Statsutskottets utlåtande nr 71.
13
Nr 71.
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående statens övertagande
av ansvaret för hälso- och sjukvården i vissa
städer, köpingar och municipalsamhållen.
(3:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Ivar Nilzon (I: 158) och den andra inom andra kammaren av herrar
Johansson i Mysinge och Nilson i Spånstad (II: 178), har hemställts, att
riksdagen måtte uttala, att staten i princip skall övertaga ansvaret för hälsooch
sjukvårdens handhavande i de av rikets städer jämte köpingar och
municipalsamhällen, vilkas innevånarantal understiger 15 000, dock att
Kungl. Maj :t skall äga rätt att medge undantag från denna regel, då särskilda
omständigheter tala härför.
Motionärerna ha ifrågasatt, huruvida den nu tillämpade principen, att
städer med mera än 5 000 innevånare icke införlivas med den ordinarie provinsialläkarorganisationen,
är lämpligt avvägd. Kostnaderna för hållande
av tjänsteläkare anses betungande för städer med mellan 5 000 och 15 000
innevånare. Såsom exempel på verkningarna av de nuvarande principerna
har framhållits Söderköpings stad, som genom ändrad kommunindelning
kommer att i fråga om innevånarantal växa till obetydligt över 5 000 och
som på grund härav skulle komma att uteslutas ur provinsialläkarorganisationen.
Stadens skatteunderlag är betydligt lägre än genomsnittet för rikets
städer, och risk föreligger dessutom, att innevånarantalet inom kort kommer
att sjunka under 5 000. Motionärerna anse en uppmjukning av ifrågavarande
regel erforderlig, varvid gränsen föreslås höjd till städer med 15 000
innevånare.
Beträffande de skäl, motionärerna i övrigt anfört till stöd för sitt förslag,
hänvisas till motionen II: 178.
Över motionerna ha yttranden avgivits av medicinalstyrelsen, svenska
landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.
Medicinalstyrelsens yttrande fogas som bilaga till utlåtandet (Bilaga A).
Svenska landstingsförbundet har erinrat om att frågan om huvudmannaskapet
för köpings-, inunicipal-, stads- och stadsdistriktsläkare upptagits i
medicinalstyrelsens betänkande om den öppna läkarvården i riket (SOU
1948: 14). Förbundet finner det angeläget, att klarhet i denna fråga vinnes,
så att riktlinjer för den framtida utvecklingen skapas. Då frågan med an
-
14
Statsutskottets utlåtande nr It.
ledning av medicinalstyrelsens förslag är föremål för Kungl. Maj:ts övervägande,
anses dock eventuella åtgärder från Kungl. Maj:ts sida böra avvaktas.
Svenska stadsförbundet framhåller, att den nuvarande ordningen icke
kan anses tillfredsställande och att hela stadsläkarfrågan bör upptagas till
definitiv reglering. Förutom Söderköping kunna ytterligare några städer
väntas få frågan om anställande av egen tjänsteläkare aktualiserad genom
att de på grund av kommunindelningsreformen komma att överskrida gränsen
5 000 innevånare. Enligt förbundet är det ett fullt befogat krav, att statsmakterna
förekomma, att städer, för vilka särskilda tjänsteläkarbefattningar
icke kunna anses påtagligt behövliga för deras speciella hälso- och sjukvårdsuPPgifter,
m°t sin önskan faktiskt bringas att inrätta sådana befattningar.
Förbundet tillstyrker därför ett uttalande från riksdagens sida, att även
städer med större folkmängd än 5 000 innevånare böra kunna påräkna att
icke mot sin vilja tvingas att ha egna tjänsteläkare.
Utskottet. Den av 1939 års riksdag godkända principen, att städer med
mindre än 5 000 innevånare skola ingå i provinsialläkarorganisationen, har,
såsom framgår av medicinalstyrelsens yttrande, hittills såvitt möjligt tilllämpats.
Detta har emellertid icke ansetts utesluta, att även nyblivna städer
med något större innevånarantal fått kvarbliva inom redan befintliga provinsialläkardistrikt.
1939 års riksdags uttalande i denna principfråga innebar
jämväl, att möjlighet borde föreligga för Kungl. Maj:t att i speciella fall
medgiva undantag från de uppställda reglerna.
