Statsutskottets utlåtande nr 135.

1

Nr 135.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående
anslag för budgetåret 195051 till främjande av
bostadsförsörjningen m. in. jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under femte huvudtiteln, punkterna
59—62, samt under kapitalbudgeten, bilaga 25, punkten 1, föreslagit riksdagen
att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1950/51
beräkna följande anslag:

A. Driftbudgeten.

Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån för vissa

bostadsbyggnadsföretag, förslagsanslag ................................. 675 000

Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, förslagsanslag
.............................................................................. 27 000 000

Särskilda bostadsrabatter, reservationsanslag ........................... 1 200 000

Bidrag till inrättande av pensionärshem, reservationsanslag ......... 6 000 000

B. Kapitalbudgeten.

Under fonden för låneunderstöd:

Lån till anordnande av kollektiva tvätterier, investeringsanslag ...... 2 000 000

Därefter har Kungl. Maj:t i propositionen nr 144, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 mars 1950,
föreslagit riksdagen att

dels godkänna av föredragande statsrådet förordade ändringar i olika avseenden
fr. o. m. den 1 juli 1950 av grunderna för den statliga låne- och
bidragsverksamheten till förmån för bostadsförsörjningen;

dels medgiva, att räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka må komma
att beviljas under budgetåret 1950/51, bestämmes till 3,25 %\

dels ock för budgetåret 1950/51 anvisa följande anslag, nämligen
å driftbudgeten under femte huvudtiteln:

till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån
ett förslagsanslag av 675 000 kronor,

till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag
av 27 000 000 kronor,

till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av 400 000 kronor,

1—loos so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 sand. Nr 135.

2

Statsutskottets utlåtande nr 135.

till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag av
6 500 000 kronor, och

till Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker ett reservationsanslag
av 306 000 kronor, samt

å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd:

till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier ett investeringsanslag av
2 000 000 kronor.

I samband med Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft följande motioner, nämligen
från första kammaren

I: 205 av herrar Bror Nilsson och Niklasson,

1:404 av herr Sundvik,

I: 416 av herr Norling m. fl.,

I: 427 av herr Einar Eriksson m. fl.,

I: 438 av herr And.rén m. fl.,

I: 439 av herr Bergvall m. fl. samt
I: 440 av herrar Hallagård och Niklasson;

från andra kammaren

II: 262 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

II: 419 av herr Lager m. fl.,

II: 514 av herr Edenman m. fl.,

II: 527 av herr Pettersson i Dahl m. fl.,

II: 528 av herr Hjalmarson m. fl.,

II: 529 av herr Lager m. fl.,

II: 530 av herr Ohlin m. fl. samt
II: 531 av herr Hagård.

Yrkandena i nämnda motioner redovisas i det följande.

Propositionen.

Bostadsförsörjningsläget.

Av bostadsstyrelsens i propositionen återgivna redogörelse för läget på
bostadsmarknaden vid slutet av år 1949 framgår, att det totala underskottet
på lägenheter i stadssamhällena är mycket stort och att antalet familjer, som
kan sägas sakna familjebostad, är betydande. Bostadsstyrelsen anser, att
under det senaste året någon märkbar lättnad i bostadsmarknadsläget icke
inträtt. På ett flertal orter synes tvärtom en försämring ha skett. Med den
för 1950 planerade bostadsproduktionen finner styrelsen det icke uteslutet,
att läget kan förbättras under innevarande år men framhåller å andra sidan,
att man icke kan bortse från risken av att läget ytterligare försämras.

I den mån investeringsvolymen kan utvidgas, anses det angeläget att
varje möjlighet som ges att öka bostadsbyggandet blir tillvaratagen. Inom
bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen pågå undersökningar som ära

Statsutskottets utlåtande nr 135.

o

avsedda att ge säkrare hållpunkter för en bedömning av förutsättningarna
för en avveckling av bostadsbristen och att kunna bilda underlag för den
fortsatta prövningen av bostadsproduktionens storlek.

Föredragande statsrådet framhåller härefter, att en i oförminskad takt
bedriven flerfamiljshusproduktion inom orternas perifera delar ur flera synpunkter
torde vara olämplig i vad det gäller ett flertal större och medelstora
städer. I nuvarande läge kan dock endast ifrågakomma ny- och ombyggnad
av ett starkt begränsat antal undermåliga, centralt belägna bostadshus, där
saneringen beräknas resultera i ett större antal bostäder. Planläggningen och
genomförandet av saneringsverksamheten anses böra i första hand ankomma
på kommunerna. Det kan dock visa sig ändamålsenligt, att staten i viss utsträckning
medverkar beträffande de utredningar och undersökningar, som
krävas för att upprätta saneringsplaner, och vidare att smärre jämkningar i
villkoren för statliga lån till flerfamiljshus vidtagas i syfte att underlätta
finansieringen av nybyggnad inom centrala stadsområden. Enligt föredragandens
mening bör förevarande spörsmål göras till föremål för närmare utredning.

Lån och bidrag till bostadshus.

Egnahemslån och förbättringslån.

Maximibestämmelserna beträffande bostadens storlek. Bostadsstyrelsens
grunder för medgivande i särskilda fall att egnahemslån med räntefri, stående
del beviljas för nybyggnad av hus med en yta överstigande fastställda maximigränser
innebära främst, att hänsyn tages till familjens storlek. I fråga om
hus i ett plan kan sålunda, då antalet familjemedlemmar överstiger åtta, medgivas
en större yta än normalt. För hus i 1V* och 2 plan är motsvarande antal
12 respektive 10. Även andra omständigheter än familjens storlek beaktas
av bostadsstyrelsen. Antalet undantagsfall, varom här är fråga, har hittills
varit synnerligen litet. Redan antalet familjer med behov av en förhållandevis
stor bostad är begränsat. Härtill kommer att detta behov oftast kunnat
tillgodoses genom att familjen valt en ur utrymmessynpunkt fördelaktig
hustyp, d. v. s. hus i lVs eller 2 plan. Föredraganden har godtagit ifrågavarande
av bostadsstyrelsen tillämpade grunder.

Vad härefter angår ombyggnad av dylika hus innebär bostadsstyrelsens
nuvarande praxis, att undantag från gällande huvudregel beträffande bostadsytans
storlek medgivas i ett betydligt större antal fall. Anledningen härtill,
att vid ombyggnad husets storlek är given och ett val därför uteslutet, har
föredraganden likaledes godtagit. Även om vissa skäl kunde tala för att
maximiytorna för erhållande av subvention vid ombyggnad något höjdes i
syfte att nedbringa antalet undantagsfall, som kräva särskild prövning, anses
dock ytterligare erfarenhet böra avvaktas innan frågan blir föremål för slutlig
prövning.

Fördjupning av egnahemslån. Enligt 9 ''§ egnahemslånekungörelsen må
egnahemslån i regel ej överstiga viss bestämd andel av den godkända produk -

4

Statsutskottets utlåtande nr 135.

tionskostnaden. Då skäl därtill äro kan en mindre fördjupning ifrågakomma
och då särskilda omständigheter föranleda därtill hela bottenkrediten beviljas
i form av egnahemslån. Bostadsstyrelsen anser, att bestämmelserna
om fördjupning av egnahemslån i särskilda fall innebära, att då bottenlån
ej kan erhållas med 50 % av produktionskostnaden egnahemslånet må fördjupas
eftér en glidande skala, dock att frågan skall bedömas strängare, därest
ansökan avser fördjupning med mera än 10 %. Styrelsen finner emellertid,
att bestämmelserna också kunna tolkas så, att endast två bestämda fördjuphingsfall
avsetts böra komma i fråga, nämligen fördjupning med 10 % eller
50 % av den godkända produktionskostnaden.

Bostadsstyrelsens praxis i denna del har icke föranlett erinran från föredraganden,
som emellertid förutsätter, att styrelsen med uppmärksamhet följer
frågan och vid behov anpassar villkoren för fördjupning av lånet till
ändringar i förutsättningarna för erhållande av bottenlån i öppna marknaden.

Tillämpningen i vissa fall av bestämmelserna om villkor för erhållande av
förbättringslån. Yäd angår frågan i vilka fall förbättringslån för upprustning
av äldre enfamiljs- och tvåfamiljshus bör beviljas, understryker föredraganden
önskvärdheten av att beträffande bostäder av synnerligen låg klass staten i
den mån ägarens ekonomiska resurser äro begränsade medverkar till en tillfällig
förbättring. I de fall huset efter en viss tid, t. ex. efter fem eller tio
år, bör rivas och ersättas med ett nytt hus, anses sådan upprustning icke
böra motarbetas som å ena sidan innebär undanröjande av allvarliga brister
och å andra sidan kan åstadkommas för en med hänsyn till den begränsade
användningstiden rimlig kostnad. Om en fullständig ombyggnad framstår
som angelägen, anses det däremot önskvärt, att en mindre upprustning kommer
till stånd endast om särskilda skäl kunna åberopas, varvid upprustningen så
långt möjligt anses böra planeras och utföras på sådant sätt, att den blir ett
led i en framtida fullständigare ombyggnad.

