Statsutskottets utlåtande nr 83.
7
Nr 83.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående viss
hjälpverksamhet för utlandssvenskar och flyktingar.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkterna
101 och 102, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1950/51 beräkna till Bidrag till flyktingars uppehälle,
yrkesutbildning m. m. ett förslagsanslag av 1 550 000 kronor och till Bidrag
till omhändertagande av utlandssvenskar m. m. ett förslagsanslag av 450 000
kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 136, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 17 februari
1950, föreslagit riksdagen att dels godkänna de grunder för hjälpverksamheten
för utlandssvenskar och utlänningar, som av departementschefen angivits,
dels ock för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln som förslagsanslag
anvisa till Understöd åt utlandssvenskar m. in. 175 000 kronor, till
Bidrag till utlandssvenskarnas förening 205 000 kronor samt till Understöd
åt flyktingar m. m. 750 000 kronor.
Propositionen.
I sistnämnda proposition har en redogörelse lämnats för det av 1948 års
kommitté för utlandssvenskar och flyktingar den 22 februari 1949 avlämnade
betänkandet med förslag angående den sociala omvårdnaden om utlandssvenskar
och utlänningar (stencilerat). Kommitténs iörslag hade nämligen
endast i vissa delar hunnit föreläggas föregående års riksdag.
Hjälpverksamheten för utlandssvenskar.
F. n. finns endast en särskild permanent lijälpform för svenskar, som
återvända från utlandet, nämligen den av länsstyrelserna administrerade
hjälpen åt personer, som i nödställd situation av utländsk myndighet eller
svensk myndighet i utlandet avlämnas å svensk gränsort. För svenskar som
återvända på egen hand — och därmed i regel för den egentliga gruppen
utlandssvenskar — finns icke någon permanent lijälpform. Alltsedan 1939
har emellertid en provisorisk, väsentligen av statsmedel bekostad hjälpverksamhet
för nämnda grupp bedrivits av utlandssvenskarnas förening.
Departementschefen framhåller, att inordnandet i det svenska samhället
8
Statsutskottets utlåtande nr 83.
av personer, som kanske en lång följd av år vistats utomlands, även under
icke krigstid många gånger erbjuder alldeles speciella problem. Han delar
kommitténs uppfattning att särskilda hjälpmöjligheter böra stå till förfogande
icke blott för sådana hemvändande svenskar, som av myndighet avlämnats
å svensk gränsort, utan även när vederbörande på egen hand tagit
sig till Sverige.
Departementschefen understryker vidare den av såväl kommittén som 1949
års riksdag uttalade uppfattningen, att den särskilda hjälpen endast bör
sylta till att reellt sett ge utlandssvensken samma utgångsläge som hemmasvensken.
Den borde därför endast omfatta understöd till uppehället under en
kort tid efter ankomsten (mottagningshjälp) samt därutöver visst bistånd
i samband med tillträdande av arbetsanställning in. in.
Den särskilda hjälpen borde i överensstämmelse med nuvarande praxis
kunna tillämpas icke blott i fråga om svenska medborgare och deras familjemedlemmar
utan även beträffande vissa förutvarande svenska medborgare
och deras familjer.
I fråga om hjälpverksamhetens organisation framhåller departementschefen,
att beaktansvärda fördelar vunnits genom att verksamheten under
den tid densamma haft stor omfattning utövats genom utlandssvenskarnas
förening. Principiella skäl anses emellertid tala emot att verksamheten sedan
den erhållit mera permanenta former bedrives genom föreningen. Då tillströmningen
av hjälpbehövande utlandssvenskar under nuvarande förhållanden
beräknas bli tämligen liten, anses det även fördelaktigare ur kostnadssynpunkt
om verksamheten uppdrages åt statliga myndigheter. Departementschefen
ansluter sig därför till kommitténs uppfattning, att utlandssvenskarnas
förenings i Sverige bedrivna hjälpverksamhet bör avvecklas.
