Bankoutskottets utlåtande nr S.

1

Nr S.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående
Sveriges anslutning till Internationella valutafonden
och Internationella återuppbyggnadsbanken in. m.

I en den 10 februari 1950 dagtecknad proposition nr 89, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under
åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för samma dag föreslagit riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i enlighet med vad i propositionen förordats
vidtaga de åtgärder, som erfordras för Sveriges anslutning till Internationella
valutafonden och Internationella återuppbyggnadsbanken, ävensom
att lämna den av riksbanksfullmäktige förutsatta garantien för täckning
av riksbankens eventuella förluster på grund av ifrågavarande medlemskap,

dels bemyndiga riksbanken att tillskjuta insatskapitalet,

dels ock — därest anslutning till förenämnda institutioner icke kommer
att ske — bemyndiga Kungl. Maj :t att ingå de särskilda valutaavtal, varom
artikel 24 mom. 6 Havanastadgan för en internationell handelsorganisation
och artikel 15 § 6 i det allmänna tull- och handelsavtalet innehålla bestämmelser.

Beträffande tillkomsten och organisationen av ifrågavarande institutioner
och avtal må till en början lämnas följande huvudsakligen från propositionen
hämtade uppgifter.

I avsikt att återställa den internationella betalningsmekanismen efter krigets
slut hölls i juli 1944 en konferens i Bretton Woods, Förenta staterna,
i vilken deltogo representanter för 44 olika länder, överläggningarna i Bretton
Woods ledde därhän, att förslag framlades till och stadgar utarbetades
för dels en internationell valutafond, The International Monetary Fund, dels
en internationell återuppbyggnadsbank, The International Bank for Reconstruction
and Development. Huvuddelen av signatärmakterna undertecknade
Bretton Woods-överenskommelsen den 27 december 1945.

Internationella valutafondens ändamål är att främja det internationella
samarbetet i valutafrågor och befordra den internationella handelns utvidgning
och harmoniska utveckling. Fonden skall verka för stabila växelkurser
samt förhindra valutadeprecieringar, företagna i konkurrenssyfte. I fondens
uppgifter ingår att medverka till upprättandet av ett multilateralt betalningssystem
för löpande transaktioner mellan dess medlemmar. Tillfälliga
rubbningar i betalningsbalanserna skola medlemmarna kunna korrigera
genom att anlita fondens resurser, varigenom åtgärder, som kunna vara
skadliga för det internationella välståndet, ej skulle behöva tillgripas. I
1 Bihang till riksdagens protokoll 1950. 8 saml. Nr 8.

2

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

gengäld underkastas medlemmarna en viss begränsning av sin rörelsefrihet
att förändra respektive valutors yttre värden. Förändringar utöver 10
procent av det ursprungligen fastställda parivärdet av en medlems valuta
få endast vidtagas efter godkännande av fonden. Parivärdet av medlems
valuta skall uttryckas i guld eller US-dollars av den vikt och finhet denna
ägde den 1 juli 1944 och baseras på de växelkurser, som voro rådande 60
dagar före avtalets ikraftträdande. För senare tillträdande medlemmar däremot
torde sannolikt det datum tillämpas, då ansökan om inträde i fonden
beviljas av styrelsen.

De medel, som fonden ställer till medlemmarnas förfogande, uppkomma
genom att medlemmarna åläggas verkställa vissa kapitalinbetalningar till
fonden motsvarande dem tilldelade kvoter. För de ursprungliga medlemmarna
skedde denna tilldelning av kvoter vid Bretton Woods-konferensen.
Kvoter för senare tillträdande medlemmar fastställas i samband med övriga
villkor för inträde. Av medlems kvot skall i guld erläggas det mindre
av följande belopp: a) 25 procent av medlems kvot; b) 10 procent av medlems
officiella nettoinnehav av guld och US-dollars den 12 spetember 1946.
För nytillträdande medlemmar torde sannolikt det datum tillämpas, då
ansökan om inträde i fonden beviljas. Resterande del av kvoten erlägges i
medlems egen valuta. Från fonden kunna medlemmarna på vissa i stadgan
angivna villkor köpa andra medlemmars valutor mot betalning i egen valuta.
Sålunda skall den köpande medlemmen behöva den önskade valutan
inom den närmaste tiden för löpande betalningar eller sådana kapitaltransaktioner
av rimligt omfång, som erfordras för exportens utvidgning eller
för normal handels-, bank- eller annan affärsverksamhet. Valutaköp från
fonden äro såtillvida begränsade, att de ej få leda till att fondens behållning
av den köpande medlemmens valuta ökas med mera än 25 procent av ifrågavarande
medlems kvot under en tolvmånadersperiod eller överstiger 200
procent av medlemmens kvot. Valutaköp från fonden beläggas med vissa
provisioner.