Föredraganden tillstyrker vidare, att förbättringslån i vissa fall i de fyra
nordligaste länen må kunna beviljas för ersättningsbyggnad av enkel standard.

I fråga om byggnader å renbetesmark gäller för såväl lapparnas bostäder
som bostäderna på arrendeegnahem, att husen ägas av innehavarna men
marken av staten och att inteckningssäkerhet därför ej kan ställas. Kungl.
Maj:t har icke funnit anledning till erinran mot en av bostadsstyrelsen gjord
hemställan om bemyndigande för styrelsen att utan hinder av vad därutinnan
stadgas i egnahemslånekungörelsen få föreskriva, om och i vilken form säkerhet
skall ställas för egnahemslån eller förbättringslån till byggnadsföretag ^på
renbetesmark.

Storleken av sådant räntefritt stående förbättringslån, som må utlämnas
utan säkerhet. Bäntefritt, stående förbättringslån föreslås kunna beviljas intill
ett belopp av 1 200 kronor utan att inteckningssäkerhet eller annan godtagbar
säkerhet ställes.

Området för förbättringslångivningen. Föredraganden tillstyrker slutligen

Statsutskottets utlåtande nr 135.

5

ett av bostadsstyrelsen framlagt förslag, att förbättringslångivningen i fortsättningen
skall kunna omfatta hela landet utan några inskränkningar. De
skäl som tidigare föranlett, att stödet i huvudsak varit begränsat till landsbygden,
anses ej längre bärande.

Tertiärlån och tilläggslån.

Tertiärlån och tilläggslån i samband med utbyte av galvaniserade rör mot
kopparrör m. m. Höjning av beviljade tertiärlån och tilläggslån i samband
med utbyte av galvaniserade rör mot kopparrör har medgivits endast då underlåtenhet
att verkställa utbyte skulle medföra betydande olägenheter. Enligt
föredragandens mening bör möjlighet till ifrågavarande höjning av lånen
alltjämt hållas öppen. Han har vidare godtagit förslaget att höjning av lån
skall kunna medgivas vid ordnande av varmvatteninstallation i särskilda fall.

Grunderna för ränteef ter gift. Det förhållandet att ränteeftergift icke medgives
därest denna skulle komma att understiga 1 % å hyrorna anses kunna
föranleda en viss tendens till räntehöjning. Föredraganden förordar därför,
att bostadsstyrelsen i den mån anledning därtill uppkommer skall äga att
bevilja ränteeftergift, även om denna skulle understiga 1 % å hyrorna. Eftergift
föreslås dock i så fall icke få beviljas med mindre belopp än 100 kronor
per år.

Förskott ä tertiärlån. Föredraganden förordar, att förskott å tertiärlån ej
längre skall kunna beviljas.

En femte subventions grupp. Även för nästa budgetår förutsättes möjlighet
skola finnas att inrätta en femte subventionsgrupp för t.illäggslån.

Bostadsrabatter.

Trekronorsbidrag.

Då kommunerna förutsättas få en relativt stor frihet vid utgivandet av
dessa bidrag, finner föredraganden det rimligt, att kommunerna i fortsättningen
svara för viss del av kostnaderna för de särskilda bostadsrabatterna.
Han tillstyrker fördenskull bostadsstyrelsens förslag, att kommunerna fr. o. in.
nästa budgetår skola bestrida hälften av kostnaderna för ifrågavarande bidragsgivning.

För att säkerställa den avsedda standardhöjande effekten beträffande hushåll
med ett eller flera minderåriga barn föreslås som villkor för erhållande
av trekronorsbidrag, att lägenheten är av viss storlek. I särskilda fall avses
emellertid kommun skola kunna bevilja bidrag, även om standardkraven icke
bli tillgodosedda.

Ifrågavarande bidragsgivning förutsättes i avvaktan bl. a. på eu allmän
omprövning av bostadsrabatterna alltfort skola ha försökskaraktär. I den mån
avgörande lättnader i bostadsmarknadsläget inträda anses ett förnyat övervägande
av trekronorsbidragets ställning i bostadsrabattsystemet bli påkallat.

6 Statsutskottets utlåtande nr 135.

Statsbidrag till anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus.

Även om erfarenheterna av pensionärshemsverksamheten äro goda, anser
föredraganden möjlighet böra öppnas för att på sätt som socialvårdskommittén
föreslagit och som redan i begränsad omfattning prövats tillika bereda pensionärer
billiga och ändamålsenliga lägenheter i hyreshus. På grund härav för
ordas statsbidrag till en försöksverksamhet för ifrågavarande ändamål.

Bidragsgivningen föreslås begränsad till flerfamiljshus, som förvaltas av
kommun eller allmännyttigt bostadsföretag, vilket överensstämmer med de
regler, som gälla för erhållande av trekronorsbidrag, dock att jämväl borde föreskrivas
att företaget finansierats med hjälp av statligt tertiärlån. I anslutning
till bestämmelserna för trekronorbidraget anses därjämte som villkor böra
uppställas, att huset färdigställts tidigast den 1 juli 1946.

Av praktiska skäl föreslås att bidraget bestämmes att utgå i form av avdrag
& räntor och amorteringar å beviljat tertiärlån.

Om trekronorsbidraget gäller f. n. att det kan kombineras med familjebo
stadsbidrag. Någon kombination av trekronorsbidrag och nu ifrågavarande
bidrag anses icke böra kunna komma i fråga.

T fråga om statsbidragets storlek bär föredraganden godtagit ett av bostadsstyrelsen
framlagt förslag till statsbidragsskala, enligt vilket subventionen i
huvudsak skall motsvara det statliga stödet till pensionärshem.

Villkor för bidrag anses böra vara, att hyrorna för ifrågavarande lägenheter
ej sättas högre än de som gälla i pensionärshem.

Beträffande ifrågavarande bidragsgivning i övrigt föreslås i tillämpliga
delar skola gälla bestämmelserna i kungörelsen om statsbidrag till anordnande
av pensionärshem, dock att beslutanderätten i hithörande frågor ansetts böra.
ankomma på bostadsstvrelsen.

Särskilda frågor.

Grunder för tomtprissättning m. m.

Föredraganden förordar, att bostadsstyrelsen i samråd med kommunerna
i den utsträckning som kan befinnas lämplig utreder vilka tomtkostnader,
som vid en friare prövning av markprisfrågan än hittills böra godtagas för
olika orter och områden. I den män förutsättningar härför uppkomma anses
hinder ej heller böra möta att under nästa budgetår för belåning godtaga nybyggnad
inom centralt område med tomtkostnader, som med hänsyn till resultatet
av ifrågavarande utredningar kunna befinnas skäliga.

Ränt ef rit t stående lån till kollektiva t vätt er ier.

Bestämmelsen, att lån till kollektiva tvätterier må lämnas helt eller delvis
som räntefritt och stående, är avsedd att tillämpas endast i undantagsfall. Den
har tillkommit i syfte att möjliggöra att mindre tvätterier bli ur driftekono*
misk synpunkt jämställda med större anläggningar. Bostadsstyrelsen har ej

Statsutskottets utlåtande nr 135.

7

ansett sig kunna framlägga förslag till närmare riktlinjer för tillämpningen av
sagda bestämmelse förrän större erfarenhet vunnits av verksamheten. Tills
vidare borde därför försöksvis lämpliga vägar prövas. Föredraganden delar
styrelsens uppfattning, att särskilt stöd skall kunna lämnas till mindre tvätterier,
även om dessa ur rent driftekonomiska synpunkter äro underlägsna
större anläggningar, och det icke är helt uteslutet, att framdeles en rationellare
lösning av tvättfrågan vore möjlig.

Medelsbehovet för låne- och bidragsverksamheten under budgetaret

1950/51 in. in.

Föredraganden har erinrat om att till grund för de i årets statsverkspropositian
redovisade preliminära beräkningarna av behovet av medel för nästa
budgetår å bostadsanslagen ligger antagandet, att bostadsbyggandet kommer
att begränsas på sådant sätt att tillskottet av lägenheter under såväl år 1950
som år 1951 kommer att uppgå till högst 45 000 å 50 000 lägenheter. Inga omständigheter
anses ha tillkommit, som motivera en allmän omprövning av de
i statsverkspropositionen preliminärt upptagna beloppen.

Enär anslaget till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å tertiärlån
för vissa bostadsbyggnadsföretag numera tages i anspråk jämväl för utgifter,
som sammanhänga med egnahemslångivningen, föreslås anslagsrubriken ändrad
till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa bostadsbyggnadslån.

Anslaget till Hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, som
för innevarande budgetår anvisats med 21 000 000 kronor, har upptagits med
det preliminärt beräknade beloppet, 27 000 000 kronor.