Föreningen torde ändock i framtiden kunna göra en betydande insats som
kuratorsorgan och föreslås med hänsyrt härtill fortfarande erhålla visst
stöd av staten.
Departementschefen finner det lämpligt, att samma myndighet omhänderhar
mottagandet av alla utlandssvenskar, vare sig de överlämnats från myndigheter
i utlandet eller på egen hand återvänt till Sverige. Då hjälpåtgärderna
för hemvändande utlandssvenskar främst syfta till att inpassa dem
på den svenska arbetsmarknaden och då hjälpens omfattning blir beroende
av tidpunkten för arbetsanskaffningen, förordas, att verksamheten uppdrages
åt den offentliga arbetsförmedlingen. Genom sin lokala organisation och
sociala erfarenhet anses arbetsförmedlingen väl lämpad härför. Verksamheten
borde under arbetsmarknadsstyrelsens ledning bedrivas av länsarbetsnämnderna
och de lokala förmedlingsorganen.
Arbetsförmedlingen föreslås alltså skola övertaga såväl Utlandssvenskarnas
förenings i Sverige bedrivna hjälpverksamhet som den under länsstyrelsernas
ledning bedrivna verksamheten.
Departementschefen tillstyrker vidare, att mottagningshjälpen — omfattande
såväl uppehälle som komplettering av den personliga klädesutrustningen
ävensom visst mindre kontantbidrag för personliga utgifter — bör
Statsutskottets utlåtande nr 83. “
kunna utgå under 90 dagar från ankomstdagen. Sådan hjälp anses dock
böra i undantagsfall, efter medgivande av arbetsmarknadsstyrelsen, kunna
utsträckas till högst 180 dagar efter ankomsten eller den tidsgräns, som f. n.
gäller i fråga om den av utlandssvenskarnas förening lämnade mottagningshjälpen.
Kommitténs förslag att dylik mottagningshjälp skall utgå utan
återbetalningsskyldighet har i princip godtagits. Möjlighet borde emellertid
även finnas att såsom nu sker lämna personer, som endast tillfälligt vistats
i utlandet, medel till resekostnader in. m. såsom förskott med återbetalningsskyldighet.
Arbetsförmedlingsorganen föreslås få möjlighet att lämna hjälp i den omfattning
och i de former som i varje fall befinnes lämpligast. Vid prövningen
borde emellertid det begränsade syftet med denna hjälpverksamhet beaktas.
Detta förutsättes leda till tämligen restriktiv användning av hjälpmöjligheterna.
I samband med att anställning anskaffas borde enligt departementschefen
arbetsförmedlingsorganen kunna lämna erforderlig starthjälp, avseende bl. a.
arbetsklädesutrustning, kontanthjälp till hyres- och hushållsutgifter intill
första avlöningstillfället, hjälp till bohagsutrustning m. m. Starthjälpen föreslås
— bortsett från rese- och flyttningskostnader — vara förknippad
med återbetalningsskyldighet.
Partiellt arbetsföra utlandssvenskar anses böra beredas hjälp enligt samma
regler som tillämpas för hemmasvenskar. I fall då bidrag till kostnaderna
regelmässigt fordras från kommun borde dock möjlighet till eftergift härifrån
finnas i fråga om utlandssvenskar.
Möjligheten att bevilja rörelselån anses böra bibehållas men fortfarande
vara förbehållen svenska medborgare. Prövningen av ansökningar om dylika
lån föreslås ankomma på arbetsmarknadsstyrelsen.
I fråga om avskrivning av vissa tidigare beviljade lån anför departementschefen
följande.
