Statsutskottets utlåtande nr 133.
1
Nr 133.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
vissa markförvärv för försvaret m. in.
(l:a avd.)
FÖRSVARETS FASTIGHETSFOND.
Arméns delfond.
l:o) Vissa markförvärv. Sedan Kungl. Haj:t i propositionen nr 1 beträffande
kapitalbudgeten under försvarets fastighetsfond, arméns delfond (bilaga
24, punkt 10) föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Yissa markförvärv för budgetåret 1950/51 beräkna ett investeringsanslag
av 500 000 kronor, har Kungl. Maj:t i propositionen nr 141 (punkt
lj s. 2—7 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för
den 10 mars 1950) föreslagit riksdagen att till ifrågavarande ändamål för
samma budgetår anvisa ett investeringsanslag av 60 000 kronor.
Den äskade medelsanvisningen avser markförvärv för erforderlig utvidgning
av Sundsvalls luftvärnskårs skjutfält å Åstön. Genom ingångna preliminära
köpeavtal ha köpeskillingarna för markförvärven i fråga bestämts till
92 900 kronor. Härtill komma avstycknings- m. fl. kostnader, beräknade till
omkring 2 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för utvidgningens
genomförande skulle alltså uppgå till i runt tal 95 000 kronor. Av det för
budgetåret 1946/47 anvisade investeringsanslaget å 32 000 000 kronor till
Yissa byggnadsarbeten m. m. har beräknats ett belopp av 35 000 kronor
enligt prisläget den 1 juli 1941 till tjänstebostad för skjutfältsunderofficeren
å Åstön. Denna tjänstebostad har ansetts kunna uteslutas ur nybyggnadsprogrammet,
enär i det ifrågavarande markförvärvet ingår en i gott skick
varande bostadsbyggnad m. m. Av det för utvidgningen av skjutfältet erforderliga
beloppet ha därför 35 000 kronor ansetts böra bestridas av nyssnämnda
investeringsanslag å 32 000 000 kronor. Den för utvidgningen erforderliga
medelsanvisningen har alltså beräknats till (95 000 — 35 000=) 60 000
kronor.
Utskottet har ansett sig böra tillstyrka den äskade medelsanvisningen och
hemställer därför,
att riksdagen må till Vissa markförvärv för budgetåret 1950/51
anvisa ett investeringsanslag av 60 000 kronor.
o66 so Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 133.
2
Statsutskottets utlåtande nr 133.
2:o) Inlösen av vissa byggnader å Järvafältet. Kungl. Maj:t har föreslagit
riksdagen (punkt 2, s. 7 och 8) att till ifrågavarande ändamål för budgetåret
1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 37 000 kronor.
Uppsalavägens nya sträckning har förorsakat, att Svea ingenjörkårs
kasernområde i viss utsträckning måst tagas i anspråk för övningar. Med anledning
härav har fortifikationsförvaltningen föreslagit en utvidgning av
kasernområdet, i samband varmed erfordras inlösen av vissa byggnader å den
i direkt anslutning till området belägna kronoegendomen Charlottendal,
vilka byggnader ägas av egendomens arrendator. Departementschefen har förordat,
att byggnaderna i fråga inlösas av kronan för ett belopp av 37 000
kronor.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må till Inlösen av vissa byggnader å Järvafältet
för budgetåret 1950/51 anvisa ett investeringsanslag av 37 000
kronor.
Marinens delfond.
3:o) Vissa markförvärv. Sedan Kungl. Maj:t i propositionen nr 1 beträffande
kapitalbudgeten under försvarets fastighetsfond, marinens delfond (bilaga
24, punkt 17), föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition
i ämnet, till Vissa markförvärv för budgetåret 1950/51 beräkna ett investe
ringsanslag av 300 000 kronor, har Kungl. Maj:t i förberörda proposition nr
141 (punkt 3, s. 8—12) föreslagit riksdagen att dels till ifrågavarande ändamål
för samma budgetår anvisa ett investeringsanslag av 4 200 000 kronor,
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtal om byte av kronan till
liörig, för marinens behov avsedd mark inom Stockholms södra skärgård mot
annan mark därstädes, även om saluvärdet av bytesobjekten överstiger 40 000
kronor.
Fortifikationsförvaltningen har efter hörande av chefen för marinen och
1948 års örlogsbasutredning föreslagit att Arbottna egendom inom Muskö
socken ävensom viss annan mark inom Stockholms södra skärgård förvärvas
av kronan. Samtliga de till förvärv föreslagna markområdena ha värderats till
4 038 000 kronor.