För Särskilda bostadsrabatter ha å riksstaten för budgetåret 1949/50 upp,
förts 1 500 000 kronor. Med hänsyn främst till de föreslagna ändrade grunderna
för beviljande av trekronorsbidrag har anslaget nedräknats till 400 000
kronor. Het förutsättes därvid att från detta anslag bestridas kostnaderna för
statsbidrag till anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus.

Icke heller under nästa budgetår anses behov föreligga av anslag till Bidrag
till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

Anslaget till Bidrag till inrättande av pensionärshem har uppräknats med
500 000 kronor till G 500 000 kronor.

A kapitalbudgeten har till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier upptagits
ett oförändrat belopp av 2 000 000 kronor.

Räntefoten för lantarbetarbostadslån, som beviljas under nästa budgetår,
har föreslagits skola fastställas till oförändrat 3,2 5 %.

1946 års riksdag medgav, att av statliga myndigheter under krigsåren anskaffade
baracker finge, i den mån de icke längre erfordrades för .statligt ändamål,
till med 50 % rabatterade priser försäljas med förtursrätt till kommuner
och vissa sammanslutningar för att av dessa användas till samlingslokaler o. d.

8

Statsutskottets utlåtande nr 135.

I1 ör att täcka de medgivna rabatter, för vilka medel icke beräknats i samband
med tidigare anslag för ändamålet, erfordras att 306 000 kronor anvisas. Inom
försvarsväsendet finnes fortfarande ett antal baracker, som med hänsyn till
kostnaderna för lagring och underhåll beräknas böra avyttras i den mån de
frigöras från tidigare användning. Om riksdagen icke gör erinran häremot
föreslås hittills tillämpad rabattering få äga rum även vid den fortsatta försäljning
av baracker, som sålunda kan komma till stånd. Frågan om bestridande av
kostnaderna för därvid medgivna rabatter torde i sinom tid komma att underställas
riksdagen.

Motionerna.

I de likalydande motionerna 1:205 (av herrar Bror Nilsson och Niklasson)
och 11:262 (av herr Pettersson i Dahl m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte
besluta dels att byggnadstillståndsgivningen för enfamiljs- och tvåfamiljshus
slopas, dels att byggnadsregleringen avskaffas i landskommunerna, dels att
tillämpningsområdet för förbättringslån utvidgas i enlighet med vad i motionerna
angivits, dels ock att förbättringslån må lämnas utan säkerhet, om det
icke överstiger 1 500 kronor.

I motionen 1:404 (av herr Sundvik) har föreslagits, att beträffande det s. k.
trekronorsbidraget staten måtte bidraga med 2 kronor per kvadratmeter lägenhetsyta
och kommunerna med 1 krona, medan i motionen 1:416 (av herr Norling
m. fl.) hemställts att kostnaderna för trekronorsbidragen helt bestridas
av statsmedel.

I de likalydande motionerna 1:427 (av herr Einar Eriksson m. fl.) och
11:514 (av herr Edenman m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte dels avslå
Kungl. Maj:ts förslag angående kommunernas ekonomiska medansvarighet vid
finansieringen av trekronorsbidraget, dels ock för budgetåret 1950/51 anvisa
till Särskilda bostadsrabatter ett reservationsanslag av 1 200 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1: 438 (av herr Andrén m. fl.) och 11:528 (av
herr Hjalmarson m. fl.) har yrkats, att riksdagen måtte dels avslå Kungl.
Maj:ts hemställan om rätt att inrätta en femte subventionsgrupp, dels nedsätta
anslaget till Särskilda bostadsrabatter med det för trekronorsbidraget
avsedda beloppet, o00 000 kronor, dels ock i övrigt beakta vad i motionerna
anförts.

I de likalydande motionerna 1:439 (av herr Bergvall m. fl.) och 11:530
(av hen- Ohlin m. fl.) har hemställts, att riksdagen måtte besluta dels att den
övre gränsen för statliga tertiärlån till bostadshus uppförda av kommunala
eller allmännyttiga företag jämte kooperativa företag skall fastställas till 90 %
av anskaffningskostnaden, dels att utvidga gränserna för trekronorsbidraget
till att omfatta även andra fastigheter än kommunala och allmännyttiga eller
av industrier för anställda uppförda, dels ock att höja anslaget till Särskilda
bostadsrabatter från 400 000 kronor till 600 000 kronor.

I de likalydande motionerna 1:440 (av herrar Hallagård och Niklasson) och

Statsutskottets utlåtande nr 135.

y

II: 527 (av lierr Pettersson i Dahl m. fl.) har förordats, att riksdagen måtte
dels besluta att bestämmelserna om familjebostadsbidragen jämkas i enlighet
med vad i motionerna angivits, dels besluta att trekronorsbidragen avskaffas,
dels ock beakta övriga i motionerna angivna synpunkter.

I motionen II: 419 (av herr Lager m. fl.) föreslås, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om snabba åtgärder för ökad bostadsbyggnation,
för produktion av byggnadsmaterial i tillräcklig omfattning och till billigare
priser och för en utvidgning av subventionsverksamheten.

I motionen II: 529 (av herr Lager m. fl.) föreslås dels att riksdagen måtte
besluta vidtaga sådana ändringar av bestämmelserna om familjebostads- och
bränslebidrag,

a) att bidragsgivningen utsträckes till att avse även barnfamiljer, som bebo
lägenheter färdigställda från och med den 1 januari 1940 och fram till den tidpunkt,
som nu gällande bestämmelser avse för utbetalande av sådana bidrag,

b) att den inkomstgräns, som reglerar rätten till familjebostadsbidrag, uppmjukas
så, att vid gränsfall familjebostadsbidraget och bränslebidraget minskas
med det belopp, med vilket den beskattningsbara inkomsten överskjuter den
fastställda inkomstgränsen,

c) att bidragsgivningen utsträckes till att avse även ensamstående mödrar
med ett minderårigt barn, samt att sådana bestämmelser införas med avseende
på bidragens storlek och behörighet att få bidrag, att familjebostadsbidragen
till ensamstående mödrar med ett eller flera barn ligga två trappsteg över det
normala bidraget (d. v. s. att ensamstående moder med ett barn erhåller samma
bidrag som trebarnsfamilj eller 390 kronor, moder med två barn 520 kronor
o. s. v.) och att den övre inkomstgränsen förlägges ett trappsteg över det normala
fallet (d. v. s. för ensamstående moder med ett barn en beskattningsbar
årsinkomst av högst 4 000 kronor, för moder med två barn 5 000 kronor o. s. v.),

dels ock att utskottet med anledning av dessa förslag beräknar och föreslår
anslagen för ifrågavarande ändamål i proportion till don ökning av utgifterna,
som förslagen medföra.

I motionen 11:531 (av herr Hagård) har hemställts, att försöksverksamheten
med särskilda bidrag till pensionärer, som bo utom pensionärshem,
måtte avse jämväl andra fastigheter än sådana av kommunala eller allmännyttiga
företag ägda hus, vilka färdigställts efter den 1 juli 1946.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får utskottet
hänvisa till motionerna 1:404, 1:416, 1:427, T: 438, 11:262, 11:419,
IT: 527, II: 529, IT: 530 och II: 531.

Utskottet.

Allmänna principer för den statliga bostadspolitiken. I propositionen anföras
vissa .av bostadsstyrelsen lämnade uppgifter, vilka utvisa att antalet
familjer, som kan sägas sakna familjebostad, är betydande. Föredraganden
konstaterar, att förhoppningarna om en snar förbättring av läget på bostads -

10

Statsutskottets utlåtande nr 135.

marknaden ha gäckats. Tillskottet av lägenheter i hela landet hade sjunkit
från ca 58 000 år 1947 till ca 44 000 år 1949. Denna minskning av bostadsproduktionen,
som hade betingats av tillfälliga störningar i samhällsekonomien,
hade bidragit till att bostadsbristen icke kunnat avvecklas på sätt tidigare
hade ansetts önskvärt. Föredraganden framhåller, att det är angeläget att i den
mån investeringsvolymen kan utvidgas varje möjlighet som ges att öka bostadsbyggandet
blir tillvaratagen. Inom bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen
påginge undersökningar, som vore avsedda att ge säkrare hållpunkter
för en bedömning av förutsättningarna för en avveckling av bostadsbristen och
att kunna bilda underlag för den fortsatta prövningen av bostadsproduktionens
storlek.

I motionerna I: 438 och II: 528 har gjorts gällande, att man riskerar att
bostadsprogrammets realiserande fördröj es och att utvecklingen hålles tillbaka,
om det enskilda initiativet på ifrågavarande område skjutes åt sidan.
Liknande synpunkter anföras i motionerna I: 439 och 11:530. I dessa fram
hålles sålunda, att den utpräglade bostadsbristen gör det nödvändigt, att den
för bostäder tillgängliga investeringsvolymen användes på effektivaste sätt.
Enligt motionärernas uppfattning tillgodoses detta krav på det även för all
mänheten mest tillfredsställande sättet, om byggande och förvaltning av
bostadshus ske under konkurrens på lika villkor mellan skilda företag och
företagsformer. I vad det gäller kommunala bostadsföretag hävdas, att möjligheterna
för dessa att erhålla statslån intill 100 % av kostnaden hade medfört
cm tendens till bortseende från kraven på ekonomisk eftertanke och effektivitet
i kommunernas bostadsproduktion och bostadsförvaltning. I anslutning
härtill yrkas i motionerna, att den övre gränsen för tertiärlån till kommunala,
allmännyttiga och kooperativa företag sättes vid 90 % av avkastningsvärdet.

