10
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
Nr 7.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet till kronan.
I en till riksdagen den 29 december 1949 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 30, angående befrielse i vissa fall från betalningsskyldighet
till kronan har Kungl. Maj :t under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag föreslagit riksdagen
att bifalla de under punkterna 1—3 här nedan omförmälda förslag, om
vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.
Beträffande utredningen i dessa ärenden får utskottet, i den mån ej därför
närmare redogöres i det följande, hänvisa till statsrådsprotokollet.
1 :o.
Enligt arrendekontrakt den 23 september 1934 upplät Kungl. Maj:t och
kronan till Lars Erik Eriksson på arrende från den 14 mars 1935 till den
14 mars 1945 arrendelotten Kallön å kronoparken Högskogen i Bälinge socken
mot en årlig avgäld av 300 kronor. Arrendekontraktet förnyades sedermera
för ett år i sänder intill den 14 mars 1949 och arrendeavgälden höjdes
till 350 kronor från och med den 14 mars 1946. Vid laga av- och tillträdessyn
den 24 november 1948 å arrendelotten påfördes Eriksson, efter avdrag
av honom tillerkänd ersättning å 552 kronor, ett bristbelopp å 2 237 kronor
40 öre för ökad husröta.
I en av domänstyrelsen med eget yttrande den 24 november 1949 överlämnad
skrift har Eriksson anhållit, att kronans förenämnda fordran måtte
avskrivas, enär han vore medellös.
Vederbörande landsfiskal har på framställning av domänstyrelsen verkställt
utredning i ärendet. Av utredningen framgår, bland annat, att Eriksson
och hans hustru, födda år 1882 resp. 1876, sakna tillgångar samt att Eriksson
på grund av ålder och invaliditet är oförmögen till sådant arbete, som
kan erbjudas i hemorten.
Domänstyrelsen och statskontoret biträda Erikssons framställning.
Departementschefen tillstyrker likaledes, att Eriksson skall befrias från
skyldigheten att till kronan utgiva det honom påförda bristbeloppet.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot förevarande framställning
och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att Erikssons skuld till kronan
å 2 237 kronor 40 öre för ökad husröta avskrives.
,/ordbruksutskottets utlåtande nr 7.
2:o.
11
Enligt arrendekontrakt den 10 mars 1932 upplät Kungl. Maj :t och kronan
arrendegården Krogstorp under kronoegendomen 3^ mantal Munstorp
i Skånings-Åsaka och Istrums socknar till den 14 mars 1937 till Knut Larsson
mot ett årligt arrende av 650 kronor och under villkor bland annat, att
arrendatorn skulle svara för erläggandet av alla från egendomen utgående
skatter och onera, utom fastighetsskatten. För fullgörandet av Knut Larssons
skyldigheter enligt arrendekontraktet tecknades borgen av makarna
J. W. Larsson och Amanda Larsson i Krogstorp.
Genom utslag den 12 januari 1939 förpliktade Skånings och Valle tingslags
häradsrätt Knut Larsson och hans borgensmän att gemensamt eller
vilkendera bäst gälda gitte till Kungl. Maj :t och kronan utgiva arrendeavgift
för tiden 14 mars 1935—14 mars 1937 ävensom av kronan förskjuten
vägskatt med sammanlagt 1 415 kronor 17 öre jämte sex procent ränta å
650 kronor från den 14 mars 1936 och å 650 kronor från den 14 mars 1937
samt fem procent ränta å 115 kronor 17 öre från den 19 december 1938,
allt tills betalning skedde. Svarandena skulle likaledes solidariskt ersätta
kronans rättegångskostnader med sammanlagt 39 kronor 50 öre.
I en av domänshjrelscn jämte eget yttrande den 2 juli 1949 överlämnad
ansökan har Knut Larsson anhållit, att han måtte befrias från all vidare
betalningsskyldighet på grund av förenämnda utslag mot det att han till
domänstyrelsen kontant inbetalade ett belopp av 300 kronor. Knut Larsson
bär därvid anfört, hland annat, att han själv icke haft någon som helst nvUta
av ifrågavarande arrendeavtal. Han hade nämligen av obetänksamhet ingått
detta för att hjälpa en broder, som dittills brukat egendomen men vid tillfället
varit försatt i konkurs.
Av handlingarna i ärendet framgår, att såväl Knut Larsson som J. W.
Larsson och Amanda Larsson vid upprepade utmätningsförsök befunnits
sakna utmätningsbara tillgångar. J. W. Larsson har numera avlidit. Knut
Larsson, som är född år 1911, är för närvarande anställd såsom hotellvaktmästare
i Lidköping. För år 1948 uppgick hans inkomst av tjänst till 5 020
kronor. Han är gift och har i äktenskapet två barn, födda år 1937 och år
1944.
Domänstyrelsen och statskontoret tillstyrka framställningen.
Departementschefen anför.
»Vad i ärendet förekommit synes giva vid handen, att utsikterna att av
Knut Larsson eller borgensmannen Amanda Larsson erhålla full likvid för
kronans ifrågavarande fordran äro synnerligen ringa. Vid sådant förhållande
tillstyrker jag i likhet med statskontoret domänstyrelsens framställning,
att såsom full betalning för kronans fordran hos Knut Larsson skall godtagas
ett belopp av 300 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
den tid, inom vilken betalningen skall ha fullgjorts.»
12
./ordbruksutskottets utlåtande nr 7.
