Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

1

Nr 12.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1926
(nr 326) om delning av jord å landet, m. m.

Genom en den 10 mars 1950 dagtecknad proposition, nr 177, vilken hän--visats till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag
till

i) Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning av jord

å landet.

Härigenom förordnas dels att 19 kap. 10 och 13 §§ samt 21 kap. 1, 13,
23, 38, 43—45, 51, 58 och 59 §§ lagen den 18 juni 1926 om delning av jord
å landet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att
21 kap. 66 § samma lag skall upphöra att gälla, till följd varav även överskriften
till samma paragraf skall utgå.* 1

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 KAP. 19 KAP.

10 §. 10 §.

Bestämmande av-----—--- framställt yrkande.

Är fråga om avstyckning inom
samhälle eller område, som i 5 § andra
stycket sägs, och sker i sammanhang
med avstyckningsförrättningen
bestämmande av sådan gräns, som
avses i första stycket av denna paragraf,
må avstyckningsförrättningen
ej avslutas, innan den förrättning,
varvid gränsfrågan behandlats, blivit
genom laga kraft ägande beslut fastställd.

1 Senaste lydelse, se beträffande 19 kap. 10 § SFS 1938:163, 19 kap. 13 § SFS 1947:700,
21 kap. 1, 13, 23 och 58 §« o-''S 1946:827, 21 kap. 38, 43, 51, 59 och 66 §§ SFS 1947: 700 samt
21 kap. 44 § SFS 1935: 236.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 3 avd. Nr 12.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse)
13 §.

(Föreslagen lydelse)

13 §.

1 mom. Inom område, som---äga rum.

2 mom. Avstyckning inom--- ----äro därtill.

Inom område, för — ------ denna beaktas.

3 mom. Har inom visst område
tätbebyggelse uppkommit eller är
sådan bebyggelse att vänta inom
nära förestående tid eller kan eljest
avstyckning av flera lägenheter framdeles
förväntas, må, innan stadsplan
eller byggnadsplan blivit fastställd,
avstyckning icke verkställas så, att
områdets ändamålsenliga bebyggande
försvåras eller lämplig planläggning
av området eljest motverkas,
och skall förty utom annat iakttagas,
att vägar och allmänna platser kunna
anordnas när behov därav uppkommer.
Finnes fast fornlämning,
skall därtill hörande område såvitt
möjligt kunna avsättas till öppen
plats. Med avseende å tillämpningen
i övrigt av vad i detta stycke stadgas
äger Konungens befallningshavande
meddela de anvisningar som
prövas erforderliga.

3 mom. Har inom visst område tätbebyggelse
uppkommit eller är sådan
bebyggelse att vänta inom nära förestående
tid eller kan eljest avstyckning
av flera lägenheter framdeles
förväntas, må, innan stadsplan eller
byggnadsplan blivit fastställd, avstyckning
icke verkställas så, att områdets
ändamålsenliga bebyggande
försvåras eller olämplig tätbebyggelse
eljest kan föranledas eller lämplig
planläggning av området motverkas,
och skall förty utom annat iakttagas,
att vägar och allmänna platser kunna
anordnas när behov därav uppkommer.
Finnes fast fornlämning,
skall därtill hörande område såvitt
möjligt kunna avsättas till öppen
plats. Med avseende å tillämpningen
i övrigt av vad i detta stycke stadgas
äger Konungens befallningshavande
meddela de anvisningar som prövas

När fråga--

Anvisningar och

erforderliga,
erinran däremot.

-- förd klagan.

4 mom. Erfordras enligt vad i 2
eller 3 mom. stadgas Konungens befallningshavandes
medgivande till
avstyckning, må lantmätaren utan
hinder av att sådant medgivande ej
erhållits meddela tillstånd till avstyckning
under villkor att medgivande
lämnas och slutföra förrättningen.
Om sakägare yrkar det eller
lantmätaren finner olämpligt att fortsätta
förrättningen, skall han förklara
denna vilande och insända handlingarna
i ärendet till överlantmätaren,
som har att med eget yttrande

4 mom. Erfordras enligt vad i 2
eller 3 mom. stadgas Konungens befallningshavandes
medgivande till
avstyckning, må lantmätaren utan
hinder av att sådant medgivande ej
erhållits meddela tillstånd till avstyckning
under villkor att medgivande
lämnas och slutföra förrättningen.
Om sakägare yrkar det eller
lantmätaren finner olämpligt att fortsätta
förrättningen, skall han förklara
denna vilande och insända handlingarna
i ärendet till överlantmätaren,
som har att med eget yttrande

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

3

(Gällande lydelse)

anmäla det hos Konungens befallningshavande.
Samma lag vare, om
lantmätaren finner att avstyckning
ej bör äga rum utan att fråga om
upprättande av stadsplan eller byggnadsplan
eller om ändring av sådan
plan blivit prövad.

(Föreslagen lydelse)

anmäla det hos Konungens befallningshavande.
.

Finner lantmätaren anledning till
antagande att för område som beröres
av förrättningen erfordras stadsplan
eller byggnadsplan eller, där dylik
plan är gällande, att ändring därav
bör ske, åligger honom att underrätta
överlantmätaren, som har att med eget
yttrande anmäla förhållandet hos Konungens
befallningshavande.

Första domstol

Där till

Angående domstol

Om Konungens befallning shav andes
och överlantmätares befattning
med vissa avstyckningsmål är nedan
i detta kapitel stadgat.

13 §.

Att biträda ägodelningsrätten kalle
ägodelningsdomaren, där så finnes
erforderligt, vederbörande överlantmätare.

överlantmätaren äger att för sin
inställelse åtnjuta ersättning av allmänna
medel enligt gällande resereglemente;
kostnaden skall stanna å
statsverket.

Ersättning till-------

21 KAP.

1 §•

varje domsaga,
jorden ligger.

är tillämpligt.

Att i vissa fall jorddelningsmål
skola handläggas av annan myndighet
än domstol följer av vad i denna
lag stadgas.

13 §.

Att biträda ägodelningsrätten kalle
ägodelningsdomaren, där så finnes erforderligt,
överlantmätaren och länsarkitekten.

Dessa äga att för sin inställelse åtnjuta
ersättning av allmänna medel
enligt gällande resereglemente; kostnaden
skall stanna å statsverket.

-----nu nämnts.

21 KAP.
1 §•

23 §.

Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning,
som i denna lag
avses, i andra fall, än nu är sagt,
må, såvitt ej annat följer av bestämmelserna
i 66 §, talan föras genom
besvär, som, ställda till ägodelningsrätten,
skola ingivas till ägodelnings -

23 §.

Mot beslut eller åtgärd under jorddelningsförrättning,
som i denna lag
avses, i andra fall, än nu är sagt, må
talan föras genom besvär, som, ställda
till ägodelningsrätten, skola ingivas
till ägodelningsdomaren inom
trettio dagar från den dag, då den

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

domaren inom trettio dagar från den förrättning, under vilken beslutet
dag, då den förrättning, under vil- meddelats eller åtgärden vidtagits,
ken beslutet meddelats eller åtgärden blivit avslutad,
vidtagits, blivit avslutad.

Under jorddelningsförrättning-----blivit fastställt.

38 §. 38 §.

Utskrift av-----tillställas förrättningslantmätaren.

Har ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten
meddelat fastställelse
å jorddelningsförrättning eller tillstånd
till jorddelning, skall överlantmätaren
ävensom, i fråga om förrättning
inom ort där skyldighet föreligger
att söka byggnadslov, byggnadsnämnden
utan dröjsmål underrättas
om beslutet.

43 §.

Hava besvär icke inom stadgad tid
anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,
varom ovan sägs, överlämne
överlantmätaren, där ej stadgandena
i tredje stycket av denna paragraf
eller i 66 § annat föranleda,
handlingarna till ägodelningsdomaren;
bifoge ock eget yttrande ävensom
den förklaring över gjorda anmärkningar,
han må hava infordrat från
förrättningslantmätaren. I fråga om
yttrande, varom nu är sagt, gälle
vad i 28 § andra stycket sägs.

Sedan handlingarna inkommit till
ägodelningsdomaren, företage denne
förrättningen till prövning, därvid
vad i 42 § fjärde stycket sägs skall
äga tillämpning. Där anledning ej förekommer
till annat än att förrättningen
är lagligen beskaffad samt,
såvitt angår avstyckning av mark för

Har ägodelningsrätten meddelat
fastställelse å jorddelningsförrättning
eller tillstånd till jorddelning,
skall överlantmätaren ävensom, i
fråga om förrättning inom ort där
skyldighet föreligger att söka byggnadslov,
byggnadsnämnden utan
dröjsmål underrättas om beslutet.
Underrättelse härom skall ock, då
Konungens befallningshavande eller
lantbruksnämnden avgivit utlåtande
i målet, tillställas denna myndighet.

43 §.

Hava besvär icke inom stadgad tid
anförts mot avslutad jorddelningsförrättning,
varom ovan sägs, överlämne
överlantmätaren, där ej stadgandena
i tredje stycket av denna paragraf
annat föranleda, handlingarna
till ägodelningsdomaren; bifoge ock
eget yttrande ävensom det utlåtande,
han må hava inhämtat från annan
myndighet, och den förklaring över
gjorda anmärkningar, han må hava
infordrat från förrättningslantmätaren.
I fråga om yttrande, varom nu
är sagt, gälle vad i 28 § andra stycket
sägs.

Sedan handlingarna inkommit till
ägodelningsdomaren, företage denne
förrättningen till prövning, därvid
vad i 42 § fjärde stycket sägs skall
äga tillämpning. Där anledning ej förekommer
till annat än att förrätt -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

sammanläggning eller under villkor
att stamfastigheten ingår i sammanläggning,
förordnande tillika gives
om sammanläggningen, meddele ägodelningsdomaren
fastställelse å förrättningen,
men eljest hänskjute han
frågan till ägodelningsrätten samt utsätte,
så snart lämpligen kan ske, tid
och ort för målets handläggning. För
ägodelningsrättens behandling av
målet gälle i ty fall vad i 42 § tredje
stycket sägs.

