Statsutskottets utlåtande nr 69.
3
Nr 69.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag
för budgetåret 1950/51 till åtgärder för dövhetens
bekämpande.
(3:e avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under elfte huvudtiteln, punkterna
84 och 85, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
för budgetåret 1950/51 beräkna dels till Bidrag till anskaffande och drift
av hörapparater ett anslag av 60 000 kronor, dels ock till Bidrag till hörselfrämjandet
ett anslag av 40 000 kronor.
Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 86, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 17 februari
1950, föreslagit riksdagen att för budgetåret 1950/51 anvisa till Bidrag till
anskaffande och drift av hörapparater ett anslag av 100 000 kronor samt till
Bidrag till hörselfrämjandet ett anslag av 86 000 kronor.
1 :o) Bidrag till anskaffande och drift av hörapparater. Ifrågavarande
anslag är i riksstaten för innevarande budgetår uppfört med 60 000 kronor.
Hörselfrämjandets centralstyrelse har hemställt, att anslaget höjes med
177 000 kronor. Sedermera har centralstyrelsen i skrivelse den 19 december
1949 ansett denna höjning under vissa förutsättningar kunna reduceras till
130 000 kronor.
Enligt kommittén för dövhetens bekämpande beräknas icke mindre än
cirka 80 000—100 000 personer i landet lida av allvarligt nedsatt hörsel. Endast
en mindre del av dessa torde hittills ha erhållit hörapparater. Dessa förhållanden
återspeglas i den under de senaste åren synnerligen starkt markerade
ökningen av hörselfrämjandets konsultationsarbete. Antalet genom
densamma förmedlade apparater har ökat från 715 år 1946 till cirka 1 600
år 1949 och antalet s. k. hjälpfall (bidragsberättigade) under samma tid
från 193 till 745.
Av det för budgetåret 1949/50 anvisade anslaget, 60 000 kronor, måste
redan vid budgetårets ingång ett belopp av cirka 57 000 kronor disponeras
för att täcka då föreliggande balans på 327 bidragsberättigade ansökningar.
Vid utgången av samma budgetår beräknas en balans på cirka 670 bidragsberättigade
ansökningar komma att föreligga, vilket med ett genomsnittsbidrag
av 175 kronor per apparat motsvarar ett medelsbehov av omkring
117 000 kronor. Medelsbehovet för budgetåret 1950/51 har uppskattats till
4
Statsutskottets utlåtande nr 69.
i runt tal 120 000 kronor för ett beräknat antal av cirka 680 hjälpfall.
Enligt föreningens beräkningar skulle sålunda erfordras ett anslag om
sammanlagt (117 000 + 120 000) 237 000 kronor.
Goda förutsättningar anses emellertid föreligga att till nästa budgetår
få ut i marknaden en engelsk apparat, den s. k. medresco- eller standardapparaten.
Denna apparat har genom hörselfrämjandet utprovats på ett
stort antal hörselskadade, och erfarenheterna ha därvid varit övervägande
goda. Då priset, cirka 145 kronor, är väsentligt lägre än på övriga nu saluförda
apparater, kommer detta att påverka anslagsbehovet för nästa budgetår.
Med utgångspunkt från f. n. tillämpad praxis i fråga om bidragsgivningen,
d. v. s. i genomsnitt endast något över 40 procent av apparatpriset,
skulle detta — i fråga om den engelska apparaten — innebära ett
statsbidrag om cirka 60 kronor per apparat. Departementschefen har räknat
med att denna apparat kommer att förmedlas till omkring 65 procent
eller knappt två tredjedelar av antalet bidragssökande. Undersökningar
pågå vidare om möjligheterna att sänka priserna även på övriga hörapparater,
i anledning varav det statliga bidraget beräknas kunna sänkas från i
genomsnitt 175 kronor till cirka 160 kronor per apparat.
Med utgångspunkt härifrån har medelsbehovet för täckande av vid
utgången av budgetåret 1949/50 beräknad balans, 670 hjälpfall, beräknats
till 67 225 kronor. För att tillgodose det för budgetåret 1950/51 beräknade
behovet, 680 hjälpfall, skulle med motsvarande beräkningsgrunder erfordras
64 600 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet skulle i enlighet härmed
komma att uppgå till (67 225 + 64 600) 131 825 kronor eller i runt tal
130 000 kronor. Departementschefen räknar därvid med att bidrag till anskaffande
av hörapparat beräknas efter den billigaste apparat, som ur
förstärkningssynpunkt kan anses tillfredsställande. Såsom villkor för bidraget
förutsättes skola gälla, att apparaten utprovas genom hörselfrämjandet
eller, efter Kungl. Maj:ts bestämmande, genom annat lämpligt organ.
