Statsutskottets utlåtande nr 55.
1
Nr 55.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående förvärv
av viss tidigare tyskägd gruvegendom m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.
(l:a avd.)
I propositionen nr 63 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 27 januari 1950,
föreslagit riksdagen att
dels godkänna ett genom det vid berörda statsrådsprotokoll fogat köpeavtal
gjort förvärv av viss gruvegendom m. m.,
dels till Aktieteckning i Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1949/50 under kapitalbudgeten, fonden för statens
aktier, anvisa ett investeringsanslag av 12 000 000 kronor,
dels ock besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti
för lån i mån av behov åt Aktiebolaget Statsgruvor till ett belopp av högst
8 000 000 kronor.
I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels en inom första kammaren av herr de Geer väckt motion (I: 367), vari
hemställts, att riksdagen under förutsättning att köpeavtalet beträffande de
tyskägda gruvorna godkännes av riksdagen måtte besluta,
att till aktieteckning i Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat II till riksstaten
för budgetåret 1949/50 under kapitalbudgeten, fonden för statens aktier,
anvisa ett investeringsanslag av 10 miljoner kronor,
att staten genom riksgäldskontoret skall ställa garanti för lån i mån av
behov åt Aktiebolaget Statsgruvor till ett belopp av högst 4 miljoner kronor,
att Aktiebolaget Statsgruvor icke erhåller någon driftsorganisation utan
att dess arbetsuppgifter begränsas till administration, övervakning, planläggning
samt underhandling och avslutande av legobrytningsavtal eller andra
uppgörelser beträffande de f. d. tyskägda gruvorna samt
att det uppdrages åt regeringen att avgöra, om icke vissa av de arbetsuppgifter,
som av gruvorganisationssakkunniga förutsatts skola ligga under ett
nytt ämbetsverk, med fördel kunde anförtros åt det statliga gruvbolaget;
dels en inom andra kammaren av herr Häckner m. fl. väckt motion (II:
446), vari hemställts, att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj :ts proposition
nr 63 angående förvärv av viss tidigare tyskägd gruvegendom, måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t begära förnyad utredning angående dessa gruvors
framtida ställning:
t Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 55 — 63.
2
Statsutskottets utlåtande nr 55.
dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Ewerlöf m. fl. (I: 368) och den andra inom andra kammaren av herr
Hjalmarson m. fl. (II: 447), i vilka hemställts, att riksdagen icke måtte godkänna
det vid propositionen nr 63 fogade köpeavtalet angående förvärv av
viss gruvegendom samt att riksdagen måtte avslå framställningen om därav
betingade anslag och lånegaranti.
I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna I: 367, II: 446 och II: 447.
Inledning.
Mot slutet av andra världskriget uppkom frågan, hur det skulle förfaras
med sådan i Sverige befintlig egendom, som tillhörde tyska medborgare
och offentliga eller enskilda institutioner i Tyskland. För att skapa erforderlig
kontroll över dylik egendom vidtogos från svensk sida olika åtgärder.
Bland annat utfärdades lagen den 29 juni 1945 (nr 522) om kontroll å
viss utländsk egendom m. m. Denna lag, den s. k. kontrollagen, öppnade
möjlighet för kontroll och övervakning av utländsk egendom i riket genom
skingringsförbud och kvarstad. I samband härmed anförtroddes olika
kontroll- och förvaltningsuppgifter åt en speciell administrativ myndighet,
flyktkapitalbyrån, och åt en nämnd med väsentligen judiciella funktioner,
restitutionsnämnden. Med stöd av kontrollagen infördes skingringsförbud
å tysk egendom i landet. Sedan det visat sig erforderligt att skapa
möjlighet för mer vittgående ingripanden, utfärdades lagen den 14 december
1945 (nr 885) om administration av vissa bolag m. m. Med stöd av
denna lag, den s. k. administrationslagen, kan offentlig administration anordnas
för svenskt aktiebolag eller annan juridisk person, vari finnes ett
bestämmande tyskt inflytande. Samtidigt ändrades kontrollagen, så att möjlighet
erhölls att försälja kvarstadsbelagd egendom. Genom särskild överenskommelse
med de västallierade regeringarna reglerades frågan hur de
tyska tillgångarna i Sverige skulle slutligt disponeras. Härutinnan torde få
hänvisas till propositionen nr 367 till 1946 års riksdag och riksdagens skrivelse
nr 555 samma år.
Bland svenska företag med dominerande tyska intressen intogo vissa mellansvenska
gruvbolag en betydande plats. Till dessa hörde Hörkens Gruvaktiebolag,
Håksbergs nya grufaktiebolag, Grufaktiebolaget Lekomberg,
Aktiebolaget Stollbergs grufvor och anrikningsverk, Stora Långviks grufveaktiebolag
samt Aktiebolaget nya Noragrufvorna. Samtliga dessa bolag
sattes år 1946 och 1947 under administration.
Med hänsyn icke minst till de naturtillgångar, som utgjorde gruvbolagens
huvudsakliga egendom, ansågs det böra tagas under övervägande, huruvida
det icke ur allmänna synpunkter vore önskvärt att företagen överfördes i
statlig ägo. För att förbereda en lösning av denna fråga uppdrog dåvarande
statsrådet Kock. jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj :t den 21 maj 1948,
åt särskilda sakkunniga att vid förhandlingar om gruvornas försäljning fö
-
Statsutskottets utlåtande nr 55
3
reträda staten som köpare och avgiva förslag om det bild, som staten enligt
affärsmässiga grunder kunde giva för företagen i fråga eller för vissa bland
dem. De sakkunniga skulle vidare utarbeta förslag hur ett affärsmässigt organiserat
statligt bolag för driften av gruvorna borde finansieras och konstrueras.
Den 29 januari 1949 avgåvo de sakkunniga, som antagit benämningen
tyskgruvekommittén, ett betänkande med utredning rörande gruvföretagen
i fråga. Betänkandet innehåller bland annat en värdering av de berörda bolagens
anläggningstillgångar. Dessas värde uppskattas av kommittén till ca
12 miljoner kronor per den 1 januari 1949. Omsättningstillgångar och leverantörsskulder
ha icke medtagits vid värderingen. Av särskilda skäl ha icke
heller medräknats några kostnader för en arbetarpensionering, fastän sådana
kostnader beräknades uppkomma efter ett statsförvärv av gruvorna.
I en den 10 juni 1949 dagtecknad skrift avgåvo generaldirektören ödeeri
och auktoriserade revisorn Rybeck förslag till kronans anbud å gruvegendomen.
Häri togs hänsyn till de förut nämnda pensions- och avvecklingskostnaderna
ävensom till sådant siffermaterial, som icke varit tillgängligt vid
tyskgruvekommitténs värdering. Resultatet av omräkningen blev, att ödeen
och Rybeck kommo fram till ett sammanlagt värde å anläggningstillgångarna
av cirka 10 miljoner kronor, vilken summa också föreslogs bli anbudssumma.
Av de två enskilda spekulanter, som beretts tillfälle att inkomma med anbud
å gruvegendomen, avgav endast det inom Jernkontoret bildade konsortiet
ett anbud. I detta erbjöds för anläggningstillgångarna per 1 april 1949
ett belopp av 4,5 miljoner kronor. I anbudet angavs att driften vid Håksberg
skulle omedelbart nedläggas, medan övriga gruvor skulle drivas av ett nybildat
bolag. För i samband med driftnedläggelsen eventuellt uppkommande
kostnader för sociala åtgärder förbehöll sig anbudsgivaren avdrag på köpeskillingen.
Sedan de två avgivna anbuden prövats, anbefallde Kungl. Maj:t den 2
september 1949 flyktkapitalbyrån att uppdraga åt administratörerna för de
sex gruvbolagen att i samråd med nuvarande direktören Alvar Lindencrona
upprätta avtal med företrädarna för svenska staten om försäljning av de
gruvor, som ägdes av de sex gruvbolagen, jämte annan bolagen tillhörig
egendom av betydelse för gruvdriften.
Efter förhandlingar mellan bolagens administratörer samt ödeen och Rybeck
upprättades förslag till avtal om överlåtelse till svenska staten av
denna egendom. I skrivelse den 14 september 1949 hemställde flyktkapitalbyrån,
att Kungl. Maj:t måtte godkänna det upprättade avtalsförslaget.
Genom beslut den 16 september 1949 godkände Kungl. Maj :t, att avtal om
överlåtelse till kronan av ifrågavarande gruvor in. in. upprättades i enlighet
med förslaget samt bemyndigade Ödeen och Rybeck att å kronans vägnar
under förbehåll om riksdagens bifall till kronans förvärv underteckna
avtalet. Samma dag upprättades avtal i enlighet med förslaget och Kungl.
Maj :ts beslut.
