Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
5
Nr 8.
Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring
av 15 § kungörelsen den 22 januari 1937 angående
vägmärken.
I
I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 295,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Lundberg hemställt, »att
riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att det
avsnitt i 15 § punkt i) KK 22 januari 1937 angående vägmärken, som börjar
med ''dock att sådan förbudstavla . . och slutar med ''Ej fri parkering . .
måtte utgå.»
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet
hänvisa till motionen.
I § 2 andra stycket ordningsstaågan för rikets städer den 24 mars 1868
föreskrives, att dragare icke må ställas så, att rörelsen därav hindras eller
uppehälles, ej heller fodras eller lämnas frånspänd vid åkdonet annorstädes
å gata eller annan allmän plats än där sådant är av magistraten tillåtet. Med
stöd av grunderna för denna bestämmelse har det ansetts tillkomma magistrat
att meddela föreskrifter om parkerings ställen för motorfordon å
gator och andra allmänna platser. Yad i nyssnämnda författningsrum sägs
om magistrat skall, enligt § 29 ordningsstadgan, gälla i Stockholm för poliskammaren
och i stad, där magistrat ej linnes, för kommunalborgmästaren.
I det av 1944 års trafikförfattningssakkunniga den 15 maj 1948 avgivna
betänkandet (SOU 1948:34) med förslag till vägtrafikförordning m. m. föreslås
emellertid, att sådana lokala föreskrifter av mera omedelbart trafikreglerande
natur, t. ex. beträffande parkering, skola utfärdas med stöd av enhetliga i
vägtrafikförordningen givna bestämmelser och icke såsom nu med stöd av
ordningsstadgan. Enligt 62 § i förslaget skall det tillkomma, så vitt angår
stads område, stadens polismyndighet och eljest länsstyrelsen att beträffande
viss allmän väg, gata eller annan allmän plats eller beträffande samtliga
dylika vägar inom visst område meddela erforderliga föreskrifter, avseende
bland annat parkering eller annan uppställning av fordon.
Vad beträffar sättet för parkeringsföreskrifternas bringande till allmänhetens
kännedom gäller nu följande. Enligt 15 § första stycket i) vägmärkeskungörelsen
skall parkeringsförbud angivas med tecken, bestående av eu rund
gul tavla med röd bård och ett svart P, överstruket med ett rött snedstreck.
Tavlan, som enligt kungörelsen skall hava en diameter av 650 mm., skall
enligt 17 § kungörelsen anbringas fristående. Sådan förbudstavla erfordras
dock icke inom område av stad eller samhälle, beträffande vilket allmänt
förbud mot parkering utanför särskilt angiven parkeringsplats eller eljest
:i8li 50
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
allmänna bestämmelser om dylik parkering av vederbörande myndighet i
särskild kungörelse meddelats. I den mån så lämpligen kan ske, böra de
yttre gränserna för dylikt område utmärkas genom förbudstavla med text,
exempelvis »Ej fri parkering». Enligt 22 § vägmärkeskungörelsen kunna vidare
uppsättas vägmärken till upplysning om vägs nyttjande såsom parkeringsplats,
mötesplats, gångbana, cykelbana, ridväg eller dylikt ävensom för upplysning
om tillstånd till parkering utanför särskilt angiven parkeringsplats.
Sådant vägmärke skall utgöras av en målad gul tavla med eu 2,5 centimeter
bred svart bård. Tavlan skall, om den utmärker parkeringsplats eller mötesplats,
liava eu höjd av minst 40 centimeter men eljest minst 20 centimeter.
Tavlan skall, såvida ej vederbörande myndighet annorlunda bestämmer,
anbringas fristående.
I det betänkande med förslag till vägtrafikstadga m. m., som den 20 april
1944 avgavs av en inom kommunikationsdepartementet tillkallad utredningsman
(SOU 1944: 18). har enahanda spörsmål, som i motionen avses, berörts.
Utredningsmannen anför däri bland annat följande:
> De nuvarande i vägmärkeskungörelsen angivna tavlorna för parkeringsförbud
kunna av praktiska skäl icke uppsättas i tillräckligt antal i städer
med mera invecklade parkeringsförhållanden, då detta skulle medföra uppsättandet
av eu skog av stolpar med tv åtföljande bristande överskådlighet.
Skulle man använda den i vägmärkeskungörelsen anvisade utvägen att för
visst område utfärda generellt parkeringsförbud samt att med skyltar enligt
22 § vägmärkeskungörelsen å hushörnen utmärka de lättnader i förbudet,
som gällde för olika gator och tider, skulle de gathörn, för vilka inga lättnader
gällde, bliva utan skyltar, vilket icke kan anses tillfredsställande.
