Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.
1
Ur S.
L tlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande godkännande
av en mellan Sverige och Norge den 14 december
1949 avslutad konvention om ändring i konventionen
mellan de båda länderna den 5 februari
1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning,
m. in.
Genom en den 3 februari 1950 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 55, vilken behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll samt med överlämnande av en mellan Sverige och Norge den 14
december 1949 avslutad konvention om ändring i konventionen mellan de
båda länderna den 5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning
dels äskat riksdagens godkännande av nämnda konvention den 14 december
1949, dels jämlikt 87 § regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga
följande vid propositionen fogade förslag till
Lag
om ändrad lydelse av S § lagen den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande
bestämmelser i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan
Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.
Härigenom förordnas, att 8 § lagen den 20 juni 1919 innefattande bestämmelser
i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige
och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.
(Gällande lydelse.)
8 §•
Då enligt 45 § 2 mom. renräkning
äger rum inom de områden, som
upptagas av de nuvarande lappbyarna
Könkemä, Lainiovuoma, Sarivuoma
och Talma skola de norska
renar, som finnas inom områdena vid
tiden för räkningen, ingå i densamma.
Renarnas ägare och vaktare vare
1 Senaste lydelse se SFS 1928: 311.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr cS.
(Föreslagen lydelse.)
8 §■
Då renräkning äger rum inom de
i 2 och 3 §§ angivna områdena i Sverige,
skola de norska renar, som finnas
inom områdena vid tiden för räkningen,
ingå i densamma. Renarnas
ägare och vaktare vare pliktiga att
på anfordran lämnä nödigt biträde
vid räkningen.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr &.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
pliktiga att på anfordran lämna nödigt
biträde vid räkningen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1951.
Beträffande innehållet i konventionen den 14 december 1949
ävensom beträffande de skäl, som ligga till grund för denna, får utskottet,
i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen
jämte därvid fogad konvention.
De svenska och norska flyttlapparnas rätt att med sina renar överskrida
gränsen mellan de båda rikena regleras för närvarande genom konventionen
den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas
rätt till renbetning. Denna konvention gäller från den 1 januari 1923 under
trettio år. Enligt sin lydelse skall den gälla ytterligare tio år, om den icke
blivit uppsagd före utgången av år 1949. Genom noteväxling mellan befullmäktigade
ombud för svenska och norska regeringarna har uppsägningstiden
förlängts, så att den kommer att utlöpa den 30 juni 1950.
Under första halvåret 1949 verkställdes vissa undersökningar rörande de
erfarenheter av bestämmelserna i 1919 års konvention, som vunnits under
den tid konventionen varit gällande, och rörande de önskemål om ändringar
i densamma, som kunde föreligga hos lapparna och lappadministrationen.
Av dessa undersökningar framgick, att konventionen i väsentliga hänseenden
inneburit en i stort sett ändamålsenlig reglering av hithörande förhållanden,
även om den medfört en begränsning i vissa avseenden av de svenska
lapparnas renbetesrätt i Norge. Utan att uppsägning av konventionen från
något håll påkallades uttalades önskemål om ändringar i konventionen på
åtskilliga punkter.
Genom beslut den 18 juni 1949 uppdrog Kungl. Maj:t därefter åt expeditionschefen
i jordbruksdepartementet E. H. Kling att verkställa den ytterligare
utredning rörande ifrågavarande spörsmål, som kunde befinnas erforderlig,
samt att i huvudsaklig överensstämmelse med i statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för samma dag angivna riktlinjer upptaga förhandlingar
med norska myndigheter eller representanter för dessa rörande
möjligheterna qtt utan uppsägning av 1919 års renbeteskonvention genomföra
vissa ändringar i densamma.
Med skrivelse den 22 november 1949 överlämnade Kling i svensk och
norsk text ett vid förhandlingar mellan en svensk och en norsk delegation
i Oslo den 15—19 november 1949 upprättat slutprotokoll med därvid fogat
utkast till konvention mellan Sverige och Norge om ändring i konventionen
den 5 februari 1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning.
I skrivelsen lämnades följande redogörelse för konventionsförslagets huvudgrunder.
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.
Liksom under de förhandlingar, som föregingo 1919 års konvention, hade
den viktigaste och samtidigt ömtåligaste delen av de nu avslutade förhandlingarna
rört frågan vilka trakter i Norge som skulle vara öppna för svensk
renbetning. Den tendens till inskränkning av de områden där de svenska
lapparna kunde uppehålla sig med sina renar, som gjort sig gällande under
det sista århundradet, hade under den tid som förflutit sedan 1919 års
konvention undertecknades alltmera accentuerats. De faktorer, som tidigare
i främsta rummet fört utvecklingen i angiven riktning, hade varit eu
allt mer fortskridande bebyggelse och uppodling. Vid sidan härav hade emellertid
under de senaste årtiondena ytterligare den omständigheten inverkat
att kommunikationsnätet i snabb takt utbyggdes genom anläggandet av järnvägar
och landsvägar. På grund av anförda förhållanden hade det å norsk
sida varit ett önskemål att vissa områden i Norge, där renbetning nu vore
tillåten enligt 1919 års konvention, skulle undantagas från renbetning. Å
svensk sida hade man vid förhandlingarna utgått från att det knappast
kunde vara förenat med svenska intressen att såsom renbetesdistrikt bibehålla
sådana områden, vilka till följd av den fortskridande bosättningen och
uppodlingen eller kommunikationsmedlens utveckling numera icke kunde
eller endast med svårighet kunde användas för svensk renbetning. De delegerade
hade därför enats om att föreslå att vissa norska områden skulle
undantagas från konventionens tillämpningsområde. I vad gällde Troms
fylke, för vilket i 1919 års konvention fastställts högsta renantal av 16 000
för vårdistrikten och 39 000 för sommardistrikten, hade det, enligt vad i
skrivelsen anfördes, å svensk sida framstått såsom angeläget att sammanlagda
antalet renar, som finge införas i fylket på vårbetning, icke i mera avsevärd
grad minskades och att åtminstone en del av det renantal, som i 1919
års konvention fastställts för de sommardistrikt vilka nu förordades skola
borttagas, överfördes till de återstående sommardistrikten. Dessa önskemål
hade i allt väsentligt tillgodosetts. Vad Nordlands fylke anginge hade en
utökning av betestiden i de kvarvarande betesdistrikten och i gränsbetningsområdena
erhållits. Denna utökning vore i vissa fall betydande.
