Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

1

Nr 32.

Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
åtgärder till stödjande av odlingen utav bruna bönor
samt av hamp- och linodlingen jämte i ämnet väckta
motioner.

I årets statsverlcsproposition (IX H. T. p. 94) har Kungl. Maj :t föreslagit
riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1950/
51 beräkna ett reservationsanslag av 1 065 000 kronor till Befrämjande av
fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm.
Det beräknade beloppet innebär i förhållande till innevarande budgetår en
minskning av anslaget med 1 087 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i en till riksdagen den 10 mars 1950 avlåten,
till jordbruksutskottet hänvisad proposition, nr 142, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att medgiva, att stöd för odling av bruna
bönor samt lin och hampa må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med i
propositionen uppdragna riktlinjer ävensom att å riksstaten för budgetåret
1950/51 under nionde huvudtiteln anvisa dels under ovan nämnda anslag
ett belopp av 1 665 000 kronor och dels till Täckande av underskott i clearingkassan
för mjukfibrig hampa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

I detta sammanhang har utskottet behandlat följande inom riksdagen
väckta, till utskottet hänvisade motioner, nämligen

1) 1:423 av herr Elof sson, Gustaf, och herr Persson, Ivar, samt 11:513,
likalydande, av herr Hansson i Skegrie m. fl. ävensom

2) I: 424 av herr Nilsson, Hjalmar, in. fl. och II: 512, likalydande, av herr
Nilsson i Svalöv m. fl.,

i vilka samtliga motioner hemställts, att riksdagen vid behandlingen av
förevarande proposition måtte fastställa ett garantipris av en krona 10 öre
per kilogram bruna bönor av 1950 års odling.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sin hemställan,
får utskottet hänvisa till framställningen i motionerna.

I. Åtgärder för stödjande av odling av bruna bönor.

Vid 1940 års lagtima riksdag (prop. nr 132; r. skr. nr 171) beslöts, att
odlingen av bruna bönor under år 1940 skulle stödjas genom s. k. kontraktsodlingar.
Under år 1941 erhöll odlingen av bruna bönor icke stöd i annan
form än att införseln reglerades i anslutning till produktionskostnaderna.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 samt. Nr 32-33.

2

J ordbruksutskottets utlåtande nr 32.

För stödjande av ifrågavarande odling under åren 1942—1944 fastställdes
(prop. nr 138/1942, 177/1943 och 199/1944; r. skr. nr 158/1942, 177/1943
och 173/1944) ett inlösningspris av 90 kronor per deciton. Detta pris sänktes
beträffande 1945 års odling till 85 kronor per deciton. Under åren 1946
och 1947 förekommo icke några inlösnings- eller garantipriser för odlingen
av bruna bönor, men för 1948 och 1949 års odling fastställdes ett garantipris
av 1 krona 10 öre per kilogram (prop. nr 179/1948 och 68/1949; r. skr.
nr 305/1948 och 244/1949).

I skrivelse den 20 februari 1950 har statens livsmedelskommission hemställt,
att Kungl. Maj :t måtte hos riksdagen begära bemyndigande att för
stödjande under år 1950 av odlingen av bruna bönor fastställa ett garantipris
för dessa av samma storlek som föregående år eller 1 krona 10 öre per
kilogram. Till stöd för framställningen har kommissionen anfört i huvudsak
följande.

I sin framställning till Kungl. Maj :t om garanlipris på svenskodlade bruna
bönor av 1949 års skörd framhöll kommissionen, att arealen av bruna
bönor inom landet tenderade att gå tillbaka och att dels på grund härav,
dels på grund av otillräckliga importmöjligheter svårigheter förelåge att i
erforderlig omfattning tillgodose den inhemska efterfrågan. Ett uppehållande
och helst en utökning av den svenska odlingen ansågs därför mycket
önskvärd, i synnerhet som de svenska bönorna vore av hög kvalitet och
gärna efterfrågades av konsumenterna. Kommissionen uttalade vidare att
det, även om ett garantipris icke säkert skulle medföra någon stimulans till
ökning av arealerna av någon större betydelse, dock vore sannolikt, att det
kunde motverka en ytterligare tillbakagång av dessa. Det har emellertid
visat sig, att odlingen under 1949 ökat ganska avsevärt i förhållande till
året dessförinnan. Enligt kommissionens uppfattning har det för år 1949
fastställda garantipriset i hög grad bidragit till denna ökning.