Då flera frågor om formerna för gruvornas drift, finansiering och admi -
4
Statsutskottets utlåtande nr 55.
nistration behövde ytterligare utredas, uppdrog statsrådet Kock, jämlikt bemyndigande
av Kungl. Maj :t den 4 augusti 1949, åt särskilda sakkunniga
att verkställa utredning i ämnet.
Den 21 november 1949 överlämnade de sakkunniga, som antagit benämningen
gruvorganisationskommittén, ett delbetänkande med förslag rörande
ett statligt gruvaktiebolag för tyskgruvorna.
Gruvor och malmtillgångar.
De brytvärda fyndigheter, som tillhöra de förut nämnda sex gruvbolagen,
ha av tyskgruvekommittén sammanförts till lämpliga drifttekniska enheter.
Till dessa enheter ha dessutom hänförts vissa närliggande, ej brytvärda
fyndigheter. De driftenheter, som kommittén sålunda kommit fram
till, äro följande.
1) Håksbergsgruvorna, belägna norr och nordost om Ludvika och omfattande
dels
Håksbergszonen med Iviks-, Ickorrbotten-, Håksbergs-, Källbotten-,
Gräsbergs- och Torrstensbergsfälten med sammanlagt 112 utmål;
dels Lekombergszonen med Lekombergs-, Sörviks-, Gussjöbergs-, Dammgruve-
och Laggaruddsfälten med sammanlagt 31 utmål;
dels ock Stollbergszonen med Stollbergs-, Dammbergs- och Svartbergsfälten
med sammanlagt 39 utmål.
2) Starkgruvorna, belägna inom Norbergs municipalsamhälle och omfattande
Eskilbacks-
och Karlvagnsfälten med sammanlagt 16 utmål.
3) Intrångsgruvorna, belägna nordost om Hedemora och omfattande
Intrångsfältet, Middagsgruvan, Jelkgruvan och Bensåsfältet med sammanlagt
12 utmål.
Sammanfattningsvis kan enligt tyskgruvekommittén sägas, att de nu ifrågavarande
sex gruvbolagens malmtillgångar representera en betydande del,
inemot 15 procent, av de mellansvenska järnmalmstillgångarna och att däri
ingående manganjärnmalmer utgöra omkring 28 procent av vårt lands samlade
mangantillgångar samt att bland annat blymalmerna äro av viss betydelse.
Tyskgruvekommitténs utredning.
Tyskgruvekommittén har efter en undersökning av de berörda företagens
fyndigheter, anläggningar, drift och ekonomi framlagt ett tekniskt, ekonomiskt
och organisatoriskt underlag för bedömandet av frågan om ett statsövertagande
av tyskgruvorna.
I enlighet med direktiven för utredningen har utgångspunkten för kommittén
varit, att gruvorna efter ett statsförvärv skulle drivas av ett statligt
aktiebolag. Kommittén har, såsom tidigare nämnts, gjort en bedömning av
Statsutskottets utlåtande nr 55.
5
vilka gruvor som kunna anses vara brytvärda och vid sina kalkyler sammanfört
de brytvärda gruvorna och vissa närbelägna icke brytvärda fyndigheter
till lämpliga driftsenheter. Härutinnan torde få hänvisas till propositionen,
s. 5—7.
Såsom ett led i sina kalkyler har tyskgruvekommittén företagit beräkningar
rörande den lämpliga omfattningen av driften och rörande
brytningstiden vid de gruvor, som kommittén funnit brytvärda. Härutinnan
hänvisas till propositionen, s. 8 och 9.
Såsom underlag för sina beräkningar har tyskgruvekommittén vidare
gjort en uppskattning av det rörelsekapital och det
kapital för investeringar, som erfordras efter ett
förvärv av gruvorna. Enligt kommitténs beräkning bör rörelsekapitalet
utgöra hälften av de totala rörliga kostnaderna för malmbrytningen.
Då dessa av tyskgruvekommittén beräknats till ungefär 10 miljoner
kronor före limonitbrytningens igångsättande, har kommittén funnit behov
föreligga av ett rörelsekapital av 5 miljoner kronor. Efter påbörjandet
av nyssnämnda brytning beräknas behovet av rörelsekapital växa till 6 miljoner
kronor.
Kapitalbehovet för andra nyanläggningar än bostäder uppskattas av tyskgruvekommittén
till 7,614 miljoner kronor.
Tyskgruvekommittén har vidare räknat med ett visst kapitalbehov för
modernisering m. m. av bostäderna vid gruvorna. Kommittén anser, att ett
belopp av 0,35 miljon kronor kräves för modernisering av bostäder, inklusive
uppförande av ungkarlshotell i Håksberg. Erforderliga kostnader för nya
bostäder uppskattas till i runt tal 8,8 miljoner kronor. Kommittén räknar
därvid med en subvention av tio procent av byggnadskostnaderna eller alltså
ett belopp av 0,9 miljon kronor.
Det totala kapitalbehov för investeringar, som tyskgruvekommittén i sina
kalkyler räknar med, utgör 4,36 miljoner kronor för limonitmalmsbrytning
och (7,614 — 4,36 + 0,35 =) 3,604 miljoner kronor för andra ändamål eller sammanlagt
7,964 miljoner kronor.
Det sammanlagda värdet å anläggningstillgångarna vid
gruvfälten har av tyskgruvekommittén uppskattats till i runt tal 12 miljoner
kronor. Denna summa kan enligt kommittén läggas till grund för bedömandet
av vad som skall vara en rimlig köpeskilling för gruvorna.
Förefintliga omsättningstillgångar och leverantör sskulder
äro icke medtagna i tyskgruvekommitténs värderingar.
Till särskild behandling har tyskgruvekommittén upptagit frågan om a rbetare
pensioner. Kommittén framhåller därvid, att den vid sina beräkningar
icke tagit hänsyn till dessa kostnader.
Det av tyskgruvekommittén beräknade sammanlagda kapitalbehovet före
ett igångsättande av limonitmalmsbrytning i Stollberg uppgår till ett belopp
av cirka 20,6 miljoner kronor, fördelat på följande poster.
6
Statsutskottets utlåtande nr 55.
Milj. kr.
Drifts- och realisationsvärde för anläggningarna .................. 12,o
Rörelsekapital ................................................ 5.o
Kapital för investeringar........................................ 3,604
20,604
Limonitmalmsbrytningens igångsättande skulle föranleda behov av ytterligare
1 miljon kronor i rörelsekapital och 4,36 miljoner kronor för nyanläggningar.
Vad angår finansieringen av kapitalbehovet för ett statligt
aktiebolag för övertagande av tyskgruvorna anser tyskgruvekommittén,
att inköps- och rörelsekapitalet torde böra inrymmas i aktiekapitalet, medan
återstående kapital anses kunna åtminstone till en början finansieras genom
lån med säkerhet i anläggningstillgångarna. Skall limonitmalmsbrytning
igångsättas, kan det enligt kommittén måhända visa sig lämpligare att
verkställa en utökning av aktiekapitalet. Tyskgruvekommittén kommer så
fram till ett från början erforderligt aktiekapital av 17 miljoner kronor.
Emellertid torde enligt kommittén en viss nedräkning av aktiekapitalet
under den tid anläggningarna vid Starkgruvorna och Håksberg uppföras
kunna vara motiverad. Det har därför synts kommittén lämpligt, att aktiekapitalet
bestämmes till lägst 10 miljoner och högst 30 miljoner kronor.
Köpeavtalet.
Härutinnan hänvisas till s. 13 och 14 samt 38—41 i propositionen.
Gruvorganisationskommitténs utredning och förslag rörande
tyskgruvorna.
Gruvorganisationskommittén har till en början gjort en närmare beräkning
av den köpeskilling, som staten enligt köpeavtalet skall erlägga
för gruvorna och annan genom avtalet förvärvad egendom.
Den sammanlagda köpeskillingen för den gruvegendom m. m., som staten
enligt köpeavtalet skall övertaga den 1 april 1950, utgör enligt kommitténs
uppskattning 12,26 miljoner kronor, varav i anläggningstillgångar 8,30 miljoner
kronor och i omsättningstillgångar 3,96 miljoner kronor, därvid avdrag
gjorts för skulder med 1,99 miljon kronor.
Gruvorganisationskommittén har vidare gjort en beräkning av det rörelsekapital
och det kapital för investeringar i anläggningar, som kommer att
erfordras sedan staten övertagit tyskgruvorna. Såsom grundval för denna
uppskattning har kommittén gjort vissa antaganden om den framtida
driftens form och omfattning. I samband härmed har kommittén
understrukit, att dess bedömanden i dessa frågor icke få i något hän
-
Statsutskottets utlåtande nr 55.
7
seende binda den blivande företagsledningen, på vilken det enligt kommitténs
mening bör ankomma att ingående pröva dessa frågor.
Vad angår formen för driften har kommittén anfört, att staten har möjlighet
att antingen själv driva gruvorna eller att låta något enskilt företag
helt eller delvis övertaga gruvdriften under legodrifts- eller arrendeform.
