Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.
1
Nr 20.
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss undring av
villkoren vid övergång från fjällägcnhetsarrende till
besittningsrätt.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr
100, vilken behandlats av tredje lagutskottet, har herr Bergh hemställt, »att
riksdagen hos Kungl. Maj :t gör framställning om utredning rörande sådan
förändring av villkoren vid övergång från fjällägenhetsarrende till besittningsrätt
enligt kungörelsen nr 267/1947, att skälig ersättning må kunna
utgå till arrendator för å lägenheten befintliga åbyggnader».
Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för detta yrkande, får utskottet
hänvisa till motionen.
över motionen ha i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver yttranden
inhämtats från domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, efter hörande av
lantbruksnämnderna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, samt
länsstyrelserna i nämnda län. Lantbruksstyrelsen har vid sitt yttrande även
fogat en promemoria angående grunder för bestämmande av årliga avgifter
för norrländska fjällägenheter. Länsstyrelserna i Jämtlands och Norrbottens
län ha med sina yttranden överlämnat yttranden av lappfogdarna i
länen.
Författningsbestämmelser m. m.
Den i motionen berörda kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 267) angående
upplåtelse av norrländska fjällägenheter m. m. har utfärdats, sedan 1947
års riksdag medgivit, att bestämmelser i ämnet finge meddelas i huvudsaklig
överensstämmelse med vissa av Kungl. Maj:t angivna riktlinjer (se proposition
nr 96, jordbruksutskottets utlåtande nr 27 samt riksdagens skrivelse
nr 175).
Ä renbetesfjällen i Jämtlands län samt å kronomark ovan odlingsgränsen
i Västerbottens och Norrbottens län må enligt nämnda kungörelse, då så
linnes påkallat med hänsyn till den allmänna samfärdseln eller eljest ur
allmän synpunkt, under nyttjanderätt mot årlig avgift upplåtas jordbrukslägenhet
(norrländsk f jällägenhet). Beslut om upplåtelse av sådan lägenhet
meddelas av Kungl. Maj :t (1 §).
Då Kungl. Maj :t medgivit, att norrländsk fjällägenhet må upplåtas, ankommer
det på lantbruksnämnden att bestämma den årliga avgiften samt
upplåtelsevillkoren i övrigt (6 §). Den årliga avgiften för lägenheten må ej
sättas högre än som finnes skäligt med hänsyn till lägenhetens beskaffenhet.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 3 avd. Nr 20.
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.
Vid avgiftens bestämmande skall hänsyn även tagas till de kostnader, som
kronan haft och har att vidkännas för lägenhetens iordningställande (7 §).
Å upplåten lägenhet skall i regel, där odling i dylik omfattning ej redan
finnes verkställd, genom kronans försorg iordningställas så stor del av odlingsmarken,
att två kor kunna födas å lägenheten och potatis odlas för
husbehovet (It §). Genom kronans försorg skall vidare lägenheten förses
med boningshus, nödiga ekonomibyggnader och övriga för jordbrukets drift
behövliga anläggningar (12 §).
Innehavare av sådan arrendelägenhet å renbetesfjällen i Jämtlands län,
som genom länsstyrelsen upplåtits före den 1 juli 1947, och innehavare av
skogstorp, odlingslägenhet eller fjällägenhet ovan odlingsgränsen i Västerbottens
och Norrbottens län, som upplåtits före nämnda dag, må under vissa
förhållanden kunna få lägenheten upplåten till sig såsom norrländsk fjälllägenhet.
Här avsedda äldre upplåtelseformer beskrivas närmare i propositionen
nr 96/1947, till vilken utskottet får hänvisa. Beträffande omföring
av äldre lägenhet till norrländsk fjällägenhet gäller enligt övergångsbestämmelserna
till 1947 års kungörelse bl. a., att intill dess lägenheten genom
kronans försorg iordningställts på sätt ill och 12 §§ sägs, skall avgift
utgå med belopp, som finnes skäligt i betraktande av lägenhetens skick
vid upplåtelsen och övriga omständigheter.
Yttrandena.
Åtskilliga remissmyndigheter förorda en utredning rörande den i motionen
berörda frågan.
I flera yttranden framhäves emellertid möjligheten att genom nedsättning
av arrendeavgiften för norrländsk fjällägenhet reglera ifrågavarande förhållanden
på ett tillfredsställande sätt.
