6

Bankoutskottets utlåtande nr 14.

Nr 14.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni
1949 (nr 315) med särskilda bestämmelser rörande
riksbankens sedelutgivning m. m.

I en den 24 mars 1950 dagtecknad proposition nr 221, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogat förslag om fortsatt tillämpning av
lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med särskilda bestämmelser rörande riksbankens
sedelutgivning;

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli
1950 till och med den 30 juni 1951 vara fritagen från skyldigheten att vid
anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse,
med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giva anledning,
före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.
Berörda författningsförslag är av följande lydelse:

Förslag

till

lag om fortsatt tillämpning av lagen den 3 juni 1949 (nr 315) med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Härigenom förordnas, att vad i lagen den 3 juni 1949 med särskilda bestämmelser
rörande riksbankens sedelutgivning förordnats med avseende
å tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni 1950 skall
äga tillämpning jämväl med avseende å tiden från och med den 1 juli 1950
till och med den 30 juni 1951.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivning.

Som ett led i krigsårens beredskapslagstiftning överlämnades genom en
fullmaktslag år 1939 åt Kungl. Maj :t att medgiva dispens från riksbankslagens
bestämmelser om bl. a. riksbankens sedelutgivning. Med stöd av fullmaktslagen
modifierades genom en kungörelse år 1940 och två kungörelser
år 1947 de i riksbankslagen givna begränsningarna för sedelutgivningsrät -

Bankoutskottets utlåtande nr 14.

7

ten. Riksdagens inflytande på hithörande spörsmål återställdes genom att
fullmaktslagen år 1948 ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med
särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948
till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första
stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser lända
till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett belopp
av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till
utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen
ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och
efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att
utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att
dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes
av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,
efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla (2 §), samt att som riksbankens
metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt
och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, som enligt vad förut anförts gällde för tiden till och med den
30 juni 1949, ersattes i sin tur med lagen den 3 juni 19t9 (nr 315) med särskilda
bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning. I denna lag stadgas
att under tiden från och med den 1 juli 1949 till och med den 30 juni
1950 skola — i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket riksbankslagen
tinnes stadgat — lända till efterrättelse vissa särskilda bestämmelser, vilka
överensstämma med motsvarande bestämmelser i 1948 års lag, dock med
den ändringen att maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning i 1949
års lag fastställts till 3 500 miljoner kronor.

I skrivelse den 9 mars 1950 ha fullmäktige i riksbanken anfört, att bestämmelserna
i 1949 års lag tillkommit i avvaktan på en definitiv omläggning
av riksbankslagens stadganden om sedelutgivningen. Fullmäktige hade
i slutet av 1949 uppdragit åt en kommitté att avgiva förslag till revision av
riksbankslagen innebärande bl. a. att den nuvarande provisoriska lagstiftningen
om sedelutgivningen ersattes med definitiva bestämmelser i riksbankslagen.
Det kunde förutsättas, att förslag skulle föreligga å sådan tid
att proposition i ämnet kunde framläggas vid början av 1951 års riksdag.
Vid sådant förhållande vore det erforderligt, att 1949 års särskilda sedelutgivningslag
erhölle fortsatt giltighet tills vidare till utgången av juni 1951.

Bankofullmäktige ha vidare i sin skrivelse uppgivit, att beloppet av utelöpandc
sedlar utgjorde den 31 december 1949, då den hittillsvarande maximisiffran
redovisades, i runt tal 3 287 milj. kronor. Motsvarande belopp uppginge
den 31 december 1948 till cirka 3 113 milj. kronor, ökningeun av sedelomloppet
under år 1949 utgjorde sålunda cirka 175 miljoner kronor. Den
marginal för sedelutgivningsrätten, som förclåge vid utgången av år 1949,
uppgick till omkring 213 milj. kronor. Del syntes kunna förutsättas, att sist -

8

Bankoutskottets utlåtande nr It.

nämnda belopp skulle visa sig utgöra en tillräcklig reserv under den tid den
särskilda sedelutgivningslagen enligt vad bankofullmäktige föreslagit skulle
erhålla fortsatt giltighet.

Utskottet. I avvaktan på det förslag till en definitiv omläggning av riksbankslagens
sedelutgivningsbestämmelser, som fullmäktige förutsätta kommer
att föreläggas 1951 års riksdag, har utskottet intet att erinra emot att
1949 års lag om sedelutgivningsbestämmelserna erhåller fortsatt giltighet
till utgången av juni 1951.

Frågan om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten
att inlösa sedlar med guld.

Genom kungörelse den 3 juni 1949, nr 316, har riksbanken för tiden till
och med den 30 juni 1950 medgivits befrielse från skyldigheten att vid anfordran
inlösa av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med
rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill gåve anledning, före
utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I sin skrivelse den 9 mars 1950 ha fullmäktige i riksbanken anfört att
det genom nyssnämnda kungörelse lämnade medgivandet borde erhålla fortsatt
giltighet för en tid av ytterligare ett år, samt hemställt att riksbanken må
för tiden från och med den 1 juli 1950 till och med den 30 juni 1951 vara
fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar
med guld efter deras lydelse, med rätt dock för riksbanken att, om förhållandena
därtill giva anledning, före utgången av nämnda tid återupptaga
inlösningen av bankens sedlar.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj :ts förevarande förslag.

I enlighet med vad i det föregående anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.

Stockholm den 27 april 1950.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande: se under utlåtande nr 12.

507489. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.