Statsutskottets utlåtande nr 183.

1

Nr 183.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ls proposition med förslag
till vissa ändringar i 1987 års allmänna tjänste- och
familjepensionsreglementen in. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(5:e avd.)

I propositionen nr 236 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 31 mars 1950, föreslagit
riksdagen att dels godkänna vid propositionen fogade förslag till kungörelser
om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30
juni 1947 (nr 416) och om ändring i 1947 års allmänna familj epensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417), dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i propositionen förordats meddela erforderliga
övergångsbestämmelser i anledning av pensionsregleringen för övningslärare
vid statliga skolor, pensionsbestämmelser för övningslärare vid
vissa icke-statliga skolor och för kyrkomusiker, bestämmelser i fråga om
förbättring av tjänstepensionerna för vissa beställningshavare å krigsmaktens
reservstater samt bestämmelser angående tillägg å vissa livräntor in. m.
i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom, dels ock bemyndiga Kungl.
Maj :t att med i propositionen angivna tillägg godkänna en mellan pensionssakkunniga
för arbetsförmedlingen, å ena sidan, samt Svenska landstingsförbundet
och Svenska stadsförbundet, å andra sidan, den 28 december 1949
träffad överenskommelse angående grunderna för statens övertagande av de
pensionsförpliktelser, som åligga arbetsförmedlingsanstalternas förutvarande
huvudmän.

Förenämnda författningsförslag äro av följande lydelse.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416).

Härigenom förordnas, att 1 § 1 mom., 32 § 2 mom. och 35 § 3 mom. 1947
års allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 1947 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.1

1 Senaste lydelse, se 1948:589.

1 Rihang till riksdagens protokoll 1950. 0 samt. .Yr 185.

2

Statsutskottets utlåtande nr 183.

1 §•

1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som angivas i 2 §, äga
tillämpning å följande statstjänstemän, å vilka statens allmänna avlöningsreglemente
eller avlöningsreglementet för övningslärare äger tillämpning,
nämligen:

a) innehavare av — — — Cob; ävensom

b) chefen för---beteckningen Cr.

32 §.

Åttonde huvudtiteln.

2 mom. De allmänna läroverken, statens skolköksseminarium och hushållsskola,
folkskoleseminarium, småskoleseminarium, läroanstalterna för
blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna
samt de högre tekniska läroverken.

1. För innehavare ----levnadsåldern uppnås.

Då synnerliga skäl därtill äro, må den myndighet, som äger att från tjänsten
entlediga, medgiva ordinarie övningslärare anstånd med avsked och
extra ordinarie övningslärare att bibehållas i sin befattning efter pensionsålderns
inträde, så länge läraren är fullt tjänstduglig, dock icke längre tid
än sammanlagt tre år.

2. Beträffande innehavare -----— beräknade beloppen.

3. Övergår rektor----frånträdda rektorstjänsten.

4. Vid tjänstår sberäkning jämlikt 15 § 1 mom. skall tid, varunder tjänsteman
innehaft extra ordinarie befattning såsom övningslärare och varunder
den enligt statens löneplansförordning för vederbörande löneklass gällande
månadslönen med hänsyn till undervisningsskyldighetens omfattning
minskats enligt föreskrifterna i avlöningsreglementet för övningslärare, minskas
med samma bråktal som det, varmed månadslönen av berörda anledning
minskats.

Vid bedömande huruvida förutsättningar föreligga för medgivande av rätt
till förtidspension enligt 11 § 2 mom. första stycket skall, oavsett vad i
nästföregående stycke stadgats, hänsyn tagas till tjänståren beräknade på
sätt i 15 § 1 mom. första stycket sägs.

5. Vad i 17 och 18 §§ sägs om bestämmande av grundbelopp av invalidpension
eller sjukpension för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid
skall beträffande extra ordinarie övningslärare äga tillämpning
för det fall, att den enligt statens löneplansförordning för vederbörande löneklass
gällande månadslönen vid avgången med hänsyn till undervisningsskyldighetens
omfattning minskats enligt föreskrifterna i avlöningsreglementet
för övningslärare. Härvid förekommande reduktion av tjänstepensionsunderlaget
skall ske med samma bråktal som det, varmed månadslönen
av berörda anledning minskats.

6. Vad i 13 § 2 mom. och 25 § 2 mom. andra stycket är stadgat om beräkning
av grundbeloppet av tjänstepension respektive i fråga om bestäm -

Statsutskottets utlåtande nr 183. 3

mande av Ijänstelivränta skall äga tillämpning jämväl beträffande ordinarie
övningslärare, som förflyttats från icke-statlig övningslärarbefattning
med pensionsrätt enligt SPA-reglementet till övningslärarbefattning med
pensionsrätt enligt detta reglemente.

35 §.

Elfte huvudtiteln.

3 mom. överståthållarämbetct och länsstyrelserna.

1. För överståthållaren och för landshövding tillämpas------ under stiger

20.

2. Grundbeloppet av förtidspension enligt 11 § 2 mom. första stycket

skall för överståthållaren och för landshövding motsvara---nämnda

tidpunkt.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1950.

Förslag

till

kungörelse om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417).

Härigenom förordnas, att 21 § 1 mom. och 24 § 3 mom. 1947 ars allmänna
familjepensionsreglemente den 30 juni 1947 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.1

21 §.

Åttonde huvudtiteln.

1 mom. De allmänna läroverken, statens skolköksseminarium och hushållsskola,
folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna för
blinda, vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte, dövstumskolorna
samt de. höyre tekniska läroverken.

1. Vid bestämmande---beräknade familjepensionstalen.

2. Beträffande avliden---frånträda rektorstjänsten.

3. Vad i 8 § 2 mom. och 15 § 2 mom. femte stycket är stadgat om familjepensionstalet
respektive bestämmande av familjepensionstalet vid familjelivränta
skall äga tillämpning jämväl beträffande ordinarie övningslärare, som

Senaste lydelse, sc 1948: 590.

* Statsutskottets utlåtande nr 183.

förflyttats från icke-statlig övningslärarbefattning med pensionsrätt enligt
SPA-reglementet till övningslärarbefattning med pensionsrätt enligt detta
reglemente.

24 §.

Elfte huvudtiteln.

3 inom. Överståthållarämbetet och länsstyrelserna.

bör överståthållaren och för landshövding skall — ---understiger 20.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1950.

Pensioneringen av övningslärare.

I anslutning till det i propositionen nr 234 till innevarande års riksdag
framlagda förslaget om genomförande av den lönereglering för övningslärare,
varom principbeslut fattades vid 1948 års riksdag (prop. nr 136; r. skr.
nr 390), upptages i förevarande proposition till en början till behandling
Irågan om övningslärarnas pensionering. Utredning i detta ämne har verkställts
av 1947 års lärarpensionssakkunniga, vilkas förslag undergått vederbörlig
remissbehandling.

Efter en redogörelse för nuvarande pensionsbestämmelser för övningslärarna
(prop. s. 7—9), pensionssakkunnigas förslag (prop. s. 9—18) samt
yttrandena över förslaget (prop. s. 18—20) anför föredragande statsrådet
i huvudsak följande.

»Beträffande den yttre form, vari pensionsbestämmelser för ifrågavarande
ändamål böra meddelas, är att märka, att för närvarande gälla skilda pensionsförfattningar
för statliga och icke-statliga övningslärare på motsvarande
sätt som för andra statstjänstemän respektive icke-statliga befattningshavare
med av staten anordnad pensionering. För övningslärarna gälla emellertid
icke samma pensionsförfattningar som för tjänstemännen i allmänhet.
1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen eller deras
närmaste föregångare, de år 1941 utfärdade allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena,
ha icke blivit tillämpliga på de statliga övningslärarna,
utan för dem gälla 1934 års civila tjänstepensionsreglemente och 1936
års allmänna familjepensionsreglemente; utgående tjänste- och familjepensioner
ha emellertid genom de under senare år företagna förbättringarna av
äldre pensioner i princip uppbringats till den nivå, som gäller enligt 1947
års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen. Den grundförfattning,
varigenom de icke-statliga övningslärarnas pensionsrätt regleras, är
det tidigare gällande reglementet för statens pensionsanstalt, men det nu
gällande SPA-reglementet har erhållit provisorisk tillämpning på ifrågavarade
befattningshavare.