Lantbruksstyrelsen anför bl. a. följande:
»I samband med utfärdandet av kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 267)
angående upplåtelse av norrländska fjällägenheter m. m. har Kungl. Maj :t
i brev samma dag förordnat om inventering av före den 1 juli 1947 upplåtna
vissa äldre lägenheter. Efter inventeringen, som omfattar något över
450 lägenheter belägna i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, torde
uppskattningsvis omkring 350 lägenheter komma att bli omförda till
norrländska fjällägenheter enligt sagda kungörelse.
Styrelsen erinrar om att de äldre lägenheterna upplåtits genom kontrakt
med ganska varierande bestämmelser rörande byggnader m. m. Beträffande
fjällägenheter ovan odlingsgränsen i Västerbottens och Norrbottens län
har sålunda i före år 1933 upprättade kontrakt i allmänhet stadgats, att
lägenhetshavaren vid arrendes upphörande ägde rätt att bortföra å lägenheten
befintliga byggnader, såframt ej kronan ville gälda deras värde, men
i kontrakt upprättade efter år 1933 har stadgats, att å lägenhet befintliga
byggnader vid arrendes upphörande skola tillfalla kronan utan ersättning.
Beträffande arrendelägenheter å renbetesfjällen i Jämtlands län gäller även
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.
3
ledes att av arrendator uppförd byggnad vid arrendes upphörande skall tillfalla
kronan utan ersättning. Å såväl fjällägenheterna som de jämtländska
arrendelägenheterna ha vid ombyte av arrendator under upplåtelsetiden
uppkommande ersättningsfrågor reglerats mellan till- och avträdaren. Om
arrendet av sådan lägenhet upphör och lägenheten därvid nedlägges, kan
lägenhetshavaren numera komma i åtnjutande av s. k. flyttningsbidrag upp
till 2 000 kronor och i vissa fall, efter Kungl. Maj :ts prövning, med högre
belopp.
Enligt lantbruksstyrelsens mening är det rimligt att en lägenhetshavare,
som gjort betydande insatser av kapital och arbete i anläggningar å sin lägenhet,
erhåller skälig ersättning för detta vid omförande av lägenheten till
norrländsk fjällägenhet. Styrelsen tillstyrker att utredning av frågan skyndsamt
företages och ifrågasätter att motionen — såsom av lantbruksnämnden
i Norrbottens län föreslagits — överlämnas till 1948 års sakkunniga för
vissa bostadsförbättringsfrågor för att tagas under övervägande.»
Lantbruksnämnden i Jämtlands län anför — sedan nämnden meddelat
att motionärens hemställan berör ca 150 innehavare av jämtländska arrendelägenheter
— som stöd för en utredning följande:
»Enligt nuvarande arrendekontrakt betalar i regel arrendator icke någon
årlig arrendeavgift. Det åligger honom i stället att utan ersättning inom
föreskriven tid hava fullgjort viss byggnadsskyldighet, som beträffande nyeller
ombyggnad skall vara utförd enligt godkänd och fastställd ritning.
Denna byggnadsskyldighet har flertalet arrendatorer icke haft förmåga eller
möjlighet att fullgöra. A andra sidan ha ett antal arrendatorer, framför allt
på sådana lägenheter, som varit välbelägna ur turistsynpunkt, mycket väl
fullgjort byggnadsskyldigheten; exempel finnas där arrendator på lägenheten
av egna medel uppfört relativt dyrbara pensionatsbyggnader. Arrendatorerna
äro allmänt medvetna om att byggnaderna efter arrendets upphörande
skola utan vederlag övergå i kronans ägo. Medvetandet härom kan i
viss mån ha medfört att den nuvarande bostadsstandarden är skrämmande
låg. Från innehavarna av de mera påkostade arrendelägenheterna föreligger
en stark önskan om friköp; lantbruksnämnden utreder nu två framställningar
om friköp av pensionatsbyggnader med tomt.
Enligt 7 § i kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 267) kan i viss mån de av
motionären påpekade förhållandena regleras genom att det bestämmes en
låg årlig avgift för en av arrendator välbyggd lägenhet och en högre årsavgift
för en av kronan påkostad lägenhet. Även om hänsyn tages till att den
förre erhållit fritt virke på rot för sin byggnadsskyldighet torde dock skillnaden
i årlig avgift bliva för liten för att nå en rättvis avvägning.