Vid uppskattningen av kapitalbehovet har emellertid kommittén förklarat
sig bortse från driftformen och beräknat det erforderliga kapitalet såsom
om gruvorna helt komma att drivas i egen regi.
Beträffande driftens omfattning vid de olika gruvorna uttalar kommittén,
att det är vanskligt att för närvarande förutse vad som kommer att
vara lämpligt vid den framtida tidpunkt, då företagsledningens ställningstaganden
skola ske. Å ena sidan bör enligt kommittén kapitalbehovet icke
bedömas så försiktigt, att företagsledningen — för det fall att den skulle
finna en mera omfattande drift motiverad — hindras av att alltför ringa
driftkapital ställts till dess förfogande. Å andra sidan har det synts kommittén
vara av vikt att icke pålägga företaget större kapitalomkostnader
än som svara mot den omfattning av verksamheten, som företagsledningen
kan komma att finna motiverad. Från dessa utgångspunkter har gruvorganisationskommittén
även i sådana fall, då ett nedläggande av brytningen
eller en drift av mindre omfattning i och för sig ansetts väl motiverad, ändock
vid beräkningen av kapitalbehovet antagit att drift kommer att äga
rum, respektive att driften får en viss större omfattning. En förutsättning
härför har dock varit, att drift av ifrågavarande omfattning kan anses ekonomiskt
försvarbar under ej alltför ogynnsamma antaganden beträffande
prisutveckling och avsättningsmöjligheter. I fall då osäkerhet rått om nyssnämnda
faktorer eller om möjligheten att åvägabringa en snar och ekonomisk
lösning av viktiga tekniska problem har kommittén, enligt vad den
själv förklarar, varit mycket försiktig i sina antaganden om upptagande av
ny eller utvidgning av pågående brytning.
Kommittén har med utgångspunkt från vissa närmare angivna antaganden
rörande driftens form och omfattning vid de olika gruvorna (se s. 16—19 i
propositionen) företagit en beräkning av det rörelsekapital
och det kapital för investeringar i anläggningar,
som kräves sedan staten övertagit gruvorna. Ifråga
om det erforderliga rörelsekapitalet erinrar kommittén om att köpeskillingen
för omsättningstillgångarna (malmlager, materiallager och kundfordringar)
beräknats till sammanlagt 5,ds miljoner kronor och att dessa beräkningar
bygga på uppgifter, som inhämtats från företagens nuvarande ledning.
Enligt kommitténs antaganden kommer driften i förhållande till nuvarande
omfattning att ökas vid Håksberg men vid övriga gruvor bli i huvudsak
av oförändrad omfattning. Detta torde enligt kommittén, såvitt nu kan
bedömas, icke i nämnvärd grad inverka på det erforderliga rörelsekapitalet.
Kommittén har därför ansett sig kunna uppskatta detta till i runl lal 6 miljoner
kronor.
Kapitalbehovet för nyanläggningar och kompletteringar av nuvarande
8
Statsutskottets utlåtande nr 55.
driftanläggningar samt förberedelsearbeten under jord beräknades av tyskgruvekommittén,
för Håksbergszonens del till sammanlagt cirka 1 miljon
kronor. Gruvorganisationskommittén framhåller, att vissa av nyssnämnda
kommitté förutsatta anskaffningar m. in. till stor del kommit till stånd, men
att vissa ytterligare utbyggnader planerats och delvis genomförts samt att
vid tillträdet den 1 april 1950 kunna antagas återstå vissa arbeten och anskaffningar,
som antingen bundits genom beställningar eller eljest kunna
betraktas som nödvändiga. Efter en granskning av den nuvarande företagsledningens
planer har gruvorganisationskommittén uppskattat kapitalbehovet
för de vid tillträdet återstående arbetena och anskaffningarna till sammanlagt
0,65 miljon kronor. Härtill kommer enligt kommittén ett kapitalbehov
av 0,5 miljon kronor för fortsatt bedrivande av igångsatta förberedelsearbeten
under jord. Totalt uppskattar således kommittén kostnaderna
för anläggningar och anskaffningar samt förberedelsearbeten under jord
inom Håksbergszonen till i runt tal 1,2 miljon kronor. Kommittén framhåller,
att härutöver behov kan uppstå av vissa personal- och hjälpanläggningar
samt anskaffningar för rationalisering. Kommittén har emellertid
icke medräknat dessa behov, då de äro avhängiga av den takt, i vilken en
eventuell utvidgning av driften vid Håksberg kan ske.
I fråga om kapitalbehovet för nyanläggningar i Stollberg framhåller gruvorganisationskommittén,
att vissa av tyskgruvekommittén förutsedda arbeten
därstädes i stor utsträckning redan utförts, varför endast smärre belopp
erfordrades till ifrågavarande arbeten. Gruvorganisationskommittén anser
emellertid vissa ytterligare ombyggnader och anskaffningar vara erforderliga.
Det sammanlagda kapitalbehovet för anläggningar i Stollberg uppskattas
av kommittén till cirka 0,6 miljon kronor. Samtidigt framhålles, att även här
torde förefinnas behov av personal- och hjälpanläggningar, vilkas utförande
enligt kommittén dock bör bli beroende av huruvida fortsatt drift kommer
till stånd efter utbrytandet av den nuvarande blymalmen. Något kapitalbehov
härför har kommittén icke upptagit. I motsats till tyskgruvekommittén
har gruvorganisationskommittén icke beräknat något kapitalbehov för limonitmalmsbrytning.
Detta sammanhänger med att gruvorganisationskommittén
av tekniska och ekonomiska skäl icke räknat med någon sådan brytning
i Stollberg.
För Starkgruvornas del har gruvorganisationskommittén utgått från en
betydligt mindre omfattning av driften än tyskgruvekommittén antagit. Enligt
gruvorganisationskommitténs uppfattning erfordras sålunda allenast kapital
för vissa anläggningar till rationalisering av driften. Kapitalbehovet
härför uppskattas av kommittén till 0,2 miljon kronor.
Då för övriga gruvor något behov av kapital för nyanläggningar och kompletteringar
av nuvarande driftanläggningar samt förberedelsearbeten under
jord icke anses föreligga, beräknar gruvorganisationskommittén det sammanlagda
kapitalbehovet för nu nämnda ändamål till 2 miljoner kronor.
Gruvorganisationskommittén har vidare räknat med ett behov av kapital
för undersökningsarbeten. De sammanlagda kostnaderna härför uppskattas
Statsutskottets utlåtande nr 55.
9
av gruvorganisationskommittén mycket schematiskt till 3 miljoner kronor.
Detta kapitalbelopp bör emellertid enligt kommittén icke i sin helhet medräknas
i detta sammanhang, enär kommittén förutsatt att i framtiden medel
skulle löpande avsättas för undersökningsarbeten. Med hänsyn till hittills
försummade arbeten och framför allt den forcering, som den begränsade
brytningstiden i Stollberg nödvändiggör, torde emellertid under den
första tiden eventuellt särskilda medel krävas för ändamålet. Storleken av
det sålunda erforderliga kapitalet har kommittén bedömt till i runt tal 1
miljon kronor.
För modernisering av bolagens bostadsbestånd har gruvorganisationskommittén
räknat med ett betydande kapitalbehov. Kommittén omnämner, att
bolagen förfoga över sammanlagt 766 bostadslägenheter med cirka 1 500
rumsenheter. Huvudparten av lägenheterna eller cirka 53 procent äro enrumslägenheter.
Enligt vad kommittén uppgiver sakna cirka 48 procent av
bostäderna vatten och avlopp och endast ungefär 40 procent äro fullt moderna.
På grundval av en expertundersökning har gruvorganisationskommittén
uppskattat kostnaderna för erforderliga moderniseringar av bostadsbeståndet
till ca 2,8 miljoner kronor.
Gruvorganisationskommittén har vidare funnit''behov föreligga av uppförande
av nya bostäder. Kostnaderna härför utom ungkarlsbostäderna ha beräknats
till ca 3,3 miljoner kronor. Kommittén anser emellertid, att denna
post icke bör betraktas som en med frågan om gruvdriftens övertagande
ovillkorligt sammanhängande kapitalutgift utan snarare som ett led i statens
allmänna stöd till utökning och förbättring av bostadsbeståndet.
En annan fråga, som berörts av gruvorganisationskommittén i samband
med uppskattningen av kapitalbehovet, är frågan om de anställdas pensionering.
Kommittén har därvid kommit till det resultatet, att något särskilt
kapitalbehov för pensionsändamål icke nu behöver upptagas.
Det sammanlagda kapitalbelopp, som enligt gruvorganisationskommitténs
beräkningar erfordras vid statens övertagande av tyskgruvorna eller
inom en begränsad tid därefter, framgår av följande tabell.