Vid utgången av 1949 utgjorde det till fonden inbetalda kapitalet 8 047
miljoner US-dollars, varav USA svarade för 2 750 och Storbritannien för
1 300 miljoner. Intill samma tidpunkt hade fonden till medlemmarna försålt
valutor för ett sammanlagt belopp av 783 miljoner US-dollars.

Internationella åtcruppbgggnadsbanken har till uppgift att bidraga till
medlemsstaternas återuppbyggnad och ekonomiska utveckling genom att
underlätta kapitalinvesteringar för produktiva syften, vari inbegripes dels
produktionsapparatens återställande efter krigets skadegörelser, dels höjning
av mindre utvecklade medlemsländers produktionsförmåga. I nämnda
syften skall banken dels direkt utgiva lån, antingen av eget kapital eller av
medel erhållna genom emittering av obligationer, dels garantera lån, som
beviljats av enskilda investerare. I bankens uppgifter ingår att verka för
den internationella handelns jämna tillväxt och upprätthålla jämvikt i medlemmarnas
betalningsbalanser genom att uppmuntra internationella investeringar
för utveckling av medlemmarnas produktiva resurser.

Lånen skola i princip ges formen av valutakrediter, d. v. s. avse medel för
inköp i utlandet av de varor etc., som erfordras för förverkligandet av det
projekt investeringen avser. För att erhålla lån från banken krävs att låntagaren
ej kan få lån på skäliga villkor från annat håll. Låntagare kunna
vara medlemmar, dessa underställda myndigheter samt inom medlemsländerna
befintliga affärs-, industri- eller lantbruksföretag. Sitt egna kapital
erhåller banken genom att medlemmarna verkställa vissa kapitalinbetalningar,
utgörande viss del av de andelar medlemmarna skola teckna av ban -

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

3

kens grundfond på 10 miljarder US-dollars. De andelar, som ursprungliga
medlemmar ålades teckna, fastställdes vid Bretton Woods-konferensen. Av
tecknade andelar skola i första hand 20 procent inbetalas, nämligen 2 procent
i guld eller US-dollars och 18 procent i medlemmarnas egna valutor.
Resterande 80 procent kunna endast infordras, då så kräves för att infria
av banken ställda garantier eller för betalningar å av banken upptagna lån.
Banken äger icke utan vederbörande medlemsstats tillstånd utlåna de av
medlemmarna i egna valutor inbetalda beloppen av det tecknade andelskapitalet.

Ett medlemskap i fonden medför icke automatiskt skyldighet att även
inträda i den Internationella återuppbyggnadsbanken. Däremot äro medlemmarna
i banken skyldiga att tillhöra fonden. Samtliga fondmedlemmar äro
f. n. även medlemmar i banken.

Vid utgången av 1949 hade andelar i banken tecknats för 8 349 miljoner
US-dollars, varav USA svarade för 3 175 och Storbritannien för 1 300 miljoner.
Intill samma tidpunkt hade banken beviljat lån å tillsammans 744
miljoner US-dollars. Endast en förhållandevis ringa del av bankens utlåningsinöjligheter
ha således utnyttjats.

Flertalet stater av betydelse, med undantag för Argentina, Sovjetunionen
och Schweiz, äro medlemmar av såväl fonden som banken. Antalet medlemmar
utgör för närvarande 48.

Såväl fondens som bankens verksamhet med avseende på Europa har i
hög grad kommit att begränsas på grund av Marshallhjälpen.

Redan vid grundandet av Bretton Woods-institutionerna stod det klart, att
åtgärderna på det monetära planet icke ensamma kunde normalisera handels-
och betalningsförbindelserna mellan länderna, utan att härför krävdes
internationellt samarbete på handelns område.