5

Statsutskottets utlåtande nr 183.

De sakkunnigas majoritet har föreslagit, att övningslärarna i samband med
löneregleringen inordnas, de statliga lärarna under 1947 års allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementen och de icke-statliga lärarna under SPA-ieglementet.

För egen del ansluter jag mig till sakkunnigmajoritetens förslag. Jag vill
framhålla, alt frågan om den ståndpunkt, som man härvidlag intager, knappast
blir av någon betydelse för pensionsförhallandenas materiella gestaltning,
då allmänna tjänste- och familjepensionsrcglementena och SPA-reglementet
innehållsmässigt så nära som möjligt överensstämma, bortsett från
skiljaktigheter betingade av att bestämmelserna i ena fallet skola tillämpas
på statsanställda och i andra tallet på icke-statsanställda befattningsha^ic.
Den omständigheten, att de redan befintliga reglementena erhålla tillämpning
jämväl på övningslärare, föranleder icke att de behöva utökas med mer
än ett mycket begränsat antal särbestämmelser, och å andra sidan skulle i
ett särskilt pensionsreglemente för övningslärare givetvis icke kunna undvaras
huvudbestämmelser av ett betydande omfång, motsvarande dem som
innefattas i de nuvarande pensionsreglementena. Jag vill tillägga, att jag
icke finner uteslutet, att ett enhetligt reglemente för den statliga pensioneringsverksamheten
kommer att framgå såsom resultat av den utredning på
pensionsområdet, vilken är avsedd att igångsättas under den närmaste framtiden.

Vid detta ståndpunktstagande kommer frågeställningen att bliva, i vilka
avseenden ändringar i och tillägg till pensionsreglementena böra göras i förevarande
sammanhang. Om man följer de gällande pensionsreglementenas
systematik, uppkomma i tur och ordning frågor rörande pensioneringens
omfattning, avgångsskyldigheten, de närmare förutsättningarna för erhållande
av pension och metoden för pensionsberäkningen.

I överensstämmelse med vad de sakkunniga föreslagit bör pensionsrätt åtfölja
ordinarie och extra ordinarie anställning, som avses i avlöningsreglementet
för övningslärare; de icke-statliga övningslärarna böra härvid för
SPA-reglementets tillämpning hänföras till grupp A och alltså obligatoriskt
erhålla pensionsrätt. De sakkunniga ha vidare erinrat om att Kungl. Maj:t
enligt 1 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet äger, då särskilda
skäl därtill äro, besluta att reglementets bestämmelser skola gälla jämväl för
statlig befattningshavare med annan anställningsform än nu angivits, och
de ha uttalat, att med stöd av denna bestämmelse pensionsrätt borde kunna
tillförsäkras även lärare, som tillfälligtvis på grund av nedgång i veckotimantalet
å tjänsten förlorade den extra ordinarie anställningen, ävensom lärare
med eu tjänstgöring, som på grund av tjänstgöringsortens läge eller
jämförligt skäl icke kunde sammanslås med annan övningslärartjänst men
som med avseende å omfattningen obetydligt understege vad som fordrades
för extra ordinarie anställning. Ställning härtill torde icke i och för sig behöva
tagas i detta sammanhang. Därest nämnda bestämmelse över huvud
taget utnyttjas för ifrågavarande ändamål, synes i varje fall restriktivitet
därvid böra iakttagas och pensionsrätt sålunda endast böra medgivas, då
starka sakliga skiil tala därför.

Statsutskottets utlåtande nr 183.

I fråga om avgångsskyldigheten ha de sakkunniga, under hänvisning till
att de statliga pensionsåldersbestämmelserna äro föremål för översyn genom
en särskild utredning, icke ansett sig böra framlägga förslag till ändring
av nu gällande pensionsåldrar; de ha dock uttalat sympati för att den
för flertalet lärarinnor i hushållsgöromål gällande pensionsåldern av 65 år
nedsättes till 63 år, och de ha vidare funnit motsvarande ändring befogad
beträffande lärarinnorna i slöjd, särskilt när de även undervisade i hushållsgöromål.
Med hänsyn till angelägenheten av att icke föregripa resultatet av
den pågående pensionsåldersutredningen föreslår jag för egen del, att ändring
icke nu göres i gällande pensionsåldrar.

De sakkunniga ha beträffande procedur in. in. för beviljande av anstånd
med avsked föreslagit, att härför skall för de statliga övningslärarna tillIämpas
samma anordning som gäller enligt SPA-reglementet. Mot att så
sker har jag ingen erinran.

Beträffande de närmare förutsättningarna för erhållande av pension är
att nämna en detaljfråga. En av de allmänt gällande förutsättningarna för
medgivande av rätt till förtidspension är, att vederbörande tjänsteman innehar
minst det antal tjänstår, som erfordras för erhållande av hel pension.
1 lråga om tjänstårsberäkning för pensionsbestämningen gäller, att
tid under vilken icke-ordinarie tjänsteman haft avkortad tjänstgöring skall
minskas med så stor del som svarar mot avkortningen i tjänstgöringstiden,
men enligt särskild, redan gällande bestämmelse skola tjänståren beräknas
utan dylik avkortning vid bedömande av möjligheten att bereda tjänsteman
rätt till förtidspension. En dylik bestämmelse bör meddelas jämväl för övningslärarna
därest, såsom i det följande föreslås, till grund för dessas
pensionsberäkning lägges principen att tjänståren för tid, då vederbörande
har extra ordinarie anställning utan full undervisningsskyldighet, skola
avkortas.

Huvudfrågan i detta sammanhang rör emellertid metoden för pensionens
avvägning i lörhållande till tjänstgöringens omfattning. De grundläggande
faktorerna för pensionens beräknande utgöra enligt det statliga pensionssystemet
pensionsunderlag och tjänstår, och i det hänseende, varom här är
fråga, gäller för närvarande, att avkortning av tjänstgöringens omfattning
medför motsvarande avkortning vid tjänstår sberäkningen men däremot
icke inverkar på pensionsunderlagets storlek; vad nu sagts gäller jämväl
i fråga om pensionsberäkningen för statliga övningslärare. 1941 års lärarlönesakkunniga
föreslogo i det betänkande de sakkunniga framlade rörande
lönereglering för övningslärarna en sådan omläggning av metoden för
pensionsberäkningen, att varje anställningsår såsom extra ordinarie eller
ordinarie läiare skulle räknas som helt tjänstår och att tjänstepensionsunderlaget
skulle beräknas i förhållande till medeltalet av de timtal, som gällt
för läraren under de tio sista åren före avgången. Lärarpensionssakkunniga
ha upptagit förslaget till prövning men funnit detsamma medföra sådana
svårigheter vid sjukpensioneringen och familjepensioneringen ävensom vid
läiares övergång till annat reglemente, att dess genomförande icke kunde

7

Statsutskottets utlåtande nr 183.

förordas. De sakkunniga ha även ansett det vara principiellt riktigast att
reglera övningslärarnas pensioner i huvudsaklig överensstämmelse med det
nu rådande pensionssystemet eller med andra ord med pensionsunderlag oc
tjänstår i numera vedertagen betydelse såsom normerande huvudfaktorer.

De sakkunniga äro emellertid icke ense i fråga om det satt varpa hansyn
till avkortningen i tjänstgöringen skall tagas vid tjanstårsberakningen. va
av de sakkunniga ha förordat, att anställningstid såsom extra ordinarie lärare
— med lägst halv tjänstgöring — skall tillgodoräknas till tie f_Jard ‘
delar, oberoende av tjänstgöringens omfattning. De sakkunnigas ordforand
har däremot, under framhållande bl. a. av att den angivna regeln kunde
leda till betydande ojämnheter, hävdat, att den i pensionsreglementena nu
tillämpade allmänna principen om avvägning av tjanstaren i forliallande
till tjänstgöringens omfattning borde följas även i fråga om ovnmgslararna.