Av utlandssvenskarnas förening med anlitande av statsmedel lämnad hjälp
har formellt haft formen av lån. När 1945 års riksdag fastställde grunder
för verksamheten avsågs, att Kungl. Maj :t skulle äga att då särskilda skal
därtill förelågo helt eller delvis efterge statens rätt med avseende pa sadant
lån. Någon avskrivning har ännu icke skett. Kommittén har nu anfört, att
det bör övervägas om icke fordringarna beträffande andra lån än rörelselan
skulle kunna avskrivas. Huvuddelen av den genom föreningen inom landet
utlämnade hjälpen har utgått såsom bidrag till uppehället och torde knappast
av mottagarna ha uppfattats som verkliga lån. Det överensstämmer också med
de principer, som tillämpats i den statliga flyktingverksamheten, att icke
kräva återbetalning av dessa belopp. De böra enligt min mening avskrivas
utan individuell prövning av betalningsförmågan. Vidare utestå ca 150 000
kronor i lån till inköp av möbler, arbetsredskap m. m. samt ca 250 000 kronor
i rörelselån. Samtliga dessa lån ha utlämnats på sådant satt, att deras
karaktär av lån tydligt framgår. Krav på amortering ha framställts, och återbetalning
har i viss utsträckning skett, hånen till inköp av möbler in. in.
motsvara närmast den nu föreslagna starthjälpen. Betalningsskyldigheten i
fråga om dessa lån torde icke böra generellt eftergivas. Kungl. Maj :t bör
dock äga att efter individuell prövning avskriva dylika lån. Detsamma bör
10
Statsutskottets utlåtande nr 83.
gälla rörelselånen. Betalningsansvaret beträffande dessa lån bör med hänsyn
till lånens natur givetvis upprätthållas särskilt strängt. Förvaltningen
av de lån som utestå vid nästa budgetårsskifte bör då överföras från föreningen
till arbetsmarknadsstyrelsen.
Beträffande livsmedelssändningarna framhåller departementschefen, att
även om försörjningssituationen numera lättat i sådan utsträckning, att
livsmedelsbrist i flertalet av verksamheten berörda länder icke kan anses
föreligga, sändningarna det oaktat ansetts tillgodose ett betydande behov
genom att förbättra försörjningen för åldringar, sjuka och familjer med
barn, vilka på grund av dyrtiden i ifrågavarande länder leva under mycket
knappa förhållanden. Med hänsyn härtill och då livsmedelsbrist fortfarande
torde råda på vissa håll, anses verksamheten ännu någon tid böra få fortgå
i alltmer begränsad omfattning.
Det föreslås, att livsmedelssändningarna tills vidare fortfarande skötas
av utlandssvenskarnas förening samt att medel för ändamålet ställas till
förfogande av Kungl. Maj :t.
Den särskilda hjälpverksamheten för rysslandssvenskar anses tills vidare
böra fortgå enligt f. n. tillämpade riktlinjer.
Hjälpverksamheten för utlänningar.
Departementschefen understryker inledningsvis, att organisationen av illegalt
anländande flyktingars omhändertagande vid ankomsten till Sverige
tills vidare icke bör i detalj fastlåsas. Det föreslås få ankomma på Kungl.
Maj :t att som hittills — meddela de bestämmelser i ämnet som i varje
särskilt läge påfordras.
Departementschefen förordar, att flyktingarna alltjämt i regel överföras
till mottagningsläger. Om det i särskilda fall befinnes lämpligare att flyktingar
stanna kvar å ankomstorten, bör emellertid något hinder härför icke
möta. Arbetsmarknadsstyrelsen anses tills vidare fortfarande böra driva de
två nu befintliga lägren i Landskrona och Gottröra i den mån icke en minskning
av flyktingtillströmningen eller andra skäl föranleda ändrat ställningstagande.
Vilken myndighet som skall driva eventuellt erforderliga nya läger
anser departementschefen bör avgöras med hänsynstagande till förhållandena
när behovet föreligger.
Vidare förordar departementschefen, att staten svarar för kostnaderna för
flyktingarnas uppehälle m. m. under tiden intill dess att frågan om uppehållstillstånd
avgjorts, vilket överensstämmer med vad som f. n. tillämpas.
