Jordbruksutskottets utlåtande nr 5.
1
Nr 5.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 1 och
5 §§ förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande
av smittsamma sjukdomar hos bin, m. m.
I en till riksdagen den 13 januari 1950 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 28, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma
dag föreslagit riksdagen att
dels antaga vid propositionen fogat förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande
av smittsamma sjukdomar hos bin,
dels å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln till Bidrag
till upplysnings- och undervisningsverksamhet rörande biodling anvisa
ett anslag av 15 000 kronor.
Ifrågavarande författningsförslag'' lyder sålunda.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen
den 15 mars 1946 (nr 81) om bekämpande av smittsamma
sjukdomar hos bin.
Härigenom förordnas, att 1 och 5 §§ förordningen den 15 mars 1946 om
bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin skola erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
1 §•
Denna förordning — —• — och nosemasjuka.
På framställning av länsstyrelse eller av lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök må Kungl. Maj :t besluta, att förordningen helt eller delvis
skall lända till efterrättelse jämväl i fråga om annan smittsam sjukdom hos
bin än i första stycket nämnts.
5 §•
Har tillsyningsman —---sjukdomens art.
Finner tillsyningsman — — —— nödiga åtgärder.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 5—7.
2
Jordbruksutsk.ottets utlåtande nr 5.
Föreskrift om bisamhälles förintande må icke meddelas utan att medgivande
därtill inhämtats från lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök.
Sådant medgivande erfordras dock ej, där innehavaren av bisamhället
samtyckt till dess förintande eller då fråga är om bisamhälle, som
tagit bostad i annat föremål än därtill avsedd bibostad, och den skada, som
uppkommer genom förintandet, är ringa.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1950.
Den 19 september 1945 uppdrog Kungl. Maj :t åt lantbrukshögskolan och
statens växtskyddsanstalt att gemensamt verkställa utredning och avgiva
förslag rörande ordnandet av undervisningen samt forsknings- och försöksverksamheten
på biodlingens område.
Till fullföljd av uppdraget utsågo högskolestyrelsen och växtskyddsanstaltens
styrelse två utredningsmän var. Högskolestyrelsen utsåg föreståndaren
för husdjursförsöksanstalten, professorn Nils Olsson och professorn
i systematisk botanik och ärftlighetslära vid högskolan Göte Turesson samt
växtskyddsanstaltens styrelse föreståndaren för anstaltens zoologiska avdelning,
fil. lic. Olof Ahlberg och sekreteraren i lantbruksakademien professorn
Robert Torsell. Sedan utredningsarbetet påbörjats, tillkallade styrelserna
gemensamt ytterligare en utredningsman, nämligen ordföranden i Sveriges
biodlares riksförbund, folkskolläraren Harry Petrén i Nol. Utredningsmännen
antogo benämningen 1945 års biodlingsutredning.
Utredningen avgav den 1 maj 1948 till styrelserna betänkande med förslag
angående ordnandet av undervisningen samt forsknings- och försöksverksamheten
på biodlingens område. Högskolestyrelsen har därefter med
skrivelse den 19 maj 1949 till Kungl. Maj :t överlämnat utredningens förslag
samt yttranden i ärendet från lantbrukshögskolans lärarråd ävensom lantbrukshögskolans
och statens lantbruksförsöks försökskollegium. Vidare har
växtskyddsanstaltens styrelse, som icke till alla delar kunnat ansluta sig till
vad högskolestyrelsen anfört, avgivit särskilt yttrande, som inkommit till
jordbruksdepartementet den 2 juni 1949.
Sveriges biodlares riksförbund har därefter i skrivelse den 28 november
1949 gjort framställning om anvisande av medel för utbildning av tillsyningsmän
för bekämpande av bisjukdomar.
Sammanfattning av utredningens och styrelsernas förslag.
Utredningen framlägger förslag beträffande ordnandet av dels undervisnings-
och upplysningsverksamheten, dels forsknings- och försöksverksamheten
på biodlingens område. I fråga om undervisningen föreslås att en
omfattande kursverksamhet skall anordnas. Kurser böra anordnas såväl
J ordbruksutskottets utlåtande nr 5.
3
för aktiva biodlare som för instruktörer och tillsyningsmän för bekämpande
av bisjukdomar. Denna undervisnings- och upplysningsverksamhet bör omhänderhavas
av Sveriges biodlares riksförbund. Kostnaderna för densamma
beräknas till omkring 70 000 kronor per år. Därav böra omkring 32 000
kronor bestridas av allmänna medel, huvudsakligen i form av bidrag till
förbundet. Återstoden av kostnaderna bör bäras av förbundet och dess underavdelningar.