Enligt lantbruksnämndens mening vore det därför önskvärt alt ersättning
kunde utgå till arrendator för av honom uppförda byggnader, som det enligt
arrendekontraktet icke ålegat honom att utföra, under förutsättning att
byggnaderna äro i fullgott skick samt ändamålsenliga och nödvändiga för
jordbruksdriften. En utredning härom torde därför böra ske.»
Liknande synpunkter åberopas av länsstyrelsen och lappfogden i Jämtlands
län.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.
Lantbruksnämnden i Västerbottens län tillstyrker en omarbetning av gällande
föreskrifter i enlighet med motionärens förslag.
Lantbruksnämnden i Norrbottens län anför bl. a., att det förekommit att
lägenhetsinnehavare önskat få sin lägenhet omförd till 1947 års kungörelse
under förutsättning att han erhåller skäligt vederlag för sina kostnader på
lägenhetens byggnader. Nämnden föreslår, att motionen överlämnas till 1948
års sakkunniga för vissa bostadsförbättringsfrågor.
Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län uttala sig i avstyrkande
riktning. Den förstnämnda anför bl. a. följande:
»En omföring till norrländsk fjällägenhet medför, att de lägenhetsinnehavaren
tillhöriga åbyggnaderna å lägenheten bli kronans egendom. Ehuru i
kungörelsen icke direkt utsäges, att ersättning i sådant fall skall tillerkännas
lägenhetsinnehavaren för åbyggnaderna i fråga, torde dock vederbörande
lantbruksnämnd vid upplåtelsen gottgöra denne ersättning härför genom
nedsättning av arrendeavgiften. Skulle lägenhetsinnehavaren avlida före upplåtelsetidens
utgång torde hans änka, därest hon tillträder arrendet, eller
hans bröstarvingar, därest dessa i stället göra det, få åtnjuta motsvarande
nedsättning i arrendeavgiften till upplåtelsetidens slut.
Den form av ersättning för åbvggnaderna, som sålunda för närvarande
torde stå vederbörande till buds, synes enligt länsstyrelsens mening vara
den riktiga. Därest emellertid motionären åsyftat att tillskapa bestämmelser,
varigenom vederbörande fjällägenhetsinnehavare skulle vid lägenhetens
omföring tillförsäkras kontant ersättning för sina åbyggnader, anser
sig länsstyrelsen böra avstyrka ett sådant förslag. Det synes enligt länsstyrelsens
mening vara omotiverat, att kronan, samtidigt som den komme att
få vidkännas kostnader för lägenhetens iståndsättande åt dess innehavare
— vilket torde komma att ske i det övervägande antalet fall — till denne
utgåve kontant ersättning för åbyggnaderna.
Emellertid synes man kunna räkna med fall, där antingen lägenhetsinnehavaren
nödgas uppsäga arrendeavtalet eller, i händelse av att han under
arrendetiden avlider, hans efterlevande icke kunna tillträda lägenheten. I
sådana fall — vilka torde vara relativt sällsynta — synes lägenhetsinnehavaren
respektive hans efterlevande för närvarande sakna möjlighet att utfå
ersättning för den förlust, som de därigenom åsamkas och som alltså motsvarar
det belopp, varmed arrendeavgiften nedsatts, kapitaliserad för den
tid, som kvarstår av arrendetiden. Enligt länsstyrelsens mening bör dock
hänsyn till nu nämnda omständigheter — även om icke direkta bestämmelser
härom finnas — kunna tagas vid omföring av äldre lägenhet till
norrländsk fjällägenhet, så att lägenhetsinnehavaren och hans efterlevande
tillförsäkras skälig ersättning för den förlust, som de, på sätt nyss nämnts,
eljest skulle kunna träffas utav.»
Länsstyrelsen i Norrbottens län förutsätter att ersättning genom nedsättning
av arrendeavgiften kommer lägenhetsinnehavaren till godo och finner
en inlösen av åbyggnaderna i princip icke motiverad. Skulle emellertid
resultatet av den inventering, som omnämnes i lantbruksstyrelsens yttrande,
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.
5
utvisa att de av motionärerna åberopade olägenheterna icke skulle kunna
undanröjas, föreslår länsstyrelsen att en ändring i kungörelsen nr 267/1947
tages under övervägande.
