Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

1

Sr 47.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
under nionde huvudtiteln gjorda framställning
angående Täckande av förluster på grund av
statlig kreditgaranti m. m.

Under punkten 129 av nionde huvudtiteln i årets statsverksproposition
har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att dels till Täckande av förluster på
grund av statlig kreditgaranti för budgetåret 1950/51 anvisa ett förslagsanslag
av 50 000 kronor ävensom fastställa en oförändrad ram för garantigivningen,
dels ock medgiva vissa förändringar av lånevillkoren.

I skrivelse den 18 augusti 1949 har lantbruksstyrelsen hemställt, att det
för täckande av förluster på grund av kreditgarantien anvisade anslaget
skall höjas till 200 000 kronor ävensom att kreditgarantiens omfattning
skall bibehållas vid nuvarande maximibelopp av 20 000 000 kronor beträffande
lån för jordbrukets yttre och inre rationalisering samt jordbruksegnahemslån.
För garanti för driftslån föreslås däremot, att maximibeloppet
skall sänkas från 8 000 000 kronor till 6 000 000 kronor.

Därjämte har lantbruksstyrelsen i skrivelse den 8 oktober 1949 hemställt,
att gälland-e författningsbestämmelser angående den statliga jordbruksegnahemsverksamheten
(SFS 366/1948) skola ändras, så att amorteringstiden
för jordbruksegnahemslån skall kunna utsträckas till högst trettio år.

Departementschefen har anfört.

»Lantbruksstyrelsen har i fråga om jordbruksegnahemsbelåningen framhållit,
att de enskilda kreditinrättningarna i allmänhet bevilja bottenkredit
med utgångspunkt från ett lägre belåningsvärde än det, som lantbruksnämnderna
fastställa vid sin kreditgarantigivning. Då låntagarens amorteringsbörda
på grund härav kan bliva oskäligt tung har styrelsen föreslagit
att amorteringstiden, som för närvarande ej bör överstiga 25 år, skall förlängas
till högst 30 år. Som här är fråga om en kreditgarantigivning av
social natur torde lånevillkoren böra vara så avvägda, att låntagaren kan
återbetala lånet utan att amorteringarna bliva oskäligt betungande. Jag
anser därför att, då så är påkallat, möjlighet bör finnas att lätta amorteringsbördan
genom alt förlänga amorteringstiden till 30 år. Dä liknande
amorteringssvårigheter i vissa fall torde kunna uppkomma även beträffande
garantilån för åtgärder för yttre och inre rationalisering, synes även för sådana
lån amorteringstiden böra kunna förlängas med högst fem år. Den
föreslagna möjligheten att förlänga amorteringstiden bör enligt mitt förmenande
kunna medgivas beträffande såväl redan beviljade lån som nya
län. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga de författningsänd1
Hihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 47— 48.

2

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

ringar, som erfordras i anledning av vad jag föreslagit. Därest riksdagen
godkänner mitt förslag torde de nya bestämmelserna få tillämpas redan
före nästa budgetårs början.

Lantbruksstyrelsens förslag i fråga om kreditgarantiens omfattning för
nästa budgetår anser jag kunna godtagas utom såvitt gäller driftslånen. Enligt
min mening bör nämligen även beträffande dessa lån det för innevarande
budgetår fastställda maximibeloppet bibehållas oförändrat under nästa budgetår.
I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår bör Kungl. Maj :t
äga befogenhet att, om förhållandena giva anledning därtill, medgiva jämkning
i fördelningen av maximibeloppen beträffande lån för yttre och inre
rationalisering samt beträffande jordbruksegnahemslån.

Då garantiverksamheten pågått blott en relativt kort tid och då närmare
erfarenhet ännu saknas rörande behovet av medel för täckande av förluster
i anledning av lämnade garantier, anser jag att anslaget för nästa budgetär
bör upptagas med oförändrat belopp av 50 000 kronor.