Utgöres förrättningen av sådan avstyckning,
med vilken avses bildande
av särskild fastighet, utan att vid
avstyckningen fästs villkor att stamfastigheten
skall ingå i sammanläggning,
har överlantmätaren att företaga
förrättningen till prövning, därvid
vad i 42 § fjärde stycket sågs skall
äga motsvarande tillämpning. Förekommer
ej anledning till annat ån
att förrättningen är lagligen beskaffad
och har lantbruksnämnden eller
byggnadsnämnden ej framställt erinran
mot densamma, meddele överlantmätaren
fastställelse därå. Har
förrättningen, på sätt i 22 § andra
stycket sågs, blivit medelst påskrift
å protokollet godkänd, utgöre den
omständigheten, att den för talan
mot avstyckningsförrättning stadgade
tid icke gått till ända, ej hinder
för prövningens företagande. Äger
överlantmätaren enligt vad ovan i
detta stycke sagts icke meddela fastställelse
å förrättningen, hänskjute
han frågan därom till ägodelningsrätten,
skolande för sådant fall de
i första stycket meddelade föreskrifterna
äga tillämpning.

ningen är lagligen beskaffad och Konungens
befallning shav ande, överlantmätaren,
lantbruksnämnden eller
byggnadsnämnden ej framställt erinran
mot förrättningen samt, såvitt
angår avstyckning av mark för sammanläggning
eller under villkor att
stamfastigheten ingår i sammanläggning,
förordnande tillika gives om
sammanläggningen, meddele ägodelningsdomaren
fastställelse å förrättningen.
1 motsatt fall hänskjute han
frågan till ägodelningsrätten samt utsätte,
så snart lämpligen kan ske, tid
och ort för målets handläggning. För
ägodelningsrättens behandling av målet
gälle i ty fall vad i 42 § tredje stycket
sägs.

Avser förrättningen avstyckning,
som icke beror av sammanläggning,
skall den fastställelseprövning, som
enligt andra stycket tillkommer ägodelningsdomaren,
i stället ankomma
på överlantmätaren. Har gränsbestämning
ägt rum i sammanhang med
avstyckningsförrättningen, skall överlantmätaren
till prövning företaga
förrättningen jämväl i denna del.
Äger överlantmätaren med hänsyn till
vad i andra stycket är stadgat icke
meddela fastställelse å förrättningen,
hänskjute han frågan därom till ägodelningsrätten,
skolande för sådant
fall de i första stycket meddelade
föreskrifterna äga tillämpning.

Har avstyckningsförrättning, under
vilken ej företagits gränsbestämning,
blivit på sätt i 22 § andra stycket
sägs medelst påskrift å protokollet
godkänd, skall sä anses som hade
den för talan mot förrättningen stadgade
iiden gått till ända.

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse)

44 §.

Då laga kraft ägande beslut om
fastställelse föreligger, teckne ägodeldelningsdomaren,
i den mån ej föreskriften
’ andra stycket annat föranleder,
bevis om fastställelsen å kartan,
därest sådan finnes, ävensom, där
fråga är om annan förrättning än avstyckning,
å förrättningshandlingarna,
allt i enlighet med av Konungen
utfärdade närmare föreskrifter.

Har överlantmätaren meddelat
fastställelse å avstyckningsförrättning,
skall vad förut i denna paragraf
stadgats om ägodelningsdomaren
i tillämpliga delar gälla beträffande
ö verlantmätaren.

45 §.

Ägodelningsdomaren åligger att föra
protokoll över av honom jämlikt
föreskrifterna i detta kapitel handlagda
mål.

Där överlantmåtaren jämlikt 43 §
tredje stycket handlagt avstyckningsmål,
skall vad i första stycket sägs
om ägodelningsdomaren äga motsvarande
tillämpning beträffande överlantmätaren.

(Föreslagen lydelse)

44 §.

Då laga kraft ägande beslut om
fastställelse föreligger, teckne ägodelningsdomaren
eller, där beslutet meddelats
av överlantmåtaren, denne bevis
om fastställelsen å kartan, därest
sådan finnes, ävensom, där fråga
är om annan förrättning än avstyckning,
å förrättningshandlingarna, allt
i enlighet med av Konungen utfärdade
närmare föreskrifter.

45 §.

Protokoll skall föras av ägodelningsdomaren
i mål, som han enligt
detta kapitel handlägger, och av överlantmätaren
i mål, som handläggas
av honom jämlikt 43 § tredje stycket.

51 §.

1 mom. över beslut,----—

Har, efter--------

Beslut, varigenom fastställelse å
jorddelningsförrättning meddelats i
annan ordning än i 43 § tredje stycket
sägs, må överklagas av överlantmätaren
och lantbruksnämnden så
ock, då förrättningen ägt rum inom
ort där skyldighet föreligger att söka
byggnadslov, av byggnadsnämnden.

51 §.

—-----moment sägs.

--emot gått.

Beslut, varigenom ägodelningsrätt
eller hovrätt meddelat fastställelse å
jorddelningsförrättning, må överklagas
av överlantmätaren, länsarkitekten
och lantbruksnämnden så ock, då
förrättningen ägt rum inom ort där
skyldighet föreligger att söka byggnadslov,
av byggnadsnämnden.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

7

(Gällande lydelse)

2 mom. Enahanda klagorätt som
enligt 1 mom. tillkommer överlantmätare,
lantbruksnämnd och byggnadsnämnd
gälle i fråga om beslut,
varigenom tillstånd till jorddelning
meddelats efter underställning.

58 §.

I jorddelningsmål må hovrätten,
där så finnes erforderligt, till biträde
åt sig kalla överlantmätare; i fråga om
ersättning åt honom skall vad i 13 §
finnes stadgat äga motsvarande tilllämpning.
Erfordras för utredning av
teknisk fråga undersökning å marken,
må hovrätten uppdraga åt överlantmätare
att ensam eller med biträde
av två ägodelningsnämndemän
verkställa sådan undersökning. Om
underrättelse rörande tiden för undersökningen
samt om ersättning åt
ägodelningsnämndemännen gälle vad
i 32 § finnes för där utsatt fall stadgat.

Bevis genom-------

Hava parterna-----— —

(Föreslagen lydelse)

2 mom. Enahanda klagorätt som
enligt 1 mom. tillkommer överlantmätare,
länsarkitekt, lantbruksnämnd
och byggnadsnämnd gälle i fråga om
beslut, varigenom tillstånd till jorddelning
meddelats efter underställning.

58 §.

I jorddelningsmål må hovrätten,
där så finnes erforderligt, till biträde
åt sig kalla överlantmätare och länsarkitekt;
i fråga om ersättning åt
dem skall vad i 13 § finnes stadgat
äga motsvarande tillämpning. Erfordras
för utredning av teknisk fråga
undersökning å marken, må hovrätten
uppdraga åt överlantmätare att
ensam eller med biträde av två ägodelningsnämndemän
verkställa sådan
undersökning. Om underrättelse rörande
tiden för undersökningen samt
om ersättning åt ägodelningsnämndemännen
gälle vad i 32 § finnes för där
utsatt fall stadgat.

---därtill äro.

---utan betydelse.

59 §. 59 §.

När hovrätten — —----tillställas förrättningslantmätaren.

Har hovrätten meddelat faststälIelse
å jorddelningsförrättning eller
tillstånd till jorddelning, skall underrättelse
om beslutet utan dröjsmål
meddelas överlantmätaren ävensom,
i fråga om förrättning inom ort
där skyldighet föreligger att söka
byggnadslov, byggnadsnämnden.

Har hovrätten meddelat fastställelse
å jorddelningsförrättning eller
tillstånd till jorddelning, skall underrättelse
om beslutet utan dröjsmål
meddelas överlantmätaren ävensom,
i fråga om förrättning inom ort
där skyldighet föreligger att söka
byggnadslov, byggnadsnämnden. Underrättelse
om beslutet skall ock, då
Konungens befallningshavande eller
lantbruksnämnden avgivit utlåtande
i målet, tillställas denna myndighet.

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse)

K. Om förfarandet i vissa avstyckningsmål.

66 §.

I mål om avstyckning inom samhälle
eller område, varom i 19 kap.
5 § andra stycket sägs, skall såväl
vad enligt denna lag ankommer på
ägodelningsrätt och ågodelningsdomare
utom såvitt angår bestämmande
av fastighetsgräns i samband med avstyckningen
samt tvist, varom i 19
kap. 15 § sägs, som ock överlantmåtares
befattning med fastställelseprövning
fullgöras av Konungens befallning
shavande.

År någon missnöjd med beslut angående
bestämmande av fastighetsgräns
i samband med avstyckning,
varom i denna paragraf år fråga, skall
beträffande fullföljd av talan mot sådant
beslut vad i 19 § första stycket
stadgas äga tillämpning; och gälle
om faststållelse av sådan gränsförrättning
vad förut i denna lag är bestämt.

År fråga om avstyckning av mark
för sammanläggning eller under villkor
att stamfastigheten ingår i sammanläggning,
må Konungens befallningshavande
meddela faststållelse
å avstyckningen allenast under villkor
att förordnande gives om sammanläggningen
enligt vad därom år
särskilt stadgat.

Beträffande klagan över Konungens
befallningshavandes beslut i mål,
varom i denna paragraf sägs, gälle
i tillämpliga delar vad i 50-—52 §§ i
detta kapitel stadgas. Klagan föres
genom besvär i den ordning, som för
överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är bestämd.

(Föreslagen lydelse)

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Denna lag skall träda i kraft den
1 juli 1950 men ej tillämpas med avseende
å förrättning som avslutats
dessförinnan.