Milj. kr
Förefintliga anläggningstillgångar .............................. 8,3
Malm- och materiallager samt övriga rörelsemedel................ 6,o
Fullföljande av igångsatta anläggningsarbeten.................... 2,o
Eftersatta undersökningsarbeten ................................ l,o
Reparation och modernisering av bostadsbeståndet .............. 2,8
Nybyggnad av bostäder ...................................... 3,3
23,4
Sedan gruvorganisationskommittén framräknat det sammanlagda kapitalbehovet,
har kommittén diskuterat finansieringsfrågan. Härvid
har kommittén enligt direktiven för utredningen utgått från att gruvorna
efter statsövertagandct skola drivas av ett statligt aktiebolag. Såsom omnämnts
i det föregående har kommittén ansett, att posten till nybyggnad av
10
Statsutskottets utlåtande nr 55.
bostäder icke bör medräknas i detta sammanhang. Avsikten är att kapitalbehovet
för detta ändamål skall finansieras efter samma linjer, som gälla
för den allmänna bostadsförsörjningen. Det kapitalbehov, som kommittén
i sitt finansieringsförslag utgått från, utgör således (23,4 — 3,3 =) 20,i miljoner
kronor, vilket belopp avrundats till 20 miljoner kronor.
I den mån ifrågavarande kapital beräknas vara konstant bundet i bolagets
rörelse, bör det enligt gruvorganisationskommittén principiellt ha karaktären
av eget kapital. I den mån däremot som kapitalbehovet kan beräknas
variera och i synnerhet för det fall att osäkerhet nu kan råda därom,
huru stort kapital som för visst ändamål kan visa sig erforderligt, bör
enligt kommittén låneformen i princip föredragas för att möjliggöra en anpassning
av kapitalet till det aktuella behovet och därmed icke belasta driften
med högre förräntningskostnader och dylikt än nödvändigt.
I finansieringsfrågan anför kommittén vidare bland annnat följande.
Vid bedömande av finansieringsfrågor i detta speciella fall, då det gäller
ett helt statsägt företag, tillkomma utöver vad som ovan anförts nya och
särskilda omständigheter. Då såväl aktiekapital som lån åtminstone vid
bolagets start komma att i sin helhet tillskjutas av staten och då staten
trots bolagsformen i realiteten ej torde kunna undandraga sig obegränsad
ekonomisk ansvarighet, torde skillnaden mellan eget kapital och främmande
kapital vara uteslutande formell. Det synes oss således ur denna synpunkt
vara ganska likgiltigt om aktiekapitalets andel av totalkapitalet är
större eller mindre. Viktigare därvid torde ur bolagets synpunkt vara att
kapitalet i så liten utsträckning som är möjligt och ur andra synpunkter
lämpligt bindes i ett fast aktiekapital.
Från dessa utgångspunkter har gruvorganisationskommittén i finansieringsfrågan
kommit fram till det resultatet, att det nya bolagets eget kapital
icke bör sättas högre än till omkring 12 miljoner kronor. Med hänsyn
bland annat till att bolaget skall övertaga en i gång varande rörelse har det
synts kommittén vara skäl att bolaget redan från början erhåller en reservfond.
Enligt kommittén bör detta lämpligen ske genom att aktierna betalas
till en överkurs av förslagsvis 20 procent, varigenom fonden genast skulle få
den i aktiebolagslagen angivna omfattningen. Kommittén föreslår sålunda,
att bolaget skall erhålla ett aktiekapital av 10 miljoner kronor och en på
nyss angivet sätt bildad reservfond av 2 miljoner kronor.
Återstående kapitalbehov varom i detta sammanhang är fråga, i runt tal
8 miljoner kronor, bör enligt kommittén täckas genom lån, som förräntas
efter sedvanlig ränta och amorteras. Kommittén föreslår, att staten genom
riksgäldskontoret skall ställa garanti i mån av behov för lån åt bolaget till
högst nyssnämnda belopp.
Gruvorganisationskommittén har slutligen behandlat frågan om bi 1 d a ndet
och organisationen av det statliga bolaget för driften
av tyskgruvorna. Enligt kommitténs förslag skola stiftarna utgöras av
staten samt de statliga gruvbolagen Mertainens grufaktiebolag och Ruotivare
grufaktiebolag. De sistnämnda bolagen skulle teckna vardera en aktie
och som lån erhålla härför erforderliga medel. Kommittén har uppgjort för
-
Statsutskottets utlåtande nr 55.
11
slag till bolagsordning för det nya bolaget. Enligt detta skulle bolaget benämnas
Aktiebolaget Statsgruvor och ha till ändamål att idka gruvrörelse
jämte annan därmed förenlig teknisk, industriell eller kommersiell verksamhet.
Aktiekapitalet bestämmes i den föreslagna bolagsordningen till
lägst 8 och högst 24 miljoner kronor. Styrelsen skulle bestå av tre ledamöter
och hava sitt säte i Håksberg.
Särskilt yttrande har avgivits av kommittéledamoten Bengtson.
Denne framhåller bland annat, att det på den korta tid, som stått till kommitténs
förfogande, icke varit möjligt att uppgöra en räntabilitetskalkyl.
Under sådana förhållanden och särskilt med hänsyn till de stora ekonomiska
riskerna vid all gruvhantering samt de betydande förluster som varit
förenade med den hittillsvarande driften vid vissa av gruvorna — vid
Håksberg m. fl. gruvor cirka 60 miljoner kronor — anser reservanten att
större kapital för närvarande icke bör investeras i det nya bolaget än som
erfordras för förvärvet och rörelsens bedrivande under två år. Reservanten
räknar med att den blivande bolagsledningen hösten 1951 bör kunna framlägga
planer för och kalkyler över den framtida driften. Först då sådant
material föreligger är det enligt reservantens mening möjligt att slutgiltigt
taga ställning till företagets finansiering.
Beträffande driftens form framhåller reservanten att betydande fördelar
skulle kunna vinnas genom utarrendering eller legodrift av en eller flera
av gruvorna. Såsom lämpade för en utarrendering omnämner reservanten
särskilt Intrånget och Starkgruvorna. Beträffande Sörviksgruvan synes det
reservanten mera tveksamt om en utarrendering kan ske. Det förefaller
vidare reservanten möjligt att något av de företag, som disponera blysmältverk,
skulle vara villigt att arrendera undersökningsarbetena i Stollberg
samt brytningen av blymalmen därstädes på för staten fördelaktiga villkor.
Om arrendeavtal som nu sagts skulle visa sig genomförbara, vinnes enligt
reservanten att arrendatorerna skulle svara för betydande delar av det erforderliga
kapitalet och statens insats begränsas samtidigt som staten genom
arrendeavgifterna skulle få en viss garanterad inkomst även under
lågkonjunkturer och statens risk sålunda i hög grad begränsas.
Beträffande driftens omfattning vid Håksberg har reservanten anmält
större tveksamhet än kommittémajoriteten. Han är visserligen ense med
majoriteten om att kostnaderna per ton slig komma att gå ned i samband
med den planerade ökningen av brytningen till 400 000 ton per år, men han
anser avsättningsmöjligheterna för de stora sligmängder, som enligt detta
program skulle produceras, vara minst sagt tvivelaktiga. Utan att vilja föregripa
de utredningar, som komma att utföras av den blivande bolagsledningen,
anser reservanten att man för närvarande obetingat måste räkna
med att Håksbergsfältet snarast möjligt måste nedläggas. De ur social synpunkt
ogynnsamma verkningarna härav skulle enligt reservanten kunna
elimineras genom lämpliga motåtgärder. Stora delar av arbetarstammen
syntes sålunda kunna få arbete vid Stollberg eller vid andra gruvor i närbeten
och de övriga kunna absorberas av industrier i trakten.
12
Statsutskottets utlåtande nr 65.
Från sina utgångspunkter har reservanten gjort en beräkning av bolagets
kapitalbehov under de två första åren, d. v. s. för den tid som han ansett
den nya bolagsledningen behöva för att upprätta planer för och kalkyler
över den framtida driften. Han har därvid enligt följande uppställning
kommit fram till ett kapitalbehov av 15 miljoner kronor.
Milj. kr.
För inlösen av tillgångar .................. 12,2å
För fullföljande av påbörjade investeringar .... 2,oo
För modernisering av bostäder .............. 0,40
Avrundning ............................... 0,34
15,oo
Av uppställningen framgår, att reservanten beräknat köpeskillingen till
samma belopp som kommittémajoriteten eller 12,26 miljoner kronor. Något
ytterligare rörelsekapital har han icke ansett erforderligt under tvåårsperioden.
För fullföljande av påbörjade investeringar har han räknat med samma
kapitalbehov som majoriteten. Det för modernisering av bostäder upptagna
beloppet av 0,4 miljon kronor avser bostäder i Stollberg. Något ytterligare
kapitalbehov för bostadsändamål har han icke förutsett under ifrågavarande
tid. Något särskilt kapitalbehov för undersökningsarbeten har han
icke heller beräknat för tiden i fråga.
