Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
11
Nr 3.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
grunderna för avsättning till domänverkets förnyelsefond
för återväxtkostnader m. m.
I en till riksdagen den 29 december 1949 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 27, har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen att
dels godkänna de i propositionen angivna riktlinjerna för avsättning till
domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader m. m.,
dels ock medgiva att till fonden finge av domänverkets driftöverskott
för år 1949, förutom ordinarie avsättning, verkställas en extra avsättning
med 12 500 000 kronor.
Inledning.
Genom beslut vid 1916 års riksdag (prop. nr 25; skr. nr 86) bildades en
fond, benämnd domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader. I riksdagens
skrivelse till Kungl. Maj :t i ärendet anfördes därvid bland annat följande.
I likhet med departementschefen håller riksdagen före, att domänverket
bör vidtaga åtgärder för markens förbättring för skogsändamål och för skogens
föryngring i samma mån som skogarna avverkas. Då emellertid ifrågavarande
åtgärder i allmänhet icke kunna fullbordas förrän flera år efter det
avverkningen ägt rum, komma såsom departementschefen också framhållit
dessa senare års räkenskaper att drabbas av återväxtkostnader, som i verkligheten
hänföra sig till ett föregående år. Den olägenhet, som i betraktande
av avverkningarnas växlande omfattning härigenom kan uppstå, är uppenbar.
Sålunda kan budgeten för ett år med en relativt begränsad avverkning
och på grund härav relativt liten bruttoinkomst av statsskogarna få bära
återväxtkostnaderna för ett år med stora avverkningar och på samma gång
stora bruttoinkomster, under det att de jämförelsevis små återväxtkostnaderna
för ett år med mindre avverkning komma på den väsentligt bärkraftigare
budgeten för ett år med stor avverkning. En utjämning såsom departementschefen
antytt därhän att varje avverkningsår får gälda de återväxtkostnader,
som hänföra sig till detsamma, synes riksdagen följaktligen önskvärd.
Att för ernåendet av detta syfte såsom föreslagits avsätta ett efter en
viss procent av domänfondens bruttoinkomst av skogsmedel för året beräknat
belopp till täckande av återväxtkostnader finner riksdagen välbetänkt.
Till fonden avsattes under åren 1917—1919 fem procent och under åren
1920—1923 sex procent av bruttoinkomsten av skogsmedel från statens domäner.
12
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
Efter framställning från domänstyrelsen förordnade Kungl. Maj:t sedermera
att avsättningen till fonden skulle från och med år 1924 ske med
sex procent å rotvärdet av det från statens skogar avverkade virket.
Med anledning av vad riksdagens revisorer därom anfört i sin berättelse
till 1925 års riksdag anhöll härefter riksdagen i skrivelse den 12 maj 1925
(nr 158) till Kungl. Maj :t om utredning av frågan, i vad mån åtgärder genom
ökad skogsodling och skogsföryngring behövde vidtagas för att förebygga
minskning av statens skogskapital. Sedan domänstyrelsen fått i uppdrag
att verkställa den begärda utredningen, inkom styrelsen den 12 oktober
1926 med förslag till ändring av grunderna för avsättning till fonden. Förslaget
gick ut på att av domänverkets driftöverskott skulle årligen från och
med 1927 tills vidare, innan någon inleverering till statskontoret ägde rum,
till fonden avsättas ett belopp, motsvarande summan av de värden, som erhölles
då för varje revir, där virkesuttaget under året överstege den löpande
tillväxten, kubikmassan fast mått virke av sådan överavverkning multiplicerades
med hälften av det pris per kubikmeter fast mått å rot, vilket i genomsnitt
erhållits vid revirets auktionsförsäljningar under samma år.
Genom beslut den 23 december 1926 godkände Kungl. Maj:t de av styrelsen
föreslagna grunderna, dock att för år 1927 avsättning till fonden skulle
äga rum med endast 40 procent av överavverkningens värde. Dessa grunder
gälla alltjämt i princip. Avsättningsprocenten har dock varierat under
olika år.