Har utlåtande i fråga om tillstånd
till avstyckning avgivits före nämnda
dag, skall, ändå att förrättningen icke
avslutats dessförinnan, med avseende
å underställning av utlåtandet äldre
lag gälla.

Har Konungens befallning shav ande
jämlikt äldre lag fastställt avstyckning
under villkor att förordnande gives
om sammanläggning och meddelas
ej sådant förordnande på ansökan
som gjorts inom två år från dagen
för nya lagens ikraftträdande, eller,
om fastsiällelsebeslutet meddelats efter
sistnämnda dag, inom två år från
detta beslut, vare faststållelsen utan
verkan och avstyckningsförrättningen
att anse som undanröjd.

2) Lag

om ändrad lydelse ar övergångsbestämmelserna till lagen den 19 september
1947 (nr 700) angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326)

om delning av jord å landet.

Härigenom förordnas, att övergångsbestämmelserna till lagen den 19 september
1947 angående ändring i lagen den 18 juni 1926 (nr 326) om delning
av jord å landet skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Denna lag--— den 1 juli 1948.

Har förrättning ——■ — gällande föreskrifter.

Med avseende---förut skett.

Utan hinder av vad i andra stycket är stadgat därom att, där förrättning
sökts före den 1 januari 1948, ärendet skall handläggas och prövas jämlikt
äldre lag, skall med avseende å rätten att fullfölja talan mot beslut, varigenom
jorddelningsförrättning fastställts eller tillstånd givits till jorddel -

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

ning efter underställning, nya lagen gälla, såframt beslutet meddelats efter
den 30 juni 1950.

Har avstyckningsförrättning inom område, för vilket utomplansbestämmelser
fastställts, sökts före den 1 januari 1948 men ej avslutats före den
1 juli 1950, skola utan hinder av vad i andra stycket är stadgat äldre lags
bestämmelser i 21 kap. 66 § om Konungens befallningshavandes befattning
med avstyckningsmål ej vidare äga tillämpning; dock skall, där utlåtande
i fråga om tillstånd till avstyckning avgivits före sistnämnda dag, äldre lag
gälla med avseende å underställning av utlåtandet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1950.

3) Lag

angående ändrad lydelse av 15 och 21 §§ lagen den 18 juni 1926 (nr 336)
om sammanläggning av fastigheter å landet.

Härigenom förordnas, att 15 och 21 §§ lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning
av fastigheter å landet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.

(Gällande lydelse)

15 §.

Sedan ärendet kommit i sådant
skick, att det lagligen kan bliva föremål
för prövning, företage ägodelningsdomaren
ärendet till vidare
handläggning. Finner ägodelningsdomaren
laga hinder mot bifall till ansökningen
icke möta, meddele han
förordnande om sammanläggningen.

Har sökanden icke fullgjort föreläggande,
varom i denna lag sägs, eller
finner ägodelningsdomaren laga
hinder möta för bifall till ansökningen,
hänskjute han ärendet till ägodelningsrättens
prövning.

(Föreslagen lydelse)

15 §.

Sedan ärendet kommit i sådant
skick, att det lagligen kan bliva föremål
för prövning, företage ägodelningsdomaren
ärendet till vidare
handläggning. Har sökanden icke
fullgjort föreläggande, varom i denna
lag sägs, eller finner ägodelningsdomaren
laga hinder möta för bifall
till ansökningen, hänskjute han ärendet
till ägodelningsrättens prövning.
Samma lag vare, om överlantmåtaren
eller lantbruksnämnden framställt
erinran mot den sökta sammanläggningen.
Föreligger ej fall som nu
sagts, meddele ägodelningsdomaren
förordnande om sammanläggningen.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947:701.

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Huruledes, då fråga är om sammanläggning
i samband med avstyckning,
beslut i ärendet, där ansökningen
bifalles, i vissa fall skall meddelas
i sammanhang med fastställelse å
avstyckningen, därom skils i 21 kap.
42 och 43 §§ i lagen om delning av
jord å landet. Ankommer fastställelseprövningen
å Konungens befallningshavande,
må förordnande om
sammanläggningen ej meddelas, förrän
avstyckningen blivit genom laga
kraft ägande beslut fastställd på sått
i 21 kap. 66 § i nyssnämnda lag sägs.

Har ägodelningsdomaren--— -

Angående meddelat
Ägodelningsdomaren åligger
Beträffande förfarandet--

Huruledes, då fråga är om sammanläggning
i samband med avstyckning,
beslut i ärendet, där ansökningen
bifalles, i vissa fall skall meddelas
i sammanhang med fastställelse å avstyckningen,
därom skils i 21 kap.
42 och 43 §§ i lagen om delning av
jord å landet.

— fastställas till efterrättelse,
i ärendet.

angående sammanläggning,
lända till efterrättelse.

21 §. 21 §.

I fråga---—----till efterrättelse.

Har ansökning om sammanlägg- över beslut, varigenom ägodelning
bifallits, äge överlantmåtaren ningsrätt eller hovrätt bifallit ansöoch
lantbruksnämnden överklaga be- kan om sammanläggning, må klagan
slutet. föras av överlantmåtaren och lant bruksnämnden.

Rörande av--------- domstolens försorg.

Denna lag skall tråda i kraft den
1 juli 1950 men ej tillämpas med avseende
å sammanläggning i samband
med avstyckning, dår förrättningen
avslutats före nämnda dag.

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

4) Lag

angående ändring i lagen den 12 maj 1917 (nr 269) om fastighetsbildning
i stad.

Härigenom förordnas, att 5 kap. 8 § och 6 kap. 13 § lagen den 12 maj
1917 om fastighetsbildning i stad1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 KAP. 5 KAP.

8 §• 8 §.

1 mom. Avstyckning inom------äro därtill.

Inom område,-----denna beaktas.

2 mom. Har mom visst område
tätbebyggelse uppkommit eller är sådan
bebyggelse att vänta inom nära
förestående tid eller kan eljest avstyckning
av flera lägenheter framdeles
förväntas, må, innan stadsplan
eller byggnadsplan blivit fastställd,
avstyckning icke verkställas så, att
områdets ändamålsenliga bebyggande
försvåras eller lämplig planläggning
av området eljest motverkas,
och skall förty utom annat iakttagas,
att vägar och allmänna platser kunna
anordnas när behov därav uppkommer.
Finnes fast fornlämning,
skall därtill hörande område såvitt
möjligt kunna avsättas till öppen
plats. Med avseende å tillämpningen
i övrigt av vad i detta stycke stadgas
äger Konungens befallningshavande
meddela anvisningar som prövas erforderliga.

När fråga —-----erinran dä

Anvisningar och-----fi

2 mom. Har inom visst område tätbebyggelse
uppkommit eller är sådan
bebyggelse att vänta inom nära förestående
tid eller kan eljest avstyckning
av flera lägenheter framdeles
förväntas, må, innan stadsplan eller
byggnadsplan blivit fastställd, avstyckning
icke verkställas så, att områdets
ändamålsenliga bebyggande
försvåras eller olämplig tätbebyggelse
eljest kan föranledas eller lämplig
planläggning av området motverkas,
och skall förty utom annat iakttagas,
att vägar och allmänna platser kunna
anordnas när behov därav uppkommer.
Finnes fast fornlämning, skall
därtill hörande område såvitt möjligt
kunna avsättas till öppen plats. Med
avseende å tillämpningen i övrigt av
vad i detta stycke stadgas äger Konungens
befallningshavande meddela
de anvisningar som prövas erforderliga.

•emot.
rd klagan.

1 Senaste lydelse, se SFS 1947: 703.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12. 13

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 mom. Erfordras enligt vad i 1
eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes
medgivande till
avstyckning, må förrättningsmannen
utan hinder av att sådant medgivande
ej erhållits meddela tillstånd till avstyckning
under villkor att medgivande
lämnas och slutföra förrättningen.
Om sakägare yrkar det eller
förrättningsmannen finner olämpligt
att fortsätta förrättningen, skall han
förklara denna vilande och insända
handlingarna i ärendet till magistraten,
som har att med eget yttrande
anmäla det hos Konungens befallningshavande.
Samma lag vare, om
förrättningsmannen finner att avstyckning
ej bör äga rum utan att fråga
om upprättande av stadsplan eller
byggnadsplan eller om ändring av sådan
plan blivit prövad.

3 mom. Erfordras enligt vad i 1
eller 2 mom. stadgas Konungens befallningshavandes
medgivande till
avstyckning, må förrättningsmannen
utan hinder av att sådant medgivande
ej erhållits meddela tillstånd till
avstyckningen under villkor att medgivande
lämnas och slutföra förrättningen.
Om sakägare yrkar det eller
förrättningsmannen finner olämpligt
att fortsätta förrättningen, skall han
förklara denna vilande och insända
handlingarna i ärendet till magistraten,
som har att med eget yttrande
anmäla det hos Konungens befallningshavande.

Finner förrättningsmannen anledning
till antagande att för område
som beröres av förrättningen erfordras
stadsplan eller byggnadsplan, eller,
där dylik plan är gällande, att
ändring därav bör ske, åligger honom
att underrätta magistraten, som har
att med eget yttrande anmäla förhållandet
hos Konungens befallningshavande.

6 KAP. 6 KAP.

13 §. 13 §.

Innan förrättning —----- — från byggnadsnämnden.

Beslut, varigenom laga skifte blivit
fastställt eller tillstånd därtill meddelats
efter underställning, må överklagas
av byggnadsnämnden, som
utan dröjsmål skall erhålla del av
beslutet.

Beslut, varigenom ägodelningsrätt
eller hovrätt fastställt förrättning
som avses i detta kapitel eller efter
underställning meddelat tillstånd till
laga skifte, må överklagas av byggnadsnämnden,
som utan dröjsmål
skall erhålla del av beslutet.

Denna lag skall träda i kraft den
7 juli 1950 men ej tillämpas med avseende
å förrättning som avslutats
före nämnda dag.

