Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

1

Nr 19.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om ändring i lagen den /4 juni 1928
(nr 289) angående handel med utsädesvaror, dels
ock en i ämnet väckt motion.

Genom en den 24 mars 1950 dagtecknad proposition, nr 206, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändring i lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel

med utsädesvaror.

Härigenom förordnas, att 1, 2 och 7•—10 §§ lagen den 14 juni 1928 angående
handel med utsädesvaror1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Föreslagen lydelse)

(Gällande lydelse)

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp
av frö, som är avsett till utsäde, med
undantag av utsäde av stråsäd och
trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av
växter, som odlas blott till prydnad,
avses ej i lagen.

2 §•

1 m o m. Säljaren är —--kö paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om rotfruktsfrö
och köksväxtfrö ävensom,
där så kan ske, beträffande annat frö
fröets sort;

1 §•

Denna lag äger tillämpning å köp
av frö, som är avsett till utsäde, däri
inbegripet utsäde av stråsäd och
trindsäd. Skogsfrö ävensom frö av
växter, som odlas blott till prydnad,
avses ej i lagen.

2 §•

1 mom. Säljaren är —--kö paren

uppgiva:

a) säljarens namn och adress;

b) fröets slag samt i fråga om frö
av stråsäd, trindsäd och rotfrukter
ävensom, där så kan ske, beträffande
annat frö fröets sort;

* Senaste lydelse av 7 § se SFS 1936: 54.

I Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 19.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

(Gällande lydelse)

c) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;

d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda
antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;

e) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grott frö av det rena fröet.

2 mom. Vad angår frövara, som
enligt de för nämnda anstalt gällande
bestämmelser är att anse såsom
biandfrö, skall, där frö av visst slag
ingår i blandningen till mer än fem
procent av varans vikt, säljaren jämväl
vara skyldig att för det slag uppgiva
procenttalet och, om det är störe
än tio, även grobarheten.

3 mom. Har fröet--— jut ländskt

frö».

7 §•

Frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver
eller timotej må ej saluhållas
till utsäde, där varan innehåller mer
än tre gånger så många ogräsfrön
som enligt gällande bestämmelser angående
statsplombering av frövara
må kunna förekomma i stats plomberad
vara.

Ej heller må till utsäde saluhållas
biandfrö, där det innehåller flera
ogräsfrön än fyra gånger det antal
som enligt nyss angivna bestämmelser
angående statsplombering är medgivet
för timotej frö.

(Föreslagen lydelse)

c) för frö av rödklöver: fröets typ
(sen, medelsen eller tidig);

d) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets renhetsgrad, uttryckt i viktprocent
rent frö;

e) för annat frö än köksväxtfrö:
fröets ogräshalt, uttryckt i antal
ogräsfrön på varje kilogram frö med
särskilt angivande av sammanlagda
antalet frön av sådana ogräs, som enligt
de för statens centrala frökontrollanstalt
gällande bestämmelser
äro att anse såsom svårare;

f) fröets grobarhet, uttryckt i antalsprocent
grobart frö av det rena
fröet i enlighet med gällande bestämmelser
angående statsplombering av
frövara.

2 mom. Vad angår frövara, som
uppgives bestå av olika fröslag, skall,
där frö av visst slag ingår i blandningen
till mer än fem procent av varans
vikt, säljaren jämväl vara skyldig
att för det slaget uppgiva procenttalet
och grobarheten.

3 mom. Har fröet---»ut ländskt

frö».

7 §•

Frövara må ej saluhållas till utsäde,
om den i fråga om renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet ej uppfyller
av lantbruksstyrelsen fastställda fordringar.

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

(Gällande lydelse)

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,
som ovan är för varje fall föreskriven,
straffes med böter från och
med tio till och med ettusen kronor;
dock må ej för underlåtenhet att meddela
uppgift angående renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet dömas till
ansvar, där på grund av särskilda
omständigheter hinder mött för säljaren
att meddela uppgiften senast
då varan avlämnades.

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt
denna lag lämnat, vara oriktig,
straffes säljaren med böter från och
med tjugofem till och med tvåtusen
kronor; dock må ej dömas till ansvar
där säljaren ej insett eller hort
inse oriktigheten.

