6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41.

Nr 41.

Utlåtande med anledning av väckta motioner om åtgärder i syfte
att förbättra beståndet av lax i svenska fiskevatten
m. m.

I två inom riksdagen väckta, till jordbruksutskottet hänvisade likalydande
motioner, nämligen I: 337 av herrar Mannerskantz och Andrén samt
II: 399 av herrar Håstad och Nilsson i Bästekille, har yrkats att riksdagen
ville besluta att hos Kungl. Maj :t hemställa om att fiskeristyrelsen med
statens fiskeriförsök måtte erhålla i uppdrag att företaga utredning och avgiva
förslag rörande åtgärder i syfte att på längre sikt förbättra beståndet
av lax i svenska fiskevatten.

Vidare har i den likaledes till jordbruksutskottet hänvisade motionen
II: 219 av herrar Levin och Skoglund i Umeå yrkats, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning genom fiskeristyrelsens
försorg rörande lämpliga åtgärder till skydd för laxbeståndet i Östersjön.

Beträffande de skäl, som åberopats till stöd för yrkandena, får utskottet
hänvisa till framställningen i motionerna.

Över motionerna har fiskeristyrelsen avgivit särskilda yttranden.

I utlåtande den 16 februari 1950 med anledning av motionerna 1:337
och 11:399 har fiskeristyrelsen anfört följande.

I motionerna framhålles, att vid havsfisket i Östersjön smålax i icke obetydlig
omfattning fångas. Det vore därför önskvärt om ett minimimått av
mellan 40 och 55 cm infördes, vilket minimimått borde vara gällande i
samtliga östersjöländer.

Styrelsen vill med anledning härav meddela, att i ett flertal av våra östersjölän
införts stadgebestämmelser om ett minimimått å lax av 50 cm
samt att inom det internationella havsforskningsrådet sedan länge från såväl
svensk som dansk sida upprepade försök gjorts att få ett dylikt minimimått
infört i samtliga de länder, som gränsa till Östersjön. Dessa ansträngningar
ha dock ännu icke krönts med framgång. I vad på styrelsen
ankommer skall emellertid intet försummas för åstadkommande av ett
dylikt internationellt minimimått.

På sätt i motionerna anföres är det av väsentlig betydelse för laxbeståndets
bibehållande, att laxens lekplatser skyddas. Den största faran för
dessa lekplatser hotar från de regleringar av älvarna, som företagas för
vattenkraftsanläggningar. Tyvärr ha genom dylika regleringar redan en
väsentlig del av laxlekplatserna i vårt land lidit en så gott som obotlig
skada. Den s. k. vandringsfiskutredningen, som bekostas av vattenfallsstyrelsen
och några större privata vattenkraftsintressenter, bedriver emellertid
för närvarande omfattande undersökningar rörande åtgärder till
motverkande av kraftverksbyggnadernas skadliga inverkan på laxbeståndet.
Denna utredning företar i samband härmed även en sådan inventering

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41. T

av förutsättningarna för förbättring av laxfisket, som i motionerna ifrågasättes.

Enligt motionerna böra slutligen för sådana vattendrag, där detta kan
befinnas lämpligt, upprättas och efter samråd med fiskerättsägarna genomföras
brukningsplaner beträffande laxfisket. Dylika åtgärder vore säkerligen
lämpliga men stöta nu ofta på stora svårigheter. De förutsätta nämligen
en gemensam administration och samordning av hela fisket i varje
enskilt flodsystem, vilket under nuvarande förhållanden ofta icke låter sig
genomföra. För att på längre sikt underlätta en sådan anordning ha på
framställning av styrelsen fiskeriintendentsdistrikten på sötvattnets områden
omreglerats, så att vattensystemen nu odelade falla inom ett och samma
intendentsdistrikt. Styrelsen vill för sin del i mån av resurser medverka
till en vidare utveckling efter de av motionärerna antydda riktlinjerna.
I övrigt får styrelsen hänvisa till vad styrelsen anfört i sitt denna dag avgivna
yttrande över motionen 11:219.

över motionen II: 219 har fiskeristyrelsen i utlåtande samma dag anfört
följande.

Den mycket kraftiga utvecklingen av laxfisket i Östersjön under de senare
åren, varvid mycket stora fångster erhållits, har såsom i motionen
framhållits flerstädes uppväckt oro för laxbeståndet därstädes, särskilt som
man på de numera använda laxlinorna med tafsar av nylon synes fånga mer
smålax än tidigare. I motsats till vad i motionen anföres, är det emellertid
säkerligen den rika laxtillgången och ej användningen av dessa med nylontafsar
försedda linor, som utgör den förnämsta orsaken till laxfiskets starka
uppsving. Att laxen i Östersjön varit så talrik under en följd av år beror
i sin tur uppenbarligen på att några år i slutet av 1930- och början av 1940-talet livsbetingelserna för laxens rom och yngel varit osedvanligt gynnsamma,
möjligen också därpå att laxens naturliga fiender såsom sälar, tumlare
m. fl. under dessa år decimerats mera än vanligt. Troligt är, att sedan
dessa samverkande gynnsamma faktorer upphört eller minskat i styrka,
laxtillgången och därmed även laxfisket åter kommer att sjunka, vilka åtgärder
som än vidtagas för att reglera fångsten. Den omständigheten, att
mängden av den lax, som uppvandrar i älvarna för att där förrätta sin lek,
under dessa år även varit osedvanligt stor, antyder också att trots det intensiva
fisket i Östersjön stora mängder av lax undgå att fångas och alltså
få tillfälle att leka och förnya beståndet.