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

5) Lag

angående ändring i lagen den 27 febrnari 1948 (nr 96) med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad.

Härigenom förordnas, att andra stycket i lagen den 27 februari 1948 med
särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

Förordnande enligt denna lag medför
icke ändring av vad i lagen om
fastighetsbildning i stad stadgas därom,
att avstyckning må ske jämväl
från mark som ej ingår i fastighetsindelning,
och ej heller av samma
lags bestämmelser angående ansökan
om avstyckning, behörighet att verkställa
avstyckningsförrättning, förfarandet
då förrättningsman finner sig
jävig, underrättelse till registerförare
och förvaring av konceptakt. Är fråga
om avstyckning av mark, avsedd
för jordbruk eller skogsbruk, och är
ej den, som enligt sistnämnda lag
skolat verkställa förrättningen, behörig
därtill enligt lagen om delning
av jord å landet, skall dock byggnadsnämnden
för förrättningens
verkställande överlämna ansökningen
till distriklslantmätaren.

(Föreslagen lydelse)

Förordnande enligt denna lag medför
icke ändring av vad i lagen om
fastighetsbildning i stad stadgas därom,
att avstyckning må ske jämväl
från mark som ej ingår i fastighetsindelning,
och ej heller av samma
lags bestämmelser angående ansökan
om avstyckning, behörighet att verkställa
avstyckningsförrättning, förfarandet
då förrättningsman finner sig
jävig, underrättelse till registerförare
och förvaring av konceptakt. Är fråga
om avstyckning av mark, avsedd
för jordbruk eller skogsbruk, och är
ej den, som enligt sistnämnda lag
skolat verkställa förrättningen, behörig
därtill enligt lagen om delning
av jord å landet eller särskilt av
Konungen meddelat bemyndigande,
skall dock byggnadsnämnden för
förrättningens verkställande överlämna
ansökningen till distriktslantmätaren.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1950.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas
här nedan, hänvisa till propositionen.

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

15

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Enligt 21 kap. 66 § jorddelningslagen gälla med avseende å prövning och
fastställelse av jorddelningsförrättning särskilda bestämmelser i fråga om
avstyckning inom samhälle på landet, där byggnadslagens bestämmelser för
stad äga tillämpning, samt inom annat område på landet, för vilket finnes
stadsplan, byggnadsplan eller annan därmed jämförlig plan. I dylika
fall skall nämligen med vissa undantag vad enligt nämnda lag ankommer
på ägodelningsrätt och ägodelningsdomare ävensom överlantmätares
befattning med fastställelseprövning fullgöras av länsstyrelse. I propositionen
föreslås, att dessa särbestämmelser om länsstyrelses befattning
med avstyckningsmål skola upphöra att gälla. Emellertid förutsättes, att
samråd kommer att äga rum mellan jorddelnings- och planmyndigheterna,
främst länsarkitekter och länsstyrelser, där omständigheterna äro sådana
att dylikt samråd kan anses påkallat. Framställer i sådant fall länsstyrelsen
erinran mot förrättningen, skall frågan om fastställelse hänskjutas till
ägodelningsrätten. Om domstolen därvid ansett sig böra frångå vad planmyndigheten
yrkat, skall enligt förslaget länsarkitekten äga fullfölja talan
mot fastställelsebeslutet.

Vidare har föreslagits, att fastställelseprövningen med avseende å gränsbestämning,
som för närvarande ankommer på ägodelningsdomaren, skall
överflyttas på överlantmätaren, där fråga är om gränsbestämning i sammanhang
med sådan avstyckning som skall prövas och fastställas av överlantmätaren.

I 1948 års lag med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom
vissa områden av stad föreslås den ändringen, att Kungl. Maj :t skall äga
meddela bemyndigande för i kommuns tjänst anställd mätningsman eller
särskilt förordnad förrättningsman att inom område som omfattas av förordnande
enligt lagen verkställa förrättning för avstyckning av mark, avsedd
för jordbruk eller skogsbruk.

Gällande bestämmelser.

Gällande regler om fastighetsbildning återfinnas i huvudsak beträffande
städer och stadsliknande samhällen i lagen den 12 maj 1917 om fastighetsbildning
i stad och för den egentliga landsbygden i lagen den 18 juni 1926
om delning av jord å landet och lagen samma dag om sammanläggning
av fastigheter å landet. Fastighetsbildningslagen gäller, såsom redan dess
rubrik angiver, beträffande all fastighetsbildning i stad. Beträffande fastighetsbildning
å landet är enligt gällande rätt, bortsett från tomtindelning,
tomtmätning och sammanläggning av områden vilka utgöra tomt,
fastighetsregistreringssättet avgörande för frågan, vilken jorddelningslag -

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

stiftning — fastighetsbildningslagen eller jorddelningslagen — som skall
tillämpas. Om sålunda fastighetsregister såsom för stad skall föras för
samhälle på landet, sker jorddelningen inom detta samhälle enligt fastighetsbildningslagen;
i annat fall gälla bestämmelserna i jorddelningslagen.
Jorddelningslagen är således tillämplig icke blott å själva landsbygden utan
även å alla de samhällen, där fastighetsregister såsom för stad ej skall föras,
d. v. s. en del köpingar och ett flertal av landets municipalsamhällen.

Den nu angivna gränsdragningen mellan fastighetsbildningslagen och
jorddelningslagen gäller emellertid icke utan undantag. Enligt lag den 27
februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden av stad äger nämligen Kungl. Maj :t att, om så påkallas
av jordpolitiska skäl, förordna att de för landet gällande reglerna om
avstyckning och sammanläggning skola tillämpas för område inom stad
eller annat samhälle, där bestämmelserna härom i lagen om fastighetsbildning
i stad eljest gälla.

Jorddelningsförrättning, varå jorddelningslagen är tillämplig — vare sig
direkt eller till följd av Kungl. Maj:ts förordnande enligt nyssnämnda
1948 års lag — skall undergå fastställelseprövning (21 kap. il § jorddelningslagen).
F astställelseprövningen tillkommer i princip ägodelningsrätten
eller ägodelningsdomaren (42 och 43 §§). En betydande modifikation
av denna princip gäller dock beträffande avstyckning, som icke
beror av sammanläggning. Sådan avstyckning äger enligt 43 § överlantmätaren
— som granskar varje avstyckningsförrättning (28 och 43 §§)
— själv fastställa, om anledning ej förekommer till annat än att förrättningen
är lagligen beskaffad samt lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden
ej framställt erinran mot densamma. I annat fall skall överlantmätaren
hänskjuta frågan om fastställelse å förrättningen till ägodelningsrätten.
Särskilda bestämmelser gälla vidare i fråga om avstyckning inom
samhälle på landet, där byggnadslagens bestämmelser för stad äga tilllämpning,
samt inom annat område på landet, för vilket stadsplan eller
byggnadsplan fastställts eller jämlikt äldre lag förordnats att stadsplan
skall upprättas. I dylika fall skall nämligen enligt 66 § fastställelseprövningen
fullgöras av länsstyrelsen. Jämlikt övergångsbestämmelser till 1947
års ändringar i 19 kap. jorddelningslagen (SFS 1947: 700) skall länsstyrelsens
prövningsrätt även gälla sådant område, för vilket länsstyrelsen
enligt äldre lag godkänt avstyckningsplan. År avstyckning beroende av
sammanläggning, äger länsstyrelsen meddela fastställelse allenast under
villkor att förordnande gives om sammanläggningen. Sådant förordnande
meddelas enligt sammanläggningslagen av ägodelningsdomaren. Beträffande
sådana avstyckningar varom nu är fråga skall länsstyrelsen även
i övrigt fullgöra de göromål som eljest enligt jorddelningslagen ankomma
på ägodelningsrätt och ägodelningsdomare. Underställning enligt 19 kap.
17 § jorddelningslagen skall alltså ske hos länsstyrelsen, och talan mot
avslutad förrättning skall fullföljas hos denna myndighet. I vissa avseenden
har dock prövningen förbehållits de reguljära jorddelningsmyndighe -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

17

terna. Gränsbestämning, som verkställts i samband med avstyckningsförrättning,
skall sålunda alltid prövas av ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren.
Från länsstyrelsens prövningsrätt har även undantagits tvist
mellan sakägarna vid avstyckning om den rätt, som tillkommer dem enligt
överlåtelsehandlingen eller förening, ävensom i övrigt uppkommen tvist
om äganderätt eller ständig besittningsrätt, som bör vara avgjord innan
avstyckning verkställes.

Jorddelningslagens särskilda bestämmelser om prövning och fastställelse
av avstyckning inom vissa samhällen och områden på landet föranleddes
av motioner vid 1926 års riksdag. Motionärerna hävdade, bland annat,
att en nödvändig föx-utsättning för att ernå effektiv kontroll över att avstyckningarna
bleve lämpligt utförda vore, att den fastställande myndigheten
sutte inne med erforderlig sakkunskap i stadsplane- och byggnadsfrågor. Då
tillräcklig sakkunskap i detta avseende ej syntes kunna förutsättas varken
hos ägodelningsrätten eller överlantmätaren, vilka enligt lagförslaget skulle
hava att fastställa avstyckningarna, vore det av största vikt, att fastställelsen
anförtroddes åt annan myndighet, förslagsvis Konungens befallningshavande,
som ju redan vore fastställelsemyndighet beträffande avstyckningar
inom städer under landsrätt och sådana samhällen å landet, för
vilka skulle föras fastighetsregister enligt de för städerna gällande bestämmelserna.
Det särskilda utskott, som behandlade förslaget till ny jorddelningslag,
förklarade sig i huvudsak gilla de av motionärerna framhållna
synpunkterna och fann, lika med motionärerna, att prövningen och fastställelsen
av avstyckningar inom område, där större byggnadsverksamhet
rådde eller vore att förvänta, borde ankomma å Konungens befallningshavande.
Därigenom syntes Konungens befallningshavande komma att få
kännedom om den begynnande samhällsbildningen och äga möjlighet att i
tid ingripa, när förhållandena bleve sådana, att särskilda föreskrifter för
ordnande av byggnadsverksamheten inom området visade sig erforderliga.