Departementschefen, som förordat, att medel anvisas för genomförande
av de föreslagna markförvärven, har erinrat om att stridsmedlens utveckling
nödvändiggjort att särskilda åtgärder vidtagas till skydd för fartygsmaterielen
och att riksdagen beslutat anvisa medel för anordnande av skyddstunnlar
för flottans fartyg. De till förvärv föreslagna områdena erbjöde utomordentliga
möjligheter att genomföra beslutade och fullfölja planerade anläggningar
av detta slag. Ett förvärv av områdena, vore vidare av största betydelse för
Statsutskottets utlåtande nr 183. •’
att erhålla önskvärd rörelsefrihet för att tillgodose andra ur baseringssynpunkt
framträdande behov.
Departementschefen har vidare framhållit att det närmast till hands
liggande alternativet för en utflyttning av Stockholms örlogsbas tog sikte
på viss plats inom skärgårdsområdet. Eu utflyttning enligt detta alternativ
— det enda varmed örlogsbasutreduingen för närvarande räknade komme
att ställa stora anspråk på mark. I stort sett erfordrades för en utflyttad
örlogsbas samma områden som för att tillgodose marinens nuvarande behov.
Inom här avsedda skärgårdsområde påginge eller väntades komma att igångsättas
en omfattande exploateringsverksamhet. Det vore uppenbart att en
dylik exploatering icke vore förenlig med försvarets intressen. Även för den
enskilde måste det vara till fördel att icke behöva riskera att planera eller
verkställa bebyggelse å mark, som inom kort försvaret kunde göra anspråk
på att få förvärva.
Departementschefen har emellertid förutsatt att, därest det framdeles
skulle visa sig att behov icke föreligger av all den mark, som nu förordas
skola förvärvas, frågan om dess försäljning av myndigheterna ägnas vederbörlig
uppmärksamhet. Enligt departementschefens mening borde nämligen
icke större markområden bibehållas i kronans ägo än som, sedan bl. a.
frågan om Stockholms örlogsbas’ utflyttning avgjorts, befunnes ändamålsenligt.
För att möta oförutsedda utgifter borde enligt departementschefen beräknas
en viss medelsreserv. För anslagets avrundning syntes denna kunna
bestämmas till 162 000 kronor, varför det anslag som borde anvisas för bär
avsedda markförvärv borde bestämmas till (4 038 000 +162 000 =) 4 200 000
kronor. Från anslaget syntes, enligt beslut av Kungl. Maj:t, få bestridas kostnader
för utmärkande av gränser för förvärvade områden och, därest så
skulle visa sig ändamålsenligt, jämväl för förvärv av ytterligare mark inom
skärgårdsområdet i det i det föregående angivna syftet.
Fortifikationsförvaltningen har framhållit, att det kan befinnas lämpligt
att förvärva för marinen betydelsefull mark inom ifrågavarande
skärgårdsområde i utbyte mot del av mark, som nu äges eller, vid bifall
till nu framställda förslag, kommer att förvärvas av kronan. För att dylika
åtgärder vid behov skola kunna smidigt genomföras är enligt ämbetsverket
ett önskemål att Kungl. Maj:t skall äga besluta om byte även om saluvärdet
av ifrågakommande bytesobjekt skulle överskrida det maximibelopp, 40 000
kronor, som eljest begränsar Kungl. Maj:ts befogenhet i angivna hänseende.
Departementschefen har förordat, att bemyndigande för Kungl. Maj:t att
godkänna avtal om dylikt byte utverkas.
Utskottet har ansett sig böra godtaga de av departementschefen anförda
skälen för de föreslagna markförvärven inom Stockholms södra skärgård. Liksom
departementschefen förutsätter utskottet därvid att, därest det framdeles
skulle visa sig att behov icke föreligger av all den mark, som nu förordas
skola förvärvas, frågan om den icke erforderliga markens försäljning ägnas
vederbörlig uppmärksamhet.
4
Statsutskottets utlåtande nr 133.
Mot den verkställda värderingen av här avsedda markförvärv har utskottet,
som tagit närmare del av de till ärendet hörande handlingarna, ansett sig
icke böra framställa någon erinran. Departementschefens beräkning av medelsbehovet
för genomförande av markförvärven i fråga synes alltså böra
godtagas.
De skäl, som anförts för att utan riksdagens hörande utbyte av mark inom
skärgårdsområdet skall kunna genomföras, även om saluvärdet av kronans
bytesmark överstiger 40 000 kronor, finner även utskottet bärande. Utskottet
tillstyrker därför, att bemyndigande för Kungl. Maj:t att godkänna avtal om
dylikt byte lämnas av riksdagen.
Åberopande det anförda får utskottet, som icke heller i övrigt har något
att erinra mot vad departementschefen anfört vid anmälan av detta ärende,
hemställa,
att riksdagen må
a) till Vissa markförvärv för budgetåret 1950/51 anvisa ett
investeringsanslag av 4 200 000 kronor;
b) bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna avtal om byte av
kronan tillhörig, för marinens behov avsedd mark inom Stockholms
södra skärgård mot annan mark därstädes, även om
saluvärdet av bytesobjekten överstiger 40 000 kronor.