Utredningen betonar vidare önskvärdheten av att undervisningen i biodling
vid lantbruksundervisningsanstalterna skall få en mera framträdande
plats än vad hittills varit fallet. Vid varje sådan anstalt bör finnas en
bigård. Vidare böra teoretiskt-praktiska kurser i biodling anordnas vid lantbrukshögskolan
samt i Alnarp för att göra blivande lärare förtrogna med
biodling. i J
I nu angivna delar ha såväl styrelsen för lantbrukshögskolan och statens
lantbruksförsök som styrelsen för statens växtskyddsanstalt helt biträtt utredningens
förslag.
Beträffande ordnandet av forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens
område framlägger utredningen två alternativ, betecknade alternativ
I och alternativ II. Enligt alternativ 1 bör forsknings- och försöksverksamheten
beträffande allmän biodling bedrivas vid husdjursförsöksanstalten
i Ultuna. Den där redan påbörjade försöksverksamheten på detta område
skulle alltså fortsättas och utvidgas. Den verksamhet avseende binas sjukdomar
in. in., som för närvarande bedrives vid växtskyddsanstalten, bör
fortfarande vara ansluten till denna anstalt. Forskningen rörande binas utnyttjande
för kulturväxternas pollinering föreslås ansluten till forskningen
i lantbrukszoologi vid institutionen för växtsjukdomslära vid lantbrukshögskolan.
Enligt alternativ II bör hela ifrågavarande forsknings- och försöksverksamhet
utgöra en organisatorisk enhet, anknuten till någon försöksinstitution
på lantbrukets område. Verksamheten bör sammanhållas administrativt
inom en institution och under gemensam ledning. Även i lokalt
avseende bör verksamheten så långt möjligt hållas samlad. Som förläggningsplats
för verksamheten förordas husdjursförsöksanstalten i Ultuna.
Av de sakkunniga förorda herrar Olsson och Turesson alternativ I samt
herrar Ahlberg och Torssell alternativ II. Herr Petrén anser organisationsfrågan
kunna lösas tillfredsställande enligt båda alternativen men föredrager
alternativ II, enär detta innebär en centralisering av verksamheten och
giver de bästa möjligheterna att uppehålla kontakten med den praktiska
biodlingen.
I organisationsfrågan har lantbrukshögskolans styrelse anslutit sig till ett
av högskolans lärarråd framlagt förslag. Enligt detta bör verksamheten organiseras
i överensstämmelse med utredningens alternativ II med den avvikelsen
att forskningen rörande binas verksamhet som pollenöverförare bör
anknytas till högskolans institution för växtsjukdomslära. Växtskyddsanstaltens
styrelse anser, att sistnämnda forskningsgren bör anknytas icke till
institutionen för växtsjukdomslära utan till högskolans institution för växt
-
4 Jordbruksutskottets utlåtande nr o.
odlingslära, men delar i övrigt högskolestyrelsens uppfattning i organisationsfrågan.
Rörande de närmare detaljerna i förslagen torde utskottet få hänvisa till
den redogörelse härför, som lämnats å s. 5—22 i propositionen.
Framställningen från Sveriges biodlares riksförbund.
I sin skrivelse den 28 november 1949 framhåller förbundet, att dess verksamhet
för utbildning av nya och fortbildning av äldre tillsyningsmän för
bekämpande av smittsamma bisjukdomar varit i det närmaste nedlagd från
och med år 1946, främst på grund av att medel saknats. Sedan utbildningen
upphörde, ha emellertid tillkommit omkring 300 nya tillsyningsmän. Dessa
uppfylla endast i undantagsfall de uppställda kompetenskraven. Då förordningen
om bekämpande av bisjukdomar äger obligatorisk karaktär samt en
betydande del av tillsyningsmännens arbete gäller bigårdar, vilkas ägare
icke äro anslutna till förbundet, anser förbundet det motiverat att staten
och icke en enskild organisation skall bekosta utbildningen av tillsyningsmännen.
Förbundet anhåller därför, att för vartdera av åren 1950 och 1951 ett
anslag å 8 000 kronor skall ställas till förfogande för sådan utbildningsverksamhet.
Departementschefen.
»Vad i betänkandet anföres angående biodlingens betydelse giver enligt
min mening klart vid handen att det, framför allt ur jordbrukets och trädgårdsnäringens
synpunkt, är av stor vikt att biodlingen bibehålies och vinner
ökad utbredning. Det är för detta ändamål angeläget, att allt vidare
kretsar på landsbygden skola få förbättrade kunskaper om förutsättningarna
för biodlingen och dennas bedrivande. Likaså är det önskvärt att de
problem, som sammanhänga med biodlingen och binas medverkan vid växternas
pollinering, skola upptagas till behandling i forsknings- och försöksverksamheten
i större utsträckning än vad för närvarande är fallet.