Enligt lappfogdarna i Norrbottens län torde det knappast bli möjligt att
åstadkomma full rättvisa åt alla kategorier av nyttjanderättshavare ä de
nuvarande fjällägenheterna i samband med förestående övergång till ändrad
upplåtelseform. Man borde beakta, att en del arrendatorer haft särskilda
förutsättningar för ekonomisk framgång å sina lägenheter ej blott på grund
av egen företagsamhet och egna insatser i penningar, utan även på grund av
att dessa lägenheter haft en gynnsammare belägenhet än andra.
Domänstyrelsen framhåller vikten av att bestämmelserna i 1947 års kungörelse
i möjligaste mån äro likartade med bestämmelserna i kungörelsen
den 17 juni 1943 (nr 532) om upplåtelse av kronotorp. Enligt sistnämnda
kungörelse (§ 32) äger domänstyrelsen medgiva skälig nedsättning av årsavgiften
för kronotorpet, om kronotorpare, innan bestämmelserna i kungörelsen
blivit tillämpliga på honom, själv utfört eller bekostat förbättringar
å kronotorpet och om kronans kostnader för iordningsställande av byggnaderna
på grund av de sålunda utförda förbättringarna bli lägre än eljest
skulle varit fallet eller om han avstått från att uttaga statsbidrag till
byggnader, vartill han varit berättigad.
Utskottet.
Lägenhet i fjälltrakterna kan enligt kungörelsen nr 267/1947 på ansökan
av innehavaren under vissa förutsättningar omföras till s. k. norrländsk
fjällägenhet. Om lägenheten omföres till den nya upplåtelseformen, blir
1947 års kungörelse jämte upplåtelseavtalet bestämmande för lägenhetsinnehavarens
rättigheter och skyldigheter gentemot kronan. Enligt kungörelsen
har kronan skyldighet att förse norrländsk fjällägenhet med boningshus
och ekonomibyggnader in. m. Skyldigheten kan bli mer eller mindre
betungande beroende på i vilken utsträckning åbyggnader redan finnas
å lägenheten. Någon bestämmelse om kontant ersättning till arrendatorn
för av denne uppförda byggnader finnes icke i kungörelsen.
I motionen anföres, att vid nyssnämnda omföringar en påtaglig orättvisa
drabbar de arrendatorer, som med egna medel uppfört och underhållit
tillfredsställande åbyggnader, i jämförelse med dem som ej verkställt
detta. Motionären har därför ansett skäligt, att i de fall, då det ej erfordras
att uppföra nya åbyggnader på kronans bekostnad, befintliga åbyggnader
inlösas av kronan.
Såsom domänstyrelsen anfört, måste det anses lämpligt med i möjligaste
mån likartade bestämmelser för upplåtelser enligt ovan berörda kungörelse
och för upplåtelser enligt 1943 års kungörelse angående upplåtelse
av kronotorp. Sistnämnda kungörelse innehåller icke någon bestämmelse
om inlösningsskyldighet för kronan. Förslag om införande av en dylik
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.
bestämmelse bär gjorts av Sveriges kronotorpare- och kolonistförbund
i yttrande över 1948 års kronolägenhetsutrednings betänkande angående
upplåtelsevillkoren för kronotorp in. fl. lägenheter. Som framgår av propositionen
nr 129 (s. 26 f. och 39) till innevarande års riksdag har förslaget
icke upptagits av departementschefen bland riktlinjerna för en
nu föreslagen förändring av bestämmelserna angående upplåtelse av kronotorp.
Propositionen har i sagda hänseende lämnats utan erinran av
jordbruksutskottet i dess utlåtande nr 53. 1943 års kungörelse söker emellertid
på en annan väg gottgöra lägenhetsinnehavaren. Den innehåller nämligen
i 32 § en bestämmelse om nedsättning av arrendeavgiften för lägenhetsinnehavare,
som själv bekostat erforderliga åbyggnader.
En bestämmelse av nästan samma lydelse som 32 § kronotorpskungörelsen
föreslogs i det betänkande (SOU 1946:80), som låg till grund för
propositionen nr 96/1947 angående norrländska fjällägenheter. I 1947 års
kungörelse återfinnes visserligen icke denna bestämmelse, men orsaken
härtill torde ha varit, att stadgandena i 7 § och i övergångsbestämmelserna
ansågos utgöra tillräcklig grund för ett förfarande liknande det i 1943 års
kungörelse föreskrivna. Möjlighet torde alltså föreligga att genom nedsättning
av den i allmänhet till omkring 150 kronor uppgående arrendeavgiften
bereda innehavare av norrländska fjällägenheter, som själva uppfört
åbyggnader, viss ersättning för förlust av äganderätt till byggnaderna. En
dylik ordning, genom vilken syftet med motionen i huvudsak nås, har som
framgår av remissyttrandena förutsatts av samtliga berörda länsstyrelser.
