Andra lagutskottets utlåtande nr 36.
1
Nr 36.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
angående provisorisk förhöjning av familj ep enning,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 10 mars 1950 dagtecknad proposition, nr 146, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning
angående provisorisk förhöjning av familjepenning enligt familjebidrags*
förordningen den 29 mars 1946 (nr 99).
Härigenom förordnas att, utan hinder av vad i 6 § familjebidragsförordningen
den 29 mars 1946 (nr 99) eller eljest i samma förordning är stadgat,
familjepenning enligt förordningen må under budgetåret 1950/51 å samtliga
orter utgå med högst så stort belopp för dag, som upptages i följande tariff:
1 |
2 |
3 |
För hustru och frånskild hustru ävensom — därest värnpliktig icke |
För annan |
För annan |
sammanlever med hustru eller hustrun, med vilken han sammanlever, |
familjemedlem |
familjemedlem |
över 16 år |
under 16 år |
|
åt värnpliktig med hemmavarande familjemedlem under 16 år |
än som avses i |
än som avses i |
kronor |
kronor |
kronor |
3: 50 |
1:90 |
1:50 |
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två i
anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 462 i första kammaren
av herr Lindblom m. fl. och nr 520 i andra kammaren av fröken Liljedahl m. fl.
I motionerna, som äro likalydande, har yrkats »att riksdagen med ändring
av vad Kungl. Maj:t i proposition nr 146 föreslagit för sin del måtte besluta
fastställa den enligt förordningen angående provisorisk förhöjning av familje
956
so Bihang till riksdagens protokoll 1950. .9 samt. 2 avd. Nr 36.
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 36.
penning enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 (nr 99) utgående
familjepenningens maximibelopp till 3 kronor 75 öre enligt kolumn 1 och till
2 kronor enligt kolumn 2.»
Beträffande de skäl, som utöver vad nedan anföres åberopats till stöd för.
det genom propositionen framlagda författningsförslaget, ävensom i fråga
om de skäl, som motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande, får utskottet
hänvisa till propositionen och motionerna.
Inledning.
Nu gällande familj ebidragsförordning, som i sina väsentliga delar trädde
i kraft den 1 april 1946, utformades med de under tiden för förstärkt försvarsberedskap
gällande krigsfamiljebidragsförordningarna såsom mönster. Enligt
bestämmelserna är värnpliktig i enlighet med vad i förordningen närmare
finnes föreskrivet berättigad till familjebidrag, i den mån behov därav prövas
föreligga. Familjebidrag utgår i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag,
sjukbidrag och begravningsbidrag; dock att, i den ordning
Konungen föreskriver, familjebidrag må helt eller delvis kunna utgå in
natura.
Liksom förhållandet var beträffande de tidigare krigsfamiljebidragsförordningarna
intogs även i 1946 års familjebidragsförordning ett stadgande av
innebörd, att familj epenning skulle utgå efter den ortsgrupp, till vilken den
kommun vore att hänföra som hade att utgiva familj epenning. I fråga om
kommunernas hänförande till ortsgrupp tillämpas den enligt lagen om folkpensionering
verkställda indelningen i tre olika ortsgrupper. Då 1935 års lag
om folkpensionering med utgången av år 1947 upphörde att gälla, kom frågan
om familjepenningens dyrortsgruppering, vilken fråga för övrigt redan vid
familj ebidragsförordningens tillkomst var föremål för delade meningar, ånyo
att aktualiseras. Frågan anmäldes i proposition till 1947 års riksdag (nr 122)
om ändrad lydelse av 6 § 2 och 3 mom. i 1946 års familjebidragsförordning.
Härvid förklarade föredragande departementschefen sig hava för avsikt att
uppdraga åt försvarets socialbyrå, som är tillsynsmyndighet enligt familjebidragsförordningen,
att verkställa utredning rörande grunderna för bestämmande
av familjebidrag åt värnpliktiga m. fl.; intill dess dylik utredning
kunnat verkställas borde dyrortsgrupperingen för familj epenningen bibehållas.
Riksdagen biföll i propositionen framlagt förslag att i fråga om kommunernas
hänförande till ortsgrupp skulle tillämpas den indelning i ortsgrupper,
som enligt 1935 års lag om folkpensionering var gällande vid utgången
av år 1947.
Försvarets socialbyrå erhöll våren 1947 i uppdrag att i samråd med socialstyrelsen
och, i den mån så befunnes erforderligt, jämväl med dåvarande statens
arbetsmarknadskommission verkställa förenämnda utredning. Yåren
1948 anmodades försvarets socialbyrå att vid fullgörande av uppdraget närmare
överväga jämväl de synpunkter, som i fråga om familjebidrag åt värn
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 36. 3
pliktiga framkommit i vissa remissyttranden över 1945 års försvarskommittés
betänkande.