För egen del vill jag framhålla, att en revision av de statliga pensionsreglementena
är förestående och att man, bl. a. med hansyn till de ons emål
som i olika sammanhang framkommit om att pensionen skall gora
»oantastbar» i högre grad än nu, får förutsätta att därvid även kommer att
till prövning upptagas frågan om metoden för pensionsbestamnmgen. Under
sådana omständigheter synes mig en sådan omläggning av nuvarand
pensioneringsprinciper, som sakkunnigmajoriteten förordat icke »u bora
vidtagas, med mindre särskilt starka skäl kunde anföras darfoi. Ja0 har
emellertid icke för min del kunnat finna, att detta är fallet. Såsom de sakkunnigas
ordförande framhållit, kan tvärtom tvekan råda om amplighete
i och för sig av den föreslagna 7*-regeln. Då liartill kommer att enligt v.
de sakkunniga framhålla, möjlighet icke synes finnas att låta denna regel

få retroaktiv verkan, föreslår jag, att bestännnelserna oni tjanstarsberakning
för tid, varunder innehaves extra ordinarie ovningslararanstallning,
utformas på det sätt de sakkunnigas ordförande angivit. Bestämmelserna
komma därvid alt utformas med redan befintliga bestämme ser för vissa
lärare vid konstfackskolan och musikhögskolan som förebild. Dessa bora
jämväl tjäna som förebild för en bestämmelse rörande beräkning av invalidpension
för övningslärare.

Härutöver böra, likaledes efter förebild av redan gallande bestammelsei,
meddelas vissa föreskrifter rörande verkan i pensionshänseende av tvangsförflvttning
till annan tjänst.

jac förordar i enlighet härmed, att Kungl. Maj:t dels för riksdagen framlägger
förslag till kungörelser om ändring i 1947 års allmänna tjanste- oc
famil jepensionsreglementen, upptagande nu angivna andringar, dels oc v
av riksdagen utverkar bemyndigande för sig att i angivna delar andra

Vad härefter angår frågan i vilken mån övergångsbestämmelser bora
meddelas i anslutning till reglcmentsändringarna, synes mig - med hansyn
bl a. till att eu överarbetning av förslaget till avlömngsreg emente fot
övningslärare är avsedd att komma till stånd före utfärdandet - Kungl.
Maj:t böra erhålla riksdagens bemyndigande att utfarda övergångsbestämmelser.

8 Statsutskottets utlåtande nr 183.

Vad slutligen angår vissa detaljfrågor rörande finansieringen av övningslararpensioneringen,
har vad de sakkunniga anfört härom synts mig vara
godtagbart; därest riksdagen icke däremot framställer erinran, torde det
tå ankomma på Ivungl. Maj :t att meddela bestämmelser i ämnet. Jag kan
icke förorda att kravet på erläggande av engångsavgift eftergives i vidare
män än som redan skett genom SPA-reglementet med därtill hörande övergångsbestämmelser.
»

Pensioneringen av kyrkomusiker.

Vid 1949 års riksdag fattades principbeslut i fråga om kyrkomusikeror^anisationen
och om kyrkomusikernas anställnings- och avlöningsförhållanden
(prop. nr 199; r. skr. nr 327). I anslutning till det i propositionen nr 234 till
innevarande års riksdag framlagda förslaget om genomförande av den lönereglering
för kyrkomusikerna, som betingas av fjolårets principbeslut i ämnet,
framlägges nu i föreliggande proposition förslag om kyrkomusikernas
Pensionering. Utredning i ämnet har, liksom beträffande övningslärarna,
verkställts av 1947 års lärarpensionssakkunniga, vilkas förslag varit föremål
for vederbörlig remissbehandling.

Efter att ha erinrat om att någon pensionering av kyrkomusiker under
statlig medverkan icke för närvarande finnes och att ej heller församlingarna
sjalva i någon större omfattning synas ha ordnat pensionsfrågan redogör
föredragande statsrådet för innebörden av pensionssakkunnigas förslag
samt däröver avgivna yttranden (prop. s. 26—30) och anför därefter för e«en
del i huvudsak följande.

»Enligt det vid 1949 års riksdag fattade principbeslutet rörande kyrkomusikerorganisationen
m. m. skall i regel i varje kyrkomusikerdistrikt finnas
en organisttjänst eller en kantorstjänst och dessutom, efter medgivande
av Kungl. Maj :t, kunna finnas en eller flera biträdande kyrkomusiker! jänstei.
Organist- och de biträdande kyrkomusikertjänsterna kunna förenas med
skyldighet att utöver kyrkomusikaliska göromål fullgöra tjänstgöring såsom
musiklärare vid vissa läroanstalter. Med kantorstjänst skall följa skyldighet
att dels fullgöra kyrkomusikalisk tjänstgöring, dels ock meddela den undervisning,
som åligger folk- eller småskollärare; vid principbeslutet har i anslutning
därtill uttalats, att kantorstjänst är att betrakta som en enhetlig
tjänst och icke som en folk- eller småskollärartjänst med kyrkomusikaliska
goromål såsom bisyssla. Organisttjänsterna kunna inrättas som ordinarie
eller extra ordinarie. Anställningsformen för biträdande kyrkomusiker bestämmes
av Kungl. Maj:t; det har förutsatts att den kan vara extra ordinarie
eller arvodesanställning. Kantorstjänsterna skola alltid vara ordinarie
Ordinarie organisttjänster samt extra ordinarie organist- och biträdande
kyrkomusiker tjänster skola vara lönegradsplacerade tjänster. Ordinarie organisttjänst
skall vara förenad med en tjänstgöringsskyldighet motsvarande
minst 15 veckotimmar, och det kan förutsättas att Kungl. Maj:t icke lämnar

9

Statsutskottets utlåtande nr 1S3.

medgivande att inrätta extra ordinarie biträdande kyrkomusikertjänst med
mindre omfattande tjänstgöringsskyldighet; i fråga om lön vid reducerad
tjänstgöring och vid fyllnadstjänstgöring skola i stort sett galla samma regler
som för övningslärare vid statliga och högre kommunala skolor. Kantorstjänsterna
ha ansetts lämpligen böra förenas med rätt till löneförmåner
enligt de för folk- och småskollärarna gällande bestämmelserna samt därutöver
med ett kanlorstillägg, vilket i regel skall motsvara 7»> av lönebeloppet
i 20 löneklassen å löneplan nr 1 statens löneplansförordning samt ytterligare
‘/a, för varje veckotimme, varmed det antal veckotimmar, som kantorns

tjänstgöring anses motsvara, överskjuter 3.

I annat sammanhang föreslås denna dag, att organisations- och lönere formen

för kyrkomusikerna skall efter den 30 juni 1950 genomföras successivt,
i den män lagakraftågande beslut i organisationsfrågan föreligga. I anslutning
därtill bör nu ställning tagas till frågan om de pensionsbestämmel ser,

som skola gälla för kyrkomusikerna.

Vad först angår pensioneringen av organister och biträdande kyrkomusiker
bör denna, såsom lärarpensionssakkunniga föreslagit, ordnas genom att
SPA-reglementet göres tillämpligt å dem. I 38 § reglementet böra sålunda
upptagas ordinarie organist samt extra ordinarie organist och extra ordinarie
biträdande kyrkomusiker; befattningarna böra obligatoriskt förenas med
pensionsrätt och i enlighet härmed hänföras till grupp A i reglementet. Pensionsåldern
bör i enlighet med de sakkunnigas förslag fastställas till 63 år.
För befattningarna bör gälla den pensionsklass, vars nummer med tre enheter
överstiger befattningens lönegradsnummer; det förutsättes att Kungl.
Maj :t vid medgivande att inrätta extra ordinarie tjänst som biträdande kyrkomusiker
även förordnar om placering av tjänsten i viss lönegrad enligt
det vanliga statliga lönesystemet. Härutöver böra för ifrågavarande tjänster
gälla samma bestämmelser i fråga om pensionens avvägning efter tjänstgöringsskyldighetens
omfattning, som enligt vad i det föregående föreslagits
skulle gälla för övningslärarna. Kungl. Maj:t torde böra lör sig utverka
riksdagens bemyndigande att vidtaga de erforderliga ändringarna i SPAreglementet.

