Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

1

Nr 7.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning angående
ändrade grunder för ersättning åt jordbrukare, som
beröras av sjöregleringar i Norrlands inland, m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
297, vilken behandlats av tredje lagutskottet, ha herrar Johansson i Norrfors
och Persson i Norrby hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte anhålla om skyndsam utredning angående ändrade grunder för
ersättning åt jordbrukare, som beröras av sjöregleringarna i Norrlands inland,
samt vid försäljning av vattenrätter, så att förslag i ämnet måtte föreläggas
nästa års riksdag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.

Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller i 9 kap. vissa bestämmelser om
ersättning vid vattenreglering m. m. I 9 kapitlet 1 § föreskrives, att den,
som enligt lagen medgivits rätt att vidtaga åtgärd, varigenom annans egendom
lider skada eller intrång, är skyldig gälda ersättning för förorsakad
förlust, skada eller intrång. Vid avgörande, huruvida skada uppkommer,
skall enligt 9 kapitlet 8 § hänsyn tagas jämväl till skada eller lidande av
annan beskaffenhet än rent ekonomisk. Vidare stadgas i 9 kapitlet 3 §, att
där genom vattenuppdämning eller annan åtgärd hel fastighet eller del
därav varder onyttig för ägaren eller synnerligt men vid begagnandet därav
uppkommer, skall, om ägaren fordrar det, hela fastigheten eller den särskilda
delen lösas. Om genom dylik åtgärd begagnandet av fastighet försvåras
eller fördyras, skall, i den mån fastigheten ej löses, sådan skada
ersättas.

Ersättningen utgår jämlikt 9 kapitlet 1 § andra stycket i princip i penningar
men kan utgå medelst kraftöverföring ävensom vid vattentäkt i form
av tillhandahållande av vatten. Parterna ha dock frihet att avtala om annan
lämplig form av ersättning.

Ersättning i penningar för skada till följd av vattenreglering utgår med
engångsbelopp enligt 9 kapitlet 47 §. Ersättning i penningar skall vidare
jämlikt 9 kapitlet 49 § i princip bestämmas till belopp, motsvarande full
gottgörelse för skada eller intrång, som föranletts av åtgärden. Dock skall
för vissa i 9 kapitlet 48 § angivna fall ersättningen beräknas till fulla värdet
och hälften därutöver. Denna förhöjda beräkningsgrund skall tillämpas

Bilmng till riksdagens protokoll 1950. 9 sand. 3 avd. Nr 7.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

bland annat i fråga om mark, vartill äganderätt avstås, ävensom skada å
mark till följd av vattenuppdämning eller annan ändring i vattenståndsförhållandena.

Kraftöverföring ifrågakommer enligt 9 kapitlet 13 § endast såsom ersättning
för annan tillhörig vattenkraft. Frikraft utgår däremot icke som ersättning
för exempelvis dämningsskada. Enligt huvudregeln kan i sistnämnda
fall blott ersättning i penningar ifrågakomma, om ej annat avtalats.

Angelägenheten att på bästa sätt ersätta dem som drabbas av skadorna
vid sjöregleringar har flera gånger föranlett förslag om omarbetning av
vattenlagens ersättningsregler. Utskottet vill särskilt hänvisa till en vid
1947 års riksdag väckt motion om utredning av frågan om full ersättning
till kringliggande bygd för skador i anledning av vattenkraftanläggningar
och vattenregleringar in. m. samt andra lagutskottets utlåtande, nr 37, i
anledning av motionen. Utlåtandet innehåller en redogörelse för gällande
rätt ävensom sammandrag av vad som förevarit vid frågans tidigare behandling
och av yttranden från ett flertal myndigheter och enskilda. I utlåtandet
uttalade andra lagutskottet bl. a. följande.

Ifrågavarande motion torde närmast ha föranletts av de förhållanden,
som uppstått i vissa delar av Ångermanälvens vattenområde i anledning av
där pågående mycket omfattande vattenregleringar.

Med hänsyn till näringslivet och produktionen i stort äro de djupgående
ingreppen i enskildas tillvaro och bygdens liv, som dessa vattenregleringar
föra med sig, ofrånkomliga. Härigenom framkallas emellertid naturligt nog
en mängd svårlösta problem. I motionen beröras närmast två spörsmål,
nämligen frågan om ersättning till bygden såsom sådan i anledning av
ifrågavarande skador och frågan om gottgörelse för dämningsskada i form
av kraft.

Motionärerna ha här tagit upp problem av stor social räckvidd. Inte minst
frågan om bygdens ställning måste skänkas allt beaktande. Utskottet finner
för sin del det vara en angelägenhet av största vikt, att i regleringsbygderna
utkomstmöjligheterna och trivseln för befolkningen icke minskas och att
en avfolkning av bygderna på allt sätt förhindras.