Vad undervisnings- och upplysningsverksamheten angår innebär det nu
framlagda förslaget i stort sett, att denna skall omhänderhavas av Sveriges
biodlares riksförbund mot visst statsbidrag. Mot denna ståndpunkt har jag
intet att erinra. Förbundet torde med hänsyn till sin anslutning bland biodlarna
och till den sakkunskap, som finnes inom förbundet, vara den
organisation, som är bäst lämpad för ändamålet. I betraktande av verksamhetens
betydelse ur det allmännas synpunkt finner jag det likaså skäligt, att
förbundet skall erhålla statsbidrag till densamma. Anmärkas må att detta
ståndpunktstagande givetvis ej utesluter att undervisning och upplysning
beträffande biodling kan komma att bedrivas även av andra, exempelvis av
vissa hushållningssällskap inom ramen för deras allmänna arbete för främjande
av jordbruket och dess binäringar.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 5.
5
I utredningen har skisserats ett omfattande program för riksförbundets
undervisnings- och upplysningsverksamhet. Detta program upptager, vid
sidan av en mera allmän och direkt på de enskilda biodlarna inriktad verksamhet,
utbildning av instruktörer och tillsyningsmän för bekämpande av
vissa bisjukdomar. Vidare föreslås tillsättande av särskilda länstillsyningsmän
för övervakande och samordnande av tillsyningsmännens arbete ävensom
inrättande av en rikskonsulentbefattning.
För min del finner jag det dock icke påkallat att statsmakterna skola
direkt engagera sig i utformningen av förbundets verksamhet i så hög grad
som utredningsmännen synas ha avsett.
Vad som är mest angeläget ur det allmännas synpunkt är enligt min mening
den undervisnings- och upplysningsverksamhet, som skall rikta sig
direkt till biodlarna, ävensom utbildandet av tillsyningsmän för bekämpande
av bisjukdomarna. De nu nämnda verksamhetsgrenarna synas även böra
stödjas med statsbidrag. Däremot är jag icke beredd att tillstyrka, att befattningar
som länstillsyningsmän och en tjänst som rikskonsulent skola inrättas
med bidrag av allmänna medel.
Det statliga stödet till förstnämnda verksamhetsgrenar synes lämpligen
böra lämnas på det sättet att ett visst belopp av allmänna medel får utgå som
bidrag till förbundet för dess ifrågavarande verksamhet. Kungl. Maj :t eller,
efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, lantbruksstyrelsen torde därvid böra äga
att som villkor för bidrag meddela föreskrifter angående den omfattning, i
vilken förbundet skall bedriva dylik verksamhet, ävensom att kontrollera
att villkoren uppfyllts. Att härutöver införa bestämmelser om statligt inflytande
över förbundets verksamhet synes icke påkallat.
Bidraget synes lämpligen för nästa budgetår böra bestämmas till 15 000
kronor. Jag förutsätter härvid att det nu utgående statsbidraget å 6 000 kronor
till biskötselns främjande skall upphöra att utgå ävensom att med uppbärande
av bidraget skall följa skyldighet att anordna kurser för utbildande
av tillsyningsmän. Något särskilt anslag av statsmedel till dessa kurser torde
alltså icke böra lämnas.
De synpunkter, som utredningen anlagt på undervisningen i biodling vid
lantbruksundervisningsanstalterna, synas i och för sig beaktansvärda. Såvitt
angår de lägre lantbruksundervisningsanstalterna torde det i första
hand få ankomma på lantbruksstyrelsen att verka för det ökade hänsynstagande
till undervisningen i biodling, som i praktiken kan befinnas möjligt.
Likaså torde det få ankomma på styrelserna för lantbrukshögskolan
respektive för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut att överväga,
huruvida någon kurs i biodling kan inläggas i utbildningen vid högskolan
respektive vid institutet.
Vad angår forsknings- och försöksverksamheten på biodlingens område
ha meningarna varit delade, när det gällt att taga ställning till frågan, huru
detta arbete bör organiseras. För min del ansluter jag mig till den ståndpunkt
som kommit till uttryck i utredningens alternativ II, nämligen att
6
Jordbruksutskottets utlåtande nr -5.
hela forsknings- och försöksverksamheten med bin bör sammanföras administrativt
inom en institution under en gemensam föreståndare samt, såvitt
möjligt, hållas samlad även i lokalt avseende. Avgörande för detta mitt ställningstagande
har varit dels det påtagliga sambandet mellan de olika grenarna
av ifrågavarande verksamhet, dels det förhållandet att ett dylikt
sammanförande synes giva de största möjligheterna att hålla nere kostnaderna
för verksamheten och effektivt utnyttja de tillgängliga resurserna.
