Statsutskottets utlåtande nr 122.

1

Nr 122.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
■anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj :t under femte huvudtiteln, punkterna
50—53, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i
ämnet, för budgetåret 1950/51 såsom reservationsanslag beräkna till Kostnader
för arbetslöshetens bekämpande m. in. 17 000 000 kronor, till Kostnader
för överflyttning av arbetskraft 100 kronor, till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet 100 kronor samt till Kostnader för
främjande av företagsverksamhet m. m. 1 500 000 kronor.

Därefter har Kungl. Maj :t i propositionen nr 145, under åberopande av
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 3 mars
1950, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser
om understöd åt sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn i huvudsaklig
överensstämmelse med vad föredraganden förordat samt att under
femte huvudtiteln anvisa dels till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande
in. in. å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1949/50 ett reservationsanslag
av 4 000 000 kronor, dels ock för budgetåret 1950/51 såsom reservationsanslag
till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. 19 800 000
kronor, till Kostnader för överflyttning av arbetskraft 100 kronor, till Kostnader
för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet 100 kronor samt till
Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. 1 500 000 kronor.

I skrivelse den 13 januari 1950 har arbetsmarknadsstyrelsen redogjort för
arbetsmarknaden under år 1949 samt för den sannolika utvecklingen av
arbetsmarknaden under år 1950. Beträffande dessa frågor torde hänvisning
få ske till propositionen s. 2—5.

Åtgärder i anledning av sjöfolks arbetslöshet i utländsk hamn.

En svensk sjöman, som blir arbetslös i utländsk hamn (med undantag av
Narvik) är avstängd från möjligheten att erhålla understöd från erkänd arbetslöshetskassa.
Han kan icke heller erhålla kontantunderstöd enligt därom
gällande bestämmelser. I den mån han icke erhåller understöd från t. ex.
utländsk arbetslöshetskassa — vilket kan förekomma — har han icke annan
möjlighet till hjälp än de med återbetalningsskyldighet förenade understöd,
som lämnas genom utrikesförvaltningen. En sjöman är sålunda om han blir

1 liihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 122.

2 Statsutskottets utlåtande nr 122.

arbetslös i utländsk hamn väsentligt sämre ställd än den som blir arbetslös
i hemlandet.

I propositionen nr 145 redovisas vissa av 1946 års sjömanskommitté framlagda
förslag om arbetsförmedling och understöd för sjöfolk vid arbetslöshet
i utländsk hamn i syfte att nå en motsvarighet till vad som i dessa hänseenden
gäller i Sverige. Hjälpverksamheten har av kommittén föreslagits
koncentrerad till vissa större utländska hamnar — kommittén har räknat
med 12 sådana — där svenska sjömän i särskild utsträckning uppehålla sig.
I dessa hamnar, som skulle förklaras vara centralhamnar, borde arbetsförmedling
och understödsutbetalning äga rum.

Föredraganden anser starka rättviseskäl tala för att svenska sjömän utomlands
i möjligaste mån komma i åtnjutande av de förmåner, som utgå till
svenskar i hemlandet och för vilka även sjömännen beskattas. Han framhåller
emellertid samtidigt, att utan särskild erfarenhet kan varken den
lämpligaste organisationsformen för denna verksamhet eller administrationskostnaderna
härför bedömas. Någon tids försöksverksamhet borde därför
föregå ett slutligt ståndpunktstagande till förslaget i dess helhet, och för
nästa budgetår föreslås endast hjälpverksamhet i fråga om Antwerpen och
New York, där hehovet anses särskilt framträdande. Av erfarenheten från
denna försöksverksamhet borde bero, på vad sätt hjälpverksamheten sedermera
skulle utvidgas.

Föredraganden delar kommitténs uppfattning, att staten bör påtaga sig
större ansvar för att en mera organiserad arbetsförmedling kommer till stånd
samt tillstyrker vidare kommitténs förslag om understödsutbetalning. För
nämnda förslag har i huvudsak följande redogörelse lämnats.