På längre sikt kan dock knappast tänkas någon annan verkligt effektiv
metod att avhjälpa regleringsbygdernas svårigheter än att tillföra dessa nya
produktiva krafter i stället för dem, som förstöras genom vattenregleringarna.
Meningen med de ovan behandlade regleringsavgifterna är just, att
dessa skola användas i sådant syfte. Bygdekraftinstitutet har sin grund i en
liknande åskådning. Samma tankegång ligger också bakom motionärernas förslag,
att ersättning för dämningsskador skall kunna lämnas i form av kraft
i stället för i penningar. Även flera av talesmännen för de berörda bygderna,
vilka gjort sin röst hörd i landskommunernas förbunds yttrande, ha framhållit
det otillfredsställande i att ersättningstagarna endast kunna få ut
kontanta kapitalbelopp som gottgörelse för lidna skador. Att ersättning
skulle kunna utgå i form av kraft i större utsträckning än hittills, har från
detta håll framställts som ett önskemål. Ett annat uppslag har lämnats av
vattenrättsdomaren i Norrbygdens vattendomstol, som pekat på möjligheten

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

att låta ersättning för skador å mark och fiske utgå in natura exempelvis i
form av mark, skog eller vatten.

Diskussionen föres härigenom över till frågan om olika ersättningsformer
för enskild skadelidande. I detta hänseende är utskottet av den meningen,
att så snart skadorna vid uppdämningar bliva av större omfattning, möjligheter
böra förefinnas för den skadelidande att utfå ersättning på annat sätt
än i penningar. De olika former för ersättning för skadad mark, som därvid
i första hand synas kunna ifrågakomma, äro kraft och mark. Det erbjuder
visserligen mindre svårigheter att evalvera dämningsskador i penningar än
i olika naturaprestationer, men då det för dessa bygders bestånd är en oeftergivlig
förutsättning, att de produktiva krafter, som förstöras, ersättas
med andra, måste enligt utskottets mening alla vägar prövas att finna ur nu
angivna synpunkter ändamålsenliga ersättningsformer. Knappast mindre
svårigheter torde möta då det gäller att nå fram till lämpliga former för gottgörelse
av skador å fiske och skogsbruk. Emellertid måste försök göras att
övervinna också dessa svårigheter. En utredning beträffande dessa frågor
synes utskottet ofrånkomlig, därest man vill gå till botten med dem och
finna radikala botemedel.

På hemställan av andra lagutskottet anhöll 1947 års riksdag i skrivelse
(nr 313) till Ivungl. Maj :t om skyndsam utredning

1) av frågan om gottgörelse till bygd för skada, som föranledes av vattenkraftanläggningar
och vattenregleringar, samt

2) beträffande möjligheterna att i fråga om sådan skada, som drabbat
enskild, lämna denne ersättning i annan form än i penningar.

Skrivelsen överlämnades den 16 september 1947 av Kungl. Maj :t till den
år 1945 tillsatta utredningen rörande vissa ändringar i vattenlagen för att
tagas i övervägande vid fullgörandet av det utredningen lämnade uppdraget.

Till nämnda utredning ha även överlämnats ett flertal framställningar
från myndigheter och enskilda. Nämnas må i samband med nu förevarande
motion en begäran år 1946 av dåvarande lokala jordnämnden i Västernorrlands
län, att jordnämnden, dåvarande egnahemsnämden eller annat lantbruksorgan
måtte erhålla i uppdrag att omhänderhava de fastighetsbildningsfrågor,
som uppkommo i samband med vattenregleringar, samt att
bestämmelser angående handläggningen av frågor rörande fastighetsbildningen
i regleringsområden måtte inflyta i vattenlagen.

Utskottet. Angelägenheten att hämma skadeverkningarna vid vattenreglering
har, som nämnts, för icke länge sedan uppmärksammats av riksdagen.
Efter hemställan av 1947 års riksdag har spörsmålet överlämnats till
den år 1945 tillsatta utredningen rörande vissa ändringar i vattenlagen. Enligt
vad utskottet inhämtat har utredningen ännu icke framlagt något förslag
i frågan. Den avser emellertid enligt årets riksdagsberättelse att slutföra
sitt arbete under år 1950.

Även enligt utskottets mening är problemet om begränsning av skadeverkningarna
vid vattenreglering av stor social räckvidd. Såsom ovan

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 7.

nämnts ha emellertid i denna del motionärernas önskemål om utredning i
viss mån redan tillgodosetts.

I motionen framlagda förslag att lantbruksnämnd och länsbostadsnämnd
böra inkopplas på planläggningsarbetet vid sjöregleringar gå emellertid delvis
utöver vad som dryftats vid 1947 års riksdag. Detsamma torde kunna
sägas om den av motionärerna mera flyktigt berörda frågan, vilken art ersättning
bör utgå vid köp av strömfall. De synpunkter, som i dessa hänseenden
anföras i motionen, böra enligt utskottets uppfattning lämpligen tagas
i övervägande vid fullföljandet av förenämnda utredning rörande vissa ändringar
i vattenlagen. Motionen synes därför böra överlämnas till utredningen.

Med stöd av det anförda får utskottet alltså hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att förevarande motion överlämnas till utredningen rörande
vissa ändringar i vattenlagen för att tagas i övervägande vid
fullgörande av dess uppdrag.

Stockholm den 24 februari 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Nils A. Larsson,
Hermansson*, Werner, Eskilsson, Ivar Persson*, Grym* och Näslund*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,
Andersson i Mölndal, Utbult, Johansson i Torp och Jansson i Aspeboda.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I(tuffs tryckeri, Esselte ÄB. Siockhölm 1950
016221