Genom bestämmelser i den nya byggnadslagstiftningen — byggnadslagen
den 30 juni 19i7 och byggnadsstadgan samma dag (nr 390) —■ har det
allmänna tillagts befogenhet att bestämma både om och när tätbebyggelse
må uppkomma (5 § andra stycket byggnadslagen). Fråga, huruvida
visst område må tagas i anspråk för tätbebyggelse, skall i första hand prövas
i samband med översiktlig planläggning, alltså vid upprättande av regioneller
generalplan. Där sådan plan ej upprättats, får frågan avgöras i samband
med detaljplanläggning (2 § byggnadslagen). Stadsplan eller byggnadsplan
får icke fastställas för område som icke är lämpat för tätbebyggelse (se
2ö § sista stycket och 119 § andra stycket byggnadsstadgan). Och om området
i och för sig är lämpat för sådan bebyggelse, må bebyggelsen likväl
icke komma till stånd, förrän detaljplan fastställts för området. För att
hindra olämplig tätbebyggelse inom område, för vilket detaljplan ej fastställts,
har föreskrivits, att inom sådant område byggnadslov ej får beviljas
för nybyggnad, som skulle innefatta tätbebyggelse (79 och 137 §§
byggnadsstadgan). Då nybyggnad inom städer eller stadsliknande samhäl 2

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 3 avd. Nr 12.

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

len ej lar företagas utan byggnadslov (76, 100 och 101 §§ byggnadsstadgan),
har man härigenom fått möjligheter att där förhindra ej önskvärd
tätbebyggelse. Samma möjligheter finnas inom de områden på landet, för
vilka detaljplan eller utomplansbestämmelser fastställts och där skyldighet
att söka byggnadslov följaktligen gäller (129 och 135 §§ byggnadsstadgan).
Inom de delar av landsbygden, där sådan skyldighet icke föreligger,
skall tätbebyggelse, som ej är önskvärd, förhindras främst genom ett kombinerat
övervaknings- och förbudssystem. Det ankommer sålunda på byggnadsnämnden
— sådan skall finnas inom varje kommun — att noga följa
byggnadsverksamheten inom sitt område samt att till länsstyrelsen anmäla,
om tätbebyggelse uppkommit eller är att förvänta inom visst område
(103 § byggnadsstadgan). För att underiätta nämndens uppgift har föreskrivits
skyldighet att till nämnden anmäla byggnadsföretag innan det påbörjas
(146 § byggnadsstadgan). Härtill kommer den skyldighet, som i
19 kap. 13 § 4 mom. sista punkten jorddelningslagen ålagts förrättningslantmätare
att anmäla pågående avstyckningsförrättning, då han finner att
avstyckning ej bör äga rum utan att fråga om upprättande av stadsplan
eller byggnadsplan eller om ändring av sådan plan blivit prövad. Finner
länsstyrelsen på grund av anmälan eller eljest att tätbebyggelse kan förväntas
äga rum inom visst område, har länsstyrelsen enligt 123 § byggnadslagen
att meddela förbud mot nybyggnad eller de föreskrifter i övrigt,
som finnas erforderliga till förekommande av tätbebyggelse inom område,
som ej ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

Dessa bestämmelser i byggnadslagstiftningen äga ett nära samband med
de föreskrifter i jorddelningslagen som reglera avstyckning inom vissa
samhällen och områden på landet. De materiella reglerna härom återfinnas
i 19 kap. 13 § jorddelningslagen. Detta lagrum har med anledning av den
nya planlagstiftningen ändrats och fått sin nuvarande utformning genom
lag den 19 september 1947 (nr 700). Paragrafen innehåller dels ett förbud
mot avstyckning av tomtindelad mark (1 inom.) och dels de villkor för avstyckning
vilka hänföra sig till planlagstiftningen (2—4 mom.). I sistnämnda
hänseende upptager andra momentet den föreskriften, att inom
område, för vilket enligt fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan
eller på annan grund särskilda byggnadsbestämmelser såsom utomplansbestämmelser
gälla, avstyckning ej får verkställas så att områdets
ändamålsenliga bebyggande försvåras eller syftet med bestämmelserna eljest
motverkas. Enligt övergångsbestämmelserna till 1947 års ändringar
i jorddelningslagen skall avstyckningsplan i nu angivet hänseende jämställas
med byggnadsplan. Från detta förbud äger dock länsstyrelsen medgiva
dispens. Då emellertid sådan dispens torde sökas endast i undantagsfall,
huvudsakligen endast vid ifrågasatt ändring av plan, tilldrager sig
andra momentets bestämmelser blott underordnat intresse ur de synpunkter,
varom här är fråga. Av väsentligt större betydelse i förevarande sammanhang
äro föreskrifterna i tredje momentet. Genom 1947 års lagändring
upphävdes förut gällande bestämmelser om avstyckningsplan. Syftet med

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

19

denna planform skall numera tillgodoses genom stadsplane- och byggnadsplaneinstituten.
Emellertid har det icke ansetts tillräckligt härmed. I första
stycket av tredje momentet har därför till en början föreskrivits, att avstyckning
inom område, där tätbebyggelse uppkommit eller inom kort kan
väntas, icke får, innan stadsplan eller byggnadsplan fastställts, verkställas
så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller lämplig
planläggning av området eljest motverkas. Vidare stadgas att länsstyrelsen
äger meddela anvisningar för tillämpningen av denna generella föreskrift.
Bestämmelsen bör jämställas med stadgandet i fjärde momentet sista punkten,
enligt vilket förrättningslantmätaren, om han finner att avstyckning ej
bör äga rum utan att fråga om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan
eller om ändring av sådan plan blivit prövad, skall förklara förrättningen
vilande och avvakta länsstyrelsens besked i planfrågan.

Det ankommer i första hand på förrättningsmannen och fastställelsemyndigheterna
att beakta kravet på att avstyckning ej sker så, att lämplig
planläggning av ett område motverkas. Emellertid äger länsstyrelsen,
såsom nyss nämndes, att till ledning för tillämpningen i allmänhet eller
i det särskilda fallet meddela erforderliga anvisningar. Länsstyrelsen kan
sålunda t. ex. föreskriva, alt avstyckning inom visst område icke får fastställas
utan att länsarkitekten blivit hörd i ärendet.

Har utvecklingen fortskridit så långt, att fråga väckts om upprättande
av stadsplan eller byggnadsplan för visst område eller om ändring av sådan
plan, äger länsstyrelsen enligt andra stycket i tredje momentet utfärda
törbud mot avstyckning inom området utan särskild dispens (avstgckningsförbud).
Rätten att meddela dispens kan av länsstyrelsen delegeras
till länsarkitekten.

Ett i sammanhanget betydelsefullt stadgande innehåller fjärde momentet
i 13 §. För att förenkla proceduren har där föreskrivits att, om i avstyckningsärende
fordras dispens av länsstyrelsen enligt andra eller tredje
momentet, lantmätaren likväl kan slutföra förrättningen och meddela tillstånd
till den sökta avstyckningen under villkor att dispens beviljas. Om
den sökta dispensen beviljas av länsstyrelsen eller länsarkitekten, har överlantmätaren
eller, vid sammanläggning, ägodelningsdomaren att fastställa
avstyckningen, om förutsättningarna därför i övrigt föreligga. Avslås dispensansökningen
måste ärendet hänskjutas till ägodelningsrätten, som
avgör om förrättningen skall återförvisas eller undanröjas. Såväl länsstyrelsens
som ägodelningsrättens beslut kunna överklagas. Klagan över ägodelningsrättens
utslag, som föranleder ärendets prövning i hovrätt och i
högsta domstolen, kan icke leda till ändring av länsstyrelsens beslut i planfrågan.
Sådan ändring kan endast vinnas genom besvär över länsstyrelsens
beslut hos regeringsrätten.

Här må även något beröras frågan om fastställelsemyndighet
beträffande gräns bestämning.

Jorddelningslagen utgår från det betraktelsesättet alt gränsbestämning,

20 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

då den äger rum i samband med laga skifte eller avstyckning, utgör en
integrerande del härav och att sålunda i detta fäll de för dessa jorddelningsformer
gällande reglerna utan vidare skola tillämpas även å gränsbestämningen,
i den mån så låter sig göra och annat ej stadgats. Denna konstruktion
har emellertid icke konsekvent genomförts. Prövningen av fastställelse
å gränsbestämning tillhör sålunda ägodelningsrätten eller ägodelningsdomaren,
. även om det såsom vid avstyckning under särskilda förutsättningar
ankommer på annan myndighet — överlantmätaren eller länsstyrelsen
— att pröva fråga om fastställelse å sistnämnda förrättning (21 kap.
42, 43 och 66 §§ jorddelningslagen). Gränsbestämning i samband med skifte
utgör vidare en s. k. preliminärfråga, som i händelse av missnöje skall
särskilt överklagas (21 kap. 19 §). Vid avstyckning däremot gäller enligt

21 kap. 22 §, att fullföljd av talan mot beslut angående bestämmande av
fastighetsgräns i samband med avstyckning i allmänhet ej får ske förrän
avstyckningsförrättningen blivit avslutad; fastställelse kan sålunda i regel
meddelas samtidigt å avstyckningen och i samband därmed vidtagen gränsbestämning.
Skall avstyckningen emellertid på sätt tidigare angivits fastställas
av länsstyrelsen, behandlas en under avstyckningsförrättningen
verkställd gränsbestämning på likartat sätt som gränsbestämning vid skifte.
Enligt 19 kap. 10 § andra stycket skall nämligen i dylikt fall gränsfrågan
definitivt avgöras, innan avstyckningsförrättningen får avslutas. Gränsförrättningen
är i sådant fall att anse såsom en självständig förrättning,
som skall särskilt överklagas hos ägodelningsrätten och fastställas av ägodelningsrätten
eller, om besvär ej anföras, av ägodelningsdomaren. Först
«edan så ägt rum, får avstyckningsförrättningen bringas till slut.