Frågan om huvudmannaskapet för städernas tjänsteläkare har därefter
upptagits i det av medicinalstyrelsen år 1948 avgivna betänkandet om den
öppna läkarvården i riket. Styrelsen har föreslagit, att staten successivt
skall övertaga alla de tjänsteläkare, som i egenskap av allmänläkare (i motsats
till specialläkare) ägna sig åt öppen hälso- och sjukvård. Förslaget har
emellertid av olika skäl ännu icke föranlett någon åtgärd från statsmakternas
sida. Denna fråga kan icke bedömas fristående från i vilken takt provinsialläkarorganisationen
i övrigt kan utbyggas. Även om — såsom motionärerna
framhållit — hållandet av tjänsteläkare för många mindre städer
är mycket betungande i ekonomiskt avseende, torde det därför vara ofrånkomligt
att tills vidare följa de principer, som f. n. tillämpas i fråga om
provinsialläkarorganisationens utbyggnad. En höjning av gränsen beträffande
innevånarantalet hos de städer, som skola ingå i provinsialläkardistrikt,
till 15 000 innevånare skulle enligt medicinalstyrelsens beräkningar
medföra en merutgift för statsverket på över 1 miljon kronor per år. Om
även alla köpingar och municipalsamhällen av motsvarande storlek skulle
inrangeras i den statliga organisationen, skulle kostnaderna stiga med ytterligare
ca 150 000 kronor per år. Utskottet är i nuvarande ekonomiska läge
icke berett att tillstyrka en dylik utökning av statsutgifterna.
Statsutskottets utlåtande nr 71.
15
Såsom ovan erinrats har Kungl. Maj :t möjlighet att i speciella fall medgiva
undantag från de allmänt tillämpade principerna i fråga om provinsialläkarorganisationens
utbyggnad. Vad särskilt beträffar den av motionärerna
berörda frågan om uteslutande från provinsialläkardistrikt av städer,
som genom ändrad kommunindelning erhålla ett innevånarantal, överstigande
5 000, torde enligt utskottets mening skäl i vissa fall kunna föreligga
att medgiva undantag från eljest tillämpade principer. Förhållandena böra
härvidlag från fall till fall bedömas av Kungl. Maj :t, varvid hänsyn givetvis
får tagas bl. a. till huruvida den inträffade befolkningsökningen kan beräknas
bliva av bestående natur. Ett dylikt bedömande kan givetvis icke heller
ske fristående från de planer, som föreligga beträffande den principiella
frågan om statens övertagande av huvudmannaskapet för städernas tjänsteläkare.
Med hänsyn till vikten av en smidig anpassning efter den nya kommunindelningen,
torde enligt utskottets mening en viss uppmjukning av de
på bär berörda område tillämpade principerna vara påkallad, och utskottet
förutsätter, att Kungl. Maj :t ägnar denna fråga uppmärksamhet.
Av vad ovan anförts framgår, att utskottet icke är berett tillstyrka motionärernas
förslag om ändrade allmänna principer för statens omhändertagande
av hälso- och sjukvården i städer, köpingar och municipalsamhällen.
Utskottet hemställer därför,
att motionerna I: 158 och II: 178 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 14 april 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 68.
Bilaga A.
Till Riksdagens statsutskott.
Genom remiss den 17 februari 1950 har Kungl. Maj :t anbefallt medicinalstyrelsen
att senast den 11 mars samma år till riksdagens statsutskott avgiva
yttrande över en inom riksdagen väckt och till utskottet hänvisad
motion I: 158, likalydande med motion II: 178, om statens övertagande av
ansvaret för hälso- och sjukvården i vissa städer, köpingar och municipalsamhällen.
16
Statsutskottets utlåtande nr 71.
Till åtlydnad härav får medicinalstyrelsen anföra följande.
I det av 1939 års riksdag i skrivelse nr 295 gjorda, av motionärerna återgivna
principuttalandet framhölls, att provinsialläkardistrikten borde så
avpassas, att provinsialläkaren normalt medhinner såväl det sjukvårdande
som det hälsovårdande arbetet inom distriktet, och att det syntes rimligt
och ändamålsenligt, att staten principiellt övertager ansvaret för hälso- och
sjukvårdens handhavande i de nuvarande extra provinsialläkardistrikten,
i köpingar och municipalsamhällen ävensom i städer med mindre än 5 000
invånare genom desammas införlivande med den ordinarie provinsialläkarorganisationen.
På sätt departementschefen framhållit borde dock möjlighet
föreligga för Kungl. Maj :t att i speciella fall medgiva undantag från denna
regel. I samma skrivelse sade sig riksdagen icke ha »kunnat undgå intrycket,
att en snabbare utbyggnadstakt än vad Kungl. Maj :t tänkt sig är både
önskvärd och möjlig».