Kommittén föreslår, att i centralhamn understöd från vederbörande arbetslöshetskassa
skall kunna förskottsvis utbetalas till arbetslöshetsförsäkrad
sjöman. Även hjälp motsvarande kontantunderstöd från arbetslöshetsnämnd
till sådan arbetslös, som icke är försäkrad, bör enligt kommitténs
mening kunna utgivas i centralhamn. För varje centralhamn skall enligt
förslaget fastställas en dagsumma å det sammanlagda belopp, varmed understöd
med hänsyn till levnadskostnaderna på orten högst må utgå. Dagsumma
skall bestå av tre delar, dagunderstöd, utlandstillägg och utfyllnadsbelopp.
Arbetslös, som icke är berättigad till understöd från arbetslöshetskassa,
skall äga uppbära dagunderstöd motsvarande det kontantunderstöd,
som vid arbetslöshet i Sverige genom arbetslöshetsnämnd lämnas
till ensam person i lägsta ortsgrupp eller f. n. 3 kronor 50 öre. Då kosinaden
för anskaffandet av tillfällig bostad kan förutses bli avsevärt högre än den
normala bostadsutgiften för dag för en arbetslös i Sverige, som vanligen
bor kvar i för längre tid förhyrd bostad, föreslås ett särskilt utlandstillägg
utgörande 25 % av dagsumman. Slutligen föreslås att särskilt
utfyllnadsbelopp skall utgå med den summa, som erfordras för att
dagunderstöd och utlandstillägg jämte detta tillskott skola uppgå till den
för hamnen i fråga fastställda dagsumman. Även understödsberättigad kassamedlem
bör, om han befinnes vara i behov därav, kunna erhålla utlandstillägg
jämte utfyllnadsbelopp, så att kassaunderstödet, utlandstillägget och
utfyllnadsbeloppet tillsammans komma att uppgå till dagsumman. Den föreslagna
hjälpverksamheten, som avses vara behovsprövad, har av kommittén
utformats i anslutning till vad som föreskrivits om erkända arbetslöshetskassor
och i kungörelsen angående hjälpåtgärder vid arbetslöshet.

Statsutskottets utlåtande nr 122.

3

Det i dagsumman ingående utfyllnadsbeloppet — däremot icke dagunderstöd
och utlandstillägg — skall enligt förslaget återbetalas i likhet med vanlig
fattigvård. Dagsumman bär beräknats för nödtorftig försörjning och anses
därför böra utgå med samma belopp för såväl kassamedlemmar som
oförsäkrade. Då understödet från sjöfolkets och maskinbefälets arbetslöshetskassor
överstiger det av arbetslöshetsnämnd utgivna dagunderstödet, innebär
förslaget, att det med återbetalningsskyldighet förenade utfyllnadsbeloppet
kommer att bli avsevärt större för oförsäkrade arbetslösa än för kassamedlemmar.
Fördelarna med arbetslöshetsförsäkringen skulle därigenom
på ett önskvärt sätt framträda.

De sjömän, som till följd av självförvållad arbetslöshet eller annan anledning
under viss tid utestängas från berörda understödsform, avses liksom
hittills skola i vanlig ordning kunna ansöka om ekonomiskt bistånd hos
konsul.

För organisationen av den föreslagna verksamheten föreslås inrättandet
av en utrikesdepartementets understödsnämnd. Ersättningarna till nämnden,
vilka uppskattats till högst 2 000 kronor, föreslås få tillsvidare bestridas
från femte huvudtitelns kommittéanslag.

Föredraganden räknar med att verksamheten i Antwerpen skall i sin helhet
skötas av befattningshavare vid det där inrättade generalkonsulatet såsom
tjänsteåliggande. I New York anses arbetsförmedlingen liksom f. n.
kunna handhas av det där befintliga skandinaviska förmedlingskontoret.
Utbetalningen av understöd bör enligt föredragandens mening skötas av generalkonsulatets
personal såsom tjänsteåliggande. Särskilda medel för förstärkning
av personalen vid konsulaten ha icke beräknats.

För understöd och resebidrag erforderliga medel föreslås skola utgå från
det under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget till Kostnader
för arbetslöshetens bekämpande m. m. En exakt beräkning av medelsåtgången
på understödsverksamheten under budgetåret 1950/ol kan icke göras
med hänsyn till bl. a. ovissheten rörande arbetslöshetens omfattning under
nästa budgetår. Till viss del beräknas kostnadsökningen komma att motsvaras
av en minskning av utgifterna under tredje huvudtitelns anslag till
Gottgörelse av kostnader för sjöfolk och nödställda svenska medborgare.

Det förutsättes få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
angående den föreslagna verksamheten.

