Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
1
Kr 13.
Utlåtande med anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
bemyndigande att försälja viss kronan tillhörig fast
egendom, m. m.
I en till riksdagen den 10 mars 1950 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition, nr 127, har Kungl. Maj :t under åberopande av ett propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma
dag föreslagit riksdagen fortsatt tillämpning under budgetåret 1950/51
av det av riksdagen för budgetåret 1949/50 lämnade medgivandet för Kungl.
Maj:t att utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning
m. m. av viss kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom.
I anledning av proposition nr 87 medgav 1949 års riksdag (jordbruksutsk.
uti. nr 20; r. skr. nr 242), att Kungl. Maj :t finge under budgetåret 1949/50
utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall bésluta om försäljning av
kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, såframt taxeringsvärdet
å egendomen uppginge till högst 40 000 kronor, eller, där taxeringsvärde
icke vore åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppginge till högst nämnda belopp. Kungl. Maj :t ägde därvid att i huvudsaklig
överensstämmelse med av dåvarande chefen för finansdepartementet
vid anmälan av propositionen angivna riktlinjer föreskriva de former och
villkor, under vilka försäljningarna skulle äga rum. Där så befunnes lämpligt,
skulle Kungl. Maj :t ha befogenhet att åt central förvaltningsmyndighet
överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom, vars taxerings-
eller uppskattningsvärde icke överstege 20 000 kronor, respektive åt
länsstyrelse, såvitt anginge allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom, vars
taxerings- eller uppskattningsvärde icke överstege 10 000 kronor.
Vidare förklarade riksdagen, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skulle gälla jämväl beträffande byte
samt upplåtelse under åborätt och tomträtt av sådan egendom, ävensom
beträffande avstående utan ersättning av kronomark, som kunde erfordras
till järnväg eller allmän väg. Rätten att besluta om dylikt avstående finge
dock av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet endast
i avseende å obebyggt område av högst 5 hektars yta eller 2 000 kronors
värde.
I syfte att, såsom förutsatts, giva riksdagen årlig redogörelse för försäljningar
med stöd av bemyndigandet ha upprättats sammanställningar departementsvis
över de under kalenderåret 1949 försålda fastigheterna.
Departementschefen har anfört följande.
1 Dihang till liksdugens protokoll 1950. 10 samt. Nr 13—14.
2
Jordbrulcsutskottets utlåtande itr 13.
»Det av 1949 års riksdag lämnade medgivandet för Kungl. Maj :t att utan
riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta om försäljning in. in. av
kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig fast egendom avsåg budgetåret
1949/50. Nytt bemyndigande, gällande för nästa budgetår, bör nu utverkas.
Såsom framgår av vad förut anförts skall myndighet vid fråga om försäljning
av statlig jord avsedd för tätbebyggelse alltid höra bostadsstyrelsen
angående den ifrågasatta köpeskillingen. Om vederbörande myndighet
ej godtager bostadsstyrelsens förslag, hänskjutes ärendet till Kungl. Maj :ts
avgörande. Denna ordning är dock endast tänkt såsom ett provisorium i
avvaktan på att frågan om formerna för en samordning mellan statens prispolitik
vid fastighetsförsäljningar och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten
löses.
I detta sammanhang vill jag erinra om, att i direktiven till den utredning,
som chefen för justitiedepartementet jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande
den 18 juni 1949 tillkallat för att uppgöra förslag till råd och anvisningar
rörande tekniken vid fastighetsvärderingar vid tillämpning av expropriationslagen
(se prop. nr 184/1949), för närmare övervägande rekommenderats
ett förslag att inrätta ett centralt organ för markvärdering. Detta organ
skulle på begäran av expropriationsdomstol kunna avgiva yttranden i värderingsfrågor,
särskilt sådana av ekonomisk-teknisk art, ävensom lämna
expropriationsorganen råd i olika detalj spörsmål etc.
Därest ett centralorgan för markvärdering kommer till stånd, tala, såsom
i förenämnda direktiv även framhållits, vissa skäl för att alla markvärderingsfrågor,
som handläggas inom centralförvaltningen, koncentreras till
denna institution och att således även bostadsstyrelsens nuvarande funktion
beträffande kronans markförsäljningar överflyttas dit. En sådan överflyttning
synes dock lämpligen ej kunna ske, förrän det nya centralorganet
kommit i gång med de uppgifter, som i första hand skola fullgöras av detsamma,
och formerna för dess verksamhet närmare prövats av riksdagen.
Detta torde ej kunna ske under innevarande år. Härtill kommer att frågan
om formerna för en samordning mellan statens prispolitik vid fastighetsförsäljningar
och den sociala bostadsbyggnadsverksamheten alltjämt ej är
slutligt utredd samt att frågan om prissättningen vid försäljning av kyrklig
jord ännu är föremål för utredning.
Jämväl under nästa budgetår torde alltså de allmänna riktlinjer för förfarandet
och med avseende å villkoren för fastighetsförsäljningarna, som
hittills tillämpats, böra gälla. Enligt dessa riktlinjer skall försäljningen,
därest ej särskilda skäl till annat föranleda, äga rum vid offentlig auktion.