Jag torde slutligen få till behandling upptaga en fråga om räntan å vissa
lån från den förutvarande egnahemslånefonden in. m. 1946 års riksdag (kapitalbudgeten,
bil. 8, p. 24; r. skr. nr 263) medgav dels att den årliga räntan
å den stående delen av lån från egnahemslånefonden, som beviljats efter
ingången av år 1920 men före den 1 juli 1940 och för vilka amorteringsskyldighet
inträtt, finge för åren 1947 och 1948 nedsättas till 3,6 procent eller
den lägre procentsats, som kunde varda bestämd för egnahemslån i allmänhet,
dels ock att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller
byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller senare år försålts eller koinme att
försäljas från kronoegendom, räntan finge, i den mån köpeskillingen förräntades
enligt enahanda grunder som gällt eller gällde för den stående delen
av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under åren 1947 och 1948 utgå efter 3,6 procent. Motsvarande medgivande
torde nu böra inhämtas av riksdagen även beträffande åren 1949 och 1950.
Därest riksdagen bifaller detta förslag, torde det få ankomma å Kungl.
Maj:t att utfärda de författningsbestämmelser, som därvid bliva erforderliga.
»

Utskottet. I fråga om kreditgarantiens omfattning biträder utskottet
Kungl. Maj :ts förslag, att sådan garanti under budgetåret 1950/51 må beviljas
intill oförändrade maximibelopp, således för lån till yttre rationalisering
intill 20 000 000 kronor och till inre rationalisering intill enahanda belopp
samt för jordbruksegnahemslån intill likaledes 20 000 000 kronor och
för driftslån intill 8 000 000 kronor. Liksom för närvarande bör Kungl.
Maj:t äga att, om förhållandena giva anledning därtill, medgiva jämkning
i fördelningen av maximibeloppen beträffande de tre förstnämnda slagen
av lån.

Vad angår uppskattningen av medelsbehovet under anslaget har utskottet
mtet att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag.

Den föreslagna möjligheten till förlängning av amorteringstiden i fråga
om jordbruksegnahemslånen tillstyrkes av utskottet. Såsom Kungl. Maj :t

Jordbruksutskottets utlåtande nr 47.

3

hemställt torde de nya bestämmelserna få gälla även lån, som beviljats innan
ändringen träder i kraft, samt tillämpas redan före nästa budgetårs
början. Utskottet tillstyrker likaså den föreslagna räntenedsätlningen för
åren 1949 och 1950 beträffande vissa lån från den förutvarande egnaheinslånefonden
in. in.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) medgiva, att under budgetåret 1950/51 statlig kreditgaranti
må beviljas för dels lån avseende yttre rationalisering
intill ett belopp av 20 000 000 kronor, lån för inre rationalisering
intill samma belopp samt jordbruksegnahemslån
intill ett belopp av likaledes 20 000 000 kronor, med rätt för
Kung], Maj :t att, om förhållandena skulle giva anledning
därtill, medgiva jämkning i sagda fördelning, dels driftslån
intill ett belopp av 8 000 000 kronor;

b) till Täckande av förluster på grund av statlig kreditgaranti
för budgetåret 1950/51 anvisa ett förslagsanslag av
50 000 kronor;

c) medgiva, att den årliga räntan å den stående delen av
lån Irån egnahemslånefonden, som beviljats efter ingången
av år 1920 men töre den 1 juli 1940 och för vilka amorteringsskyldighet
inträtt, må för åren 1949 och 1950 nedsättas
till 3,6 procent;

d) medgiva, att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet
eller byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller
senare år försålts eller kommer att försäljas från kronoegendom,
räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas enligt
enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående
delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under åren 1949 och 1950 utgå efter 3,6
procent.

Stockholm den 16 maj 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Svedberg,
Carl Sundberg, Jon Jonsson, Bror Nilsson, Bertil Andersson*, Isaksson^
Björck* och Einar Persson*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i I\astanjegården,
Gustafson i Dädesjö, Norup*, Jacobson i Vilhelmina, Antbv,
Andersson i Hyssna, Haeggblom, Jonsson i Järvsand och Ahlsten.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.