8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

Nr 16.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckt motion
angående ändring av ordningen vid val till riksdagens
andra kammare.

Uti en inom första kammaren väckt, till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, nr 3, av herr Lindström hemställes, »att riksdagen måtte hos Kungl.
Maj :t anhålla, att förberedande åtgärder bli vidtagna i syfte att avskaffa
den proportionella metoden vid val till riksdagens andra kammare, så att
nämnda kammare kommer att väljas på grundval av majoritetsval i enmanskretsar,
varvid bostadsband icke skall tillämpas, och att riksdagen
vidare måtte hos Kungl. Maj :t hemställa om att förslag till lagstiftning föi
detta ändamål sedermera förelägges riksdagen».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.

I fråga om valsystemet och dess verkningar i vissa med Sverige jämförbara
främmande länder får utskottet hänvisa dels till en utredning, benämnd
»Majoritetsval och proport.ionalism», vilken finnes såsom bilaga
fogad till Kungl. Maj :ts proposition nr 194 till 1932 års riksdag, dels ock
till en inom utskottets kansli upprättad, till förevarande utlåtande såsom
bilaga fogad kompletterande PM i ämnet.

I debatten om valsättet ha såväl majoritetsvalsystemets som proportionalismens
anhängare utgått från en allmän demokratisk förutsättning innebärande,
att den opinion inom väljarkåren, som kommer till uttryck vid
röstavgivningen, bör bliva bestämmande för representationens sammansättning.
Proportionalisterna ha hållit före, att detta krav ej kan realiseras,
med mindre garantier skapas för att olika meningsgrupper bli representerade
något så när i förhållande till sitt röstetal. Majoritetsvalsystemets anhängare
ha icke ansett dylika garantier erforderliga. De ha visserligen erkänt,
att majoritetsvalsystemet i vissa fall kunde leda till uppenbar disproportion
mellan röststyrka och politisk representation, men de ha utgått
ifrån att differenserna i regel icke skulle bliva så betydande, att de motiverade
en proportionell valmetod. Särskilt har det betonats, att majoritetsvalsprincipen
framtvingade bildandet av stora partier, som kunde bilda
underlag för starka regeringar; redan bland väljarna uppstode en majoritetsbildning,
som enligt systemets natur i förstärkt form komme att föreligga
i representationen; oppositionen bleve visserligen underrepresenterad,
men detta vore av mindre betydelse, då dess egentliga uppgift vore att
genom vaksam kritik öva kontroll på majoriteten.

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

9

Efter det proportionella valsystemets införande i Sverige år 1909 har även
här vid vissa tillfällen tanken på en återgång till det tidigare tillämpade
majoritetsvalsystemet framförts i riksdagen. Sålunda väcktes där motioner
i frågan åren 1925—1928, 1930 och 1941. Motionerna avstyrktes dock samtliga
av konstitutionsutskottet (uti. 1925/10, 1926/18, 1927/9, 1928/29, 1930/20,
1941/17) samt avslogos av riksdagen med betydande majoriteter. Här må
vidare erinras om att 1949 års riksdag i skrivelse (nr 208) till Kungl. Maj:t
hemställt om utredning av frågan om reformering av det proportionella
valsystemet samt att riksdagen härvid hänvisat till konstitutionsutskottets
av densamma godkända utlåtande (nr 20) i ämnet, däri inledningsvis bl. a.
framhållits, att- enighet i stort sett rådde hos oss om att valsystemet borde
vara proportionellt och att därför tanken på en återgång till det tidigare tilllämpade
systemet med majoritetsval saknade aktualitet. Den begärda utredningen
har numera igångsatts genom sakkunniga, tillkallade inom justitiedepartementet.

Utskottet, som delar den uppfattning vilken riksdagen sålunda så sent
som föregående år uttalat i den i motionen väckta frågan, får under hänvisning
härtill samt till den i föregående stycke omnämnda utredningen om
det proportionella valsystemet, hemställa,

att förevarande motion ej måtte till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 4 maj 1950.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN.