Några särskilda övergångsbestämmelser behöva icke utfärdas för kyrkomusikernas
inordnande under SP A-reglementet. Frågan om tillgodoräkning
av föregående anställningstid löses automatiskt genom tillämpning av reglementets
huvudbestämmelser och de i anslutning till dessa meddelade allmänna
övergångsbestämmelserna. Jag kan icke tillstyrka, att några särskilda
anordningar därutöver vidtagas, exempelvis genom att kravet på erläggande
av engångsavgift för erhållande av retroaktiv tjänstårsberäkning
skulle för denna personalgrupp eftergivas i vidare mån än som följer av reglementet
och därtill hörande övergångsbestämmelser.

På sätt av det föregående framgår ha delade meningar rått i frågan om
kantorernas pensionsrätt. De sakkunniga ha i första hand avstyrkt att pensionsrätt
beredes kantorerna, och deras uppfattning delas av statskontoret
och statens pensionsanstalt. De sakkunniga 1m emellertid, trots sin tvek -

10

Statsutskottets utlåtande nr 183.

samhet i huvudfrågan, utarbetat ett förslag till bestämmelser om kantorspensioner.
Enligt detta förslag skulle tjänste- och familjepensionsunderlagen
för folk- och småskollärartjänsten förhöjas med 768 respektive 288 kronor
för kantorer, vilkas kyrkomusikaliska tjänstgöring motsvarade mer än
4 veckotimmar. Att dylik förhöjning icke skulle ske för kantorer med tjänstgöiing
motsvarande högst fyra veckotimmar ha de sakkunniga ansett motiveiat
vid en jämförelse med övningslärarna, som utöver 30 veckotimmar
äro skyldiga åtaga sig högst fyra veckotimmars undervisning utan att i anledning
därav erhålla förhöjd pension.

För egen del vill jag till en början erinra om att riksdagen vid sin behandling
av frågan om den nya kyrkomusikerorganisationen uttryckligen
framhöll, att man borde betrakta kantorerna som innehavare av enhetliga
tjänstei. Det bör observeras, att dessa tjänster tillsättas i annan ordning
än folk- och småskollärartjänster och att för deras erhållande gälla särskilda
behörighetsvillkor; den som erhållit kantorstjänst kan icke avsäga
sig den kyrkomusikaliska tjänstgöringen utan att avgå från tjänsten i sin
helhet. Lnder sådana förhållanden kan man enligt min uppfattning icke
med fog hävda, att kantorstillägg är att betrakta som lön för en särskild
pensionsgrundande tjänst eller som befattningsarvode eller ersättning för
bisyssla. Om man för bedömande av förevarande spörsmål vill jämföra med
vad som i övrigt gäller beträffande den statliga pensioneringen förtjänar det
beaktas, att enligt allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena pensionsställningen
i vissa fall avvägts med hänsynstagande till vid sidan av
löncplanslön utgående särskild löneförmån.

Vid ställningstagandet till förevarande spörsmål har jag med beaktande
av7 angivna synpunkter funnit mig kunna förorda, att vid pensionsawägningen
får för samtliga kantorer tagas hänsyn till kantorstilläggets minimibelopp.
Då detta tillägges lönen för folkskollärare i lönegraden Ca 21, uppnås
eu löneställning ungefärligen motsvarande lönegraden Ca 22. Då skillnaden
mellan pensionsunderlagen för nämnda lönegrader utgör 384 kronor
beträffande tjänstepensionsunderlagen och 144 kronor beträffande fainiljepensionsunderlagen,
förordar jag att för kantorerna få gälla de i 1947 års
tjänste- och familjepensionsreglementen för folkskolan fastställda pensionsunderlagen
förhöjda med nämnda belopp. Förhöjningen bör icke differentieras
efter det kantorn har lärartjänstgöring som folkskollärare eller som
småskollärare; kantorstillägget å lönen är såsom förut nämnts lika stort i
båda fallen.

Jag anser mig emellertid kunna tillstyrka, att för kantorer med förhållandevis
omfattande kyrkomusikalisk tjänstgöring få tillämpas de enligt
folkskolans pensionsreglementen gällande underlagen med något större
tillägg an nyss angivits. Vid bedömandet vilka kantorer som sålunda böra
tå högre pensionsställning samt vid avvägningen av tillägget för dem bör,
såsom de sakkunniga framhållit, hänsyn bl. a. tagas till att den fyllnadstjänstgöring
av 4 veckotimmar utöver eljest gällande 30 veckotimmars undcrvisningsskyldighet,
som skall åligga övningslärare, icke avses bliva pen -

Statsutskottets utlåtande nr 18o.

sionsgrundande. Jag föreslår, att de högre tilläggen få gälla för kantorer,
vilkas kyrkorausikaliska tjänstgöring anses omfatta mer an 7 veckotimmar,
och att tilläggen för dem fastställas till 768 kronor i fråga om tjänstepension
och 288 kronor i fråga om familjepension.

I övriga avseenden, såsom i fråga om pensionsålder och anstånd med avsked
in. in., böra för kantorer gälla samma bestämmelser som för folkoch
småskollärare. Vid kantors tvångsförflvttning till annan tjänst bor
ställningen i pensionshänseende få bibehållas i fall, då löneställningen far ibehållas
utan särskild tidsbegränsning. Särskilda detalj bestämmelser erfordras,
såsom de sakkunniga framhållit, rörande tjänstårsberakmngen
vid partiell tjänstledighet. Slutligen böra gälla övergångsbestämmelser av
väsentligen samma innebörd som genom kungörelsen 1946:443 meddelats
vid ordnandet av distriktsöverlärarnas pensionering.

De sakkunniga ha av administrativa skäl stannat för att icke föreslå avgifter
för tilläggspensioneringen men uttalat, att principiellt sett huvudmansavgift
— fortlöpande avgift — borde utgå enligt SPA-reglementets
bestämmelser. För egen del anser jag emellertid ej tillräckliga skal finnas
för eftergivande av kravet på huvudmansavgifter. Avgifterna, vilka
för varje huvudman för sig uppgå till relativt obetydliga belopp — för narvarande
skulle avgiften för kantor med den högre pensionsställningen utgöra
86 kronor för år jämte 12 procent tillägg — böra utgå utan minskning
med hänsyn till eventuella tjänstledigheter samt i första hand inbetalas till
stiftsnämnderna eller av dessa innehållas i samband med avräkningsförfarande;
inlevereringen bör kunna ske en gång om året.

Då de förordade bestämmelserna i vissa avseenden, exempelvis i fråga
om pensionsavgifterna, komma att skilja sig från dem, som innefattas i
folkskolans pensionsreglementen, och en översyn av pensionsreglementena
är avsedd att igångsättas under den närmaste framtiden, torde bestämmeserna
icke nu böra införas i pensionsreglementena utan meddelas i särskild
författning, vilken, om så befinnes lämpligt, jämväl kan innehålla erforderliga
tilläggsbestämmelser. Jag förordar sålunda, att Ivungl. Maj :t inhanitar
riksdagens bemyndigande att meddela bestämmelser i ämnet i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i det föregående förordats.»

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likaivdande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Lunciqvist
in. fl. (I: 479) och den andra inom andra kammaren av herrar Kyling
och Nilsson i Svalöv (II: 575), i vilka motioner hemställts, att riksdagen vid
behandlingen av propositionen nr 236 måtte bemyndiga Kungl. Maj.t a
vid meddelandet av pensionsbestämmelscrna för kyrkomusiker även utfarda
bestämmelser om pensionering av vissa i motionen II: 575 närmare angivna
äldre kyrkomusiker.

Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag far utskottet hanvisa
till motionen 11:575.

12

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Vissa pensionsbestämmelser för överståthållaren.

- Dei! P^°Pos^^nen framlagda förslagen till kungörelser om ändring i 1947
ars allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen innefatta jämväl att
lor överståthållaren skola gälla eu tjänstålder för hel pension av 20 år och
däremot svarande avkortningsregler för pensionsberäkningen på samma sätt
som f. n. gäller för landshövding.

Förbättring av tjänstepensionerna för viss reservstatspersonal.