Någon ändring anses icke böra vidtagas i det förfarande, som nu tillämpas
beträffande arbetsföra eller partiellt arbetsföra flyktingar. För vården
av de flyktingar, som vid ankomsten till riket äro varaktigt arbetsoförmögna,
anses staten åtminstone tills vidare böra påtaga sig det ekonomiska ansvaret.
Socialstyrelsen föreslås skola handha utplaceringen av ifrågavarande fall.
Värden vid akuta sjukvårdsfall anses under nuvarande förhållanden kunna
åvila de ordinarie organen. Starthjälp som lån föreslås även i fortsättningen
kunna beviljas flyktingar.
Statsutskottets utlåtande nr 83.
11
Vad angår frågan om socialvård åt här i landet bosatta utlänningar erinrar
departementschefen härefter, att det i praktiken blivit allt svårare att
avgöra vilka utlänningar som skulle räknas som flyktingar. Motiven för att
behandla flyktingarna efter andra regler än övriga utlänningar måste också
försvagas allteftersom flyktingarna inordnas i det svenska samhället. En
fortsatt avveckling av särbestämmelserna angående flyktingar borde sålunda
eftersträvas. Rörande utlänningars ställning i socialvårdshänseende anföres
bl. a. följande.
Beträffande arbetslöshetshjälp och mödrahjälp föreligga särskilda förhållanden
så till vida, att dessa hjälpformer redan gjorts tillgängliga för betydande
utlänningsgrupper. Såsom framgår av de av arbetsmarknadsstyrelsen
lämnade uppgifterna kunna enligt f. n. tillämpade regler ca G7 000 av de ca
02 000 i landet arbetande utlänningarna erhålla arbetslöshetshjälp. Understöd
motsvarande mödrahjälp enligt för svenska medborgare gällande regler
utgives som nämnts till flyktingar. I fråga om behovet av hjälp i samband
med barnsbörd bör vidare beaktas, att i dylika fall fattigvård^ ofta
lämnats till utländska kvinnor. Med hänsyn till dessa särskilda förhållanden
har jag kommit till den uppfattningen, att frågan om utsträckande
av arbetslöshetshjalpen och mödrahjälpen bör lösas fristående utan samband
med den allmänna omprövning av spörsmålet om utlänningars sociala
förmåner, som jag förordar vid anmälan denna dag av den av internationella
arbetsorganisationen år 1949 reviderade konventionen angående migrerande
arbetare.
Jag delar den av kommittén uttalade uppfattningen, att det i en arbetslöshetssituation
av rent praktiska skäl åtminstone under en första tid icke
är möjligt att underlåta att lämna arbetslöshetshjälp åt friställda utländska
arbetare. Enligt min mening är det även rimligt, att sådan hjälp lämnas
den utländska arbetskraften, som under de senaste åren väsentligt bidragit
till att lösa våra arbetskraftsproblem. Jag tillstyrker alltså förslaget att
utlänningar skola kunna erhålla arbetslöshetshjälp. Enligt min mening är
det vidare uppenbart, att samhällelig hjälp måste lämnas även utländska
barnaföderskor. Det innebär då endast en administrativ förenkling om denna
hjälp lämnas enligt samma regler som gälla för svenska medborgare.
Även beträffande mödrahjälpen tillstyrker jag sålunda kommitténs förslag.
Härav föranledd ändring i förordningen om mödrahjälp torde böra
underställas riksdagen i särskild proposition.
Arbetsmarknadsstyrelsen har föreslagit den begränsningen av möjligheten
att erhålla arbetslöshetshjälp, att utlänning skall ha haft stadigvarande
anställning i det svenska näringslivet under minst ett år därest styrelsen
ej medger undantag. Denna inskränkning kan jag godtaga. Dispens torde
bl. a. få ges när fråga är om flyktingar. Arbetslöshetshjälpen bör såväl i
fråga om" svenskar som utlänningar utgå genom arbetslöshetsnämnderna.