Närvarande

från första kammaren: herrar Jones Erik Andersson, Karl August
Johanson, Elmgren, Herlitz, Lindén*, Gustav Emil Andersson, Arrhén*,
Weiland*, Damström* och Georg Pettersson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård, Swedberg*,
Spångberg, Nolin, Jonsson i Haverö*, Nordkvist, Gustafsson i Bogla*,
fru Svedberg och herr Häckner.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Karl August Johanson och Elmgren.

2 — Rihang till riksdagens protokoll 1950. 5 samt. 2 avd. Nr 14 —16.

10

Konstitutionsutskottets utlåtande Itp IG.

ftilaga.

P. M.

med uppgifter om valsystemet och de senaste politiska valen i Frankrike,
Italien, Yästtyskland och Storbritannien.*

Under tiden före det sista världskriget tillämpades i Frankrike vid valen
till deputeradekammaren majoritetsval i enmansvalkretsar, varvid det för
att en kandidat skulle bli våld i första omgången fordrades att denne erhöll
majoritet av samtliga avgivna röster. Uppnådde ingen kandidat sådan majoritet,
föranstaltades en andra valomgång, vid vilken endast relativ majoritet
var erforderlig, De tre efter krigets slut framträdande ledande partierna -MRP, socialisterna och kommunisterna — förordade alla en övergång till
ett konsekvent proportionellt valsystem; som främsta förespråkare för ett
bibehållande av den äldre valmetoden uppträdde det nu försvagade radikalsocialistiska
partiet. Den första vallagen, utfärdad 1945 av de Guld le’s provisoriska
regering och avseende valen till den konstituerande församlingen,
tillmötesgick endast delvis de ledande partiernas önskemål: den proportionella
valmetoden accepterades, men valkretsarna gjordes så små att
någon fullständig »proportionell rättvisa» icke uppnåddes. I den konstituerande
församlingen fullföljdes sedan diskussionen om valmetoden med stor
intensitet. En råd av olika partitaktiska hänsyn inspirerade ändringsförslag
framlades, men den i oktober 1946 slutligen antagna vallagen är av i huvudsak
samma innebörd som den första. Vid val till vad som enligt den nya författningen
kallas nationalförsamlingen skall sålunda tillämpas en proportionell
valmetod i kretsar, inom vilka utses från 2 till 11 medlemmar av
församlingen.

Valmetodens innebörd kan belysas genom följande resultat, avseende det
egentliga Frankrike, av valen till nationalförsamlingen den 10 november
1946:

% av hela

Röster

Röster

antalet

Mandat

per

röster

mandat

Kommunister och därmed allierade

5 489 000

28,6

166

33 100

MRP ..... .... ....

5 058 000

26,4

158

32 000

Socialister och därmed allierade

8 432 000

17,9

90

38 100

Konservativa grupper
Radikalsocialister och andra center-

2 466 000

12,8

70

35 200

grupper ........................

2 381 000

12,4

55

43 300

Gaullister ........................

313 000

1 ,(i

5

62 600

Den i Italien efter fascismens fall antagna författningen av den 27 december
1947 innehåller inga allmänna principer om valsystemet vid de politiska

De anförda valsiffrorna grunda sig delvis på icke officiellt material.

Konst itntiöiisntskvltets utlåtande n f~1 3.

11

valen. Bestämmelser härom återfinnas i 1948 Ars lagar om valen till senaten
och till deputeradekammaren. Systemet vid val av senatorer, vilket ursprungligen
var tänkt som majoritetsval i enmansvalkretsar, har blivit eu
egendomlig hybrid mellan en dylik ordning och proportionella val; om en
kandidat har erhållit minst 65 % av de avgivna rösterna tillämpas dén förra
irietoden men eljest den senare. För valen till deputeradekammaren gäller
däremot det proportionella valsystemet. Med bortseende från den folkfattiga
Aostadalen som endast väljer en deputerad, utsågos vid de Senaste valen
den 18 april 1948 mellan 5 och 87 eller i genomsnitt 19 deputerade per valkrets.
Dessa val utföllo sålunda:

% av hela

Röster

Röster

antaiet

Mande t

per

röster

mandat

Kristliga demokrater

12 711 000

48,r.

