Statsutskottets utlåtande nr 70.
9
Nr 70.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående anordnande av
specialsjukvård för innevånarna på Gotland å sjukhusen
i Stockholm.
(3:e avd.)
I en inom första kammaren av herrar Mannerskantz och Carl Sundberg
väckt motion (1:80) har hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag beträffande anordnande av
specialsjukvård för innevånarna på Gotland på sjukhusen i Stockholm.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, hänvisas
till motionen.
Över motionen har, efter hemställan från utskottet, Gotlands låns landstings
förvaltningsutskott avgivit bifogade yttrande (Bilaga A).
Till yttrandet har fogats en skrivelse i ärendet från styresmannen vid
Gotlands läns lasarett i Visby jämte en förteckning över under åren 1948
och 1949 verkställda remitteringar till sjukhus i Stockholm.
Utskottet. Såsom motionärerna framhållit erbjuder Gotlands län med
hänsyn bl. a. till sitt läge och förhållandevis ringa befolkningsunderlag en
del särskilda problem ur sjukvårdssynpunkt. Detta torde icke minst gälla
frågan om anordnande av specialsjukvård. Den i jämförelse med andra
landstingsområden låga skattekraften försvårar givetvis en utbyggnad av
sjukvården inom landstingsområdet i samma takt som i landet i övrigt,
förutsatt att icke staten lämnar stöd i särskild ordning. Det är därför givet,
att de ekonomiska synpunkterna beträffande anordnandet av sjukvård här
träda starkare i förgrunden än på andra håll.
Av det yttrande, som avgivits av Gotlands läns landstings förvaltningsutskott,
framgår bl. a., att specialavdelningar i viss utsträckning finnas inrättade
vid lasarettet i Visby ävensom att remiss i stor utsträckning sker till
sjukhusen i Stockholm, såväl de statliga som de kommunala. Samarbetet
med specialavdelningarna i Stockholm säges vara gott och smidigt. För
patienternas vidkommande innebär denna anordning icke någon ekonomisk
belastning, då landstinget betalar merkostnader för vård och resor. Förvaltningsutskottet,
som uttalar sig för en utbyggnad av vårdmöjligheterna
vid lasarettet i Visby, har icke ansett sig kunna tillstyrka motionärernas
förslag om förhyrning av vårdplatser på sjukhusen i Stockholm. På grund
av den redan nu höga landstingsskatten avses emellertid framställning skola
10 Statsutskottets utlåtande nr 70.
ske rörande särskilda bidrag av statsmedel för utbyggnad och drift av centrallasarettet
i Visby.
Med hänsyn till vad förvaltningsutskottet framhållit, föreligger enligt utskottets
mening icke f. n. anledning att hos Kungl. Maj :t begära särskild
utredning beträffande hithörande spörsmål. Utskottet kan därför icke tillstyrka
bifall till motionen. Motionärernas syfte synes delvis redan ha nåtts
genom det samarbete, som etablerats mellan landstinget och sjukhusen i
Stockholm. Frågan om statens bidrag till sjukvården på Gotland och de
lämpligaste formerna för åstadkommandet av tillfredsställande vårdmöjligheter
synes komma att senare aktualiseras i anledning av de utbyggnadsplaner,
som enligt förvaltningsutskottets yttrande föreligga. Det förefaller
naturligt, att, innan staten kan påtaga sig särskilda bidragsförpliktelser, en
allsidig prövning sker av olika tänkbara lösningar av förevarande fråga.
Därvid torde särskilt böra undersökas möjligheterna till ökat samarbete ej
endast med den civila sjukvården på fastlandet, framför allt vid de statliga
och kommunala sjukhusen i Stockholm, utan även med den militära sjukvården
på Gotland. Utskottet utgår från att Kungl. Maj :t ägnar nödig uppmärksamhet
åt de organisatoriska spörsmål, som sålunda kunna uppkomma
beträffande sjukvården på Gotland.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att motionen I: 80 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 14 april 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 68.
Bilaga A.
Till Riksdagens Statsutskott.
Sedan Statsutskottet i skrivelse den 17 februari 1950 hemställt, att Gotlands
läns landstings förvaltningsutskott måtte avgiva utlåtande över en
inom Riksdagens Första kammare av herrar Axel Mannerskantz och Carl
Sundberg väckt motion (I: 80) angående ordnande av special sjukvård för
innevånarna på Gotland å sjukhusen i Stockholm, får förvaltningsutskottet
härmed vördsamt anföra följande.
Lasarettsvården på Gotland bedrives vid länslasarettet i Visby. För viss
eftervård har landstinget hyrt platser å de militära sjukhusen i Visby (I 18)
Statsutskottets utlåtande nr 70.
11
och Fårösund (KA 3). Lasarettet har för närvarande 190 vårdplatser. Av
militärsjukhusens platser disponeras i Fårösund 15 och i Visby får landstinget
i mån av tillgång disponera platser å sjukhuset, som kan bereda
vård åt ca 40 patienter.
Efter framställning från landstinget har Kungl. Maj:t medgivit, att följande
specialavdelningar få vara inrättade å lasarettet i Visby: Kirurgisk
avdelning med BB-avdelning, Medicinsk avdelning, Röntgenavdelning, Barnavdelning,
ögonavdelning, Öron-, näs- och halsavdelning.
