Statsutskottets utlåtande nr 132.

1

Nr 132.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
subventioner ing av vissa varor m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(l:a avd.)

I propositionen nr 180 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 10
mars 1950, föreslagit riksdagen att till Subventionering av införseln av
vissa varor för budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 75 000 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Andrén m. fl. (1:454) och den andra inom andra kammaren av
herr Hjalmarson m. fl. (II: 553), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 180 till Subventionering av införseln
av vissa varor för budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 52 000 000 kronor,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Bergvall m. fl. (I: 455) och den andra inom andra kammaren
av herr Ohlin m. fl. (II: 552), i vilka hemställts, att riksdagen måtte
dels medgiva, att av den reservation på omkring 46 300 000 kronor, som
beräknas föreligga å anslaget till Prisnedsättning å vissa livsmedel,
25 000 000 kronor måtte för budgetåret 1950/51 överföras till anslaget till
Subventionering av införseln av vissa varor, dels ock till Subventionering
av införseln av vissa varor för budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag å 18 800 000 kronor.

I fråga om de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionerna II: 552 och II: 553.

Av propositionen framgår, att en begränsad subventionering av importen
förekommit ända sedan 1946 med det allmänna syftet att förhindra, att
särskilt kraftiga prisstegringar utomlands på vissa viktiga råvaror skulle
slå igenom på den svenska prisnivån. I och med de uppgörelser som under
våren 1948 träffades med olika parter på arbetsmarknaden rörande stabilisering
av lönerna fingo dessa prisåterhållande åtgärder ökad betydelse.
Sedan efter den svenska kronans devalvering i september 1949 priserna
å ett ganska stort antal importvaror väsentligt stego, syntes det nödvändigt
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 132.

2

Statsutskottets utlåtande nr 132.

att neutralisera dessa prisstegringar på olika sätt för att man skulle kunna
lortsätta stabiliseringspolitiken. Genom olika överenskommelser mellan
parterna på arbetsmarknaden har lönestabiliseringen förlängts att gälla
till slutet av 1950. De skäl, som för innevarande budgetår motiverat en
stabilisering av prisnivån, gälla sålunda, framhåller departementschefen,
med oförminskad styrka åtminstone även för första hälften av budgetåret
1950/51. Senare under årets riksdag kommer chefen för finansdepartementet
att till behandling upptaga de spörsmål som hänföra sig till den
ekonomiska politikens utformning för tiden efter utgången av 1950 och
om de eventuella åtgärder som bliva erforderliga i detta sammanhang. För
närvarande synes man enligt departementschefen icke böra räkna med att
de under hösten 1949 beslutade subventionsåtgärderna skola äga fortsatt
giltighet efter ingången av år 1951. Vad beträffar de även tidigare subventionerade
varorna bomull och hudar torde man dock, fortsätter departementschefen,
böra skapa möjligheter för att om så befinnes önskvärt under
en övergångstid fortsätta subventioneringen i syfte att erhålla en smidigare
prisanpassning samt motverka spekulativa lagringsköp. Departementschefen
föreslår därför i det följande, att medel för subventionering av
hudar och bomull äskas för hela budgetåret 1950/51, under det att förslag
rörande andra åtgärder på ifrågavarande område endast kommer att framställas
i vad rör första hälften av budgetåret.

Reservationsanslaget till Subventionering av införseln av vissa varor har
under innevarande budgetår använts för subventionering av importen av
bomull, hudar samt hushållsbränsle. Dessutom har på grund av speciella
omständigheter anslaget i enlighet med särskilt bemyndigande av riksdagen
anlitats för påfyllnad av clearingkassan för kaffe. För fortsatt subventionering
av bomull och hudar under budgetåret 1950/51 erfordras enligt priskontrollnämndens
beräkningar ett sammanlagt belopp av omkring
52 400 000 kronor, varav för bomull cirka 34 000 000 kronor och för hudar
omkring 18 400 000 kronor. Priskontrollnämndens beräkning av bomullssubventionen
grundar sig emellertid på en uppdelning å ordinär bomull
och egyptisk bomull. För den egyptiska bomullen har man räknat med ett
mot det högre priset svarande högre subventionsbelopp. Då enligt departementschefen
någon sådan uppdelning icke lämpligen bör ske, har det för
bomullssubventionen erforderliga beloppet ansetts kunna nedsättas med
omkring 5 000 000 till cirka 29 000 000 kronor. Försiktigheten har synts
departementschefen bjuda, att man för subventionering av hushållens
bränslekostnader under första hälften av budgetåret 1950/51 räknar med
det av bränslekommissionen angivna högre beloppet av 30 000 000 kronor.
För här nämnda varor skulle sålunda behövas ett sammanlagt belopp av
(29 000 000 + 18 400 000 + 30 000 000 =) 77 400 000 kronor.