Uppgift om---fastställt ana lysspelrum.

10 §.

Till böter från och med tjugofem
till och med tvåtusen kronor vare den
förfallen, som överträder det i 7 §
stadgade förbud.

(Föreslagen lydelse)

8 §•

Fullgör ej säljaren den uppgiftsplikt,
som ovan är för varje fall föreskriven,
straffes med dagsböter; dock
må ej för underlåtenhet att meddela
uppgift angående renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet dömas till
ansvar, där på grund av särskilda omständigheter
hinder mött för säljaren
att meddela uppgiften senast då varan
avlämnades.

9 §•

Finnes uppgift, som säljaren jämlikt
denna lag lämnat, vara oriktig,
straffes säljaren med dagsböter; dock
må ej dömas till ansvar, där säljaren
ej insett eller bort inse oriktigheten.

Uppgift om---- fastställt ana lysspelrum.

10 §.

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
överträder det i 7 § stadgade
förbudet, straffes med dagsböter.
Såsom oaktsamhet skall ej anses att
analysering av varan ej skett, om på
grund av särskilda omständigheter
rådrum därtill ej funnits.

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1950.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft en
i anledning av densamma väckt motion, nr 589 inom andra kammaren av
herrar Rosén och Widén. Yrkandet i motionen återgives i det följande.

Beträffande de skäl, som i propositionen anförts till stöd för lagförslaget,
ävensom i fråga om de skäl motionärerna andragit till stöd för sitt yrkande
får utskottet, i den mån redogörelse ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen
och motionen.

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Till utskottet har i ärendet inkommit en skrivelse från Sveriges fröengrossistförening.

Till grund för det genom propositionen framlagda förslaget ligger ett förslag
av statens centrala frökontrollanstalt. Förslaget, till vilket lantbruksstyrelsen
anslutit sig, har enligt uppgift av anstalten utarbetats efter samråd
med Sveriges fröintressentförening, Sveriges fröengrossistförening, Sveriges
fröhandlareförening, Svenska trädgårdsfröfirmornas förening och Sveriges
centrala fröråd.

Över anstaltens förslag ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av styrelsen
för lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök, kommerskollegium
samt styrelserna för Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund,
Sveriges fröodlareförbund och Sveriges utsädesförening. Kommerskollegium
har jämväl överlämnat yttranden från flertalet av handelskamrarna
i riket.

Propositionens huvudsakliga innehåll m. m.

Lagförslaget har till ändamål att fullständiga och skärpa kontrollen över
utsädeshandeln. Sålunda innebär förslaget att frölagens tillämpningsområde
skall utvidgas så, att lagens bestämmelser komma att gälla även beträffande
utsäde av stråsäd och trindsäd. Vidare föreslås införande av generellt
förbud att saluhålla frövara, som icke uppfyller av lantbruksstyrelsen
fastställda fordringar i fråga om renhetsgrad, ogräshalt och grobarhet.
I övrigt må nämnas, att förslaget ålägger säljaren en mera omfattande uppgiftsskyldighet
än för närvarande, särskilt med avseende å fröblandningars
sammansättning och kvalitet.

Beträffande nyssnämnda uppgiftsskyldighet ävensom beträffande straffbestämmelserna
i förslaget får utskottet hänvisa till ovan intagna lagtext
samt till propositionen.

Lagrådet har icke gjort annan erinran i ämnet än att lagrådet förordat
en jämkning av vissa straffbestämmelser. Vad lagrådet hemställt har beaktats
i propositionen.

Gällande bestämmelser.

Lagen den 14 juni 1928 (nr 289) angående handel med utsädesvaror, den
s. k. frölagen, har till syfte att förebygga försäljningar av mindervärdigt utsäde.
Den avser emellertid icke allt slags frö utan i stort sett endast frö
av vallväxter, rotfruktsväxter och köksväxter. Genom särskilda stadganden
i 1 § ha nämligen från lagens tillämpning undantagits dels skogsfrö samt
frö av växter, som odlas blott till prydnad, dels utsäde av stråsäd och trindsäd.
Till stråsäd hänföres enligt vedertagen terminologi havre, korn, råg
och vete. Med trindsäd avses hästböna, fodervicker, foderärt och kokärt.

