Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.

1

Nr 10.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring av gällande
expropriationslagstiftning i syfte att bättre tillgodose
landsbygdsbefolkningens intressen.

Tredje lagutskottet har till behandling förehaft en inom andra kammaren
väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 294, av herr Andersson i
Dunker.

I motionen har hemställts »att riksdagen måtte besluta i skrivelse till
Kungl. Maj:t begära utredning om sådan förändring av gällande expropriationslagstiftning
att i motionen angivna önskemål komma att tillgodoses».

Till närmare utveckling av berörda yrkande anföres i motionen — sedan
angivits att enligt motionärens mening städer och tätorter genom exproprialionslagstiftningen
och annan lagstiftning beretts förmåner i skilda avseenden,
men att landsbygdens intressen icke i motsvarande mån tillgodosetts —
följande:

För att på detta område i någon mån skipa rättvisa mellan stads- och
landsbygdsbefolkningen är det enligt min mening önskvärt, att den senares
önskemål och behov behandlas på ett mera generöst sätt än som hittills
varit fallet. Om man särskilt tänker på expropriationslagstiftningen kan
expropriation ske i syfte att säkerställa vissa markbehov för stadsbefolkningen.
Däremot kan icke expropriation komma i fråga för att tillgodose
landsbygds- eller jordbruksbefolkningens behov av tomtmark eller lokaler
i städerna. Och dylika behov finnas faktiskt. Jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse
driver en mycket omfattande affärs- och företagarverksamhet,
som kräver tillgång till kontor, fabriker och andra anläggningar i städerna.
I allmänhet har väl behovet av mark och byggnader kunnat tillgodoses, men
det kan vara tänkbart, att svårigheter uppstå i detta avseende. Om det icke
visar sig möjligt att i den fria marknaden förvärva tomter eller byggnader
till priser, som motsvara det för orten rimliga prisläget, borde det icke vara
orimligt att expropriation kunde få tillgripas. Det är för övrigt icke endast
tomtmark eller lokaler för industri- och affärsverksamhet som kunna
komma i fråga. Med den stora omfattning föreningsväsendet numera äger
på landsbygden finns ett behov av att få till stånd även expeditions-, sammanträdes-
och samlingslokaler i åtskilliga städer, där föreningsstämmor,
styrelsesammanträden och möten av skilda slag kunna hållas. Sådana sammanträden
och möten måste hållas på eu plats, som ligger centralt i förhållande
till mötesdeltagarnas boningsorter, och då kan oftast endast eu stad
eller större tätort komma i fråga.

Vidare må framhållas, att ekonomiska föreningar inom jordbruket i en
del släder äga byggnader av olika slag, som äro uppförda på mark, som be Bihang

till riksdagens protokoll 1900. 9 samt. .‘1 avd. Nr 10.

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.

finner sig i vederbörande stads ägo. Det har ofta visat sig omöjligt att få
inköpa dessa tomter. Staden vill icke sälja dem. I ett sådant fall skulle en
expropriation vara väl försvarbar.

Enligt vår mening borde en utredning komma till stånd för att undersöka
huruvida expropriationsinstitutet kan och bör komma till användning för
de syften som här angivits.

Beträffande de närmare skäl, som åberopats till stöd för yrkandet, får
utskottet hänvisa till motionen.

Yttranden över motionen ha av utskottet inhämtats från Svenska stadsförbundet,
Svenska landskommunernas förbund, Sveriges lantbruksförbund
och Riksförbundet Landsbygdens folk.

Gällande lagstiftning.

Enligt 1 § lagen den 12 maj 1917 om expropriation må fastighet, som
tillhör annan än kronan, tagas i anspråk genom expropriation, om Konungen
prövar det nödigt för något av de ändamål, som i paragrafen uppräknas.
Lagrummet medgiver icke expropriation för tillgodoseende av
inarkbehov för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse i det i motionen
angivna hänseendet. Beträffande expropriation av mark för samlingslokaler
stadgas i 8 punkten av 1 §, att expropriation må äga rum för att bereda befolkningen
eller en väsentlig del därav å en ort mark till byggnad för överläggningar
eller föredrag i allmänna frågor eller åsyftande folkbildning,
nykterhetens främjande eller annat därmed jämförligt ideellt ändamål av
synnerlig vikt eller till byggnad för gudstjänst eller annan andaktsövning.
Med avseende å det nämnda stadgandet i 1 § 8 punkten föreskrives i 102 §
att rätt till expropriation i detta fall ej må beviljas annan än kommun eller
municipalsamhälle, inom vars område marken är belägen, eller aktiebolag,
förening eller stiftelse, som kan antagas komma att för framtiden fullfölja
ändamålet på ett ur allmän synpunkt gagneligt sätt. I 103 § stadgas vidare,
att expropriationsrätt för ändamål, som i 1 § 8 avses, ej må beviljas aktiebolag,
förening eller stiftelse utan så är att inom orten särskild svårighet
möter att genom avtal förvärva erforderlig mark eller ock sökanden äger
på området uppförd byggnad av större värde och dess bibehållande i framtiden
finnes lämpligt med hänsyn till förhållandena på platsen.

