hemställt, att Kungl. Maj:t matte föreslå
riksdagen att dels till lån till Svenska turistföreningen för återuppförande

8

Statsutskottets utlåtande nr 90.

av turiststationen i Abisko å kapitalbudgeten under statens affärsverksfonder,
statens järnvägar, för budgetåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag av
840 000 kronor, dels medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars
trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp, som erfordras för lånets
förräntning och amortering enligt i det föregående angivna grunder, dels
bemyndiga Kungl. Maj:t att för ifrågavarande lån meddela de närmare bestämmelser
i övrigt, som kunna visa sig erforderliga.

Departementschefen har till en början anfört följande.

Beläggningsstatistiken visar för den gamla turiststationen i Abisko relätet
gynnsamma siffror. Statens järnvägar ha ett visst ekonomiskt intresse
av att turisttrafiken till Abisko upprätthålles. Det synes vidare vara ovisst,
om föreningen utan hjälp av staten kan finansiera den föreslagna nya turiststationen.
Föreningens ideella verksamhet för att sprida kännedom om och
väcka intresse för svensk natur och främja svenskt turistväsende synes även
värd stöd. Med hänsyn till anförda omständigheter vill jag tillstyrka, att
ett lån om 840 000 kronor av statsmedel lämnas till turistföreningen för uppförande
av en ny turiststation i Abisko. Då statens järnvägar numera sakna
rörelsemedel, att användas för laneändamål, synes ett särskilt investeringsanslag
böra anvisas för nästa budgetår under statens järnvägars fond.

Under erinran att vid de preliminära förhandlingarna mellan järnvägsstyrelsen
och turistföreningen förutsatts, att ett blivande låneavtal skulle upprättas
på i huvudsak samma villkor som låneavtalen med Skid- och friluftsfrämjandet,
har departementschefen förklarat sig intet ha att erinra mot
de preliminärt överenskomna villkoren för statslånet. Den av turistföreningen
erbjudna inteckningssäkerketen syntes sålunda böra godtagas. Departements
chefen förutsatte dock, att det ifrågasatta banklånet icke skulle taga i anspråk
framförliggande inteckningar till högre belopp än 245 000 kronor eller skill
naden mellan den beräknade kostnaden samt summan av det utbekomna
brandförsäkringsvärdet och statslånet. Ej heller hade departementschefen
något att erinra mot att järnvägsstyrelsen av trafikmedel betalade hälften
av den årliga annuiteten för statslånet.

Slutligen har departementschefen anfört följande.

Lånevillkoren böra närmare utformas i ett särskilt låneavtal mellan järnvägsstyrelsen
och turistföreningen. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad här anförts fastställa ett blivande
låneavtal. I likhet med järnvägsstyrelsen finner jag ej skäl påfordra
att styrelsen beredes särskild representation i föreningens styrelse och
revision.

Blivande ritningar torde i samband med 1''astställelsen av låneavtalet få
underställas Kungl. Maj:t för godkännande.

Utskottet. Med hänsyn till den norrländska turisttrafikens betydelse icke
minst för statens järnvägars vidkommande anser sig utskottet böra tillstyrka
Kungl. Maj:ts förslag, att ett investeringsanslag av 840 000 kronor anvisas
för nästa budgetår såsom lån till svenska turistföreningen för återuppförande
av den nedbrunna huvudbyggnaden vid turiststationen i Abisko. Vad depar -

Statsutskottets utlåtande nr 90.

9

tementsehefen anfört och förordat rörande lånevillkor in. m. har ej heller
givit utskottet anledning till erinran. Utskottet hemställer alltså,
att liksdagen må

a) till Lån till svenska turistföreningen för åter uppförande av
turiststationen i Abisko under statens affärsverksfonder, statens
järnvägar, för budgetåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag
av 840 000 kronor,

b) medgiva, att järnvägsstyrelsen må av statens järnvägars
trafikmedel årligen tillskjuta hälften av det belopp, som erfordras
för lånets förräntning och amortering enligt i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 10 mars 1950
angivna grunder,

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att för ifrågavarande lån meddela
de närmare bestämmelser i övrigt, som kunna visa sig erforderliga.

2:o) Uppförande av en ny järnvägsbro över Lidan. Kungl. Maj:t har
{punkt 2, s. 6—8) föreslagit riksdagen godkänna i statsrådsprotokollet angivna
riktlinjer för lösandet av frågan om en ny järnvägsbro över Lidan.