Lagen bygger i första hand på den grundsatsen att köpare av frövara

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

5

skall erhålla tillgång till sådana upplysningar angående varans beskaffenhet,
att han kan bedöma dess värde som utsäde. I enlighet härmed stadgas
i 2 § att säljaren är pliktig att, vare sig köparen påfordrar det eller ej,
skriftligen lämna köparen vissa uppgifter. Dessa uppgifter skola meddelas
senast då varan avlämnas till köparen.

Beträffande uppgiftsskyldighetens närmare omfattning må hänvisas till
propositionen (s. 6 f.).

I vissa fall kan uppgiftsplikten helt bortfalla eller, om fröet är utländskt,
begränsas till att avse upplysning därom. Enligt 3 § i lagen är sålunda säljaren
befriad från att meddela uppgift jämlikt 2 § 1 och 2 mom. dels då han
själv odlat fröet och försäljningen sker utan offentligt utbjudande eller till
någon, som icke själv skall använda fröet till utsäde, dels då köp av frö
sker mellan köpmän i och för deras rörelse, och dels då fråga är om försäljning
av statsplomberad vara som levereras till köparen under obruten
plomb innan tiden för plomberingsbevisets giltighet utgått.

Om säljaren ej fullgör den uppgiftsplikt som föreskrivits i 2 §, skall han
enligt 8 §, jämförd med den s. k. särskilda böteslagen den 24 september
1931, straffas med dagsböter. Underlåtenhet att meddela uppgift angående
renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet skall dock ej medföra straff, därest
på grund av särskilda omständigheter hinder mött för säljaren att meddela
uppgiften senast då varan avlämnades. Befinnes lämnad uppgift vara
oriktig skall, enligt 9 §, säljaren likaledes dömas till dagsböter, dock ej om
han varken insett eller bort inse oriktigheten.

Såsom redan nämnts, behöver uppgift som avses i 2 § ej meddelas förrän
varan avlämnas. Den omständigheten, att ett köpeavtal slutes utan att säljaren
samtidigt lämnar upplysning om frövarans beskaffenhet, kan således
i och för sig ej föranleda straff. Emellertid stadgas i 5 § att om säljaren ej
redan vid köpet muntligen eller skriftligen lämnat köparen så bestämda uppgifter
om fröets renhetsgrad, ogräshalt eller grobarhet som enligt 2 § skola
meddelas vid leveransen, säljaren skall anses ha garanterat att fröet, i de
avseenden där dess beskaffenhet sålunda icke angivits, skall vid avlämnandet
motsvara då gällande normaltal för frö av ifrågavarande slag
eller, om normaltal saknas, skäliga anspråk på gott sådant frö. Uppfyller
fröet ej dessa fordringar kan köparen alltså rikta civilt anspråk mot säljaren
på grund av fel i varan. Normaltal skola i den utsträckning som finnes
erforderlig fastställas av lantbruksstyrelsen för varje års skörd.

I 6 § meddelas en föreskrift, varigenom säljarens civilrättsliga ansvarighet
mot köparen ytterligare skärpes. Där stadgas nämligen, att om vid köpet
gjorts förbehåll beträffande säljarens ersättningsskyldighet i anledning
av fel i varan, detta förbehåll ej får åberopas av säljaren, med mindre det
upptagits i skriftligt avtal rörande köpet och skett i annan form än blott
genom hänvisning till priskurant eller liknande meddelande. Nämnda stadgande
— som har till syfte att hindra att köparen blir bunden av förbehåll,
vilka han icke uppmärksammat -— äger emellertid ej tillämpning i fråga
om sådana handelsköp och andra köp som omförmälas i 3 §.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Vid sidan av de bestämmelser angående uppgiftsplikt m. in., för vilka
nu redogjorts, innehåller lagen tillika ett förbud mot att över huvud taget
saluföra vissa slags frövaror, om de i mera avsevärd grad äro bemängda
med ogräs. Enligt 7 § får sålunda frö av rödklöver, alsikeklöver, vitklöver
eller timotej icke saluhållas till utsäde, om varan innehåller mer än tre
gånger så många ogräsfrön som enligt gällande bestämmelser angående
statsplombering av frövara må kunna förekomma i statsplomberad vara.
Ej heller får biandfrö saluhållas till utsäde, om det innehåller flera ogräsfrön
än fyra gånger det antal som enligt bestämmelserna angående statsplombering
är medgivet för timotej frö. Villkoren för statsplombering finnas
för närvarande angivna i en av lantbruksstyrelsen den 30 januari 1948
utfärdad kungörelse med ändringar den 28 december 1948 och den 29 oktober
1949.