Förslaget till ändring i jorddelningslagen.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, har i propositionen
inledningsvis anfört:

»I skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 juli 1947 (nr 476) hemställde riksdagen,
att Kungl. Maj :t ville föranstalta om skyndsam utredning angående
upphävande av den befogenhet med avseende å mål om avstyckning inom
samhälle eller annat planlagt område, som i 21 kap. 68 § (numera 66 §)
lagen om delning av jord å landet tillagts länsstyrelse, samt snarast möjligt
för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Sedan jag genom skrivelse den 19 september 1947 uppdragit åt de särskilda
sakkunniga, vilka med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 9 juni 1939
tillkallats för utredning rörande revision av fastighetsbildningsväsendet å
landet in. in. — fastighetsbildningssakkunniga — att verkställa den begärda
utredningen, ha de sakkunniga till fullgörande av uppdraget till mig överlämnat
en den 29 januari 1949 dagtecknad promemoria med förslag till lag
angående ändring i jorddelningslagen m. m. I denna promemoria förorda
fastighetsbildningssakkunniga dels att länsstyrelses befogenhet i fråga om

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

21

fastställelse av avstyckning inom samhälle eller område, varom i 19 kap. 5 §
andra stycket jorddelningslagen sägs, skall upphöra att gälla, dels ock att
överlantmätaren skall erhålla generell befogenhet att pröva och fastställa
gränsbestämning, beträffande vilken anledning icke förekommit till annat än
att förrättningen är lagligen beskaffad. Fastighetsbildningssakkunniga ha
även i ett särskilt avsnitt av promemorian till övervägande upptagit frågan
om upphävande av den befogenhet, som enligt gällande lag tillkommer länsstyrelse
att utfärda avstyckningsförbud, men stannat för den uppfattningen,
att avgörandet av detta spörsmål bör något undanskjutas i avvaktan på erfarenheter
av den fortsatta utvecklingen.

Över fastighetsbildningssakkunnigas förslag ha efter remiss yttranden
avgivits av lantmäteristyrelsen, byggnadsstyrelsen, länsstyrelserna, ägodelningsdomarna
i Stockholms läns västra, Uppsala läns norra, Östra och Medelsta,
Gärds och Albo, Villands samt Ångermanlands läns södra och norra
domsagor, kommittén för stadsplaneväsendets omorganisation, föreningen
Sveriges häradshövdingar och Sveriges lantmätareförening.

Länsstyrelserna ha envar bifogat utlåtanden av överlantmätaren och länsarkitekten
i länet.

Efter remissbehandlingen har de sakkunnigas förslag varit föremål för
övervägande inom justitiedepartementet. I anslutning härtill ha behandlats
dels ett i annan ordning väckt förslag om ändring av de genom lagen den
19 september 1947 (nr 700) införda bestämmelserna i jorddelningslagen om
rätt att fullfölja talan mot fastställelsebeslut dels ock fråga om viss ändring
i lagen den 27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning
inom vissa områden av stad.»

Angående frågan om upphävande av länsstyrelses befogenhet
i fråga om fastställelse av avstyckning har departementschefen
vidare anfört:

»De krav som under senare år i skilda sammanhang rests på åtgärder för
att förenkla förfarandet vid avstyckning ha särskilt tagit sikte på de fall, då
fastställelseprövningen ankommer på länsstyrelsen. Förrättningarna ha då
ansetts vara förenade med ett onödigt omständligt remissförfarande, som
medförde att proceduren bleve i hög grad tidsödande och tungrodd. Man har
också hänvisat till den arbetsbalans som vore rådande såväl inom lantmäteriet
som för länsarkitekterna och framhållit, att icke minst med tanke
därpå åtgärder i rationaliserande syfte vore av behovet påkallade.

De klagomål som sålunda framställts över proceduren inom område där
länsstyrelsen bär alt fastställa avstyckning måste anses välgrundade. Jag vill
till eu början erinra om den förut omnämnda utredningen, som åberopats av
riksdagens år 1946 församlade revisorer. Enligt denna utredning skulle avstyckningar
för bostadsändamål inom samhällen och planområden i allmänhet
kräva en tid av drygt ett halvt år, räknat från dagen för ansökningen,
och av denna tid skulle mer än hälften eller omkring 3,9 månader belöpa
å fastställelseprövningen. I den mån gränsbestämning tillkomme eller av -

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

styckning skedde under villkor om sammanläggning, ökades denna tid med
tidsomgången hos ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten, vilken även
den vore betydande. Det vore sålunda icke ovanligt att fastställelsen kunde
dröja något år efter ansökningen. Även om — såsom av vissa remissinstanser
påståtts ■—■ utredningen skulle avse ett år med onormalt stark ansvällning
av antalet avstyckningsärenden och statistiken därför icke kunna anses
fullt representativ, torde det vara ofrånkomligt att en splittring av beslutanderätten
sådan som den här föreliggande mellan skilda myndigheter —
jorddelnings- och planmyndigheter — medför omgång och tidsutdräkt. Såsom
nyss antytts, bli komplikationerna särskilt påtagliga i de fall då avstyckningen
är förenad med gränsbestämning eller beror av sammanläggning.
1 förstnämnda fall får avstyckningsförrättningen ej avslutas, förrän gränsförrättningen
blivit fastställd av ägodelningsdomaren eller ägodelningsrätten.
Avstyckningsförrättningen måste alltså i detta fall avbrytas för slutbehandling
av gränsbestämningen. Är det åter fråga om avstyckning av mark
för sammanläggning eller under villkor att stamfastigheten ingår i sammanläggning,
får länsstyrelsen fastställa avstyckningsförrättningen endast
under villkor att förordnande sedermera ges om sammanläggningen. Avstyckningen
blir då ej gällande, förrän ägodelningsdomaren meddelat sådant
förordnande. Å andra sidan kvarstår fastställelsebeslutet orubbat, hur
länge det än dröjer innan ansökan om sammanläggning göres och till och
med om sammanläggningen av en eller annan anledning icke kommer till
stånd. Rättsförhållandena kunna på detta sätt förbli i oklart läge hur länge
som helst, något som uppenbarligen är till stor olägenhet, ej minst när
fråga uppstår om nya avstyckningar eller andra ändringar i fastighetsindelningen.

Av vad jag nu anfört rörande de olägenheter som följa av länsstyrelsernas
fastställelsebefogenhet torde framgå, att man genom att upphäva jorddelningslagens
särskilda bestämmelser härom skulle vinna en betydande
förenkling av förfarandet. Tages därjämte i betraktande att man genom en
sådan åtgärd även skulle åstadkomma en icke oväsentlig lättnad i länsstyrelsernas
och länsarkitekternas arbetsbörda utan motsvarande ökning av
överlantmätarnas, synes tvekan icke böra råda om att ur rationaliseringssynpunkt
betydande fördelar skulle vara att vinna genom en sådan åtgärd.
Såsom lantmäteristyrelsen hävdat, lärer en varaktig förbättring av den
komplicerade fastighetsbildningsproceduren icke kunna ernås utan att beslutanderätten
i dessa frågor sä långt görligt koncentreras till fastighetsbildningsmyndigheterna.
En förutsättning för att länsstyrelsernas fastställelseprövning
skall kunna upphävas måste dock givetvis vara, att de planpolitiska
intressen som denna prövning avser att tillvarataga kunna tillfredställande
tillgodoses på annat sätt.

Bestämmelserna om länsstyrelses befogenhet i fråga om fastställelse av
avstyckning ha bland annat motiverats med önskemålet, att länsstyrelsen
skulle få kännedom om en begynnande samhällsbildning och i tid kunna
ingripa, när särskilda föreskrifter för ordnande av byggnadsverksamheten

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

23

bleve erforderliga. Med hänsyn till nu gällande planlagstiftning är emellertid
länsstyrelses befogenhet att pröva och fastställa avstyckning högst
otillfredsställande såsom instrument att ernå kunskap om bebyggelseutvecklingen.
Länsstyrelses åliggande i fråga om fastställelse av avstyckning
är ju begränsat till samhällen och sådana områden, där det redan finnes
plan. Även om länsstyrelses kontroll över bebyggelsens utveckling i första
hand måste taga sikte på de icke planlagda delarna av i utveckling stadda
samhällen, är dess skyldighet att övervaka planväsendet och att, vid behov,
vidtaga åtgärder till förhindrande av en mer eller mindre planlös bebyggelse
ingalunda begränsad till dessa samhällen och områden. Ur denna synpunkt
lärer alltså länsstyrelsens befogenhet att fastställa avstyckning, sådan
den nu är utformad, vara av tämligen ringa värde. Härtill kommer att, såsom
fastighetsbildningssakkunniga närmare anfört, andra medel numera
stå till buds för länsstyrelserna att förskaffa sig kännedom om gryende tätbebyggelse.
Inom samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad äga
tillämpning, åligger det sålunda byggnadsnämnden att med uppmärksamhet
följa byggnadsverksamheten och den allmänna utvecklingen i samhället
och att, då tätbebyggelse uppkommit eller är att förvänta inom
visst område, tillse att stadsplan, i mån av behov, upprättas eller, om
i särskilt fall byggnadsplan anses böra fastställas för området, anmäla
förhållandet till länsstyrelsen (5 och 100 §§ byggnadsstadgan). Beträffande
landet i övrigt är i 103 § samma stadga föreskrivet, att byggnadsnämnden
skall göra anmälan till länsstyrelsen, då tätbebyggelse uppkommit
eller är att förvänta inom visst område. Vidare må erinras därom,
att lantmätare eller annan förrättningsman, som finner avstyckning icke
böra äga rum utan att fråga om upprättande av plan blivit prövad, har att
förklara förrättningen vilande och anmäla ärendet hos länsstyrelsen. Med
hänsyn till de nu nämnda bestämmelserna måste förutsättas, att länsstyrelsen
erhåller vetskap om när förhållandena inom ett samhälle eller ett
landsområde blivit sådana att behov föreligger av detaljplanläggning. Att
i detta syfte bibehålla länsstyrelserna såsom fastställelsemyndighet lärer
sålunda icke vara erforderligt.

