Första lagutskottets utlåtande nr 4.
1
Nr 4.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändrad Igdelse av 3 § lagen den 29 maj
1931 (nr 157) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag,
fastställda i Danmark, Finland, Island eller
Norge.
Genom en den 29 december 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 12, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade
förslag till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § lagen den 29 maj 1931 (nr 157) om indrivning
i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island
eller Norge.
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 29 maj 1931 om indrivning i
Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller
Norge, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Nuvarande Igdelse.)
3 §•
I avseende --------
Influtet belopp översändes genom
rättsavdelningen eller länsstyrelsen
till den myndighet, som gjort framställningen.
(Föreslagen lydelse.)
3 §•
--allmänna medel.
Influtet belopp översändes till den
myndighet, som gjort framställningen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
I propositionen föreslås förenkling i redovisningen av medel som influtit
genom indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland,
Island eller Norge.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 1 avd. Nr 4—5.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 4.
I anslutning till eu den 10 februari 1931 mellan Sverige, Danmark, Finland,
Island och Norge avslutad konvention angående indrivning av underhållsbidrag
har den 29 maj 1931 utfärdats lag om indrivning i Sverige av
underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge (SFS
nr 157). Enligt 2 § nämnda lag skall framställning om erhållande av verkställighet
— i regel av vederbörande ministerium — göras hos utrikesdepartementets
rättsavdelning eller hos länsstyrelsen. Jämlikt 3 § andra stycket
skall genom indrivning i Sverige influtet belopp översändas genom rättsavdelningen
eller länsstyrelsen till den myndighet som gjort framställningen.
I en den 6 juli 1948 dagtecknad skrivelse har länsstyrelsen i Hallands län
anfört att sålunda gällande bestämmelser hindrade en utmätningsman, som
indrivit ett belopp, att översända detta direkt till vederbörande utländska
myndighet; i stället måste han översända det till länsstyrelsen, vars enda
åtgärd bleve att efter vederbörliga bokföringsåtgärder utanordna beloppet
till den utländska myndigheten. Eftersom dylika indrivningsärenden nu vore
ganska vanliga och visade en starkt stigande tendens, ville länsstyrelsen
framhålla önskvärdheten av att lagrummet ändrades på sådant sätt att
influtna belopp av utmätningsmännen kunde översändas direkt till den utländska
myndighet som gjort framställningen eller till någon av sagda
myndighet anvisad annan myndighet eller person.
Över länsstyrelsens framställning har inhämtats utlåtande av riksräkenskapsverket.
Riksräkenskapsverket har vid sitt yttrande i ärendet fogat yttranden
av länsstyrelserna i Malmöhus, Kristianstads, Göteborgs och Bohus,
Örebro, Värmlands och Norrbottens län. Samtliga hörda länsstyrelser ha tillstyrkt
lagändring i den av länsstyrelsen i Hallands län föreslagna riktningen.
För egen del har riksräkenskapsverket framhållit, att ämbetsverket icke
hade någon erinran att framställa mot att 3 § i 1931 års lag ändrades på
sådant sätt att influtna belopp av utmätningsman kunde redovisas direkt
till sökanden. Utmätningsmannens redovisning kunde därvid ske genom insättning
på riksbankens postgirokonto.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid lagrådsremissen
anfört följande.
»Förslaget innebär en förenkling, som med hänsyn till att ifrågavarande
indrivningsärenden äro jämförelsevis talrika ej är utan betydelse. Som riksräkenskapsverket
anfört förekommer dylik direkt redovisning i fråga om
böter som härstädes indrivits jämlikt lagen den 17 december 1948 om erkännande
och verkställighet i vissa fall av dom, som i brottmål meddelats
i Danmark eller Norge. Samma ordning tillämpas även i andra fall såsom
vid redovisning av medel som influtit enligt kungörelsen den 28 maj 1943
angående handräckning åt finsk myndighet i vissa beskattningsärenden.
Första lagutskottets utlåtande nr 4.
3
Något hinder att genomföra förenklingen möter ej med hänsyn till texten
i konventionen den 10 februari 1931, vilken blott föreskriver att influtet
belopp skall översändas till sökanden. På grund av det anförda anser jag
att den i 3 § lagen den 29 maj 1931 förekommande redovisningsregeln bör
ändras så, att den allenast föreskriver att influtet belopp skall översändas
till den myndighet som gjort framställning om verkställighet. Närmare föreskrifter
om redovisningsförfarandet kunna lämpligen meddelas i administrativ
ordning.»
Lagrådet har lämnat lagförslaget utan anmärkning.
Utskottet. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl.
Maj :ts förslag, får hemställa,
att förevarande proposition, nr 12, måtte bifallas av riksdagen.
Stockholm den 7 februari 1950.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Olofsson, Lodenius, Lindblom,
fru Sjöström-Bengtsson, herrar Cassel, John Wiktor Jonsson och Englund;
från andra kammaren: herrar Rylander, Olsson i Mellerud, Lindberg,
Johnsson i Stockholm, Landgren, Håstad och fröken Öberg.