överträdelse av det i 7 § meddelade förbudet straffas enligt 10 § med dagsböter.
Det är emellertid att märka, att förbudet ej gäller i fråga om sådana
försäljningar som avses i 3 §.

Frågan om utvidgning av frölagens tillämpningsområde.

Det enligt 1 § nu gällande undantaget beträffande spannmålsutsäde skall
enligt propositionen slopas.

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har i förevarande
hänseende i propositionen anfört bl. a. följande.

»Vikten av att mindervärdiga varor så långt som möjligt hållas borta från
marknaden är tydligen lika stor med avseende å utsäde av stråsäd och trindsäd
som då fråga är om vallväxt-, rotfrukts- eller köksväxtfrö. Ej minst är
det av betydelse att köparen kan lita på att han erhåller utsäde av en med
hänsyn till klimat och övriga odlingsförhållanden lämplig sort. Under förarbetena
till frölagen bestreds icke från något håll att också handeln med
spannmålsutsäde lämnade rum för vissa anmärkningar. Praktiska exempel
på ganska allvarliga missförhållanden ha sedermera lämnats i motioner
vid 1941 års riksdag. Sedan dess torde behovet av kontroll snarast ha
blivit större. Under senare år har nämligen skördetröskning blivit allt vanligare,
och vid detta tröskningssätt lär faran för skador å kornet vara
större än vid annan tröskning. Starka skäl tala sålunda enligt min uppfattning
för att frölagens tillämpningsområde nu utvidgas till att omfatta jämväl
utsäde av stråsäd och trindsäd.

Några avgörande betänkligheter häremot synas ej heller möta. Jag vill
erinra att flertalet av frölagens bestämmelser icke gälla beträffande försäljning
direkt från odlare, som sker utan offentligt utbjudande. Även om
spannmålsutsäde inbegripes under lagen, behöva således inga olägenheter
uppkomma för den icke yrkesmässiga handeln odlare emellan. Ej heller torde
det med fog kunna göras gällande att oöverkomliga svårigheter i så fall
måste uppstå att i brådskande såningstider över huvud erhålla erforderligt

Tredje layutskottets utlåtande nr 19.

7

utsäde. Hinder föreligger tydligen icke mot att i nödfall tillåta försäljning,
oaktat analys av varan ej medhunnits. Såsom förut nämnts stadgas redan nu
i 8 § i lagen, att underlåtenhet att lämna uppgift angående renhetsgrad,
ogräshalt eller grobarhet skall vara straffri, där på grund av särskilda omständigheter
möjlighet ej funnits att meddela uppgiften senast då varan avlämnades.
Av förarbetena framgår, att detta stadgande ursprungligen avsågs
skola vinna tillämpning främst vid försäljning av spannmålsutsäde i
samband med höstsådden och i undantagsfall även vid vårsådden. För övrigt
må framhållas, att det till följd av skördetröskningens införande numera
lär inträffa mindre ofta än förr, att tiderna för tröskning och höstsådd
sammanfalla. Skäligt rådrum för analys av ulsädet torde sålunda i allmänhet
stå till buds.

I detta sammanhang vill jag också framhålla, att handeln med utsäde
av spannmål under kristiden varit underkastad reglerande bestämmelser
som i stort sett varit jämförliga med stadgandena i frölagen. Enligt nämnda
regleringsbestämmelser, som avsågo försäljning från handlande till förbrukare,
indelades utsädesspannmålen i olika prisgrupper efter kvalitet. Även
för den lägsta prisgruppen uppställdes vissa minimifordringar i fråga om renhetsgrad
och grobarhet m. in. Försäljning var tillåten endast på villkor att
varan var plomberad och åtföljd av analysbevis, anbragt under plomben.
Vissa auktoriserade utsädeshandlare ägde använda egen plomb men eljest
skulle plomberingen verkställas av frökontrollanstalt. Tillämpningen av
dessa bestämmelser synes i allmänhet icke ha medfört några svårigheter.