Den fältmässiga odlingen av bruna bönor inom landet under de år, då
denna odling i statistiskt hänseende redovisats särskilt, har uppgått till följande
arealer:

år

1942...........

......... 2 061

hektar

S,

1943...........

......... 1 817

■}>

1944...........

......... 1524

»

1945...........

......... 1250

2>

1948...........

......... 1031

>

1949...........

......... 1501

»

Till nämnda arealer komma odlingar i trädgårdar och liknande smålotter,
vilka kunna uppskattas till 350—400 hektar. För åren 1946 och 1947 föreligga
inga siffror för odlingens omfattning, enär bönorna i statistiken under
dessa år sammanförts med andra köksväxter.

Med hänsyn till avsättningsmöjligheterna inom landet och prisläget
utomlands för bruna bönor av samma kvalitet som de svenska anser kommissionen
det vara önskvärt, att arealen av bruna bönor skall ökas ytterligare.
I vart fall bör den icke gå tillbaka. En ej obetydlig inhemsk odling
av bruna bönor passar väl in i växtodlingsplanen för vissa områden. Vidare
kan en dylik odling vara värdefull som en lämplig beredskapsodling vid en
eventuell avspärrning av importen.

Enligt kommissionens mening bör man därför stimulera odlingen av bruna
bönor även under år 1950. Detta sker lämpligast genom att fastställa

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

3

ett garantipris. Det under de två senaste åren fastställda garantipriset av
1 krona 10 öre per kilogram får enligt kommissionen anses som ett skäligt
odlarpris. Liksom hittills bör ett inlösningsförfarande i samband med fastställande
av dylikt pris handhavas av Svenska spannmålsaktiebolaget. Inlösningen
bör ske den 1 april 1951. Priskontrollnämnden, med vilken kommissionen
samrått i ärendet, har icke haft något att erinra emot nyssnämnda
garantipris.

II. Åtgärder för stödjande av odlingen av lin och hampa.

Beträffande de stödåtgärder, som under tiden till och med budgetåret
1948/49 vidtagits från statsmakternas sida i fråga om odlingen av lin och
hampa, torde få hänvisas till propositionen nr 68/1949 s. 10.

Genom beslut av 1949 års riksdag (prop. nr 68; r. skr. nr 244) anvisades
ä riksstaten för budgetåret 1949/50 till Befrämjande av fröodlingen m. m.:
Bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag
av 2 752 000 kronor. Av nämnda anslag jämte från föregående budgetår
kvarstående behållning å 43 000 kronor avsågos 665 000 kronor till
stödjande av priset å hamphalm av 1948 års skörd samt respektive 1 130 00f
och 1 000 000 kronor till stödjande av priset å linhalm av 1947 och 1948 års
skördar. Anledningen till att för sistnämnda budgetår medel anslogos till
stödjande även av priset på linhalm av 1948 års skörd var att det ansågs
önskvärt, att linberedningsverken i fortsättningen skulle kunna lyfta erforderligt
statsbidrag omedelbart efter respektive verksamhetsårs slut och icke,
såsom tidigare, först två år efter det att förlusten uppkommit. Därjämte
torde få erinras om att Kungl. Maj :t genom beslut den 10 mars 1950 medgivit
Sveriges hampodlareförening u. p. a. och Aktiebolaget hampberedning
anstånd tills vidare med erläggandet av intill den 1 juli 1950 till betalning
förfallande amorteringar och räntor å från hemslöjdslånefonden erhållna
hampberedningslån. Vidare ha Östra Götalands linodlareförening u. p. a.,
Mellersta Sveriges linodlareförening u. p. a., Uppsala—Stockholms läns linodlareförening
u. p. a. och Föreningen Norrlandslin u. p. a. genom beslut
samma dag erhållit anstånd intill utgången av år 1950 med erläggande av
vissa förfallna amorteringar å lån från nyss berörda fond.