Förutnämnda kapitalbehov av 15 miljoner kronor bör enligt reservanten
finansieras genom ett aktiekapital av 10 miljoner kronor och statligt garanterade
lån å 5 miljoner kronor.
Beträffande yttranden över gruvorganisationskommitténs förslag får utskottet
hänvisa till s. 25—30 i propositionen.
Departementschefen.
Den tidigare tyskägda gruvegendom, varom här är fråga, utgör en ej oväsentlig
del av de mellansvenska malmtillgångarna. Enligt tyskgruvekommittén
torde inemot 15 procent av Mellansveriges järnmalm ingå i dessa
fyndigheter. De olika gruvornas brytvärde varierar i betydande grad. Sålunda
synas Håksbergsgruvorna — omfattande zonerna Håksberg, Lekomberg
och Stollberg — Starkgruvorna och Intrångsgruvorna till väsentliga delar
kunna betraktas som i och för sig brytvärda, under det att övriga fyndigheter
torde sakna aktuellt värde. På kort sikt synes framför allt brytningen
av blymalm i Stollberg kunna ge ett gott ekonomiskt resultat. Stollbergsfältet
innehåller emellertid därjämte en betydande fyndighet av manganjärnmalm,
vars manganinnehåll uppskattas till ej mindre än 28 procent av landets
totala tillgång av denna metall. En utvinning av denna malm är emellertid
ej möjlig förrän vissa tekniska problem i samband med brytningen
och vidarebehandlingen lösts, vilket torde förutsätta tidskrävande och rela
-
Statsutskottets utlåtande nr 55.
13
tivt kostsamma förarbeten. Vad beträffar Håksbergsfältet, som är det kvantitativt
mest omfattande, har gruvorganisationskommittén diskuterat lönsamheten
av en fortsatt brytning och kommit till det resultatet, att endast en
betydande ökning av produktionen skulle kunna medföra ett ekonomiskt
mer gynnsamt resultat. Den nuvarande brytningen utnyttjar nämligen blott
delvis produktionsanläggningarna, varför de fasta kostnaderna bli förhållandevis
höga.
Det får anses vara ett berättigat intresse, att dessa malmtillgångar utnyttjas
på det sätt och i den omfattning, som ur samhällelig synpunkt är
önskvärt. Det skulle onekligen vara mindre lyckligt om endast den för den
närmaste framtiden mest lönande brytningen verkställdes med eftersättande
av kraven på en mera långsiktig planering. En sådan bör i första rummet
innebära att undersökningar av de olika fyndigheternas verkliga omfattning
ske jämsides med den normala brytningen. Dessa undersökningar
få sedan bilda underlaget för fastare utformade brytningsplaner och ekonomiska
kalkyler. Under åtminstone de senaste 10 åren ha undersökningsarbetena
och malmletningen vid dessa fyndigheter av olika skäl blivit eftersatta,
under kriget på grund av forcering av malmbrytningen framför allt
vid de mest givande fyndigheterna och därefter på grund av kapitalbrist.
Det är givet att en sådan inriktning av företagsdriften vid utnyttjandet av
viktiga naturtillgångar måste ur mera allmänna synpunkter innebära en allvarlig
brist. Risk föreligger att man handlar planlöst och fortsätter brytningen
efter linjer som på längre sikt äro olämpliga.
Särskilt angeläget synes vara att Stollbergs blymalms- och manganjärnmalmstillgångar
utforskas. Beträffande manganjärnmalmen tillkommer att
lösa de nyss antydda tekniska problemen i samband med brytningen och
vidarebehandlingen. Det torde vara synnerligen tveksamt om en enskild
gruvägare kan förutsättas vilja påtaga sig de kostnader som skulle förorsakas
av här avsedda undersöknings- och forskningsarbeten.
Om ifrågavarande gruvfyndigheter skulle överlåtas till enskilt företag,
kunde vidare tänkas att fyndigheterna så småningom åter skulle bliva uppdelade
på olika ägare. En splittring av äganderätten till dessa betydande tillgångar
skulle i framtiden kunna innebära viss olägenhet. Planeringen av
såväl undersökningsarbetena som driften på längre sikt skulle troligen icke
kunna läggas upp efter rationella linjer på samma sätt som om äganderätten
bibehålies på en hand.
Ytterligare må framhållas att vid gruvorna vissa sociala och kanske även
arbetsmarknadsmässiga problem kunna uppstå. Det synes icke oberättigat
att antaga att möjligheterna att lösa dessa på ett för alla parter godtagbart
sätt kunna förväntas bli större med staten som ägare till gruvorna.
Det har på grund av de olika omständigheter, som nu antytts, och med
hänsyn till de betydelsefulla värden i svenska naturtillgångar, som det här
är fråga om, framstått som naturligt att då de tyskägda gruvorna utbjödos
till försäljning, staten vid sidan av enskilda företag skulle avgiva anbud på
gruvorna.
14
Statsutskottets utlåtande nr 55.
Beträffande det från statens sida avgivna anbudets ocli den på anbudssumman
grundade preliminärt avtalade köpeskillingens beräkning må följande
framhållas. Till grund för anbudet låg i första hand den värdering
som tyskgruvekommittén samt därefter Ödeen och Rybeck verkställt. Härvid
bedömdes visserligen alla de fem gruvkomplexen Håksberg, Lekomberg,
Stollberg, Starkgruvorna och Intrångsgruvorna som till väsentliga delar
brytvärda, men endast Stollberg ansågs visa sådan lönsamhet, att därpå
borde baseras en beräkning av ett driftvärde. För samtliga övriga gruvor
räknade man sålunda icke med något värde av fyndigheten utan endast med
vad som antogs med säkerhet kunna erhållas för fastigheter, anläggningar
och utrustning, därest driften nedlades och egendomen realiserades. Gruvorganisationskommittén
påvisar emellertid att driften vid Lekomberg, Starkgruvorna
och Intrånget för närvarande lämnar ett i huvudsak tillfredsställande
ekonomiskt resultat. Reservanten i kommittén anser dessutom att
åtminstone de två sistnämnda gruvorna skulle kunna utarrenderas. Detta
torde innebära, att driftsresultatet anses kunna ej blott bära arrendeavgiften
till staten utan även medgiva amortering och förräntning av det av
arrendatorn tillskjutna kapitalet. Den till grund för statens anbud liggande
värderingen synes sålunda vara försiktig.
I det ursprungligen angivna värdet gjordes vissa reduceringar i samband
med beräkning av den summa, statens anbud borde avse. Med utgångspunkt
härifrån framräknades sedermera det definitiva anbudet. Den 16 september
1949 träffades preliminärt köpeavtal mellan säljarna samt Kungl. Maj :t
och kronan under förbehåll för riksdagens godkännande. Enligt gruvorganisationskommitténs
beräkningar utgör köpeskillingen för anläggningstillgångarna
per den 1 april 1950 omkring 8,3 miljoner kronor. Med de värderingsnormer,
som innefattas i avtalet, uppgår värdet av omsättningstillgångarna,
likaledes enligt gruvorganisationskommitténs kalkyler, till ca 5,95 miljoner
kronor. Efter avdrag för skulder med 1,99 miljon kronor — varav 1,12
miljon kronor för leverantörsskulder in. in. och 0,87 miljon kronor för pensionsskulder
— uppgår alltså den aktuella köpeskillingen till ca 12,26 miljoner
kronor. Framhållas bör emellertid att denna summa kan komma att
förändras vid den definitiva avräkningen.
Det från enskilt håll avgivna anbudet, 4,5 miljoner kronor, för anläggningstillgångarna
per den 1 april 1949 uppgår knappast till realisationsvärdet
å fastigheter, anläggningar in. in. enligt tyskgruvekommitténs beräkningsgrunder
och torde därför näppeligen kunna tagas till utgångspunkt
för en bedömning av rimligheten av köpeskillingen. Det bör i detta sammanhang
även framhållas, att de beräkningar av fastigheters och anläggningars
värden liksom de driflkalkyler som på föranledande av den särskilt
tillkallade utredningsmannen Lindencrona utförts av experter genomgående
gåvo till resultat högre värden än vad som motsvarar statens anbud.
Den preliminärt avtalade köpeskillingen torde sålunda få anses rimlig
och skälig. Då jag ej heller i övrigt har någon erinran mot köpeavtalets innehåll
är jag beredd att förorda att Kungl. Maj :t hemställer om riksdagens
godkännande av köpet.
Statsutskottets utlåtande nr 55.
15
Gruvorganisationskommittén har föreslagit att tillgångarna och skulderna
enligt det preliminära köpeavtalet skola övertagas av ett för ändamålet
bildat helstatligt aktiebolag med en styrelse av tre personer, styrelsesäte
i Håksberg samt ett aktiekapital på lägst 8 och högst 24 miljoner kronor.