Yttrandena över motionen.

Bifall till motionen avstyrkes i samtliga yttranden.

Svenska stadsförbundet anför, att den i motionen förebragta, synnerligen
ofullständiga utredningen icke övertygat förbundet om att något behov av
utvidgad expropriationsrätt skulle föreligga på förevarande område. Såvitt
förbundet hade sig bekant, hade städerna, i motsats till vad motionären
gjorde gällande, städse visat stor förståelse för de här ifrågavarande lands -

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.

bygdsintressena. Denna förståelse hade stundom tagit sig sådana uttryck,
att gränserna för den stadskommunala anslagsbefogenheten överskridits.
Förbundet ville också framhålla, att beredandet av en särskild expropriationsrätt
för jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse skulle ge denna
föreningsrörelse en särställning i expropriationsavseende, som illa rimmade
med de principer, som hittills bestämt vår expropriationslagstiftning.

Liknande synpunkter framföras av Svenska landskommunernas förbund,
som tillägger, att förbundet icke hade sig bekant något fall, där en landskommun
skulle ha vägrat att upplåta mark inom sina tätortsområden för
tillgodoseende av sådana ändamål, som avsåges i motionen.

Sveriges lantbruks förbund yttrar, att behovet av expropriationsrätt för
vissa samlingslokaler finge anses tillgodosett genom de redan gällande
bestämmelserna därom i expropriationslagen. Beträffande behovet för jordbrukets
ekonomiska föreningsrörelse att förvärva mark inom tätorter måste
enligt förbundets mening dessa problem lösas på annat sätt än genom utvidgning
av expropriationslagstiftningen.

Riksförbundet Landsbygdens folk motiverar sitt avstyrkande med att
enligt förbundets erfarenhet landsbygdsbefolkningens behov av mark och
byggnader i tätorter i allmänhet kunnat tillgodoses utan alltför stora svårigheter
samt att i motionen ej heller påvisats några konkreta fall, som tydde
på mera påtagliga missförhållanden.

Utskottet.

Den utvidgning av expropriationsändamålen, som i motionen påyrkas,
avser att bereda landsbygdens föreningsrörelse möjlighet att genom expropriation
förvärva mark och byggnader inom städer och andra tätorter. I
detta hänseende anföres dels att jordbrukets ekonomiska föreningar behöva
dylik expropriationsrätt för sin företagarverksamhet, dels ock att i övrigt
föreningar på landsbygden kunna ha behov av att på detta sätt erhålla mark
för expeditions-, sammanträdes- och samlingslokaler.

Samtliga de expropriationsändamål, som nu angivas i lagen, äro sådana
som ansetts vara ■—- direkt eller indirekt — av allmännyttig beskaffenhet.
Den i motionen ifrågasatta expropriationsrätten för ekonomiska föreningar
kan emellertid, såsom yrkandet framställts, icke anses tillgodose ett intresse
som är i samma mening allmänt. En utvidgning av expropriationsinstitutet
på sätt som yrkats skulle därför komma att stå i strid mot en
av de grundläggande principerna för vår expropriationsrätt och kan redan
av denna anledning icke förordas. Av utredningen synes även framgå att
något behov av en dylik utvidgning icke föreligger.

Vad härefter angår expropriation av mark för samlingslokaler, erbjuder,
såsom ovan nämnts, gällande lag viss möjlighet därtill. Varken i motionen
eller i de infordrade yttrandena har anförts något skäl till att nu utsträcka
expropriationsrätten i detta fall.

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 10.

På grund av vad nu anförts får utskottet alltså hemställa,

att förevarande motion, II: 294, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 april 1950.

På tredje lagutskottets vägnar:

ÅKE HOLMBÄCK.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Holmbäck, Carl Edmund Eriksson,
Nils A. Larsson, Werner, Eskilsson, Kriigel*, Boo* och Ivar Nilzon;

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Ericsson i Sörsjön,
Holm, Åhman, Andersson i Mölndal*, Jansson i Aspeboda, Larsson i Karlstad
och fröken Vinge*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1950
016399