Även om alltså fisket troligen icke spelar den roll i laxbeståndets ökning
eller minskning, som ofta antages, så är det likväl givet, att man bör eftersträva
att fisket bedrives så rationellt som möjligt. Detta liksom en mängd
andra spörsmål rörande laxbeståndet och laxfisket ha också tilldragit sig
såväl fiskarenas som fiskeribiologernas uppmärksamhet och i vårt land
Jra eu råd undersökningar företagits på detta område. Dessa undersökningar
ha också under de senare åren intensifierats. Den s. k. vandringsfiskutredningen
bedriver sålunda numera genom en särskilt för ändamålet anställd
tjänsteman omfattande undersökningar rörande åtgärder för att motverka
skador å laxbeståndet genom kraftverksbyggnader. I samband därmed göras
emellertid också undersökningar rörande laxförekomsten i havet och de
faktorer, som inverka på densamma. Dessa undersökningar utföras i stor
utsträckning i samarbete med styrelsens tjänstemän.

Det internationella havsforskningsrådet, till vilket Sverige är anslutet och
som tillsatt en särskild kommitté för frågor rörande laxfisket, har också
observerat de senare årens stora laxfiske och den eventuella faran för över•fiskning
av beståndet samt rekommenderat undersökningar rörande dessa

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 41.

frågor. De av vandringsfiskutredningen bedrivna undersökningarna kunna
också sägas utgöra ett led i dessa av havsforskningsrådet rekommenderade
arbeten. Det kan även nämnas, att vissa informella överläggningar ägt rum
mellan representanter för fiskare och fiskerimyndigheter i Danmark och
Sverige rörande åtgärder till skydd för laxfisket i Östersjön, och det är att
förvänta, att dessa överläggningar skola återupptagas i år.

Från styrelsens sida uttrycktes redan år 1948 önskemål om att styrelsen
måtte sättas i stånd att i större utsträckning än för närvarande medverka
vid ifrågavarande undersökningar. Genom beslut den 14 januari 1949 har
Kungl. Maj :t också uppdragit åt styrelsen att planera och, i mån av tillgång
på medel, utföra de undersökningar, som kunna erfordras för bedömande
av frågan, huruvida det nu pågående laxfisket i Östersjön kan anses
medföra risk för en alltför stark beskattning av laxbeståndet. Det uppdrag
åt styrelsen, som i motionen föreslås, kan alltså sägas redan ha i viss mån
lämnats styrelsen. Då emellertid styrelsen med nuvarande ytterst knappa
medelstilldelning och stora personalbrist endast med största svårighet kan
fullgöra sina ordinarie uppgifter, är förutsättningen för en utvidgad undersökningsverksamhet
på ifrågavarande område att medel och personal i erforderlig
utsträckning ställas till styrelsens förfogande.

Utskottet. Av utredningen i ärendet framgår, att Kungl. Maj :t genom beslut
den 14 januari 1949 uppdragit åt fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök
att planera och, i mån av tillgång på medel, utföra de undersökningar,
som kunna erfordras för att bedöma frågan, huruvida det nu pågående
laxfisket i Östersjön kan anses medföra risk för en alltför stark beskattning
av laxbeståndet. Såsom styrelsen framhållit har alltså det i motionen
II: 219 ifrågasatta uppdraget redan i huvudsak lämnats styrelsen.
Härtill kommer, att vandringsfiskutredningen och en av det internationella
havsforskningsrådet tillsatt kommitté beakta frågan om laxbeståndet i Östersjön
ävensom att överläggningar om åtgärder till skydd för laxfisket därstädes
ägt rum och komma att fortsättas mellan representanter för fiskare
och fiskerimyndigheter i Danmark och Sverige.

Vad beträffar motionerna I: 337 och II: 399 vill utskottet, utöver vad sålunda
anförts, hänvisa till att vandringsfiskutredningen bland annat företager
en sådan inventering av förutsättningarna för förbättring av laxfisket,
som förutsättes i motionerna. Fiskeristyrelsen har vidare framhållit, att den
har sin uppmärksamhet riktad på de ifrågakomna förhållandena och kommer
att medverka till en lösning av de i motionerna berörda spörsmålen.

Vid nu angivna förhållanden synes någon sådan utredning, som motionärerna
avsett icke erforderlig. Utskottet hemställer därför,

att de likalydande motionerna 1:337 och 11:399 samt
motionen II: 219 icke må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 maj 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 39.