1 ProP°sltlonen föreslås vidare, att en provisorisk reglering genomföres
av janstepensionerna till vissa beställningshavare å krigsmaktens reservstater.
Att frågan harom aktualiserats sammanhänger med att pension smvån
icke undergått någon höjning motsvarande den, som för aktivstatspersonalen
genomförts i anslutning till den för denna personal verkställda
allmänna löneregleringen, och med att därigenom uppkommit en omkastmng
i pensionsrelationen beställningshavare i olika lönegrader emellan.

ivlter en redogörelse för hittillsvarande förhållanden (prop. s. 35—37)
samt för ett av statskontoret den 8 februari 1949 avgivet utlåtande med
orslag till provisorisk reglering av tjänstepensionerna till här ifrågavarande
personal ävensom däröver avgivna yttranden (prop. s. 37—40) anför föredragande
statsrådet följande.

»På sätt av den förut lämnade redogörelsen framgår har någon annan
mreglering av reservstatspersonalens pensionsförmåner icke ägt rum i
samband med 1947 års allmänna pensionsreglering än att föreskrift med.
e ats °m VISS teknisk omräkning av pensionerna i syfte att jämväl beträffande
dessa pensioner skoIa kunna tillämpas numera gängse regler om rörig
i agg. Emellertid har ej heller i anslutning till den allmänna lönere«-r in gen nyssnämnda år någon reglering av lönerna för ifrågavarande personal
kommit till stånd. Vid en mera definitiv reglering av reservstatspersonalens
formaner synas löne- och pensionsförhållandena böra tagas under
samtidig omprövning, därvid eventuellt inträdande förändringar i avseende
a personalens tjänstgöringsskyldighet böra beaktas.

1 avbidan på genomförandet av en dylik löne- och pensionsreglering torde
emellertid en provisorisk reglering av enbart pensionsförhållandena böra
Mdtagas Det synes nämligen skäligt, att viss utjämning kommer till stånd
av den okade skillnad i pensionsnivån för å ena sidan den aktiva personalen
®C.h...a andra f*dan bestanningshavare å reservstat, som grundar sig på
att lorstnamnda personal i motsats till reservstatspersonalen från och med

-J* n 1 Ut 1 ätnJ''utande av löne- och pensionsreglering. Sär 1

*a 1 da njerSången till reservstat sker under de närmasle åren före
det bestnUnmgshavaren skuUe ha uppnått pensionsåldern synes eu jämkning
av skillnaden i pensionsförmåner vara motiverad.

13

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Statskontoret har med beaktande härav ifrågasatt eu förhöjning med 10
procent av pensionen åt sådan förutvarande beställningshavare å reservstat,
som övergått från aktiv stat tidigast 5 år före den pensionsålder, som galit
för senast innehavd beställning å aktiv stat. Svenska officersförbundet bär
hemställt, att nyssberörda beställningshavare måtte erhålla pension, till beloppet
motsvarande den förtidspension som skulle kunnat tillerkännas dem,
samt att övriga beställningshavare å reservstat måtte erhålla förhöjning a
sin pension med 10 procent.

För egen del anser jag i likhet med statskontoret, att jämkningen av
pensionsförmånerna bör ske i form av ett procentuellt tillägg å reservstatspensionen.
.lag vill emellertid förorda, att förmånen icke begränsas till att
avse beställningshavare, som övergått till reservstat under något av de sista
fem åren före "uppnåendet av pensionsåldern i den aktiva tjänsten, utan
att den tidsgräns, efter vilken övergång skall ha skett för att pensionsförhöjning
må åtnjutas, vidgas till förslagsvis 12 år före inträdet av sagda
pensionsålder. Å andra sidan synes mig viss gradation av procenttalet lämplig
för ernående av anpassning av pensionen efter vad som kan anses skali''«t
med hänsyn till avståndet till pensionsåldern. Jag vill sålunda föreslå,
att pcnsionsförliöjningen fastställes till 5 procent för beställningshavare,
för vilken till pensionsåldern återstått högst 12 men^ mer än s
år till 10 procent för beställningshavare, för vilken återstått högst 8
men mer än 4 år, och till 15 procent för beställningshavare, för vilken
återstått högst 4 år. Mot sist omförmälda procentsats kan visserligen, i anslutning
till vad statskontoret anfört, riktas den erinringen, att pensionen
efter dylik förhöjning kommer att något överstiga reservstatslönen. I betraktande
av den speciella ställning, som reservstatspersonalen intagei,
torde emellertid sistnämnda förhållande icke böra utgöra hinder för den
ifrågasatta pensionsförhöjningen, vilken i och for sig tår anses påkallad.
Däremot bör vid den av mig nu föreslagna pensionsregleringen i varje fall
tillses att reglerad reservstatspension icke tår överstiga pension å aktiv
stat i den grad, beställningshavaren tillhört vid övergången å reservstat.
Storleken av reservstatspensionerna efter nu avsedd procentuell förhöjning
framgår för vissa fall av följande sammanställning.

I övergång till reservstat skett, då till pensionsåldern återstått

Beställning

I Sergeant........

i Fanjunkare.....

I Löjtnant........

| Kapten ........

j Major...........i

• Överstelöjtnant.. |

j Överste.........

i Generalmajor....!

lögst 12 men mer j
än 8 år (5 proc.
förhöjning)

lägst

högst

2 076

2 772

2 852

3 240

3 000

4 128

4 128

5 748

5 748

6 984

6 984

7 704

8 616
9 618

högst 8 men mer
än 4 år (10 proc.

förhöjning)

lägst

högst

2 172

2 904

2 460

3 396

3 144

4 320

4 320

6 024

6024

7 320

7 320

8 076

9 024

10 104

högst 4 år (15
proc. förhöjning)

lägst i högst |

2 268

3 036

2 568

3 552

3 288

4 512

4 512

6 300

6 300

7 656

7 656

8 436

9 432

10 560

14 Statsutskottets utlåtande nr 183.

AnUtet militära reservstatsbeställningar utgör för närvarande 311, varav
~J4 vid armén, 15 vid kustartilleriet och 2 vid flygvapnet. Av beställningshavarna
aro 1 generalmajor, 20 överstar, 9 överstelöjtnanter, 91 majorer,
/8 kompaniofficerare och 112 underofficerare. De civilmilitära beställnin«shavarna
å reservstat uppgå till allenast 11, varav 3 fältläkare, 3 regementsläkare,
2 taltveterinärer, 2 regementsveterinärer och 1 flygläkare av 1 araden.
b

linligt av statskontoret i ärendet förebragt utredning utgår pension till
sammanlagt 256 förutvarande beställningshavare å reservstat. Av dessa ha
18 övergått till reservstat före 35 års ålder, 67 vid en ålder av 35—39 år. 61
vid en ålder av 40—44 år, 86 vid en ålder av 45—49 år och 24 vid en ålder
av 50 år eller däröver.

Den av mig i det föregående förordade pensionsregleringen hör tillgodokomma
såväl militära som civilmilitära beställningshavare^å reservstat och
avse bade redan beviljade tjänstepensioner och dylika pensioner, som framdeles
komma att beviljas enligt hittills meddelade bestämmelser. Pensionsreglermgen
ar däremot icke avsedd att gälla pension åt efterlevande till bestallningshavare
å reservstat.

Den föreslagna pensionsförhöjningen synes böra få åtnjutas räknat från
och med den 1 januari 1950.

Bemyndigande torde böra utverkas åt Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser
i ämnet.»

Tillägg å vissa livräntor in. m. i anledning av olycksfall
eller yrkessjukdom.

Ytterligare behandlas i propositionen frågan om grunderna för vissa icke
forfattnmgsmässigt reglerade, dyrtidskompenserande tillägg å livräntor
in. in. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom (prop. s. 42—47). Efter
en redogörelse för gällande bestämmelser in. in. anför föredragande statsrådet
följande.

»Såsom den förut lämnade redogörelsen utvisar ha 1946—1949 års riksdagar
bemyndigat Kungl. Maj :t att enligt grunder, som nära ansluta sig
till föreskrifterna i forordningen nr 449/1943, utfärda bestämmelser om
dyrtidstillagg å vissa livräntor och jämförliga ersättningar, vilka bekostas
av staten men icke omfattas av bestämmelserna i berörda förordning. Såväl
bemyndigandet som förordningen gälla till utgången av juni 1950. Efter
denna tidpunkt äro, såsom nyss nämnts, de av Kungl. Maj:t i propositioner nai1llr.