I motionen II: 419 föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om snabba åtgärder för ökad bostadsbyggnation och’för produktion av
byggnadsmaterial i tillräcklig omfattning och till billigare priser.

Frågan om de allmänna grunderna för statens och kommunernas stöd åt
bostadsförsörjningen var i anledning av motioner i ämnet föremål för överväganden
av förra årets riksdag. Riksdagen framhöll därvid (statsutskottets
utlåtande nr 171), att den icke funnit skäl föreligga att taga det statliga stödet
till flerfamiljshus under allmän omprövning. Riksdagen förutsatte emellertid,
att bostadsstyrelsen med uppmärksamhet följde utvecklingen och framlade de
förslag till jämkningar i lånebestämmelsema som denna kunde giva anledning
till. De förra året åberopade skälen mot en allmän omprövning av det statliga
stödet till flerfamiljshus anser utskottet alltfort äga giltighet.

I anledning av vad sålunda anförts, avstyrker utskottet förslaget i motionerna
I: 439 och II: 530 beträffande övre gränsen för tertiärlån.

Frågan om åtgärder för att avveckla bostadsbristen har på grund av bostadsmarknadsutvecklingen
under senare tid fått ökad betydelse. LTtskottet ansluter
sig till föredragandens uppfattning, att varje möjlighet som ges att öka
bostadsbyggandet bör tillvaratagas. I motionerna I: 438 och II: 528 liar fram1

Statsutskottets utlåtande nr 185.

11

förts den tanken, att den bristande balansen mellan tillgäng och efterfrågan
på bostäder har sammanhängt med en reell hyressänkning, vilken uppkommit
därigenom att löneinkomsterna stigit avsevärt mer än bostadskostnaderna.
Utskottet har icke kunnat finna, att motionärerna givit belägg för att sagda
hyressänkning på ett avgörande sätt stimulerat efterfrågan, räknad i lägenheter.
Inkomststegringens betydelse för en höjning av främst barnfamiljernas
bostadsstandard torde däremot icke kunna ifragasättas. Utskottet förutsätter,
att de inom bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen pågående undersökningarna,
vilka äro avsedda att ge säkrare hållpunkter för en bedömning av
förutsättningarna för en avveckling av bostadsbristen, skola komma att belysa
bl. a. i vad mån inkomststegringarna stimulerat lägenhetsefterfrågan. Innan
dessa undersökningar slutförts synas jämkningar i grunderna för bostadspolitiken
icke böra företagas.

Vad beträffar motionen II: 419 i vad den avser åtgärder för ökad bostadsbyggnation
och för produktion av byggnadsmaterial, är utskottet icke berett
tillstyrka särskild åtgärd från riksdagens sida.

I samtliga här nämnda motioner ävensom i motionerna I: 205 och II: 262 ha
berörts vissa med regleringen av byggnadsverksamheten sammanhängande
spörsmål. Enär grunderna för ifrågavarande reglering behandlats av tredje
lagutskottet i anledning av proposition om förlängning av lagen om tillståndstvång
för byggnadsarbete m. in. får statsutskottet hänvisa till tredje lagutskottets
utlåtande nr 21.

Föredraganden har framhållit, att planläggningen och genomförandet av
saneringsverksamheten i första hand böra ankomma på kommunerna, men att
det kan visa sig ändamålsenligt, att staten i viss utsträckning medverkar beträffande
de utredningar och undersökningar, som krävas för att upprätta
saneringplaner, och vidare att smärre jämkningar i villkoren för statliga lån
till flerfamiljshus vidtagas i syfte att underlätta finansieringen av nybyggnad
inom centrala stadsområden. Förevarande spörsmål borde göras till föremål
för närmare utredning.

I motionerna 1:438 och 11:528 förordas, att den i propositionen förutskickade
utredningen får avse jämväl frågan om utsträckt lösningsrätt för
tomtägare, då delar av s. k. saneringsenhet befinna sig i olika ägaies händei.
1 motionerna I: 440 och II: 527 åter föreslås, att statsmakterna bestämt deklarera,
att saneringsverksamheten är eu rent kommunal uppgift.

I likhet med föredraganden anser utskottet, att frågan om en mera omfattande
nybyggnadsverksamhet inom orternas centrala delar är värd särskild
uppmärksamhet, även om för den närmaste tiden saneringsverksamheten icke
kan givas större omfattning.

Den i motionerna I: 438 och II: 528 berörda frågan torde böra beaktas i samband
med den av föredraganden förutskickade utredningen. Vad angår yrkandet
i motionerna I: 440 och IT: 527 förutsätter utskottet, att nämnda utredning
begränsas på det av föredraganden angivna sättet.

12

Statsutskottets utlåtande nr 135.

Egnahemslån och förbättringslån. Yad föredraganden anfört beträffande
undantag från de särskilda villkor för erhållande av den del av egnahemslånet,
som har subventionskaraktär, den s. k. räntefria stående delen, föranleder
icke annan erinran från utskottets sida än att beträffande nybyggnad
avvikelser från de fastställda grunderna endast böra ifrågakomma i rena
undantagsfall. I likhet med föredraganden förutsätter utskottet, att frågan
om villkoren för subvention till ombyggnadsföretag kommer att omprövas
sedan ytterligare erfarenhet vunnits.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande grunderna för fördjupning av egnahemslån
kan utskottet godtaga.

I propositionen föreslås vidare vissa jämkningar beträffande de fall i vilka
lörbättringslån kan medgivas för upprustning av äldre enfamiljs- och tvåfamiljshus.
I motionerna I: 205 och II: 262, vilka väckts före avgivandet avpropositionen,
har förordats viss utvidgning av förbättringslångivningen, i
huvudsak sammanfallande med Kungl. Maj ds förslag.

Utskottet delar föredragandens uppfattning, att huvudregeln för det statliga
stödet — att detta bör så inriktas, att en väsentlig och varaktig förbättring
av bostadsförhållandena befordras — ej torde kunna ifrågasättas. Målet
för ifrågavarande verksamhet torde alltfort böra vara att främja en successiv
siandardförbättring på landsbygden upp till nivå med vad som ansetts böra
gälla för stadssamhällena. Möjligheterna att med hjälp av egnahemslån
åstadkomma genomgripande ombyggnad eller nybyggnad av bostäder på
landsbygden böra därför så långt möjligt tillvaratagas. I anslutning till vad
föredraganden härutinnan anfört, anser utskottet det önskvärt att beträffande
bostäder av synnerligen låg klass staten i den mån ägarens ekonomiska
resurser äro begränsade medverkar till sådan upprustning, som innebär
undanröjande av allvarliga brister och kan åstadkommas för en med hänsyn
till den begränsade användningstiden rimlig kostnad.

Mot Kungl. Maj ds förslag att i vissa fall förbättringslån bör kunna beviljas
för ersättningsbyggnad av enkel standard, har utskottet ingen särskild
erinran. I likhet med föredraganden förutsätter utskottet, att ifrågavarande
bidragsverksamhet bedrives med den allra största försiktighet. Jämväl förslagen
beträffande egnahemslån och förbättringslån till bostäder åt lappar
på renbetesmark samt till vissa arrendeegnahem kan utskottet godtaga.

^ idare tillstyrker utskottet förslaget, att räntefritt, stående förbättringslån
skall kunna beviljas intill ett belopp av 1 200 kronor utan att inteckningssäkerhet
eller annan godtagbar säkerhet ställes, och avstyrker sålunda förslaget
i motionerna I: 205 och II: 262, att dylik befrielse skall kunna medges
intill ett belopp av 1 500 kronor.

Förslaget att förbättringslångivningen i fortsättningen skall kunna omfatta
hela landet utan några inskränkningar kan utskottet tillstyrka.

Tertiärlan och tilläggslan. I anledning av Kungl. Maj ds förevarande förslag
har i motionerna I: 438 och II: 528 yrkats avslag, i vad det gäller bemyndi -

Statsutskottets utlåtande nr 135. 13

gande för Kungl. Maj:t att, om byggnadskostnadsutvecklingen giver anledning
därtill, inrätta en femte subventionsgrupp för tilläggslån.

För såväl innevarande som föregående budgetår har Kungl. Maj it erhållit
bemyndigande att inrätta en femte subventionsgrupp. Utskottet, som delar
föredragandens mening, att en jämförelsevis obetydlig ökning av byggnadskostnaderna
icke bör föranleda införande av en femte grupp, tillstyrker förslaget.