Den 21 december 1948 avgav försvarets socialbyrå förslag i anledning av
de sålunda meddelade uppdragen. Över förslaget ha utlåtanden avgivits av
överbefälhavaren, efter försvarsgrenschefernas hörande, försvarets civilförvaltning,
försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd, kammarrätten,
socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Värmlands och
Norrbottens län, statskontoret samt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
varjämte yttranden inkommit från svenska stadsförbundet, svenska
landskommunernas förbund, landsorganisationen i Sverige, tjänstemännens
centralorganisation, riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges hantverks- och
småindustriorganisation samt svenska arbetsgivareföreningen.
Socialbyråns förslag.
Försvarets socialbyrå föreslår, att gällande dyrortsgruppering för familj epenningen
skall upphöra och familj epenningens maximibelopp alltså vara lika
inom samtliga kommuner i riket. I samband härmed föreslås att maximibeloppen
uppräknas med hänsyn till levnadskostnadsfördyringen, med utgångspunkt
från de nu inom ortsgrupp III fastställda beloppen. Enligt socialbyråns
förslag skall familjepenningen utgå högst med belopp, som framgå av följande
tablå:
koluran t |
kolumn 2 |
kolumn 3 |
3: 75 |
2: — |
1:50 |
Yttranden.
Socialbyråns förslag om slopandet av dyrortsgrupperingen har i allmänhet
icke föranlett till erinran i de avgivna remissyttrandena. Endast Svenska
arbetsgivareföreningen har motsatt sig förslaget i denna del. Föreningen har
ansett en dyrortsgruppering, anknuten till den allmänna statliga ortsindelningen,
vara ur flera synpunkter lämpligare och har härutinnan framhållit
följande. Familjepenningen vore tillkommen för att utgöra ersättning för ett
inkomstbortfall. De värnpliktigas civila inkomster inom flertalet näringsgrenar
varierade i viss omfattning efter dyrorterna, därvid den statliga dyrortsgrupperingen
direkt eller indirekt vore avgörande. Det vore därför naturligt och
lättvist, att även familjepenningen varierade inom ungefär samma gränser. På
frågan om dyrortsgrupperingens slopande kunde även anläggas statsfinansiella
synpunkter. Enär den övervägande delen av de värnpliktiga vore att hänföra
till de bägge nuvarande lägsta dyrortsgrupperna komme vid dyrortsgrupperingens
slopande det allmännas kostnader för familj ebidragsväsendet i fred att
betydligt öka.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 36.
Viss tveksamhet rörande lämpligheten av att i nuvarande läge slopa dyrortsgrupperingen,
och samtidigt uppräkna familj epenningens belopp har uttalats
av försvarets civilförvaltning. Försvarets upplysnings- och personalvårdsnämnd
har icke motsatt sig den av socialbyrån förordade ändringen
men har uttalat, att lösningen icke innebure full rättvisa, då skillnaderna i
fråga om livsmedelskostnader på olika orter inom landet ännu vore relativt
stora. Dessa skillnader har synts nämnden vara så betydande, att det borde
ifrågasättas, huruvida icke i vart fall familjepenningen enligt kolumn 1 borde
vara högre i Norrland än inom landet i övrigt.
Även socialbyråns förslag i fråga om familj epenningens maximibelopp har
av flertalet remissinstanser godtagits. Statskontoret har dock ansett sig icke
kunna tillstyrka de föreslagna beloppen. Såsom utgångspunkt vid beräkningen
av enhetliga maximibelopp bör enligt statskontorets mening tagas den för
respektive grupp av familjemedlemmar nu gällande familj epenningen i ortsgrupp
II. Nämnda belopp borde med hänsyn till levnadskostnadernas ökning
från år 1942 höjas med 10 % och utgå, enligt kolumn 1 med 3 kronor 30 öre,
enligt kolumn 2 med 1 krona 80 öre samt enligt kolumn 3 med 1 krona 30 öre.
Det kunde dock ifrågasättas, huruvida icke viss reduktion av beloppet enligt
kolumn 3 borde vidtagas.
I viss mån likartade synpunkter ha anförts av svenska arbetsgivareföreningen.
Föreningen har utformat ett förslag rörande familjepenning med
beaktande av den s. k. 4-procentsregeln för variationerna mellan ortsgrupperna,
enligt vilken maximibeloppen i ortsgrupp 5 ansetts böra utgöra 3 kronor 75
öre, 2 kronor 10 öre och 1 krona 45 öre.
Å andra sidan ha i vissa remissyttranden framförts förslag om i förhållande
till socialbyråns förslag högre familjepenning.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Vougt, har funnit de skäl
som anförts för ett slopande av den nuvarande dyrortsgrupperingen vara så
vägande att med föreslagen ändring av familj ebidragsförfattningarna i denna
del icke bör anstå.
Departementschefen anför vidare bland annat följande:
»Redan vid anmälan i årets statsverksproposition av medelsbehovet för budgetåret
1950/51 under försvarsgrenarnas anslag till familjebidrag anförde jag,
att starka skäl syntes tala för ett genomförande snarast möjligt av de av
socialbyrån förordade förbättringarna av familjebidragsförmånerna, men att
det av statsfinansiella skäl vore nödvändigt att begränsa kostnadsökningarna.