För innevarande budgetår har för ifrågavarande ändamål stått till förfogande
ett sammanlagt belopp av 118 000 000 kronor (11 000 000 kronor

Statsutskottets utlåtande nr 132.

3

reservation från budgetåret 1948/49 + 17 000 000 kronor enligt vårriksdagens
beslut + 90 000 000 kronor enligt beslut av höstriksdagen). Kostnaderna
för subventioneringen under denna tid torde, enligt redan beslutade
medelsanvisningar och inhämtade uppgifter, komma att uppgå, för bomull
till omkring 23 000 000 kronor, för hudar till omkring 19 700 000 kronor
och för hushållsbränsle till cirka 45 000 000 kronor. Till clearingkassan för
kaffe torde det bli nödvändigt att överföra i runt tal 15 400 000 kronor.
Anslaget skulle sålunda behöva belastas med sammanlagt omkring
(23 000 000 + 19 700 000 + 45 000 000 + 15 400 000 =) 103 100 000 kronor,

vilket skulle lämna en reservation vid budgetårets slut å cirka 14 900 000
kronor. För budgetåret 1950/51 skulle därför erfordras ett anslag å
(77 400 000 — 14 900 000 =) 62 500 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten
i beräkningarna och den ovissa prisutvecklingen har försiktigheten dock
synts departementschefen bjuda att man räknar med någon förhöjning av
ifrågavarande belopp. Ett anslag å 75 000 000 kronor har ansetts vara tillfyllest
för ifrågavarande ändamål.

Det anslag å 17 000 000 kronor, som av höstriksdagen beviljades till prisclearing
å kaffe, har helt tagits i anspråk. Därutöver beräknas kassan
erhålla tillskott av 13 600 000 kronor från inkomsterna av tull, tilläggstull
och skatt å kaffe, ävensom 15 400 000 kronor från anslaget till Subventionering
av införseln av vissa varor. De totala kostnaderna för subventionering
av kaffe under innevarande budgetår kunna sålunda beräknas
uppgå till sammanlagt 46 000 000 kronor.

De totala kostnaderna för subventionen av kaffeimporten ha för senare
hälften av 1950 av livsmedelskommissionen beräknats till 22 000 000 kronor.
Kommissionen har föreslagit, att liksom under innevarande budgetår
inkomsterna av tull, tilläggstull och skatt å kaffe, beräknade till sammanlagt
10 000 000 kronor, skola tillföras clearingkassan för kaffe. Det har
emellertid synts departementschefen vara lämpligare att genom direkt anslag
å riksstaten i fortsättningen tillföra kassan erforderliga medel. Härigenom
vinner man lättare överblick över de verkliga kostnaderna för
subventionen av kaffe. Det härför erforderliga anslagsbeloppet utgör enligt
förestående beräkningar 22 000 000 kronor. Med hänsyn till den ovissa prisutvecklingen
för kaffe har departementschefen, i likhet med livsmedelskommissionen,
ansett, att beloppet bör avrundas uppåt, förslagsvis till
24 000 000 kronor. Anslaget bör liksom tidigare benämnas Prisclearing å
kaffe.

Kostnaderna för subventionering av havregryn och ost under första hälften
av budgetåret 1950/51 ha av livsmedelskommissionen beräknats till
sammanlagt 16 300 000 kronor. Under innevarande budgetår beräknas av
anslaget till Prisnedsättning å vissa livsmedel å 63 000 000 kronor 16 700 000
kronor komma att utnyttjas, varav 1 700 000 kronor för subventionering
av priset å havregryn och 15 000 000 kronor för subventionering av priset

4

Statsutskottets utlåtande nr 132.

å ost. Vid budgetårets slut kommer sålunda att finnas en reservation å omkring
46 300 000 kronor. Detta belopp har synts väl täcka medelsbehovet
även för senare halvåret 1950, varför något nytt anslag till Prisnedsättning
å vissa livsmedel icke torde bli erforderligt.

Departementschefen har understrukit, att de belopp, som enligt vad nu
föreslagits böra äskas till subventionsåtgärder, äro avsedda att disponeras
i män av behov efter prövning av Kungl. Maj :t i varje särskilt fall. En
redogörelse för vidtagna subventionsåtgärder avses skola föreläggas 1951
års riksdag.