Mot Kungl. Maj:ts övriga förslag i vad det gäller villkoren för tertiärlån
och tilläggslån har utskottet ingen erinran.

Bostadsrabatter. Yad angår grunderna för den särskilda bostadsrabatten,
det s. k. trekronorsbidraget, har Kungl. Maj:t föreslagit den betydelsefulla
ändringen, att staten, som hittills bestridit hela kostnaden för bidragsgivningen,
fr. o. m. nästa budgetår skall svara för endast hälften av kostnaden,
medan vederbörande kommuner skola täcka återstoden. I motionerna I: 438
och 11:528 samt 1:440 och 11:527 yrkas, att ifrågavarande bidragsgivning
skall slopas. I motionerna I: 427 och II: 514 samt I: 416, II: 419 och II: 529
förordas, att bidragsgivningen skall fortgå på i stort sett oförändrade grunder,
medan i motionen I: 404 föreslås den jämkningen i Kungl. Maj:ts förslag,
att staten skall svara för två tredjedelar av kostnaderna. Slutligen yrkas
i motionerna I: 439 och II: 530, att bidragsgivningen utsträckes till att avse
alla fastigheter färdigställda efter den 1 januari 1949.

Ifrågavarande bidragsgivning infördes den 1 juli 1947. Den har hittills
haft försökskaraktär. Bostadsstyrelsens undersökning rörande kommunernas
handhavande av verksamheten synes ge stöd för uppfattningen, att bidragsbestämmelserna
icke till alla delar äro tillfredsställande utformade. Särskilt
synes tveksamt, huruvida — såsom avsikten har varit — bidrag ha beviljats
•endast hushåll med begränsade ekonomiska resurser.

Utskottet får erinra om att bidraget har förutsatts utgå i första hand till
familjer som på grund av sjukdom eller annan särskild anledning haft ovanligt
små inkomster. För kombination av trekronorsbidrag och familj ebostadsbidrag
har dock denna regel icke uppställts.

Utskottet vill understryka, att det icke kan anses tillfredsställande, att
staten beviljar kommunerna bidrag, vilka äro avsedda att nedbringa bostadskostnaderna
för vissa ekonomiskt svaga hushållsgrupper, på sådana grunder,
att kommunerna äga att själva fördela medlen utan särskild kontroll från
staten. Redan gällande bidragsbestämmelser torde emellertid innebära, att
kommunernas möjligheter att bevilja bidrag äro starkt begränsade och att
närmast bostadsstyrelsen kan utöva viss kontroll över kommunernas bidragsgivning.
I detta sammanhang må vidare erinras om att bidraget tillkommit
i syfte bl. a. att stimulera kommunerna att organisera kommunala och allmännyttiga
bostadsföretag. Om kommunerna, såsom föreslagits i propositionen,
skola bestrida hälften av kostnaderna för bidragsgivningen, kan det befaras,
att åtskilliga kommuner komma att visa sig mindre intresserade för uppgif -

14

Statsutskottets utlåtande nr 135.

ten att uppföra bostadshus, varigenom möjligheterna att hjälpa mindre bemedlade
familjer till en godtagbar bostad skulle bli beskurna.

Bl. a. med hänsyn härtill anser utskottet, att frågan om grunderna för
trekronorsbidraget bör bli föremål för ytterligare utredning. Särskilt synes
böra undersökas, huruvida icke sådana fasta regler för beviljande av bidraget
kunna fastställas, att syftet med Kungl. Maj:ts förslag därmed blir tillgodosett.
Uppmärksamhet synes jämväl böra ägnas de särskilda frågor, som
sammanhänga med bostadsbristen och närmast gälla de familjer som f. n.
sakna bostad i vanlig mening och på grund av begränsade inkomster icke
med hjälp av nuvarande bostadsbidrag kunna förhyra lägenhet i nybyggt hus.
På grund av de förhållandevis höga hyrorna i nyuppförda hus och trekronorsbidragets
begränsade storlek kan sålunda ifrågasättas, om bidraget är lämpligt
utformat med hänsyn till sitt ändamål. Utredningen bör sålunda jämväl
avse frågan, huruvida icke bidraget bör ersättas med stöd i helt nya former.

Intill dess ifrågavarande utredning slutförts, böra grunderna för trekronorsbidraget
förbli oförändrade. Utskottet kan sålunda icke godtaga
Kungl. Maj:ts förevarande förslag beträffande finansiering av bidraget och
avstyrker jämväl de i förutberörda motioner framförda yrkandena om dels
slopande av bidragsgivningen, dels utvidgning av bidragets omfattning.

I propositionen förordas, att statsbidrag skall kunna utgå till kommunala
och allmännyttiga bostadsföretag för beredande av bostäder åt åldringar. I
motionen II: 531 föreslås, att berörda bidrag skall kunna utgå till folkpensionärer
oavsett i vilka fastigheter de bo. I motionerna I: 440 och II: 527 har
förordats eu undersökning beträffande utvidgning i vissa fall av bidraget till
att avse även tvåfamiljshus.

hjdtet med Kungl. Maj:ts förevarande förslag är att vid sidan av pensionärshemmen
få fram en bostadstyp för pensionärer, som innebär att de gamla
kunna bo kvar i en miljö, sammansatt av människor i alla åldrar. Utskottet
anser det önskvärt, att en bidragsverksamhet i angivna syfte kommer till stånd.

Mot de föreslagna villkoren för bidraget har utskottet ingen erinran, varför
utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet kan sålunda icke
biträda yrkandet i motionen II: 531. lie praktiska konsekvenserna av en
bidragsgivning av den omfattning motionären föreslagit torde icke kunna
överblickas. Den av Kungl. Maj :t föreslagna formen för bidrag, nämligen avdrag
på ränta och amortering å statligt lån, kan icke tillämpas beträffande hus,
som finansierats utan hjälp av statligt lån. Tillförlitliga beräkningar rörande
kostnaderna för en på angivet sätt vidgad verksamhet torde ej heller nu kunna
verkställas. Innan erfarenhet vunnits rörande ifrågavarande bidragsgivning,
som förutsatts få försökskaraktär, torde det vara nödvändigt att på sätt föreslagits
i propositionen till en början starkt begränsa vefksamheten. Yad angår
förslaget i motionerna I: 440 och II: 527 om sådant bidrag jämväl till pensionärer
i tvåfamiljshus anser utskottet önskvärt, att det sedermera överväges,
huruvida bidraget skall kunna utgå i sådana fall.

I motionerna I: 440 och II: 527 ifrågasättes om icke familjebostadsbidrag

Statsutskottets utlåtande nr 135.

15

bör kunna utgå till familjer i enfamiljshus, som förbättrats med hjälp av förbättringslån.
I motionerna II: 419 och II: 529 förordas, att familjebostadsbidrag
skall kunna utgå till familjer i hus färdigställda tidigast den 1 januari 194U.

I dessa motioner förordas vidare, att inkomststrecken skola uppmjukas och
att familjebostadsbidrag skola utgå med förhöjda belopp och jämväl kunna
beviljas ensamstående mödrar med ett minderårigt barn. I motionerna I: 438
och II: 528 förordas en utredning rörande det framtida anslagsbehovet.

Frågan om utvidgning av bidragsgivningen till förmån för barnfamiljerna
bär varit föremål för behandling vid föregående års riksdag. Det har förutsatts,
att frågan om familjebostadsbidrag till familjer i hus färdigställda före den
1 januari 1948 skall slutligt prövas så snart det statsfinansiella läget medger
ifrågavarande utvidgning. Kungl. Maj:t har uppdragit åt bostadsstyrelsen
att verkställa utredning rörande medelsbehovet vid en sådan utsträckning av
bidragsgivningen. I motionen II: 529 framhålles det såsom anmärkningsvärt,
att resultatet av denna utredning ej redovisats. Enligt vad utskottet inhämtat,
har bostadsstyrelsen, till följd av att vissa för utredningens utförande erforderliga
uppgifter ännu ej kunnat erhållas från den allmänna bostadsräkningen,
icke hunnit slutföra sitt uppdrag. Utskottet, som anser att förevarande utsträckning
av bidragsgivningen bör åvägabringas så snart möjligheter därtill öppnas,
förutsätter att nämnda utredning skall kunna slutföras inom en nära framtid.
I nuvarande läge kan utskottet icke tillstyrka förutnämnda yrkanden i motionerna
II: 419 och II: 529. Beträffande förslaget om jämkningar i fråga om inkomstgränserna
får utskottet erinra om att inkomstprövning skall ske endast
vart femte år på grundval av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten i genomsnitt för do senaste fem åren.