I skrivelse den 15 oktober 1949 har domänstyrelsen anfört, att fondens behållning
intill år 1946 varit i stort sett stigande men från och med år 1947
minskat avsevärt. Vid 1948 års utgång uppgick behållningen sålunda till endast
cirka 5,5 miljoner kronor mot omkring 18,5 miljoner kronor vid 1947
års ingång. Under år 1949 komma fondmedlen enligt styrelsens beräkning ej
att förslå till att bestrida kostnaderna för de åtgärder, som skola vidtagas under
året. Någon förbättring av fondens ställning för framtiden kan man icke
förvänta vid tillämpning av nuvarande avsättningsregler. Avverkningsbeloppen
enligt de nya skogshushållningsplaner, som efter hand fastställas för domänverkets
skogar i Norrland, komma nämligen i allmänhet att understiga
den beräknade tillväxten. Avsättningarna till fonden väntas därför bliva
högst obetydliga eller helt utebliva. Samtidigt kommer emellertid behovet
av medel att alltmer ökas. Styrelsen anser det därför nödvändigt, att man
nu tager ställning till frågan, på vad sätt medel i fortsättningen skola ställas
till förfogande för sådana åtgärder, som för närvarande bekostas av fonden.
Domänstyrelsens förslag.
Domänstyrelsen lämnar till en början en redogörelse för de kostnader,
som för närvarande bestridas av fonden.
Med hänsyn till kostnadernas natur av drifts- eller förvaltningsutgifter
har styrelsen övervägt, huruvida fondbildningen bör slopas och kostnaderna
i stället direkt belasta domänverkets driftsbudget. Styrelsen har emel
-
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
13
lertid kommit till den slutsatsen, att det ur skogsbrukets synpunkt icke
kan anses tillfredsställande att slopa fondbildningen. Dessutom torde enligt
styrelsens uppfattning en sådan åtgärd möta allvarliga hinder i den
praktiska tillämpningen.
På anförda skäl förordnar styrelsen därför, att en fond med i huvudsak
samma uppgifter, som ankomma på den nuvarande förnyelsefonden, alltjämt
skall finnas tillgänglig inom domänverket.
Beträffande de arbeten, som böra bestridas med fondens medel, föreslår
styrelsen icke någon annan ändring än att åtgärder för dikesunderhåll icke
vidare skola bekostas ur fonden.
Den bästa formen för avsättning till förnyelsefonden är enligt
styrelsens mening en automatiskt verkande regel, som kan beräknas
tillgodoföra fonden de behövliga medlen på så sätt, att större belopp avsättas
under högkonjunktur och mindre under lågkonjunktur, dock utan
alltför stora svängningar i de årliga avsättningarna. Styrelsen erinrar därvid
om att tidigare tre olika principer tillämpats i fråga om medelsavsättningen,
nämligen under åren 1917—23 viss procent av domänverkets bruttoinkomst
av skogsmedel, 1924—26 viss procent av det försålda virkets
värde å rot samt från och med 1927 viss procent av värdet av den beräknade
överavverkningen för revir, där avverkningen överstiger tillväxten.
Sistnämnda princip kan som styrelsen tidigare anfört icke längre tillämpas.
De överåriga virkesförråden i Norrland ha nämligen i betydande utsträckning
avverkats under de senaste decennierna. Av de kvarvarande förråden
o
av gammal skog kunna vidare så stora kvantiteter överhållas, att avverkningen
i fortsättningen endast undantagsvis kommer att överstiga tillväxten.
Vad de båda andra principerna beträffar framhåller styrelsen, att
en mycket stor del av virkesfångsten upphugges i domänverkets egen regi.