Departementschefen har vidare framhållit, att de döva och lomhörda,
vilka nu utgöra en betydande grupp bland de partiellt arbetsföra, om de
utrustas med goda hörapparater, lätt torde kunna hjälpas att bliva arbetsdugliga.
Den statliga bidragsverksamheten på detta område måste sålunda
— förutom ur sociala och humanitära synpunkter -— betraktas även såsom
ett led i den nu aktuella strävan att söka tillföra arbetsmarknaden ytterligare
arbetskraft. Med hänsyn härtill och till föreliggande, trots sträng behovsprövning
utomordentligt stora balans av bidragsberättigade ansökningar
tillstyrkes en höjning av anslaget. I nuvarande ekonomiska läge
har emellertid departementschefen icke kunnat förorda, att medel anvisas
för att täcka hela det för budgetåret 1950/51 förut angivna, till 130 000
kronor uppskattade medelsbehovet. Anslaget föreslås därför upptaget till
100 000 kronor, innebärande en höjning med 40 000 kronor i förhållande
till för innevarande budgetår för ändamålet anvisade medel. Denna medels
-
Statsutskottets utlåtande nr 69. 5
anvisning möjliggör icke att bidrag beviljas till kostnaderna för drift av
hörapparat.
Utskottet anser i likhet med departementschefen det angeläget, att personer,
som lida av allvarligt nedsatt hörsel, i största möjliga utsträckning
beredas möjligheter att anskaffa lämpliga hörapparater. Ur denna synpunkt
föreligga starka skäl för en ökning av här förevarande anslag, så att den
förefintliga balansen i fråga om bidragsberättigade ansökningar kan nedbringas.
Denna balans beräknas vid utgången av innevarande budgetår
uPPgå till 670 ansökningar. Utskottet vill vidare uttala sin tillfredsställelse
över att det till nästa budgetår beräknas komma ut i marknaden en för
flertalet hörselskadade lämplig hörapparat, vilken är avsevärt billigare än
de hittills saluförda typerna. Härigenom blir det möjligt, att med en förhållandevis
begränsad höjning av anslaget tillgodose ett betydligt ökat antal
bidragssökande, samtidigt som kostnaderna för den enskilde minskas.
Med hänsyn till att antalet bidragsansökningar på detta område undergått
en avsevärd ökning och kan beräknas komma att ytterligare stegras, anser
utskottet i likhet med departementschefen, att någon höjning av den f. n.
tillämpade bidragsprocenten icke bör företagas. Genom att billigare apparater
komma att tillhandahållas, torde även behovet av en bidragshöjning ha
minskat.
Under åberopande av det anförda får utskottet med tillstyrkande av
Kungl. Maj :ts förslag hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till anskaffande och drift
av hörapparater för budgetåret 1950/51 under elfte huvudtiteln
anvisa ett anslag av 100 000 kronor.
2:o) Bidrag till hörselfrämjandet. Ifrågavarande anslag är i riksstaten
för innevarande budgetår uppfört med 40 000 kronor.
Hörselfrämjandets centralstyrelse har hemställt, att anslaget höjes med
minst 60 000 kronor.
Departementschefen har anfört bl. a. följande:
I de båda närmast föregående årens statsverkspropositioner framhöll jag,
att den i olika former av hörselfrämjandet bedrivna verksamheten intimt
beröres av den utredning, som bedrives av den hösten 1947 tillkallade kommittén
för dövhetens bekämpande. Enligt meddelade direktiv skall kommittén
sålunda bl. a. undersöka möjligheterna att samordna de samhälleliga
åtgärderna på dövvårdens område, såväl i vad gäller det på forskning och
andra allmänna uppgifter inriktade arbetet som beträffande de enskilda
hjälpåtgärderna. Behovet och lämpligheten av att inrätta en central statlig
institution med uppgift bl. a. att tjäna såsom rådgivnings-, kontroll- och
samordningsorgan på detta område skall därvid prövas. För att föreningens
betydelsefulla verksamhet i avbidan på resultatet av nämnda utredning
skulle kunna bedrivas i önskvärd omfattning och enär statsbidraget icke
syntes tillräckligt för att tillgodose föreningens ökade administrationskostnader,
förordades i propositionerna en viss höjning av anslaget.