Jag förklarade emellertid min avsikt vara att senare under riksdagen förorda
förslag om förbättringar inom en kostnadsram av 1 miljon kronor. Försvarsgrenarnas
anslag till familjebidrag beräknades i enlighet härmed.
Socialbyrån har uppskattat kostnaderna för genomförandet av sina förslag
— omsatta på förhållandena under budgetåret 1947/48 — till i runt tal 1,5
miljon kronor. En inom försvarsdepartementet företagen utredning, därvid
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 86.
utgångspunkten varit det beräknade antalet tjänstgöringsdagar för värnpliktiga
under nästkommande budgetår, har givit vid handen att kostnadsökningen för
budgetåret vid genomförande av samtliga av socialbyrån förordade förslag
skulle komma att uppgå till i runt tal 2 miljoner kronor. Inom departementet
har numera företagits en utredning rörande de förbättringar i familj ebidragsavseende,
som för nästkommande budgetår skulle kunna rymmas inom ramen
för en kostnadsökning av omkring 1 miljon kronor.
Den i det föregående verkställda utredningen inom försvarsdepartementet
har givit vid handen, att inom ramen för en kostnadsökning under nästkommande
budgetår av omkring 1 miljon kronor det är möjligt att, med slopande
av dyrortsgrupperingen, genomföra en sådan förbättring av familjepenningen,
att dess maximibelopp kommer att utgöra 3 kronor 50 öre enligt kolumn 1,
1 krona 90 öre enligt kolumn 2 samt 1 krona 50 öre enligt kolumn 8. Detta
skulle innebära, att familj epenningen enligt kolumnerna 1 och 3 kommer att
höjas med 25 respektive 20 öre per dag utöver de belopp som för närvarande
utgå i ortsgrupp III, medan familj epenningen enligt kolumn 2 skulle fastställas
till nuvarande maximibelopp i nämnda ortsgrupp. En sådan avvägning av
den nu möjliga förbättringen finner jag för min del lämplig. Det må erinras, att
familj epenning enligt kolumnerna 1 och 3 i främsta rummet ifrågakommer för
värnpliktigs hustru och minderåriga barn, medan familjepenning enligt kolumn
2 ifrågakommer för vissa andra familjemedlemmar, företrädesvis föräldrar.»
Utskottet.
I propositionen har föreslagits, att dyrortsgrupperingen för familjepenningen
skall slopas samt att familjepenningens maximibelopp skall höjas utöver
vad som nu kan utgå. Kostnaderna härför, ävensom för vissa andra tilltänkta
reformer på förevarande område, har av departementschefen uppskattats till
i runt tal 2 miljoner kronor.
Departementschefen har i tidigare sammanhang uttalat, att starka skäl
talade för att förbättringar av familjebidragsförmånerna snarast möjligt genomfördes,
men att en begränsning av kostnadsökningen nödvändiggjordes av
statsfinansiella skäl. Med denna utgångspunkt har departementschefen nu
föreslagit förbättringar med avseende å familjepenningen inom en kostnadsram
av 1 miljon kronor. De föreslagna bestämmelserna i ämnet, vilka meddelats
i en från familj ebidragsf öro rdningen fristående författning, äro avsedda
att tillämpas endast under budgetåret 1950/51. Departementschefen har emellertid
i propositionen meddelat, att han räknar med, att slutligt förslag avseende
förändringar i familjebidragsförfattningarna skall kunna föreläggas
1951 års riksdag.
Mot ett slopande av dyrortsgrupperingen har utskottet, i likhet med flertalet
remissinstanser, ej funnit anledning till erinran. Redan genom att familjepenningens
maximibelopp enligt förslaget beräknats efter nu gällande högsta
ortsgrupp följer, att de ersättningstagare, som för närvarande uppbära familje
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 36.
penning enligt de lägre ortsgrupperna, komma i ett förbättrat ersättningsläge.
Härtill komma så de höjningar av själva beloppen, som i propositionen föreslagits.
Även om de sålunda föreslagna förbättringarna icke synas lämna full
kompensation för den ökning av levnadskostnaderna, som skett efter tillkomsten
av nu gällande bestämmelser i ämnet, anser utskottet dem dock vara
ägnade att i dagens läge kunna godtagas. Förevarande spörsmål är emellertid,
såsom av ovanstående framgår, föremål för departementschefens fortlöpande
uppmärksamhet.
Vid nu angivna ställningstagande kan utskottet ej tillstyrka bifall till motionerna.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte med avslag å motionerna I: 462 och II: 520
bifalla förevarande proposition nr 146 oförändrad.
Stockholm den 4 maj 1950.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Sten, Hallagård, Wistrand,
Nils Elowsson, Bengtson och Weiland;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Igelsbo, Nilsson i Göteborg,
Hagård, fröken Höjer, herrar Carlsson i Bakeröd, Andersson i Alfredshem,
Jansson i Hällefors och Odhe.
Stockholm 1950. K. L. Beckmans Boktryckeri.