Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

1

Nr 9.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring i arbetar skyddslag en den 3 januari
1949 (nr 1), m. m.

Genom en den 20 januari 1950 dagtecknad proposition, nr 43, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

om ändring i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1).

Härigenom förordnas, att 33, 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen den 3
januari 1949 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse:)

33 §.

Minderårig arbetstagare skall för
nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar
varje dygn. I denna ledighet
skall ingå, om den minderårige ej
fyllt sexton år, tiden mellan klockan
19 och klockan 6 samt eljest tiden
mellan klockan 22 och klockan 5.

Från vad --------

36 §.

Kvinna, som användes till hantverks-
eller industriellt arbete, skall

(Föreslagen lydelse:)

33 §.

Minderårig arbetstagare skall för
nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva timmar
varje dygn. I denna ledighet
skall ingå, om den minderårige ej
fyllt sexton år, tiden mellan klockan
19 och klockan 6 samt eljest tiden
mellan klockan 22 och klockan 5
eller, i den utsträckning arbetarskyddsstgrelsen
så medgivit beträffande
viss ort, visst slag av arbete
eller visst arbetsställe, annan tid om
sju timmar i följd mellan klockan
22 och klockan 7.
föranleda därtill.

36 §.

Kvinna, som användes till hantverks-
eller industriellt arbete, skall

Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 saml. 2 avd. Nr 9.

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

(Gällande lydelse:)

för nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva
timmar varje dygn. I denna ledighet
skall ingå tiden mellan klockan 22
och klockan 5.

Föreligger omständighet, —

(Föreslagen lydelse:)

för nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst elva
timmar varje dygn. I denna ledighet
skall ingå tiden mellan klockan 22
och klockan 5 eller, i den utsträckning
arbetarskyddsstyrelsen så medgivit
beträffande viss ort, visst slag
av arbete eller visst arbetsställe, annan
tid om sju timmar i följd mellan
klockan 22 och klockan 7.

Vad sålunda stadgats avser icke
arbetstagare i överordnad ställning.
— motsvarande tillämpning.

37 §. 37 §.

Å arbetsställe,---att vidtagas.

Beträffande sådana---av arbetarskyddsstyrelsen.

När synnerliga skäl föranleda därtill,
må Konungen beträffande visst
c slag av arbete eller visst arbetsställe

medgiva att kvinna användes till arbete
å tid mellan klockan 22 och klockan
5 i vidare utsträckning än som
följer av vad ovan sågs.

Denna lag träder i kraft den 1
januari J951. Fråga om medgivande
enligt 33 eller 36 § må dock redan
före nämnda dag behandlas av arbetarskyddsstyrelsen.

2) Lag

om fortsatt giltighet av lagen den 27 maj 1949 (nr 251) angående eftergift
i vissa fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1).

Härigenom förordnas, att lagen den 27 maj 1949 angående eftergift i vissa
fall från bestämmelserna i 36 § första stycket arbetarskyddslagen den 3
januari 1949 (nr 1), vilken förstnämnda lag gäller till och med den 30 juni
1950, skall äga fortsatt giltighet till och med utgången av år 1950.

Andra lagutskottets utlåtande nr 9. 3

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslagen, får utskottet,
i den män redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Inledning.

Vid behandling av propositionen nr 298 till 1948 års riksdag med förslag
till arbetarskyddslag m. m. uttalade andra lagutskottet i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 62 beträffande de föreslagna reglerna om kvinnors
och barns användande till arbete nattetid, att utskottet icke funne sig böra
föreslå någon ändring i Kungl. Maj :ts förslag, men att utskottet förutsatte,
att Kungl. Maj:t i samband med att frågan om ratifikation av de vid internationella
arbetsorganisationens konferens i San Francisco år 1948 antagna
konventionerna (nr 89 och 90) angående kvinnors och minderårigas nattarbete
inom industrien underställdes riksdagen upptog frågan om den närmare
utformningen av hithörande bestämmelser till förnyad prövning.

Nämnda två konventioner anmäldes för 1949 års riksdag i proposition nr
162. I samband därmed prövades emellertid ej frågan om ändring i arbetarskyddslagens
regler i detta hänseende. Anledningen härtill var att, såvitt
angår nattarbetsförbudet för kvinnor, lagens regler grunda sig på 1906 års
Bernkonvention i ämnet, vilken tillträtts av Sverige år 1910, samt att eventuella
lagändringar förutsatte en uppsägning av denna konvention. Och vad
beträffar nattarbetsförbudet för minderåriga ansågos bestämmelserna härutinnan
i viss mån sammanhänga med motsvarande regler för de kvinnliga
arbetstagarna, varför de båda frågorna syntes böra prövas samtidigt.

Emellertid har numera, enligt Kungl. Maj:ts beslut den 20 maj 1949, 1906
års Bernkonvention för Sveriges del uppsagts. Uppsägningen träder i kraft
den 21 november 1950. Hinder föreligger därför ej längre att vidtaga de
andringar i lagstiftningen härutinnan, som kunna befinnas vara påkallade.
Härtill kommer att 1949 års särskilda dispenslagstiftning rörande kvinnors
nattarbete upphör att gälla med utgången av juni 1950.

Departementspromemoria och yttranden däröver.