Hösten 1945 togos initiativ i sådan riktning, vilka ledde till sammankallande
av en konferens, som hölls i Havana hösten 1947 och våren 1948 och till
vilken samtliga medlemmar av Förenta Nationerna — således även Sverige
— voro inbjudna. Här fastställdes stadga för den planerade internationella
handelsorganisationen (The International Trade Organization — ITO).
Stadgan, som vanligen benämnes Havanastadgan, träder i kraft först efter
vederbörliga ratifikationer.

I syfte att påskynda förverkligandet av de idéer, som den internationella
handelsorganisationen avsåg att befrämja, överenskommo staterna i den
förberedande kommittén att omedelbart söka tillämpa huvudgrunderna av
avtalet om den internationella handelsorganisationen, särskilt i vad avser
förhandlingar om ömsesidiga tullmedgivanden. Sådana förhandlingar fördes
i Geneve jämsides med utarbetandet av förslaget till stadga för den internationella
handelsorganisationen. Resultatet blev ett allmänt tull- och handelsavtal,
The General Agreement on Tariffs and Trade (GATT), av den 30
oktober 1947. Under sommaren 1949 fördes nya förhandlingar i Annecy,
Frankrike, i avsikt att ytterligare ett antal länder, däribland Sverige, skulle
biträda det allmänna tull- och handelsavtalet. Förhandlingarnas resultat har
sammanfattats i ett särskilt anslutningsprotokoll, daterat den It) oktober
1949.

Enligt artikel 15 § 6 i det allmänna tull- och handelsavtalet skall varje
part, som biträder detta avtal och som icke är medlem av Internationella

4

Bankoutskottets uttalande nr 8.

valutafonden, inom tid, som bestämmes av det allmänna tull- och handelsavtalets
avtalsslutande parter efter samråd med fonden, bliva medlem av
fonden eller, om den underlåter detta, ingå ett särskilt valutaavtal med de
avtalsslutande parterna. De förpliktelser, som ett dylikt valutaavtal ålägger
parten, skola, som helhet betraktade, ej vara mera restriktiva än de, som
stadgan för fonden ålägger dennas medlemmar. I artikel 24 moment 6 av
stadgan för den internationella handelsorganisationen återfinnas bestämmelser
med i huvudsak likartat innehåll.

I november 1948 sammanträdde i London eu kommitté för utarbetande av
förslag till särskilt valutaavtal. Kommittén fortsatte under 1949 sina överläggningar
i Anneey. Det textförslag till särskilt valutaavtal, som framlades
vid förhandlingarnas avslutande och som antogs av de avtalsslutande parterna
såsom definitiv text till särskilt valutaavtal den 20 juni 1949, präglas
i stor utsträckning av att kommitténs majoritet — bestående av medlemmar
i fonden — önskade ett valutaavtal, som i princip var baserat på fondens
stadga.

I en den 8 december 1949 dagtecknad skrivelse ha fullmäktige i riksbanken
förordat, att Kungl. Maj :t, därest proposition framlägges för riksdagen
med förslag om ratificering av det allmänna tull- och handelsavtalet, jämväl
måtte föreslå riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att ingå avtal om
Sveriges anslutning till Internationella valutafonden och Internationella återuppbyggnadsbanken.

I sin skrivelse ha fullmäktige erinrat om att det land, som vid ett biträdande
av det allmänna tull- och handelsavtalet väljer alternativet att sluta
särskilt valutaavtal, accepterar huvuddelen av de förpliktelser, som följa
med ett medlemskap i fonden, utan att komma i åtnjutande av de rättigheter
och förmåner, som medlemskap i fonden kan medföra. Däremot krävas
härvid icke några kapitalinsatser, vilket är fallet vid en anslutning till
fonden. Fullmäktige anföra härom följande.