Anslagsberäkningar.

Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m. Under ifrågavarande
rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av
17 000 000 kronor.

Kostnaderna under anslaget beräknas numera för innevarande budgetår
uppgå till avsevärt högre belopp än som tidigare antagits. Kostnadsökningen
faller på beredskapsarbetena, arkivarbets- och musikerhjälpsverksamheten
samt de statliga steninköpen. De högre kostnaderna för beredskapsarbeten

4

Statsutskottets utlåtande nr 122.

bero dels på att dylika arbeten måst tillgripas i större utsträckning än under
det föregående budgetåret och dels på att den förskjutning från den statliga
till den statskommunala formen, som eftersträvats under de senaste
budgetåren, icke kunnat genomföras i avsedd omfattning. Ökningen av
kostnaderna för arkivarbeten och musikerhjälp betingas främst av att antalet
hänvisningar till sådant arbete måst ökas något. Slutligen ha kostnaderna
för inköp av gatsten stegrats på grund av minskad export.

Föredraganden har godtagit arbetsmarknadsstyrelsens beräkning av medelsbehovet
för innevarande budgetår och tillstyrker därför, att för budgetåret
anvisas ett tilläggsanslag med det av styrelsen föreslagna beloppet
4 000 000 kronor.

Medelsbehovet för budgetåret 1950/51 har av arbetsmarknadsstyrelsen
beräknats till 18 500 000 kronor, därvid styrelsen utgått ifrån att kostnaderna
för statens gatstensinköp för tiden fr. o. in. den 1 januari 1951 i enlighet
med förslag av 1946 års stenindustriutredning skola överföras på anslag
under sjätte huvudtiteln. Då en överflyttning av kostnaderna för steninköpen
till sjätte huvudtiteln f. n. icke funnits påkallad, ha medel för steninköp
under hela nästa budgetår beräknats under nu ifrågavarande anslag.
Detta har därför ökats med ett belopp av 1 300 000 kronor i förhållande till
arbetsmarknadsstyrelsens förslag, vilket föredraganden i övrigt godtagit.

I detta sammanhang erinrar föredraganden vidare, att den vid flera tillfällen
behandlade frågan om dyrortsgraderingen av kontantunderstöden till
arbetslösa tidigare gjorts beroende av en förbättring av statens bidrag till de
erkända arbetslöshetskassorna. Då någon sådan förbättring fortfarande icke
kommit till stånd, förutsättes kontantunderstödens nu gällande dyrortsgradering
få bestå även under nästa budgetår.

Anslaget har för nästa budgetår upptagits till (18 500 000 + 1 300 000)
19 800 000 kronor.

Kostnader för överflyttning av arbetskraft. Under denna rubrik har för
innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av 100 kronor.

Det sammanlagda medelsbehovet för nästa budgetår har av arbetsmarknadsstyrelsen
upptagits till 3 092 000 kronor eller — om vissa kostnader för
kollektiva hushåll vid betskötsel och för 100 utländska (österrikiska) läkare
medräknas — till 3 317 000 kronor. Då reservationen vid utgången av innevarande
budgetår beräknats till 7 717 000 kronor, har styrelsen föreslagit,
att anslaget för budgetåret 1950/51 — liksom för innevarande budgetår —
uppföres med allenast ett formellt belopp av 100 kronor.

Sedan 1949 års riksdag ifrågasatt huruvida icke arbetsblockorganisationen
borde kunna avvecklas, ha särskilda utredningsmän från riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap, arbetsmarknadsstyrelsen och livsmedelskommissionen
föreslagit, att organisationen skall bestå även under fredstid, vilket
också tillstyrkts i de flesta yttrandena. Föredraganden har i denna fråga
anfört följande.

Jag är för min del icke f. n. beredd att förorda bifall till förslaget. Det bör
enligt min uppfattning undersökas, huruvida icke organisationens uppgifter

Statsutskottets utlåtande nr 122.