96 och 97 tlU årets r*ksdag föreslagna bestämmelserna avsedda att
galla i stallet for sagda förordning. Fråga uppkommer då i vad mån dessa
nya bestämmelser böra från och med den 1 juli 1950 äga motsvarande tilllampnmg
a de livräntor in. in., beträffande vilka Kungl. Maj :t med stöd av
riksdagens bemyndiganden haft att meddela beslut i fråga om dyrtidstillä«g.

Vad forst betraffar livräntor av det slag, som i den år 1946 upprättande
departementspromemorian hänförts till typ I - alltså livräntor som av

Statsutskottets utlåtande nr 183.

15

riksdagen fastställts att utgå enligt grunderna för någon av de lagar clle
författningar, till vilka hänvisas i bl. a. förenämnda förordning nr 449/1940,
samt livräntor som bestämts till det belopp, varmed de vid tdlampning^
sådan lag eller författning skulle ha utgått — torde beträffande dessa livräntor
övervägande skäl tala för att å desamma, därest icke särskilda omständigheter
till annat föranleda, få utgå tillägg i huvudsaklig överensstämmelse
med de nya grunder, om vilka förslag framlagts till arets riksdag
Annorlunda ställer sig förhållandet beträffande livräntor, som i departementspromemorian
hänförts till typ II. I fråga om dessa torde det oftast
vara ogörligt att på ett tillförlitligt sätt fastställa efter vilka narmare grunder
livräntebeloppet blivit bestämt. I dylika fall synes anledning saknas att
frångå hittills tillämpade normer för tilläggsformanens beraknan e. arest
emellertid undantagsvis beträffande denna grupp av livräntor skulle
föreligga förhållanden, jämförliga med de omständigheter, under vilka tilllägg
enligt de nya grunderna skulle kunna utgå å livräntor av typ I, s\nes
förhöjning kunna ifrågakomma av tillägget även i dessa fall.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att, efter införskaffande av nödig
utredning, med beaktande av nu framförda synpunkter meddela beslut
efter vilka grunder tilläggsförmånerna i de olika fallen hora beraknas. M
hänsyn till det jämförelsevis ringa antal livräntetagare, varom har ar fråga,
t ord/ några större administrativa svårigheter icke mota for en djlik anord

nlDe i det föregående berörda grunderna för tillägg å livräntor in. m. torde
böra förutsättas erhålla tillämplighet jämväl beträffande livräntor enligt
1886 års lag angående ansvarighet för skada i följd av järnvägs dn .

Jag förordar således, att Kungl. Maj :t av riksdagen utverkar bemynd.gande
för sig att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående förordats
utfärda bestämmelser angående tillägg å vissa livräntor m. m. i anleoning
av olycksfall eller yrkessjukdom.>

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft eu vid
riksdagens början inom andra kammaren av herr Persson i Halmstad vack
motion (II: 194), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta hoja den åt
extra stationskarlen Emanuel Nilsson utgående livräntan med skäligt be- *

*Till stöd för detta förslag anför motionären följande.

Extra stationskarlen Emanuel Nilsson, Halmstad, född den 2 maj 1874,
åsamkades under vagnväxling å Veinge station den 30 augusti 1897 skador,
sä att hans högra arin måste amputeras efter axelleden. Till foljd harav tillerkändes
han efter domstols beslut en årlig livränta a o00 kronor alt utbetalaS
under hans återstående livstid. År 1925 höjdes livränta.! till 8 0 kronor
-1- dyrtidstillägg. Den utgår nu med 08 kronor per manad | dyi tidstill
Iaea å kr. 49: 89 per månad = kr. 117: 89 per manad.

Livräntans grundbelopp har således icke hojts sedan 192.), och aven om
hänsyn tages till att dyrtidstillägg med ovan angivet belopp nu utgår, torde
n, ky'',nses som obestridligt, att Nilsson icke erhållit kompensation för den
stegring i levnadskostnaderna, som inträtt sedan livrantan tillerkändes honom
år 1897.

16

Statsutskottets utlåtande nr 183-

Fråga om statens övertagande av de pensionsförpliktelser, som
åligga arbetsförmedlingsanstalternas förutvarande
huvudmän, m. m.

I samband med att den förut av landsting och kommuner handhavda offentliga
arbetsförmedlingen ställdes under statlig ledning uppkommo vissa
ragor av ekonomisk och teknisk natur rörande pensioneringen av den på
området verksamma personalen. Frågorna äro tämligen invecklade och
svarlosta, vilket bl. a. sammanhänger med att verksamhetens definitiva förstatligande
den 1 januari 1948 föregicks av en längre tidsperiod, under vilken
landstingen och kommunerna visserligen voro arbetsförmedlingarnas
huvudman men verksamheten ställts under ledning av statliga myndigheter
genom förordnande meddelat med stöd av lagen om tjänsteplikt. Frågan
om statens övertagande av de pensionsförpliktelser, som åligga arbetsförmedlingsanstalternas
förutvarande huvudmän, och om villkoren därför
m* uPPtaScs ti!1 behandling i propositionen, vari föreslås bemyndigande
or Kungl. Maj :t att med vissa smärre jämkningar godkänna en mellan särskilda
sakkunniga, å ena, samt Svenska landstingsförbundet och Svenska
stadsförbundet, å andra sidan, preliminärt träffad, såsom Bilaga vid propositionen
fogad överenskommelse i ämnet.

Beträffande sakkunnigförslaget och däröver avgivna yttranden hänvisar
utskottet till propositionen (s. 52—56).

Föredragande statsrådet anför följande.

»Genom 1939 års riksdagsbeslut i fråga om arbetsförmedlingens ställane
under statlig ledning fastslogs, att personalen alltjämt skulle vara anslalld
hos vederbörande landsting eller kommun och ha oförändrade avlönings-
och pensionsförhållanden in. in., och det beslut i pensionsfrågan.
sou, fattades vid 1941 ars riksdag, innebar också, att huvudmännen skulle
ombesörja eu skälig pensionering av personalen med rätt att härför erhålla
statsbidrag enligt ! stort sett samma grunder, som tillämpats före tidsperiocens
början. Formellt var frågan klarlagd härigenom. På huvudmannahåll
ansags emellertid, att staten skäligen borde påtaga sig hela den pensioneringskostnad,
som belöpte på anställning under den ifrågavarande tidsperioden,
pa samma sätt som andra på tidsperioden fallande kostnader för
arbetsförmedlingarna, och uppfattningen härom torde ha befästs, sedan
huvudmannaskapet mist ytterligare eu del av sin reella innebörd genom
åt eu enhetlig statlig lönereglering genomförts för personalen; de under
tidsperioden tillämpade anordningarna kommo alltmera att framstå som
ett provasorium i avbidan på arbetsförmedlingsverksamhetens definitiva första
1,gande De . anledning av förstatligandet uppkomna pensionsfrågorna
galla aven tjanstarsberakningen för personal, vilken före år 1948 varit anställd
mom ifrågavarande verksamhetsområde.

De med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1948 tillkallade
sakkunniga, vilka haft att framlägga förslag till lösning av de sålunda ak -

Statsutskottets utlåtande nr 183.

17

tuella pensionsfrågorna, ha erhållit ställning såsom utredningsorgan och
som organ för förhandlingar med de tidigare huvudmännen rörande sattet
och villkoren för statens övertagande av huvudmännens pensionsförpli
telser.

I sin nu avgivna skrivelse i ämnet ha de sakkunniga till en början framlagt
förslag i fråga om tjänstår sberäkningen. Denna fråga ankommer jämlikt
gällande bestämmelser på Kungl. Maj :ts prövning och torde av mig fa
anmälas i annat sammanhang; jag anser mig här endast böra uttala, att frågan
bör kunna lösas efter vad som synes skäligt med beaktande av har
föreliggande mera säregna förhållanden, jämväl om detta i något avseende
skulle innebära avsteg från av Kungl. Maj :t eljest tillämpad praxis.