Av de skäl arbetsmarknadsstyrelsen åberopat torde kostnaderna för kontantunderstöd
åt utlänningar böra helt bestridas av staten. Även arkivarbetena
böra i princip kunna anlitas för utlänningar, som icke äro flyktingar.
Bidragsgivningen till flyktingars resor från Sverige anses böra bibehållas;
prövningen av sådana ansökningar föreslås dock överflyttad från
flyktingsnämnden till arbetsmarknadsstyrelsen.
Staten anses även i framtiden böra svara för kostnaderna för vård av de
åldringar, som genom flyktingsnämndens försorg enligt avtal med veder
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 83.
börande kommuner inackorderats på ålderdomshem. Ansvaret för denna
de! av flyktingsnämndens verksamhet skulle övertagas av socialstyrelsen.
I enlighet med kommitténs förslag tillstvrkes att indrivningen av flyktingsnämndens
utestående lån — möjligen med undantag av studielånen
— överföres till arbetsmarknadsstyrelsen. Dessförinnan borde den avskrivning
som finnes påkallad få företagas.
Då flyktingsnämndens uppgifter sålunda föreslagits överflyttade till permanenta
myndigheter och då nämnden ej heller anses behöva bestå av beredskapsskäl,
förutsättes nämnden upphöra med utgången av innevarande
budgetår.
Hjälpverksamheten för estlandssvenskarna.
Kommitténs för estlandssvenskarna verksamhet beräknas upphöra med
utgången av budgetåret 1949/50. Indrivningen av de lån, som fortfarande
återstå oguldna när kommitténs verksamhet upphör, anses böra övertagas
av arbetsmarknadsstyrelsen eller, i fråga om studielånen, eventuellt av annat
organ. I samband med att kommittén upphör, föreslås avskrivningar få
verkställas i den mån detta befinnes erforderligt.
Departementschefen anser sig ännu icke kunna taga ställning till vid vilken
tidpunkt avvecklingen av de av Rågöstiftelsen av statsmedel utlämnade
lånen bör överföras till statlig myndighet. I den mån så befinnes lämpligt
förutsättes stiftelsens administrationskostnader få bestridas av statsmedel
även under nästa budgetår.
Härefter anför departementschefen bl. a. följande.
Ett antal estlandssvenska åldringar, f. n. ca 200 personer, ha ursprungligen
genom kommittén för estlandssvenskarna efter avtal med olika kommuner
inackorderats å ålderdomshem, varvid kommittén åtagit sig att ersätta
kommunerna den kostnad för vården, som icke täckts genom ersättning
av statsmedel enligt fattigvårdslagens bestämmelser. Ansvaret för ifrågavarande
åldringar har sedermera överförts till statens flyktingsnämnd.
Flertalet av åldringarna ha numera erhållit svenskt medborgarskap. Kommunerna
tillgodogöra sig enligt vanliga regler huvuddelen av utgående
folkpension^ såsom ersättning för värden. I den mån den ersättning som
kommun sålunda erhåller icke täcker vårdkostnaderna, har det ansetts
rimligt, att staten ersätter skillnaden trots att åldringarna erhållit svenskt
medborgarskap. Kungl. Maj :t har den 16 december 1949 lämnat flyktingsnämnden
bemyndigande i enlighet härmed för tiden intill innevarande budgetårs
utgång. Med hänsyn till de omständigheter under vilka ifrågavarande
åldringar utplacerats bör enligt min mening samma förfarande tillämpas
aven i framtiden. Ersättningarna böra utgå genom socialstyrelsen, som
vid ingången av nästa budgetår bör övertaga flyktingsnämndens ansvar i
denna del.