Vid bedömandet av frågan huruvida Sverige bör sluta ett särskilt valutaavtal
eller söka inträde i fonden bör beaktas, att i förra fallet vid den
konsultering av fonden, som förutses skola ske beträffande frågor, som
falla under valutaavtalet, Sverige skulle kunna nödgas taga kontakt med
fonden, där Sverige då ej vore representerat, cj direkt, utan via det allmänna
tull- och handelsavtalets avtalsslutande parter. Visserligen förutses,
att de avtalsslutande parterna skola söka träffa en överenskommelse med fonden,
att direkt kontakt skall kunna tagas med fonden av en avtalsslutande
part, som ej är medlem av fonden, vid behandling av valutafrågor berörande
denna part. Risk synes dock föreligga för att en stat, som står utanför fonden,
kommer i ett sämre läge än en fondmedlem på grund av dels den mer
omständliga procedur eu icke-medlem skulle kunna tvingas underkasta sig,
dels den omständigheten att en icke-medlem saknar möjlighet att deltaga
i fondens överläggningar i samma utsträckning som en medlem. Fullmäktige
vilja även fästa uppmärksamheten vid den brist på ömsesidighet, som
vidlåder det särskilda valutaavtalet. Enligt den utformning valutaavtalet erhöll
i Anneey åläggas nämligen de avtalsslutande parter, som icke äro medlemmar
av fonden, att iakttaga vissa bestämmelser i sina betalningsförbindelser
med fondens medlemmar. De sistnämnda däremot kunna tillämpa
fondens bestämmelser, som uttryckligen stadga, att hinder ej föreligga för
fondens medlemmar att vidtaga restriktioner vid valutaaffärer med stater,

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

5

som ej äro medlemmar av fonden. Vidare bör nämnas den skiljaktighet, som
existerar mellan fondens stadga och det särskilda valutaavtalets bestämmelser
i vad avser den tidsfrist, som fonden respektive de avtalsslutande parterna
tillerkännas vid behandling av förslag angående sådan förändring av
parivärdet av medlems respektive avtalsslutande parts valuta, som avses i
artikel VI § 3 b av det särskilda valutaavtalet. Enligt stadgan uppgår fondens
tidsfrist härvid till 72 timmar, medan det särskilda valutaavtalet stipulerar
96 timmar.

I fråga om de finansiella förpliktelser, som ett medlemskap
i fonden och banken medför, framhålla fullmäktige i huvudsak följande.

I fonden tilldelas varje medlem en kvot, som motsvarar vederbörandes bidrag
till fonden, medan medlem av banken tecknar andelar i bankens grundfond
på 10 miljarder US-dollars. Vid utformningen av de båda institutionernas
stadgor fastställdes de ursprungliga medlemmarnas insatser. Några riktlinjer
för fastställandet av nytillträdande medlemmars insatser innehålla
stadgorna ej, varför förhandling härom torde krävas med respektive institutioner.
För Sveriges vidkommande torde en insats av 100 miljoner US-dollars
i vardera institutionen kunna betraktas som lämpligt avvägd i jämförelse
med de nuvarande medlemmarnas insatser. Ifrågavarande "belopp utgör i
svenska kronor 518 miljoner, räknat efter gällande kurs av kr. 5:18 per
U S-dollar.

Internationella valutafonden. Medlem i fonden skall enligt artikel III
§ 3 b inbetala 25 procent av sin kvot med guld och 75 procent i egen valuta.
Därest inbetalningen av guld skulle överstiga ett belopp motsvarande 10 procent
av medlemsstatens officiella nettoinnehav av guld och US-dollars, skall
guldbetalningen endast uppgå till det sist nämnda lägre beloppet.

Med utgångspunkt från riksbankens aktuella innehav av guld och USdollars,
705,8 milj. kr. per den 30 november 1949, skulle för Sveriges vidkommande
regeln om den 10-procentiga guldbetalningen giva följande re -

sultat:

Guld

(10 % av 705,s milj. kr.) ........ 70,6 milj. kr.

Svenska kronor.................... 447,4 » »

Summa 518,o milj. kr.

Internationella återuppbyggnadsbanken. Av det belopp, som varje medlem
tecknar i banken, skola i första hand 20 procent inbetalas, nämligen
2 procent i guld eller US-dollars och återstående 18 procent i medlemsstatens
valuta. Resterande 80 procent av andelsbeloppet skola endast kunna infordras,
för den händelse banken nödgas anskaffa medel att infria ställda
garantier eller för betalningar å av banken upptagna lån. Inbetalningen skall
därvid fullgöras i guld, US-dollars eller sådan valuta, som erfordras att inIria
den lörbindelse, vilken föranlett betalningsyrkandet.