4:o) Vattenledning Jör militära anläggningar å Rindön och Stenslätten samt för
Vaxholms stad. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen (punkt 4, s. 12—14)
medgiva, att av riksdagen för anordnande av vattenledning för militära anläggningar
å Rindön och Stenslätten samt för Vaxholms stad anvisade medel
må omdisponeras i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 10 mars 1950
anfört.
Enligt skrivelser 1943:411 och 1944:497 medgav riksdagen, bland annat,
att i proposition 1943: 287 (s. 43—50 och 54 o. 55) samt 1944: 288 (s. 51—
55) framlagt förslag om anordnande av vattenledning för militära anläggningar
å Rindön och Stenslätten samt för Vaxholms stad finge genomföras
med anlitande av de av riksdagen å kapitalbudgeten under försvarsväsendets
fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, för budgetåren 1943/44
och 1944/45 anvisade investeringsanslagen till Vissa byggnadsarbeten m. m.
På sätt av proposition 1944: 288 framgår beräknades kostnaderna för företaget
preliminärt till 980 000 kronor, varav 665 000 kronor borde belasta
den enligt 1942 års försvarsbeslut fastställda kostnadsramen för byggnadsarbeten
för armén under femårsperioden 1942/47.
Det förslag till anordnande av vattenledning, som sålunda förelädes 1943
och 1944 års riksdagar, innebar att såsom vattentäkt skulle utnyttjas Strömsviken
och Siggestaträsket å Värmdön (Siggesta-altemativet). Beträffande
vattenledningsföretagets omfattning hade man räknat med två alternativ,
det ena avsett att tillgodose allenast de militära behoven och det andra
Statsutskottets utlåtande nr 133.
5
jämväl Vaxholms stads behov av vatten. Därvid förutsattes att staden, som
ansett sig icke kunna lämna något engångsbidrag, skulle bidraga med vissa
årliga belopp, avseende dels ränta och amortering å de av vattenledningsföretagets
utökning betingade merkostnaderna och dels ersättning för förbrukad
vattenmängd. De ovan angivna kostnaderna hänförde sig till det
större alternativet.
Genom beslut den 26 april 1946 fann Kungl. Maj:t gott dels fastställa
ingivna ritningar till vattenledning för Rindön och Stenslätten samt för
Vaxholms stad (Siggesta-alternativet), dels ock bemyndiga marinförvaltningen
att gå i författning om utförande av ifrågavarande anläggning inom viss
angiven kostnadsram.
Genom samma beslut godkände Kungl. Maj:t vidare ett med
stad träffat, den 24 och 25 april 1946 dagtecknat förslagskontrakt, enligt
vilket kronan förband sig, bland annat, att leverera vatten till stadens områden
på Rindön och Vaxön intill en sammanlagd vattenmängd av högst
200 000 m3 per år och 750 m3 per dag. För vattenleveranserna skulle kronan
av staden erhålla ersättning i form av dels årlig grundavgift, beräknad efter
amortering på 35 år vid eu årsränta av 3,5 % av merkostnaden för vattenledningens
utbyggnad jämväl för Vaxöns anslutning, dels och förbrukningsavgift
beräknad på sätt närmare angivits i kontraktet, därvid staden förband
sig att uttaga minst 90 000 in3 vatten per år.
Sedan svårigheter uppstått att träffa erforderliga uppgörelser med av
vattenledningsföretaget berörda markägare hemställde marinförvaltningen i
skrivelse den 30 november 1946 hos Kungl. Maj:t om expropriationstillstånd
för genomförande av Siggesta-alternativet. I samband med remissbehandlingen
av sistnämnda framställning väcktes nya förslag rörande företagets
utförande, varvid bland annat ett förslag att såsom vattentäkt utnyttja Ekefjärden
å Bogesundslandet (Ekefjärds-alternativet) upptogs till behandling.
Härjämte framlade fortifikationsförvaltningen ett reviderat förslag till utförande
av Siggesta-alternativet.
I samband med ärendets vidare beredning inom försvarsdepartementet
framkom emellertid, att undersökningar verkställts av Yattenbyggnadsbyrån
i Stockholm — på uppdrag av Österåkers kommun — rörande ett vattenledningsprojekt
inom kommunen i syfte att förse bland annat Österskär
med vatten. Fråga uppkom härvid huruvida ett samgående vore tänkbart
för att lösa Österåkers, Rindöns och Vaxholms vattenfrågor, varvid såsom
vattentäkt skulle kunna utnyttjas sjön Garnsviken i Österåkers socken
(Garnsviken-alternativet). Sedan det befunnits att sistnämnda alternativ
borde närmare utredas, åtog sig Österåkers kommun att föranstalta härom,
under förutsättning dock att kronan, därest företaget ej bleve realiserat,
svarade för viss del av utredningskostnaderna.