I anslutning till det förfarande som sålunda tillämpats beträffande nämnda
åldringar har stiftelsen Kustbohemmet erhållit särskilt bidrag av statsmedel
motsvarande skillnaden mellan stiftelsens inkomster och självkostnac*en
/ör driften av stiftelsens ålderdomshem för estlandssvenskar. I den
män sådant bidrag erfordras i framtiden för ålderdomshemmets uppehållande,
bör socialstyrelsen äga utge detsamma.
Statsutskottets utlåtande nr 83.
13
Anslagsberäkningar.
För arbetsmarknadsstyrelsens bestridande av kostnaderna för mottagningshjälp,
starthjälp och rörelselån i fråga om utlandssvenskar har uppförts
ett nytt anslag å 175 000 kronor rubricerat Understöd åt utlandssvenskar
in. in. Under rubriken Bidrag till utlandssvenskarnas förening har för
föreningens ordinarie verksamhet beräknats ett oförändrat bidrag av 30 000
kronor. Till livsmedelssändningar till svenskar utomlands har upptagits ett
belopp av 150 000 kronor, vilket innebär en minskning med 50 000 kronor i
förhållande till det för innevarande budgetår beräknade beloppet. Departementschefen
anför vidare följande.
För de administrationskostnader, som belöpa å livsmcdelssändningarna,
bör föreningen erhålla full ersättning av statsmedel. Härjämte kan behov
av särskilt bidrag till kuratorsverksainhet för utlandssvenskar, som återkommit
till Sverige, visa sig föreligga under nästa budgetår. Det må sålunda
nämnas, att föreningen f. n. enligt vad jag inhämtat har två personer
anställda särskilt för sådana uppgifter, varav den ene är placerad i Stockholm
och den andre i Malmö. Denna fråga torde få prövas av Kungl. Maj :t.
Jag förordar, att för samtliga med hjälpverksamheten sammanhängande
administrationskostnader beräknas ett belopp av 25 000 kronor.
Till bidrag till utlandssvenskarnas förening har alltså beräknats (30 000
+ 150 000 + 25 000) 205 000 kronor.
Utgifterna för starthjälp och omskolning, för vård av arbetsoförmögna utlänningar,
för arbetslöshetshj älp och mödrahjälp föreslås skola belasta de
för dessa hjälpformer i fråga om svenska medborgare anvisade anslagen.
Kostnaderna för på arbetsmarknadsstyrelsen i övrigt ankommande åtgärder
för omhändertagande av illegalt anländande flyktingar ha uppskattats till
707 000 kronor.
Det hittillsvarande anslaget till Bidrag till flyktingars uppehälle, yrkesutbildning
m. m. anses med hänsyn till sin användning böra erhålla ändrad
benämning och rubriceras Understöd åt flyktingar in. in. Från detta anslag
föreslås även få bestridas eventuellt erforderligt bidrag till Rågöstiftelsens
administration ävensom de särskilda kostnader för flyktingar som kunna
anses ofrånkomliga men för vilka särskilda medel ej beräknats. Anslaget
har med hänsyn till de osäkra beräkningsgrunderna uppförts med ett till
750 000 kronor avrundat belopp.
I samband härmed har departementschefen förordat, att från anslaget till
Understöd åt flyktingar in. in. måtte bestridas viss ersättning om 5 600 kronor
i anledning av brand å en Uppsala universitet tillhörig byggnad, vilken
använts som läger för flyktingar.
Utskottet.
I likhet med departementschefen finner utskottet det befogat, att särskilda
hjälpmöjligheter stå till buds för hemvändande utlandssvenskar. De
för svenska medborgare i allmänhet gällande förmånerna böra emellertid
snarast efter utlandssvenskarnas ankomst till landet tillämpas. Utskottet
14
Statsutskottets utlåtande nr 83.
vin därför understryka, att den särskilda mottagningshjälpen endast i enstaka
fall bör få utsträckas från 90 till högst 180 dagar efter ankomsten.