Under förutsättning av ett tecknat andelsbelopp uppgående till 100 miljoner
US-dollars skulle för Sveriges vidkommande inbetalningen till den
internationella återuppbyggnadsbanken uppgå till följande belopp:

Guld eller US-dollars

(2 % av 518 milj. kr.)........... 10,4 milj. kr.

Svenska kronor

(18 % av 518 milj. kr.) .......... 93,2 » »

Summa 103,6 milj. kr.

Härtill kommer ett belopp av 414,4 milj. kr., afl under vissa villkor inbetalas
vid anlordran.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

En kalkyl för Sveriges sammanlagda betalningsförpliktelser till de båda
Bretton Woods-institutionerna, baserad på en insats av 100 milj. US-dollars
i vardera fonden och banken, ger följande värden med utgångspunkt från
ovan angivna tidpunkt, d. v. s. den 30 november 1949:

Guld eller US-dollars .............. 81,o milj. kr.

Svenska kronor.................... 540,6 » »

Summa 621,6 milj. kr.

Härtill kommer ett belopp av 414,4 milj. kr., att under vissa villkor inbetalas
till banken vid anfordran.

Beträffande storleken av den del av kapitalinsatsen till valutafonden, som
skall erläggas i guld, har denna av fullmäktige med hänsyn till riksbankens
nettoinnehav av guld och US-dollars den 30 november 1949 beräknats till
70,6 milj. kr. Biksbankens sammanlagda guld- och valutareserv har under
tiden därefter ökat. En motsvarande kalkyl per den 31 mars 1950 skulle ge
till resultat en guldinbetalning till fonden av 82,7 milj. kr.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

För egen del anser jag i likhet med bankofullmäktige att de fördelar,
som kunna ernås genom anslutning till fonden och banken, äro sa betydande,
att ett medlemskap i dessa institutioner är att föredraga framför
det andra alternativet, nämligen ingående av särskilda valutaavtal. Även
med hänsyn till det intresse, som det internationella samarbetet på dessa
områden måste anses äga för Sveriges vidkommande, synes en anslutning till
fonden och banken önskvärd. Jag vill även understryka vad banlcofullmäktige
framhållit, nämligen att vårt land är ett av de få länder med mera
betydande utrikeshandel, som ännu stå utanför detta samarbete.

De finansiella förpliktelser vi ikläda oss framstå såsom avsevärda, men
äro dock inte av sådan omfattning, att de böra utesluta vårt deltagande, därest
de svenska kvoterna bli av den storleksordning bankofullmäktige antagit.
Skulle beloppen bli mera betydande än förutsatt kan frågan givetvis
komma i ett annat läge. Som redan framhållits bli villkoren för vårt
inträde beroende på resultatet av överläggningar med de båda institutionerna.
Beslut om medlemskap kan sålunda icke nu fattas utan bör bemyndigande
av riksdagen inhämtas för Kungl. Maj :t att vidtaga de åtgärder,
som erfordras för vår anslutning till valutafonden och återuppbyggnadsbanken.
Om riksdagen lämnar detta bemyndigande torde det dock böra få
tagas i anspråk endast under förutsättning att bankofullmäktige dessförinnan
tillstyrka anslutning på de villkor, varom överenskommelse kan komma
att träffas.

Vad fullmäktige anfört rörande riksbankens medverkan såsom förbindelseorgan
och beträffande tillhandahållandet av erforderliga medel för insatskapitalet
ger mig icke anledning till erinran, då denna anordning ur
praktiska synpunkter torde vara förenad med stora fördelar. Av riksdagen
bör utverkas såväl bemyndigande för riksbanken att tillskjuta insatskapitalet
som den av fullmäktige förutsatta garantien för att riksbanken skall erhålla
ersättning av statsmedel för eventuella förluster, som till följd härav
kunna uppkomma. .