På grund av vad sålunda anförts tillstyrker jag i denna del centrala frökontrollanstaltens
förslag.»

I motionen 11: 589 hemställes, att frölagen icke utsträckes till att omfatta
jämväl utsäden av stråsäd och trindsäd.

Frågan om införande av generellt förbud mot saluhållande av

mindervärdig frövara.

Departementschefen har beträffande den föreslagna ändringen i 7 § anfört
bl. a. följande.

»Lagen angående handel med utsädesvaror utgår i huvudsak från den
förutsättningen att avsättning i allmänhet ej skall kunna vinnas för en frövara,
såframt det icke av uppgifterna om dess beskaffenhet framgår att den
är av tillfredsställande kvalitet. Utredningen i ärendet giver emellertid vid
handen att mindervärdigt utsäde alltjämt i icke obetydlig omfattning förekommer
i marknaden och finner köpare bland jordbrukarna. Särskilt vad
beträffar biandfrö visar erfarenheten att föreskrifterna om uppgiftsskyldighet
icke fått den verkan som åsyftats. Analyser vid centrala frökontrollanstalten
ha givit till resultat att medan klöverfrö, som saluförts för sig,
genomsnittligt haft en grobarhet på närmare 75 %, grobarhetstalet för klöverfrö,
som sålts i blandning med timotej, i medeltal uppgått till knappa
60 % och ej sällan legat avsevärt lägre.

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Från jordbruksproduktionens synpunkt är det angeläget att underhaltigt
eller bristfälligt frö överhuvud ej kommer till användning som utsäde. Med
hänsyn till nyss berörda erfarenheter torde det finnas föga utsikt att uppnå
detta mål, så länge mer eller mindre värdelösa utsädesvaror opåtalt kunna
saluföras i allmänna handeln. Jag tillstyrker därför förslaget om införande
av generellt förbud mot att saluhålla frövara som icke uppfyller skäliga anspråk
med avseende å renhet, grobarhet och ogräshalt. En sådan ordning
har under kristiden tillämpats för stora delar av utsädeshandeln utan att
detta föranlett någon olägenhet. Vid fri prisbildning kommer saken visserligen
såtillvida i ett annat läge, att en viss fara för prisstegring icke kan
anses utesluten. Vinsten av att det sämre fröet hålles borta från utsädesmarknaden
är dock enligt min mening så betydande att risken för något
högre priser icke bör hindra reformens genomförande.»

Utskottet.

I propositionen föreslås främst, att frölagens tillämpningsområde skall
utvidgas genom slopande av det i 1 § stadgade undantaget för stråsäd och
trindsäd, d. v. s. havre, korn, råg och vete resp. hästböna, fodervicker, foderärt
och kokärt. Nämnda undantag gjordes vid frölagens tillkomst år
1928 på hemställan av sammansatt andra lag- och jordbruksutskott. Utskottet
ansåg med hänsyn till frölagstiftningens säregna karaktär och de
mot denna lagstiftning framförda betänkligheterna det icke vara tillrådligt
att giva lagen en vidsträcktare tillämpning än som av förhållandena
oundgängligen betingades. Missförhållandena beträffande utsäde av stråsäd
och trindsäd vore enligt nämnda utskotts mening icke så starkt framträdande,
att för det dåvarande ett ingripande på lagstiftningens väg kunde
anses nödvändigt.

I anledning av motioner vid 1941 års riksdag erinrade jordbruksutskottet
i sitt utlåtande nr 50 om att det av lantbruksstyrelsen och statens centrala
frökontrollanstalt vitsordats att inom handeln med spannmålsutsäde
vissa missförhållanden förefunnes i avseende å det saluförda utsädets kvalitet.
Jämväl utskottet var av den meningen, att åtskilliga åtgärder kunde
vidtagas i syfte att tillförsäkra köpare av utsäde större garantier än som
då vore möjligt rörande användbarheten av inköpt vara. De vid 1928 års
riksdag uttalade betänkligheterna mot införande av en tvångslagstiftning
på ifrågavarande område hade icke besannats, utan frölagen syntes, utan
att några större olägenheter av densamma förmärkts, ha bidragit till att förbättra
kvaliteten å saluförda partier av de varor, varå lagen ägde tillämpning.
Utskottet ansåg därför att det borde övervägas, huruvida icke lagens
tillämplighetsområde borde utsträckas även till utsäde av stråsäd och
trindsäd. På hemställan av utskottet beslöt 1941 års riksdag anhålla om
utredning i ämnet.