Av de i det föregående angivna anslagen torde, framhåller departementschefen,
med hänsyn till de olika myndigheter som handha de skilda subventionsåtgärderna
det till Subventionering av införseln av vissa varor avsedda
reservationsanslaget böra äskas under tionde huvudtiteln och det
för Prisclearing å kaffe avsedda reservationsanslaget böra hänföras till
nionde huvudtiteln. I förevarande proposition har departementschefen gjort
hemställan om anvisande av anslag under tionde huvudtiteln. Statsrådet
Sträng har i annat sammanhang hemställt om anvisande av anslag under
nionde huvudtiteln.

Utskottet.

Den år 1949 vidtagna nedskrivningen av svenska kronans värde förutsatte
längre gående åtgärder för en stabilisering av priserna å importvarorna
än de av riksdagen tidigare lämnade bemyndigandena innefattade.
Detta medförde tillgripande av direkta subventionsåtgärder i syfte att
neutralisera devalveringens återverkningar på konsumentprisnivån. 1949
års riksdagsbeslut i subventionsfrågan grundade sig därpå, att en subventionering
ansågs erforderlig för genomförandet av den prisstabilisering, vilken
utgjorde förutsättningen för tidigare träffade uppgörelser med statstjänsteinännens
organisationer samt mellan arbetsmarknadens parter, vilka uppgörelser
förlängts att gälla till utgången av år 1950.

I den nu föreliggande propositionen framhåller departementschefen, att
man för närvarande icke synes böra räkna med att de föregående år beslutade
subventionsåtgärderna skola äga fortsatt giltighet efter ingången
av år 1951, dock med undantag för hudar och bomull. Då de skäl, som
för innevarande budgetår motiverat subventionsåtgärderna, gälla med oförminskad
styrka åtminstone för senare halvåret 1950, finner sig utskottet
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag om fortsatta subventioneringar intill
den 1 januari 1951. Vad nu nämnts avser hushållens bränslekostnader samt
havregryn och ost.

I fråga om hudar och bomull innebär Kungl. Maj :ts förslag, att subventioneringen
utsträckes att gälla hela budgetåret 1950/51. Som motiv härför
anför departementschefen önskvärdheten av att under en övergångsperiod
erhålla en smidigare prisanpassning samt motverka spekulativa lagrings -

Statsutskottets utlåtande nr 132.

5

köp. Förslaget i fråga innebär i viss mån ett avsteg från föregående års
riksdagsbeslut i ämnet. Det hade enligt utskottets mening varit önskvärt,
att dessa importsubventioner kunnat avvecklas samtidigt med subventionerna
på de övriga varuslagen. Beträffande hudar och bomull synas
emellertid särskilda förhållanden föreligga, som göra en fortsatt subventionering
motiverad trots de invändningar ur principiell synpunkt, som
kunna resas däremot. Vidkommande dessa båda varuslag är det sålunda
ytterst vanskligt att bedöma den kommande prisutvecklingen, då priserna
på världsmarknaden äro synnerligen instabila. I fråga om såväl bomull som
hudar torde vissa prisstegringstendenser kunna spåras. Härtill kommer, att
dessa båda varuslag utöva ett ganska avsevärt inflytande på den allmänna
prisnivån inom landet. En prisstegring på desamma skulle därför fa betydande
återverkningar på konsumentprisnivån. En subventionering härvidlag
synes erbjuda möjligheter till en smidig anpassning till prisförändringarna
på världsmarknaden inom ramen för ett fast pris inom landet.
Härigenom kunna kastningar i den inhemska prisnivån undvikas. Utskottet
anser därför försiktigheten bjuda, att subventioneringen på detta område
övergångsvis bibehålies någon tid efter ingången av år 1951.

Av det anförda följer, att utskottet avstyrker de i ämnet väckta motionerna.