Kommittén föreslår vidare att aktier nu tecknas till ett nominellt belopp
av 10 miljoner kronor, varvid de två statliga bolagen Mertainens och
Ruotivare grulaktiebolag teckna vardera en aktie och staten övriga aktier.
1 dessa frågor har enighet rått inom kommittén och ej heller remissinstanserna
ha haft något att erinra.
Med hänsyn till verksamhetens art synes aktiebolagsformen vara den i
detta sammanhang lämpligaste. Det nya bolagets namn bör i enlighet med
kommitténs förslag bestämmas till Aktiebolaget Statsgruvor. Jag kan även i
övrigt biträda vad kommittén föreslagit beträffande bolagets organisation
och stiftande samt bolagsordningen. Om så skulle visa sig erforderligt eller
lämpligt böra givetvis jämkningar beträffande de föreslagna anordningarna
kunna ifrågakomma.
Gruvorganisationskommittén har gjort vissa uttalanden angående den
framtida gruvdriften, varvid kommittén dock understrukit att det av olika
skäl är vanskligt att för närvarande bedöma denna fråga. Det har emellertid
ansetts ofrånkomligt att göra vissa antaganden rörande driftens omfattning
och inriktning för att kunna uppskatta kapitalbehovet. Kommittén har i
fråga om Håksberg, där årsbrytningen för närvarande rör sig om ca 100 000
å 150 000 ton berg, ansett, att brytningen borde ökas till betydligt mer än
400 000 ton per år om det ekonomiska resultatet skall medge viss förräntning
av det egna kapitalet. Kommittén har emellertid vid beräkningen av kapitalbehovet
stannat vid att uppskatta brytningen till 400 000 ton per år, vilket
innebär att de befintliga anläggningarna fullt utnyttjas. En sådan ökning
kan emellertid endast ske successivt. Även för vissa av de övriga gruvorna
beräknas brytningen öka, ehuru i förhållandevis mindre skala. Vid Stollbergsfälten
antages blymalmsbrytningen fortsätta under de närmaste åren
i oförändrad omfattning, under det att någon limonitmalmsbrytning ej förutsättes
skola äga rum för närvarande. Kommittén har emellertid betonat
att de uppskattningar som gjorts icke i något avseende få hindra en blivande
bolagsledning från att öka, minska eller nedlägga driften. Reservanten
har bedömt lönsamheten av driften vid gruvorna i allmänhet och speciellt
vid Håksberg mer pessimistiskt än kommittémajoriteten. Reservanten
har sålunda den uppfattningen, att Håksbergsfältet snarast möjligt måste
nedläggas; samtidigt uttalar han emellertid att de utredningar som komma
att utföras av den kommande bolagsledningen ej böra föregripas.
Frågan om den framtida driftens inriktning är på nuvarande stadium
svårbedömd, vilket även återspeglas i de skiftande meningar som kommit
till uttryck i remissyttrandena. Svårigheterna bero emellertid i väsentlig
grad därpå, att ett tillräckligt underlag i tekniskt och ekonomiskt hänseende
för bedömande av frågan icke föreligger. Klart synes vara att driften
vid Stollbcrg och vissa av de mindre fyndigheterna är ekonomiskt bärkraf
-
16
Statsutskottets utlåtande nr 55.
tig. Däremot saknas säkra uppgifter om gruvornas brytvärde på längre
sikt. Malmen i fyndigheterna vid Håksberg är relativt järnfattig. Under utredningsarbetet
har från vissa håll en nedläggning av driften där förordats.
För alla de ifrågavarande fälten gäller såsom jag förut berört att under de
senaste 10 åren undersökningar rörande malmtillgångarnas omfattning och
karaktär endast i ringa mån ägt rum. Av detta skäl är det ej möjligt att
nu fastslå principer för brytningen. Det bör ankomma på den blivande bolagsledningen
att företa en grundlig prövning av alla härmed sammanhängande
frågor och taga ställning till behovet av undersökningsarbeten, rationaliseringsarbeten
och nyanläggningar.
Vid bedömningen får bolagsledningen noggrant överväga om den lämpligaste
linjen blir att koncentrera driften och undersökningsarbetena till de
mera betydelsefulla malmerna vid Stollberg eller om man bör fortsätta och
efterhand utveckla driften även vid Håksberg. Det kan därvid visa sig att
en sådan koncentration till fyndigheterna vid Stollberg är den mest angelägna
uppgiften och att man därför bör där investera ett förhållandevis stort
kapital och i motsvarande mån minska kapitalinsatserna på andra håll.
Då det rör sig om utnyttjandet av naturtillgångar i statens hand, måste den
planering, som sker, bli ett led i ett större sammanhang med beaktande även
av allmänt samhälleliga synpunkter. Bolagsledningen bör sålunda icke förbise
att vi f. n. ha ett arbetsmarknadsläge, som i och för sig är gynnsamt för
omflyttning av arbetskraft, och att vidare investeringsläget är sådant, att
återhållsamhet bör iakttagas beträffande investeringar för projekt med oviss
lönsamhet. En ytterligare omständighet som bör beaktas av bolagsledningen
är att den nuvarande högkonjunkturbetonade efterfrågan kan komma att
framdeles minska.
Vissa remissinstanser ha i likhet med reservanten i kommittén föreslagit
att bolaget under de två första verksamhetsåren skall upprätta detaljerade
planer och räntabilitetskalkyler, vilka kunna föreläggas 1952 års riksdag,
för erhållande av eventuellt erforderligt kapitaltillskott. Detta förslag avviker
i sak knappast från de riktlinjer för bolagets verksamhet jag nyss förordat.
Det synes mig emellertid önskvärt att bolaget ej från början erhåller
karaktären av ett provisorium. I sådant fall kan osäkerheten om framtiden
och bristen på kapital hämma verksamheten. Möjlighet bör därför skapas
för bolaget att erhålla erforderliga medel, så snart bolaget kan visa
att en lönsam drift kan påräknas under förutsättning av vissa angivna investeringar.
Gruvorganisationskommittén har berört frågan om de anställdas pensioner
men ansett att några principbeslut ej behöva fattas i dagens läge. Som
framgår av köpeavtalet komma dock tidigare gjorda pensionsutfästelser avseende
vissa anställda att övertagas av det nya bolaget. Vidare har kommittén
behandlat bostadsfrågan och föreslagit att nybyggnad, reparation och
modernisering av personalens bostäder i betydande omfattning skall komma
till stånd. Kommittén har ansett att för moderniseringsåtgärder ett kapitaltillskott
till bolaget erfordras, under det att nybyggandet bör finansieras
Statsutskottets utlåtande nr 55.
17
efter samma linjer, som gälla för den allmänna bostadsförsörjningen. Jag
förutsätter att bolagsledningen tar upp dessa spörsmål till övervägande i
hela deras vidd och att avgöranden av principiell räckvidd underställas
Kungl. Maj :t.
Enligt gruvorganisationskommittén uppgår det sammanlagda kapitalbehovet
för det nya bolaget till 20 miljoner kronor, varav 12 miljoner skulle
anvisas som investeringsanslag å kapitalbudgeten och 8 miljoner kronor
upplånas av bolaget. För ifrågavarande lån skulle staten genom riksgäldskontoret
ställa garanti. Kommittén föreslår att utöver aktiekapitalet å 10
miljoner kronor omedelbart en reservfond å 2 miljoner kronor tillskapas
genom att aktierna tecknas till en överkurs av 20 procent. Av lånebeloppet
å 8 miljoner kronor avses inemot 2 miljoner kronor åtminstone till en början
kunna utnyttjas som rörelsemedel utöver det rörelsekapital av ca 6
miljoner kronor, som normalt kan förutsättas vara bundet i lager, materialförråd
och kundfordringar. Vidare beräknas 2 miljoner kronor för fullföljande
av igångsatta anläggningsarbeten, 1 miljon kronor för eftersatta undersökningsarbeten
och 2,8 miljoner för modernisering av bostadsbeståndet.
Reservanten i kommittén har ansett att det kapital, som ställes till bolagets
förfogande, för närvarande bör begränsas till 15 miljoner kronor; jämte aktiekapitalet
skulle bolaget erhålla statlig garanti för lån å 5 miljoner kronor.
Därmed skulle behovet för bolagets två första verksamhetsår vara täckt.
Reservantens förslag skiljer sig från kommittémajoritetens däri att han
räknat med ett mindre rörelsekapital än majoriteten och vidare reducerat
medlen för underhåll och modernisering av bostäder med 2,4 miljoner kronor
samt slutligen icke beräknat särskilda medel för eftersatta undersökningsarbeten.
I remissyttrandena ha olika uppfattningar framförts. Kommittémajoritetens
linje i finansieringsfrågan har accepterats av Jernkontoret och administratörerna
för gruvbolagen. Även kommerskollegium har, ehuru efter delvis
annan argumentering, anslutit sig till majoritetens förslag. Statskontoret
förordar ett kapitaltillskott av 16 miljoner kronor, medan Industriförbundet
och bergmästarämbetet i östra distriktet tillstyrka det lägre belopp,
15 miljoner kronor, som reservanten föreslagit. Jämväl riksgäldsfullmäktige
anse, att eu lösning bör sökas efter reservantens mer avvaktande linje.