5

under fredstid kunna nedläggas eller överföras till andra organ. Då utformningen
av arbetsförmedlingens ombudsorganisation torde kunna påverkas av
huruvida en arbetsblockorganisation finnes eller icke, synes det lämpligt, att
åt de utredningsmän, som tillkallats för översyn av arbetsmarknadsstyrelsen
och den offentliga arbetsförmedlingen, uppdrages att även pröva frågan om
arbetsblockorganisationens fortbestånd. Förslag i ämnet torde böra föreläggas
nästa års riksdag. I avbidan på ställningstagande i frågan böra några
större förändringar i organisationen icke vidtagas. Möjligheterna att begränsa
organisationens verksamhet och främst att minska överblockledarnas
arbetsuppgifter under nästa budgetår böra dock undersökas i särskild ordning.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att fatta beslut härom. Särskilda
medel för arbetsblockorganisationen böra icke för nästa budgetår beräknas
under anslaget till Kostnader för överflyttning av arbetskraft.

I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen anser föredraganden, att de särskilda
jordbrukslägren för utländska studenter böra upphöra. Frågan om bidrag till
anordnande av kollektiva hushåll för arbetskraft, som sysslar med betskötsel
och betupptagning, anses böra prövas med hänsynstagande till förhandlingarna
rörande de allmänna villkoren för betodlingen.

Medelsbehovet till åtgärder för partiellt arbetsföra har i särskild proposition
den 17 februari 1950 angående vissa åtgärder för arbetsvärd åt partiellt
arbetsföra för nästa budgetår under nu ifrågavarande anslag uppskattats till
ca 980 000 kronor.

Föredraganden har i övrigt i huvudsak icke något att erinra mot vad arbetsmarknadsstyrelsen
anfört rörande nu ifrågavarande anslag. Med hänsyn
till den fortfarande betydande reservationen å anslaget har detta såsom styrelsen
föreslagit upptagits endast med ett formellt belopp av 100 kronor.

Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet. Under denna
rubrik har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av 100
kronor.

De sammanlagda utgifterna under anslaget för budgetåret 1950/51 ha av
arbetsmarknadsstyrelsen beräknats till 4 135 000 kronor samt de för samma
budgetår under anslaget tillgängliga medlen till 4 140 000 kronor. Styrelsen
har därvid uppskattat kostnaderna för återanskaffning och nyanskaffning
av maskiner in. in. till 3 200 000 kronor. Styrelsen avser att utarbeta anskaffningsprogram
och kostnadsberäkningar i avsikt att bringa maskinparken
upp till en tillfredsställande nivå.

Föredraganden anför härom följande.

Förutsättningar föreligga icke f. n. för att upptaga frågan om förrådshållningens
omfattning till prövning i dess helhet. De av styrelsen lämnade uppgifterna
ge emellertid vid handen, att styrelsens nuvarande materiel icke
innebär én tillfredsställande beredskap. Enligt min mening är det också
angeläget, att styrelsen icke på grund av brist på sådana maskiner, som numera
allmänt komma till användning vid motsvarande arbeten i annans regi,
hindras från att bedriva beredskapsarbetena på ett ekonomiskt försvarbart
sätt. I avbidan på en fullständig prövning av frågan tillstyrker jag dock endast,
att under nästa budgetår ett belopp av 500 000 kronor får användas
för återanskaffning och nyanskaffning av materiel.

6

Statsutskottets utlåtande nr 122.

Föredraganden har erinrat om bristen på uppvärmda förrådslokaler vid
centralförråden i Gnesta och Långsele. Det föreslås få ankomma på Kungl.
Maj :t att taga närmare ställning till behovet av nya förrådslokaler. Föredraganden
har icke heller i övrigt något att erinra mot arbetsmarknadsstyrelsens
beräkning av medelsbehovet under nu ifrågavarande anslag och tillstyrker
sålunda, att anslaget för nästa budgetår upptages med ett oförändrat
formellt belopp av 100 kronor.

Kostnader för främjande av företagsverksamhet m. m. Under denna rubrik
har för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av 1 500 000
kronor.

Chefen för handelsdepartementet har i årets statsverksproposition uttalat,
att slutlig ståndpunkt f. n. icke kunde tagas till en av inom departementet
tillkallade sakkunniga den 22 juni 1949 avgiven promemoria angående utvidgad
rådgivnings- och kreditverksamhet för hantverk och småindustri. I
denna hade förutsatts, att en företagarförening efter hand skulle tillskapas
i varje län samt att den av de nuvarande företagarföreningarna bedrivna direkta
lånerörelsen skulle avvecklas och ersättas med ett kreditgarantisystem.