Slutligen torde böra utverkas bemyndigande för Kungl. Maj :t att inga
de särskilda valutaavtal, som förutsättas i stadgarna för internationella handelsorganisationen
samt i GATT-överenskommelsen. Frågan kan nämligen
bli aktuell därest det skulle visa sig, att anslutning till fonden av
någon anledning skulle uppskjutas eller över huvud taget icke anses böra
ifrågakomma.

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

1

Utskottet. Utskottet vill erinra, att innevarande års riksdag med bifall
till Kungl. Maj :ts propositioner nr 54 och 52 dels bemyndigat Kung]. Maj:t
att godtaga Havanastadgan för den internationella handelsorganisationen
(ITO), dels ock för sin del godkänt Sveriges anslutning till det allmänna
tull- och handelsavtalet (GATT). Härigenom aktualiseras, såsom i den nu
förevarande propositionen framhålles, frågan huruvida vårt land skall ingå
särskilda valutaavtal enligt bestämmelserna i Havanastadgan och det allmänna
tull- och handelsavtalet eller söka inträde i Internationella valutafonden.
Såsom bankofullmäktige i sin å s. 4 härovan återgivna skrivelse
närmare utvecklat, innebär alternativet med valutaavtal, att vi i stort sett
komma att bli underkastade samma förpliktelser, som följa med medlemskap
i fonden, utan att komma i åtnjutande av de rättigheter och förmåner,
som ett sådant medlemskap kan medföra. Vad sålunda anförts synes tala
till förmån för det alternativ, som innefattar en anslutning till fonden.

Av avgörande betydelse för ståndpunktstagandet blir då, huruvida de
finansiella åtaganden, som ett medlemskap i valutafonden innebär, kunna
antagas bli så betungande, att man på grund därav bör föredraga alt sluta
särskilda valutaavtal, med vilka icke äro förenade några särskilda kapitalinsatser,
framför medlemskap i fonden. Den för Sveriges anslutning till
fonden erforderliga kapitalinsatsen har av bankofullmäktige beräknats till
518 miljoner kronor (100 miljoner US-dollars), varav vid nuvarande storlek
av guld- och dollarreserven omkring SO miljoner kronor skola betalas
i guld och återstoden i svenska kronor. Beloppet är onekligen i och för sig
betydande, men det är, såsom departementschefen framhållit, dock icke
av den omfattning att det bör utesluta vårt deltagande i fonden. Såvitt utskottet
kunnat finna, torde inbetalningen av beloppet och detsammas utnyttjande
av fonden icke behöva medföra några större olägenheter ur valuta-
och penningpolitisk synpunkt. I den mån inbetalningen skall ske i guld
minskas givetvis riksbankens för utländska betalningar disponibla behållning
av guld eller US-dollars och därmed vår rörelsefrihet på valutaområdet,
men häremot böra ställas de möjligheter att i utbyte mot egen valuta
hos fonden anskaffa andra medlemmars valutor, som medlemskapet lämnar.
Vad angår den del av insatsen i fonden, som skall ske i svenska kronor,
kommer densamma alt ställas till fondens förfogande i form av ett
tillgodohavande i riksbanken. Detta tillgodohavande kan av fonden ställas
till andra medlemmars förfogande och sålunda utnyttjas för varuinköp
eller andra betalningar i vårt land. I sådant fall äger emellertid vårt land
rätt att i ökad utsträckning mot likvid i svenska kronor hos fonden inköpa
sådana utländska valutor, som fonden kan tillhandahålla. Härigenom blir
det i princip möjligt att utjämna eventuella ogynnsamma verkningar av
den kreditgivning till utlandet, som dispositionen av fondens krontillgångar
innebär.

Efter övervägande av samtliga på frågan inverkande omständigheter har
utskottet, i likhet med departementschefen och bankofullmäktige, kommit
till den uppfattningen, att eu anslutning till fonden är att föredraga fram -

8

Bankoutskottets utlåtande nr 8.

för ingående av särskilda valutaavtal. Under förhandenvarande förhållanden
finner utskottet sig därför ej böra motsätta sig, att Sverige söker inträde
i fonden. Det bör här erinras, att Sverige är eti av de få länder med mera
betydande utrikeshandel, som stå utanför fonden. En anslutning till denna
skulle innebära, att vårt land komme att aktivt deltaga i det internationella
samarbetet på det monetära området, och skulle dessutom ligga i linje
med vårt deltagande i övriga internationella organisationer, som tillkommit
efter andra världskriget i syfte att uppbygga en värld på fredens och
samhörighetens grund eller främja en allmän utveckling mot ökat välstånd
och högre levnadsstandard.