Den lämpligaste förläggningsplatsen torde, såsom företrädarna för alternativ
II uttalat, vara statens husdjursförsök i Ultuna.
Den av mig nu förordade organisationen innebär bland annat, att statens
husdjursförsök skola övertaga den befattning med bekämpandet av smittsamma
sjukdomar hos bin, som enligt förordningen den 15 mars 1946 (nr
81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin ankommer på statens
växtskyddsanstalt. Sagda förordning torde följaktligen böra ändras. Inom
departementet har i anledning härav upprättats ett förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 1 och 5 § § nyssnämnda förordning. Förslaget
torde få föreläggas riksdagen till antagande. Härjämte böra vissa ändringar
vidtagas i kungörelsen den 15 mars 1946 (nr 82) angående tillämpning av
sagda förordning. Sistnämnda fråga torde jag senare få anmäla för Kungl.
Maj :t.
Den personal, som nu är tillgänglig för forsknings- och försöksverksamheten
på ifrågavarande område, är till stor del sysselsatt med det löpande
arbetet för bekämpande av bisjukdomarna. En viss förstärkning av densamma
synes därför önskvärd. I nuvarande läge anser jag mig visserligen ej
böra föreslå åtgärder, vilka innebära någon utvidgning av personalen eller
förbättring av dennas löneförmåner. Då redan ett sammanförande av de
olika verksamhetsgrenarna torde innebära vissa fördelar, bör detta förhållande
dock enligt min mening icke utgöra hinder för att man redan nu genomför
den av mig förordade omorganisationen. Jag har även i årets statsverksproposition
vid behandlingen av frågan om anslag till statens växtskyddsanstalt
samt till lantbrukshögskolan och statens lantbruksförsök
(IX H. T. p. 27 och 41) dels förordat att avlöningsanslaget till statens växtskyddsanstalt
för nästa budgetår skall sänkas med belopp, motsvarande
avlöningen till en förste assistent i lönegrad Ce 24 och ett tekniskt biträde
i lönegrad Ce 8, dels förordat att under avlöningsanslaget till lantbrukshögskolan
och statens lantbruksförsök medel skola beräknas för inrättande
vid statens husdjursförsök av en befattning soin förste assistent i Ce 24
och en tjänst som biskötare i lönegrad Ce 9. Det nu utgående arvodet till en
med försök rörande biodlingen sysselsatt assistent vid statens husdjursförsök
har vidare förutsatts skola bibehållas.
Medelsbehovet för forsknings- och försöksverksamheten med bin vid
statens husdjursförsök torde få täckas inom ramen för husdjursförsökens
löpande anslag. Jag vill i detta sammanhang erinra om att jag med hänsyn
bland annat till den nu förordade överflyttningen tillstyrkt mindre höjningar
av husdj ursförsökens anslag till övriga expenser och till reseersättningar.»
Jordbruksutskottets utlåtande nr 5.
7
Utskottet.
Såsom utredningen framhållit är biodlingen av stor betydelse för växtodlingen
och representerar såväl direkt som indirekt ett högst avsevärt värde.
Utskottet delar därför utredningens uppfattning, att undervisnings- och upplysningsverksamheten
liksom även forsknings- och försöksverksamheten
på biodlingens område bör intensifieras.
I fråga om den närmare utformningen av undervisnings- och upplysningsverksamheten
biträder utskottet vad Kungl. Maj :t i denna del föreslagit. Mot
kostnadsberäkningen har utskottet intet att erinra.
Vad angår forsknings- och försöksverksamheten finner utskottet övervägande
skäl tala för att denna verksamhet bör sammanföras administrativt
inom en institution under en gemensam föreståndare samt, i den mån så är
möjligt, hållas lokalt samlad. Utskottet ansluter sig även till förslaget att
denna institution skall förläggas till statens husdjursförsök i Ultuna. I vilken
utsträckning en dylik anordning kommer att tillåta en sänkning av avlöningsanslaget
till statens växtskyddsanstalt vill utskottet närmare utlåta
sig över i samband med behandlingen av nämnda anslag.
Det vid propositionen fogade författningsförslaget föranleder icke någon
erinran från utskottets sida.
Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
1) antaga Kungl. Maj :ts förslag till förordning angående
ändrad lydelse av 1 och 5 §§ förordningen den 15 mars 1946
(nr 81) om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin;
2) å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln
till Bidrag till upplysnings- och undervisningsverksamhet
rörande biodling anvisa ett anslag av 15 000 kronor.
Stockholm den 28 februari 1950.
På jordbruksutskottets vägnar:
ALLAN ANDERSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 7.