Detta system skulle då rätteligen kompletteras på så sätt att de nuvarande
runda tavlorna för parkeringsförbud, eventuellt i förminskad storlek, uppsattes
vid dessa gator. Härigenom skulle skyltar av helt olika färg komma
att kombineras, vilket icke är att tillråda. De runda skyltarna lämpa sig ej
heller för uppsättning i anslutning till gatuskyltarna. Ett nytt system måste
därför införas.»
1944 års trafikförfattningssakkunniga ha den 12 februari 1949 framlagt betänkande
med förslag till ny vägmärkeskungörelse (stencilerat). De sakkunniga
framhålla däri, att nuvarande bestämmelser augående uppställning av fordon
å väg (9 § vägtrafikstadgan och § 2 ordningsstadgan för rikets städer) äro i
sådan mån restriktiva, att man — i vart fall såvitt angår städer och därmed
jämställda samhällen — torde kunna tala om att förbud principiellt råder
mot sådan uppställning. Yidare har av de sakkunniga anförts:
»Enligt 49 § i de sakkunnigas förslag till vägtrafikförordning (som motsvarar
de båda nyssnämnda författningsrummen) är däremot uppställning av
fordon å väg i och för sig tillåten. Uppställning är förbjuden endast om
annan trafik därigenom onödigtvis hindras eller störes eller om annat sådant
förhållande, som i paragrafen särskilt angives, är för handen. Därest de sakkunnigas
förslag i denna del godtages, synes följdriktigt, att lokala trafikföreskrifter
rörande uppställning av fordon å väg annorstädes än å parkeringsplats
principiellt anses innefatta förbud eller inskränkning och sålunda
böra tillkännagivas genom förbudsmärken. Med hänsyn härtill och då den
nuvarande anordningen med publicering ömsom med förbudsmärke och om
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
7
som med upplysningsmärke även i och för sig synes mindre tilltalande, ha
de sakkunniga ansett de i vägmärkeskungörelsen upptagna bestämmelserna
om upplysningsmärke för tillstånd till parkering utanför parkeringsplats
böra utgå. Med hänsyn till allmänhetens befogade intresse av att meddelade
föreskrifter om uppställning av fordon bliva tillkännagivna genom vägmärken
ha de sakkiinniga icke i sitt förslag upptagit någon motsvarighet till bestämmelsen
i 15 § i) vägmärkeskungörelsen om befrielse i vissa fall från
skyldighet att uppsätta märken angående förbud mot parkering.»
I enlighet med vad sålunda anförts ha de sakkunniga föreslagit följande
regler i ifrågavarande hänseende (10 § 14 och 15 punkterna samt 13 § första st.):
Förbud att parkera fordon skall angivas med tecken av visst utseende.
Förbud att uppställa fordon med överskridande av viss tid skall angivas
med det eller de tal, som utmärker högsta tillåtna tiden, räknad i timmar
och minuter. Efter nämnda tal skola utsättas bokstäverna tim’ respektive
''min''.
För tillkännagivande av förbud mot parkering må, där så finnes lämpligt,
anbringas föreskrivet märke med en diameter, minskad till 200 millimeter
(m inia tyrmärlce).
De sakkunniga ha, i anslutning till den sistnämnda bestämmelsen, uttalat,
att om möjlighet öppnas för användande av miniatyrmärken, vilka kunna
anbringas å husväggar o. d., torde en utvidgad publiceringsskyldighet icke
behöva vara förenad med alltför betydande olägenheter.
Slutligen må erinras, att enligt det berörda förslaget till vägtrafikförordning
med parkering skall förstås uppställning av fordon, dock ej uppställning
tillfälligt under kortare tid för åkandes av- eller påstigning, för aveller
pålastning av gods eller för annat liknande ändamål.
Utskottet. I det förslag till ny kungörelse angående vägmärken m. m.,
som framlagts av 1944 års trafikförfattningssakknnniga, ha upptagits ändrade
bestämmelser med avseende å sådana vägmärken, som angiva förbud att
parkera fordon. Enligt den föreslagna ordningen skall sådant förbud angivas
genom särskilt tecken. Den bestämmelse i gällande vägmärkeskungörelse,
som i förevarande motion föreslås skola utgå, har ej någon motsvarighet i
förslaget. Den nya vägmärkeskungörelsen är avsedd att träda i kraft samtidigt
med deu vägtrafikförordning, varom proposition är att förvänta till
årets riksdag. I)å en ändring av berörda regler i av motionären önskad riktning
inom en nära framtid således är att förvänta, anser utskottet ej skäl
föreligga att föreslå några åtgärder i anledning av motionen.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motion, II: 295, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 23 februari 1950.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 8.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Wistrand, Sunne,
Nils Elowsson, Wahlund* och Bengtson.
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Hellbacken, Ryberg,
fru Sandström, herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, Andersson i Alfredshem
och fröken Wetterström*.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.