Vad härefter angår frågan om statens övertagande av de tidigare huvudmännens
pensionsförpliktelser, innefattas de sakkunnigas förslag i denna
del i en under förbehåll av Kungl. Maj :ts och riksdagens godkännande
med svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet träffad överenskommelse
i ämnet; denna är träffad under förutsättning att den biträtts
av samtliga huvudmän för de förutvarande arbetsförmedlingsanstalterna
före 1950 års utgång. Jag har i det föregående närmare redogjort för innebörden
av överenskommelsen. I detta sammanhang kan jag därför inskränka
mig till att sammanfattningsvis framhålla, att vad som overenskommits
rörande pensionskostnadernas fördelning mellan staten och de förutvarande
huvudmännen i stort sett ansluter sig till de grunder, efter vilka
statsbidrag utgått till kostnaderna för arbetsförmedlingarna innan dessa
ställdes under statlig ledning, dock att kostnaderna skola fördelas som om
befattningshavarnas övergång till statstjänst ägt rum den 1 juli 1940, oaktat
det definitiva förstatligandet av anstalterna genomförts forst den 1 januari
1948. Såsom nämnts utgör förslaget resultat av förda förhandlingar,
vid vilka kunnat uppnås enighet mellan de sakkunniga samt landstingsoch
stadsförbunden; de sakkunniga ha visserligen i forsta hand gjort gällande,
att staten icke borde anses ha övertagit de förutvarande huvudmännens
pensionsförpliktelser förrän den 1 januari 1948, men de ha likväl funnit
billighetsskäl tala för att staten åtager sig att svara även för den del av
pensionskostnaden, som kan anses motsvara den under provisoriet intjanta
tjänstetiden. Statskontoret har i sitt remissyttrande lämnat förslaget utan
erinran, dock att vissa smärre jämkningar borde goras.

För egen del anser jag godtagbart, att de här avsedda ekonomiska förhållandena
mellan staten och arbetsförmedlingarnas tidigare huvudmän
regleras på det sätt, som innefattas i överenskommelsen. Vad särskilt angår
villkoret att det skall så anses, som om befattningshavarnas övergång i
statstjänst ägt rum redan den 1 juli 1940 eller alltså ungefärligen vid den
tidpunkt, då arbetsförmedlingarna ställdes under statlig ledning, finner jag
visserligen i likhet med de sakkunniga, att ett dylikt villkor vid en strängt
formell bedömning icke är motiverat, men då, såsom de sakkunniga och
statskontoret jämväl framhållit, billighetsskäl kunna anföras för den föreslagna
anordningen, anser jag mig likväl icke böra motsätta mig densam 2

liilxang till riksdagens protokoll 1950. G samt. År 183.

18

Statsutskottets utlåtande nr 183.

ma Med anledning av vissa av statskontoret gjorda påpekanden torde
emellertid i samband med överenskommelsens godkännande från statens
sida bora till densamma fogas några mindre tillägg. Beträffande pensioner,
som redan utgingo vid det definitiva förstatligandet, bör sålunda gälla
att, för den handelse pensionen genom huvudmannens försorg skulle komatt
torbaUras- statsbidrag icke må utgå för den del av den därigenom
t or hoj da pensionen, som finnes överstiga en under samma förutsättningar
beviljad pension i motsvarande statliga tjänst. Vidare bör det i 2 § 4 punkten
förekommande uttrycket »pensionskostnaden» närmare definieras på
av statskontoret angivet sätt. Statskontoret har slutligen framställt invändning
mot de sakkunnigas förslag, i vad detsamma innebär att staten skall
deltaga i kostnaden för pensionsfyllnad till befattningshavare, vilken förbehållit
sig ratten att bibehålla de löneförmåner han haft såsom landstingseHer
kommunalanställd. För egen del anser jag vad statskontoret härvidlag
anfört bora föranleda till en begränsning i statens bidragsskyldighet för
pensionshojmngar, vilka den 1 januari 1948 eller därefter genomförts eller
kunna bliva genomförda för befattningshavare med formlig pensionsrätt
vid 1947 års utgång. I viss analogi med den ståndpunkt som vid 1947 års
riksdag (prop. nr 239, s. 261; r. skr. nr 441) intagits i fråga om löneförbättringar
för betattningshavarna ävensom med vad jag i det föregående förordat
rörande statsbidrag till pensionsförhöjningar för redan pensionerad
personal vill jag föreslå, att staten fritager sig från bidrag till sådana här
avsedda pensionsökningar för ifrågavarande befattningshavare, som under
deras tjänstetid efter 1947 års utgång eventuellt skulle kunna uppkomma
av annan anledning än allmän pensionsreglering eller som efter deras pensionering
skulle kunna genomföras och medföra högre pension än under
samma förutsättningar beviljad pension i motsvarande statlig tjänst.

Jag forordar alltså, att Kungl. Maj:t för sig utverkar riksdagens bemynlgande
att godkänna den träffade överenskommelsen med här angivna tilllägg.
»

Utskottet.

De i förevarande proposition framlagda förslagen angående övningslararnas
och kyrkomusikernas pensionering ha, såsom
av propositionen framgår, föranletts av det i propositionen nr 234 innefattade,
av utskottet den 12 maj 1950 i utlåtande nr 155 tillstyrkta förslaget
till avlonmgsbestämmelser för övningslärare och kyrkomusiker.

Vad först beträffar övningslärarna, innebär Kungl. Maj :ts förslag att pensionsbestämmelserna
för å ena sidan de statligt anställda och å andra sidan
de kommunalanställda lärarna skulle liksom för närvarande inrymmas
i skilda författningar, i det att den förra kategorien skulle inordnas
under 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen och den
senare under det nya SPA-reglementet. Då i nuvarande läge praktiska skäl
tala for en sadan anordning, har utskottet icke något att erinra mot förslå -

Statsutskottets utlåtande nr 183.

19

eet i denna del. Såsom föredragande statsrådet påpekat, synes det emellertid
icke uteslutet att den förestående allmänna revisionen på pensmnsvasendets
område kan komma att resultera i ett enhetligt reglemente for den
statliga pensioneringsverksamheten i dess helhet.

Enligt Kungl. Maj :ts förslag skulle ordinarie och extra ordinarie anställning,
som avses i avlöningsreglementet för övningslärare, förenas med pensionsrätt,
varvid de icke-statliga lärarna skulle för SPA-reglementets t,11-lämpning hänföras till grupp A och således obligatoriskt erhalla pensionsrätt.
Utskottet får tillstyrka detta förslag. Vad angår frågan om pensionsrätt
för dels lärare, som tillfälligtvis på grund av nedgång i yeckotimantalet
å tjänsten förlorar sin extra ordinarie anställning, dels lärare med en
tjänstgöring som med avseende å omfattningen endast obetydligt understiger
vad som fordras för extra ordinarie anställning, delar utskottet föredragande
statsrådets uppfattning, att ställning till denna fråga icke nödvändigtvis
behöver tagas i nu förevarande sammanhang, eftersom i allmänna
tjänstepensionsreglementet åt Kungl. Maj :t inrymts befogenhet att besluta
härom. Såsom statsrådet uttalat, bör emellertid denna möjlighet utnyttjas

med försiktighet. .

Med hänsyn till angelägenheten av att icke föregripa resulta et av nu
pågående pensionsåldersutredning vill utskottet ansluta sig till propositionsförslaget
om bibehållande tills vidare av nu gallande pensionsåldrar,

63 och 65 år, för övningslärarna. ..... ........ ...