De riktlinjer, som angivits i detta principuttalande, ha i stort sett varit
vägledande för utvecklingen under den gångna 1 O-årsperioden.
Sålunda har antalet ordinarie provinsialläkardistrikt, som under år 1939
uppgick till 332, numera ökat till 504, varigenom antalet invånare i distrikten
väsentligt minskats, ehuru det fortfarande på de flesta håll är allt för
högt i förhållande till de normer, som angivits för utbyggnaden av organisationen.
De 29 extra provinsialläkardistrikt, som funnos år 1939, ha med undantag
av 4 förvandlats till ordinarie distrikt. Under åren 1939 och 1940 tillkonnno
inga nya extra distrikt men under åren därefter ha sådana inrättats
i icke obetvdlig omfattning (1941 2 distrikt, 1942 1 distrikt, 1943 3 distrikt,
1944 9 distrikt, 1945 18 distrikt, 1946 10 distrikt, 1947 9 distrikt, 1948 8
distrikt och 1949 2 distrikt). Hela antalet extra distrikt uppgick den 1 januari
1950 till 52.
Principen om statens övertagande av ansvaret för hälso- och sjukvårdens
handhavande i de extra provinsialläkardistrikten har sålunda ansetts innebära,
att ett successivt överförande av redan befintliga distrikt borde ske,
men att å andra sidan även nya sådana distrikt fingo tillkomma för att i
sin tur förvandlas till ordinarie distrikt, då skäl härtill funnos föreligga.
Den 1939 stadfästa principen att städer med mindre än 5 000 invånare
skulle ingå i provinsialläkarorganisationen har sedan dess såvitt möjligt
tillämpats. I anslutning till sin redogörelse för medicinalstyrelsens med
skrivelse den 27 november 1946 överlämnade förslag till riksplan för provinsialläkardistriktsindelningen
i riket, vilket är byggt bland annat på
nämnda princip, uttalade departementschefen i 1948 års statsverksproposition,
att »principen överensstämmer med vad för närvarande gäller. Liksom
hittills torde dock Kungl. Maj :t böra äga möjlighet att, där omständigheterna
därtill föranleda, göra undantag från denna princip».
Antalet städer med ett invånarantal understigande 5 000 och egna stadsläkartjänster
uppgick år 1939 till 23. Vid ingången av år 1950 hade antalet
dylika städer minskat till 7.
Emellertid har den ovan angivna principen icke ansetts utesluta, att
även nyblivna städer med något större invånarantal i vissa fall fått kvarbliva
inom redan befintliga provinsialläkardistrikt. Dock har medicinalstyrelsen
därvid i flera fall för staden framhållit lämpligheten av att särskild
tjänsteläkare anställes. Någon författningsenlig skyldighet för städerna att
anställa egna tjänsteläkare föreligger som bekant icke; realiter innebär dock
Statsutskottets utlåtande nr It.
17
uteslutandet ur provinsialläkardistrikt i regel ett tvång för staden att anställa
egen tjänsteläkare.
Frågan om huvudmannaskapet för städernas tjänsteläkare har ur principiella
synpunkter behandlats i medicinalstyrelsens betänkande om den
öppna läkarvården i riket (SOU 1948: 14).
I betänkandet har framhållits värdet av ett enhetligt huvudmannaskap
för de tjänsteläkare, som i egenskap av allmänläkare (i motsats till specialläkare)
ägna sig åt öppen hälso- och sjukvård. I anslutning härtill har
föreslagits, att staten successivt skulle övertaga huvudmannaskapet för
samtliga dessa läkare, medan specialistvården i ökad utsträckning skulle
anförtros åt de olika sjukvårdsområdenas ledande organ.
Beträffande sättet att realisera detta önskemål anföres i betänkandet
(kap. 14, Aktuella förslag, s. 297 ff.) följande:
Allmänläkarvården i städerna bör enligt vår uppfattning tills vidare
organiseras efter olika linjer allteftersom det gäller stad, som ingår i landsting,
och stad utanför landsting.
För landstingsstädernas del föreslår vi ett successivt överförande av stadsoch
stadsdistriktsläkare till provinsialläkarvillkor. — — —
För budgetåret 1949/50 torde för sistnämnda kategori böra uppföras 25
tjänster, att disponeras av Kungl. Maj:t i den mån förutsättningar uppkommer.
Ovan i kap. 12 har vi skisserat hur man bör gå fram. Här må
endast framhållas, att överförandet av viss stads- och stadsdistriktsläkartjänst
i varje fall bör föregås av en omprövning av frågan om stadsdistriktet
givits en lämplig utformning i förhållande till angränsande provinsialläkardistrikt.