Vad angår den i motionerna I: 440 och II: 527 väckta frågan, anser utskottet,
att en dylik utvidgning av bidragsgivningen skulle äventyra strävandena att
höja bostadsstandarden särskilt på landsbygden. Motionärernas uppfattning,
att barnfamiljerna på landsbygden ha mindre möjligheter att erhålla familjebostadsbidrag,
synes närmast grundat på det förhållandet att bidrag icke kan
utgå till familjer i hus, färdigställda före den 1 januari 1948. Utskottet kan
med hänsyn till vad nyss anförts icke tillstyrka den ifrågasatta utvidgningen
av bidragsgivningen.

I anledning av förslaget i motionerna I: 438 och II: 528 om en utredning
rörande det framtida anslagsbehovet förutsätter utskottet, att frågan blir föremål
för överväganden i anslutning till den slutliga prövningen av spörsmålet
beträffande omfattningen av ifrågavarande bidragsgivning.

Särskilda frågor. Vad föredraganden anfört beträffande grunderna för tomtprissättningen
och villkoren för erhållande av räntefritt, stående lån till kollektiva
tvätterier föranleder icke erinran från utskottet.

Medelsbehovet under budgetåret 1950/51. Utskottet får erinra, att Kungl.
Maj:t i anslutning till de preliminära beräkningarna av medelsbehovet i årets

16

Statsutskottets utlåtande nr 135.

statsverksproposition uppskattade tillskottet av lägenheter under såväl år
1950 som år 1951 till 45 000 ä 50 000. Föredraganden framhåller nu, att, även
om det icke är uteslutet att bostadstillskottet under nästa år kan komma att
bli något större än sålunda antagits, anledning synes saknas att frångå berörda
produktionsantagande.

Utskottet, som anser att möjlighet ännu icke föreligger att närmare bedöma
förutsättningarna för bostadsbyggandet under år 1951, kan godtaga ifrågavarande
produktionsantagande.

Yad angår Kungl. Maj:ts beräkning rörande de särskilda anslagen till
bostadsförsörjningen har i vad det gäller anslaget till Hyresrabatter för
mindre bemedlade, barnrika familjer i motionen II: 529 hemställts, att utskottet
med anledning av i motionen förordade utvidgningar av familjebostadsbidragsgivningen
beräknar och föreslår anslaget för ifrågavarande ändamål
i proportion till den ökning av utgifterna som förslagen medföra.

Då utskottet, som framgår av det föregående, icke ansett sig böra tillstyrka
ändring i gällande grunder för familj Bostadsbidrag, förordar utskottet, att
anslaget i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag uppföres med 27 000 000 kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att till Särskilda bostadsrabatter skall anvisas
400 000 kronor. I motionerna I: 427 och II: 514 yrkas, att anslaget höjes till
1 200 000 kronor, och i motionerna 1:439 och 11:530 att det höjes till 600 000
kronor, medan i motionerna I: 438 och II: 528 förordas, att anslaget nedsättes
till 100 000 kronor. Yrkandet i motionen II: 529 innebär, att ifrågavarande
anslag skulle höjas till 1 400 000 kronor.

Utskottets ställningstagande i det föregående innebär, dels att grunderna
för det s. k. trekronorsbidraget skola förbli oförändrade under nästa budgetår,
dels att Kungl. Maj:ts förslag beträffande statsbidrag till vissa pensionärsbostäder
tillstyrkes. Utskottet beräknar fördenskull anslaget till (1 400 000 +
100 000) 1 500 000 kronor.

Kungl. Maj:t har föreslagit, att till Rabatter vid viss försäljning av övertaliga
baracker anvisas ett belopp av 306 000 kronor. Utskottet tillstyrker förslaget.
Föredraganden har förordat, att hittills tillämpad rabattering får äga
rum även vid den fortsatta försäljningen av baracker och att frågan om bestridande
av kostnaderna för därvid medgivna rabatter i sinom tid får underställas
riksdagen. Vad föredraganden sålunda anfört kan utskottet godtaga.

Mot Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning under övriga, här ej särskilt
nämnda anslag samt i fråga om räntefoten för lantarbetarbostadslån har utskottet
icke funnit anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må

I. avslå i motionerna I: 439 och II: 530 framlagt förslag om
sänkning av övre gränsen för statliga tertiärlån till kommunala,
allmännyttiga och kooperativa företag;

Statsutskottets utlåtande nr 135.

17

II. beträffande åtgärder för avhjälpande av bostadsbristen,
besluta, att i motionerna 1:438 och 11: 528 framställda förslag
i denna del icke skola till någon riksdagens åtgärd föranleda;

III. avslå i motionen II: 419 framställda förslag om åtgärder
för ökad bostadsbyggnation och för produktion av byggnadsmaterial; IV.

beträffande byggnadsregleringen, i anledning av motionerna
I: 205 och II: 262, I: 438 och II: 528, I: 440 och II: 527, god
känna vad utskottet anfört;

V. beträffande saneringsverksamheten, besluta, att i motionerna
I: 438 och II: 528 samt I: 440 och II: 527 i denna del framställda
förslag icke skola till någon riksdagens åtgärd föranleda;

VI. beträffande egnahemslån och förbättringslån, i anledning
av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1:205 och 11:262, i
vad de avse dessa spörsmål, godkänna vad utskottet anfört;

VII. beträffande antalet subventionsgrupper vid tilläggslångivningen,
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 438 och II: 528, i vad de beröra detta ämne, godkänna
vad i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3
mars 1950 anförts;

VIII. beträffande trekronorsbidraget,

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å motionerna
I: 438 och II: 528 samt I: 440 och II: 527, såvitt motionerna
avse denna fråga, besluta, att denna bidragsform skall tills
vidare bibehållas;

b) i fråga om grunderna för bidragets bestridande, med avslag
å Kungl. Maj:ts förslag och motionen I: 404 samt med bifall till
motionerna I: 416, I: 427 och II: 514, II: 419 och II: 529, i vad
motionerna avse denna fråga, besluta, att kostnaderna för sådant
bidrag skola helt bestridas av statsmedel samt i övrigt godkänna
vad utskottet anfört;

c) i fråga om utvidgad tillämpning av bidraget avslå i motionerna
I: 439 och II: 530 framlagt förslag i denna del;

IX. beträffande anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus,
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och i anledning
av motionerna I: 440 och II: 527 i denna del samt med avslag å
motionen II: 531, godkänna vad utskottet anfört;

X. beträffande bidragsgivningen för mindre bemedlade, barnlika
familjer, avslå i motionerna II: 419 och II: 529 samt I: 440
och II: 527 framställda förslag, såvitt nu är i fråga;

2—100350 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 sand. Nr 135.

18

Statsutskottets utlåtande nr 135.

XI. besluta, att motionerna 1: 438 och II: 528, såvitt angår förslag
om utredning rörande det framtida anslagsbehovet beträffande
hyresrabatter för mindre bemedlade, barnrika familjer, icke
skola till någon riksdagens åtgärd föranleda;

XII. beträffande grunderna för den statliga låne- och bidragsverksamheten
till förmån för bostadsförsörjningen, i vad de ej
behandlats under I.—XI., med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
och under erinran om vad utskottet i det föregående anfört, godkänna
i statsrådsprotokollet förordade ändringar fr. o. m. den
1 juli 1950;

XIII. beträffande räntefoten för lantarbetarbostadslån, vilka
komma att beviljas under budgetåret 1950/51, med bifall till
Kungl. Maj:ts förslag medgiva, att densamma bestämmes till
3,25 %\

XIV. till Kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter å vissa
bostadsbyggnadslån för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 675 000 kronor;

XV. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionen II: 529, såvitt den berör detta anslag, till Hyresrabatter
för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret 1950/51
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 27 000 000
kronor;

XVI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
1:427 och 11:514 samt 11:529 ävensom med avslag å motionerna
I: 438 och II: 528, I: 439 och II: 530, samtliga motioner,
såvitt de beröra detta anslag, till Särskilda bostadsrabatter för
budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1500000 kronor;

XVII. till Bidrag till inrättande av pensionärshem för budgetåret
1950/51 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 6 500 000 kronor;

XVIII, till Rabatter vid viss försäljning av övertaliga baracker
för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 306 000 kronor;

XIX. till Lån till anordnande av kollektiva tvätterier å kapitälbudgeten
under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1950/51
anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor;

Statsutskottets utlåtande nr 135.

19

XX. besluta, att i förevarande sammanhang behandlade motioner,
till den del de icke blivit ovan under punkterna I.—XVI.
särskilt berörda, icke skola till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 9 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Mannerskantz, Ohlon,
Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding, fröken Andersson, herrar Berling,
Sundelin, Leander, Johan Eric Ericson, Näsström, Hesselbom, Ivar Persson
och Andrée; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i Skövde,
Svensson i Grönvik, Mårtensson i Uddevalla, Ståhl, Åkerström, Pettersson i
Dahl, Thapper, fröken Elmén, herrar Persson i Vinberg, Birke, Persson i
Växjö, Wedén, fru Ericsson i Luleå och herr Henriksson.

Reservationer.