Vad angår frågan om pensionens avvägning i forhallande till tjanstg -ringens omfattning, framgår av propositionen att 1947 års lärarpensionssakkunnigas
majoritet förordat införandet av en schablonregel, enligt vilken
anställningstid såsom extra ordinarie lärare skulle fa tillgodoräknas
till tre fjärdedelar, oberoende av tjänstgöringens omfattning. Föredragande
statsrådet har emellertid funnit övervägande skäl tala mot införandet av
den ifrågasatta schablonregeln, vilken f. ö. av tekniska skal icke sku e
kunna givas retroaktiv verkan. Vid de överväganden utskottet agnat denna
fråga har utskottet ansett sig böra biträda propositionsförslaget, vilket innebär
att den hittillsvarande allmänna principen om avvägning av tjanståren
i förhållande till tjänstgöringens omfattning följes aven i fråga om ov Mot

propositionsförslaget, i vad detsamma avser vissa övergångsbestämmelser
m. in. samt vissa detaljfrågor rörande finansieringen av ovmngslararpensioneringen,
har utskottet icke funnit anledning till erinran.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att i fråga om tjanstårsberäkning
för övningslärare, vilkas befattningar icke tidigare av vederbörande
huvudmän reglerats med pensionsrätt i SPA men som i samband med
pension sregleringen tillförsäkrats delaktighet i SPA, gäller i princip att
halva föregående tjänstetiden får tillgodoräknas; för tillgodoräkning av
tjänstetiden i övrigt förutsättes, att huvudmännen erlagga engångsavgift.
Möjlighet finnes alltså att — alltefter huvudmännens eget bestämmande
bringa frågan om tjänstårsberäkningen för här avsedda lärare till eu for
dem tillfredsställande lösning.

20

Statsutskottets utlåtande nr 183.

\ad härefter angår kyrkomusikerna, innebär Kungl. Maj :ts förslag att
pensioneringen av organister och biträdande kyrkomusiker, vilka för när är®

1 avsaknad av a11 statlig pensionsrätt, skulle ordnas genom
att SPA-reglementet göres tillämpligt å dem. I reglementet skulle sålunda,
med obligatorisk pensionsrätt, upptagas ordinarie och extra ordinarie organister
ävensom extra ordinarie biträdande kyrkomusiker. Pensionsåldern
®k.U.** uJ?5ra 63 år> utskottet tillstyrker dessa förslag. Likaså kan utskottet
bitrada förslaget om beredande av pensionsrätt åt kantorerna i den utformning
detsamma erhållit i propositionen. Detta innebär, att för kantorerna

vilka samtidigt skola inneha folk- eller småskollärartjänst _ få gälla

de i 1947 års tjänste- och familjepensionsregleinenten för folkskolan faststallda
pensionsunderlagen, förhöjda med 384 kronor beträffande tjänstepensionsunderlagen
och 144 kronor beträffande familjepensionsunderlagen
e er, såvitt angar kantorer vilkas kyrkomusikaliska tjänstgöring anses omtatta
mera an 7 veckotimmar, med respektive 768 och 288 kronor. I övriga
avseenden, såsom i fråga om pensionsålder och anstånd med avsked in. m„
bora pa satt i proposition föreslås samma bestämmelser gälla för kantorer
som för folk- och småskollärare. Beträffande kantorstilläggets bibehållande

!''1SSa av tvangsforflyttning hänvisar utskottet till sitt utlåtande den
12 maj 1950, nr 155.

Jämväl med avseende å finansieringen av tilläggspensioneringen för kantorerna
tillstyrker utskottet propositionsförslaget.

I de likalydande motionerna I: 479 och II: 575 har väckts förslag av innebord
dels att vissa överåriga organister, för vilka för närvarande varje form
a\ pensionsreglering saknas, skulle beredas pension med bidrag från staten,
dels ock att förutvarande innehavare av förenade folkskollärar-, organistoch
kantorsbefattningar, vilka under tiden 1947—1950 i avvaktan på kvrkomusikerfrågans
definitiva lösning beviljats anstånd med avsked men som

? mk ? fJUnnU Slg nödsakade av’Så före löne- och pensionsregleringens
ikraftträdande, skulle göras delaktiga av den blivande pensioneringen för
yrkomusikerna. Vad den förstnämnda kategorien beträffar, kan utskottet
icke finna motiverat att staten skulle träda hjälpande emellan genom att i en
eller annan form sorja for deras pensionering. I fråga om den senare gruppen
har utskottet inhämtat, att Sveriges allmänna organist- och kantorsföremng
nyligen hos Kungl. Maj:t hemställt att pensionsfrågan för här avsedda
yr komusiker matte bringas till en lösning. Då det i första hand bör ankomma
pa Kungl. Maj:t att taga ställning till berörda spörsmål, finner utskottet
icke anledning tillstyrka någon åtgärd i motionernas syfte
Det i propositionen innefattade förslaget om vissa pensionsbestämmelser
or överståthållaren har icke givit utskottet anledning till erinran
I propositionen framlägges vidare förslag om förbättring av tjänstepensionerna
for viss reservstatspersonal. Detta förslag, vilket innebär
en provisorisk reglering av pensionsförhållandena i avbidan på en mera definitiv
avvagning av förmånerna för personalen, har synts utskottet innebara
en rimlig lösning av pensionsfrågan, varför utskottet tillstvrker detsamma.

21

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Med avseende å vissa livräntor in. in. i anledning av olycksfall
eller yrkessjukdom föreslås, i viss anslutning till i propositionerna nr 9b
och 97 till innevarande års riksdag innefattade förslag, att särskilda tu agg
å desamma skola utgå enligt i propositionen närmare angivna grunder. Nyssnämnda
propositioner ha numera tillstyrkts av andra lagutskottet i ut -tandena nr 39 och 38. Vid prövning av det nu föreliggande förslaget har utskottet
funnit sig böra tillstyrka detsamma. Det i förenämnda motion II. 1
framställda yrkandet om förhöjning av livräntan till extra stationskarlen E.
Nilsson, vilken livränta icke tillhör någon av de i propositionen berörda typerna,
kan utskottet icke tillstyrka. Oavsett att Nilssons fall självfallet icke
kan bedömas fristående från andra likartade skadefall vill utskottet framhålla,
att Nilsson i egenskap av f. d. befattningshavare hos statens jarnvagar

_till skillnad från livräntetagare i allmänhet — fått sina livranteförmåner

successivt uppräknade med tillämpning av kungörelserna 1925: 275 och 280.
Härigenom ha, såsom också i motionen angives, de sammanlagda förmånerna
stigit från ursprungligen 500 kronor för år till drygt 1400 kronor om

ård* .

Vad slutligen angår det i propositionen framlagda förslaget om bemyndigande
för Kungl. Maj :t att med vissa smärre jämkningar godkanna en med
Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet preliminärt tra -fad överenskommelse om statens ö v e r t a g a n d e a v de
pensionsförpliktelser, som åligga arbetsformedlingsanstalternas
förutvarande huvudman m.m
detsamma icke givit utskottet anledning till erinran, varför utskottet tillstyrker
propositionen jämväl i denna del.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må

I. godkänna vid propositionen fogade förslag till kun -

görelser .

a) om ändring i 1947 års allmänna tjänstepensionsregle mente

den 30 juni 1947 (nr 416);

b) om ändring i 1947 års allmänna familjepensionsreg lemente

den 30 juni 1947 (nr 417);

II. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats meddela erforderliga
övergångsbestämmelser i anledning av pensionsregleringcn
för övningslärare vid statliga skolor;

III. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 479 och II: 575 bemyndiga Kungl. Maj :t att
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen
förordats meddela pensionsbestämmelser för övningslärare
vid vissa icke-statliga skolor och för kyrkomusiker;

IV. bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats meddela bestämmelser
i fråga om förbättring av tjänstepensionerna för vissa
beställningshavare å krigsmaktens reservstater;

22

Statsutskottets utlåtande nr 183.

V. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag å
motionen II: 194 bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i propositionen förordats
meddela bestämmelser angående tillägg å vissa livräntor
m. m. i anledning av olycksfall eller yrkessjukdom;

VI. bemyndiga Kungl. Maj :t att med i propositionen angivna
tillägg godkänna en mellan pensionssakkunniga för
arbetsförmedlingen, å ena sidan, samt Svenska landstingsförbundet
och Svenska stadsförbundet, å andra sidan, den
28 december 1949 träffad överenskommelse angående grunder
för statens övertagande av de pensionsförpliktelser," som
åligga arbetsförmedlingsanstalternas förutvarande huvudmän.

Stockholm den 19 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid föreslående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

nehnånrnly ^ar Rickard Lindström, Sven Larsson, Grä nebo

Gustaf Karlsson , Iwar Anderson, fröken Andersson, herrar Sundelin

Andnråern7h°nAH1laAndä Lund(lvist> Hesselbom, Erik Gustaf Andersson, Edin,
Andree och Axel Andersson; samt ’

ss:äi1 k°,u’ct8'' 1

507660. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.