Kungl. Maj :t skall äga befogenhet att i beslutet om överförande
av en tjänst föreskriva de jämkningar i distriktsindelningen, som må
befinnas påkallade.
Vid konkurrens mellan olika städer om nya tjänster bör prövningen ankomma
på Kungl. Maj :t. Allmänt torde härvid få förutsättas, att vakant
tjänst eller ny tjänst bör äga företräde framför tjänst, som redan är besatt.
Ytterligare torde man få räkna med att vid i övrigt lika förhållanden tjänst
1 stad med högre skattetryck kommer att få företräde framför tjänst i stad
med lägre skattetryck.
Det bör ankomma på medicinalstyrelsen att--— i sina petita ange
det antal stads- och stadsdistriktsläkartjänster, som beräknas bli erforderliga
under påföljande budgetår. Sedan samtliga stads- och stadsdistriktsläkare
i landstingsstäder överförts till provinsialläkarvillkor, bör bestämmelserna
i allmänna läkarinstruktionen om sådana läkare överses.
Initiativrätt till överförande av stads- och stadsdistrikts-, köpings- och
municipalläkare bör tillkomma såväl medicinalstyrelsen och vederbörande
landsting som samhället och läkaren. På förstnämnda myndighet bör ankomma
att med erforderlig utredning överlämna ärendet till Kungl. Maj:t.
Härutöver har i betänkandet föreslagits en ny form för statligt anställlande
av allmänläkare i öppen vård (s. k. extra stadsläkare), vilket förslag
dock icke synes behöva upptagas till diskussion i detta sammanhang.
De i betänkandet framlagda, här återgivna förslagen rörande överförande
av stadsläkare till provinsialläkarstaten torde ur principiell synpunkt väl
överensstämma med motionens syfte. Berörda förslag har dock hittills
icke föranlett några åtgärder från statsmakternas sida. Förutsättningarna
för deras realiserande synas ock för närvarande starkt inskränkta, då man
på senare år med hänsyn till olika omständigheter — bland annat läkar
2
— Bihang till riksdagens protokoll ttlöO. G samt. Nr 68—71.
18 Statsutskottets utlåtande nr 71.
bfisten, gällande restriktioner inom byggnadsverl>$amlieten: och det allmänna
stalsfinansielLa läget icke ansett, sig.kunna öka antalet provinsralläTyaidistrijkt
i.déö takt,, som ''tidigare..yafi{ fprutsatt ,(«ö per-år); utan fått
höjå sig ined ett väsentligt mindre antaj nya distrikt;per år (för budget^
året 1950,51 föreslagna ,15).,. j. !, , ..f j ~
y„’Ön|, piaji räknar rnecli att- éri? statlig tjän^teiifkafn. bör.-finnas, anställd }
ypkieistad.med etf inyånarantat,öyeriitigande;5''pp0 pien wn(iej;stigand,e^8:000
saiiit. att ytterligare en-tjänsteläkare är behövlig, där invånarantalet ligger
mellan S 000. och 15 000,-skulle-motionärernas.-förslag i dagens läge i. huvudsak
innebära, ätt staten skulle, över kiga, ansvaipt-för fjänsteJäkarvården. i
p. städer, spm nu.Éå ggna läkarp, genuin ,anställandet sp/> n,^a.pyn>yjp$ialIåkare
i lika mänga städer, tillhörande (fen förra gruppen, samt 68 njä.pro
yinsndläkure
i,,3.4.s,täd,åF,> tjiljiöfaiide (jftit upPtfn»
^ÄwO)TpjItF.d,V,ifrsiall,äT|a^. ..OjUp statens. kostnader fc®, ennpirpyiln^ia,llä!karf;;npp-)
skattas* till''tf2 ÖÖÖ kronor per är, skulle reformen, innebära,en, årlig öjening
av statsverkets kostnader.Ipr. provinsialläkarväsendetfurpcl.104ä-ö0ö, krj^snpr.