Departementschefen har förordat att det första omhändertagandet av utlandssvenskarna
uppdrages åt den offentliga arbetsförmedlingen. Förslaget
synes enligt utskottets mening ändamålsenligt. Utskottet anser det däremot
tveksamt, om den särskilda hjälpen i form av rörelselån bör bibehållas. I
den man sådana lån beviljas kan det även ifrågasättas, om förvaltningen
av lånen bör handhavas av arbetsmarknadsstyrelsen. I avbidan på resultatet
av pågående överväganden angående ordnandet av den statliga låneverksamheten
vill utskottet emellertid icke motsätta sig, att hjälpformen tills
vidare bibehålies enligt den i propositionen förordade utformningen.
Utskottet vill erinra, att från arbetsmarknadsstyrelsen under hand inhämtats,
att någon utökning av personalen på arbetsförmedlingskontoren
icke skall bli erforderlig för handhavandet av de föreslagna hjäipåtgärderna
för utlandssvenskar. Utskottet förutsätter, att sä icke heller blir fallet.
Departementschefen har förordat en avskrivning utan individuell prövning
av de belopp, vilka utgått som bidrag till uppehället och utgjort huvuddelen
av den genom utlandssvenskarnas förening i landet lämnade hjälpen.
Utskottet har icke ansett sig böra avstyrka detta förslag men vill i anslutning
till departementschefens uttalande understryka, att avskrivning av
lån till inköp av möbler m. m. — starthjälp — samt rörelselån endast bör
medgivas i undantagsfall.
Kungl. Maj :ts förslag att livsmedelssändningarna till svenskar i utlandet
ännu någon tid får fortgå genom utlandssvenskarnas förening i alltmer begränsad
omfattning föranleder icke någon erinran från utskottets sida. Det
torde få förutsättas, att föreningen noggrant tillser, att sändningarna endast
komma behövande svenskar till godo.
Kungl. Maj :ts förslag angående omhändertagande av nyanlända flyktingar
har icke givit utskottet anledning till erinran.
I fråga om socialvård för i landet bosatta utlänningar har i propositionen
föreslagits, att arbetslöshetshjälp och mödrahjälp skall kunna beviljas utlänningar
enligt samma bestämmelser som för svenska medborgare, dock
att för erhållande av arbetslöshetshjälp som regel skall gälla, att utlänningen
haft stadigvarande anställning i det svenska näringslivet under minst
ett år. I annat sammanhang har departementschefen uttalat sin avsikt att
låta verkställa en översyn av utlänningarnas behandling i fråga om sociala
förmåner. Då arbetslöshetshjälp och mödrahjälp redan nu gjorts tillgängliga
för betydande utlänningsgrupper i landet, har utskottet för sin del icke
något att invända mot förslaget om utvidgning av nämnda hjälpformer.
I likhet med departementschefen finner utskottet behov av en särskild
nämnd för utlandssvenskar och flyktingar icke längre föreligga.
Utskottet vill slutligen allmänt sett framhålla, att i vissa fall svårigheter
synas ha förelegat för utlänningar att anpassa sig efter svenska förhållanden.
Det torde få förutsättas, att — i den mån så visar sig behövligt _
Statsutskottets utlåtande nr 83.
15
uppmärksamhet ägnas åt vilka åtgärder från statsmakternas sida, som i anledning
härav kunna vara påkallade.
Då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt ej givit utskottet anledning till erinran,
hemställer utskottet,
att riksdagen må
I. godkänna de grunder för hjälpverksamheten för utlandssvenskar
och utlänningar, som av departementschefen
angivits i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 17
februari 1950;
II. för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln anvisa
a) till Understöd åt utlandssvenskar m. m. ett förslagsanslag
av 175 000 kronor;
b) till Bidrag till utlandssvenskarnas förening ett förslagsanslag
av 205 000 kronor;
c) till Understöd åt flyktingar m. m. ett förslagsanslag av
750 000 kronor.
Stockholm den 25 april 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 82.