Frågan måste emellertid skärskådas även ur andra synvinklar. Det kan
av skäl som jag tidigare anfört — främst då grunderna för det i jorddelningslagstittningen
uppställda kravet på aktualitet hos ändamålet med fastighetsbildningen
— i princip icke vara medgivet att bilda fastigheter för
bostadsändamål och dylikt, vilkas bebyggande skulle innefatta eller leda
antingen till tätbebyggelse utan att marken enligt byggnadslagen finnes
från allmän synpunkt lämpad för detta ändamål eller också till sådan glesbebyggelse
som byggnadslagstiftningen vill förhindra. Vidare måste vid fastighetsbildningen
beaktas den i 19 kap. 13 § jorddelningslagen uppställda
regeln, att efter det planläggning skett avstyckning inom det planlagda området
icke får motverka planen. Att dessa båda grundsatser noga iakttagas
vid fastighetsbildningen är ytterst betydelsefullt; ett åsidosättande kan avsevärt
fördröja och försvåra upprättandet eller genomförandet av planer

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

för markens disposition. Det är av denna anledning uppenbarligen motiverat
att de myndigheter — främst länsstyrelse och länsarkitekt —- vilka handhava
vården av planväsendet även äga inflytande å fastighetsbildningen. I
likhet med de sakkunniga och flertalet remissinstanser vilka uttalat sin anslutning
till sakkunnigförslaget håller jag emellertid före, att ett sådant
inflytande kan säkerställas genom samverkan mellan jorddelningsmyndigheterna
och de organ åt vilka anförtrotts vården om planväsendet. Länsstyrelsernas
formella beslutanderätt i fråga om fastställelse av avstyckning
torde sålunda kunna ersättas med ett samrådsförfarande.»

Departementschefen har härefter upptagit frågan hur det skall förfaras, då
överlantmätaren finner förrättningen ej vara lagligen beskaffad eller erinran
mot förrättningen framställts av myndighet, med vilken samråd etablerats.
Rörande denna fråga anför departementschefen:

»Om en jorddelningsförrättning ej är lagligen beskaffad, äger för närvarande
varken ägodelningsdomaren eller överlantmätaren undanröja densamma.
Beslut härom kan meddelas endast av ägodelningsrätten eller, i
fråga om avstyckning inom samhälle eller område som angives i 19 kap.
5 § jorddelningslagen, av länsstyrelsen. Enligt de sakkunnigas förslag skulle
för den händelse länsarkitekten framställt erinran mot verkställd avstyckningsförrättning
liksom då anledning eljest förekommer till att förrättningen
ej är lagligen beskaffad, prövningen av förrättningen alltid hänskjutas
till ägodelningsrätten. Åtskilliga myndigheter, bland dem byggnadsstyrelsen
och de flesta länsstyrelserna, ha ur principiell synpunkt ansett en sådan
ordning betänklig och i stället förordat, att länsstyrelsen bibehölles såsom
underställningsmyndighet. Som skäl härför har i främsta rummet framhållits,
att länsstyrelserna besutte större sakkunskap och därför vore mera
skickade att pröva de tvistiga fallen än ägodelningsrätterna samt att det
icke kunde vara riktigt att låta domstol bli faststälielsemyndighet i ärenden
där rent arkitektoniska och tekniskt-ekonomiska synpunkter kunde
vara av dominerande betydelse. Dessa skäl äro otvivelaktigt tungt vägande.
Att bibehålla länsstyrelsen såsom underställningsmyndighet skulle emellertid
medföra betydande praktiska nackdelar. Åtskilliga av de olägenheter
som nu äro förenade med länsstyrelsernas fastställelsebefogenhet skulle då
komma alt bestå, och detta skulle i viss utsträckning gälla icke blott det
fåtal fall som skulle hänskjutas till länsstyrelsen utan även de okomplicerade
fall som fastställas av ägodelningsdomaren eller överlantmätaren. Den
nuvarande konstruktionen med gränsbestämning såsom särskild förrättning,
då den företages i samband med avstyckning av det slag som nu är i
fråga, skulle sålunda behöva bibehållas, och bestämmelsen härom skulle,
såsom de sakkunniga framhållit, i samma grad som nu vara ägnad att fördröja
samtliga avstyckningar med gränsbestämning, hur enkla de än vore.
De kritiserade villkorliga fastställelserna vid avstyckning som är förenad
med sammanläggning skulle komma att kvarstå, och vidare skulle alltjämt
den oformligheten komma att bestå, att besvär över meddelade beslut i
ärenden rörande fastställelse å avstyckning skulle gå till regeringsrätten,

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

25

när det gäller beslut meddelade av länstyrelserna, oeli eljest till hovrätt och
högsta domstolen. Med hänsyn till det sagda torde det icke vara lämpligt
att bibehålla länsstyrelsen såsom underställningsmyndighet.»

Departementschefen föreslår därför, att ägodelningsrätten skall vara underställningsmyndighet
i dessa fall men framhåller, att vid domstolsprövningen
den största hänsyn bör tagas till den mening som länsstyrelsen eller
annat planvårdande organ uttalat. Och om domstol av särskild anledning ansett
sig tvungen frångå vad planmyndighet yrkat, bör länsarkitekten äga fullfölja
talan mot fastställelsebeslutet.

Beträffande de fall, då underställning bör ske, anför departementschefen:

»Enligt de sakkunnigas förslag skulle såsom nämnts avslutad avstyckningsförrättning
hänskjutas till ägodelningsrätten för den händelse länsarkitekten
framställt erinran mot förrättningen. Det synes dock vara tveksamt,
om erinran från länsarkitekten under alla förhållanden bör föranleda
hänskjutande till ägodelningsrätten. Om överlantmätaren delar den mening
som uttalats av länsarkitekten, skall hänskjutande självfallet äga
rum; det följer redan av gällande lags föreskrift att överlantmätaren äger
fastställa förrättning endast för det fall att anledning ej förekommer till
annat än att förrättningen är lagligen beskaffad. Men om länsarkitektens
uppfattning, att avstyckningen ej bör tillåtas, icke delas av överlantmätaren,
synes ärendet icke böra hänskjutas till ägodelningsrätten utan att frågan
först underställts länsstyrelsens prövning och länsstyrelsen funnit fastställelse
icke böra meddelas å förrättningen. Det kan eljest inträffa att,
sedan ärendet hänskjutits till ägodelningsrätten, länsstyrelsen i avgivet
yttrande finner hinder mot fastställelse ej möta ur de synpunkter länsstyrelsen
har att beakta. Det synes vidare lämpligt, att i dylika ytterst tveksamma
fall länsstyrelsens yttrande alltid inhämtas och att detta såsom en förberedande
ågärd äger rum redan innan målet upptages till handläggning
av ägodelningsrätten.»

Angående frågan om införande av befogenhet för överlantmätare
att fastställa gränsbestämning föreslogo, såsom
inledningsvis angivits, fastighetsbildningssakkunniga, att överlantmätare
skulle erhålla generell befogenhet att pröva och fastställa gränsbestämning,
beträffande vilken anledning icke förekomme till annat än att förrättningen
vore lagligen beskaffad. Departementschefen har emellertid ansett,
att man i detta sammanhang borde stanna vid att på överlantmätaren överflytta
fastställelseprövningen med avseende å gränsbestämning allenast såvitt
fråga vore om gränsbestämning i samband med sådan avstyckning som
skall prövas av överlantmätaren. Härigenom har huvudsyftet med förslaget,
eller att förkorta fastställelseprocedurcn i dylika fall, ansetts kunna vinnas.

Beträffande de närmare skälen i övrigt till de genom propositionen framlagda
förslagen till lagändringar får utskottet hänvisa till specialmotivering
å s. 72—92 i propositionen.

26

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

Utskottet.

Genom den förevarande propositionen föreslås ändringar i dels lagen den
18 juni 1926 om delning av jord å landet (jorddelningslagen), dels övergångsbestämmelserna
till lagen den 19 september 1947 angående ändring
i jorddelningslagen, dels lagen den 18 juni 1926 om sammanläggning av
fastigheter å landet (sammanläggningslagen), dels lagen den 12 maj 1917
om fastighetsbildning i stad (fastighetsbildningslagen), dels ock lagen den
27 februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom
vissa områden av stad. Ändringarna avse ett antal sinsemellan mer eller
mindre fristående frågor om jorddelning och proceduren i jorddelningsmål
och -ärenden.