Principen ätt köpingar,. ,ooh: liiU.njpyfiitsnmhöfep efiberpepdQ > ^y,;;sf;cp-j^ks-;
ordning, .höra, införlivaSj. jne.d.proviBsiaUakarfifgahi.satipnen Jipr i.,;fÖ4§ ''års
stätsverkspfoposition (ytterligare : .understrukits av ,departement scb eden;
söni.hay'' irämhåjiitvåtit jjågon, anlo^ning att jfråjUgp dpnpa pijincip(icke, syntes
fpr^Ugga nuen, att, jämväl i, detta, -fal! .undantag.körde!(kunna göras, därest
särskilda skä! därtill töreiåg. ■.(.- -r ,W \ ih/fm-m/
_ j ;;^.ni^ieiäHöpihgåi; jnéd, é£na,'' tjähsi£jjä^å.re7:ii$9f. nppgidpytin j§j
har, minskats till 3 vid senaste årsskifte,!-medan anlailet.rminicipal läkare
undé^ ;§åuinJäafjd-ähedg''ätk^rgn:'' i4,di-h,dr.vahåntå1ijä,1?stcb)r; iiil r!,i,
kanta tjänster)''. ’ '' 1 <
_,,I 10 av..dessa köpingar och municipaisamhällen understiger iivvåirarpntåtét!.
B QO.0 uiédan.,fUdiär1 jettt-hpgr^., invånarantal, ;som _(dpckr imd^ifg^f
15)000. ,0m staden skiij jo övertaga, ansyare-trfö.r tjäpåtfialcarvård^% i dessa
orfer^ skutte ; détia-; fÖPfiinJedn;jspstip:tdpr jfär; s-tatsViepifgfr -sptri, .^jjåjjtjgrsp. fåta
sig mirmåéf .J*3räkn»a,furén. döck fordp, understiga,j 1&0. Q0Q .,kyornprf,pep jårj
Ett sådant överförande står givetvis i full överensstämmelse med 1999- års
principuttalande.; g , j. <;
t. likhet; med.,motionärerna anser mediqinalstyreisenråt^liitiiga skäl- tala
för• .att samma, regler, om. införlivande, .med prpvinsialiälcarprganisationen
höra gälla.-fpr olika,slag av tätorter, pberoende ay om de, utgöra, städer,, köpingar
eller'' muincipalsamhä!ien., 194,6..års,förslag -f-idl (riksplaaa för rproyinr
^ajläiyårdisfrikts,in4einin^en vai\ också upprättad, ji gnljghet; ined denna
pyincipiellh, jnstäjUiing, i det att . biand , annat köpingen Finspång, där, uthrutifs
> ur provinsia.lläkal''distriktsmdelningen.,-Försiage!t, soni, i denna-,del
sålunda, avviker från,(ten år. 19.39 fastställda -principen, han.emellertid,icke
genomförts-. |. ,f ; -s-,v ,n ;g.r
I medicinaistyrelsens förenämnda betänkande ojirden öppna läkarvården
förordas,.också ett överförande av, köpings-, och hjunicipalläkare, till provinsialläkarstafea
efter, samma principer som av stadsläkare i landstingsstä-der.
Under, åberopande,,av! vad sålunda anförts-får medicinalstyrelsen såsom
sin, mening;,uttala, ;,..(. , - -(, ,
. .att det synes styrelsen i princip riktigt, att -staten successivt övertager
Inivudmannaskapet för tjänsteläkare i öppen tiälso- ocli, sjukvård i städeiy
köpingar, och - mumeipajsamhälten; p ...
att någon åtskillnad härvid icke bör göras mellan dessa tre olika kategorier
av tätorter; - - . - (• ----- -
Statsutskottets utlåtande nr 71.
19
att detta successiva överförande bör ske parallellt med utbyggnaden av
landsbygdens provinsialläkarorganisation genom bildandet av nya distrikt
och överförandet av extra distrikt till ordinarie stat; det synes styrelsen
härvid angeläget att ifrågavarande åtgärder till förmån för tätorterna ej
leda till att utbyggnaden av landsbygdens tjänsteläkarorganisation allt för
mycket fördröj es; och
att vid bestämmande av vilka städer m. fl. samhällen, som i första hand
böra erhålla statliga tjänsteläkare, en allmän lämplighetsprövning efter de
grunder, som angivits i styrelsens betänkande om den öppna läkarvården,
bör ske, varvid mindre samhällen i princip böra ha företräde framför större.
Det synes styrelsen väl tänkbart, att städer och andra samhällen med
ett invånarantal, fixerat till förslagsvis högst 15 000, böra ingå i en första
etapp vid det ifrågasatta överförandet. Vilken tid, som bör beräknas åtgå
för fullbordandet av denna etapp, kan styrelsen icke för närvarande angiva.
I handläggningen av detta ärende ha deltagit generaldirektören Höjer,
tjänsteförrättande överdirektören Rahm, medicinalrådet Yllner och t. f.
byrådirektören Lundgren, föredragande.
Stockholm den 8 mars 1950.
Ket ‘"k-y/Ax^.'',ypjÉR:n! ,auhl
Ann-Margret Lundgren. Svante Malm.