Under sådana omständigheter anses stödet åt företagarföreningarna alltjämt
böra utgå i oförändrade former. Möjligen kunde en viss reservation å
anslaget uppkomma för innevarande budgetår. Då emellertid medelsbehovet
för ifrågavarande verksamhet svårligen kunde närmare bedömas, förordar
föredraganden, att för lån och bidrag till företagarföreningarna under nästa
budgetår beräknas oförändrat belopp eller 1 500 000 kronor. Härefter anför
han följande.

Tidigare beräknades under reservationsanslaget till Åtgärder för arbetsmarknadens
reglering in. in. särskilda medel till främjande av företagsverksamhet,
vilka medel stodo till Kungl. Majrts disposition. I dessa medel inräknades
de belopp, som avsågos till lån och bidrag åt företagarföreningar.
Fr. o. m. budgetåret 1948/49 har nu ifrågavarande anslag anvisats särskilt.
Härvid har i motsats till vad fallet var tidigare icke beräknats medel
annat än för nämnda lån och bidrag. Av beredskapsskäl synes Kungl. Maj :t
även i fortsättningen böra kunna vid behov disponera anslaget också för
andra ändamål, avseende främjande av företagsverksamhet, än lån och
bidrag till företagarföreningar. Någon uppräkning av anslaget bör icke ske
av denna anledning.

Anslaget har sålunda för nästa budgetår uppförts med 1 500 000 kronor.

Motioner.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Carl Eric Ericsson m. fl. (I: 442) och den andra inom andra kammaren
av herr Svensson i Göteborg m. fl. (11:532), har hemställts, att riksdagen
måtte uttala, att hinder icke möter för att den i propositionen före -

Statsutskottets utlåtande nr 122.

7

slagna hjälpverksamheten bland sjöfolk i utländsk hamn under nästa budgetår
organiseras förutom i Antwerpen och New York jämväl i San Francisco.

I en inom andra kammaren av herr Dahlgren m. fl. väckt motion (II: 533)
har hemställts, att riksdagen måtte besluta, att arbetsförmedling och understödsverksamliet
anordnas i samtliga de s. k. centralhamnar som 1946 års
sjömanskommitté ansett böra komma i fråga vid överväganden om förläggning
av centralhamnar, att rederier och befälhavare åläggas skyldighet att
anlita sådan arbetsförmedling för sjöfolk, att utrikessjöfartens rederirörelser
åläggas att med minst en tredjedel bestrida kostnaderna för understödsverksamheten,
samt att erhållet arbetslöshetsunderstöd i utländsk hamn icke
skall vara förenat med återbetalningsskyldighet för den arbetslöse.

Utskottet har vidare i förevarande sammanhang till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Helmer Persson (I: 289) och den andra inom andra kammaren av
herrar Hagberg i Luleå och Holmberg (II: 359), i vilka hemställts, att riksdagen
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om ändring i gällande
kungörelse angående statliga och statsunderstödda åtgärder vid arbetslöshet
i huvudsaklig överensstämmelse med vad i motionerna anförts,

dels en inom andra kammaren av herr Jacobson i Vilhelmina väckt motion
(II: 177), i vilken föreslagits, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla om en revision rörande de nuvarande bestämmelserna om anmälningsskyldigheten
vid inträffad arbetslöshet, innebärande en förenkling
i förfarandet inom kommuner belägna inom lappmarken och övre Norrlands
skogsområden,

dels ock en inom andra kammaren av herr Håstad m. fl. väckt motion
(11:260), vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t
hemställa om sådan ändring av hjälpkungörelsen den 27 maj 1949, nr 278,
att garantier skapas för att tjänstemännens och de kontorsanställdas intressen
bliva tillgodosedda inom särskild arbetslöshetsnämnd i städer och
de landskommuner, där ett större antal sådana arbetstagare ha arbete.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna II: 532, II: 533, I: 289, II: 177 och II: 260.

Utskottet.

Såsom föredragande statsrådet anfört är det önskvärt, att svenska sjömän
utomlands i möjlig mån komma i åtnjutande av de förmåner, som utgå
till svenskar i hemlandet. Utskottet har därför intet att erinra mot en försöksverksamhet
på detta område i överensstämmelse med de av Kungl. Maj:t
förordade riktlinjerna. Enligt utskottets mening kunna emellertid vissa fördelar
vara förenade med att ordna understödsverksamheten på sätt statskontoret
föreslagit, varigenom de kontanta förmånerna under arbetslöshet
skulle utgå med högre belopp till arbetslöshetsförsäkrade. Utskottet vill där -

8

Statsutskottets utlåtande nr 122.

för förorda, att berörda fråga ävensom möjligheterna att förenkla systemet
göres till föremål för ytterligare överväganden i samband med försöksverksamheten.