Vad angår den del av det erforderliga kapitalet, som i huvudsak bindes i
anläggnings- och omsättningstillgångar, ansluter jag mig till kommitténs förslag
att 12 miljoner kronor därav böra utgöras av eget kapital. Jag godtager
även den föreslagna uppdelningen på aktiekapital och reservfond. Nämnda
belopp bör sålunda nu äskas av riksdagen för aktieteckning i det nya bolaget.
Med hänsyn till att bolaget bör stiftas snarast möjligt under innevarande
budgetår, torde anslaget böra anvisas å tilläggsstat för budgetåret
19491/50.
I övrigt bör bolagets kapitalbehov finansieras genom lån, för vilka staten
— på samma sätt som skett i ett flertal liknande fall — ställer garanti.
Vid avvägningen av det garanterade lånebeloppet har man att taga hänsyn
2 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 55—63.
18
Statsutskottets utlåtande nr 55.
till olika faktorer. Å ena sidan torde sålunda den omedelbara kapitalförbrukningen
ej bliva av någon mera avsevärd omfattning, men å andra sidan
är det som förut framhållits angeläget, att bolagets resurser ej från början
begränsas inom en alltför snävt tilltagen ram. Det må framhållas, att rörelsekapitalet,
även om driften i Håksberg skulle nedläggas, näppeligen kan
tillmätas så knappt som reservanten och vissa remissinstanser synas ha
förutsatt. Det belopp av närmare 2 miljoner kronor, som skulle bliva tillgängligt
i likvida medel, torde vara nödvändigt för att möta sådana växlingar
i behovet av kontanta medel, som regelmässigt förekomma i varje företag
och som i detta fall bliva särskilt påtagliga, bland annat på grund av
att malmskeppningarna äro underkastade säsongvariationer. Vidare måste
av nu nämnda medel bestridas de utgifter, som föranledas av bolaget åvilande
pensionsförpliktelser.
Enighet har rått om att 2 miljoner kronor böra beräknas för anläggningsarbeten.
—- Av vad tidigare anförts beträffande den fortsatta driften vid gruvorna
och bolagsledningens planläggning av denna bör följa att tillräckliga
medel måste ställas till förfogande för systematiska och intensifierade undersökningsarbeten.
De överslagsberäkningar, som kommittémajoriteten i
detta avseende framlagt, synas kunna accepteras. Detta innebär att särskilda
medel för ändamålet skola beräknas till 1 miljon kronor.
Kommittén framhåller, att underhåll och modernisering av bostäderna
måste ske efter en på förhand utarbetad plan, omfattande ett flertal år,
och att beloppet alltså behöver tagas i anspråk endast successivt. Vid bedömande
av bostadsfrågan må erinras om att det här i stor utsträckning
är fråga om ett bostadsbestånd med ett under längre tid eftersatt underhåll.
Det synes därför befogat att man vid uppskattningen av bolagets kapitalbehov
för moderniseringsarbeten beräknar ett belopp av den storleksordning
som kommittén föreslagit.
Övervägande skäl synas sålunda tala för att lånefinansieringen planlägges
efter de riktlinjer, som uppställts av kommittén och biträtts av kommerskollegium,
administratörerna hos gruvbolagen och Jernkontoret. Jag tillstyrker
därför att en statlig garanti för av bolaget upptagna lån utfästes å ett
belopp av högst 8 miljoner kronor. De angivna delbeloppen för olika behov
få betraktas som representativa för storleksordningen av de olika utgiftsändamålen,
såvitt nu kan bedömas. Inom ramen av 8 miljoner kronor böra dock
med hänsyn till omständigheterna jämkningar få ske av utgiftssummorna
för skilda ändamål. I detta sammanhang bör emellertid understrykas, att
nolaget givetvis ej bör erhålla möjlighet att omedelbart verkställa den ifrågavarande
upplåningen i sin helhet. Detta bör ske endast i den mån bolagsledningen
framlägger ekonomiskt bärkraftiga planer för sin verksamhet.
Slutlig prövning av dessa planer bör ankomma på Kungl. Maj :t, och först
sedan godkännande lämnats bör garantien i olika etapper få utnyttjas. I
vad avser investeringar av olika slag måste uppgjorda planer bedömas även
med hänsyn till det allmänna investeringsläget.
Statsutskottets utlåtande nr 55.
19
Utskottet.
Av de i ärendet verkställda utredningarna framgår, att stora variationer
föreligga i fråga om brytvärdet av de till inköp föreslagna s. k. tyskgruvorna.
Sålunda torde vissa av gruvorna kunna anses som i och för sig
brytvärda. Detta gäller Håksbergsgruvorna, Starkgruvorna och Intrångsgruvorna.
Övriga gruvfyndigheter torde för närvarande sakna värde. Utskottet
vill emellertid framhålla, att ett bedömande, huruvida brytningen i
varje särskilt fall bör nedläggas, bibehållas eller utökas bör bygga på ett
betydligt mera omfattande tekniskt material än vad som nu står till buds.
Framhållas må att under krigsåren och den därefter följande administrationstiden
undersöknings- och forskningsarbeten beträffande ifrågavarande
gruvor blivit i hög grad eftersatta.
Det kan givetvis råda delade meningar rörande lämpligheten av ett statsförvärv
av de s. k. tyskgruvorna med därav följande ekonomiska förpliktelser.
Företagens driftshistoria, vilken under utredningsarbetet måhända icke
tillräckligt beaktats, liksom avsaknaden av räntabilitetskalkyler kan inge
vissa betänkligheter.
_ Vid sitt bedömande av den föreliggande frågan utgår utskottet emellertid
från att vid ett utnyttjande av dessa naturtillgångar desamma bliva föremål
för en långsiktig planering. Denna bör såsom departementschefen också
framhållit innebära, att undersökningar av de olika fyndigheternas verkliga
omfattning ske jämsides med den nuvarande brytningen. Härigenom
skulle underlag kunna erhållas för fastare utformade brytningsplaner och
ekonomiska kalkyler. Utskottet förmenar i likhet med departementschefen,
att en planering av såväl undersökningsarbetena som driften på längre
sikt troligen icke skulle kunna läggas upp efter rationella linjer, därest ifrågavarande
gruvfyndigheter skulle överlåtas till enskilt företag med därav
följande risk, att fyndigheterna komme att splittras på olika ägare. Det
torde därjämte kunna befaras, att en enskild ägare icke skulle vilja påtaga
sig de kostnader, som dylika omfattande arbeten måste medföra.
Härjämte bör beaktas, att av de mellansvenska malmtillgångarna utgör
den tidigare tyskägda gruvegendom, varom här är fråga, en icke oväsentlig
del. Sålunda lära enligt tyskgruvekommittén dessa gruvbolags malmtillgångar
representera inemot 15 procent av mellersta Sveriges järnmalmstillgångar
och att däri ingående manganjärnmalmer utgöra omkring 28 procent
av vårt lands samlade mangantillgångar. Med hänsyn härtill anser utskottet
angeläget, att dessa naturtillgångar utnyttjas på ur samhällets synpunkt
lämpligaste sätt.
Ur nu anförda synpunkter finner utskottet, som avlagt besök vid de olika
gruvorna, övervägande skäl tala för att dessa gruvfyndigheter förvärvas av
staten. Utskottet är alltså berett tillstyrka, att så sker. Härav följer, att utskottet
icke kan biträda motionerna I: 368 och II: 447 liksom ej heller motionen
II: 446.
20
Statsutskottets utlåtande nr 55.
Vad beträffar det från statens sida avgivna anbudet och den på anbudssumman
grundade preliminärt avtalade köpeskillingen föreligga givetvis
stora svårigheter att bedöma värdet av dessa fyndigheter, då ju detsamma
måste ställas i förhållande till företagens nettoavkastning. Utskottet har
emellertid icke funnit tillräcklig anledning frångå de till grund för köpeskillingen
liggande värderingarna och anser alltså, att den föreslagna köpeskillningen
bör kunna godtagas. Mot detaljerna i köpeavtalets innehåll
i övrigt har utskottet icke något att erinra. Det vill även förefalla utskottet,
som om aktiebolagsformen vore den med verksamhetens art lämpligaste.
Beträffande frågan om den framtida gruvdriftens inriktning ha olika
meningar kommit till uttryck i remissyttrandena. Då såsom i det föregående
nämnts undersökningsarbeten rörande malmtillgångarnas omfattning och
karaktär eftersatts under de senaste tio åren, saknas tillräckligt underlag
för bedömande av angivna spörsmål. I sådant läge synes utskottet rikligast
vara, att, såsom departementschefen också utgått från, det bör ankomma
på den blivande bolagsledningen att företaga en grundlig prövning av alla
härmed sammanhängande frågor och taga ställning till behovet av undersökningsarbeten,
rationaliseringsarbeten och nyanläggningar.