Ersättning i denna form torde såvitt nu kan bedömas i övervägande antalet
fall vara tillräcklig för att täcka rimliga anspråk från lägenhetsinnehavarens
sida. I de fall, där denne lagt ned betydande kostnader på åbyggnaderna,
kan det däremot med hänsyn till arrendeavgiftens relativt obetydliga
belopp tänkas att han icke i nu nämnd ordning kan erhålla skälig ersättning.
Han har emellertid i dylika fall möjlighet att icke låta lägenheten
omföras till den nya upplåtelseformen, varvid hinder i allmänhet icke
möter för honom att få sitt enligt äldre bestämmelser avfattade kontrakt
förnyat. Anmärkas må att departementschefen i propositionen nr 96/1947
anfört, att det i betraktande av de väsentligt ökade förmåner, som enligt
de nya reglerna tillkomma lägenhetsinnehavare, torde kunna antagas att
många innehavare av förut upplåtna lägenheter komme att söka övergå till
de nya bestämmelserna. De fall, då övergång kommer att te sig oförmånlig
för lägenhetsinnehavaren, torde bli undantag.
De av 1947 års riksdag godtagna riktlinjerna för omföring till norrländska
fjällägenheter av sådana lägenheter, som upplåtits före den 1 juli 1947,
ha enligt utskottets mening icke visats vara otillfredsställande. Utskottet
anser sig alltså icke kunna förorda, att fjällägenhetsinnehavare vid nu ifrågavarande
omföringar skola erhålla ersättning för dem tillhöriga byggnader
i annan form än genom att arrendeavgiften bestämmes till ett lägre
belopp än som eljest skulle ha utgått. En klar överblick över förhållandena
kan emellertid ej erhållas förrän den av Kungl. Maj :t anbefallna invente
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20.
7
ringen av fjällägenheter slutförts. Skulle det i samband härmed eller i annat
sammanhang — exempelvis vid den av lantbruksstyrelsen omnämnda
utredningen för vissa bostadsförbättringsfrågor — visa sig, att 1947 års
kungörelse icke är av den natur att lägenhetsinnehavarna i större utsträckning
vilja övergå till dess bestämmelser, torde en översyn av kungörelsen
bli erforderlig.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har emellertid i sitt remissyttrande berört
frågan, huru man skall förfara när en innehavare av en norrländsk
fjällägenhet avträder lägenheten innan han genom att arrendeavgiften är
nedsatt hunnit få ersättning för byggnaderna. Motsvarande spörsmål har
varit aktuellt beträffande kronotorpen. I propositionen nr 129 (s. 24 och
39) föreslås att kronotorpare, som avträder lägenhet innan han genom åtnjutande
av nedsättning i årsavgiften eller eljest kan anses gottgjord för
värdet av tidigare förbättringar, skall kunna erhålla skälig ersättning härför.
Förslaget har av jordbruksutskottet lämnats utan erinran. Motsvarande
regel torde, i överensstämmelse med syftet i motionen, böra införas i fråga
om norrländska fjällägenheter. Utskottet anser sig kunna förutsätta att
Kungl. Maj :t kommer att föreslå riksdagen särskilda åtgärder för att tillgodose
lägenhetsinnehavaren i dylika sällsynta fall. Med hänsyn till vad
sålunda anförts anser utskottet att någon särskild skrivelse från riksdagen
i anledning av förevarande motion icke heller i förevarande hänseende är
påkallad.
Utskottet får alltså hemställa,
att förevarande motion, utöver vad utskottet i det föregående
uttalat, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 maj 1950.
På tredje lagutskottets vägnar:
ÄKE HOLMBÄCK.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Holmbäck, Kriigel, Pålsson*, Boo och
Ivar Nilzon;
från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Andersson
i Dunker, Holm*, Åhman, Andersson i Mölndal, Larsson i Karlstad och Persson
i Appuna.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.