Bidrag till stödjande av priset å linhalm och hamphalm m. m.

I skrivelse den 22 september 1949 har lantbruksstyrelsen, med överlämnande
av en den 28 juli 1949 dagtecknad framställning i ämnet från statens
linnämnd, hemställt att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att till
bidrag till stödjande av priset å hamphalm och linhalin för budgetåret 1950/
51 anvisa ett reservationsanslag av 1 665 000 kronor. Av detta belopp avse
665 000 kronor bidrag till stödjande av priset på hamphalm och 1 000 000
kronor bidrag till stödjande av priset på linhalm.

Vidare ha kommerskollegium och lantbruksstyrelsen i skrivelse den 22

4

J ordbruksutskottets utlåtande ra 32.

september 1949 anhållit, att giltighetstiden för prisgarantien för lin- och
hamphalm måtte utsträckas att gälla till och med utgången av år 1950
för samtliga de lin- och hampodlareföretag, som ännu icke slutamorterat
erhållna statslån, oberoende av när amorteringen påbörjats.

Rörande den närmare motiveringen för framställningarna samt däröver
avgivna yttranden torde få hänvisas till s. 4—8 i propositionen.

Täckande av underskott å clearing å mjukfibrig hampa.

Efter framställning av statens industrikommission förordnade Kungl.
Maj :t den 9 februari 1945, att inom kommissionen skulle inrättas en särskild
clearingkassa för reglering av marknadspriserna å chilensk och svensk
hampa. Clearingförfarandet innebar i huvudsak, att därest av kommissionen
och statens priskontrollnämnd för Riksförbundet lin och hampa samt vederbörande
tillverkare av hampprodukter godkänt självkostnadspris för mjukfibrig
hampa understeg det clearingpris, som kommissionen efter samråd
med priskontrollnämnden fastställt, förbundet respektive tillverkaren skulle
vara skyldig att till clearingkassan inbetala skillnaden i den mån förbundet
försålde hampan respektive tillverkaren tog hampan i anspråk. Om åter
självkostnadspriset översteg clearingpriset, skulle förbundet eller tillverkaren
i samma mån vara berättigad att ur clearingkassan erhålla gottgörelse
för skillnaden. Till förlagskapital för kassan har under fonden för förlag
till statsverket anvisats ett investeringsanslag av 100 000 kronor. Den 8 november
1946 förordnade Kungl. Maj :t efter framställning från kommissionen,
att detta clearingförfarande skulle omfatta all mjukfibrig hampa.

Genom Kungl. Maj :ts beslut den 10 mars 1950 har clearingen å mjukfibrig
hampa upphört från och med den 17 samma månad.

Statens industrikommission har i en promemoria den 25 februari 1950
upplyst att den räknar med ett underskott i clearingkassan av omkring
505 000 kronor, därest ifrågavarande clearingförfarande upphäves snarast
möjligt. Denna brist bör enligt kommissionens mening täckas av statsmedel.
Kommissionen anför härom vidare.

Clearingskulden till Riksförbundet lin och hampa var vid årsskiftet cirka
405 000 kronor. Innan beslut om avveckling av clearingförfarandet kan föreligga,
torde man böra räkna med att den ökar till cirka 480 000 kronor.
Kassabehållningen jämte under den närmaste tiden inflytande medel synes
kunna uppskattas till 75 000 kronor. Underskottet i kassan kommer sålunda
att utgöra cirka 405 000 kronor jämte förlagskapitalet 100 000 kronor eller
cirka 505 000 kronor. Vidare torde man eventuellt få räkna med restitution
av vissa redan erlagda clearingavgifter. Riksförbundet beräknas vid avvecklingen
ha kvar osåld viss del av 1948 års skörd och större delen av 1949 års
skörd eller omkring 350 ton tåga och cirka 800 ton blånor. Den svenska
hampan kommer att möta stark konkurrens från utländsk hampa, vilket
kan tvinga hampberedningsverken att avsevärt sänka priserna. Beredningsverkens
ekonomi tillåter troligen icke en dylik belastning. För att hålla rörelsen
i gång måste de därför erhålla en betydande statssubvention. Detta
alternativ innebär sålunda, att statsverket måste täcka bristen i clearingkassan
med cirka 500 000 kronor.