Delegationerna hade enats om att föreslå att den nya konventionen skulle
träda i kraft redan den 1 januari 1951.
I skrivelsen upplystes vidare, att under utredningsarbetets och förhandlingarnas
gång fortlöpande överläggningar ägt rum med länsstyrelserna och
lappfogdarna i Västerbottens och Norrbottens län samt att sammanträden
hållits med representanter för de lappbyar, som berördes av 1919 års renbeteskon
vention.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, förordade, att konventionsförslaget
godkändes. Han anförde enligt statsrådsprotokollet över
jordbruksärenden den 2 december 1949 i detta hänseende följande.
»Konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och Norge angående
flyttlapparnas rätt till renbetning utgör en sådan ordning för tillgodoseende
av de svenska lapparnas betesrätt i Norge och do norska lapparnas betesrätt
i Sverige, som ur praktisk synpunkt ansetts antagbar å ömse sidor.
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.
Anledning synes därför i och för sig icke föreligga att å svensk sida uppsäga
konventionen. Med hänsyn till de i flera hänseenden ändrade förhållanden,
som inträtt under den tid konventionen varit gällande, är det emellertid
naturligt att åtskilliga önskemål om ändringar i konventionen framkommit.
Det förslag till konvention om ändring i 1919 års konvention, varom
enighet uppnåtts vid förhandlingar i Oslo den 15—19 november 1949
mellan en svensk och en norsk delegation, synes innebära en ändamålsenlig
reglering av hithörande frågor.»
Konventionsförslaget godkändes den 2 december 1949 av Kungl. Maj:t.
Förslaget har godkänts jämväl av Norges regering och konventionen har,
avfattad på svenska och norska språken, den 14 december 1949 underteeknats
av regeringarnas befullmäktigade ombud.
Ovan intagna lagförslag, som utarbetats inom jordbruksdepartementet,
har föranletts av konventionen den 14 december 1949.
Vid remiss den 29 december 1949 av förslaget till lagrådet anförde departementschefen
härom följande.
I överensstämmelse med vad som stadgas i 139 § i 1919 års konvention
föreskrives i 8 § lagen den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande bestämmelser
i anledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige och
Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning, att då renräkning enligt
45 § 2 mom. samma lag äger rum inom de områden, som upptagas av lappbyarna
Könkämä, Lainiovuoma, Sarivuoma och Talma, skola de norska
renar, som finnas inom områdena vid tiden för räkningen, ingå i densamma.
Renarnas ägare och vaktare äro pliktiga att på anfordran lämna nödigt
bitiäde vid räkningen. Enligt den nu undertecknade konventionen skola
emellertid bestämmelserna i 139 § gälla även i fråga om norska renar, som
må införas i de områden i Norrbottens och Västerbottens län där lappar
från Rautasvuoma och Kaalasvuoma lappbyar samt från Gällivare, Jokkmokks,
Arjeplogs, Sorsele, Tärna och Vilhelmina socknar ha betesrätt. Tilllämpningsområdet
för 8 § lagen den 20 juni 1919 bör utvidgas i motsvalande
man. Detta innebär att det bör omfatta de i 2 och 3 §§ samma lag angivna
områdena av Sverige.
Lagrådet lämnade lagförslaget utan anmärkning.
Utskottet. Utskottet har icke funnit anledning till erinran vare sig mot
den Aid propositionen fogade konventionen eller mot det genom propositionen
framlagda lagförslaget och får därför hemställa,
A. att riksdagen måtte godkänna den mellan Sverige och
Norge den 14 december 1949 avslutade konventionen om
ändring i konventionen mellan de båda länderna den 5 februari
1919 angående flyttlapparnas rätt till renbetning; samt
B. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen
den 20 juni 1919 (nr 445) innefattande bestämmelser i an
-
>*>
Tredje lagutskottets utlåtande nr 8.
5
ledning av konventionen den 5 februari 1919 mellan Sverige
och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning.
Stockholm den 14 mars 1950.
På tredje lagutskottets vägnar:
ÅKE HOLMBÄCK.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Edmund Eriksson,
Nils A. Larsson, Hermansson, Werner, Eskilsson och Ivar Nilzon;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,
Holm, Åhman, Andersson i Mölndal, Utbult, Jansson i Aspeboda och Larsson
i Karlstad.