Vidare skall tillses att vid försäljningarna ur statens synpunkt erhållas så
fördelaktiga priser som möjligt. Jag vill emellertid understryka att sådana
särskilda skäl, som kunna föranleda avvikelser från de allmänna reglerna,
numera föreligga i betydligt större utsträckning än vid den tidpunkt, då ifrågavarande
allmänna riktlinjer förelädes riksdagen (se prop. nr 241/1942).
Som förut nämnts har kravet på högsta möjliga köpeskilling vid försäljning
av mark för tätbebyggelse fått i viss utsträckning stå tillbaka för kravet på
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13.
3
samordning med den sociala bostadspolitiken. Ett lägre anbud än det högsta
kan sålunda under vissa omständigheter komma att godtagas. Beträffande
jordbruksfastigheter har den numera erforderliga samordningen mellan
försäljning å offentlig auktion och efterföljande prövning av förvärvstillstånd
medfört ökad tidsutdräkt såsom även riksdagens revisorer uppmärksammat.
Särskilt ha olägenheter framträtt, där högsta anbudet vid auktionen
avgivits av en person, vilken sedermera vägrats förvärvstillstånd. Vidare
kunna förekomma fall, där vederbörande fastighet på grund av ägornas
omfattning och belägenhet in. m. lämpligen icke bör bestå såsom självständig
jordbruksenhet utan ingå i den statliga rationaliseringsverksamheten
på ifrågavarande område. Att under sådana förhållanden utlysa offentlig
auktion för fastighetens försäljning synes mindre lämpligt. Praktiska
skäl tala därvid för att vederbörande lantbruksnämnd, som jämlikt lagen
den 17 juni 1948 (nr 329) om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet
lämnar tillstånd till förvärvet av fastigheten, även erhåller uppdrag
att försälja densamma eller att förvärva den för den statliga rationaliseringsverksamheten.
Därvid måste dock alltid tillses att statens eller allmänna
arvsfondens intressen icke eftersättas. Priset bör sålunda icke få understiga
det värde, som fastigheten skäligen kan anses hava. Jag förutsätter
att, därest riksdagen ej gör någon erinran häremot, försäljning av fastigheter
för jordbruksändamål må ske med beaktande av de av mig nu anförda
synpunkterna.»
Utskottet. Mot Kungl. Maj :ts föreliggande förslag har utskottet icke något
att erinra. Utskottet hemställer alltså,
att riksdagen må
a) medgiva, att Kungl. Maj :t må under budgetåret 1950/
51 utan riksdagens samtycke i varje särskilt fall besluta
om försäljning av kronan eller allmänna arvsfonden tillhörig
fast egendom, såframt taxeringsvärdet å egendomen uppgår
till högst 40 000 kronor, eller, där taxeringsvärde icke
är åsatt, det vid särskild uppskattning utrönta saluvärdet
uppgår till högst nämnda belopp, och i huvudsaklig överensstämmelse
med av Kungl. Maj :t i det föregående angivna
riktlinjer föreskriva de former och villkor, under vilka försäljningarna
skola äga rum, med rätt för Kungl. Maj :t att,
där så befinnes lämpligt, åt central förvaltningsmyndighet
överlämna beslutanderätten rörande försäljning av egendom,
vars taxerings- eller uppskattningsvärdc icke överstiger
20 000 kronor, respektive åt länsstyrelse, såvitt angår allmänna
arvsfonden tillhörig fast egendom, vars taxeringseller
uppskattningsvärde icke överstiger 10 000 kronor;
b) förklara, att vad sålunda medgivits rörande försäljning
av kronan tillhörig fast egendom skall gälla jämväl beträffande
hyte samt upplåtelse under åborätt och tomträtt
4
Jordbruksutskottets utlåtande nr 13-
av sådan egendom, ävensom beträffande avstående utan ersättning
av kronomark, som erfordras till järnväg eller allmän
väg, därvid dock rätten att besluta om dylikt avstående
må av Kungl. Maj :t överlämnas till central förvaltningsmyndighet
endast i avseende å obebyggt område av högst
5 hektars yta eller 2 000 kronors värde;
c) uttala att, oavsett de sålunda lämnade medgivandena,
i författning eller eljest i särskild ordning meddelade föreskrifter
angående rätt för Kungl. Maj:t eller förvaltningsmyndighet
att försälja, byta eller under åborätt eller tomträtt
upplåta kronan tillhörig fast egendom alltjämt skola
gälla.
Stockholm den 20 april 1950.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Vid detta ärendes slutbehandling ha närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Alfred Andersson, Anderberg*,
Svedberg*, Carl Sundberg*, Näslund, Jon Jonsson, Henry Johansson, Hjalmar
Nilsson och Lars Andersson*; samt
från andra kammaren: herrar Andersson i Tungelsta*, Gustafson i
Dädesjö, Jacobson i Vilhelmina*, Antby, Jonsson i Järvsand och Ahlsten,
fru Eriksson i Hallstahammar, herrar Utbult* och Boman i Stafsund samt
fru Boman*.
* Ej närvarande vid justeringen.