I motionerna I: 442 och II: 532 föreslås, att hjälpverksamhet bland sjöfolk
i utländsk hamn under nästa budgetår organiseras förutom i Antwerpen
och New York jämväl i San Francisco. Vidare har i motionen 11:533 förordats,
att denna verksamhet gives än större omfattning och utsträckes till
att omfatta samtliga de av 1946 års sjömanskommitté föreslagna 12 centralhamnarna.
Utskottet anser sig icke f. n. kunna taga slutlig ställning till hjälpverksamhetens
omfattning under nästa budgetår. Starka skäl synas dock tala
för en begränsad utvidgning på sätt föreslagits i de förstnämnda motionerna.
Utskottet förordar, att Kungl. Maj :t till närmare övervägande upptager frågan,
huruvida icke antalet centralhamnar redan under budgetåret 1950/51
skulle kunna utökas från 2 till 3. Vad däremot beträffar det i motionen II:
533 framlagda förslaget i detta avseende, kan utskottet — som av det sagda
framgår — icke tillstyrka detsamma.

I sistnämnda motion 11:533 har vidare föreslagits, att rederierna åläggas
att dels anlita de föreslagna arbetsförmedlingarna för sjöfolk, dels ock med
minst en tredjedel bestrida kostnaderna för understödsverksamheten ävensom
att erhållet arbetslöshetsunderstöd i utländsk hamn icke skall vara förenat
med återbetalningsskyldighet. Innan erfarenhet vunnits av försöksverksamheten,
anser utskottet tillräcklig anledning icke heller föreligga att närmare
pröva ifrågavarande förslag.

Av det ovan sagda framgår att utskottet i princip tillstyrker de förslag,
som beträffande åtgärder i anledning av sjöfolks arbetslöshet i utländsk
hamn framlagts i propositionen.

Vad härefter angår det under anslaget till kostnader för arbetslöshetens
bekämpande in. in. beräknade medelsbehovet till färdigställningsarbeten,
vill utskottet särskilt erinra om att talrika påbörjade vägföretag förefinnas
inom landet. I den mån arbetskraft är tillgänglig på orten och förutsättningar
i övrigt finnas att såsom arbetslöshetshjälp fullfölja företagen, finner
utskottet det angeläget, att sådana färdigställningsarbeten — i den mån
de alltjämt äro aktuella — komma till stånd.

Föregående års riksdag uttalade sig för att dyrortsgrupperingen av kontantunderstöden
finge bibehållas även under budgetåret 1949/50 under förutsättning,
att frågan om ett slopande av densamma komme att ytterligare
prövas. Föredragande statsrådet har uttalat, att någon förbättring av statens
bidrag till de erkända arbetslöshetskassorna f. n. icke kan komma till stånd.
Kontantunderstödens nu gällande dyrortsgruppering anses därför böra bestå
även under nästa budgetår. Det torde emellertid i detta sammanhang
kunna erinras om att skillnaden i levnadskostnader å olika orter i huvudsak
beaktats genom de varierande hyresbidragen. Med hänsyn härtill vill

Statsutskottets utlåtande nr 122.

9

utskottet ånyo understryka, att Kungl. Maj :t så snart ske kan bör slutligt
pröva frågan om ett upphävande av dyrortsgrupperingen av kontantunder stöden.

I avbidan på prövningen av de förslag, som framlagts i den särskilda
propositionen angående arbetsvärd åt partiellt arbetsföra, bör den hittillsvarande
verksamheten på delta område fortsätta.

Utskottet tillstyrker, att 1950 års arbetsförmedlingsutredning erhåller i
uppdrag att undersöka frågan om en avveckling av arbetsblockorganisationen.
Härutöver vill utskottet särskilt understryka vad föredragande statsrådet
anfört därom, att Ivungl. Maj :t under nästa budgetår bör äga besluta
om en begränsning av organisationens verksamhet.

Det synes även böra åvila nämnda utredning att granska arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet. Därvid bör enligt utskottets mening särskilt
beaktas den ingående samordning med väg- och vattenbyggnadsverket,
som på detta område torde vara erforderlig.