De regleringsbestämmelser, som under kristiden gällt i fråga om handeln
med utsäde, torde i viss utsträckning ha motverkat en ökning av de

Tredje lagutskottets utlåtande nr W.

9

år 1941 konstaterade missförhållandena. Sedan krisbestämmelserna numera
upphävts på detta område, synas de skäl för införande av kontroll
över handeln med spannmålsutsäde, som anförts vid 1941 års riksdag, äga
full giltighet. Härtill kommer att i och med skördetröskningens införande
faran för skador å utsädet tilltagit.

I motionen 11:589 hemställes, att frölagen icke skall utsträckas till att
omfatta jämväl utsäde av stråsäd och trindsäd. Motionärerna vända sig
främst mot förslaget att för utsäde av nämnda slag uppgiftsskyldighet skall
föreligga beträffande sortrenhet. Detta komme att verka fördyrande å handelsutsädet.
Genom fördyringen föranleddes småbrukarna sannolikt att använda
sin egen skörd till utsäde eller att förvärva utsäde direkt från odlare,
vilket enligt motionärernas mening skulle medföra lägre avkastning. Den
nämnda uppgiftsskyldigheten kunde därför även komma att verka skördenedsättande.
Liknande synpunkter beträffande sortangivningen ha anförts
av Stockholms handelskammare i dess remissutlåtande samt av Sveriges
fröengrossistförening i skrivelse till utskottet.

Utskottet finner det synnerligen angeläget att bereda möjlighet för ett
undanröjande av ovan berörda missförhållanden beträffande handeln med
utsäde av stråsäd och trindsäd. Enligt utskottets mening kommer den föreslagna
utvidgningen av frölagen att öka utsikterna till bättre skördar. Det
kan visserligen vara tveksamt huruvida uppgiftsskyldigheten i fråga om
nämnda utsäde bör beträffande sortangivning vara obligatorisk på sätt stadgats
i förslagets 2 § 1 mom. b. Fördelarna med stadgandet synas dock väga
tyngre än de olägenheter, som äro förknippade med bestämmelsen. Det
torde också kunna förutsättas, att särskild uppmärksamhet kommer att
ägnas frökontrollverksamheten med hänsyn till de farhågor, som yppats i
törevarande hänseende. Utskottet vill under åberopande av vad nu sagts
tillstyrka den föreslagna utvidgningen av frölagens tillämpningsområde.

Ej heller i övrigt har utskottet funnit anledning till erinran mot de i propositionen
föreslagna ändringarna av frölagen, vilka enligt utskottets uppfattning
torde komma att visa sig vara till stort gagn icke minst för landets
småbrukare.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med avslag å motionen 11:589 bifalla
förevarande proposition nr 206.

Stockholm den 11 maj 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÄKE HOLMBÄCK.

k»

llihang till riksdagens protokoll 1930. 9 samt. 3 avd. Nr 19.

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Edmund Eriksson,
Nils A. Larsson, Hermansson, Eskilsson, Pålsson, Boo och Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Andersson
i Dunker, Holm, Åhman, Andersson i Mölndal, Fagerholm och Andersson i
Ryggestad.

Reservation

av herr Åhman, som, ehuru han i stort delat utskottets uppfattning, ansett
att femte styckets andra sats i utlåtandets motivering bort erhålla följande
lydelse:

Enligt utskottets mening kommer den föreslagna utvidgningen av frölagen
att bidraga till att odlarna, genom kännedom om utsädets sort och typ, i
större utsträckning än hittills komma att använda för respektive orter lämpliga
sorter och bl. a. därigenom öka utsikterna till säkrare och större skörderesultat.

507637. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.