Utskottet biträder Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att Knut Larsson befrias från
den betalningsskyldighet till kronan, som åligger honom enligt
Skånings och Valle tingslags häradsrätts förut omförmälda
utslag den 12 januari 1939, under förutsättning att
han inom tid, som Kungl. Maj :t bestämmer, till domänverket
inbetalar ett belopp av 300 kronor.
3:o.
År 1927 inköpte Carl Hanson, Tierp, såsom innehavare av firman Tierps
såg och kvarn, Carl Hanson, av staten virke för eu sammanlagd köpeskilling
av 18 599 kronor 45 öre att betalas senast den 15 augusti 1928. För gäldande
av köpeskillingen ingingo direktören Axel Strömdahl och köpmannen E. F.
Ericson, båda i Stockholm, solidarisk proprieborgen.
I proposition nr 107 till 1938 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t riksdagen
medgiva, att envar av Strömdahl och Ericson finge befrias från vidare
betalningsskyldighet till kronan på grund av sin borgen för ifrågavarande
virkesköp under förutsättning att han till statsverket inbetalade ett
belopp av 2 564 kronor. Å köpeskillingen återstod vid propositionens framläggande
såsom oguldet ett belopp av 16 235 kronor 30 öre jämte ränta och
ersättning för lagsökningskostnader.
Sedan riksdagen (skr. nr 138/1938) anmält, att riksdagen bifallit propositionen,
lörordnade Kungl. Maj :t den 8 april 1938 bland annat, att beslutet
skulle meddelas domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse.
I skrivelse den 24 november 1949 har domänstijrelsen upplyst, att Strömdahl,
som numera avlidit, erlagt det sålunda bestämda beloppet, 2 564 kronor,
samt att Ericson sökt fullgöra sin betalningsskyldighet genom avbetalningar,
vilka de senaste åren uppgått till högst 80 kronor per år, men att
för Ericson ännu återstode oguldet ett belopp av 1 919 kronor.
Med nyssnämnda skrivelse har domänstyrelsen vidare överlämnat dels en
skrift från Ericson med anhållan om befrielse från vidare betalningsskyldighet
på grund av hans borgensförbindelse, dels en ansökning av huvudgäldenären
Hanson, vari denne anhållit om befrielse från sin betalningsskyldighet
mot det att han kontant till kronan erlade 150 kronor.
Av handlingarna i ärendet framgår, att Ericson, som är nära 60 år gammal
och gift, åtnjuter pension från Svenska lantmännens riksförbund med
330 kronor i månaden, varjämte han för närvarande har en tillfällig inkomst
av 300 kronor månatligen. Hanson, som är född 1882, bär en lön av 5 880
kronor om året såsom disponent vid Aktiebolaget Veni läskedrycksmaskin i
Stockholm. Han är gift och har fyra barn, det yngsta 20 år gammalt. Barnen
äro delvis beroende av fadern för sin försörjning.
Domänstyrelsen tillstyrker framställningen.
Statskontoret anser däremot, att utredningen icke motiverar en så omfattande
nedsättning av ersättningsskyldigheten, men föreslår, att Kungl.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 7.
13
Maj :t skall inhämta riksdagens bemyndigande att såsom full likvid godtaga
det belopp, som efter förnyad utredning kan befinnas skäligt.
Departementschefen anför.
»Såsom domänstyrelsen anfört synes det icke finnas någon utsikt att utfå
kronans hela resterande fordran hos Ericson och Hanson. Med hänsyn härtill
anser jag mig böra i princip biträda styrelsens hemställan, att nämnda
gäldenärer mot kontant inbetalning till styrelsen av visst mindre belopp skola
befrias från vidare ersättningsskyldighet i anledning av ifrågavarande virkesköp.
På grund av de i ärendet lämnade uppgifterna angående Ericsons
och Hansons ekonomiska förhållanden kan jag dock icke tillstyrka, att
detta belopp skall sättas så lågt, som domänstyrelsen föreslagit. Jag är emellertid
icke beredd att ange vad som i detta hänseende kan anses såsom skäligt,
innan ytterligare utredning verkställts i ärendet. I likhet med statskontoret
anser jag därför, att Kungl. Maj :t bör inhämta riksdagens bemyndigande
att såsom full likvid för ifrågavarande fordran godtaga det belopp,
som Kungl. Maj :t efter förnyad utredning kan finna skäligt. Det torde även
få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma den tid, inom vilken betalningen
skall ha fullgjorts.»
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts framställning och hemställer alltså,
att riksdagen må medgiva, att Ericson och Hanson befrias
från vidare betalningsskyldighet till kronan i anledning av
ifrågavarande virkesköp under förutsättning att till domänverket
inom tid, vilken Kungl. Mai :t bestämmer, inbetalas
det belopp som Kungl. Maj :t kan finna skäligt.
Stockholm den 28 februari 1950.
På jordbruksutskottets vägnar:
ALLAN ANDERSSON.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Anderberg, Svedberg, Carl Sundberg,
Jon Jonsson, Henry Johansson, Bertil Andersson*, Lars Andersson*, Isaksson
och Hugo Osvald*; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i
Kastanj egården, Jacobson i Vilhelmina, Antby, Andersson i Hyssna, Haeggblom,
Jonsson i Järvsand och Ahlsten, fru Eriksson i Hallstahammar samt
herr Svensson i Vä.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.