Avsättningarna komma därför, om bruttoinkomsten lägges till grund, att
visa betydligt mindre fluktuationer än om avsättningarna ske med ledning
av rotvärdet. Likväl äger en önskvärd ökning av avsättningarna rum under
tider, då virkespriserna äro goda. En svaghet i denna metod ligger visserligen
däri, att avsättningarna stiga i samma mån som reviren övergå från
rotförsäljning till egen avverkning. Styrelsen räknar emellertid med att
läget i delta avseende tills vidare är tämligen stabilt. På grund av vad sålunda
anförts förordar styrelsen, att den under åren 1917—1923 tillämpade
bruttoprincipen åter skall tillämpas från och med år 1950.
Det årliga medels behovet för de åtgärder, som enligt förslaget skola
bestridas ur fonden, beräknar styrelsen till i medeltal 13 miljoner kronor
under den närmaste tioårsperioden. Av detta belopp avses 3 miljoner kronor
till åtgärder för skogsförnyelse, 3 miljoner kronor till odling å äldre
kalmarker, 5 miljoner kronor till nybyggnad av vägar och 2 miljoner kronor
till nydikningar. Styrelsen anser sig med ledning av tillgängliga avverkningsberäkningar
och andra överväganden böra uppskatta medelintäkten
av virke under den närmaste tioårsperioden till 100—110 miljoner kronor
14
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
årligen. Eftersom fondens medelsbehov enligt vad ovan anförts beräknas
till 13 miljoner kronor om året, erfordras således en årlig avsättning till
fonden med cirka 12 procent av bruttointäkten.
Fondens behållning uppgick vid 1948 års slut till i runt tal 5,5 miljoner
kronor. Avsättningen under år 1949, vilken i staten för domänverkets driftkostnader
upptagits till 5 miljoner kronor, beräknas nu bliva endast omkring
2 miljoner kronor. Sammanlagt torde således cirka 7,5 miljoner kronor
stå till förfogande. Emellertid har Kung]. Maj :t genom beslut den 30
december 1948 och den 11 november 1949 medgivit, att styrelsen under år
1949 får disponera omkring 13 miljoner kronor för sådana åtgärder, som
skola bestridas med fondmedel. Ett underskott på omkring 5,5 miljoner
kronor torde därför komma att föreligga vid utgången av år 1949.
Enligt styrelsens mening är det emellertid icke tillräckligt att tillföra fonden
sistnämnda belopp, 5,5 miljoner kronor. Om fonden den 1 januari 1950
saknar tillgångar och avsättningarna årligen ske med belopp, som beräknas
motsvara medelsförbrukningen, komma nämligen fondens utgifter permanent
att förskotteras av domänverkets driftsmedel. Därjämte finnes risk för
att fonden vissa år kommer att uppvisa underskott. Styrelsen framhåller,
att fonden råkat i detta läge, emedan avsättningarna icke varit tillräckliga
under senare år. Någon nedgång i avsättningarna, räknat i kronor, har visserligen
kunnat konstateras först vid bokslutet för år 1948, men i själva verket
har redan tidigare uppstått en klyfta mellan avsättningarnas belopp och
kostnaderna för de behövliga åtgärderna. Behovet av åtgärder har i viss mån
ackumulerats, i det att reproduktionen av de norrländska skogsmarker, som
varit bevuxna med överårig skog, har försenats under krisåren, framför allt
på grund av brist på arbetskraft men även på grund av bristande tillgång
på frö och plantor. Även i fråga om övriga skogsvårdsarbeten föreligga enligt
styrelsen eftersläpningar från krisåren. Å andra sidan är kostnaden för
varje arbetsmoment numera tredubblad i jämförelse med förhållandena omkring
1930 samt drygt fördubblad sedan 1939—1940. Sedan förutsättningarna
för att utföra arbeten numera förbättrats, finner styrelsen det nödvändigt
att en forcering äger rum. Det synes styrelsen naturligt, att medel från
domänverket anlitas icke endast för de omedelbara utgifterna utan även för
att nu uppbringa fonden till sådan storlek, som fordras för att den i fortsättningen
skall kunna utan lån av driftsmedel från domänverket bestrida
sina löpande kostnader. Den behållning, som för sådant ändamål bör finnas
vid 1950 års ingång, uppskattas till omkring 13 miljoner kronor.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer styrelsen att av domänverkets
driftsöverskott för 1949 — beräknat till 30 miljoner kronor —
skall verkställas, förutom av Kungl. Maj :t redan föreskriven avsättning, en
extra avsättning av (5,5 -f- 13 =) i avrundat tal 18 miljoner kronor.