1) av herrar Mannerskantz, Ohlon, Heiding, fröken Andersson, herrar
Sundelin, Ivar Persson, Skoglund i Doverstorp, Malmborg i Skövde, Svensson
i Grönvik, Ståhl, Pettersson i Dahl, fröken Elmén, herrar Birke och
Wedén, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till förslaget i motionerna
I: 439 och II: 530 om sänkning av övre gränsen för statliga tertiärlån
till kommunala, allmännyttiga och kooperativa företag och att därför

dels utskottets utlåtande på s. 10 från och med det stycke, som börjar med
orden »Frågan om de», till och med det stycke, som slutar med orden »för
tertiärlån», bort hava följande lydelse:

»Erågan om de allmänna grunderna för statens och kommunernas stöd åt
bostadsförsörjningen har under de senaste åren varit föremål för överväganden
av riksdagen. Sedan 1946 ha kommunala och s. k. allmännyttiga företag kommit
att svara för en starkt växande del av flerfamiljshusproduktionen. Genom
villkoren för statliga tertiärlån till dylika hus men jämväl till följd av kommunernas
befogenheter i samband med byggnadsregleringen ha de enskilda
byggnadsföretagarna på ett flertal orter skjutits åt sidan. Ifrågavarande utveckling
har enligt utskottets mening icke varit lycklig. De under senare år
vunna erfarenheterna i berörda hänseenden utgöra sålunda tillräckligt skäl

20

Statsutskottets utlåtande nr 135.

för att, på sätt föreslagits i motionerna I: 439 och II: 530, nu genomföra sådana
ändringar i villkoren för tertiärlån till flerfamiljshus, att enskilda företagare
ur lånesynpunkt bli i stort sett jämställda med andra företagskategorier.

I anledning av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet förslaget i motionerna
I: 439 och II: 530 beträffande sänkning av övre gränsen för tertiärlån.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»I. med bifall till motionerna I: 439 och II: 530, såvitt nu är
i fråga, besluta, att övre gränsen för statliga tertiärlån till kommunala,
allmännyttiga och kooperativa företag skall fastställas
till 90 % av avkastningsvärdet;»

2) av herrar Mannerskantz, Heiding, fröken Andersson, herrar Ivar Persson,
Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Pettersson i Dahl och
Birke, vilka ansett, att, i vad avser åtgärder för avhjälpande av bostadsbristen,

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 10 och 11, som börjar med
orden »Frågan om åtgärder» och slutar med orden »böra företagas», bort
hava följande lydelse:

»Även om jämkning i grunderna för statliga lån till flerfamiljshus torde
medverka till att den för bostäder tillgängliga investeringsvolymen kommer
att användas på effektivaste sätt, synes det utskottet nödvändigt, att även
sådana omständigheter beaktas, som stimulerat bostadsefterfrågan och därmed
försvårat bostadsbristen. I motionerna I: 438 och II: 528 har framhållits
att ingen faktor torde ha varit mera efterfrågestimulerande än den som ligger
däri, att löneinkomsterna stigit avsevärt mer än bostadskostnaderna. Utskottet
anser sig icke kunna jäva detta påstående. Inom bostadsstyrelsen och
arbetsmarknadsstyrelsen pågå undersökningar, som äro avsedda att ge säkrare
hållpunkter för en bedömning av förutsättningarna för en avveckling av
bostadsbristen. Utskottet förutsätter, att genom dessa undersökningar eller
i annan lämplig ordning full klarhet kommer att skapas rörande den ökning
av bostadsefterfrågan, som sammanhänger med den kraftiga stegringen av
inkomsterna, ävensom att grunderna för bostadspolitiken bli föremål för omprövning
på grundval av dessa undersökningars resultat.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»II. beträffande åtgärder för avhjälpande av bostadsbristen,
i anledning av motionerna 1:438 och 11:528 i denna del, godkänna
vad utskottet anfört;»

3) av herrar Mannerskantz, Heiding, fröken Andersson, herrar Ivar Persson,
Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Pettersson i Dahl och
Birke, vilka ansett, att, i vad avser saneringsverksamheten,

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 11, som börjar med orden »Den
i» och slutar med orden »angivna sättet» bort hava följande lydelse:

21

Statsutskottets utlåtande nr 135.

»Den i motionerna 1:438 och 11:528 berörda frågan torde böra beaktas i
samband med den av föredraganden förutskickade utredningen. Utskottet
biträder den i motionerna I: 440 och II: 527 uttalade meningen, att saneringsverksamheten
är en rent kommunal angelägenhet och att den av föredraganden
förutskickade utredningen icke bör avse statliga subventioner till saneringsf
öretag.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande

lydelse:

»Y. beträffande saneringsverksamheten, i anledning av motionerna
I: 438 och II: 528 samt I: 440 och II: 527 i denna del, godkänna
vad utskottet anfört;»

4) beträffande egnahemslån och förbättringslån av herr Pettersson i Dahl;

5) av herrar Mannerskantz, Heiding, fröken Andersson, herrar Ivar Persson,
Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Pettersson i Dahl och
Birke, vilka ansett, att utskottet bort avstyrka Kungl. Maj:ts förslag om inrättande
av en femte subventionsgrupp vid tilläggslångivningen och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 13, som börjar med orden »För
såväl» och slutar med orden »tillstyrker förslaget» bort hava följande lydelse:

»Såsom framhålles i motionerna, visar bostadsstyrelsens utredning, att
byggnadskostnaderna undergått en svag men dock märkbar sänkning. På
grund härav och med tanke på den statsfinansiella situationen avstyrker utskottet
förslaget beträffande en femte subventionsgrupp.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»VII. beträffande antalet subventionsgrupper vid tilläggslångivningen,
med avslag å Kungl. Maj:ts förslag samt med bifall
till motionerna I: 438 och II: 528, i vad de beröra detta ämne,
besluta att icke bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en femte
subventionsgrupp;»

6) beträffande trekronorsbidraget

a) av herrar Mannerskantz, Heiding, fröken Andersson, herrar Ivar Persson,
Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Pettersson i Dahl och
Birlce, vilka ansett, att bestämmelserna om trekronorbidrag böra slopas och
att därför

dels utskottets utlåtande från och med det stycke på s. 13, som börjar med
orden »Ifrågavarande bidragsgivning» till och med det stycke på s. 14, som
slutar med orden »bidragets omfattning» bort hava följande lydelse:

»Utskottet anser i nära anslutning till vad som anförts i motionerna I: 438
och IT: 528 samt 1:440 och 11:527, att trekronorsbidraget bör slopas. Av
bostadsstyrelsens undersökning synes framgå, att denna bidragsform kommit
att verka både slumpartat och orättvist. Ett godtagande av Kungl. Maj:ts
förslag skulle sannolikt innebära, att de ekonomiskt starkare kommunerna

22

Statsutskottets utlåtande nr 135.

komme att utnyttja denna bidragsform i långt större utsträckning än mindre
bärkraftiga kommuner. Utskottet avstyrker fördenskull i anslutning till
yrkandena i nämnda motioner Kungl. Maj:ts förslag om bidragsgivning i
denna form. Som en följd härav torde yrkandena beträffande detta bidrag i
motionerna I: 427 och II: 514, I: 416, II: 419, II: 529 samt I: 404 icke böra
föranleda någon riksdagens åtgärd.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»VIII. beträffande trekronorsbidraget, med avslag å Kungl.
Maj:ts förslag samt med bifall till motionerna 1:438 och 11:528
samt I: 440 och II: 527, såvitt motionerna avse denna fråga, besluta,
att bestämmelserna om sådant bidrag skola upphävas;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Malmborg i Skövde, Ståhl, fröken Elmén
och herr Wedén, vilka ansett, att trekronorsbidraget bör utvidgas att omfatta
även andra fastigheter än kommunala och allmännyttiga eller av indu
strier för anställda uppförda och att därför

dels utskottets utlåtande från och med det stycke på s. 13, som börjar
med orden »Ifrågavarande bidragsgivning», till och med det stycke på s. 14,
som slutar med orden »bidragets omfattning» bort hava följande lydelse:

»Av bostadsstyrelsens undersökning rörande kommunernas handhavande
av bidragsverksamheten synes framgå, att behov föreligger av klarare riktlinjer
för bidragsgivningen. Kungl. Maj:ts förslag, att kommunerna skola
bestrida hälften av kostnaderna för bidragsgivningen, torde innebära ett
avsteg från hittills tillämpade principer för bostadsrabatter. Utskottet anser
därför, att frågan om villkoren för trekronorsbidrag bör göras till föremål
för ytterligare utredning i syfte att skapa fastare regler för verksamheten.
Utskottet avstyrker sålunda Kungl. Maj:ts förevarande förslag och förordar,
att kostnaderna för bidragsgivningen tills vidare skola bestridas med statsmedel.
Såsom framhållits i motionerna I: 439 och II: 530 innebär nuvarande
begränsning av bidragsgivningen till att avse endast hushåll i hus förvaltade
av kommunala och allmännyttiga företag uppenbara orättvisor. I anslutning
till yrkandet i nämnda motioner föreslår därför utskottet, att under nästa
budgetår bidrag skall kunna beviljas hushåll i alla fastigheter, som färdigställts
efter den 1 januari 1949, och på de villkor i övrigt, som gälla beträffande
detta bidrag.»

dels ock utskottets hemställan under moment VIII. i nedannämnda del
bort hava följande lydelse:

»c) i fråga om utvidgad tillämpning av bidraget, med bifall till
motionerna I: 439 och II: 530 i denna del, besluta, att sådant bidrag
skall omfatta även andra fastigheter än kommunala och allmännyttiga
eller av industrier för anställda uppförda;»

c) av herr Persson i Växjö;

23

Statsutskottets utlåtande nr 135.