Jordbraksutskottets utlåtande nr 32.

5

III. Departementschefen.

Departementschefen har anfört följande.

»Såsom framgår av livsmedelskommissionens redogörelse har odlingen av
bruna bönor, vilken under de senaste åren tenderat att gå tillbaka, ökat
ganska avsevärt under år 1949. En bidragande orsak härtill har enligt kommissionens
mening varit det garantipris, som fastställts för sagda år. Med
hänsyn till bruna bönornas betydelse ur försörjningssynpunkt anser jag det
önskvärt, att den inhemska odlingen av denna kulturväxt ökas ytterligare
eller åtminstone upprätthålles i nuvarande omfattning. I detta syfte torde ett
garantipris böra fastställas även å 1950 års skörd av bruna bönor. Garantipriset
bör enligt min mening bestämmas till 1 krona per kilogram. Kungl.
Maj :t bör dock äga befogenhet att justera detsamma, därest så skulle visa sig
erforderligt med hänsyn till ökning eller minskning i produktionskostnaderna.
Liksom tidigare bör ett eventuellt inlösningsförfarande handhavas
av Svenska spannmålsaktiebolaget.

Vad angår frågan om stöd åt hamp- och linodlingen ha såsom förut nämnts
särskilda sakkunniga tillkallats för att utreda frågan om fortsatt stöd åt
denna odling efter det tiden för nu gällande prisgaranti gått till ända. På
denna utredning grundat förslag torde icke kunna föreläggas riksdagen
förrän tidigast år 1951. Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen
har emellertid för vissa företag garantitiden redan gått till ända. I avbidan
på resultatet av utredningsarbetet synes det rimligt att garantien skall utsträckas
att generellt gälla både 1949 års skörd och den odling som kan komma
till stånd under innevarande kalenderår.

Statens linnämnd har hemställt att såsom statsbidrag till stödjande av priset
å hamphalm och linhalm av 1949 års skörd måtte anvisas 665 000 kronor
respektive 1 000 000 kronor. Mot beräkningen av medelsbehovet synes intet
vara att erinra. Därest vad jag nyss föreslagit om förlängning av tiden för
prisgarantien godtages, torde alltså linnämndens hemställan böra bifallas.
Jag tillstyrker sålunda, att å riksstaten för budgetåret 1950/51 under anslagstiteln
Befrämjande av fröodlingen in. m.: Bidrag till stödjande av priset
å hamphalm och linhalm skall uppföras ett reservationsanslag av 1 665 000
kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att meddela föreskrifter rörande
dispositionen av anslaget.

Liksom under innevarande budgetår torde Kungl. Maj:t under budgetåret
1950/51 böra äga befogenhet att i mån av behov medgiva anstånd med erläggande
av ränta och amortering å lån, som beviljats lin- eller hampberedningsverk
ur bemslöjdslånefonden. Likaså bör kronan vid behov få utfärda förklaring
av innebörd, att krav på återbetalning av dylikt lån icke skall göras gällande
förrän i samband med likvidation av vederbörande företag och alt lånet
vid likvidationen skall äga sämre rätt än övriga fordringar hos företaget.

6

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

Såsom framgår av det föregående kommer t. f. chefen för folkhushållningsdepartementet
senare denna dag att föreslå Ivungl. Maj it, att den nuvarande
clearingen å mjukfibrig hampa skall upphöra den 17 mars 1950. Vid
sagda tidpunkt kommer emellertid att föreligga ett avsevärt underskott i
kassan. Detta underskott torde kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor.
Härav utgöras 100 000 kronor av det av staten erlagda förlagskapitalet,
vilket synes böra avskrivas över fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.
För att täcka återstoden av underskottet, omkring 400 000 kronor, torde böra
anvisas ett särskilt anslag. Då uppskattningen av underskottet endast är
ungefärlig, torde anslaget böra givas förslagsanslags karaktär.»