I skrivelse den 8 mars 1950 har järnvägsstyrelsen hemställt, att ett belopp
av ytterligare 900 000 kronor måtte anvisas under anslaget till Broar nr. m.
för nästa budgetår.

Järnvägsstyrelsen erinrar inledningsvis i sin skrivelse, att den med rörligt
spann försedda järnvägsbron i Lidköping, som förbinder järnvägsstationen
därstädes med järnvägslinjen till Håkantorp och stadens industri
och hamnområden på västra sidan av Lidan, förstördes den 18 februari 1950
genom översvämning i Lidan i samband med isskruvning. Företagen undersökning
hade ådagalagt, att skadorna vore av den art och omfattning, att
bron ej kunde repareras.

Vid planeringen av den erforderliga nya bron gällde det bl. a. att taga
ställning till huruvida denna borde konstrueras enbart med inriktning på
sådan järnvägstrafik, som framförts över den nu raserade bron, eller our
densamma borde omedelbart dimensioneras med hänsyn till att bandelen Hå
kantorp—Lidköping—Forshem framdeles kunde komma att ombyggas till
normalspår.

Enligt vad styrelsen erfarit hade 1943 års järnvägskommitté avlämnat ett
nytt betänkande, vilket utmynnade i förslag att ombygga bl. a. denna handel
till normalspår. Ett av motiven härför skulle enligt uppgift vara, att av kommittén
utförda kalkyler visade, att en sådan åtgärd vore lönsam. Inom styrelsen
verkställda preliminära kalkyler gåve likaledes vid handen, att en
breddning av ifrågavarande handel torde kunna anses företagsekonomiskt
försvarlig, särskilt om vissa inom Skånska Cement AB nu dryftade planer
att utbygga bolagets anläggningar i Hällekis komme till utförande.

10

Statsutskottets utlåtande nr DO.

Under sådana förhållanden syntes det styrelsen välbetänkt att dimensionera
den behövliga nya bron över Lidan på sådant sätt, att den även kunde
användas, om de smalspåriga järnvägslinjerna Håkantorp—Lidköping och
Lidköping—Forshem sedermera skulle komma att ombyggas till noimalspår.

Kostnaderna för en ny smalspårig bro hade beräknats till 750 000 kronor,
medan en normalspårig bro beräknades kosta 900 000 kronor. Trots den till
150 000 kronor beräknade merkostnad, som härigenom skulle uppkomma,
förordade styrelsen för sin del en lösning enligt sistnämnda alternativ.

Departementschefen har anfört följande.

1943 års järn vägskommitté har den 1 mars 1950 avgivit betänkande angående
de smalspåriga järnvägarna i Västergötland och därvid föreslagit, att
bl. a. bandelen Håkantorp—Lidköping—Forshem ombygges till noimalspår.
Betänkandet kommer att i vanlig ordning remissbehandlas. Ståndpunkt till
ombyggnadsfrågan har alltså ännu ej kunnat tagas.

Det föreliggande spörsmålet om byggande av en ny järnvägsbro över
Lidan måste emellertid det oaktat snarast möjligt lösas. Järnvägsstyrelsen
har förordat, att en normalspårig bro bygges för en kostnad av 900 000 kronor
eller för ett 150 000 kronor högre belopp än kostnaden för en smalspårig
bro. I detta läge finner jag, i likhet med järnvägsstyrelsen, välbetänkt att
bron utföres på sådant sätt, att den utan förstärkning även lämpar sig för
normalspårstrafik. Jag biträder alltså järnvägsstyrelsens förslag i nybyggnadsfrågan.

Erforderliga medel för nybyggnaden torde få bestridas från anslaget till
Broar m. in., vilket efter beslut av Kungl. Maj:t eventuellt kan förstärkas
med medel från statens järnvägars dispositionsanslag.

Utskottet. I likhet med departementschefen är utskottet av den uppfattningen,
att den nya järnvägsbro som erfordras för att återställa förbindel
sen mellan järnvägsanläggningarna på ömse sidor om Lidan bör utföras
på sådant sätt, att den utan förstärkning även lämpar sig för normalspårstrafik.
Utskottet tillstyrker jämväl, att nybyggnadsföretaget finansieras
genom ianspråktagande av investeringsanslaget till Broar in. in. och att
detta, i den män så för ändamålet skulle visa sig nödvändigt, förstärkes med
medel från statens järnvägars dispositionsanslag. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må godkänna i statsrådsprotokollet över korn
inunikationsärenden för den 10 mars 1950 angivna riktlinjer
för ifrågavarande brofrågas lösning.

Stockholm den 25 april 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Närvarande: se under utlåtandet nr 91.