I motionen I: 367 har yrkats, att Håksbergsgruvan bör bortfalla som objekt
för det statliga gruvbolaget. Då det såsom ovan anförts kommer att ingå i
bolagsledningens uppgift att överväga, huruvida driften vid nämnda gruva
hör fortsättas eller icke, torde motionen i denna del icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
I fråga om kapitalbehovet föreslår departementschefen, att det nya bolagets
eget kapital bestämmes till 12 miljoner kronor. Därvid har räknats med
att bolaget redan från början skall erhålla en reservfond, vilket ansetts
lämpligen böra ske genom att aktierna betalas till en överkurs av 20 procent.
Sålunda skulle bolaget erhålla ett kapital av 10 miljoner kronor och
en på nyss angivet sätt bildad reservfond av 2 miljoner kronor. Utskottet
anser förslaget i denna del böra godtagas och tillstyrker alltså, att för ändamålet
anvisas ett anslag av 12 miljoner kronor. På av departementschefen
anförda skäl bör denna anvisning ske på tilläggsstat för innevarande
budgetår.
Återstående kapitalbehov föreslås skola finansieras genom lån, för vilka
staten -- på samma sätt som skett i ett flertal liknande fall —- ställer
garanti. Utskottet är ense med departementschefen om att bolagets resurser
icke från början böra begränsas inom en alltför snävt tilltagen ram. Utskottet
anser sig kunna godtaga de av departementschefen förordade riktlinjerna
för lånefinansieringens planläggning och biträder därför förslaget,
att det statligt garanterade lånet bestämmes till 8 miljoner kronor. Av vad
utskottet nu och i det föregående anfört rörande förvärv av Håksbergsfältet
följer, att utskottet avstyrker förberörda motion I: 367 jämväl i den del
yrkandet avser kapitalbehovet.
Statsutskottets utlåtande nr 55.
21
Tillhandahållandet av lån åt bolaget bör givetvis anpassas efter det aktuella
behovet. Utskottet är därför ense med departementschefen om att lånet
får tagas i anspråk av bolagsledningen endast i den mån ledningen i fråga
framlägger ekonomiskt bärkraftiga planer för sin verksamhet. Slutlig prövning
av dessa planer bör såsom förutsatts ankomma på Kungl. Maj :t, och
törst sedan godkännande lämnats bör garantien i olika etapper få utnyttjas.
Det ligger vidare i sakens natur, att uppgjorda investeringsplaner böra bedömas
med hänsyn till det allmänna investeringsläget.
I förberörda motion I: 367 har yrkats, bland annat, att riksdagen bör
uppdraga åt Kungl. Maj :t att avgöra, om icke vissa av de arbetsuppgifter,
som av gruvorganisationskommittén förutsatts skola ligga under ett nytt
ämbetsverk — Bergverksindustristyrelsen — med fördel kunde anförtros
åt det statliga gruvbolaget. Då kommitténs ifrågavarande förslag icke i den
föreliggande propositionen underställts riksdagens prövning, saknar utskottet
anledning att i nu förevarande sammanhang ingå på detta spörsmål,
varför motionen jämväl i denna del icke bör föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
samt med avslag å motionerna 1: 368 och II: 447, 1: 367 samt
II: 446,
a) godkänna det genom det vid statsrådsprotokollet över
handelsärenden för den 27 januari 1950 fogade köpeavtalet
gjorda förvärvet av viss gruvegendom m. m.;
b) till Aktieteckning i Aktiebolaget Statsgruvor å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1949/50 under fonden
för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 12 000 000
kronor;
c) besluta, att staten genom riksgäldskontoret skall ställa
garanti för lån i mån av behov åt Aktiebolaget Statsgruvor
till ett belopp av högst 8 000 000 kronor.
Stockholm den 28 mars 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Sven Larsson, Gränebo,
Mannerskantz, Iwar Anderson, Heiding, Rosenberg, Hesselbom, Erik
Gustaf Andersson, Edin, Andrée, Alfred Nilsson, Einar Persson, Lundgren
och Axel Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Svensson
i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Wallentbeim, Lindholm,
Rubbestad, Ståhl, Kollberg, Kyling, Thapper, Persson i Vinberg, Persson i
Växjö och Wedén.
22
Statsutskottets utlåtande nr 55.
Reservation
av herrar Gränebo, Mannerskantz, Heiding, Alfred Nilsson, Lundgren, Axel
Andersson, Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Boman i Kieryd,
Rubbestad, Ståhl, Kollberg, Kyling och Wedén, vilka ansett, att utskottet
hort avstyrka Kungl. Maj :ts förslag samt att därför utskottets yttrande och
hemställan bort hava följande lydelse:
»I Kungl. Maj :ts proposition föreslås bildandet av ett statligt gruvbolag
med uppgift att övertaga vissa tidigare tyskägda gruvor och därefter förvalta
och eventuellt driva dem. För teckning av aktier i det nya bolaget äskas
ett anslag av 12 miljoner kronor, varjämte staten genom riksgäldskontoret
skulle ställa garanti för lån i mån av behov åt bolaget till ett belopp
av högst 8 miljoner kronor.
Frågan om statsövertagande av de s. k. tyskgruvorna har varit föremål
för utredningar av olika sakkunniga, dels tyskgruvekommittén, dels gruvorganisationskommittén.
Den värdering av tillgångarna, som dessa sakkunniga
verkställt, är visserligen inbördes avvikande, men detta har förklarats
med de förändringar i fråga om tillgångar och ekonomiska förpliktelser,
som uppstått under den period, som ligger mellan tidpunkterna för
de båda verkställda värderingarna. Värderingar av detta slag kunna med
lertid icke vara avgörande för frågan, huruvida staten bör förvärva de
ifrågavarande gruvföretagen eller icke.
Av utslagsgivande betydelse för frågan om statsförvärv är däremot bedömningen
av den räntabilitet, som kan förväntas i händelse av fortsatt
brytning och drift vid ifrågavarande gruvfyndigheter. Av icke oväsentligt
brytningsvärde är i främsta rummet blyfyndigheten i Stollberg, även om
konjunkturen å blyslig för närvarande icke är lika fördelaktig som vid
den tid, då de sakkunniga verkställde sin värdering. Blyfyndigheten är emellertid
av ringa omfattning och kan bedömas som brytbar endast under ytterligare
fyra å fem år. Den järnmalm, som därefter förefinnes i Stollberg,
kan på teknikens nuvarande stadium icke anses brytbar med ett ekonomiskt
nöjaktigt utbyte. Järnmalmsfyndigheterna vid Lekomberg äro av
ringa omfattning och medge endast några få års brytning. Fyndigheterna
vid Intrånget och Starkgruvorna äro i varje fall under några år sannolikt
även ur ekonomisk synpunkt exploaterbara.
Det allvarligaste problemet utgör Håksbergszonen. Malmtillgångarna där
äro visserligen för mellansvenska förhållanden rätt betydande. Kvaliteten
är emellertid sådan, att det är synnerligen ovisst, huruvida en brytning kan
bli lönande, även om anläggningarna utökas till en i förhållande till de nuvarande
flerdubblad kapacitet. Hittillsvarande erfarenheter för ägarna av
Håksberg, såväl de tyska som de svenska, tala för det antagandet, att brytningen
kommer att medföra kännbara förluster. Enligt departementschefens
uttalande i propositionen skall en blivande bolagsledning ha att över
-
Statsutskottets utlåtande nr 55.
23
väga, huruvida driften vid Håksberg bör fortsättas eller icke. Ett statsförvärv
utan att denna fråga på förhand genom noggranna undersökningar
besvarats, försvårar emellertid ett dylikt objektivt ställningstagande. I stället
torde statsövertagandet, sådant som det i propositionen föreslagits, kunna
framkalla sådana krav på fortsatt drift, att de svårligen kunna tillbakavisas,
även med risk av ekonomiskt menliga verkningar. Förutsättningar
för ett statsövertagande av ett så ekonomiskt äventyrligt objekt som Håksberg
måste därför vara en på förhand verkställd betryggande utredning, huruvida
brytningen där skall fortsättas eller ej.
Utskottet kan ej underlåta att fästa uppmärksamheten därpå, att frågan
om fortsatt brytning vid Håksberg icke utretts av någon av de båda kommittéerna,
beroende på utformningen av dem givna direktiv. Då detta för
ett statsförvärv avgörande spörsmål sålunda icke blivit klarlagt, anser sig
utskottet icke kunna tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag om statsförvärv av
ifrågavarande gruvor.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 368 och
II: 447 samt II: 446 ävensom med avslag å motionen 1: 367,
avslå Kungl. Maj :ts proposition angående förvärv av viss tidigare
tyskägd gruvegendom m. m.»