Utskottet.

Vad först angår stödet för odling av bruna bönor delar utskottet Kungl.
Maj :ts uppfattning, att denna odling bör ökas eller åtminstone upprätthållas
i samma omfattning som för närvarande ävensom att i sådant syfte ett
garantipris bör fastställas även för 1950 års skörd.

Beträffande garantipriset har Kungl. Maj :t föreslagit, att detta skall sänkas
från en krona 10 öre till en krona per kilogram, dock med möjlighet
för Kungl. Maj:t att vidtaga erforderliga justeringar därav. I motionerna
I: 423 och II: 513 samt I: 424 och II: 512 har emellertid hemställts, att oförändrat
garantipris skall gälla för 1950 års skörd. För sin del ansluter sig
utskottet i denna fråga till livsmedelskommissionens åsikt, att det under de
två senaste åren gällande garantipriset av en krona 10 öre per kilogram får
anses som ett skäligt odlarpris, och förordar att detta pris skall bibehållas
för 1950 års skörd. Därest så skulle visa sig erforderligt med hänsyn till
förändringar i produktionskostnaderna, bör dock Kungl. Maj :t äga befogenhet
att justera priset.

Vad Kungl. Maj :t i övrigt föreslagit i propositionen föranleder icke någon
utskottets erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

A. med anledning av Kungl. Maj :ts framställning samt
med bifall till motionerna I: 423 och II: 513 ävensom I: 424
och II: 512, medgiva att stöd för odling av bruna bönor må
ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet
angivna riktlinjer;

B. medgiva att stöd för odling av lin och hampa må ordnas
i huvudsaklig överensstämmelse med de i propositionen
uppdragna riktlinjerna;

C. å riksstaten för budgetåret 1950/51 under nionde huvudtiteln
anvisa

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

7

1) till Befrämjande av fröodlingen m. m.: Bidrag till stödjande
av priset å hamphalm och linhalm ett reservationsanslag
av 1 665 000 kronor, samt

2) till Täckande av underskott i clearingkassan för mjukfibrig
hampa ett förslagsanslag av 400 000 kronor.

Stockholm den 9 maj 1950.

På jordbruksutskottets vägnar:

ALLAN ANDERSSON.

Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Alfred Andersson*, Carl Sundberg, Näslund,
Jon Jonsson, Henry Johansson, Hjalmar Nilsson, Bertil Andersson*,
Hugo Sundberg*, Lars Andersson* och Herbert Hermansson*; samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Jacobson i Vilhelmina*,
Antby*, Andersson i Hyssna, Jonsson i Järvsand, Ahlsten, Mårtensson
i Smedstorp, Boman i Stafsund, Lindström och fru Boman*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justeringen.

8

Jordbruksutskottets utlåtande nr 32.

Reservation

av herrar Jon Jonsson, Henry Johansson, Andersson i Tungelsta, Andersson
i Hyssna, Jonsson i Järvsand och Lindström, som ansett, att motionerna
I: 423 och II: 513 ävensom I: 424 och II: 512 borde avslås samt att utskottets
yttrande och hemställan därför borde lyda sålunda:

»Vad först---- (lika med utskottet)---gälla för 1950 års skörd.

Med hänsyn framför allt till prisutvecklingen utomlands på bruna bönor vill
utskottet för sin del i denna fråga ansluta sig till Kungl. Maj :ts förslag och
förordar alltså, att ett garantipris av en krona per kilogram skall fastställas
för 1950 års skörd. Därest så —----(lika med utskottet)-----utskot tets

erinran.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må

A. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionerna I: 423 och II: 513 ävensom I: 424 och II: 512
medgiva att stöd för odling av bruna bönor må ordnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de i propositionen angivna
riktlinjerna;

B. medgiva att —--(lika med utskottet) —--

400 000 kronor.»