Departementschefen har — efter redogörelse för motiveringen till framställningarna
samt yttranden av statskontoret och riksräkenskapsverket —
anfört följande.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
15
»Det torde icke råda delade meningar om att domänverket, i samma mån
som de statliga skogarna avverkas, bör sörja för markens förbättring för
skogsändamål och för återväxten å skogarna. Likaledes synes det vara klart,
att kostnaderna för sådana åtgärder måste anses utgöra en del av driftkostnaden
för domänverket. Av de skäl, som domänstyrelsen åberopat, synes det
mig ur skilda synpunkter lämpligast att bibehålla systemet med årlig avsättning
till en särskild förnyelsefond av det belopp, som kan anses erforderligt
för att täcka de mot årets avverkning svarande återväxtkostnaderna
m. m. Härigenom vinnes en önskvärd anpassning av domänverkets tillgång
på medel till förnyelse- och förbättringsarbeten, oavsett huruvida dessa arbeten
utföras i nära anslutning till avverkningen eller få anstå till en lämpligare
tidpunkt längre fram.
Det är emellertid uppenbart, att det nuvarande systemet med avsättning
till fonden av överavverkningsvärdet eller viss del därav icke längre kan
komma i fråga. Detta värde har nämligen på senare tid minskats avsevärt,
varigenom avsättningen blivit otillräcklig. Såsom styrelsen framhållit kan
man icke heller vänta någon ökad överavverkning i framtiden. För att ordna
avsättningsfrågan torde man därför ha att återgå till någon av de båda tidigare
tillämpade principerna, nämligen att beräkna avsättningen antingen
på bruttoinkomsten för året av skogsmedel från statens domäner eller på rotvärdet
av det försålda virket.
Av dessa båda principer är den förra uppenbarligen att föredraga ur praktisk
synpunkt, eftersom densamma ej kräver någon särskild beräkning av
rotvärdet av det virke, som reviren själva avverkat. Det förhållandet, att i
bruttoinkomsten ingår gottgörelse för vissa avverkningskostnader, synes
vidare ej behöva tillmätas någon betydelse. Avsättningen bör nämligen, liksom
tidigare då denna princip tillämpades, ske efter en för varje år särskilt
fastställd procentsats, och vid fastställandet av denna procentsats bör givetvis
det avgörande vara, att fonden skall erhålla det tillskott, som erfordras
för att återväxtåtgärderna under en viss period årligen skola kunna hållas
på önskvärd nivå.
På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka, att från och med år
1950 tills vidare skall för varje år, innan någon inleverering av överskottsmedel
äger rum, till förnyelsefonden avsättas viss procent av domänverkets
bruttoinkomst av skogsmedel. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att
årligen bestämma procentsatsen.
I fråga om användningen av de fonderade medlen har jag intet att erinra
mot vad domänstyrelsen föreslagit. Kostnaden för underhåll av skogsdiken
torde sålunda från och med år 1950 icke böra bestridas med medel ur
fonden utan direkt belasta domänverkets driftbudget. I detta sammanhang
vill jag framhålla, att utgifterna för anläggningsarbeten numera upptagas
särskilt för sig i domänverkets driftkostnadsstat och därvid uppdelas på
de olika huvudgrupper av arbeten, som komma i fråga. Därjämte fastställer
Kungl. Maj :t årligen ramen för de utgifter, som skola bestridas ur förnyelsefonden.
16
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
Av styrelsens beräkningar framgår, att fonden vid 1949 års slut kommer
att uppvisa ett underskott av omkring 5,5 miljoner kronor. Detta belopp
torde böra tillföras fonden genom en extra avsättning av domänverkets
driftöverskott för innevarande år.