De enklare fallen och således de flesta inom andra specialiteter såsom
gynekologi, obstetrik, ortopedi, neurokirurgi, reumatologi, hjärtsjukvård
samt hud- och könssjukvård skötas av de anställda lasarettsläkarna. Komplicerade
fall remitteras till specialläkare, närmast i Stockholm, på landstingets
bekostnad.
Enligt uppgift från landstingets lasarettsläkare har samarbetet med specialavdelningarna
i Stockholm hittills varit synnerligen gott och smidigt.
Av bilagda redovisning från lasarettet1 framgår remissernas omfattning.
Bland de för sjukvården ansvariga här på Gotland råder sålunda en motsatt
uppfattning om möjligheterna att erhålla specialistvård på sjukhusen
i Stockholm än den, som motionärerna giva till känna.
Av verksamheten vid länslasarettet har förvaltningsutskottet fått den
uppfattningen, att sjukvårdsområdet giver full sysselsättning åt de olika
avdelningarna och efter vad nu kan bedömas torde det bliva nödvändigt
att inom en nära framtid taga under övervägande att knyta nya specialiteter
till lasarettet.
Av det sagda torde kunna slutas, att lasarettssjukvården här i stort sett
är utbyggd och arbetar lika som i de flesta andra landstingsområden, varför
man icke kan säga, att Gotland i detta hänseende intager någon särställning.
Då Gotlands läns landsting sålunda redan vidtagit åtgärder och även
framdeles kommer att verka för att den gotländska befolkningen beredes
en efter nutida anspråk uppbyggd sjukvård inom länet, kan förvaltningsutskottet
icke ansluta sig till motionärernas förslag om att för Gotland hyra
vårdplatser på sjukhusen i Stockholm. En sådan lösning av problemet motsvarar
icke heller den gotländska befolkningens önskemål.
I detta sammanhang får förvaltningsutskottet uttrycka sin förvåning
över motionärernas påstående, att Gotland saknar erforderliga organisatoriska
förutsättningar för att bygga upp sin sjukvård efter nutida anspråk.
Härvarande landsting har givetvis samma organ för sin sjukvård som varje
annat landsting.
Lasarettets delning på specialavdelningar har skett efter hand under de
senaste sex åren på grund av den alltmer stegrade anhopningen av vårdsökande.
Nya lokalutrymmen ha icke kunnat skaffas i motsvarande takt,
varför en genomgripande ny- och ombyggnad av lasarettet är oundgängligen
nödvändig. De flesta av lokalerna, det gäller såväl vårdavdelningarna
som behandlingslokalerna och ekonomiavdelningarna, kunna icke anses
motsvara nutidens krav. Genom utbyggnaden beräknas antalet vårdplatser
komma att uppgå till 330. Preliminärt uppskattas kostnaderna till 7,5
miljoner kronor.
År 1948 fattade Gotlands läns landsting principbeslut om lasarettets utbyggande
men förklarade samtidigt, att utbyggnaden icke vore möjlig utan
1 Ej tryckt här.
12
Statsutskottets utlåtande nr 70.
ett högst betydande bidrag från staten. Förvaltningsutskottet erhöll i uppdrag
att ansöka hos Kungl. Maj:t om största möjliga statsbidrag. Sedan
dess har utredningsarbetet pågått och förvaltningsutskottet kommer inom
den närmaste tiden att avlämna utredningen med anhållan om bidrag.
Genom den låga skattekraften saknar Gotland möjlighet att självt bekosta
den planerade utbyggnaden av lasarettet. Landstingsskatten för år
1950 är 3 kronor och 80 öre och utgör en av de högsta i landet. Endast annuiteterna
å lån för lasarettsutbyggnaden skulle öka landstingets årliga
utgifter med ca 500 000 kronor, vilket med nuvarande skatteunderlag (ca
1 000 000 skattekronor) skulle medföra en höjning av landstingsskatten
med 50 öre. Vidare uppstå högre driftskostnader på grund av platsökning
från 190 till 330 vårdplatser. Då vid en höjning av de kommunala ortsavdragen
vid taxering skatteunderlaget kommer att sjunka avsevärt på
Gotland, framstår än tydligare svårigheterna för landstinget att ensamt
bära de ekonomiska bördorna för sjukvården.
Därför anser förvaltningsutskottet i likhet med motionärerna det vara
synnerligen angeläget, att Gotland erhåller hjälp av staten till sin sjukvård,
önskemålet från landstingets sida i fråga om statens stöd är emellertid, att
med statshjälp uppbygges ett efter nutida begrepp fullgott centrallasarett
i Visby samt att landstinget därjämte erhåller bidrag av staten till driftsutgifterna
i sådan utsträckning, att innevånarna på Gotland icke få betala
mera per skattekrona för sin sjukvård än vad genomsnittet är för landet i
övrigt. Formerna för detta senare bidrag torde kunna utarbetas med anknytning
till det driftsbidragssystem som föreslagits av 1946 års statsbidragssakkunniga
i deras betänkande ar 1948 angående den slutna kroppssjukvården
(SOU 1948:48).
Visby den 27 februari 1950.
För Gotlands läns landstings förvaltningsutskott:
PER SVENSSON.
C. Stenström.