Berörda utredning har numera resulterat i ett detaljerat förslag av Vattenby
gguadsby rån. Över förslaget har fortifikationsförvaltningen den 17
november 1949 och länsstyrelsen i Stockholms län, efter hörande av Vaxholms
stad och Österåkers kommun, den 11 februari 1950 avgivit utlåtanden.
Statsutskottets utlåtande nr 133.
Departementschefen har i ärendet anfört följande.
»För egen del har jag bibragts den uppfattningen, att Garnsviken-alternativet
i tekniskt hänseende synes vara fullt jämförbart med Siggesta-alternativet
och i vissa avseenden överlägset detsamma. Då vattenkostnaderna beräknas
bliva i stort sett av enahanda storlek enligt båda förslagen synes
Garnsviken-alternativet — i varje fall på längre sikt — vara att föredraga,
särskilt som enligt detta förslag möjligheter skapas att förse ett stort antal
relativt tättbefolkade orter utmed huvudledningens sträckning med vatten.
Förhandlingar pågå för närvarande mellan de intresserade parterna rörande
formerna för ett samgående enligt Garnsviken-alternativet samt i fråga om
möjligheterna för Vaxholms stad och Österåkers kommun att erhålla statliga
lån eller bidrag till företagets genomförande ävensom erforderliga
byggnadstillstånd. Under förutsättning att ifrågavarande spörsmål erhålla
en positiv lösning samt att en överenskommelse kan träffas mellan kronan
och Vaxholms stad rörande reglering av det i det föregående berörda, av
Kungl. Maj:t godkända avtalet mellan kronan och staden, torde staden och
kommunen vara villiga att själva ombesörja anläggningens utförande, i vilket
fall kronans vattenbehov synes böra tillgodoses i avtalsmässig ordning.
En noggrann prövning måste givetvis företagas i syfte att utröna kronans
vattenkostnader dels därest ett separat vattenverk för kronan och Vaxholm
kommer till stånd i enlighet med därför upprättade förslag, dels för det
fall att kronan blir abonnent och vattnet levereras vid respektive etablissement,
dels och slutligen för det fall att kronan blir abonnent men själv
ombesörjer anläggningens utförande å Eindön och Stenslätten. Därest riksdagen
icke har något däremot att erinra torde det få ankomma på Kungl.
Maj:t att på grundval av utredningar i angivna hänseenden besluta, huruvida
vattenförsörjningen för de militära etablissementen å Eindön och Stenslätten
skall ordnas genom anslutning till Garnsviken-alternativet. Skulle
därvid visa sig ur ekonomiska och andra synpunkter lämpligast att kronan
själv ombesörjer erforderliga anläggningar å Eindön och Stenslätten torde
Kungl. Maj:t böra äga för ändamålet anlita erforderligt belopp av de av
riksdagen för vattenförsörjningens ordnande anvisade medlen.»
Utskottet. Med hänsyn till de fördelar, som enligt vad departementschefen
anfört stå att vinna genom att ordna vattenförsörjningen för de militära
etablissementen å Eindön och Stenslätten enligt Garnsviken-alternativet, har
utskottet intet att erinra mot att det får ankomma på Kungl. Maj:t att på
grundval av utredningar i de hänseenden departementschefen angivit besluta,
huruvida vattenförsörjningen skall ordnas genom anslutning till nämnda alternativ.
Skulle därvid visa sig ur ekonomiska och andra synpunkter lämpligast,
att kronan själv ombesörjer erforderliga anläggningar å Eindön och
Stenslätten, synes, såsom departementschefen anfört, Kungl. Maj:t böra äga
för ändamålet anlita erforderligt belopp av de av riksdagen för vattenförsörjningens
ordnande anvisade medlen. Utskottet tillstyrker alltså, att riksdagen
lämnar Kungl. Maj:t härför erforderligt bemyndigande.
Statsutskottets utlåtande nr 133.
7
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må medgiva, att av riksdagen för anordnande av
vattenledning för militära anläggningar å Rindön och Stenslätten
samt för Vaxholms stad anvisade medel må omdisponeras i
huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen i
statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 10 mars 1950
anfört.
Stockholm den 9 maj 1950.
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND.
Vid förestående ärendes slutbehandling mom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Karl Andersson, Gränebo,
Mannerskantz, Ohlon, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Berling, Sundelin,
Leander, Gillström, von Heland, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson och
Lundgren; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman i
Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Stålil, Pettersson i Dahl, Thapper,
Persson i Vinberg, Birke och Wedén.
y