6
Statsutskottets utlåtande nr 69.
Vad som anförts i hörselfrämjandets nu föreliggande båda framställningar
ävensom av mig under hand inhämtade kompletterande uppgifter
visa, att föreningens verksamhet, framför allt dess konsultationsarbete, undergått
en ytterligare, starkt markerad ökning. Sålunda har det sammanlagda
antalet besökare, som år 1945 uppgick till 4 045, ökat från 8 507 år
1946 till 10 900 år 1949. Antalet besök under de utprovningsresor, som företagas
till olika sjukhus i landsorten, har under sistnämnda tid ökat från
1 886 till 3 029. År 1949 besöktes cirka 30 sjukhus. Från år 1946 till år 1949
har, såsom jag framhållit under föregående punkt, antalet förmedlade apparater
stigit från 715 till cirka 1 600 och antalet s. k. hjälpfall (bidragsberättigade)
från 193 till omkring 745. Föreningen har vidare framhållit,
att kravet på utprovningsarbetets utförande skärpts i så hög grad, att tiden
för varje utprovning fördubblats. Härtill kommer att, sedan Kungl. Maj:t
genom beslut den 2 december 1949 ställt ett belopp av 90 000 kronor ur allmänna
arvsfonden till föreningens förfogande för inköp av hörapparater
till barn och ungdom, ytterligare personal — minst en utprovare — erfordras
för fördelning av dessa medel.
Till följd av den utveckling av hörselfrämjandets verksamhet, som ägt
rum under år 1949, utvisa de preliminära beräkningarna över föreningens
inkomster och utgifter för samma år en brist på icke mindre än cirka
40 700 kronor. Enligt vad jag under hand inhämtat ha emellertid förmedlingsinkomsterna
vid stockholmscentralen visat sig överstiga det ursprungligen
beräknade beloppet med omkring 7 000 kronor, varför bristen torde
komma att stanna vid cirka 33 700 kronor. Under åren 1939—1949 utvisar
föreningens verksamhet en sammanlagd brist om cirka 63 000 kronor, vilken
kunnat täckas endast genom att taga i anspråk fondmedel. Ett sådant
förfaringssätt kan enligt föreningens uppfattning i längden icke fortgå, så
mycket mer som förlusterna vid en utökning av verksamheten måste beräknas
komma att stiga ytterligare.
För budgetåret 1950/51 ha hörselfrämjandets inkomster — inklusive förmedlingsprovisioner
— uppskattats till 73 980 kronor och utgifterna till
194 980 kronor. Föreningen har därvid förutsatt, att verksamheten skulle
utvidgas. För täckande av den brist på 121 000 kronor, som sålunda beräknas
uppkomma, har föreningen hemställt om bidrag med 100 000 kronor.
Såsom hörselfrämjandet framhållit, har inom priskontrollnämnden påbörjats
en utredning rörande möjligheterna att sänka hörapparatpriserna.
Enligt vad jag under hand inhämtat från nämnden avser denna att föreslå
bl. a., att det nuvarande provisionssystemet ersättes med en fast utprovningsavgift.
Denna avgift, vilken även hörapparatfirmorna efter genomförd
prissänkning skulle vara berättigade uttaga, skulle i enlighet med hörselfrämjandets
förslag utgå med 10 kronor för apparatutprovning och 5 kronor
för omprovning eller lurprovning. Då föreningens inkomster av förmedlingsprovisioner
under år 1949 uppgått till cirka 72 000 kronor och i utprovningsavgifter
beräknas komma att inflyta omkring 43 000 kronor, skulle
detta innebära en ökning av föreningens underskott med (72 000 — 43 000)
29 000 kronor. Vid oförändrad omfattning av verksamheten och med f. n.
utgående statsbidrag skulle det sammanlagda underskottet sålunda komma
att uppgå till (33 700 + 29 000) 62 700 kronor.