1. 21 kap. 66 § jorddelningslagen föreslås upphävd. Denna paragraf stadgar,
att i mål om avstyckning inom samhälle på landet, där byggnadslagens
bestämmelser för stad äga tillämpning, samt inom annat område på landet,
för vilket finnes stadsplan, byggnadsplan eller annan jämförlig plan, skall,
med vissa undantag, vad enligt jorddelningslagen ankommer på ägodelningsrätt
och ägodelningsdomare ävensom överlantmätares befattning med
fastställelse fullgöras av länsstyrelsen. Upphävandet av 21 kap. 66 § har
dragit med sig formella ändringar av 21 kap. 1 och 23 §§ samt 43 § första
stycket. Fastställelsemyndigheter beträffande avstyckning å landet skola
enligt förslaget vara i första hand överlantmätare eller ägodelningsdomare.
Kompetensfördelningen mellan dem har skett sålunda, att ägodelningsdomaren
prövar alla avstyckningar, som bero av sammanläggning, samt överlantmätaren
alla andra. Såväl överlantmätaren som ägodelningsdomaren
är emellertid skyldig att till ägodelningsrättens prövning hänskjuta fastställelseprövningen
om anledning förekommer därtill, att förrättningen ej
är lagligen beskaffad, eller om länsstyrelse, lantbruksnämnd eller byggnadsnämnd
gjort erinran mot förrättningen. Samma skyldighet åligger
ägodelningsdomaren, då överlantmätaren framställt erinran mot förrättning.
De nu nämnda bestämmelserna föreslås intagna i 21 kap. 43 §. Då sålunda
länsstyrelse icke längre skall vara fastställelsemyndighet beträffande
avstyckningar, förutsättes emellertid att de planvårdande myndigheterna,
främst länsstyrelser och länsarkitekter, likväl skola beredas tillfälle
yttra sig i planfrågor, sammanhängande med jorddelningsförrättningar.
Bestämmelser om dylikt samråd ha icke intagits i jorddelningslagen men
skola enligt uttalanden i propositionen utfärdas i administrativ ordning. I
21 kap. 13 och 58 §§ jorddelningslagen ha — för att tillförsäkra domstolarna
expertis i planfrågor — intagits bestämmelser om att länsarkitekten kan
kallas att biträda i ägodelningsrätt respektive hovrätt i jorddelningsmål.
Bestämmelserna i 19 kap. 10 § andra stycket jorddelningslagen innebära
att, om i samband med avstyckning, som skall prövas av länsstyrelse, skett
gränsbestämning, avstyckningsförrättningen ej må avslutas innan gränsbestämningsförrättningen
blivit slutligen fastställd. Denna bestämmelse fö -

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

27

reslås nu upphävd, eftersom länsstyrelse ej längre skall vara fastställelsemyndighet.
— I 15 § sammanläggningslagen föreslås en ändring som motsvarar
en av de ovannämnda ändringarna i 21 kap. 43 § jorddelningslagen:
om överlantmätare eller lantbruksnämnd gjort erinran mot sökt sammanläggning
skall ärendet icke såsom eljest handläggas av ägodelningsdomaren
utan hänskjutas till ägodelningsrätten.

2. I 21 kap. 43 § jorddelningslagen föreslås ytterligare den ändringen att
fastställelse av gränsbestämning, som f. n. meddelas av ägodelningsdomaren,
skall givas av överlantmätaren, då gränsbestämningen skett i samband
med sådan avstyckning, som skall fastställas av överlantmätaren. Ändringen
föranleder formella jämkningar i 21 kap. 44 och 45 §§.

3. 19 kap. 13 § jorddelningslagen innehåller bestämmelser i skilda avseenden
för tillvaratagande av planintressena vid avstyckning. Där stadgas
bland annat i 3 mom. första stycket att om inom ett visst område, där detaljplanering
icke skett, tätbebyggelse uppkommit eller är att vänta inom nära
förestående tid eller om eljest avstyckning av flera lägenheter framdeles
förväntas, avstyckning icke må verkställas så, att områdets ändamålsenliga
bebyggande försvåras eller lämplig planläggning av området eljest motverkas.
Denna regel har i förslaget kompletterats med en bestämmelse, att avstyckning
inom sådant område ej heller får verkställas så, att olämplig tätbebyggelse
eljest kan föranledas. I den sist nämnda paragrafen föreslås vidare
4 mom. ändrat i förtydligande syfte. — Ändringar motsvarande de nu
nämnda ha även vidtagits i 5 kap. 8 § fastighetsbildningslagen.

4. Bestämmelserna i 21 kap. 51 § jorddelningslagen om rätt för överlantmätare,
lantbruksnämnd och byggnadsnämnd att fullfölja talan mot beslut
om fastställelse å jorddelningsförrättning och beslut om tillstånd till sådan
förrättning, som meddelats efter underställning, föreslås ändrade. Beslut
som här avses skola endast få överklagas, om de meddelats av ägodelningsrätt
eller hovrätt. Vidare har även länsarkitekt tillagts fullföljdsrätt i dessa
fall. I anslutning till denna ändring ha vissa ändringar föreslagits i 21 kap.
38 och 59 §§. — Reglerna i 6 kap. 13 § fastighetsbildningslagen om rätt för
byggnadsnämnd att överklaga beslut, varigenom laga skifte blivit fastställt
eller tillstånd därtill meddelats efter underställning, ha i förslaget ändrats
så, att fullföljdsrätten inskränkts till att avse beslut av ifrågavarande slag,
som meddelats av ägodelningsrätt eller hovrätt. Motsvarande inskränkning
föreslås vidtagen i fråga om den i 21 § sammanläggningslagen stadgade rätten
att fullfölja talan mot beslut om sammanläggning.

5. De ovan nämnda ändringarna i jorddelningslagen, fastighetsbildningslagen
och sammanläggningslagen skola enligt förslaget träda i kraft den 1
juli 1950 men ej tillämpas med avseende å förrättning som avslutats dessförinnan.
Då genom eu lag av den 19 september 1947 (nr 700) ändringar infördes
i jorddelningslagen, stadgades i övergångsbestämmelserna att de nya
bestämmelserna skulle träda i kraft den 1 januari 1948 men att om förrättning
sökts före sistnämnda dag ärendet — med visst undantag — skulle
handläggas och prövas jämlikt äldre lag. Nu föreslås tillägg till övergångs -

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

bestämmelserna i 1947 års lag syftande bland annat till att även där göra
dagen för förrättningens avslutande avgörande för frågan om tillämpligheten
av de nya bestämmelserna om prövning av avstyckningsförrättning.

6. Slutligen föreslås en ändring i lagen den 27 februari 1948 med särskilda
bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa områden av stad. Enligt
denna lag äger Kungl. Maj :t förordna att de för landet gällande reglerna om
avstyckning och sammanläggning skola tillämpas för område i stad eller annat
samhälle, där bestämmelserna härom i fastighetsbildningslagen eljest
skolat gälla. I fråga om behörighet att verkställa avstyckningsförrättning
inom område, för vilket sådant förordnande givits, meddelas dock särskilda
regler i 1948 års lag. Dessa innebära att fastighetsbildningslagens stadganden
om behörighet för förrättningsman äro tillämpliga, dock att då fråga är om
avstyckning av mark avsedd för jordbruk eller skogsbruk förrättningsmannen
skall besitta behörighet enligt jorddelningslagen, d. v. s. vara statsanställd
lantmätare. Den föreslagna ändringen går ut på att i lagen skall inrymmas
befogenhet för Kungl. Maj :t att meddela bemyndigande för i kommunens
tjänst anställd mätningsman eller särskilt förordnad förrättningsman
att verkställa jämväl förrättning för avstyckning av mark, avsedd för
jordbruk eller skogsbruk.

De sålunda föreslagna ändringarna hava merendels motiverats av en strävan
till förenkling och rationalisering av proceduren i jorddelningsärenden.
De få enligt utskottets mening anses utgöra en lämplig och ändamålsenlig
reglering i avbidan på den allmänna revision av jorddclningslagstiftningen,
som är å bane.

Vad särskilt angår den kanske mest betydelsefulla av ändringarna, nämligen
avskaffandet av länsstyrelsernas befattning med fastställelseprövning
av avstyckningar i vissa fall, ha såsom i propositionen framhålles önskemål
i sådan riktning tidigare vid flera tillfällen framförts. Bl. a. skedde detta av
1947 års riksdag i samband med behandlingen av proposition angående vissa
ändringar i jorddelningslagen. Då det nu föreslås, att länsstyrelserna icke
längre skola pröva avstyckningar, har emellertid förutsatts, att de planvårdande
myndigheterna, främst länsstyrelser och länsarkitekter, på annat sätt
skola beredas tillfälle att göra sin mening gällande i de fall, då planintressena
beröras av avstyckningsförrättningar. Enligt propositionen skall detta
ske genom samråd mellan fastställelsemyndigheterna och planmyndigheterna.
Föreskrifter härom skola enligt förslaget icke intagas i jorddelningslagen.
Ansvaret för att planmyndigheterna bliva hörda i de fall, då detta
kan anses påkallat, kommer tydligen i första hand att åvila vederbörande
befattningshavare vid lantmäteriet, främst överlantmätarna. I propositionen
har antytts, att erforderliga bestämmelser om samråd skola utfärdas i instruktionsväg.

Den ändring, som genom förevarande proposition föreslås i lagen den 27
februari 1948 med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12.

29

områden av stad, avser andra stycket i lagen. I den ävenledes till utskottet
hänvisade propositionen nr 195 föreslås en ändring i första stycket samma
lag. De två föreslagna ändringslagarna hava i propositionerna erhållit likalydande
rubrik, nämligen »Lag angående ändring i lagen den 27 februari
1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om fastighetsbildning inom vissa
områden av stad». Det synes önskvärt att, till undvikande av förväxling, i
vardera rubriken angives det stycke i 1948 års lag, som ändringen avser.

I övrigt har utskottet icke funnit skäl till erinran mot de nu ifrågavarande
lagförslagen.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen måtte antaga de vid propositionen fogade
lagförslagen med den ändring, att rubriken till den i detta
utlåtande inledningsvis under 5) upptagna lagen skall lyda
»Lag angående ändrad lydelse av andra stycket lagen den
27 februari 1948 (nr 96) med särskilda bestämmelser om
fastighetsbildning inom vissa områden av stad.»

Stockholm den 25 april 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ABEL ANDERSSON.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Carl Edmund Eriksson, Hermansson,
Werner, Eskilsson, Grym*, Uhlén, Ivar Nilzon och Spetz;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Stjärne, Ericsson i
Sörsjön, Andersson i Dunker, Holm, Åhman, Andersson i Mölndal och Larsson
i Karlstad.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.