7) av herrar Mannerskantz, Ohlon, Heiding, fröken Andersson, herrar
Sundelin, Ivar Persson, Skoglund i Doverstorp, Malmborg i Skövde, Svensson
i Grönvik, Ståhl, Pettersson i Dahl, fröken Elmén, herrar Birke och
Wedén, vilka ansett, att bidrag till anordnande av pensionärsbostäder bör
kunna utgå även beträffande av enskilda byggherrar uppförda hus, där lämpliga
pensionärsbostäder anordnas, och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 14, som börjar med orden »Mot
de» och slutar med orden »i sådana fall», bort hava följande lydelse:

»Mot de föreslagna villkoren för bidraget har utskottet ingen annan erinran
än att liknande anordning som i propositionen föreslagits beträffande hus,
förvaltade av kommunala och allmännyttiga företag, bör kunna vidtagas beträffande
av enskilda byggherrar uppförda hus, där lämpliga pensionärsbostäder
anordnas. I de fall, då huset ej är finansierat med hjälp av statslån,
torde bidraget böra utgå direkt till husägaren under förutsättning att
hyresbelopp och lägenheternas kvalitet godtagits av bostadsstyrelsen. Vid
sådant förhållande föreligger icke behov av den i motionerna 1:440 och
II: 527 föreslagna utredningen rörande utsträckning av bidragsgivningen till
att omfatta tvåfamilj shus.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»IX. beträffande anordnande av pensionärslägenheter i flerfamiljshus,
i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 440 och II: 527 i denna del samt motionen II: 531 godkänna
vad utskottet anfört;»

8)

a) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att familj ebostadsbidrag endast bör tillkomma
familjer med minst tre hemmavarande barn och att därför,

dels utskottets utlåtande på s. 15, från och med det stycke, som börjar med
orden »Frågan om», till och med det stycke, som slutar med orden »av bidragsgivningen»,
bort hava följande lydelse:

»Utskottet vill erinra om att enligt de för bostadspolitiken uppdragna riktlinjerna
behovet av större bostad än två rum och kök, då man räknar med eu
boendetäthet av två personer per rum och ingen i köket, först uppkommer i
och med det tredje barnet. Med hänsyn härtill samt till läget på hyresmarknaden
och rådande statsfinansiella läge anser utskottet en inskränkning av
den nuvarande bidragsgivningen motiverad. Utskottet får därför tillstyrka,
att fr. o. m. den 1 juli 1950 familjebostadsbidrag endast skall tillkomma
familjer med minst tre hemmavarande barn under 16 år. Härav följer, att
utskottet icke kan tillstyrka yrkandena i nyssnämnda motioner.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

24

Statsutskottets utlåtande nr 135.

»X. beträffande bidragsgivningen för mindre bemedlade, barn
rika familjer, avslå i motionerna II: 419 och II: 529 samt I: 440
och II: 527 framställda förslag, såvitt nu är i fråga, samt besluta,
att sådant bidrag endast skall tillkomma familjer med minst tre
minderåriga barn;»

b) av herr Pettersson i Dahl, som ansett, att utskottet bort tillstyrka bi
fall till i motionerna I: 440 och II: 527 framlagt förslag, att familjebostadsbidrag
bör kunna utgå till familjer i enfamiljshus, som förbättrats med hjälp
av förbättringslån, och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 15r som börjar med orden »Vad
angår» och slutar med orden »av bidragsgivningen» bort hava följande lydelse:

»Vad angår den i motionerna 1: 440 och 11:527 väckta frågan, anser utskottet
i likhet med motionärerna, att möjligheter böra förefinnas att i vissa
fall bevilja familjebostadsbidrag till familjer i enfamiljshus, som förbättrats
med hjälp av förbättringslån.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»X. beträffande bidragsgivningen för mindre bemedlade, barn
rika familjer, i anledning av motionerna I: 440 och II: 577 samt
med avslag å motionerna II: 419 och II: 529, såvitt nu är i fråga,
godkänna vad utskottet anfört;»

9) av herr Mannerskantz, fröken Andersson, herrar Skoglund i Doverstorp
och Birke, vilka ansett, att, under förutsättning av bifall till den ovan med
8 a) betecknade reservationen, anslaget till Hyresrabatter för mindre bemedlade,
barnrika familjer bort sänkas till 19 000 000 kronor och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 16, som börjar med orden »Då
utskottet» och slutar med orden »27 000 000 kronor», bort hava följande
lydelse:

»Då utskottet, som framgår av det föregående, förordat, att fr. o. m. den
1 juli 1950 familjebostadsbidrag endast skall tillkomma familjer med minst
tre minderåriga barn under 16 år, bör det av Kungl. Maj:t beräknade beloppet
nedräknas. Anslaget synes på grund av under utskottsbehandlingen inhämtade
upplysningar böra uppföras med 19 000 000 kronor.»

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XV. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å
motionen II: 529, såvitt den berör detta anslag, till Hyresrabatter
för mindre bemedlade, barnrika familjer för budgetåret 1950/51
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 19 000 000
kronor;»

Statsutskottets utlåtande nr 185.

25

10)

a) av herrar Mannerslcants, Heiding, fröken Andersson, herrar Ivar Persson,
Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik, Pettersson i Dahl och
Birke, vilka ansett, att, under förutsättning av bifall till de ovan med (1 a)
och 7) betecknade reservationerna, något anslag till Särskilda bostadsrabatter
icke bort tillstyrkas för nästkommande budgetår, och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 16, som börjar med orden »Utskottets
ställningstagande» och slutar med orden »1500 000 kronor» bort
hava följande lydelse:

»Utskottets ställningstagande i det föregående innebär, dels att utskottet
avstyrker, att medel anvisas för trekronorsbidrag, dels att statsbidrag till
pensionärsbostäder skola kunna utgå även i andra än av Kungl. Maj:t föreslagna
fall. Bostadsstyrelsen har beräknat, att vid utgången av innevarande
budgetår skall föreligga ett outnyttjat belopp å anslaget av drygt 800 000
kronor. Utskottet uppskattar behovet av medel för bidragsgivningen beträffande
folkpensionärer till 150 000 kronor. Behov av ytterligare anslag för
ifrågavarande verksamhet under nästa budgetår torde därför icke föreligga.»

dels och nedannämda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XYI. med avslag å Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 427 och II: 514, I: 439 och II: 530 samt II: 529 ävensom i an
ledning av motionerna I: 438 och II: 528, samtliga motioner, såvitt
de beröra detta anslag, besluta, att för budgetåret 1950/51
anslag till Särskilda bostadsrabatter icke skall anvisas;»

b) av herrar Ohlon, Sundelin, Malmborg i Skövde, Ståhl, fröken Eltnén
och herr Wedén, vilka ansett, att, under förutsättning av bifall till de ovan
med 6 b) och 7) betecknade reservationerna, anslaget till Särskilda bostadsrabatter
bort uppräknas till 1 750 000 kronor och att därför

dels det stycke i utskottets utlåtande på s. 16, som börjar med orden »Utskottets
ställningstagande» och slutar med orden »1500 000 kronor» bort
hava följande lydelse:

»Utskottets ställningstagande i det föregående innebär, dels att det s. k.
trekronorsbidraget skall kunna utgå till bostäder i alla fastigheter, som färdigställts
efter den 1 januari 1949, på i övrigt oförändrade villkor, dels att
statsbidrag till pensionärsbostäder skall kunna utgå även i andra än av Kungl.
Maj:t föreslagna fall. Utskottet uppskattar behovet av medel för trekronorsbidrag
till 1 600 000 kronor och behovet av medel för bidragsgivningen beträffande
folkpensionärer till 150 000 kronor, varför anslaget torde böra uppföras
med 1750 000 kronor.»

26 Statsutskottets utlåtande nr 135.

dels ock nedannämnda moment i utskottets hemställan bort hava följande
lydelse:

»XVI. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna
I: 427 och II: 514, I: 439 och II: 530 samt II: 529 ävensom med avslag
å motionerna I: 438 och II: 528, samtliga motioner, såvitt de
beröra detta anslag, till Särskilda bostadsrabatter för budgetåret
1950/51 under femte huvudtiteln anvisa ett reservations
anslag av 1 750 000 kronor;».

Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.