I en inom socialdepartementet den 17 november 1949 upprättad promemoria
angående ändring i arbetarskyddslagens regler om kvinnors och mindeiårigas
ledighet för nattvila m. m. — varöver arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,
Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen
och Tjänstemännens centralorganisation beretts tillfälle att yttra sig
har, under hänvisning till vad i ärendet förekommit, föreslagits att 33
och 36 §§ arbetarskyddslagen kompletteras med en bestämmelse, varigenom i
den lagstadgade ledigheten för nattvila för minderårig, som fyllt 16 år, och
kvinnlig arbetstagare skall ingå antingen, såsom för närvarande, tiden mel -

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

lan klockan 22 och 5 eller, där arbetarskyddsstyrelsen så medgivit beträffande
viss ort, visst slag av arbete eller visst arbetsställe, annan tid om sju
timmar i följd mellan klockan 22 och 7.

I fråga om de kvinnliga arbetstagarna har härjämte i promemorian föreslagits
att under 36 § upptages en bestämmelse, varigenom från det särskilda
nattarbetsförbudet för kvinnor undantages arbetstagare i överordnad
ställning. Slutligen har i promemorian föreslagits att 37 § förses med
ett nytt stycke, enligt vilket Konungen, när synnerliga skäl föranleda därtill,
skall äga att beträffande visst slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva
att kvinna användes till arbete å tid mellan klockan 22 och 5 i vidare
utsträckning än som följer av lagens regler.

De i promemorian ifrågasatta lagändringarna föreslås skola träda i kraft
den 1 januari 1951; och 1949 års dispenslag — som upphör att gälla den
30 juni 1950 — föreslås få fortsatt giltighet t. o. m. utgången av år 1950.

De uppmjukningar av hithörande lagregler, som föreslagits i promemorian,
ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran av såväl arbetarskyddsstyrelsen
och arbetsmarknadsstyrelsen som arbetsmarknadens tre i ärendet hörda
huvudorganisationer; och allmänt förordas, att den nuvarande särskilda
dispensmöjligheten avseende nattarbetsförbudet för kvinnor inarbetas i arbetarskyddslagen.

Landsorganisationen förklarar dock, att organisationen hyst viss tvekan,
huruvida dispensrätten i fråga om den skyddade perioden borde, i varje fall
beträffande minderåriga, givas den omfattningen att därigenom skulle möjliggöras
nattarbete även mellan klockan 23 och 24. För kvinnors och minderårigas
användande i tvåskiftsarbete vore en sådan förläggning icke påkallad.
Landsorganisationen betonade kraftigt angelägenheten av att dispensrätten
i förevarande avseende utövades med största återhållsamhet,
och organisationen förutsatte att eftergift alltid tidsbegränsades.

Svenska arbetsgivareföreningen har i sitt yttrande framhållit, att San
Franciscokonventionen angående kvinnors nattarbete icke finge tolkas så
restriktivt att den sjutimmar speriod mellan klockan 22 och 7, då nattvila
skulle åtnjutas, skulle vara knuten till arbetsstället.

Lagrådets yttrande.

Lagrådet har lämnat lagförslagen utan anmärkning.

Utskottet.

I förevarande proposition föreslås att arbetarskyddslagen kompletteras
med bestämmelser, enligt vilka i den lagstadgade ledigheten för nattvila
för kvinnlig arbetstagare och för minderårig, som fyllt 16 år, skall ingå

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 9.

antingen, såsom för närvarande, tiden mellan kl. 22 och 5 eller — i anslutning
till de vid internationella arbetsorganisationens konferens i San Francisco
år 1948 antagna konventionerna (nr 89 och 90) angående kvinnors
och minderårigas nattarbete inom industrien — i den utsträckning arbetarskyddsstyrelsen
så medgivit beträffande viss ort, visst slag av arbete eller
visst arbetsställe, annan tid om sju timmar i följd mellan kl. 22 och 7.
Vidare föreslås att från lagens nattarbetsförbud för kvinnor undantagas
arbetstagare i överordnad ställning. Dessutom föreslås att Konungen, när
synnerliga skäl föranleda därtill, skall äga att beträffande visst slag av arbete
eller visst arbetsställe medgiva att kvinna användes till arbete å tid
mellan kl. 22 och 5 i vidare utsträckning än som eljest följer av lagens
regler. Lagändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1951. Den
nu gällande särskilda dispenslagstiftningen avseende kvinnors nattarbete
— som gäller till och med den 30 juni 1950 — föreslås få fortsatt giltighet
till och med utgången av år 1950.

Utskottet — som redan i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 62 vid
1948 års riksdag uttalat, att utskottet hyste sympatier för att en viss rörlighet
i fråga om den förbjudna periodens förläggning medgåves, såsom
skett i nämnda konventioner, samt att utskottet förutsatte, att Kungl. Maj :t
ånyo komme att upptaga frågan till övervägande — har icke funnit anledning
till erinran mot de genom propositionen framlagda lagförslagen.

Beträffande de särskilda dispensmöjligheter i avseende å kvinnors nattarbete,
varom bestämmelse nu föreslås skola intagas i arbetarskyddslagen,
vill utskottet dock understryka angelägenheten av att dispensrätten tillgripes
endast då mycket starka skäl tala därför.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 23 februari 1950.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård,
VVistrand, Sunne, Nils Elowsson och Wahlund*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Ryberg, fru Sandström,
herrar Nilsson i Göteborg, Andersson i Alfredshem, Jansson i Hällefors,
fru Ewerlöf* och herr Jönsson i Lund.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.