307

41 400

Folkfronten

8137 000

31,o

182

44 700

Saragat (Social, enhetspartiet)

1 858 000

5,K

33 ''

56 300

Nationella blocket

1 004 000

3,8

18

55 800

Monark ister

729 000

2,8

14

52 100

Republik, partiet

652 000

2,5

9

72 400

Italienska sociala rörelsen

527 000

2,0

6

87 800

Övriga ...... . ............

598 000

2,3

5

119 600

Vad Tyskland beträffar, gällde vid riksdagsvalen under Wéimar-tiden
ett genomfört proportionellt system. Det efter kriget år 1948 på de Västallierade
ockupationsmakternas initiativ sammankallade s. k; parlamentariska
rådet — med främsta uppgift att utarbeta en ny författning för Västtyskland
— skulle även utforma en lag för val till den förutvarande riksdagens
motsvarighet, förbundsdagen. Härvid visade det sig att av de två
största partierna önskade socialdemokraterna bibehålla den proportionella
metoden medan den kristligt demokratiska unionen förordade ett inajoritetsvalsysteni.
Den slutliga lösningen blev ett slags kompromiss, vars koncessioner
åt majoritelsvalsprincipen ytterligare utvidgades genom ockupationsmakternas
ingripande. Enligt den i juni 1949 antagna vallagen för den
västtyska förbundsrepubliken fördelas mandaten i första hand på de olika
delstaterna i förhållande till dessas folkmängd. Inom delstaterna uppdelas
sedan mandaten dels på enmansvalkretsar, dels på eu för hela delstaten
gemensam lista i en ungefärlig proportion 60 40. Den som inom enmans valkretsarna

uppnår relativ majoritet blir vald. Vid fördelningen av platserna
på delstatslistorna sammanräknas först alla på varje parti avgivna
röster inom vederbörande delstat, och de till buds stående platserna fördelas
på partierna eller proportionell metod, varvid dock de mandat, som
partierna redan erhållit genom valen i enmansvalkretsar, frånräknas. För
att över huvud tagel tilldelas mandat på delstatslista måste ett parti ha
minst 5 procent av rösterna.

De nedan återgivna uppgifterna från förbundsdagsvalet den 15 augusti
1949 synas dock närmast tyda på att skillnaderna mellan detta blandade
valsystem och ett vanligt proportionellt system inte är alltför betydande, i
varje fall när det gäller mandatfördelningen. 1 stor utsträckning uppställde
vidare partierna samma kandidater i enmansvalkretsarna som på delstatslistorna.

12

Konstitutionsutskottets utlåtande nr 16.

% av hela

Röster

Röster

antalet

röster

Mandat

per

mandat

Kristliga demokraterna

7 358 000

31,8

139

52 900

Socialdemokraterna

6 932 000

29,9

131

52 900

Liberaldemokraterna

2 789 000

12,1

52

53 600

Kommunisterna

1 360 000

5,9

15

90 700

Tyska partiet

940 000

4,1

17

55 300

Centrum .......................

727 000

3,1

10

72 700

Bayerska partiet ................

987 000

4,3

17

58 000

Återuppbyggnadspartiet i Bayern

682 000

2,9

12

56 800

Övriga

1 351 000

5,8

9

150 100

1 Storbritannien genomfördes före det senaste parlamentsvalet inom
majoritetsvalsystemets ram en teknisk reform i fråga om valkretsindelningen
med syfte att uppnå större likformighet mellan kretsarna. Vidare
borttogs den rätt till dubbelröstning, som förut tillkommit vissa universitetsutbildade
personer och vissa rörelseidkare.

Valet till brittiska underhuset den 23 februari 1950 gav följande resultat.

Röster

% av bela
antalet

Mandat

Röster

per

Arbetarpartiet ..............

13 332 000

röster

46,4

315

mandat

42 300

Konservativa

12 477 000

43,4

297

42 000

Liberaler ..................

2 619 000

9,1

9

291 000

Irländska nationalister

93 000

0,3

2

46 500

Oberoende ................

112 000

0,4

1

112 000

Kommunister ..............

92 000

0,3

—*

—

Iduns tryckeri, Esselte AB. Stockholm 1960
016505