Kostnaderna för subventionering av havregryn och ost under första hälften
av budgetåret 1950/51 ha av livsmedelskommissionen uppskattats till
sammanlagt 16 300 000 kronor. Å anslaget till Prisnedsättning å vissa livsmedel
beräknas vid budgetårets slut förefinnas en reservation av omkring
46 300 000 kronor. Detta belopp har synts väl täcka medelsbehovet även
för senare halvåret 1950, varför något nytt anslag till förenämnda ändamål
icke ansetts bliva erforderligt. För fortsatt subventionering av bomull och
hudar under budgetåret 1950/51 erfordras enligt de av departementschefen
iippgjorda kalkylerna ett belopp av (29 000 000 + 18 400 000 = ) 47 400 000
kronor. Beträffande hushållens bränslekostnader räknar departementschefen
med att subventioneringen under första hälften av nämnda budgetår
kommer att draga en kostnad av 30 000 000 kronor. Sammanlagt skulle
alltså kostnaderna för subventionering av bomull och hudar samt hushållens
bränslekostnader uppgå till (47 400 000 + 30 000 000 = ) 77 400 000 kronor.
Det för innevarande budgetår anvisade anslaget till Subventionering
av införseln av vissa varor beräknas emellertid lämna en reservation av
omkring 14 900 000 kronor. För budgetåret 1950/51 skulle därför erfordras
ett anslag av (77 400 000 — 14 900 000 =) 62 500 000 kronor, vilket belopp
departementschefen ansett böra av försiktighetsskäl böjas till 75 000 000
kronor.

Utskottet har vid sin granskning av de sålunda uppgjorda kalkylerna
icke funnit något vara härvidlag att erinra, varför den begärda medelsanvisningen
synes böra godtagas.

6 Statsutskottets utlåtande nr 132.

I anslutning till vad departementschefen anfört vill utskottet understryka,
att de belopp, som komma att anvisas till subventionsåtgärder, endast må
disponeras i mån av behov efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt
fall. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t kommer att liksom hittills varit
fallet även för 1951 års riksdag lämna en redogörelse för vidtagna subventionsåtgärder.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj :ts förslag
ävensom med avslag å motionerna I: 454 och II: 553 samt
I: 455 och II: 552, till Subventionering av införseln av vissa
varor för budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 75 000 000 kronor.

Stockholm den 9 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Karl Andersson,
Gränebo, Mannerskantz, Ohlon, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Berling,
Sundelin, Leander, Gillström, von Heland, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson
och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg
i Skövde, Bergström, Svensson i Grönvik, Andersson i Malmö, Boman
i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Lindholm, Ståhl, Pettersson i Dahl, Thapper,
Persson i Vinberg, Birke och Wedén.

Reservation

av herrar Mannerskantz, Ohlon, Sundelin, Lundgren, Skoglund i Doverstorp,
Malmborg i Skövde, Boman i Kieryd, Ståhl, Birke och Wedén, vilka
ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Såväl i Kungl. Maj :ts till 1949 års riksdag framlagda proposition nr 217
angående subventionering av vissa varor in. in. som i statsutskottets av
riksdagen godkända utlåtande nr 184 uttalades starka betänkligheter mot
ett subventionsförfarande. I utskottsutlåtandet heter det sålunda bl. a.:

I anledning av Kungl. Maj :ts i föreliggande propositioner framställda
förslag har utskottet funnit sig böra understryka det principiellt betänkliga
i de ifrågasatta subventionsåtgärderna. På grund av de särskilda förhållanden,
som genom den svenska kronans devalvering uppkommit, har utskottet
emellertid funnit sig böra godtaga att dylika åtgärder i prisnedhållande
syfte nu vidtagas.’

Under tidigare riksdagsdebatter i subventioneringsfrågor, särskilt vid

Statsutskottets utlåtande nr 132.

7

remissdebatten höstriksdagen 1949, har från olika håll understrukits, atl
subventionsåtgärderna skulle erhålla karaktären av ett kortvarigt provisorium.
Man utgick allmänt från den förutsättningen, att subventionerna
skulle komma att avvecklas fr. o. in. årsskiftet 1950/51. Först genom
subventionernas avveckling kunde en sådan överensstämmelse mellan den
inhemska och den utländska prisnivån erhållas, som utgör förutsättningen
för en sund anpassning av vår egen ekonomi till den internationella marknaden.

Förenämnda av höstriksdagen 1949 fattade beslut innebär sålunda, att
riksdagen bundit sig för ett behållande av subventioneringen såsom ett
provisorium intill utgången av innevarande år, då också den nu tillämpade
formen av lönestabilisering förutsatts skola upphöra att gälla. I det sålunda
rådande läget tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts nu föreliggande förslag,
i vad det rör anslag för subventioneringsändamål under andra halvåret
1950. Vad nu nämnts avser alltså hushållens bränslekostnader samt havregryn
och ost.

Vad emellertid gäller bomull och hudar räknar departementschefen i nu
förevarande proposition därmed, att subventioneringen av dessa varor skall
kunna fortbestå under hela budgetåret 1950/51. De skäl, som departementschefen
anfört till stöd för förslaget i fråga, anser emellertid utskottet icke
bärande.