Vad "nyss anförts har särskild giltighet beträffande frågan om Sveriges
anslutning till den Internationella återuppbyggnadsbanken. Vårt land synes
icke böra undandraga sig att lämna sin medverkan till de uppgifter,
banken har att fullgöra beträffande ekonomisk återuppbyggnad och utvecklingen
av efterblivna länder. Med det intima samarbete, som äger rum
mellan valutafonden och banken, är det naturligt, att samtliga länder, som
äro medlemar i fonden, jämväl äro anslutna till banken. Med hänsyn härtill
och då den direkta kapitalinsats, som erfordras vid eu anslutning til!
banken, är relativt begränsad, vill utskottet förorda, att Sverige ingår som
medlem i banken.1 Utskottet har härvid icke förbisett, att en medlems ansvarighet
för bankens förbindelser jämväl omfattar den del av det tecknade
insatskapitalet, som ej behöver inbetalas i samband med inträdet.

De insatser, Sverige skall göra till de ifrågavarande institutionerna, komma
att defintivt fastställas efter förhandlingar med dessa, varvid guldinbetalningen
till valutafonden torde komma att bestämmas med hänsyn till
storleken av riksbankens sammanlagda guld- och dollarreserver vid tiden
för inträdet. Utskottet förutsätter, att insatsernas totalbelopp icke komma
att överstiga de, som bankofullmäktige räknat med och vilka synas vara de
högsta belopp, som kunna ifrågakomma. Från denna utgångspunkt vilt utskottet
förorda, att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj :t att, sedan bankofullmäktige
tillstvrkt en anslutning till institutionerna på de villkor, varom
överenskommelse kan komma att träffas, vidtaga erforderliga åtgärder härför
Utskottet biträder även propositionens förslag, att insatskapitalet i
valutafonden och i återuppbyggnadsbanken skall tillhandahållas av riksbanken,
samt att riksbanken erhåller garanti för att eventuella lörluster,
som kunna uppkomma för banken i anledning av Sveriges medlemskap i

institutionerna, ersättas av statsmedel.

I detta sammanhang vill utskottet fästa uppmärksamheten på att den insats
som medlem i återuppbygnadsbanken har att i samband med inträdet
fullgöra i sin egen valuta till belopp motsvarande 18 procent av tecknade
andelar, må av banken utlånas endast efter godkännande av medlemmen i

. såsom framJår av eu sammanställning å s. 5, skall av den beräknade totala Insatsen 518
mili kr (= 100° milj. US-dollars) kontant erläggas, dels 10,4 milj. kr. i guld eller US-dollars,
motsvarande 2 procent av insatsen, och dels 93,2 milj. kr. i svenska kronor motsvarande 8
procent av insatsen. Återstående 414,4 milj. kr. skola under vissa villkor inbetalas vid anfordran.

Bankoutskottets utlåtande nr 8. 9

varje särskilt fall. Utskottet förutsätter, att sådant godkännande må utan
riksdagens hörande lämnas av Kungl. Maj:t, dock först sedan bankofullmäktige
tillstyrkt åtgärden.

Kungl. Maj :t har i propositionen slutligen hemställt om bemyndigande
a^t därest anslutning till institutionerna icke kommer att ske — ingå
de särskilda valutaavtal, varom bestämmelser finnas i Havanastadgan och
i det allmänna tull- och handelsavtalet. Utskottet biträder detta förslag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj :t förevarande proposition.

Stockholm den 18 april 1950.

På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Ewerlöf, Sundvik, Fahlander
Näsgård*, Petersson i Karlskrona, Mogård* och Nordenson*;

från andra kammaren: herrar Andersson i Munkaljungby, Persson i
Norrby, Schmidt, von Seth, Gavelin*, Bäckström*, Johansson i Kalmar och
tru Eriksson i Stockholm.

* Ej närvarande vid justeringen.

i? Bihang till riksdagens protokoll 1950. It samt. Nr 8.