Enligt vad som framgår av tidigare lämnad redogörelse har svenska landstingsförbundet
förklarat, att landstingens inköpscentral skulle kunna åtaga
sig försäljning av hörapparater och att detta redan skett i fråga om den
engelska standardapparaten. Avsikten är att komplettera denna apparat
Statsutskottets utlåtande nr 69.
7
med andra märken. För att kunna få en grundval för framtida överväganden
rörande organisationen av utprovningsarbetet m. m. har vidare under
januari 1950 en försöksverksamhet påbörjats i Örebro län. Landstingen
avse att för utprovningsarbetet successivt utbilda särskilda befattningshavare.
Resultatet av de nämnda åtgärderna torde icke komma att i nämnvärd
utsträckning påverka hörselfrämjandets verksamhet under budgetåret
1950/51. Departementschefen anser sig därför böra tillstyrka en sådan höjning
av nu utgående bidrag, att föreningen kan fortsätta sin verksamhet i
ungefär oförändrad omfattning. Den ökning av uppkommande underskott,
som hänför sig till förmedlingsprovisionernas slopande, anses därvid böra
helt ersättas av statsmedel. Med hänsyn till osäkerheten rörande den framtida
utformningen av föreningens verksamhet anses medel icke nu böra anvisas
för täckande av hela den återstående delen av underskottet, 33 700
kronor. Departementschefen förordar, att hälften av nämnda belopp anvisas
för nästa budgetår. Därvid förutsättes, att föreningen söker utforma sin
verksamhet på sådant sätt att underskott i möjligaste mån undvikas.
I enlighet härmed skulle det sammanlagda medelsbehovet komma att
uppgå till (40 000 + 29 000 + 16 850) 85 850 eller i runt tal 86 000 kronor.
Utskottet. Frågan på vad sätt utprovning och förmedling av hörapparater
för framtiden bör bedrivas är f. n. föremål för övervägande inom kommittén
för dövhetens bekämpande. Vissa allmänna synpunkter på dessa spörsmål
ha redovisats i de i propositionen återgivna yttrandena. Härav framgår
bl. a., att överenskommelse träffats med svenska landstingsförbundet angående
bedrivande i Örebro län av försöksverksamhet på detta område efter
vissa särskilda riktlinjer. På grund av dessa förhållanden råder i viss mån
ovisshet rörande den framtida utformningen av hörselfrämjandets verksamhet.
I avvaktan på erfarenheter från nyssnämnda försöksverksamhet och
resultatet av kommitténs arbete bör emellertid föreningens verksamhet
fortsätta i ungefär oförändrad omfattning under nästkommande budgetår.
Av i propositionen lämnade uppgifter framgår, att föreningens ekonomi
under senare år i hög grad försämrats. Under åren 1939—1949 har uppstått
en sammanlagd brist på ca 63 000 kronor, varav 33 700 kronor belöpa på
1949. För nästkommande budgetår kan en ytterligare försämring beräknas
inträda genom att planer föreligga att slopa de provisioner, som f. n. tillkomma
föreningen vid förmedling av hörapparater. Å andra sidan skulle
tillkomma nya inkomster genom fasta utprovningsavgifter. Starka skäl
föreligga enligt utskottets mening för borttagandet av det nuvarande provisionssystemet.
Det synes emellertid skäligt, att föreningen beredes täckning
av statsmedel för härigenom minskade inkomster. Härför erfordras
ökning av statsbidraget med 29 000 kronor. Med hänsyn till vad departementschefen
anfört vill utskottet icke heller motsätta sig, att statsbidraget
8
Statsutskottets utlåtande nr 69.
ökas med ytterligare 17 000 kronor, motsvarande hälften av det beräknade
underskottet under budgetåret 1950/51. Utskottet vill emellertid samtidigt
understryka departementschefens uttalande, att föreningen bör utforma sin
verksamhet på sådant sätt, att underskott i möjlig mån undvikes.
Under åberopande av det anförda får utskottet, som ej heller i övrigt funnit
anledning till erinran mot Kungl. Maj :ts förslag, hemställa,
att riksdagen må till Bidrag till hörselfrämjandet för budgetåret
1950/51 under elfte huvudtiteln anvisa ett anslag av
86 000 kronor.
Stockholm den 14 april 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Närvarande: se under utlåtandet nr 68.