I motionen II: 260 har hemställts om tillskapande av garantier för att
tjänstemännens och de kontorsanställdas intressen bli tillgodosedda inom
vissa arbetslöshetsnämnder. I likhet med motionärerna anser utskottet det
önskvärt, att ifrågavarande grupper erhålla representation i sådana arbetslöshetsnämnder,
där frågor berörande dem kunna komma att behandlas. Utskottet
förutsätter, att i sådana fall vederbörande kommun tager hänsyn
härtill. Något förtydligande av kungörelsen angående statliga och statsunderstödda
åtgärder vid arbetslöshet synes dock icke av denna anledning
vara erforderligt.

1 motionerna 1:289 och 11:359 ha därjämte förordats ändringar i olika
avseenden i sistnämnda kungörelse. Utskottet vill med anledning härav erinra
om att förslaget till gällande hjälpkungörelse förelädes föregående års
riksdag. Någon anledning att redan nu ompröva kungörelsen föreligger enligt
utskottets mening icke, och utskottet kan därför icke tillstyrka bifall
till ifrågavarande motioner.

Beträffande det i motionen II: 177 framställda yrkandet om förenkling
av anmälningsförfarandet vid inträffad arbetslöshet har utskottet inhämtat,
att frågan f. n. är föremål för övervägande inom arbetsmarknadsstyrelsen.
Utskottet förutsätter, att styrelsen därvid kommer att beakta jämväl
de i motionen anförda synpunkterna.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ts förslag i övrigt
icke givit utskottet anledning till erinran, hemställer utskottet,

A) att riksdagen må

1) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt i anledning
av motionerna 1:442 och 11:532 och med avslag å motionen
II: 533 bemyndiga Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser
om understöd åt sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn
i huvudsaklig överensstämmelse med vad föredragande stats 2

liihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 122.

10

Statsutskottets utlåtande nr 122.

rådet föreslagit i statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 3 mars 1950 ävensom vad utskottet i det föregående
anfört;

2) till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. m.
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1949/50 under
femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 4 000 000
kronor;

3) för budgetåret 1950/51 under femte huvudtiteln anvisa

a) till Kostnader för arbetslöshetens bekämpande
m. m. ett reservationsanslag av 19 800 000 kronor;

b) till Kostnader för överflyttning av arbetskraft ett
reservationsanslag av 100 kronor;

c) till Kostnader för arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
ett reservationsanslag av 100 kronor;

d) till Kostnader för främjande av företagsverksamsamhet
m. m. ett reservationsanslag av 1 500 000 kronor; B.

att motionen II: 260 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda;

C. att motionerna 1:289 och 11:359 icke må av riksdagen
bifallas;

D. att riksdagen må i anledning av motionen II: 177 i
skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna vad utskottet ovan
anfört.

Stockholm den 2 maj 1950.

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Rickard Lindström, Sven Larsson,
Gränebo, Mannerskantz, Ohlon, Gustaf Karlsson, Iwar Anderson, Heiding,
fröken Andersson, herrar Sundelin, Rosenberg, Hesselbom, Erik Gustaf Andersson
och Einar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Svensson i Grönvik,
Andersson i Malmö, Boman i Kieryd, Mårtensson i Uddevalla, Rubbestad,
Ståhl, Bergstrand, Åkerström, Petterson i Degerfors, fröken Elmén,
herrar Persson i Vinberg, Birke, Persson i Växjö och Gustafsson i Stockholm.

Statsutskottets utlåtande nr 122.

11

Reservation

av herr Mannerskantz och fröken Andersson, vilka ansett, att utskottet bort
uttala sig för en avveckling av arbetsmarknadsstyrelsens förrådsverksamhet
och att därför det stycke i utskottets utlåtande å s. 9, som börjar med
orden »Det synes» och slutar med orden »vara erforderlig», bort hava följande
lydelse:

»Det synes även böra åvila nämnda utredning att granska arbetsmarknadsstyrelsens
förrådsverksamhet. Enligt utskottets mening bör därvid undersökas,
huruvida icke den mest rationella lösningen vore att avveckla
denna verksamhet och att vid arbetslöshetstillfällen utnyttja den omfattande
organisation av motsvarande slag, som förefinnes hos väg- och vattenbyggnadsverket.
»