Vad angår den ytterligare avsättning av cirka 13 miljoner kronor, varom
styrelsen hemställt, har bland annat framhållits att om fonden vid början av
år 1950 saknar tillgångar och avsättningar för framtiden komma att ske
endast med belopp, som beräknas motsvara medelsåtgången, så måste fondens
utgifter permanent förskotteras av domänverkets rörelsemedel. Emellertid
ha kraven på dessa rörelsemedel under senare år ökat i sådan grad,
att domänverkets likviditetsställning försämrats avsevärt. Jag ämnar därför
i annat sammanhang hemställa, att Kungl. Maj :t skall föreslå riksdagen att
dels till Rörelsemedel för domänverket på tilläggsstat II till riksstaten för
budgetåret 1949/50 anvisa ett investeringsanslag av 10 miljoner kronor, dels
bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att för beredande åt domänverket
av rörelsekapital tillhandahålla verket en rörlig kredit av ytterligare
30 miljoner kronor. Vid beräkningen av behovet av rörelsekapital
har jag emellertid utgått från att dylikt kapital icke i någon mera avsevärd
utsträckning skall tagas i anspråk för förskottering av medel till sådana
åtgärder, för vilka fonden är avsedd. Med hänsyn till omfattningen
av de arbeten, som under de närmaste åren torde komma att bestridas ur
fonden, synes denna därför nu böra tillföras ytterligare medel. Ett belopp
av 7 miljoner kronor torde dock vara tillräckligt för ändamålet.»
Utskottet.
i likhet med departementschefen och domänstyrelsen ävensom de i ärendet
hörda myndigheterna anser utskottet, att domänverkets förnyelsefond
för återväxtkostnader m. in. bör bibehållas även för framtiden. Det är emellertid
av de skäl, domänstyrelsen anfört, uppenbart att den nuvarande
principen med avsättning till fonden av överavverkningsvärdet, beräknat för
varje revir för sig, eller viss del därav icke längre kan tillämpas. Vid sådant
förhållande synes man närmast vara hänvisad till att återgå till någon av
de båda tidigare tillämpade principerna. Med hänsyn till resultatet synes
det utskottet skäligen likgiltigt vilken av dessa som kommer att användas.
Då emellertid bruttoprincipen torde vara enklast att tillämpa, vill utskottet
förorda att avsättningen till fonden skall från och med år 1950 äga rum
efter denna på sätt departementschefen föreslagit.
Förslaget att kostnaden för underhåll av skogsdiken från och med år
1950 skall direkt belasta domänverkets driftbudget biträdes av utskottet.
Vad departementschefen i samband därmed anfört rörande redovisningen
av utgifterna för anläggningsarbeten föranleder icke någon erinran från utskottets
sida.
Jordbruksutskottets utlåtande nr 3.
17
Utskottet biträder jämväl förslaget om extra avsättningar till fonden av
domänverkets driftöverskott för år 1949.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
att riksdagen må
1) godkänna de av Kungl. Maj:t föreslagna riktlinjerna
för avsättning till domänverkets förnyelsefond för återväxtkostnader
m. m. samt
2) medgiva att till fonden må av domänverkets driftöverskott
för år 1949, förutom ordinarie avsättning, verkställas
en extra avsättning med 12 500 000 kronor.
Stockholm den 7 februari 1950.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson*, Anderberg,
Svedberg, Carl Sundberg, Näslund*, Jon Jonsson, Henry Johansson*,
Bror Nilsson och Hjalmar Nilsson; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta, Johnsson i Kastanjegården,
Gustafson i Dädesjö*, Norup, Antby, Haeggblom och Ahlsten,
fru Eriksson i Hallstahammar samt herrar Nilsson i Varuträsk och Ekdahl.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
»
Bihang till riksdagens protokoll 1950. 10 sand. Nr 2-3.