Man torde få räkna med att redan den avveckling av subventionerna, som
föreslås i den föreliggande propositionen, kommer att framkalla vissa återverkningar
på levnadskostnaderna och därmed i de blivande löneuppgörelserna
mellan arbetsmarknadens parter.

När man sedan efter ytterligare någon tid nödgas taga nästa steg och
avskaffa de genom det nu föreliggande förslaget kvarstående subventionerna,
tvingas man åter in i samma procedur. Det måste då åter bli fråga
om en period av successiv anpassning.

Ett sådant tillvägagångssätt torde icke vara odelat gynnsamt. Det mest
ändamålsenliga synes vara att på en gång möta den anpassningsprocess,
som det här är fråga om, varigenom man snabbare söker normalisera förhållandena
inom vårt ekonomiska liv än genom en i etapper och på längre
tid genomförd anpassning.

Att på längre sikt söka upprätthålla en konstlad skillnad mellan prisnivån
i vårt land och i utlandet synes utskottet icke heller ur andra synpunkter
motiverat.

Av det anförda följer, att utskottet avstyrker Kungl. Maj:ts förslag om
fortsatt subventionering av bomull och hudar efter utgången av år 1950.

Kostnaderna för subventionering av bomull och hudar under budgetåret
1950/51 uppskattas enligt de av departementschefen uppgjorda kalkylerna
till (29 000 000 + 18 400 000 =) 47 400 000 kronor. Då utskottet i det föregående
utgått från att subventioneringen av dessa båda varuslag skall upp -

8

Statsutskottets utlåtande nr 132.

höra med utgången av år 1950, skulle alltså endast erfordras hälften av
sistnämnda belopp eller 23 700 000 kronor. Med hänsyn till osäkerheten i
beräkningarna och den ovissa prisutvecklingen har departementschefen i
sina kalkyler räknat med en förhöjning av subventionsbeloppet för ifrågavarande
båda varuslag samt för hushållens bränslekostnader med 12 500 000
kronor. Detta belopp kan enligt vad utskottet ovan anfört alltså minskas i
motsvarande mån eller med 5 000 000 kronor. I förhållande till departementschefens
förslag skulle anslaget till Subventionering av införseln av
vissa varor följaktligen kunna nedbringas till (75 000 000 — 23 700 000 —
5 000 000 =) 46 300 000 kronor. Enligt vad i propositionen uppgivits beräknas
å anslaget till Prisnedsättning å vissa livsmedel vid innevarande budgetårs
utgång förefinnas en reservation av omkring 46 300 000 kronor. Då
kostnaderna för subventionering av havregryn och ost beräknas under första
hälften av budgetåret 1950/51 komma att uppgå till 16 300 000 kronor, torde
ett belopp av (46 300 000 —16 300 000 =) 30 000 000 kronor finnas disponibelt
å anslaget i fråga. Härav kan emellertid ett belopp av 5 000 000 kronor
eventuellt erfordras som tillskott till clearingkassan för kolonialvaror. Det
synes utskottet lämpligt, att av återstående 25 000 000 kronor ett belopp av
20 000 000 kronor överföres till anslaget till Subventionering av införseln
av vissa varor. Sistnämnda anslag kan alltså för nästa budgetår nedsättas
till (46 300 000 — 20 000 000 =) 26 300 000 kronor.

I anslutning till vad departementschefen anfört vill utskottet understryka,
att de belopp, som komma att anvisas till subventionsåtgärder, endast må
disponeras i mån av behov efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt
fall. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj :t kommer att liksom hittills varit
fallet även för 1951 års riksdag lämna en redogörelse för vidtagna subventionsåtgärder.

Enligt utskottets mening vållas de minsta skadorna för vårt ekonomiska
liv och de minsta möjliga påkänningarna för såväl produktion som konsumtion
genom den definitiva avveckling av subventionsåtgärderna, som
förutsattes vid åtgärdernas genomförande.

Under åberopande av vad utskottet ovan anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj :ts förslag
ävensom motionerna I: 454 och II: 553 samt I: 455 och
II: 552,

a) medgiva, att av den reservation på omkring 46 300 000
kronor, som beräknas föreligga å anslaget till Prisnedsättning
å vissa livsmedel, 20 000 000 kronor må för budgetåret
1950/51 överföras till anslaget till Subventionering av införseln
av vissa varor;

b) till Subventionering av införseln av vissa varor för
budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 26 300 000 kronor.»

Iduns tryckeri. Esselte AB. Stockholm 1950

016487